I mitt huvud flyger tankarna omkring. De flesta rör som vanligt musik, men skillnaden nu är att tankarna är ännu mer kopplade till musikproduktion än förr. Jag märker redan att jag lyssnar efter de tekniker, trick och detaljer vi jobbar med i skolan. Jag märker också att det jag får lära mig är allt det som utgör den där lilla skillnaden som gör en produktion riktigt jävla bra. Den där magin som man inte kan sätta fingret på när man lyssnar på bra musik. Den magin ligger i alla de här små teknikerna och mixningstricken. Den som gör att det inte bara är ljud och instrument som spelas - utan att musiken är levande. Ett exempel på ett sånt trick är att man ‘sidechainar’ sin bas till sin kick så att den duckar varje gång kicken slår.
Kan man förstöra upplevelsen av att lyssna på musik om man kan för mycket om musikproduktion? Jag hoppas inte det. Trots att det finns så så så mycket att analysera, och lyssna efter, i en produktion - så mycket att man nästan blir irriterad - tror jag att musik är starkt nog att ändå ta sig förbi det. Det känns ändå. Jag måste dock säga att ju mer jag lär mig om hur man spelar in ‘rätt’ och mixar ‘rätt’, desto mer känner jag att jag inte kan och att jag har väldigt mycket rum för förbättring. Den glada idioten osv…Men när rummet börjar fyllas blir jag nog glad igen.
-
Förra helgen hade jag två spelningar med helt olika karaktär. Den ena var i halvlek av GUIF-matcherna på Stiga Arena. Det var spännande, helt nytt i sin natur, utsatt, roligt och med stor publik. Kände mig så nära Beyonce på Super Bowl som jag nånsin gjort. In-ears, mick utan kabel, strålkastare – allt för första gången.
Senare på kvällen antog jag skepnaden av Tori Amos, ensam vid sitt piano. Det var litet, intimt och bekvämt och med en publik som fattar.
Båda spelningarna gav mig på helt olika sätt någon slags ‘push’ i mitt artisteri och i mitt drömmande och i skolan veckan därpå åt jag med glädje upp alla lärdomar som erbjöds.
Lärdomar som att det finns olika decibelskalor och att om man spelar in vid rätt nivå i förhållande till de, så kan det inte bli fel. “Systemet funkar!” Det fick jag höra flera gånger. Ju mer man måste mixa och trixa för att få det att låta bra - desto värre var inspelningen. Det är inte lätt att polera en ba**korv.
När vi lyssnade på bluesmusikern Robert Johnson, inspelad år 1936, konstaterade vi att inspelningen hade allt som utgör en dålig ljudkvalitet – brus, dålig frekvensåtergivning, osv. Men vi konstaterade också att man efter ett tag inte brydde sig om det alls. Vi människor kan tänka bort sånt så pass att vi inte hör det. Bra teknik och bra akustik är viktigt, men artistens uttryck och känsla är alltid viktigast för en bra inspelning.
-
Att se fram emot mest nu är nog skolans 'produktionsprocesskurs'. I den har alla ett eget valt projekt att jobba med. Singel, album, musikvideo t.ex. Mitt projekt är att släppa en låt. Samma låt som jag sjöng framför handbollsfansen! Den låten (bland andra) har suttit och väntat i år på att jag ska våga. Men nu jävlar.. Eftersom låten i stort sett är klar kommer jag fokusera fullt på mixning och mastering. Till låten vill jag också göra en musikvideo. Stay tuned. 🙂
- Läs mer...
- 1 kommentar
- 506 visningar