För det första: man sitter inte och ritar egna kicks. Aldrig nånsin. Dåliga artister lånar andras kickar, bra artister stjäl andras kickar. Inget fel med det egentligen, en kick är en kick och bör användas.
För det andra: Man använder inte EN kick. Man dubblerar, tripplerar och kvadruplerar kickar för att få ihop en enda kick med flera element från olika kickar. Ett exempel på det är att lägga en kort och snärtig kick, med decayen (length i redrum) sparsamt använd på en kanal och en djupare, längre kick på kanalen bredvid t ex.
Sen så kanske du lägger ytterligare en kick, som kanske har ett skönt sound, skön kropp liksom, och pitchar ihop de olika frekvenserna så att du får fram det ljud du vill ha.
Pitchen och volymen på de olika samplingarna är nyckeln när man jobbar såhär. Frekvenserna får inte gröta ihop eller ta ut varandra. Mastring i miniformat.
Sen så gäller det ju att använda sina två hål på sidan av huvudet, alla tips i världen hjälper inte om man inte hör när det låter "bra" eller "dåligt". Låter fel liksom.
Detta exempel är mest gångbart när det gäller elektroniska beats, till techno, house eller trance. Men det går även utmärkt att använda på hiphopkickar och discodängor, mysdunkiga ambientbeats eller varför inte ett rockbeat?
Känn er fria att såga mig nu 🙂