Köpa elgitarr? Tänk på detta!

Foto: Brian Jackson/Alamy

Olika elgitarrtyper brukar anses lämpliga till olika användningsområden eller musikstilar baserat på deras ljudegenskaper och rent visuella stil. För nybörjare som vill köpa en elgitarr kan en god väg genom elgitarrdjungeln därför vara att just fundera över vilken stil och sound man gillar. Naturligtvis finns det alltid gitarrister som simmar mot strömmen och använder elgitarrmodeller som “egentligen” inte passar den musikstil de befinner sig inom. Men för den som vill köpa en elgitarr för första gången och/eller är aktiv inom en specifik genre kan det kännas som ett tryggare val att hålla sig till de traditionella och beprövade modellerna som ens egna förebilder använder.

Därför fokuserar vi i den här guiden just på att presentera de vanligaste elgitarrmodellerna och vad de lämpar sig bäst för. Modellerna har inspirerat till många andra gitarrer och i många fall kopierats tämligen skamlöst. Idag har elgitarrpriserna sjunkit mycket jämfört med för några decennier sedan och man kan hitta alldeles utmärkta instrument till klart överkomliga priser.

Gibson Les Paul: Rock- och bluesgitarr

Gibson Les Paul är urtypen för den så kallade single cut-modellen – ett begrepp som hänvisar till urgröpningen under halsen (men inte över) som ger plats för handen vid solospel. Les Paul brukar betraktas som ett typiskt rock- och bluesinstrument. En “pålle” tillsammans med en uppskruvad Marshall-förstärkare är en klassisk kombination som enligt en hel del gitarrister innehåller exakt allt man någonsin kan önska sig.

Gibson Les Paul

Les Paul-gitarrens mikrofoner (pickuper) är av humbucker-typ (se ordlistan sist i artikeln), och i kombination med det trä som används i kroppen – vanligtvis mahogny med en lönntopp – levererar Les Paul ett varmt, fett och kraftfullt ljud. Även om Les Paul ofta förknippas med distade rockljud känns den också hemma i andra stilar som jazz och pop, speciellt då halsmikrofonen används, och den kan definitivt beskrivas som en allroundgitarr.

Humbucker-mickar är särskilt lämpade för distade rockljud eftersom de är mindre känsliga för brum och elektriska störningar jämfört med single coil-mickar (enkelspoliga mickar). 

Les Paul-modeller har en kort mensur, alltså längden på den fritt vibrerande delen av strängen, på 628 millimeter. Det gör den mjuk att spela på, vilket kan vara bra för nybörjare och gitarrister som gärna vill kunna bända toner långt. Den första Les Paul-gitarren såg dagens ljus 1952. Ursprungligen hade den mikrofoner av P90-typ, men fick humbuckers från 1957 och framåt. Gitarren blev en stor succé redan från början och den har format rockmusikens sound och historia som få andra elgitarrer.

Ljudexempel Gibson Les Paul

Kända Les Paul-användare

Slash
Gary Moore
Joe Bonamassa
Jared James Nichols

Fender Telecaster: Mer än country och blues

Fender Telecaster anses vara världens första massproducerade elgitarr med helsolid träkropp och introducerades 1948. De första modellerna hette Esquire, vilket senare blev Broadcaster innan Telecaster-namnet satte sig på allvar. Tele-modeller är kända för sitt "twang" – en onomatopoetisk beskrivning av deras ljudkaraktär som har ett karakteristiskt bett – och kan täcka ett brett spektrum av musikstilar.

Fender Telecaster

Typiskt för Telecaster-gitarrer är kombinationen av två single-coil-mickar (se ordlistan), lönnhals med lång mensur och en askkropp där strängarna traditionellt löper genom gitarrkroppen och alltså träs in från gitarrkroppens baksida. Även om Telecaster från början utvecklades främst med tanke på country- och bluesgitarrister används Telemodeller till alla typer av pop- och rockmusik på grund av deras direkta respons och kompromisslösa utformning.

Ljudexempel Fender Telecaster

Kända Telecaster-användare

Keith Richards
Greg Koch
Andy Summers
John 5

Fender Stratocaster: Den populäraste storsäljaren

Stratocastern utvecklades av Leo Fender 1954 och anses, trots vissa initiala svårigheter, fortfarande vara den mest sålda och kopierade elgitarren i världen. Stratocasterns utformning är tidlös med sin dubbla cutaway för maximal tillgång till de höga banden. Dess skimrande, diskantrika och lite ihåliga ljud anses fortfarande vara riktmärket för gitarrljudet i många musikstilar.

Fender Stratocaster

Strata-modeller består vanligen av en al- eller askkropp med lönnhals och har tre single coil-mickar (dock av en annan typ än de som sitter på Telecastern) som via en omkopplare kan aktiveras individuellt eller i några fasta kombinationer. Med dessa fem ljudalternativ tillgängliga och det revolutionerande svajet fick Stratan snabbt ett rykte som den mest mångsidiga elgitarren. Den har sedan dess dykt upp i otaliga legendariska pop-, funk-, blues- och (hård)rockband. För att tillgodose en del musikers önskan om en Stratocaster som har mer tryck än den traditionella, erbjuder Fender och många andra tillverkare av Strata-liknande modeller även instrument med en kraftfull humbucker i stalläge (en så kallad Fat Strat eller S/S/H).

Ljudexempel Fender Stratocaster

Kända Stratocaster-användare

Jimi Hendrix
Stevie Ray Vaughan
Jeff Beck
Ritchie Blackmore
Eric Clapton
Mark Knopfler

Gibson SG: En rockikon sedan 1961

SG-designen utvecklades ursprungligen av Gibson 1961 som en efterföljare till Les Paul Standard. Det mest slående med utformningen hos den nya gitarren var en radikalt omdesignad, tunn kropp gjord helt i mahogny med två lätt förskjutna, skarpa cutaways (double cut).

Gibson SG

Även om SG, precis som Les Paul, har en kort mensur och humbucker-mickar i stall- och halslägena ger den vanligen en något hårdare och mer dynamisk ton än sitt syskon Les Paul. Men även om SG har sin karaktär, täcker den ett brett spektrum av stilar. Kanske särskilt intressant för nybörjare är det faktum att SG är relativt billig jämfört med Les Paul och kan kännas bekväm att spela tack vare sin slimmade design och lägre vikt. Tack vare kompromisslösa användare som Angus Young och Tony Iommi och en stadigt växande fanskara är Gibson SG en av rockmusikens viktigaste symboler.

Ljudexempel Gibson SG

Kända SG-användare

Angus Young
Tony Iommi
Pete Townshend
Derek Trucks

Halvakustiska gitarrer: Från B.B. King till Dave Grohl

I denna kategori hittar vi elgitarrer med helt eller delvis ihåliga kroppar. De kallas ofta för halvakustiska, eller hollowbody-modeller, och den mest kända representanten är nog Gibson ES-335. Man bör dock även nämna tillverkare som Guild och Gretsch, liksom de mer nutida PRS Guitars som alla har ett utbud av halvakustiska gitarrer. De flesta har ett varmt och fylliga ljud som har gjort dem särskilt populära bland jazz- och bluesgitarrister. Men även musiker som Alvin Lee, Steve Howe, och Dave Grohl – och förstås vår svenske rockikon Dregen – har bevisat många gånger om att man också verkligen kan rocka med en hollowbody.

Gibson ES-335

Gitarrer med ihåliga kroppar har nackdelen att de lättare ger upphov till rundgång, alltså det ihållande ylande som uppkommer när ljudet går ut från gitarrförstärkaren, påverkar strängar och mickar, och sedan tar varv på varv mellan förstärkare och gitarr. Flera konstruktionslösningar har tillkommit just för att motverka detta. Förutom att minska storleken på kroppen (så kallad thinline-design) har många halvakustiska gitarrer ett centerblock, ett solitt stycke trä som löper under strängarna mellan halsinfästningen och stallet. Just så är Gibson ES-335 konstruerad. Denna kompromiss gör det möjligt att njuta av det öppna ljudet från en halvakustisk gitarr men ändå behålla fördelarna från en gitarr med solid kropp. Men det finns förstås fortfarande halvakustiska gitarrer som inte har något centerblock (Gibson ES-330, Epiphone Casino, med flera).

Ljudexempel Gibson ES-335

Kända användare halvakustiska elgitarrer

John Lennon
Dave Grohl
B.B. King
Noel Gallagher

Metalgitarrer för de hårdare stilarna

Gitarrer som riktar sig mot hårdrock och metal rör sig ofta bort från de traditionellt avrundade formerna och har istället kantigare drag samt funktioner som gör dem mer lämpade för stark distorsion. Stilmässigt har många metalgitarrer sitt ursprung i Gibson-modellerna Explorer och Flying V. De introducerades 1958, alltså långt innan någon hade uppfunnit hårdrock. Deras futuristiska former hämtade snarare inspiration från rymdraketer och science fiction, vilket var det häftigaste man kunde tänka sig under denna tid (äldre läsare minns förstås raketosten på samma tema).

Jackson RRX24

Tillverkare som Charvel/Jackson, Dean, ESP, BC Rich och Ibanez är kända varumärken som har ett stort utbud av instrument med tydlig hårdrockadress. Utöver de iögonenfallande kroppsformerna spelar mickarna/pickuperna även en mycket viktig roll för att uppnå det karakteristiska tunga ljudet. Här används nästan uteslutande humbuckers med starkast möjliga utsignal, då de driver förstärkaren hårdare och ger kraftigare distorsion. Ofta används aktiva pickuper, som förutom sin starka signal också är mindre känsliga för brum och andra störningar. Halsen på de flesta heavy-gitarrer är ofta åt det tunnare hållet vilket gör dem idealiska för att spela snabba riff och solon. Vad gäller metal-gitarrer behöver man välja mellan svajstall och fast stall. Svaj används främst vid solospel, men är man renodlad kompgitarrist är det skönare med ett fast stall.

Gibson Explorer ljudexempel

Kända musiker som spelar på metal-modeller

Dimebag Darrell (Pantera)
Jeff Hanemmann (Slayer)
Herman Li (DragonForce)
Nita Strauss (Alice Cooper)
Kirk Hammett (Metallica)

Sju- eller åttasträngade för superlåga stämningar

Sju- och åttasträngade gitarrer har en eller två extra strängar som är stämda lägre än den traditionella gitarrens lägsta E-sträng. De används främst i moderna metalstilar med låg stämning och kraftigt distade gitarrljud, som hos de svenska stilbildarna Meshuggah. De kallas ibland “extended range guitars" och har ofta en mycket bred men tunn hals, och många gånger också en längre mensur än mer traditionella elgitarrer. En åttasträngad gitarr kan täcka hela tonomfånget hos en traditionell elbas om man stämmer den i så kallad drop E (E-B-E-A-D-G-B-E).

Ibanez FTM33-WK Fredrik Thordendal

Ljudexempel Schecter C-7 Apocalypse

Gitarrister som spelar på sju eller fler strängar

John Petrucci (Dream Theatre)
Fredrik Thordendal och Mårten Hagström (Meshuggah)
Jeff Loomis (Arch Enemy)
Stephen Carpenter (Deftones)

Barytongitarren: Inte bara för metal

Barytongitarrer är stämda en kvart (B-E-A-D-F#-B) eller en kvint (A-D-G-C-E-A) lägre än en vanlig elgitarr. De har längre mensur än traditionella gitarrer – ofta kring 680-760 millimeter – och även tjockare strängar. De hamnar kort och gott någonstans mittemellan en gitarr och en elbas.

Barytongitarren har fått ett uppsving på senare år. Det finns barytongitarrer som riktar sig mot hårdrock, men den djupa klangen från en bary uppskattas också i country och andra musikstilar.

Gretsch G5260 EMTC Jet Baritone

Överväger man en barytongitarr bör man definitivt bekanta sig med den annorlunda ergonomin eftersom den längre skalan kan göra dem mer otympliga och svårspelade än vanliga gitarrer. Det saknas dock inte alternativ vad gäller barytonmodeller. Numera finns även den gamla hederliga Telecastern i barytonutförande.

Ljudexempel D’Angelico DLX Atlantic Baritone Solid

Kända musiker som spelar elektrisk barytongitarr

Duane Eddy
Buckethead
Brian 'Head' Welch (Korn)

Fler tankar kring att köpa elgitarr

Ingen gitarrtyp kan förstås tillgodose exakt alla behov, så det finns anledning att överväga vad du faktiskt vill ha innan du köper en elgitarr. Förutom musikerns egenskaper och oavsett om du är nybörjare eller avancerad gitarrist har komponenter som träet som används, mensuren, strängarna och mikrofonkonfigurationen också en betydande inverkan på instrumentets ljud och uttryck.

Humbucker i stalläge

Gitarrister som vill spela kraftfulla, dundrande rockriff och krämiga sololjud bör i första hand titta på elgitarrer utrustade med en humbucker i stallposition. Oavsett om det är kort eller lång mensur, kropp av ask/al eller mahogny är en humbucker vid gitarrens stall en klassisk lösning för alla med rockdrömmar.

Flexibla micklösningar

Har gitarren dessutom en andra humbucker i halsläget levererar den inte bara varma sololjud utan också mycket kraftfulla rena ljud som kan täcka de flesta stilar. Vissa gitarrer kombinerar humbucker- och single coil-mickar på olika sätt, vilket kan ge större flexibilitet. Gitarrer med en H/S/H-konfiguration (humbucker/single coil/humbucker) och en 5-vägs pickupväljare är bland de stilmässigt mest mångsidiga instrumenten på marknaden.

Mensur

Men mensuren, alltså avståndet mellan stallet och sadeln och därmed längden på den vibrerande delen av strängarna, påverkar också ljudet och spelbarheten. En lång mensur (till exempel 648 millimeter hos Fender Stratocaster) ger extra briljans och en genomträngande klang. Kortare mensur (till exempel Gibson Les Paul med sina 628 mm) framhäver den varma karaktären i ett ljud.

Men för att uppnå önskad tonhöjd måste längre strängar spännas hårdare än kortare. Denna spänningsskillnad påverkar inte bara vibrationsbeteendet och ljudet utan påverkar också instrumentets spelbarhet. En Les Paul strängad med en uppsättning 010-046-strängar känns alltid mjukare än, säg, en Fender Stratocaster med exakt samma uppsättning strängar.

Svaj eller fast stall

I perioder har ingen hårdrockande sologitarrist med självaktning vågat visa sig med en gitarr som saknade svajstall – alltså den rörliga stallkonstruktion som gör det möjligt att bända tonerna upp eller ned med hjälp av svajarmen. I den nya rockens tidevarv är det lite annorlunda. Idag stämmer man ofta ned strängarna extremt lågt för att skapa riktigt stygga och brutala ljud, och då är det mycket lättare att hålla stämningen om gitarren har ett fast stall. 

Svaj används förstås för annat än hårdrock – vad vore till exempel surfrocken utan svaj? Eller en gitarrist som Jeff Beck?

För den som bestämmer sig för att gitarren ska ha svaj finns det två huvudtyper av svajstall. De låsbara – med Floyd Rose som det första och mest kända fabrikatet – och mer traditionella av den typ som finns på exempelvis Fender Stratocaster. Att ha ett låsbart svaj är i princip en förutsättning för den som vill ägna sig åt vildsint svajande a la Eddie Van Halen eller Steve Vai. Det är nämligen lätt att gitarren stämmer ur sig vid hårt svajande, vilket motverkas av låsbara svaj. För mer subtila vibraton duger det ofta gott med de icke låsbara varianterna.

Svajstall har alltså nackdelen att de bidrar till att gitarren lättare stämmer ur sig, särskilt på billigare gitarrer. Fasta stall ger större stabilitet åt stämningen.

Oavsett bör du innan du köper en elgitarr definitivt ägna en stund åt att reflektera över om du vill ha en gitarr med svajstall. Det går att installera ett i efterhand, men det är inte billigt.

*********

Ordlista för gitarrköpare

Stall

Stallet är den del där strängarna fästs i gitarrkroppen. Avståndet mellan stallet och sadeln (högst upp på halsen där strängens andra ände vilar) utgör mensuren, alltså måttet på strängens vibrerande del. 

På de flesta gitarrer fäster man kuländarna i stallet. Stallet är utformat för att överföra strängvibrationerna till kroppen så effektivt som möjligt. Till stallet på en elgitarr hör stallklackarna, strängarnas kontaktytor som vanligtvis är arrangerade individuellt eller i par. De är justerbara för att fininställa strängens längd och därmed intonationen – hur väl strängen stämmer över halsens alla band. Stallet är ofta höj- och sänkbart, vilket ger möjlighet att justera stränghöjden utifrån egen preferens.
 
Vissa stall består av en enda del, andra har delade system med ett strängfäste (tailpiece) för sig och själva stallet med klackarna för sig. Det mest kända exemplet på det senare kallas Tune-O-Matic och används på Les Paul och flera andra Gibson-modeller.

Svajsystem

Förutom fasta stallkonstruktioner finns det även svajstall. De är rörliga, och med svajarmen kan gitarristen sänka och höja tonhöjden genom att strängarna blir slappare respektive hårdare spända. För att hålla emot strängspänningen har svajstall någon form för fjäderkonstruktion som återställer stallet till önskat viloläge.

Humbucker-mikrofon/pickup

En humbucker är en mikrofon/pickup med dubbla spolar som vanligtvis levererar starkare utsignal än en enkelspolig mick (single coil). Utformningen med dubbla spolar dämpar också effektivt brum och störande ljud.

Single coil-mikrofon/pickup

Single-coil-mikrofoner är baserade på en ensam spole. De genererar generellt lägre utsignal (och ger därför mindre distorsion) än sina motsvarigheter med dubbla spolar, men har ofta ett mer öppet och diskantrikt ljud. På grund av att de är konstruerade kring en ensam spole tenderar dessa mikrofoner att brumma när de utsätts för elektromagnetiska störningar, exempelvis från lysrörslampor. Har man däremot en gitarr som kombinerar två single coil-mickar kan de två tillsammans åtminstone närma sig de brumreducerande egenskaperna hos en humbucker.