Först och främst, ursäkta för mitt väldigt sena svar. Tyvärr så har örat inte blivit bättre och jag hör nu ständigt en högfrekvent ton som är särskilt irriterande när jag ska försöka sova så klart... hör då -- när det är tyst runtomkring alltså -- även en lägre, mer svängig, ton som låter ungefär som hemmaradiostationer i gamla filmer när de sitter och söker och vrider och inte får in någon signal.
Ljudet var under de första fyra veckorna faktiskt på en stadig nedgång, men efter att ha gjort något urbota dumt (kommer nog få bannor från en viss person här som gett mig bra råd 🙂) så verkar det ha stabiliserat sig på en jobbig nivå.
Vad gjorde jag? Efter att ha gått till en läkare som påstod att det var på grund av en vaxpropp som jag fått smärtan etc. så fick jag upp hoppet. Jag antar att jag under de fyra veckorna då jag hade haft ont hade bidragit lite extra till vaxproppen genom att ständigt gå med öronpropp... i v f, efter att ha fixat det så sa försäkrade doktorn att jag kunde 'leva som vanligt' och gå på karaoke, konserter eller vad jag ville utan att oroa mig. (Jag borde nästan stämma honom även om jag inte trodde helt på honom ;p) Men faktiskt, ljudet hade dämpats avsevärt efter att ha tagit bort vaxet.
I v f, som sagt av människor i alla tider så är hoppet det sista som överger människan, och jag ville så gärna tro på honom, så när tre personer som jag hoppades lära känna bättre bjöd med mig på karaoke efter en öl så sa jag ja och tänkte, "Doktorn sa det var lugnt, och dessutom har jag med mig öronproppar så det är nog lugnt!" Oj vad fel jag hade. Efter karaoken kom ljudet tillbaks starkare igen och den natten kunde jag inte sova. Efter en vecka eller två av att vara försiktig igen så insåg jag så sakteliga att ljudet inte skulle avta i takt med att dagarna gick denna gång... grät nästan av min egen dumhet. Nu har det kanske gått en månad sedan den kvällen om inte lite mer och jag kan inte undgå att undra om allt hade varit hyfsat bra om jag inte gått dit. Man lär ju så länge man lever, men den läxan är något jag gärna hade undsluppit.
Hur som helst, gick förra veckan till en öronspecialist som var tusen ggr bättre än den första doktorn, men de sa att jag borde ha kommit dit inom en månad och att det nu var svårt att diagnosticera mig och få fram orsaken. De trodde det kunde bero på någon nerv som låg i kläm, eller att trumhinnan eller någonting i närheten inte fick tillräckligt med blodtillförsel för att läka den möjliga skada - dock osynlig - som uppstått. Min japanska är inte så bra så jag förstod inte allt de ville få fram... men de var snälla och ritade bilder åt mig 😆
Hur som helst fick jag lite medicin (de är glada i att dela ut medicin här) som ska hjälpa blodcirkulationen. Fick även några vitamintabletter (B-vitamin kanske?). Imorgon ska jag dit igen och de skulle göra några fler tester och kanske ge mig en enveckas kur av steroider! Kan det verkligen vara bra? Ujuj, haha. Får väl se till att gymma lite extra under den veckan då så kanske jag får ut någon bra effekt av medicinen i a f 🙂 Verkade på doktorerna att en vecka bara skulle kunna ge acne som bieffekt, och hoppas verkligen de har rätt. För även om acne inte är kul så är impotens/sterilitet eller vad jag har hört att man kan få desto mindre roligt. Håller tummarna.