Cherry Audio Crumar Spirit: Återfödd kultsynt med nytänk

Spirit är en extremt sällsynt monofonisk synt, med färre än 100 tillverkade enheter, född ur en osannolik allians mellan den italienska tillverkaren Crumar och ett amerikanskt dream team bestående av Robert Moog, Jim Scott och Tom Rhea. Trots sin avancerade arkitektur och designmässiga stamtavla blev den en kommersiell fotnot, ett instrument som anlände för sent till en marknad i fullständig omvälvning.

Fyrtio år senare har Cherry Audio – och då faktiskt i samarbete med det återupplivade Crumar – tagit fram en mjukvaruversion av Spirit. Det rör sig inte bara om en ren emulering; de har så klart passat på att göra lite nya tillägg som gör instrumentet relevant, både för yngre ljudskapare och äldre nostalgiker.

Crumar och Moog – en italiensk-amerikansk allians

För att förstå Crumar Spirit måste man först förstå dess ursprung. Det italienska företaget Crumar var under 1970-talet främst känt för sina prisvärda orglar, elpianon och stråkmaskiner. De uppfattades ofta som ett budgetalternativ till de amerikanska och japanska giganterna, och trots en del innovativa påhitt, som den tidiga DS-2 med digitalt styrda oscillatorer, kämpade de med en image av att vara lite mer lågbudget.

I början av 1980-talet inledde Crumar ett ambitiöst projekt för att skapa en monofonisk synt i världsklass. För detta vände de sig till den yppersta eliten inom syntdesign: 

• Jim Scott: En av Minimoogens medskapare och projektets huvudarkitekt. 
• Tom Rhea: En annan Moog-veteran, var ansvarig för många av de funktioner som definierade Spirits unika karaktär, inklusive panelens layout, den funktionella arkitekturen och den tekniska dokumentationen.
• Robert Moog: Främst delaktig i egenskap av övervakande ingenjör, koordinator och kvalitetssäkrare. 

De tunga Moog-namnen kan dock vara vilseledande; soundet i Spirit är något annat än på exempelvis en Minimoog och bygger på en helt annan teknisk grund. Istället för det transistor-ladderfiler som starkt bidrar till  Minimoogens karaktär utgår Spirit från av integrerade kretsar från Curtis Electromusic Specialties – som också användes i samtida amerikanska polysyntar som Sequential Circuits Prophet-5 och Oberheim OB-Xa och OB-8. Ljudmässigt har därmed Spirit mer gemensamt med de senare än något från Moogs egen syntfabrik.

Spirits unika ljudmotor

Det som är “grejen” med Crumar Spirit är att den har ett upplägg som på många sätt skiljde sig mot det som annars var standard för monofoniska syntar från samma tid.

Vi börjar med själva oscillatorerna, två stabila CEM3340-oscillatorer med standardvågformerna sågtand, triangel, fyrkant med variabel pulsbredd och möjlighet till sync. Det unika låg i VCO B, som hade speciella lägen för Bass och Wide. Dessa kunde frikoppla oscillatorn från klaviaturens pitch-styrning, vilket gjorde att den istället kunde fungera som en komplex, oberoende ljudkälla eller en modulator.

Istället för ett filter hade Spirit två. En resonant lågpass-variant, som kunde ställas antingen som 12 eller 24 dB/oktav – och därmed kunde påminna om antingen Oberheim SEM eller Moog-motsvarigheter. Därefter får vi också ett multimode-filter som kan agera som lågpass, högpass, eller bandpass och dessutom har ett overdrive-läge för att få lite skön överstyrning/dist i filter-sektionen. En särskild "formant"-option i keyboard-trackingen kan dessutom ge ljudet en distinkt, vokal-liknande klang.

Crumar Spirit erbjöd också möjligheten att skicka ljudsignalen via två av varandra oberoende ljudvägar – något som var väldigt unikt för en monosynt under denna era. Den första var den traditionella vägen genom filter och VCA, styrd av ADSR-enveloper. Den andra Shaper Y-vägen, hade en egen mixer där oscillatorerna, en ringmodulator och en bruskälla kunde blandas och skickas förbi huvudfiltren och styrd av en egen, loopbar envelope. Detta gjorde det möjligt att skapa komplexa, lagerliknande ljud som var otänkbara på de flesta andra av dåtidens syntar.

Tanken med Spirit var expression och den hade inte bara ett pitchhjul, utan ytterligare två extrahjul som var direkt kopplade till de två kraftfulla modulationssektionerna, Mod X och Shaper Y. Varje sektion hade en egen LFO med olika vågformer och omfattande routing-möjligheter. Detta gav en rejäl boost när det kommer till realtidskontroll över ljudets form och rörelse.

Därför blev Spirit ett fiasko

Trots alla fördelar vi tagit upp blev Crumar Spirit ett kommersiellt misslyckande. Mycket på grund av att den kom lite för sent. 1983 hade Yamaha presenterat DX7 och hela musikvärlden hade börjat lämna analoga syntar för att istället anamma de digitala. 
Ett annat dilemma var att byggkvaliteten inte levde upp till förväntningarna, reglagen hade ojämn respons vilket ibland gjorde det svårt att ställa in ljuden exakt.

Till råga på allt drabbades den italienska musikindustrin av en djup kris under 1980-talet, vilket bidrog till att Crumar slutligen upphörde med sin verksamhet 1986.

Crumar Spirit som mjukvara

Medan hårdvaruversionen förblir en exklusiv raritet har Cherry Audio nu, tillsammans med Crumar själva, gjort Spirits unika arkitektur tillgänglig som mjukvaruinstrument. Förutom att den levereras i plugg-formaten AU, VST, VST3 och AAX får vi även en fristående variant, så att vi kan spontanjamma utan att behöva dra igång något värdprogram. Som väntat har man inte heller nöjt sig med att bara emulera originalet utan även passat på att göra lite tillägg.

Ljudets karaktär

Jag har inte kunnat göra en direkt jämförelse mellan ett fysiskt original och plugg-versionen. I sig inte så konstigt då vi snackar om en raritet. Men, då Cherry Audio i detta projekt har med sig Crumar på tåget borgar det för att vi är på rätt väg. Sedan kan det så klart förekomma diskussioner, ibland dispyter, rörande om det är exakt rätt emulerat. Här vill jag kasta in en brasklapp och betona att resultatet av en “pluggifiering” alltid är beroende på det fysiska originalet (eller originalen) som används. Och när vi snackar elektroniska instrument som är 40+ har så klart olika exemplar åldrats olika … och låter därmed olika. 

Det verkar dock som att konsensus är att den nya mjukvaruversionen är något av referenspunkt för hur dagens Crumar Spirit låter. Själva poängen med instrumentet är i slutändan inte mätbara skillnader mellan vågformer från olika exemplar utan workflow och övergripande karaktär.

Nu tycker jag vi kollar lite närmare på vad som är nytt anno 2025 jämfört med 1983. Det första och mest uppenbara är spelbarheten. Originalet hade ingen anslagskänslighet eller aftertouch medan plugg-versionen har det. Aftertouchen är dessutom polyfonisk, mycket trevligt. I mjukvaran kan vi så klart också spara våra egna ljud medan det inte gick alls på hårdvaran. Dessutom får vi med över 430 preset som i sig är en bra guide för att få ett hum om vad man kan ställa till med rent ljuddesignmässigt.

Från mono till poly 

Till skillnad från originalet är vi inte låsta till monofoni, vi kan nu ställa upp hela instrumentet till att arbeta polyfoniskt med upp till 16 röster. I poly-läget erbjuds tre olika lägen att välja mellan:

• Poly: Standardläge för att spela ackord och pads.
• Unison: Staplar flera röster för att skapa massiva, fylliga lead- och basljud.
• Cycle & Multi-Voice: Detta läge simulerar den subtila instabiliteten hos analoga kretsar genom att introducera små, slumpmässiga variationer per röst. Parametrar som tonhöjd, panorering, filter-cutoff och envelopetider kan varieras för varje ny ton som spelas, vilket ger ett väldigt organiskt, levande och mindre statiskt ljud.

Mer modulation

Originalets Mod X- och Shaper Y-sektioner har bevarats i sin helhet men utöver det får vi också nu ett helt nytt kontroll-lager: Matrix Z, en modulationsmatris med 25 modulationskällor (som LFO:er, enveloper, anslagskänslighet och aftertouch) och 45 destinationer (i stort sett alla parametrar på panelen). Denna extra dimension gör det möjligt att skapa komplexa ljud på en nivå som den fysiska förlagan inte kunde leverera.

Upphottad arpeggiator

Originalets treläges-arpeggiator (Ripple, Arp, och det udda Leap-läget) har inte bara återskapats utan också förbättrats. Tillägget av moderna finesser för Swing, Chance (sannolikhet för att en ton spelas) och Feel (en humanisering-funktion som påverkar tajming och) gör arpeggiatorn till ett mycket mer kreativt och oförutsägbart verktyg. 

Dubbla effektkedjor 

Medan originalet endast hade en inbyggd ringmodulator, har plugg-versionen två kompletta och oberoende effektkedjor – en för varje signalväg. Detta innebär att den traditionella Filter/ADSR-vägen och den experimentella Shaper Y-vägen kan processas separat med effekter som Distortion, Flanger, Chorus, Echo och Reverb. 

Visst, vi har i regel (för) många effekter i våra inspelningsprogram men personligen gillar tanken med att ha effekterna direkt i instrumentet. Det gör det möjligt att implementera effekt-steget i ljud-designen och säkerställa att det är med i de förinställningar jag sparar. 

Inte bara nostalgi

Cherry Audio Cruma Spirit klarar med bravur att översätta en kultsynts egenheter till ett modernt gränssnitt och gör det inspirerande och förhållandevis enkelt att ta del av den karaktär som gjorde originalitet så speciell. En eloge till att tillverkaren nu tagit sig an ett gäng mer obskyra instrument, istället för att ge sig på de som “alla” redan emulerat.

De annorlunda signalvägarna och modulationsmöjligheterna gör Spirit till en rolig och kreativ plugg, där man ofta leds mot ett resultat som inte känns givet från början. Här finns musikalitet och värme kombinerat med kaos, charmig lynnighet och attityd. Ingen jäkla less is more här inte!

Det skulle vara kul om vi kunde få in effekterna i modulationen på ett bättre sätt, som valbara destinationer i nya Matrix Z-matrisen. Ett annat mindre smolk i glädjebägaren är att effekternas ordning också är låst. Ett ljuds karaktär kan ju ändras radikalt om vi byter plats på exempelvis dist och reverb.

De senare invändningarna är dock av liten vikt när det kommer till helhetsintrycket av Crumar Spirit. Jag kan starkt rekommendera denna emulering och utveckling av ett styckte italo-amerikansk synthistoria.

Plus

• Återskapar en mytomspunnen och excentrisk kultklassiker.
• Förbättrad spelbarhet med anslagskänslighet och polyfonisk aftertouch.
• Poly-, Unison- och Cycle & Multi-Voice-lägen moderniserar soundet.
• Utökade modulationsmöjligheter med nya Matrix Z.
• Arpeggiatorn
• Inspirerande och förhållandevis enkelt att ta del av originalets karaktär.

Minus

• Effekterna kan inte moduleras via Matrix Z.
• Effekternas ordning är låst och kan inte ändras.

Systemkrav: 

• MacOS: MacOS 10.13,fungerar på både Intel- och Apple Silicon-processorer. Rekommenderad prestanda är en 3.4 GHz Quad-Core CPU (eller Apple Silicon) med 8 GB RAM.
• Windows: Kräver Windows 7 eller senare (inklusive Windows 11), 64-bitarsversion. Rekommenderad prestanda är en 3.4 GHz Quad-Core CPU med 8 GB RAM.
• Hårddiskutrymme: Installationen kräver endast 64 MB.