Hur många watt behöver en gitarrförstärkare?

Angående watt-tal för gitarrförstärkare förekommer många motstridiga åsikter, och de enkla svaren på komplexa frågor är inte nödvändigtvis de rätta. Därför vill vi reda ut några myter och missuppfattningar och ta en mer nyanserad titt på ämnet.

Snabbfakta:

• Watt är den fysiska enheten för effekt, inte ljudstyrka. Därför betyder en fördubbling av effekten inte automatiskt att man kan få ut den dubbla ljudstyrkan – faktiskt långt ifrån. Dubblad effekt innebär i praktiken bara en volymökning med några enstaka decibel.
• Att fördubbla uteffekten hos rörförstärkare leder ofta till att det behövs fler rör och kraftigare transformator, och därmed en ökning både av pris, antalet slitdelar (till exempel rör) och inte minst förstärkarens vikt.
• Förstärkare med högre uteffekt ger mer headroom innan slutsteget distar, vilket innebär att de kan spela rent även vid högre ljudnivåer. Om du gillar ljudet av lätt distade rörförstärkare även vid låg volym, bör du överväga en förstärkare med lägre effekt. Men om du vill spela rent även vid stark volym, som ju är vanligt i reggae eller jazz, kan det vara vettigt att satsa på en förstärkare med högre uteffekt.
• Röreffekt är inte detsamma som transistoreffekt och har en annan betydelse vad gäller upplevd ljudstyrka. Om man gillar solid-state- eller till och med klass D-förstärkare (vilket ibland kallas “digitala förstärkare”), bör man titta på betydligt högre effektvärden om man vill uppnå en hyfsad ljudstyrka.
• Hur många watt du behöver från din förstärkare beror väldigt mycket på spelsituationen, men också på stilistiska och personliga preferenser. Därför är det lämpligt att göra en grundlig analys av din egen spelstil innan du köper en förstärkare och därefter fatta ett välgrundat beslut.

Dubbla watt betyder inte dubbel ljudvolym

Pratar man med gitarrister om uteffekt och volym upptäcker man att även erfarna musiker kan vara övertygade om att 100 watt naturligtvis låter dubbelt så starkt som 50 watt. Detta är en missuppfattning. Watt är den fysiska enheten för effekt vilket i en förstärkare handlar om hur mycket energi som högtalaren matas med. Faktum är att man måste öka effekten omkring fyra till tio gånger innan man uppnår en upplevd fördubbling av ljudstyrkan.
I slutändan ökar en fördubbling av wattstyrkan bara ljudvolymen med några procentenheter eller ett par enstaka decibel. Därför kan inte wattstyrkan vara det enda kriteriet när det gäller volym, eftersom förstärkarkretsarna och framför allt de högtalare som används också har en betydande inverkan.

Hur mycket är 100 decibel?

Bara för att ge dig en uppfattning om nivåerna: En typisk gitarrhögtalare producerar mellan 95 och 100 dB(A) när den matas med bara en (1) watts effekt från förstärkaren! 100 dB(A) motsvarar ungefär ljudstyrkan från en cirkelsåg. Denna volym kan till och med orsaka hörselskador vid konstant exponering, så det är inte småsaker vi pratar om.

Just den siffran, hur starkt en högtalare låter vid den givna ineffekten på 1 watt, kallas högtalarens känslighet (sensitivity). Vill du öka den tillgängliga ljudstyrkan från din förstärkare kan du alltså överväga att byta högtalare till någon med högre känslighet. Det kan faktiskt göra större skillnad än att byta till en kraftigare förstärkare. Håll bara koll på att högtalaren tål den effekt som förstärkaren matar den med.

Det kan också löna sig att titta närmare på gitarrhistorien. Många gitarrförstärkare som hörs på klassiska inspelningar har relativt låga wattal, och ingen skulle anse att Vox AC30 med sina "futtiga" 30 watt är för tyst. Och det finns ännu mindre modeller, till exempel Vox AC15, Fender Blues Junior och Fender Tweed DeLuxe, och de har verkligen skrivit musikhistoria med sina 12 till 18 watt.

De höga wattalen från förr i tiden, som till exempel Ritchie Blackmores 280-watts Marshall Major eller 135-watts Fender Dual Showman Silverface-top, berodde ytterst på att gitarrförstärkare skulle vara ljudstarka nog att nå hela publiken av egen kraft. Innan PA började användas körde man med enkla sånganläggningar där bara sången gick ut. Den enda gitarr publiken hörde var alltså direktljudet från gitarrförstärkaren. För att fylla större lokaler med ljud behövde gitarrförstärkarna alltså vara väldigt kraftfulla. 

Mer watt = mer pengar, mer vikt, fler rör

Den lilla volymökning som en 100-wattsförstärkare levererar jämfört med en 50-wattsförstärkare har tyvärr ett högt pris i slutändan. Ju fler watt, desto tyngre, större och dyrare blir utgångstransformatorn, och följaktligen hela förstärkaren. Dessutom kräver förstärkare med högre utgångseffekt fler rör. Således har 100-wattsförstärkare vanligtvis fyra slutrör, Marshall 50-wattare bara två och de allra minsta modellerna bara ett enda.

Låg uteffekt håller naturligtvis nere underhållskostnaderna, och den statistiska sannolikheten för att ett rör ska gå sönder är också lägre.

Headroom eller distorsion

Headroom är en term som ofta dyker upp i olika forum och kräver en nyanserad förklaring. Det hänvisar till den effektreserv som ett slutsteg erbjuder, i huvudsak den användbara ljudvolym förstärkaren ger mellan sin nominella utgångsnivå och den punkt där kompression och harmonisk distorsion påverkar ljudet avsevärt. Med fler watt kan förstärkaren spela rent vid högre volym, och med ett mer öppet ljud.

Dessutom går högre uteffekt ofta hand i hand med större dynamik och ett fylligare, mer definierat basregister. Sedan är det en helt annan femma vad ljudteknikern slutligen skär bort i basregistret under en livespelning eller produktion, men det handlar också om spelkänslan. Därför kan de som behöver stark, ren klang eller volymstarka metal-ljud uppskatta en högre effekt.

Å andra sidan finns det otaliga gitarrister som anser att slutstegets inflytande är en avgörande del av deras sound och de behöver just ljudet och gensvaret från ett uppvridet slutsteg. Kompression och distorsion från slutsteget uppnås naturligtvis tidigare ju lägre slutstegets uteffekt är, eller med andra ord: Jag måste dra på mycket mer med en 100-wattsförstärkare än en motsvarande 50-wattare för att nå gränsen för vad den klarar av, även om varje förstärkare reagerar helt olika och slutstegets inflytande kan variera beroende på märke och modell. Om förstärkaren inte har en separat ingångskontroll och en mastervolym, kan distorsion bara uppnås genom att öka ljudstyrkan, och det kan vara ganska smärtsamt med 100 watt under huven.

Transistor- eller rörförstärkare?

Det är inte så lätt att avgöra i vilken utsträckning volymen är relaterad till effekten rent generellt. Det blir ännu mer komplicerat när man tar hänsyn till skillnaden mellan transistor- och rörförstärkare. 50 watt transistoreffekt upplevs inte alls ge lika stark ljudstyrka som 50 watt röreffekt. Det finns olika tekniska orsaker till det, men vi behöver inte gå in på dem här.
Det är dock viktigt att komma ihåg att den som vill spela med en transistorförstärkare bör vara beredd att behöva använda en förstärkare med högre uteffekt. Min personliga rekommendation är att inte gå under 50 transistorwatt. Fender ger en fingervisning i beskrivningen av transistormodellen Tonemaster Deluxe Reverb: “100 watt simulerar 22 watt röreffekt”.

Uttalanden som: ”Då börjar slutsteget komprimera bättre och jag får mer slutstegsdistorsion” kan stämma för rörförstärkare, men när transistorförstärkare går i taket blir resultatet oftast vass och ful transistordistorsion. Det talar för att skaffa en mer kraftfull transistorförstärkare, för att säkerställa att man har all headroom man kan behöva.

Analysera spelsituationen innan du köper

I valet mellan olika förstärkare bör du fundera över i vilka situationer du kommer att använda förstärkaren. Om du spelar på stora scener och vill ha en volymstark förstärkare bakom dig, eller om du föredrar rena ljud och inte gillar slutstegskompression, då är en förstärkare med högre wattal ett bra val. För mindre klubbspelningar bör du se till att din förstärkares volym inte helt överväldigar frontmannen, eftersom rörförstärkare ofta behöver en viss arbetsvolym för att låta som bäst. Om du dundrar från scenen så högt att mikrofonen inte längre behövs eller att mixning är omöjlig, sabbar du ljudet för hela bandet.

Det är ingen slump att många förstärkare har möjlighet att byta till lägre wattnivåer för att kunna leverera ett kraftfullt ljud även vid lägre volym. För hemmaövningar eller spel i replokaler bör du ha en förstärkare som låter bra även på låg volym, vilket betyder lägre wattnivå eller en solid-state-modell.

Din musikaliska stil är avgörande

Vilken sorts musik du spelar är också avgörande när du ska göra ditt val. Om du är med i ett pop/funkband som främst uppträder på danser och bröllop kan några få watt vara helt tillräckligt. Till exempel spelade jag nyligen en funkspelning i en lokal med 700 personer med en femwatts rörstärkare. Slutsteget hade lite problem, men det var definitivt genomförbart. Om du spelar i ett hårdrock- eller metalband bör du sikta på lite mer effekt, även om du knappast behöver mer än 50 rörwatt ens då. 

Här kommer några watt-tal som rekommendationer, men dessa är bara avsedda att vara grova riktlinjer. Eftersom transistorförstärkare kan låta bra även på låg volym finns det ingen absolut maximal wattstyrka.

• Livespelningar på medelstora till stora scener: 30–100 watt rör, minst 50–100 watt transistor
• Klubbspelningar och replokaler: 15–50 watt rör, minst 50 watt transistor
• Övning: 1–20 watt rör- eller transistorförstärkare i alla storlekar

Sammanfattning

I slutändan är det väldigt individuella faktorer som avgör vilken effekt du föredrar. Även om allt detta låter som ett argument mot 100-wattsförstärkare, står det naturligtvis alla fritt att välja den effekt man själv föredrar, och vissa förstärkartyper finns helt enkelt inte med lägre effekt. Jag äger själv flera 100-wattsförstärkare och skulle inte vilja vara utan dem. Det beror på att de låter bra, inte för att de har mycket effekt. Förstärkare i intervallet 20–50 watt är dock oftast tillräckliga. När det gäller små klubbspelningar, replokaler eller ditt musikrum där hemma har förstärkare med lägre effekt definitivt fler fördelar än bara de ekonomiska.