Get the Schmoo – så fixar du 80-talets gitarrljud med plugins

I mitten av 1980-talet sammanföll ett antal faktorer som påverkade yrkesverksamma studiogitarrister. De massproducerade programmerbara syntarna hade redan sett dagens ljus med produkter som Korg Polysix och Roland Juno-60. 1983 kom MIDI och möjliggjorde massiva arrangemang med syntar och trummaskiner vilket snabbt infann sig i professionella inspelningsstudios. Detta medförde i sin tur ett problem för gitarristerna; de hade svårt att få plats i ljudbilden.

Vid denna tid utvecklade ett antal tekniker med Bob Bradshaw i spetsen rackmonterade förstärkar- och effektsystem. Dessa innehöll en mängd olika effekter som kunde kopplas ihop på ett antal sätt och sedan programmeras så att ett tramp på en fotkontroll kunde förändra ljudbilden totalt. Dessa rack innehöll också stereoeffekter vilket i sin tur startade trenden att gitarrljud skulle vara i stereo.

Studiomaffian som skapade “the schmoo”

Dåtidens toppnamn i Los Angeles studiomaffia – som Steve Lukather, Mike Landau och Dann Huff – var snabba med att anamma de här kylskåpsstora systemen. Och tack vare att de hittade ett rent ljud som enligt Dann Huff fanns “överallt och ingenstans” kunde gitarrerna smyga sig in mellan alla syntar i arrangemangen. På så sätt fann ljuden sin plats i ljudbilden och blev snabbt populära hos producenter och dessa gitarrljud fanns snart med på de flesta inspelningar som gjordes i Los Angeles och herrarna Lukather, Landau, Huff och deras kolleger hade snart hur mycket jobb som helst.

Eftersom soundet fanns med på så många hits fick det snart spridning världen runt och en stor mängd gitarrister (inklusive jag själv) köpte mängder av prylar för att få till just detta breda, svirvlande stereoljud som idag ofta kallas för “schmoo”.

Den gitarrist som antagligen mest personifierat detta ljudideal är Mike Landau och hans rack innehöll vid ett tillfälle följande utrustning, helt styrt av ett system byggt av Bob Bradshaw:

• Soldano X88r preamp
• dbx 160X kompressor
• AudioArts 4100 EQualizer
• Tri-stereo chorus
• Rane SM26 mixer (för att kunna köra vissa effektenheter parallellt istället för i stereo)
• Yamaha SPX-90 stereoeffekt (för detune)
• Lexicon PCM70 (för delay)
• Lexicon PCM42 (för reverb)
• H|H v800 stereoslutsteg

Bygga virtuellt rack i datorn

Jag bestämde mig för att bygga ett liknande system med enbart plugins i mitt inspelningsprogram, PreSonus Studio One Pro. För att jobba mer med rack-konceptet valde jag att som första plugin välja Blue Cat Axiom. Med den i grunden tycker jag att blir det hela mer överskådligt och lättjobbat.

Eftersom allt börjar med gitarren är det ju viktigt att se vad som användes av studiogitarristerna. Mike Landau och Dann Huff använde ju superstrator byggda av Jim Tyler och Steve Lukather använde gitarrer från Valley Arts Guitars. Gitarrerna från Jim Tyler var bestyckade med Seymour Duncan Stacks och Steve Lukather hade ett eget signatur-set från EMG. Då aktiva eller stackade mikrofoner av det här slaget inte är så populära idag valde jag att spela in ljudexemplen till den här artikeln med en superstrata utrustad med traditionella mikrofoner som har 2500 single coils och en Super Humbucker från James Tyler Guitars. Detta rena ljud spelas lämpligen med hals- och mittmikrofon samtidigt.

Preamp och kompressor

Eftersom jag inte hittade någon X88r i VST-format valde jag Nembrini BST100 v2 Super Overdrive som är baserad på en Soldano 100. Då den har en ren kanal så fungerar den bra som grund för det här ljudet. dbx 160 är en väldigt lättanvänd kompressor och dbx163, som är min personliga favorit, är ännu enklare. Jag hittade ingen dbx160X som plugin och valde då Nembrini Analog Rack Compressor som har en karaktär som liknar dbx 160X men som är ännu lättare att använda.

Många EQ att välja mellan

När det gäller EQ finns det ju så otroligt mycket att välja på. Det finns moderna EQ som gör sitt jobb och det finns de som liknar specifika vintage studio-EQ. Sedan finns det ju två olika typer av EQ. Grafiska och parametriska. AudioArts 4100 var ju en parametrisk EQ så här använder jag gärna av praktiska skäl den EQ som redan följer med Blue Cat Audio Axiom. Annars fungerar säkert den parametriska EQ som följer med ditt inspelningsprogram alldeles utmärkt. Eftersom Nembrini Analog Rack Guitar Equalizer följer med i samma bundle som hans Analog Rack Compressor så brukar jag ibland använda den i kombination med Blue Cats EQ eftersom jag ibland tycker det är mer praktiskt med en grafisk EQ.

Chorus med rätt modulationsdjup

Vissa säger att det inte finns något som låter som en Tristereo Chorus (TCS), den mest använda enheten som användes för att få fram den önskade mängden av stereomodulation. Det finns ett antal plugins som gör anspråk på att låta som en TCS och den som jag utan tvekan gillar bäst är Eventide TriceraChorus. Den ger mig precis den mängd och det djup av modulation som jag vill ha för det här ändamålet.

Eftersom en TCS tydligen inte var nog för de som ville ha mycket liv i ljudbilden så var Yamaha SPX-90 väldigt populär för att snedstämma ljudet lite grand. Denna effekt kallas Detune och ansågs bra i just SPX-90. När det var dags att leta efter en detune-effekt som VST var det väldigt enkelt. I Eventide TriceraChorus finns det en detune-funktion som fungerar ypperligt, vilket inte är konstigt då det var Eventide som “uppfann” effekten.

Eftersom effekterna som kommer efter choruset bör ligga parallellt kommer de plugins som följer att ligga som individuella effektkanaler i mixern i Studio One. Alla effekter som mixas parallellt på det här sättet ska sättas till 100% effektsignal (wet).

Dags för delay

Lexicon köptes upp av Harman och de verkar helt ha lagt ner varumärket så någon PCM-70 i mjukvara gick inte att hitta. Då finns två alternativa tankevägar. Antingen kan man leta efter andra delay som var populära då eller se om man kan få fram samma effekter med andra delay-plugins. Jag valde att gå båda vägarna. Ett digitalt delay som var populärt på 80-talet var Roland SDE-3000 och där har Nembrini tagit fram Delay3000 som ska emulera just en SDE-3000. Jag har själv ägt en SDE-3000 och blev väldigt glad över hur mycket av originalets karaktär som finns i Delay3000. Därför fick den sin plats i signalkedjan.

Det som gjorde PCM-70 populär hos gitarrister var ett preset som kallades Circular Delay och användes flitigt av Steve Lukather. Ett annat delay som ofta förekom i dåtidens rack var TC Electronic 2290 och där var det panning delay som var attraktionen. Skillnaden mellan circular delay och panning delay är att i circular delay verkar det som om delay-signalen hoppar omkring i stereobilden medan ett panning delay vandrar mellan höger och vänster kanal i ett jämnt tempo. Vilket man gillar bäst är givetvis en smaksak.

Här har jag valt två fenomenalt roliga och allsidiga delay som båda förtjänar en djupgående artikel men här väljer jag dem för sin speciella roll i detta sammanhang. Det var svårt att hitta en plugin som fixar pan delay men Rob Papens DelSane klarar det utmärkt. För att få fram panoreringen valde jag som ni ser i bilden att koppla Disrupt-parametern till Wet Pan och på så sätt få delay-signalen att vandra fram och tillbaka. 

Att hitta en plugin som klarar circular delay krävde mycket letande och efter ett samtal med mannen bakom Blue Cat Audio så började jag jobba med deras Late Replies. Där kan man själv bygga upp ditt delay och efter att ha letat efter förklaringar över hur Lexicons preset Circular Delay är uppbyggt gick det upp ett ljus för mig och resultatet blev som ni ser i bilden. Detta gav mig den typ av delay-rörelse jag letade efter.  Sedan kan man göra delayen än mer livfull med flera delay taps och crosstalk i feedback-loopen.

Vill man ha andra delay-typer kan man med fördel prova med Eventides Ultratap eller Re-Circulate från Newfangled Audio.

Lexicon-reverb ska det vara

Till sist ska vi då ha ett reverb men även om Lexicon inte längre finns så har vissa företag fått tillåtelse att använda Lexicons varumärke och får därför anses vara auktoriserade. Det reverb som fanns i alla professionella studios på 80-talet var Lexicon 224 och det var en de facto studiostandard och Universal Audio har en utsökt plugin som har exakt samma algoritmer som originalet från Lexicon. Därför känns det rätt naturligt att välja just den. Vill man ha något annat som också låter väldigt bra och tidstroget så kan jag rekommendera Sonsig Rev-A från Relab Development som hör hemma i Danmark. Sonsig Rev-A har tre olika algoritmer varav en heter 224 och då är det lätt att gissa vad den låter som.

När vi är klara med signalkedjan är det alltså denna ordning som gäller och all pluggarna ska ligga som insert-effekter:
Nembrini BST100 -> Nembrini Analog Rack Compressor -> Nembrini Analog Rack Guitar Equalizer/Blue Cat Audio EQ -> TriceraChorus

Sedan ska man skicka effect sends till individuella fx-kanaler i mixern där det då ligger delay och reverb.

Här följer två ljudfiler. Den första är en låt jag skrev för att visa hur ljudet fungerar i ett sammanhang. Först ett intro med enbart det rena ljudet och sedan hur det fungerar som en del av ett fullt komp. Alla gitarrljud i låten har samma signalkedja men de distade ljuden har inget chorus eller detune och använder uppenbart distkanalen på förstärkarpluggen.
   

Det andra lyssningsexemplet är en del av introt där jag aktiverar pluggarna en efter en så att du kan följa ljudet påverkas av de olika effekterna.