Har länge använt musik som en slags rehab för själen. Mina tonårsambitioner har för länge sedan försvunnit men lite då och då gör jag ny egen musik för att min hjärna inte bara kan sluta hitta nya melodier eller nya rytmer. Gillar utmaningen i att skapa nåt och att fullgöra det.
Nu har jag helt plötsligt gjort en låt, förvånansvärt snabbt och som jag blivit fullkomligt förälskad i.
Det känns fruktansvärt patetiskt men jag kan inte sluta lyssna på låten om och om igen utan att tycka den blir dålig... tvärtom...
Därför blir det också extra utlämnande att låta andra lyssna på den och låta d