Sonnert: Jag håller med, efter tre minuter har man mer än väl förtjänat lite struktur. 🙂 Framtida stycken kommer nog att vara något stramare.
Bandeko på ett enstaka element är ingen dum idé, för övrigt.
Fred: Kanske. Jag tycker ändå att det spelar roll om mina ljudexperiment känns fräscha eller utgångna. Jag vill inte jobba med något som gjordes färdigt för flera decennier sedan, även om det är bra. Vet inte precis varför.
Hackeman: Har du någonsin sett ett abstrakt konstverk som du funnit intressant eller vackert? Det är på det hållet. 🙂
Moberg: Jag tycker inte att det är fantastiskt bra men däremot kul att göra och kan jag dessutom få det släppt så tackar jag inte nej. Denna hållning gör somliga irriterade, hur det kommer sig lär jag få klura länge på.
Straka: Skönt att någon tycker att vi hittat ballansen mellan något fult och något vackert. Just detta stycke är ju långt ifrån perfekt men med mer dynamik och större tanke bakom strukturen så tror jag att du kan bli riktigt förtjust. 😄
maxmaxmax: Jag blir verkligen glad över att någon kan ta till sig stycket mer än jag själv kan. Jag minns att du reagerade likadant över amiga/cello-grejen som jag och Mikaela gjorde för något halvår sedan.
Så till frågan hur lång tid detta tagit att göra. Grundloopen med en version av basgången och vissa av missljuden lade jag två-tre timmar på (den kommer att bli ett annat, bättre stycke så småningom). Att arrangera det hela tog en halvtimmes förberedelse och utfördes sedan live. Cellon tillsattes i efterhand. Mikaela lyssnade på musiken en gång och spelade in sin slinga på en tagning. Allt som allt tog det mindre än en halvtimme. Att blöta och lägga celloslingan som stämma till sig själv tog ungefär en och en halv timme. Så, fem timmar, allt som allt.