Legendariska gitarrförstärkare: Vox

Vi har avhandlat Marshall i en egen artikel, och nu ska vi ägna oss åt den likaledes brittiska förstärkaren med det grönrutiga mönstret som definierade soundet hos artister som The Beatles, The Shadows, Queen och U2: Vi pratar förstås om Vox, och specifikt de mest kända modellerna AC15 och dess storasyskon AC30.

Historia

I början av 1950-talet grundade Tom Jennings sitt Jennings Organ Company i Dartford i Storbritannien. 1957 bytte företaget namn till Jennings Musical Industries (JMI). Från början tillverkade man orglar, exempelvis Univox, men som det senare namnet antyder tänkte sig Jennings och kompanjonen Derek Underwood att lägga till gitarrförstärkare i sin produktlinje. De var dock inte helt nöjda med de tidiga resultaten och sökte råd hos konstruktören Dick Denney. Han hade grundfunktionerna klara till sin förstärkare redan innan han började arbeta för JMI, men nu blev den grunden för de framgångsrika Vox-förstärkarna. Den första modellen hette AC-1 som senare skulle bli känd som Vox AC-15.

Vox AC15H

Det första lite mer framgångsrika band som använde AC-1 var The Shadows med Hank Marvin på gitarr. Vid den tiden var de Cliff Richards kompband, men de gjorde sig även ett namn som instrumentalband med hits som Apache, Foot Tapper och Dance On!. När bandets popularitet ökade behövde de mer krut i förstärkarna och sökte utrustning som kunde bibehålla ett rent ljud även vid starkare ljudvolymer. Det brittiska företagets konkurrenter, till exempel Fender med den kraftfulla Big Box-varianten av Twin, erbjöd redan detta.

1959 lanserade därför Vox modellen AC30 med två 12-tums högtalare och fyra EL84-rör, vilka gav en uteffekt på hela 30 watt. Tack vare de båda 12-tums högtalarna, som även fanns tillgängliga på 15 wattsmodellen, fick förstärkarna namnen AC15 Twin och AC30 Twin. Dessa användes av The Beatles från 1962.

Suffixet AC30/4 eller AC30/6 hade ingenting att göra med serienummer eller effekt, utan anknöt till antalet ingångar på panelen.

Vox AC30 C2

Vox historia efter 1964 präglades av företagsförsäljningar och omstruktureringar, och många anser att de så kallade "JMI-åren" fram till 1968 var de viktigaste. Vox är sedan 1992 en del av företaget Korg.

Vox i fårakläder – Vox AC15C2 helrörskombo

Tekniken

AC-förstärkarnas konstruktion beskrivs ofta som en klass A-krets, vilket inte är helt tekniskt korrekt, eftersom den faktiskt är en klass AB-design. 

Avgörande för det typiska Vox-ljudet är också att förstärkarna inte har någon negativ återkoppling. Tekniskt sett betyder återkoppling att en del av utsignalen matas tillbaka till ingången för styrning. De allra flesta förstärkare med mer än ett slutrör har negativ återkoppling (till skillnad från single-ended förstärkare med ett slutrör). Återkopplingsslingan innehåller också presence-kontrollen, som är utformad för att endast reagera på de höga frekvenserna.

Återkopplingsslingan minskar förstärkningen och ser till att förstärkaren beter sig mer stabilt. Om den inte finns eller kan stängas av, tenderar förstärkaren att dista tidigare. Exempel på modeller med negativ återkoppling är modeller från Mesa Boogie, Marshall, Hiwatt, Orange och Laney, medan förstärkare utan negativ återkoppling alltså kan hittas bland AC15/30 och deras efterföljare som Matchless DC-30.

Tidiga AC15-modeller lät ganska mörkt med sin enda tonkontroll. Senare lades Top Boost-kanalen till, och den gav mer förstärkning, bas- och diskantkontroller samt en Tone Cut för att tämja de ibland vassa höga frekvenserna.

VOX AC-30H ingångar och kontrollpanel

Numera är AC-förstärkarna, åtminstone i teorin, utformade som tvåkanaliga förstärkare, med en vanlig kanal och en top-boost-kanal (var och en med ingångar för hög respektive låg känslighet). Du kan dock inte växla mellan ingångarna med en pedal, och därför känns Vox AC15/30 mer som en klassisk, enkanalig förstärkare.
Nuvarande versioner har reverb och tremolo. I mycket tidiga modeller fanns även en Vibravox-effekt, en blandning av tremolo och vibrato.

I slutsteget används två EL84-rör (AC15) eller fyra EL84-rör (AC30). Dagens modeller använder 12AX7/ECC83-rör i försteget, men så har det inte alltid varit. Tidiga förstärkare hade EF86-pentoder som V1-rör för den normala kanalen. EF86 kunde dock lätt bli mikrofoniska* – en process som förvärrades av de konstanta stötarna och vibrationerna i komboförstärkare – och ersattes med triodrör i början av 1960-talet. I senare modeller i Heritage-serien har dock EF86 återinförts.

* Mikrofoni beskriver fenomenet där vissa komponenter i elektroniska apparater omvandlar mekaniska vibrationer till en oönskad elektrisk signal (brus). 

Voxljudet

Bristen på negativ återkoppling och valet av rör har naturligtvis inverkan på grundljudet, vilket ofta beskrivs som ringande och klockliknande ("chime"), särskilt i diskanten och det övre mellanregistret. Medan Fender fokuserade på att producera en vacker ren ton som bara övergår i fyllig overdrive vid väldigt stark volym, distar AC-modellerna mycket tidigare. Det är lätt att påverka mängden distorsion med rätt plektrumteknik. Även om du ställer in ett rent ljud kan det kännas som att det hela tiden är nära att spricka upp.

En annan faktor som bidrar till att man upplever AC-seriens ljud som starkt och fylligt är det faktum att förstärkaren har ett uttalat bett i mellanregistret. Detta står i kontrast till Fenders modeller med AB763-kretsar. Med ett mer urgröpt mellanregister blir presence-kontrollen mycket mer framträdande. Det är till exempel därför du hittar färre Vox-användare bland funkgitarrister, som ofta föredrar Fenders mellanregister. Men vill du ha rockljud eller det klockliknande ljudet kommer du att föredra Vox framför Fender.

Volym

Generellt sett gör AC-förstärkarna ett fantastiskt jobb när det gäller rena och halvdistade ljud. De behöver dock komma upp i en viss volym för att fullt ut visa sina egenskaper. Slutsteget bidrar avsevärt till förstärkarens helhetsljud och slutstegsdistorsionen är särskilt populär hos Vox-förstärkare. 

Vox-användare är väl medvetna om detta, vilket leder till uppfattningen att AC30 är en mycket högljudd förstärkare. Eftersom siffran 30 watt bara delvis återspeglar volymresurserna behöver AC30 inte gömma sig bakom 100-wattsmodellerna från andra tillverkare. Vox-förstärkare är utmärkta pedalplattformar, och ett måttligt uppvridet slutsteg i kombination med en låg gain levererar en underbar ren ton. Ljudet kan pressas till vilken nivå av distorsion som helst med overdrive-pedaler utan att man tappar bort det karaktäristiska Vox-soundet.

Eftersom Voxarna har ett ljud som gärna spricker upp, kör AC-användare ofta med enkelspoliga mickar (single coil), som ju ofta har lägre utvolym än humbuckermickar. Den som vill ha ett ännu renare ljud kan välja andra förstegsrör.

Normal kanal

Som nämnts ovan tenderade tidiga AC-modeller att ha ett mörkare ljud, vilket ledde till att många gitarrister använde Treble Booster-pedaler. Brian May använder till exempel den normala kanalen på sin AC30 tillsammans med en Dallas Arbiter Rangemaster Treble Booster. Volymkontrollen på hans förstärkare är inställd på max och Tone Cut helt nedvriden, vilket innebär att inga diskantfrekvenser skärs bort. Brian justerar allt annat med volymkontrollen på gitarren, eftersom AC30-förstärkare är mycket känsliga för speldynamik och gitarrens volymratt.

Deep Purple-gitarristen Ritchie Blackmore, som spelade på en Vox AC30 i studion fram till mitten av 1970-talet (definitivt på In Rock och möjligen även på Machine Head), använde en Hornby Skewes Treble Booster för extra gain.

Top Boost-kanal

Top Boost-kanalen ger mer gain och låter betydligt ljusare. Beroende på gitarrmodell och distpedal kan den ibland låta för hårt. Cut-kontrollen åtgärdar detta, och för den som vill ha ännu mer diskant finns Bright Cap-modifieringen, som tar bort en kondensator och mjukar till diskanten något. 

Även om det inte finns någon mellanregisterratt, fungerar bas och diskant i den här kanalen mycket interaktivt; att sänka båda rattarna resulterar i ett starkare mellanregister och vice versa.

En populär modifiering av Top Boost-kanalen kallas "Hot Modification". Den innebär att man kringgår tonkontrollerna för att få ännu mer gain. Denna modifiering finns även som Hot Mode i Heritage-serien.

EF86-soundet

Även om förstegsröret EF86 fick ge vika för 12AX7 i Normal Channel år 1960 av underhållsskäl, har ljudet i det gamla röret en särskild charm och mycket karaktär. Å ena sidan levererar det mer gain, samtidigt som ljudet förblir känsligt och definierat, och framhäver den klangfulla Vox-karaktären väl. Sammantaget är ljudet också betydligt rikare på övertoner, råare och mer otämjt, medan 12AX7-modellerna låter något renare och mer "disciplinerade".

Numera finns modeller med EF86-rör, men då antingen som förstärkartoppar eller som komboförstärkare med speciell rördämpning för att stävja rörets känslighet för mikrofoni.

Kabinett

AC-modellerna förknippas främst med högtalare som använder alnico-magneter (aluminium-nickel-kobolt), till skillnad från till exempel keramiska versioner. Den högtalare man främst förknippar med Vox är förstås Celestion Alnico Blue G12T530, även känd som Blue Bulldog. Det är en modifierad radiohögtalare som betraktas som en av de första dedikerade gitarrhögtalarna som någonsin tillverkats. Ljudet är mycket balanserat och har en kraftfull men inte överväldigande bas, mjukt, klockliknande diskantregister och ett behagligt övre mellanregister.

Med en effekttålighet på endast 15 watt är Blue Bulldog relativt dyr, i synnerhet eftersom du behöver minst två av dem i en AC30-förstärkare. Ett alternativ är Celestion Alnico Gold, som klarar 50 watt. Även om den här modellen heller inte direkt är ett reafynd blir den ändå tack vare sin högre märkeffekt lite billigare än Blue Bulldog. Nya AC30-förstärkare finns även med Celestion G12M Greenbacks, som går i en något annan riktning ljudmässigt men också harmoniserar väl med förstärkaren.

Ett annat alternativ kommer från tidigare nämnde Brian May som i vissa av sina förstärkare kombinerar en Alnico Blue med en Celestion G12H30, för att komplettera det lite glittriga Alnico-ljudet med det mer aggressiva låga mellanregistret från G12H. Att para dessa två blir också något mer kostnadseffektivt än att köra två stycken Alnico Blue – även om det knappast var just den ekonomiska besparingen som var Brian Mays främsta drivkraft för att komma fram till den här kombinationen!

Naturligtvis har även andra högtalartillverkare gett sig på att fånga Blue Bulldog-ljudet, såsom WGS Black and Blue eller Blackhawk Alnico med 15 respektive 50 watts effekttålighet. Weber erbjuder två alnico-högtalare, Bluedog och Silver Bell, och även Scumbag har två alnico-modeller, SC75 och SC-75 PVC AlNiCo. Eminence har sin brittiskt klingande högtalare Red Fang i utbudet.

Vox-liknande förstärkare

Även om Vox och Korg fortfarande producerar AC15- och AC30-modeller, anser inbitna Vox-entusiaster att det är modellerna från senare delen av 1960-talet som är de åtråvärda klassikerna. De är följaktligen mycket eftertraktade samlarobjekt. Lyckligtvis har andra företag också anammat den klassiska Vox-designen och erbjuder förstärkare inspirerade av AC-serien, såsom Morgan AC20, Matchless DC-30-serien eller Bad Cat Cub. I Tyskland erbjuder förstärkartillverkaren Redstuff FAB30, en AC30/15-typ som kan vara ett alternativ till en klassisk Vox.

Kända gitarrister som använder Vox-förstärkare

• Hank Marvin and The Shadows (till exempel Apache)
• The Beatles
• The Rolling Stones
• Brian May (Queen)
• Rory Gallagher
• Ritchie Blackmore (Deep Purple på In Rock och Machine Head)
• The Edge (U2)
• Radiohead
• Kings of Leon
• Vic Flick (James Bond-temat spelades på en AC-15)
• John Scofield
• Tom Petty

Effekter

Effekter som ofta associeras med Vox-förstärkare är Rangemaster Treble Booster på den normala kanalen (Brian May), multi-delays och reverb (Hank Marvin, The Edge), och naturligtvis tremolo-effekten för surf-typiska gitarrljud (James Bond-temat). Eftersom AC15/30 generellt fungerar mycket bra med pedaler lönar det sig att experimentera med olika effekter!

Ljudexempel: Olika Vox AC30-kanaler

I ljudfilerna spelar jag genom Vox-klonen Redstuff FAB30 som i tur och ordning representerar en EF86-kanal, en Normal-kanal och en Top Boost-kanal. Högtalaren är ett impulssvar från ett 2×12-kabinett med Blue Bulldog-högtalare.

Clean picking, Telecaster, stall- och halsmick tillsammans. EF86- , Normal- och Top Boost-kanalerna.

Break up, clean picking, Ibanez Artist, stall- och halsmick tillsammans. EF86- , Normal- och Top Boost-kanalerna.

Crunch, Telecaster, stall- och halsmick tillsammans. EF86- , Normal- och Top Boost-kanalerna.

Crunch, Ibanez Artist, stallmick. EF86- , Normal- och Top Boost-kanalerna.

Crunch, Stratocaster, stall- och halsmick tillsammans. EF86- , Normal- och Top Boost-kanalerna.

Ljudexempel: Jämförelse Vox AC30 och AC15

Även om AC30 och AC15 i grunden är samma förstärkare låter de olika. AC30 erbjuder en starkare basåtergivning och har mer headroom. AC15 har något mindre bas och komprimerar ljudet en aning tidigare.

AC30

AC15

Ljudexempel: Jämförelse 2×12-tumskabinett med Alnico Blue Bulldog och 4×12-tums Greenback

I dessa exempel hör du samma Vox-förstärkare med två av de kabinett som har nämnts i texten. Skillnaden är verkligen slående, och Voxen låter nästan som en Marshall. Många underskattar hur stor inverkan kabinettet och dess högtalarelement har på förstärkarljudet.

Blue Bulldog

Greenback

Klassiska Vox-ljud

Slutligen presenterar jag några Vox-ljud i kombination med treble booster och delay, vars skapare är lätta att identifiera:

Brian May – Normal Channel plus Rangemaster Treble Booster

The Edge – Top Boost Channel plus Multi Delay

Ritchie Blackmore – Top Boost Channel plus Hornby Skewes Treble Booster

Lycka till med att hitta dina favoriter!