Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'fredagstipset'.



More search options

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Calendars

There are no results to display.

Forums

  • Musikskapande
    • Låtskriveri, låttexter och arrangering
    • Samarbeten
    • Inspelning
    • Ljudredigering
    • Mixning och mastring
    • Effektpluggar
    • Instrumentpluggar
    • Studiofestival
    • Allmänt om musik
  • Instrument
    • Akustiska instrument
    • Elektriska instrument
    • Trummor
    • Syntar
  • Studio
    • Datorer och tillbehör
    • iOS och Android
    • Studiobygge och akustik
    • Ljudkort
    • Mikrofoner
    • Studiomonitorer och hörlurar
    • Övrig studioutrustning
  • Inspelningsprogram
    • Ableton Live
    • Cubase
    • FL Studio
    • GarageBand
    • Logic Pro X
    • Pro Tools
    • Reaper
    • Reason
    • Studio One
    • Övriga inspelningsprogram
  • Scen
    • Liveljud och PA
    • DJ
  • Distribution
    • Distribution och marknadsföring
    • Vinyl- och cd-produktion
  • Övrigt
    • Hörsel
    • Utbildning
    • Musik- och sajttips
    • Enkäter
    • Utanför ämnet (off-topic)
  • Köp- och sälj
    • Sökes/köpes
    • Säljes
    • Stulna produkter
  • studio.se
    • Medlemspresentationer
    • Om sajten
  • Arkiv
    • Nyheter från Studio
    • Gammal låtkritik
    • Papperskorgen

Blogs

  • Olsbergs blogg
  • Ledare
  • Redaktionsbloggen
  • Bobs hemstudioblogg
  • Pro Tools Tutorial
  • Shrine of Distortion blogg
  • Frederick's blogg
  • Lundin's blogg
  • drloop's blogg - i all enkelhet...
  • gurraljung's blogg
  • Jazz blues
  • Akustik & teknik
  • S-bloggen
  • HoboRec:s vlogg
  • Kreativt musikskapande
  • Mastring & ljudteknik
  • Nashville-bloggen
  • Claes Holmerups blogg om musikteknik, hörsel, akustik, musikprylar och mixning
  • Nils Eriksons låtskrivarblogg
  • Skapandet av Palma Music Studios
  • Så gjordes musiken till SVT-dokumentären Donationen
  • Trombonistens blogg
  • To be on the Edge - take care :)
  • Rum i rummet - lägenhet
  • Sarahs blogg
  • Gammal utrustning från Dan Tillberg

Categories

  • Tips
  • Guide
  • Intervju
  • Vintage
  • Nyhet

Categories

  • Pop/Country
  • Rock/Metal
  • Jazz/Blues
  • Klassiskt/Filmmusik
  • Soul/Funk/R'n'b/Hiphop
  • Folkmusik/World Music
  • Övrig musik
  • Gamla låtuppladdningar
  • Ljudfiler

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


Stad/plats


Min utrustning


Intressen


Home page


Youtube


Soundcloud


Facebook


Instagram


LinkedIn


Skype


Yahoo

Found 172 results

  1. FREDAGSTIPSET: Efter några veckors mer eller mindre välförtjänt semester är nu Fredagstipset äntligen tillbaka. Och vad bättre än att värma upp skrivarmusklerna med lite mjukvarutips i form av sex nya pluggar till Windows och MacOS, samt ett trick? Jag är den första att skriva under på att du inte behöver fler pluggar för att skapa utmärkta mixar och mastringar och det ska mycket till innan jag själv trycker på köpknappen. Faktum är att många av mina favoritpluggar har flera år på nacken - något jag snarare är stolt över än skäms för. Dagens skriveri kan därför tyckas aningen kontraproduktivt. Med detta sagt är syftet alltså inte att tala om vad du bör köpa, utan enbart att uppdatera dig (en smula) gällande vad som händer på pluggfronten just nu. I slutet av artikeln tipsar jag om hur du kan skapa mer bredd och djup i dina mixar med hjälp av ett speciellt reverbtrick. smart:reverb smart:reverb är som namnet antyder en smart plugg som lyssnar på och analyserar valfri ljudkälla, för att sedan automatiskt ställa in rätt mängd och rätt sorts reverb. Tanken med den intelligenta rumsklangen är att komma bort från presetträsket och istället lägga fokus på vad som faktisk fungerar och låter bra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 89 Euro Hemsida: https://www.sonible.com/smartreverb/ Chow Dsp Tape Emulation Plugin CHOW är en ny rullbandsemulering som bygger på Sony TC-260, men med fördelen att du själv kan knåpa ihop din egen favoritbandare. Mångsidighet är ledordet och tidiga recension skvallrar om att gratispluggen har en hel del välljud att erbjuda. Format: Windows/MacO VST, AU, Standalone plugin Pris: Gratis Hemsida: https://github.com/jatinchowdhury18/AnalogTapeModel Pawn Shop Comp 2.0 Pawn Shop Comp som nu äntrat version 2.0 är en tube/FET-kompressor som klarar av i stort sätt all typ av kompression - från transparent och len ihoptryckning till kaxig eller totalt söndertrasad. Förutom att agera kompressor är Pawn Shop Comp dessutom en rörpreamp och en tvåbands equalizer med karaktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 99 Dollar Hemsida: https://korneffaudio.com/product/pawn-shop-comp-2-0/ ShapeShifter Med inspiration från SketchCassette tar ShapeShifter det hela ett steg längre och stoltserar med en karaktärskompressor av sällan skådat slag. Med ett unikt gränssnitt och en bladning av upward och downward-kompression kan du med enkelhet skapa helt nya ljud, eller bara ratta till det där lilla extra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 20 Dollar Hemsida: https://aberrantdsp.com/plugins/shapeshifter/ T-RackS Space Delay plug-in T-RackS Space Delay är tydligt inspirerat av Roland Space Echo RE-201, både till utseende och sound, där organsikt och varmt rullbandsljud är måttstocken. Delayet fungerar utmärkt på gitarr, sång och trummor och kan framkalla smått galna ljudlandskap om så önskas - speciellt när du är ute efter en rejäl dos vintagekaraktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 100 Euro Hemsida: https://www.ikmultimedia.com/products/trspacedelay/ DeRoom Pro Ibland blir det för mycket av det goda, vare sig det handlar om inspelningar med för mycket rumsljud, eller exporterade spår med diverse effekter. Detta löser DeRoom Pro galant genom att separera direktljudet från efterklangen/reflekterande ytor. Måste upplevas för att ge en pluggen rättvis (ljud)bild. Format: Windows/MacOs VST, AU, AAX Pris: 157 Euro Hemsida: https://www.accentize.com/DeRoomPro Bredda mixen med reverbtricket Det finns många sätt att bredda en mix på, inte minst genom panorering, eq och genomtänkt användande av reverb och delay. Men ibland kan det där lilla extra behövas - det som snarare känns än hörs. Testa följande: Skapa en effektkanal med valfritt reverb och lägg någon form av stereobreddare sist i kedjan. Själv använder jag Ozone 9 Imager, vilken tillåter mig att bredda enbart vissa frekvensområden (vanligen mellan 400-4000 Hz), men vilken breddare some helst funkar. Öka på med 25-50% och vips placeras reverbet längre ut i sidorna, samtidigt som välbehövligt plats lämnas i mitten. Reverb mår nämligen bra ute på kanterna, eftersom mitten har en tendens att snabbt bli frekvensmättad (baskagge, bas, virvel, leadsång). Du behöver naturligtvis inte använda tricket på alla reverb, då det lätt blir grötigt och effekten tappar sin effekt. Likaväl kan det ibland vara en idé att tvärt om minska bredden på reverbet och istället dra detta åt monohållet, speciellt om du jobbar med lite snabbare och hårdare musik. Bonustips Gällande vintagesound och i synnerhet 60-talet... Istället för att punga ut närmare 2000 kr på Plugin Alliances senaste mixerbordsemulering NEOLD v76U73 (vilken säkerligen är hur trevlig som helst), så kan du ladda ner Shattered Audios välljudande gratisplugg Code Red Free. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  2. FREDAGSTIPSET: Förutsägbara mixar är ofta tråkiga mixar, men sån tur är finns det massvis med knep för att komma runt detta. Det kan handla om allt från sättet du eller bandet spelar på, till själva arrangemanget eller användandet eller inte användandet av effekter. Idag tänkte jag skriva lite om volym- och effektautomatiseringar. Det vill säga hur du kan använda dig av olika sorters automatiseringstekniker för att skapa mer dramatik i din musik. Automatisera kan nämligen vara så mycket mer än att bara rätta till en dynamisk sångtagning eller att göra refrängerna starkare än verserna. När du spelar in går mycket förlorat på vägen, varesig du vill eller inte, och då det är upp till den som mixar att förstärka och återskapa detta i den mån det går. Mixing är nämligen som jag tidigare varit inne på i mångt och mycket en räddningsaktion. Du vill som regel alltid använda effekter när du mixar, även du inte alltid hör dem och faktum är att det ofta är de subtila effekterna som gör störst skillnad. Du vill åt effekten av effekten så att säga. Det är det du inte hör som påverkar dig mest när det kommer till musik. Men det handlar också om kontraster, det stora mot det lilla, det blöta mot det torra, det ljusa mot det mörka och så vidare. Kontraster är A och O när det kommer till att skapa intressant musik. Här kommer volym- och effektautomatiseringen in i bilden. Lite här och lite där Ibland kan det vara en så enkel sak som att lägga ett extra stort reverb på första ordet i en refräng, kräma på med ett extravagant virvelanslag, ett knasigt delay på vartannat anslag på gitarren, eller varför inte förstärka vissa ord som är av speciell betydelse för låtens känsla och karaktär? Tricket är att då och då våga lämna trygghetszonen, det förväntade, och fundera en extra gång över vilka partier i låten som kräver extra förstärkning. Med detta sagt är det så klart låten som sådan som är det viktiga och att förvirra sig bort i ett hav av effekter är sällan önskvärt. Det handlar kort och gott om att fånga och framförallt behålla lyssnarens uppmärksamhet med mer eller mindre subtila knep på väl utvalda ställen. Oavsett om det rör sig om ett trumfill, en gitarrslinga eller vad som helst egentligen - i slutet av ett parti, påväg in i en ny del, eller i mitten, var inte rädd för att låta det sticka ut lite extra. Dra upp volymen och/eller släng på en effekt just här och öka intensiteten. Om det rör sig om exempelvis trummor behöver det nödvändigtvis inte handla om att öka volymen på hela kittet utan kanske bara överhänget, eller låta kompressorn jobba lite extra så det styr över eller pumpar skönt. Texturer och energi Poängen är alltså nödvändigtvis inte att göra saker starkare, utan om att skapa rörelse, dynamik och en känsla av liv. Nya texturer bildas, om än bara för en kort stund, vilket gör hela upplevelsen mer intressant och mindre statisk. Musik handlar i mångt och mycket om energi och i förlängningen att förmedla denna energi genom högtalarna. Men det gäller samtidigt att tänka på att mindre många gånger kan vara mer, annars förlorar effekten sin effekt så att säga. Med detta sagt behöver du inte låsa dig till att automatisera ett instrument i taget - bara en sån sak som att lyfta fram basen en decibel eller två tillsammans med exempelvis sången i ett skrikparti kan skapa välbehövlig dramatik. Likväl händer det per automatik något spännande med hela mixen när du jobbar på detta vis, inte minst om du arbetar med en kompressor på masterregelen eftersom den då får kämpa lite extra och i sin tur sätta sin prägel på helheten. Så, automatisera mera oavsett om det handlar om volym, effekter eller panorering, och dina mixar kommer garanterat bli mer intressanta och spännande att lyssna på. Fredagstipset tar nu semester fram till 31 Juli. Glad sommar! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  3. FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om hur du får till ett tydligt och välbalanserat sångljud med hjälp av volymautomatisering, eq, kompression och hörlurstricket. Jag får ofta låtar skickade till mig där sången antingen är för starkt, svagt eller ojämnt mixad. Något som inte sällan, i brist på bättre uttryck, ger ett lite amatörmässigt intryck. Om vi utgår från att du mixar en låt där leadsången ska höras tydligt har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Det är alltså dessa tre, och då i synnerhet volymen, du har att jobba med. Jag skulle nästan vilja påstå att du med enbart volym och automatisering kan komma 80–90 procent av vägen till ett bra och välbalanserat sångljud, förutsatt att inspelningen låter okej. Det finns dock olika tillvägagångssätt gällande när du ska börja mixa själva sången. Vissa gillar att börja med bara ett huvudinstrument samt leadsång och sedan anpassa resten av låten efter detta. Andra gillar att först mixa övriga instrument för att sedan baka in sången. Oavsett vilken väg du föredrar är målbilden (nästan) alltid densamma: ett tydligt och välbalanserat sångljud. Volym och balans Jag brukar börja med att göra en slaskmix med enbart volym och panorering för att sedan lyssna efter var sången känns påtagligt ojämn. Nästa steg blir då volymautomatisering i kombination manuellt klippande av sångspåret. Om du jobbar på detta vis slipper nämligen kompressorn arbeta lika hårt och det blir betydligt lättare att få till ett jämnare och mer naturligt sångljud. Efter volymtrixandet hamnar en de-esser först i sångkedjan för att tämja återstående konsonanter, följt av två kompressorer. En med snabb attack och release som fångar topparna och en långsammare för att jämna ut ytterligare. Ibland hamnar kompressorerna före equalizern, ibland efter och ibland mittemellan beroende på vad som låter bäst. Equalizer Nästa steg är att lyssna på sången tillsammans med övriga instrument. Vilka står i direkt konflikt med sången rent frekvensmässigt? Troligen de flesta. Gitarr, trummor, piano, syntar, körer och så vidare har alla fundamentala frekvenser som krockar med sången och här gäller det att bestämma vad som ska prioriteras. Sången har viktiga frekvenser över ett väldigt brett område. Jag lämnar gärna plats mellan 200–400 Hz (värmen) samt 2000–3000 Hz (tydligheten) och dippar övriga instrument här. Detta är naturligtvis en balansgång eftersom du i regel vill undvika att skära bort för mycket lågt mellanregister, då mixen snabbt kan låta tunn och tappa fokus. Några decibel här eller där räcker för att göra skillnad. Det talas ibland om sångens luft (10 kHz och uppåt) och att det är praxis att boosta med ett hyllfiler, här gillar jag att tänka baklänges. Vilka instrument behöver ingen luft? Börja med att skära dessa med ett high-cut (låt säga mellan 8-10 kHz) och vips får sången mer luft, även om du kanske inte hör det när du sololyssnar. Men hur vet du egentligen om sången ligger på en lagom nivå i förhållande till övriga instrument? Hörlurstricket När du är klar med mixen spelar du upp den i vanlig ordning. Skruva ner volymen helt på monitorerna och lägg ifrån dig hörlurarna. Börja sedan (fortfarande med hörlurarna liggandes framför dig) att sakta skruva upp hörlursvolymen och lyssna noga. Det första du ska höra och som ska urskiljas tydligast är leadsången. Hörs den på tok för mycket jämfört med övriga instrument är den troligen för stark och hör du exempelvis mer av gitarrer eller virveln är sången förmodligen för svag. Och svårare än så är det inte (virvel brukar komma som nummer två). Likväl kan det vara en god idé att lämna studion och lyssna på mixen från ett annat rum. Med detta sagt finns det så klart alltid undantag där exempelvis vissa stilistiska val kan innebära att sången är mindre framträdande. AKG K701 har ett naturligt och tydligt sound som lämpar sig väl till mixning. Bästa hörlurarna för mixning och mastring under 5 000 kr enligt mig: AKG K701 Ollo Audio s4x Sennheiser HD600 Beyerdynamic DT770 Pro Focal Spirit Professional Dyrgripar Stax SR-007 MK2 + lämplig förstärkare Focal Utopia Sennheiser HD800 S Audeze LCD-3 HEDD Audio HEDDphone Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. Detta fredagstips är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades 2016-02-12.
  4. FREDAGSTIPSET: Vi går sakta men säkert mot en framtid där vardagen blir allt mer automatiserad och i många fall även förenklad. En trend som också visar sig inom musikproduktion. Många av oss letar efter quick-fixes, vare sig det handlar om att må bättre, få en bättre relation eller skapa bättre mixar. Kan detta få några konsekvenser mån tro? Det finns idag en uppsjö pluggar och hjälpmedel som gör sitt bästa (och mer där till) för att göra livet så enkelt som möjligt för oss som jobbar med musikproduktion. Något jag personligen ser positivt på så länge det leder ett önskvärt resultat, inspelning, mixning och mastring är ju tillräckligt svårt som det är. Men vad händer om vi tar det hela till sin spets? Lek med tanken att det i framtiden bara finns en sorts lyssning. En perfekt lyssning som alla har tillgång till och som låter optimalt överallt eftersom den anpassar sig till sin omgivning – både högtalare och hörlurar. Spekulera sedan vidare kring att en mall arbetas fram för hur starkt du ska mixa olika instrument för att dessa ska gå fram så bra som möjligt i just denna lyssning. Det skulle finnas ett mixrecept för varje genre. Vidare har tekniken blivit så bra att pluggarna nu själva kan ställa in bästa möjliga inställningar för varje instrument, oavsett hur du spelat in och detta med hänsyn till övriga instrument i mixen med allt vad panorering, eq, kompressor och reverb heter. Onödig botten skärs bort, resonanstoppar åtgärdas, dynamik utjämnas, separation mejslas fram och så vidare. Bara för sakens skull slänger vi dessutom på en ny optimal intelligent mastringsplugg som sköter den sista finpoleringen, i fall något mot förmodan skulle vara obalanserat. Det är naturligtvis fortfarande viktigt att skriva bra låtar (vilket är ett kapitel i sig) men hela den kreativa produktionsprocessen är nu automatiserad och plötsligt har alla samma möjlighet att låta ”lika bra” ur ett mix- och mastringsmässigt perspektiv. Slutet gott allting gott. Är det inte precis detta vi alla eftersträvar, den perfekta mixen? Ja och nej. Du vill naturligtvis att din musik ska låta bra överallt i alla ljudsystem, men detta mål är sekundärt och många gånger är ”tillräckligt bra” just precis tillräckligt bra. Vad du egentligen vill är att din musik ska nå fram till lyssnaren och beröra. Musik handlar nämligen inte om att vara tillrättalagd, den handlar precis som med all konst om att väcka känslor, om att känna saker. Med ovanstående tankeexperiment i åtanke skulle all musik till slut låta mer eller mindre likadant, förutom själva låtarna och framförandet. Detta skulle förmodligen bli väldigt tröttsamt att lyssna på i längden och musik, oavsett genre, skulle flyta ihop till en grå oidentifierbar massa. Men ganska snart hade (med största sannolikhet) en motreaktion uppstått och med den nyskapande uttrycksformer. Vi hade antagligen gjort precis vad som helst för att bryta oss loss från denna ”perfekta värld” bara för att höras, lite som punken gjorde revolt under mitten av 70-talet. När saker (läs konst) blir förutsägbart blir det med ens tråkigt, även om vi matas att tro motsatsen. Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har alla olika mål med vår musik – vår konst, men gemensamt för de flesta är nog ändå att sticka ut på något sätt, att förmedla ett budskap, att väcka känslor. Konst får oss att se samband mellan nutid, dåtid och framtid. Konst får oss att tänka i nya banor och blir mer kreativa. Musik mår alltså bra av att vara gränsöverskridande och nyskapande och när allt stöps i samma form blir den genast mindre intressant. Så oavsett vilka algoritmer och hjälpmedel framtiden har att erbjuda så tror jag att människan kommer att känna ett starkt behov av att vara delaktig i den kreativa processen, av att skapa och i förlängningen bryta sig loss och trampa ny mark. Konsten mår bäst av att vara fri, precis som människorna – Martina Montelius, författare och dramatiker Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  5. FREDAGSTIPSET: Det finnas ett gäng återkommande frekvenser med förmågan att ständigt ställa till det för oss som mixar och mastrar, oavsett genre. Men är det verkligen så enkelt som att uppmärksamma dessa för att sedan göra något åt det? Jag är medveten om att jag i denna artikel närmast målar i mig i ett hörn där jag å ena sidan talar om vikten av att reflektera över problemfrekvenser, men samtidigt uppmanar till att inte tänka för mycket kring just frekvenser. Det är milt uttryckt ett tveeggat svärd. Orsak och verkan Mixning handlar i mångt och mycket om balans. Volym- och frekvensmässig balans mellan olika instrument som i bästa fall tillsammans utgör en mer eller mindre fungerande helhet. Men mixning handlar också om orsak och verkan. När du skruvar på ett instrument påverkas allt runtomkring, oavsett om det handlar om volym, eq eller kompression. Detta är viktigt att förstå. Att exempelvis dra på med 80Hz på basen påverkar därför hela mixen och inte bara basljudet i sig och det är av precis denna anledning som det många gånger är en god idé att ratta i kontexten och inte i sololäge. Likväl är det ofta så att du inte behöver lägga till för att det ska låta bra, snarare plocka bort. Mixning går därför inte ut på att skapa plats, utan om att framhäva det som redan finns. Och det är just detta som är så förvirrande och som gör att så många av oss överarbetar och övertänker hela mixprocessen. Fundera och problematisera gärna kring detta en stund innan vi traskar vidare i frekvensträsket. Läs också: Magiska frekvenser, finns de? Från noll till tjugotusen Nåväl, tillbaka till dagens ämne. Efter noggrann analys av musik som jag mastrat genom åren uppdagades ett tydligt mönster – vissa frekvenser var ständigt återkommande som under- eller överrepresenterade, oavsett musikgenre: 0-80 Hz: Överrepresenterat 150 Hz: Över- och underrepresenterat 350-400 Hz: Över- och underrepresenterat 1000-1200 Hz: Underrepresenterat 2000 Hz: Över- och underrepresenterat 4000 Hz: Över- och underrepresenterat 10-20 kHz: Underrepresenterat Så vad kan denna högst ovetenskapliga analys säga oss? Kanske ingenting, kanske en hel del. Jag tror det handlar om en sådan enkelt sak som brist på bra lyssning. Oavsett om det handlar om hörlurar eller studiomonitorer, i kombination med avsaknaden av referenslyssning och för långa arbetspass utan pauser. Erfarenhet och fallenhet är inte heller att förglömma och ju mer du utmanar dig själv desto bättre blir du. Likväl ber jag dig åter begrunda det faktum att många av oss hellre lägger till än plockar bort, det är ju så mycket roligare. Kan detta ställa till det mån tro? Slutsats Det finns naturligtvis en fara i att generalisera på detta vis (gällande återkommande problemfrekvenser) samtidigt som jag tror det finns mycket att lära. Med detta sagt är det sällan så att en och samma mix dras med samtliga av ovanstående problem. Ofta rör det sig om en eller två frekvensområden som ständigt gör sig påminda och här gäller det att ta reda på vilka detta är och sedan kompensera. För mig handlar det exempelvis om att jag återkommande fegar med 150 Hz och saknar den absoluta toppen. Jag har med tiden lärt mig att gå emot min naturliga instinkt att gröpa ur för mycket lågbas och hålla igen på luften, vilket har lett till bättre mixar och mastringar. Med ovanstående i åtanke är det viktigt att förstå att en välbalanserad mix per automatik inte innebär att det låter bra, det kan tvärtom låta väldigt tråkig och platt. Musik handlar om så mycket mer för nå fram till lyssnaren. Vi lyssnar inte på frekvenser, vi lyssnar på melodier och känslor. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  6. FREDAGSTIPSET: En bra inspelad och rattad bas ska både kännas och höras – i flera olika typer av ljudsystem, vilket många gånger är lättare sagt än gjort. Men du som tar dig tid att förbereda din fyr- eller flersträngade vän inför mix har mycket att vinna. Dagens tips handlar inte om hur du mixar basen som så (vilket du kan läsa om i Så får du basen att höras i små högtalare) utan om vilka pluggar du kan använda för att ge basen så goda förutsättningar som möjligt när det väl är dags att börja ratta. Ett slags förarbete så att säga. Hemligheten till en bra bas (och detta är viktigt att förstå) är dock inte själva ljudet i sig, utan hur den samspelar med övriga instrument - vilket utrymme basen tillåts ta och vilken funktion den har i musiken. Dagen till ära utgår jag från en lajnad signal rakt in i ljudkortet, något jag själv föredrar när jag spelar in. Detta av den enkla anledningen att jag gillar att göra det enkelt för mig. Samtliga pluggar fungerar naturligtvis också var och en för sig eller som grädde på moset om du redan är nöjd med ditt basljud. TSE B.O.D TSE B.O.D bygger på stompboxen med samma namn - en utmärkt basförskönare. En lajnad signal låter sällan särskilt roligt, även om just basen många gånger kan komma undan med spartansk inspelning. Att slänga på någon form av förstärkarsimulering är därför en god idé. Gratispluggen TSE B.O.D är en bra utgångspunkt och snyggar till grundljudet på ett mer eller mindre neutralt sätt, beroende på vad du är ute efter. Varför inte en fullfjädrad basförstärkarplugg kanske du undrar? Återigen, av den enkla anledningen att jag inte vill krångla till det. Vilken förstärkarplugg du själv föredrar spelar egentligen ingen roll, använd din personliga favorit. Kush Audio REDDI Reddi fungerar på alla källor som behöver mer botten, värme och skinn på näsan. Nästa steg är att addera övertoner och botten med pluggen REDDI, speciellt framtagen för bas och baskagge. Basen är ett av många instrument som mår bra av lite distorsion, vilket lägger till övertoner (även kallat harmonic distortion). BASS styr mängden bas och LEVEL bestämmer huruvida du styr över och skitar ner ljudet. Hur mycket eller lite får grundljudet avgöra, ratta tills det känns rätt men fega inte – basen förtjänar att höras. Soundtheory Gullfoss Den intelligenta pluggen Gullfoss Soundtheory fungerar på mer än bara hela mixar, varför inte på bas till exempel? Vi fortsätter med den intelligenta pluggen Gullfoss vars uppgift är att trolla fram frekvensmässig balans, oavsett vilket ljud du matar den med. Pluggen är speciellt framtagen för att rätta till hela mixar, men fungerar även utmärkt på enskilda instrument. Det är inte ovanligt att vissa toner sticker ut och dominerar, eller att bristen på tydlighet i basens övre register (speciellt med gamla strängar) gör sig påmind. Börja med att ratta på TAME och RECOVER och fortsätt sedan med BRIGHTEN (diskant) och BOOST (Bas) för ytterligare finpolering. Små justeringar är i regel att föredra, men som vi alla vet är regler till för att brytas. Spana även in gratispluggen Balancer från Focusrite som inte är helt olik Gullfoss, men betydligt mycket enklare och billigare. Ik Multimedia Tape Machine 99 Emulerad rullbandsmättnad och bas passar lika bra ihop som Yin och yang, här i form av en Revox PR99 Mk II. Rullbandspluggen Tape Machine 99 som bygger på Revox PR99 Mk II har en extremt jämn frekvensåtergivning (med 15 ips) och saknar i stort sett rullbandarens klassiska ”head bump” – vilket gör pluggen till ett givet val för dig som vill analogisera basen en aning, men utan att förändra karaktären allt för mycket. En lyxplugg kan tyckas, men absolut användbar när du letar efter det där lilla extra. Fabfilter Pro-L 2 Limiter på basen som klipper av de starkaste transienterna är inte alls någon dum idé, innan eventuell eq och kompressor tar vid. Jag har på senare tid börjat föredra en vanlig limiter som klipper av de absoluta topparna och jämnar ut signalen något, innan det är dags för eventuell kompressor och equalizer. Detta på grund av limiterns förmåga att blixtsnabbt och transparent utjämna störande och energikrävande transienter. En jämnare bassignal är betydligt mer lättarbetad och tar mindre plats i mixen. Fabfilter Pro-L 2 med 32x oversampling är ett bra val, men du kan vända vilken limiter som helst. Exportera mera Slutligen exporterar jag hela kalaset till en ny wav-fil i mono som jag sedan importerar i projektet igen, redo att mixas och trixas mer med om så önskas. Anledningen till detta är helt enkelt att spara datorkraft och att det lätt blir förvirrande med många pluggar på varje kanal. Ju färre valmöjligheter när det kommer till mixning, desto bättre enligt mig. Waves Bassrider Waves Bassrider fungerar som en automatisk volymkontroll för din bas. Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Waves Bassrider vilken automatiskt ställer basens nivå i förhållande till andra instrument när du mixar. Det handlar alltså om automatisk volymreglering och inget annat. Detta är ingen plugg jag själv använder, då jag gillar att jobba med gammal hederlig automatisering, men passar förmodligen utmärkt för dig som har svårt att hitta balansen på egen hand. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  7. Häromdagen fick jag en fråga på Mixakuten om hur man får fram trycket i samplade trummor. Ett komplext ämne som inte låter sig förklaras på några få rader. Så vad bättre än att demonstrera med ett gäng skärmdumpar och ett ljudexempel? Originalet hör du här, där önskemålet i korthet handlade om att ändra grundljudet och göra det mer intressant. herre_org.mp3 Trumloopen avslöjar att mycket av "problematiken" ligger i själva samplingen, vilken inte är särskilt dynamisk och dessutom ganska statisk. Visserligen är detta en smaksak och det är sammanhanget som ska bestämma soundet, men detta är min initiala känsla. Med detta sagt finns det dock en hel del trix som kan göra loopen mer engagerande och i förlängningen utöka användningsområdet. Det är viktigt att förstå att justeringarna endast gäller för just denna sampling, men många av knepen kan förstås appliceras på andra loopar eller riktiga trummor. Samtliga pluggar går naturligtvis också att ersätta med enklare varianter eller personliga favoriter. Nedan kan du lyssna på min version där jag valt att förändra ljudet ganska kraftigt, mest för skojs skull och för att visa vad som är möjligt. Huruvida det faktiskt är bättre låter jag vara osagt, annorlunda blev det i alla fall. herre_jon_fix.mp3 Oeksound Soothe lugnar aggressiv diskant Beroende på trumsamplingens karaktär kan hihatten vara mer eller mindre påträngande. Området 7 kHz och uppåt är speciellt värt att komma på om du känner att det sticker för mycket, vilket är fallet i dagens loop. Det går utmärkt att jobba med en vanlig eq, men pluggar som Soothe2 eller en dynamisk eq gör ofta jobbet bättre. Detta eftersom de kan jobba mer likt en kompressor och enbart plocka bort jobbiga frekvenser när det behövs. Exakt hur mycket som ska hyvlas av får grundljudet och sammanhanget avgöra, men 3-6 dB är inte ovanligt. Fabfilter Pro-Q plockar fram stommen En vanlig eq vars syfte är att plocka kroppen i trummorna. 400 Hz känns aningen bortprioriterat och ett lyft på 3 dB gör susen för helhetsintrycket. Förutom att trumloopen blir mer närvarande och direkt flyttas även fokus bort från hihatten och mer mot baskagge och virvel - ett medvetet val. Stillwell The Rocket stökar till och livar upp Eftersom samplingen är ganska statisk behöver den få en injektion liv och rörelse och här känns parallellkompression som ett givet val. En överkomprimerad och i stort sätt sönderkrossad signal blandas försiktigt med grundljudet, ca 85%. Resultatet blir ett trumset som andas, rör sig och dessutom plötsligt befinner sig i ett större rum. Parallellkomprimering fungerar för övrigt utmärkt på de flesta instrument, inte minst sång. Stillwell Transient Monster bättrar på dynamiken Trots parallellkomprimeringen behöver samplingen fortfarande lite mer attack och här lämpar sig en transient designer. Jag ställer in siktet på Transient Monster och genast poppar virvel och baskagge fram och hela kittet vaknar till. En transient designer är för övrigt ett underbart hemligt vapen på de flesta perkussiva instrument. Kush Audio Hammer DSP snyggar till helheten När grundljudet är satt finns det utrymme för finpolering. En färgad eq med tydlig botten och topp får göra jobbet och en boost vid 50 Hz och 15 kHz räcker gott. Denna lilla justering gör att trummorna öppnas upp och inte känns så instängda. Värt att notera är att boosten vid 50 Hz kan komma att bråka med basen om du har för mycket lågfrekvent energi i din mix. Kush Audio TWK slipar digitala kanter Slutligen slänger jag på en rejäl dos med skit under naglarna i form av saturation. Syftet är helt enkelt att göra trummorna kaxigare med hjälp av den distortion som uppstår när analog hårdvara pressas. Saturation i små eller stora doser kan verkligen få en mix att kännas mer organisk och intressant, samtidigt är det viktigt att inte gå till överdrift då dynamiken lätt blir lidande. Denna typen av emulerad mättnad har nämligen en tendens runda av topparna (vilket ofta är precis det du vill åt) vilket snabbt kan resultera i en livlös sörja. Slutsats Som jag ser det är summan av kardemumman att först och främst leta efter samplingar som faktiskt låter så som du tänkt dig, det sparar nämligen både tid och huvudbry. Precis som du alltid ska eftersträva att spela in så som du vill att det ska låta. Och om detta av någon outgrundlig anledning inte funkar (vilket tyvärr ofta är fallet) så är det bara att börja vifta med trollspöet och hoppas på det bästa, då kan riktigt roliga och oväntade saker hända. Det dök även upp ett par bra tips från våra medlemmar vilket du kan ta del av här: Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  8. FREDAGSTIPSET: Måste du verkligen ha stenkoll på varje steg i inspelning- och mixprocessen för att i bästa fall skapa intressant, välljudande och medryckande musik? Jag hävdar bestämt motsatsen. Böckerna symboliserar kunskap och blomman något som växer, något vi alla eftersträvar. Eller? Du läser förmodligen den här artikeln i hopp om att lära dig något nytt. Men faktum är att det ofta är du själv som är din bästa lärare. Med detta menar jag inte att mentorer eller guider som denna är onödiga, tvärtom kan de lära oss väldigt mycket. Jag menar kort och gott att du inte ska vara rädd för att kasta dig ut på djupt vatten och misslyckas, om och om igen. Vissa personer påstår att du behöver en tydlig bild av vad som ska göras innan du påbörjar en inspelning eller mix och inget fel i detta. Men det kan många gånger vara rätt och inte minst lärorikt att famla i det okända en stund, bara för att se vad som händer. Mycket av vår musikhistoria är skapad på precis detta vis, genom nyfikenhet, improvisation och okunskap. Och just det sistnämnda är något vi ironiskt nog kan ta lärdom av. Okunskap i kombination med nyfikenhet föder nämligen experimentlust, precis som begränsningar gör – vare sig det handlar om kunskapsmässiga eller materiella hinder. Då var då och nu är nu Jag kan sakna tiden då allt med musikproduktion var nytt och spännande och jag inte riktigt hade koll på vad som var upp eller ner. Jag saknar tiden då jag lyckades överraska mig själv bara för att jag hade modet att gå min egen väg. Visserligen har jag utvecklats och mina mixar låter idag (i de flesta fall) objektivt bättre. Men min poäng är att dessa stunder av ovisshet och överraskningar i stort sett är som bortblåsta. I takt med min utveckling har också lättjan gjort sig smärtsamt påmind och jag kommer på mig själv att gång på gång fastna i gamla mönster och rutiner. Jag är helt enkelt inte lika nyfiken längre eftersom jag vet vad som funkar, precis som ett gammalt förhållande. På gott och ont, men kanske mest ont. Låt mig ta ett exempel: Du har i vanlig ordning spelat in sång med samma gamla favoritmikrofon och det är dags för mix. Rutinmässigt skär du botten vid 100 Hz, gröper ur lite lågt mellanregister runt 350 Hz, boostar vid 2000 Hz en aning och öppnar upp toppen över 10 kHz med ett hyllfilter. Resultatet blir (som väntat) helt ok, för att inte säga bra, du vet ju vad du håller med på, eller hur? Din erfarenhet säger att det trots allt blev bättre. Men lek för en stund med tanken att du inte har koll… Då kanske du faktiskt hade lyssnat en extra gång på sångspåret och funderat över vad som behövde göras. Kanske hade du inte gjort någonting, kanske hade du chansat eller slängt på en knasig effekt som inte ”borde” vara där och vips skapat något tack varje din nyfikenhet, kreativitet och initiala känsla. Vad hör du egentligen? Problemet med ”dåliga” eller amatörmässiga mixar ligger sällan i bristen på kunskap eller kreativitet, utan sitter ofta i lyssningen. Vad jag försöker säga är att många börjar i fel ände och införskaffar nya pluggar, läser om avancerade tekniker och så vidare, men glömmer bort det viktigaste, nämligen ärlig lyssning. Hur ska du kunna spela in och mixa och ta djärva och vågade beslut (eller vilka beslut som helst egentligen) om du inte kan lita på det du hör? Du kommer mycket längre med ett par bra studiomonitorer och ett akustikbehandlat rum än allt du kan läsa på internet eller köpa i form av mjukvara. Sen utesluter det ena naturligtvis inte det andra och erfarenhet är inte att underskatta. Hemligheten till min framgång... och här vill jag stanna upp och prata om just det, definitionen av framgång. Jag lever idag på att mixa, mastra samt att skriva om musik och även om det knappast gör mig till miljonär så kan jag åtminstone leva på min passion. Hemligheten till min karriär var inte nödvändigtvis att jag hade fallenhet för mitt yrke, utan att jag i ett ganska tidigt skede insåg vikten av bra lyssning och i förlängningen därför hade enklare att utvecklas. I kombination med detta fann jag även ett brinnande intresse för att lära mig, både av mig själv och av andra. Jag gjorde om och gjorde ”rätt” tusen och åter tusentals gånger. Så mitt tips till dig är att omfamna okunskapen och låt den leda dig in på otrampad mark, för där vad som helst kan hända. Och kanske överraskar du inte bara dig själv nästa gång du mixar, utan också andra. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  9. FREDAGSTIPSET: En stor utmaning för många som mixar och mastrar är att få till bottenpaketet och det lägre mellanregistret, det som i folkmun kallas för ”gröten”. Men behöver det verkligen vara så komplicerat? Med risk för att låta som en gammal skiva på repeat: God lyssning är A och O för att kunna mixa och mastra på en rimlig nivå – det finns tyvärr inga genomvägar. Och faktum är att bristfällig lyssning ofta stjälper mer än det hjälper. Med detta sagt, vad är då fullgod lyssning? Det behöver nödvändigtvis inte vara det dyraste eller mest exklusiva, långt ifrån. Snarare handlar det om en lyssning som du känner till och kan lita på. Ett par kvalitetshörlurar i kombination med enklare studiomonitorer räcker långt för att leta problemfrekvenser och referenslyssna. Men att sitta med in ear-lurar och ett par vanliga hifi-högtalare blir genast svårare. Vidare handlar det naturligtvis också om erfarenhet, ju mer du mixar och mastrar desto bättre blir du på att identifiera problem och finna lösningar. Var sitter grötigheten? Att nedre delen av frekvensområdet kan liknas vid något av en krigszon är knappast någon nyhet. Men att förklara och råda i exakt vad detta beror på är svårare, precis som att det inte finns några specifika frekvenser som automatiskt städar upp din mix. I stort sätt alla instrument har sina fundamentala frekvenser någonstans runt 250-500 Hz, vilket blir ett större problem ju fler spår du adderar. Det är också viktigt att skilja på grötighet i basen (0-250 Hz) och i det lägre mellanregistret (250-500 Hz), som båda kan ställa till det på sitt sätt. Likväl handlar avsaknaden av grötighet också om hur du arrangerar din låt, med allt från val av instrument till hur du spelar in. Att exempelvis närmicka varje enskilt instrument är sällan en god idé, bland annat på grund av den basförstärkning som uppstår med närhetseffekten. Separation handlar också många gånger om att välja instrument som inte står i direkt konflikt till varandra, vilket är minst lika viktigt som konsten att ratta en equalizer. Men några konkreta tips för att råda bot på den tjocka frekvenssmörjan borde väl ändå finnas? Absolut. Ett väl beprövat knep för att leta problemfrekvenser är att svepa med ett kraftigt boostat och smalt Q-värde, för att sedan sänka där det låter illa. Ett hett tips är att lyssna på svag volym - dels sparar du öronen, men det blir också betydligt enklare att urskilja om något sticker ut. Konkreta tips En equalizer är egentligen inget annan än en volymkontroll för en vald frekvens, det är därför viktigt att förstå att enbart volym och således också balansen mellan olika instrument har en minst sagt avgörande roll för mixens separation. Likaså kan du använda volym, panorerings och eq-automatisering till din fördel, för att skapa utrymme i mixen genom att lyfta fram och flytta runt instrument, beroende på när de ska ha fokus eller inte. Du behöver med andra ord per automatik inte sträcka dig efter en equalizer så fort det känns grötigt, ibland räcker det med volym och panorering, kanske i kombination med automatiseringar. Något som i förlänger också gör mixen mer intressant och dynamisk. Ett tidskrävande, men ofta nödvändigt alternativ, är att svepa med en equalizer på samtliga kanaler mellan 0 och 500 Hz och lyssna efter grötighet (tjocka bullriga toner) eller fula resonanser, för att sedan sänka dessa en aning. Var inte rädd för att använda breda filter och din mix kommer garanterat öppnas upp, samtidigt som naturligheten bibehålls. Tänk dock på att gröten lätt bli kall om du skär för mycket på samtliga kanaler. Jobba med hög- och lågpassfilter i kontexten. Det är en markant skillnad på hur mycket du vågar skära bort när du lyssnar i sammanhanget, än om du sololyssnar. Ibland dyker det upp påståenden som att ”du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan backa en aning”. Jag väljer istället att säga: ”Du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan lite till”. Med detta menar jag inte att du medvetet ska förändra grundljudets karaktär, utan att du kan komma undan med att skära bort betydligt mer botten (eller topp= än du kanske är van vid, speciellt om du lyssnar och arbetar i kontexten. Detta lättar upp mixen något oerhört och är en av hemligheterna till mindre grötighet. Lyssna på hela mixen, gärna i mono om möjligt, och skär bort allt över 300 Hz på masterkanalen med ett lågpassfilter. När du enbart lyssnar på botten kan du lättare avgöra vad som verkligen pågår. Kanske lägger du plötsligt märke till gitarrer som bråkar med basen eller onödigt låga frekvenser i sångspåret. Här är hörlurar faktiskt att rekommendera framför studiomonitorer, om du inte befinner dig i ett extremt välbehandlat rum. Ett mycket användbart knep för den som tar sig tiden. Effekter som reverb och delay har en otrevlig förmåga att gröta till det om du inte hög-passar dig. Du kan med gott samvete högpassa de flesta effekter upp mot 300-400 Hz och lågpassa vid 6000-8000 Hz, utan att de för den saken förlorar sitt syfte. Vad detta gör, förutom att frigöra utrymme, är fokusera reverbet till där det gör som mest nytta. Slutligen vill jag slå ett slag för att sätta slutfrekvenserna på masterkanalen, när du nästan är framme vid målsnöret. Att försiktigt justera hela mixen kan ge en känsla av sammanhang och ofta räcker det med 1-2 dB för att göra skillnad. Jobba precis som tidigare genom att svepaöver hela frekvensområdet, och lyssna efter störande toner - gärna i hörlurar för att undvika rummets påverkan. Det finns naturligtvis fler tips och knep att ta till, men följer du ovanstående råd så är du åtminstone en god bit på vägen. Slutligen vill jag att du begrundar ett citat som Gregory Scott (Kush Audio) myntade: "Space isn't created, it's revealed". Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  10. FREDAGSTIPSET: Då och då får jag frågan om inspelnings- och mixningsvolym och i synnerhet det som kallas för gain staging eller gainstruktur. Och faktum är att detta fenomen kan ha en direkt avgörande roll för soundet på din mix och inte minst ditt arbetsflöde. Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW. Bakgrund Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW. Lagom Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra. Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW. Siffror Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna. En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen. Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt. Slutsats Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  11. FREDAGSTIPSET: Det finns en fara i att förlita sig på komprimering på masterkanalen som räddaren i nöden. Och faktum är att felaktiga inställningar snarare suger musten ur din musik än tvärt om. Med detta sagt är jag själv en stark förespråkare av stereokomprimering, så länge det sker på ett smakfullt och genomtänkt sätt. Kush Audio AR-1 bygger på en rörkompressor från 50-talet och är perfekt när du vill ge hela mixen extra karaktär. Stereokompression* (jag väljer att kalla det så för enkelhetens skull) på masterkanalen handlar kort och gott om att lägga en kompressor, vilken som helst egentligen, över hela mixen (ofta) med syftet att limma ihop musiken och göra den mer enhetlig. Likväl kan det handla om att ge mixen en visst typ av karaktär eller färgning, eller att skapa mer rörelse. Vissa går till och med så långt som att inte komprimera alls, utan enbart använda en viss typ av kompressor för att ge mixen det där lilla extra som det allt som oftast är så svårt att sätta fingret på. Men i grund och botten handlar alltså stereokompression om att sammanfoga samtliga kanaler på ett snyggt och kontrollerat sätt, vilket vi ska fokusera på idag. * Hänvisar till stereobuss- eller mixbuss-komprimering. Vilken kompressor? Vilken kompressor du använder spelar både liten och stor roll. Med detta menar jag att i stort sett alla kompressorer fungerar som stereokompressor, frågan är bara vad du är ute efter. Handlar det om transparent och osynlig komprimering eller tydlig och färgad med mycket karaktär, eller kanske något mittemellan? Det finns idag en uppsjö kompressorer att välja på när det kommer till att komprimera hela mixen, där några av mina personliga favoriter är: Elysia Alpha Compressor Unisum Mastering Compressor DDMF MagicDeathEye Kush Audio AR-1 Klanghelm MJUC Pulsar Mu TDR Kotelnikov GE Unisum Mastering Compressor är en sprillans ny universalkompressor som fått stående ovationer från användarna. Speciellt utvecklad för mastring. De grundläggande inställningarna att hålla koll på är: Ratio, threshold, gain reduction, attack och release. Beroende på kompressor finns det naturligtvis fler eller färre parametrar, men dessa är de mest väsentliga gällande dagens tips. Kompressorns inställningar När det kommer till stereokompression finns det god anledning att vara återhållsam och en ratio på mer än 2:1 är sällan nödvändigt. Ration bestämmer hur mycket av signalen som komprimeras när tröskelvärdet (threshold) överskrids. Ju högre ratio desto tydligare (mer uppenbar) komprimering. Kom ihåg att vi i regel talar om komprimering som ska kännas snarare än höras. En mer eller mindre subtil sammanfogning av mixen, snarare än uppenbart hörbar kompression. Tröskelvärdet talar om när kompressorn börjar jobba. Om den inkommande signalen överstiger tröskelvärdet sänker kompressorn volymen, utifrån rådande ratio. Gällande attack är grundregeln att inte använda en alltför snabb och någonstans mellan 10-30 ms brukar vara lagom. På så vis släpps de snabba transitera igenom samtidigt som de mest påträngande topparna tämjs en aning. Releasen, som vid missbruk kan leda till att hela mixen pumpar (vilket så klart också kan vara önskvärt), berättar för kompressorn när den ska sluta komprimera. Vanligtvis vill du använda releasetid på en bra bit över 50 ms. Värt att notera är att många kompressorer har så kallad ”auto release” vilket nästan alltid är att föredra, även om det ibland har sina fördelar att manuellt ställa releasen i takt till musiken. Slutligen har vi gain reduction som kort och gott handlar om hur mycket du trycker ihop ljudet på din mix. Här brukar runt -1 till -2 dB i låtens starkaste pari vara lagom när det handlar om komprimering över hela mixen. DDMF MagicDeathEye fungerar lika bra på enskilda kanaler som på hela mixen. 150 Hz filtret är speciellt trevligt på masterkanalen. Slutsats En ratio på 2:1 med en attack på 10-30 ms och release på över 50 ms (men gärna auto release) och -1 till -2 dB kompression är en säker utgångspunkt för stereokompression. Jag brukar själv föredra kompressorer utan massa valmöjligheter, som exempelvis MagicDeathEye. Denna kompressor har väldigt få inställningar samt speciellt en side-chain-funktion, vilket innebär att botten komprimeras mindre under 150 Hz. Mycket av livfullheten och värmen sitter nämligen just i bottenpaketet och om detta komprimeras för hårt tappar musiken mycket av sin naturliga stuns. Med ovanstående i åtanke gäller det alltså att fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma innan du slänger på en kompressor över hela mixen, varje sig det handlar om lätt kompression, färgning av ljudet eller något annat. Men en sak är i alla fall säker: En rätt rattad kompressor kan lyfta din mix både ett och två snäpp. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  12. FREDAGSTIPSET: Du som referenslyssnar på rätt sätt kan på bara några sekunder få nya perspektiv såväl som värdefull information gällande din mix eller master. Men hur går du egentligen bäst tillväga? Det finns många anledningar och inte minst fördelar med att referenslyssna: Du neutraliserar hörseln och stiger ur bubblan Får en direkt påminnelse om hela frekvensområdet Hör balansen mellan olika instrument Uppfattar stereobild och panorering Reverb och effekter Volym, kompression och limitering Referenslyssning är med andra ord en oerhört tacksam tillgång när du ska fatta kritiska mix- eller mastringsbeslut. Och det bästa av allt är att det är helt gratis och fungerar i alla musikprogram. Det absolut viktigaste när det kommer till referenslyssning är att låten du använder som referens har exakt samma volym som din egen kreation. Du jämför i regel med mastrade låtar och vi människor har en dålig förmåga att uppfatta starkare som bättre. Det blir därför problematiskt om referenslåten är starkare i volym och du försöker anpassa din mix efter detta. Vidare är det i stort sett omöjligt att lyssna detaljerat och ta kritiska beslut (som exempelvis hur stark baskaggen eller leadsången är i förhållande till annat) om volymen skiljer sig åt - det blir då ingen verklighetsförankrad referens. Slutligen är det av största vikt att snabbt kunna växla mellan låtarna, eftersom din hörsel snabbt tappar fokus. Så för att referenslyssna korrekt behöver du alltså: Lyssna på samma volym. Växla snabbt mellan låtarna. Men hur går du då egentligen till tillväga? Det finns två huvudsakliga vägar. Antingen importerar du referenslåten i ett pågående projekt, eller så exporterar du din mix eller master och importerar i ett tomt projekt. Importera i befintligt projekt Importera referenslåten på en tom kanal och muta den. Se till att masterkanalen är fri från pluggar eftersom referenslåten annars färgas av detta. Analysera volymen i låtens starkaste parti med exempelvis Youlean och läs av Intergraded loudness. Detta talar om den genomsnittliga volym i LUFS. Analysera referenslåten på samma sätt och läs av. Justera referenslåtens volym så att den matchar din egen. Vi leker med tanken att du får ett värde på -18.5 LUFS och referenslåten -9.2 LUFS. Detta betyder att referenslåten är 9.3 dB starkare i volym eftersom 18.5 - 9.2 = 9.3. Du ska alltså sänka referenslåten -9.3 dB för att matcha dina -18.5 LUFS. Muta referenslåten och spela upp din mix. Se till att du på ett enkelt sätt kan muta hela mixen och snabbt växla mellan låtarna. Importera i tomt projekt Exportera din mix till en högupplöst wav-fil i samma upplösning som du spelat in och mixat. Vanligtvis 24-bitar i 44.1 kHz. Importera mixen och referenslåten på varsin tom kanal i ett nytt projekt. Nu kan välja att göra på samma sätt som ovanstående, eller använda dig av tjänsten loudnesspenalty för att sätta volymen. Ladda upp låtarna och läs av Spotify-värdet, eller vilket värde du vill bara du väljer samma. Anpassa sedan volymen mellan låtarna. Det viktiga är alltså återigen att låtarna har mer eller mindre exakt samma volym (detta kan vara svårt att höra själv, därav valet av hjälpmedel) och att du snabbt kan växla för att inte förlora fokus. Missar du någon av dessa punkter blir referenslyssningen i stort sätt meningslös. Det finns en rad olika program som gör sitt bästa för att underlätta ovanstående process och det är fritt fram att välja själv hur du vill arbeta. Bland annat har Youlean en standalone app vilket innebär att du läsa av LUFS direkt från andra ljudkällor som exempelvis Spotify, iTunes och Youtube. Reference Metric AB MCompare Läs gärna Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  13. FREDAGSTIPSET: Det finns idag en uppsjö pluggar till pc och Mac, de flesta med syftet att underlätta och bättra på din studiokvalité. Med detta sagt behöver det inte kosta skjortan att utöka ditt pluggbibliotek. Faktum är att det många gånger inte kostar något alls. För ett antal månader sedan skrev jag om Mina 5 favoritpluggar för mixning och mastring, en del penningslukande och en del lite billigare. Dessa digitala hjälpredor ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och rekommenderas starkt. Dagen till ära har jag plockat fram fem färska gratispluggar som förhoppningsvis sätter lite sprutt på kreativiteten. Med detta sagt vill jag också passa på att slå ett slag för Mixakuten, en kostnadsfri tjänst för din mix eller master, som med största sannolikhet drar igång här på Studio redan nästa vecka. Må inspirationen flöda! Coffee - The PUn En gratis germanium baserad equalizer med inspiration från Pultec. Pluggen har en varm vintagekaraktär och fungerar ypperligt på allt som behöver fetas till eller mjukas upp. Samtidigt lämpar sig Coffee - The PUn till när du vill ha lite extra luft och subtil saturation. Sång, trummor, bas, akustiska gitarrer och pianon är självklara användningsområden. Länk: http://www.acustica-audio.com/pages/aquarius Echobox D7 Ett smutsigt lo-fi delay som hämtat inspiration från en japansk golvpedal. Originalpedalen tillverkas inte längre och sällan dyker upp på andrahandsmarknaden, vilket gör denna mjukvaruemluering lite extra spännande. Echobox D7 gör sig speciellt bra på gitarr men ger även spännande och oväntade resultat på sång, eller vad som helst egentligen. Länk: https://senderspike.wordpress.com/20...22/echobox-d7 SnareBuzz 2.0 En rolig liten plugg som simulerar den naturliga vibration som uppstår i virveltrumman, då andra instrument spelar. Perfekt för att liva upp en torr tagning eller samplade trummor. Med SnareBuzz 2.0 blir det helt enkelt lite mer levande. Länk: https://www.wavesfactory.com/product/snarebuzz Span 3.8 En vintageplugg i ordets rätta bemärkelse, då Voxengo Span funnits sedan urminnes digitaltider. Nu har det populära mätverktyget nått version 3.8 innehållandes diverse förbättringar och funktioner. Till nyheterna hör bland annat bättre hantering för presets och färgval. Länk: https://www.voxengo.com/product/span NCAR Analog Obsession fortsätter att mata ut pluggar på rullande band och senast ut är summeringsmixern NCAR, vilken kort och gott bjuder 8 stereokanaler med preamp och 3-bands eq. Tanken med en summeringsmixern är att ge bättre separation och ett subtilt djup mellan kanalerna. Huruvida detta faktiskt alltid är en fördel eller inte är upp till var och en att avgöra. Analog Obsession livnär sig som Patreon, så skänk gärna en slant om du uppskattar pluggarna. Länk: https://www.patreon.com/analogobsession Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  14. FREDAGSTIPSET: I tider som dessa är det viktigt att påminna sig om att mindre många gånger kan vara mer. Och ibland behöver vi faktiskt ta ett steg tillbaka för att få nya (eller gamla) perspektiv, så även när det kommer till mixning av musik. Vad soptunnorna ska symbolisera låter jag vara osagt. Men en sak står i alla fall klar, vi slänger på tok för många godbitar i onödan. Jag brukar påpeka vikten av att använda referenslåtar, vilket du bland annat kan läsa om i Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning och Användning av referenslåtar inför mixning. Likväl brukar jag fråga de artister jag jobbar med om de har någon slaskmix/demo som jag kan utgå från som referens när jag mixar. Detta för att få ett hum om i vilken riktning de vill dra sin musik. Men hur går du egentligen tillväga om du mixar dig själv, eller om musikerna du jobbar med inte har någon referensmix? Går det att vara sin egen referens? Jo då, det finns det en enkel lösning på problemet, som dessutom är ruskigt effektivt. Detta tips utfår från att du sätter tänderna i en helt ny mix, från grunden. Slaskmixen Börja med att ställa volym och panorering, inget annat. Lägg max 15-20 min på detta, beroende på projektets storlek. Jobba snabbt och mixa med hjärta snarare än hjärna. Fokusera på vad som känns rätt i stunden och lita på din magkänsla. Exportera och spara slaskmixen, vilken vi snart ska återkomma till. Ta en paus på 5-10 minuter. Breda filter Nästa steg är equalizern. Här föreslår jag att du använder breda filter och försiktiga hög- och lågpassfilter. Jobba med stora penseldrag, snarare än kirurgiska ingrepp, och fokusera på helheten istället för detaljerna. Syftet är att hitta en frekvensmässig balans mellan de olika kanalerna, utan att förändra grundljudet allt för mycket. Det ska låta naturligt i brist på bättre uttryck. Det kanske handlar om att du sänker 2-3 dB vid 400 Hz på gitarrerna för att lämna plats till sången, eller att basen får en liten knuff runt 80 Hz, medan baskaggen får backa vid samma frekvens. Lyssna och justera i kontexten och försök att undvika soloknappen *. Denna metod förutsätter att du spelat in så som du vill att det ska låta, vilket för övrigt alltid är att rekommendera. * Soloknappen är utmärkt när du behöver detaljlyssna eller leta problematiska frekvenser, vilket inte är nödvändigt i detta skede. Bilden visar ett low-cut vid 80 Hz med 6 dB slope, -3 dB vid 400 Hz samt en liten ökning vid 10 kHz. Observera de breda justeringarna, likt böljande kullar. Kompression på rätt sätt Precis som med equalizern är det nästan alltid bättre att komprimera i sammanhanget. Det är nämligen lätt hänt att du komprimerar för lite, eller för mycket, om du sololyssnar eftersom kompressionen då av naturliga skäl hörs tydligare. Kompression upplevs med andra ord olika, beroende på kontext. Vidare handlar kompression lika mycket om att kontrollera dynamik som att forma ljud och skapa rörelse, vilket du kan läsa om i Varför låter mixen så tunn och livlös? – del 1 och här finner du även del 2. Det är därför extra viktigt att komprimera med hänsyn till övriga instrument då allt hänger ihop. Med detta sagt är det långt i från alla instrument eller kanaler som behöver komprimeras. Generellt är sång, bas, trummor och vissa akustiska dynamiska instrument givna, resten bör du ta en rejäl funderare över. Rymd Slutligen ska vi skapa lite rymd runt varje instrument med hjälp av reverb och då talar jag inte om ett reverb som hörs, utan snarare känns. Ett reverb som fyller ut tomrummet, det torra, mellan varje anslag. Detta ger automatiskt mixen mer djup och en känsla av en tredje dimension, snarare än två - som mellan vänster och höger högtalare. Två fina pluggar för ändamålet är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia och Valhalla Room från Valhalla DSP. Självklart kan det finnas anledning att lämna vissa instrument helt torra, för att skapa kontrast, vilket är ett kapitel i sig. Sunset Sound är mitt nya favoritreverb när det kommer till att efterlikna olika sorters rum, stora som små. Slaskmix 2 Nu är det dags att exportera igen och denna gång döper du mixen till slaskmix 2. Ta en paus på minst 5-10 minuter. Jämför sedan den nya mixen med den ursprungliga slaskmixen. Varför? Jo, den ursprungliga slaskmixen talar nämligen om för dig vad som är viktigt i låten, för dig. Du mixade utan att tänka för mycket, du mixade på känsla utan att blanda in tekniken. Vidare berättar den på ett rakt igenom ärligt och oförskönat sätt om du rattat bort sig på vägen. Blev det verkligen bättre? Om så är fallet, bra, fortsätt då att mixa som vanligt med effekter, automatiseringar och annat (men spara den nya slaskmixen som nästa referens). Om inte, gå tillbaka till ritbordet och fundera över vad som gick snett och varför. Ibland är det en god idé att börja om från början, helst nästa dag med pigga öron. Andra gånger räcker det med enstaka justeringar. Slaskmix 1 och 2 importerade i ett tomt projekt för att snabbt kunna jämföras med varandra. Tänk på att det kan vara volymskillnader. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  15. FREDAGSTIPSET: Studio lanserar Mixakuten – Vi har alla varit där… Det låser sig rejält i mixning- eller mastringsprocessen, tiden är knapp och du vet varken ut eller in. Men lugn, inom kort kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback på din mix- eller mastring utan kostnad. Lansering kl. 10:00 den 7 april. En stressad musikproducent ritad av Johanna Kristiansson © http://johannakristiansson.com På Mixakuten kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback. Jag kommer personligen svara på frågor gällande inspelning, mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Det kan handla om allt från ljudet på en virveltrumma, till hur sången sitter i mixen, eller vilka frekvenser som behöver ses över i slutproduktionen. Processen är enkel: Du laddar upp en ljudfil tillsammans med en fråga via Studios nya funktion, som sedan besvaras med en utförlig förklaring. Du har sedan möjlighet att återkoppla och betygsätta processen. Varje medlem har tillgång till två valfria uppladdningar, helt gratis, därefter sköts eventuell vidare kontakt utanför Studios ramar. Det är viktigt att inse att Mixakuten inte är ett fullvärdigt alternativ till varje sig mixning eller mastring, utan enbart ska ses som en hjälpande hand och förhoppningsvis en knuff i rätt riktning. Centralt är också förståelsen för att musikproduktion är ett kreativt yrke och därmed saknar regler för vad som är rätt och fel. Se därför Mixakuten som ett alternativ, ett nytt perspektiv, snarare än en lösning. Mixning och mastring är i mångt och mycket subjektivt, en konstform som så många andra. Jag kommer därför aldrig kunna garantera att du blir 100% nöjd eller att jag kan lösa alla problem som dyker upp. Vad jag däremot lovar är att göra mitt yttersta. Läs mer om Mixakuten och kom igång redan idag. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  16. FREDAGSTIPSET: Det sägs att volymkriget är över, att du inte längre behöver bry dig om hur starkt eller svagt du mastrar din musik. Men är det verkligen så enkelt, eller är det kanske rent av så att den mossiga konflikten fått ett nytt ansikte? Volymkriget, som bottnar i rädslan att inte höras tillräckligt mycket, syftar på den volymökningstrend som tog sin början under 40-talet och peakade på 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar kriget om artisters och skivbolags tävlan om att låta så starkt som möjligt, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité. Detta för att vara så konkurrenskraftig som möjligt på radio, tv och dansgolvet. Volymkriget nådde troligen sin kulmen 2008 med Metallicas överkomprimerade album Death Magnetic, som till och med fansen reagerade negativt på. Fördjupa dig gärna i ämnet här: Loudness war, innan du läser vidare. För några år sedan analyserade mastringsteknikern Bob Katz sound check-algoritmen på iTunes (vilken automatiskt anpassar volymen mellan låtar) och kom då fram till att den genomsnittliga volymen låg runt -16,5 LUFS. LUFS (Loudness Unit Full Scale) kan enkelt förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju högre LUFS, desto starkare volym, -8 LUFS är alltså starkare än -16,5 LUFS och 0 LUFS är maxgränsen. Detta ledde i sin tur till att streamingtjänster som Spotify och YouTube implementerade egna normaliseringsprocesser, för att råda bot på den dåvarande problematiken med stora volymskillnader mellan låtar. Starkt limiterad/komprimerad musik sänktes i volym och svag höjdes, för att passa den nya standarden. I praktiken innebar detta att ju mer du pressade upp din musik volymmässigt, desto svagare blev slutresultatet - alltså raka motsatsen till det dåvarande volymkriget. Även om streamingtjänsternas olika algoritmer skilde sig något åt (och fortfarande gör), enades de flesta ändå om att detta var rätt väg att gå och att volymkriget därmed var påväg mot sitt slut. Slutet gott allting gott, eller? Många tror att det var CD-skivan som startade volymkriget, när det i själva verket började redan under 40-talet med 7" singlarna och senare på 50-talet med Juke-boxen, där folk hade för vana att välja skivorna som lät mest. Men faktum är att problematiken kvarstår år 2020, om än i något mindre omfattning. De flesta vill nämligen fortfarande låta störst och mest, precis som på CD-tiden, men inom den nya ramen och den nya uppsättningen regler hos streamingtjänsterna. Så egentligen har volymkriget inte förändrats eller upphört, bara transformerats. Två låtar med samma LUFS kan i själva verket upplevas olika starkt, vilket artikeln Mastring – en ytterst delikat process tydligt visar. Personligen är jag dock övertygad om att den nya normaliseringstrenden mest fört gott med sig. Den första uppenbara fördelen är att vi får mer dynamisk musik, vilket visserligen är en smaksak, men som generellt bidrar till en mer angenäm lyssning. Den andra är att större fokus nu läggs på att göra så välljudande och frekvensmässigt balanserade mixar som möjligt, snarare än att enbart tänka volym. Huruvida detta påverkar den faktiska kreativiteten och musikaliteten vågar jag dock inte uttala mig om. Men välljudande mixar är och kommer alltid att vara mer framtidssäkra än musik som gör allt för att låta så stark som möjligt. Samtidigt tror jag att vi framöver kommer få betydligt mer avancerade normaliserings-algortimer, vilket kommer utjämna de befintliga volymskillnaderna än mer. Detta är naturligtvis bara ren spekulation från min sida. Så vad betyder då allt detta? Jo, om du vill att din musik ska sticka ut och höja sig över resten på diverse digitala plattformar ska du sluta tänka volym och istället börja fokusera på kvalité. En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt är det som väger tyngst idag. Du kan med andra ord strunta i allt vad siffror heter (eller åtminstone delvis, vilket jag redogör för i Hur volymstark ska din mix vara 2020?) och istället koncentrera dig på att vara kreativ och göra din musik rättvisa. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  17. FREDAGSTIPSET: Oavsett om du huvudsakligen jobbar med inspelning, mixning, mastring eller precis börjat med musikproduktion, så är en gedigen uppsättning referenslåtar till minst lika stor hjälp som de senaste instrument- eller effektpluggarna. Om inte större… Det är förmodligen snudd på omöjligt att skriva något nytt och spännande om vikten av att använda referenslåtar, vilket inte heller är syftet med dagens Fredagstips. Läs då hellre Ollie Olsons utmärkta artikel Användning av referenslåtar inför mixning, om du vill fördjupa dig något i ämnet. Istället tar jag idag tillfället i akt och delar mig av några personliga favoritalbum som jag ständigt återkommer till – något godtyckligt uppdelade i olika genrer. Tanken med referenslistan är inte att skriva dig på näsan gällande vilka album eller artister du ska använda dig av, utan snarare att agera idéspruta för ditt eget bibliotek. Saker att fundera över när du ställer din egen mix mot ett referensspår kan vara följande: balansen mellan bas, mellanregister och diskant, nivån på och sinsemellan olika instrument, panorering och stereobredd, användandet av reverb, delay, dynamik, kompression och inte minst vilken känsla musiken förmedlar. Likväl kan du exempelvis detaljlyssna efter ljudet på baskagge, virveltrumma eller hur olika instrument kompletterar varandra. Tänk på att referenslyssna med samma volym på båda låtarna, annars blir jämförelsen vilseledande. Själv referenslyssnar jag sällan från Spotify, utan använder mig istället av högupplösta filer i minst 16/44.1 kHz wav som importeras i min DAW. Country/Folk Alison Krauss - A Hundred Miles Or More A Collection Bon Iver - For Emma, Forever Ago Fleetwod Mac - Rumours Neil Young - Are You Passionate Ryan Adams - Ashes & Fire Pop/rock Amy Winehouse - Back To Black Beck - Sea Change Elbow - Build a Rocket Boys Lou Reed - Transformer My Morning Jacket - Z Pink Floyd - Dark Side Of The Moon Radiohead - Pablo Honey Sparklehorse - Its A Wonderful Life Steely Dan - Aja Wilco - Yankee Hotel Foxtrot Hårdrock/Punk/Metal Foo Fighters - The Colour And The Shape Metallica - The Black Album Rage Against the Machine - Rage Against the Machine Rancid - And Out Come the Wolves The Clash - London Calling Elektronisk/Dance Daft Punk - Random Access Memories Kimbra - Vows Lady Gaga - The Fame Monster Robyn - Robyn Jazz/Funk/Instrumental Esbjörn Svensson Trio - From Gagarin's Point of View Jill Scott - Who Is Jill Scott Norah Jones - Come Away With Me Ella Fitzgerald - The Very Best of Ella Fitzgerald Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magik Hiphop/Reggae Bob Marley - I Shot The Sheriff Dr Dre - The Chronic Snoop Dogg - Doggystyle The Roots - Do You Want More Twenty One Pilots - Blurryface Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  18. FREDAGSTIPSET: För mig är mastring en ytterst delikat process som kräver största möjliga uppmärksamhet. Med anledning av detta föredrar jag i 9 fall av 10 att arbeta i ensamhet, frånsett sällskapet av en god kopp te eller möjligtvis en kanna kaffe. Idag tänkte jag steg för steg gå igenom hur det kan se ut när jag mastrar en låt från grunden. Av upphovsrättsmässiga skäl kan jag tyvärr inte dela med mig av hela låten utan enbart introt, då låten är tänkt att släppas senare i vår. Eftersom mastringen av naturliga skäl är starkare än originalet har jag lagt en limiter på mixen med samma inställningar som mastern. Båda versionerna, i sin fulla form, ligger på exakt samma LUFS enligt https://www.loudnesspenalty.com. Hur stark en låt upplevs beror på flera saker: vilka frekvenser som lyfts fram, kompression, arrangemang osv. Så bara för att en låt (eller två olika låtar för den delen) har samma LUFS, betyder inte detta att de upplevs lika starkt, vilket kan vara smått förvirrande. Innan vi sätter igång vill jag också understryka att detta inte är någon heltäckande guide i hur du mastrar från A till Ö, utan snarare en inblick i hur jag i detta specifika fall gick tillväga. Varje mix är unik och så även varje master. Pluggarna jag använder för tillfället (jag mastrar inte analogt, förutom i enstaka fall då jag kör mixen genom min omvandlare Burl B2 ADC) är dock i stort sett alltid de samma. Kriget mellan digitalt och analogt är enligt mig lika uttjatat och dött som volymkriget. Processen Efter att ha lyssnat på mixen och samtalat med artisten hade jag en ganska klar bild av vad som behövde göras. Målet var att ge låten mer tyngd, djup och tydlighet, men även mer separation och i förlängningen ett mer modernt sound, utan att för den sakens skull ändra för mycket på grundkaraktären. Mixen i sig var redan på god väg, men behövde lite hjälp på traven. Nedan kan du lyssna på före och efter master. I vanlig ordning rekommenderas hörlurar av god kvalité eller studiomonitorer. Jag vill framförallt att du lägger fokus på bottenpaketet, bredden, djupet och toppen samt hur mixen sitter ihop, vilket kan vara svårt att höra genom exempelvis datorhögtalare, eller telefon. Tänk på att sänka volymen och växla gärna snabbt mellan ljudklippen, för att enklare höra skillnaden. Steg 1 1. Rullbandsemulering. Tape Machine 24 från IK Multimedia med input ställd till +3 dB för pressa och runda av diskanttopparna en aning och samtidigt addera lite övertoner i form av subtil distortion. En väldigt liten ökning med HF EQ och LF EQ ger aningens mer botten och topp. Detta är en väldigt transparent rullbandare, men i sitt sammanhang en angenäm förbättring och ett steg närmare det sound jag tänker mig i slutändan. 2. Equalizer. Ökning med 3-4 dB från 80 Hz med ett vanligt hyllfilter, vilket bidrar till att hela bottenpaketet lyfts fram och verkligen börjar kännas. Visserligen medför detta också att området 100 Hz blir lite väl framträdande, speciellt i refrängerna, vilket jag senare fick råda bot på med en dynamisk eq. En försiktig minskning runt 300 Hz appliceras också för att lätta upp helheten något och komma bort från lite av grumligheten, ca -1.5 dB. 3. Gullfoss. Den magiska ljudförbättraren från Soundtheory försiktigt inställd för att tämja utstickande frekvenser över hela mixen, ca 30% vilket bättrar på klarheten. Inga andra inställningar. 4. Soothe 2. Inte helt olik Gullfoss, men som istället fokuserar på problematiska resonanser och dynamiskt plockar bort dessa. I detta fall väldigt försiktigt vid 3000 Hz med omnejd. Anledningen till att jag använder Gullfoss och Soothe 2 efter varandra i detta skede är för att minska risken för missljud och vassa frekvenser, när jag senare jobbar vidare med eq och kompressor. Jag plockar alltså bort onödig information, innan jag förstärker det jag faktiskt vill höra. Steg 2 1. Equalizer. Ett försiktigt lyft från ca 3 kHz med ett hyllfilter och en sparsmakad ökning vid 5 kHz för än mer tydlighet. Denna kombination öppnar upp hela mixen, som nu börjar titta fram bakom gardinen. 2. Dynamisk eq. Här använder jag inställningarna -3 dB vid 95 Hz för att tämja lågbasen en aning, som fått lite väl mycket energi efter att jag tidigare boostat subbasen. Vidare +1 dB vid 600, 2000 och 10000 Hz vars frekvenser känns aningen underrepresenterade. 600 Hz ger mixen lite mer kropp, 2000 Hz lyfter fram sången, syntharna och virveltrumman, medan 10000 Hz lyxar till det en aning. Tjusningen med att använda en dynamisk eq är att frekvenserna endast förstärks när det behövs och inte hela tiden. 3. Kompressor. Här lämnar jag allt under 150 Hz orört med hjälp av MagicDeathEye, då jag personligen föredrar en rörlig botten framför en komprimerad. Detta är naturligtvis en smaksak (som med allt annat här i livet) - för mig ger det mixen mer liv. Vidare använder jag mig av medium attack för att bevara lite av dynamiken, men samtidigt inte släppa igenom de absolut snabbaste topparna. Jag känner ett behov av att tämja virveln en del och komprimerar strax över 1 dB i låtens starkaste parti. Vidare ger kompressionen hela låten en mer sammansatt karaktär, samtidigt som det börjar röra sig på ett skönt sätt. 4. Stereobreddning. Här använder jag mig av ett av mina favorittrick för att bredda mixen mellan 400-4000 Hz, frekvensområdet som är framträdande i de flesta lyssningssystem. När stereobreddaren är aktiv känns hela mixen mer omslutande och tredimensionell utan att påverka bottenfrekvenserna, som annars lätt kan ställa till fasfel. Att fokus läggs på mellanregistret gör effekten mer uppenbar. Ozone 9 Imager är ett utmärkt val och inställningarna ser ni på bilden nedan. 5. Avrundning. Sist ut innan limitern är lite analogt mojo från Kush TWK i form av varm och skön saturation. Jag låter pluggen arbeta så att de starkaste topparna försiktigt rundas av. I förlängningen kan detta liknas vid en slags naturlig kompression, vilket i sin tur både ökar den upplevda ljudstyrkan och värmer upp ljudet. 6. Limiter. Fabfilter Pro-L 2 inställd med utvolymen på -1 dB för digitalt släpp och 16-bits dithering eftersom jag mastrar i 24-bitar, men exporter till 16-bitar i 44.1 kHz. Vidare använder jag mig av 32x oversampling vilket minimerar aliasing - det vill säga oönskad distortion och ljudförsämring. Huruvida aliasing är ett reellt problem råder det dock delade meningar om. Limitern plockar max 2-3 dB i låtens starkaste parti och är inställd för matcha Spotifys volymstandard, vilket du bland annat kan läsa mer om i Hur volymstark ska din mix vara 2020? Summan av kardemumman Som du kanske märker består (just denna) mastring av ganska många steg, där varje enskild del egentligen göra hyfsat lite. Jag gillar att jobba på detta vis - att istället för att exempelvis låta en eq göra allt, så har flera stycken olika uppgifter. Är det kanske rent av så att många bäckar små gör en... välljudande master? Det låter jag vara osagt. Den uppmärksamme noterar eventuellt avsaknaden av ett högpassfilter, vilket är helt i sin ordning då detta helt enkelt inte krävdes. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  19. FREDAGSTIPSET: Finns det verkligen magiska frekvenser som lyfter din musik till nya höjder? Dagens tips bjuder på ett och annat ess i rockärmen. För ett antal år sedan lyssnade jag på en podd där frågan om magiska frekvenser dök upp. Programledaren svarade då att 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz var de områden denne helst skulle se på en equalizer, om endast tre frekvensband var tillåtna. Detta eftersom dessa frekvenser tillsammans representerar bas, mellanregister och diskant på ett övergripande sätt. Nu ser verkligheten tack och lov inte ut så (även om jag ibland önskar att vi hade betydligt färre val) när det kommer till att mejsla fram välljud. Diskussionen mynnade sedan ut i att alla frekvenser är mer eller mindre magiska, beroende på hur och när de används. Det ligger mycket sanning i detta. Om du exempelvis spetsar öronen lite extra och zoomar in på valfri frekvens när du mixar, hör du ganska snart vilken textur den bidrar med. Det kan handla om allt från tyngd, värme. mjukhet och luft, till träighet, ihålighet, hårdhet eller en nasal framtoning. Och faktum är att inget av detta är varken bra eller dåligt eller rätt eller fel. Istället handlar det om kontexten, vilket vi snart kommer in på. Min personliga equalizer hade förmodligen sett ut något i stil med 40 Hz, 80 Hz, 150 Hz, 350 Hz, 600 Hz, 1200 Hz, 2500 Hz, 6000 Hz och 12000 Hz, men det vore ju direkt fusk! Med anledning av detta väljer jag istället att fokusera på två frekvensområden som enligt mig är nog så viktiga att lyssna lite extra på. 300-400 Hz Det varma frekvensområdet. För mycket energi här kan ge ett grötigt och dämpat intryck och för lite har förmågan att framstå som innehållslöst, utan ordentlig stomme. Musiken som toppar diverse listor idag är generellt sett väldigt polerad. Med detta menar jag att den är tydlig, välbalanserad och tillrättalagd. Området 300-400 Hz är långt ifrån lika representerat idag som det var förr och då tänker jag framförallt på äldre RnB och soul, men även på klassisk pop och rock. Det finns idag en trend som går ut på att gröpa ur det lägre mellanregistret och boosta det övre, vilket naturligtvis inte är fel i sig, men som ger ett något homogent (läs modernt) uttryck. Magi eller inte? Den frågan lämnar jag obesvarad. En utmärkt plugg för att hålla koll på bas och lågt mellanregister är hursomhelst BASSROOM. 2000-4000 Hz Det hårda frekvensområdet. För mycket blir snabbt påträngande och slitsamt för öronen, medan för lite ger ett dovt och tillbakadraget intryck. Det är också här våra öron är som mest känsliga (med toppen runt 3-4.5 kHz), vilket gör det extra svårt att hålla koll på. Om du sitter och mixar en hel dag är det därför stor risk att du drar på för mycket 2000-4000 Hz, eftersom dina öron förmodligen tröttats ut. Men det övre mellanregistret är inget att vara rädd för, speciellt 3000 Hz är utmärkt för att trolla fram en klarhet i de flesta instrument. Pluggar som Soothe 2 och bx_refinement är självklara val för att trolla bort oönskad diskant, men samtidigt bibehålla mycket av klarheten. Även en dynamisk equalizer som Ozone 9 Dynamic Eq eller gratisvarianten TDR Nova kan göra underverk när du minst anar det. Fletcher–Munson och frekvenser På 30-talet gjorde Fletcher och Munson mätningar av det mänskliga örat och drog slutsatsen att mellanregistret är mer framträdande vid lägre ljudnivåer och att denna respons planas ut ju starkare volymen blir. Vi upplever alltså frekvenser olika starkt vid olika volym. I prakten innebär detta att du som mixar på svag volym går miste om bas och diskant och du som lyssnar starkt tappar mellanregistret. Men vad är då en bra lyssningsvolym? En ljudnivå på runt 85–90 dB sägs ge den rakaste frekvensuppfattningen, det vill säga att du upplever bas, mellanregister och diskant relativt jämnt. Med detta i åtanke är det därför en god idé att utsätta dina mixar både för stark och svag volym (för att kontrollera att de håller ihop), men att i största möjliga mån lyssna på "normalvolym" - för att vara så ärlig mot öronen som möjligt. Är inte detta magi så säg? En SPL-mätare är till stor hjälp för att hålla koll på nivåerna i studion. Fördjupa dig gärna i ämnet här https://en.wikipedia.org/wiki/Equal-loudness_contour. Fletcher-Munsonkurvorna kommer väl till pass när du vill förstå hur vi människor uppfattar frekvenser vid olika ljudstyrka. Magi eller inte? Magiska frekvenser och annat hokus pokus i all ära. I slutändan är det endast du själv som avgör vad som behöver justeras. Självklart kan det vara till hjälp att utgå från vissa väl valda frekvensområden, men då ingen mix är den andra lik kan det lika gärna stjälpa mer än hjälpa. Det som krävs för att exempelvis cymbalerna ska skina i den ena låten är nödvändigtvis inte rätt tillvägagångssätt i den andra. Men kanske ännu viktigare att förstå är att alla är skapta olika och tenderar att uppskatta olika typer av ljud och därav också olika frekvenser och produktioner. Bara för att jag råkar älska ljudet av en varm nylonsträngad gitarr, betyder inte detta att nästa person uppslattar samma sak. Om vi leker med tanken att du drar på med 2500 Hz på leadsången, så kommer detta garanterat att tilltala en del, men säkerligen skrämma bort lika många. Sedan ska det givetvis understrykas att det är skillnad på equalizer och equalizer, vissa är mer eller mindre helt transparenta, medan andra färgar - vilket naturligtvis kan ge en känsla av magi när du drar i rattarna. Men detta handlar snarare om equalizern i sig än om frekvenserna. Några personliga favoriter som kolorerar tillvaron på ett tillfredställande sätt är Black Rooster Audio VEQ-1P, Sly-Fi Axis, Kush Audio Clariphonic DSP MkII, Waves Scheps 73 och i stort sett alla equalizers från Acustica Audio. Green från Acustica Audio är visserligen transparent, men sätter definitivt färg på tillvaron och lyfter originalljudet på ett fint sätt. Balans För att knyta an till inledningen gällande kontexten. I förläningen handlar det kort och gott om balans, vilket också är hela poängen med att mixa - att skapa en helhet som fungerar. För mycket lågt mellanregister blir grötigt, för lite låter tunt, den rätta mängden upplevs kanske som varmt, för mycket höga frekvenser blir vasst, men i lagom dos blir det tydligt och så vidare. Det finns alltså (tyvärr) inga magiska frekvenser du kan slänga på för att få din musik att låta bättre. Den goda nyheter är däremot att alla frekvenser är magiska när de får det utrymme de förtjänar, varken mer eller mindre. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  20. FREDAGSTIPSET: Ibland krävs det där lilla extra för att låtens soloparti, refräng eller klimax ska lyfta. Men vad gör du när varken volym, equalizer, kompressor eller något annat hjälper? För ett tag sedan fick jag förfrågan om att mastra en låt, där artisten var nöjd med i stort sett allt utom själva solopartiet. Känslan som eftersträvades var att solot skulle kännas kraftfullare än tidigare partier, utan att för den sakens skull vara nämnvärt starkare i volym. Efter att låten mastrats på vanligt maner och vi båda var nöjda med soundet kände vi att solot fortfarande krävde något mer. En snabb genomlyssning avslöjade att det (som väntat) inte handlade om volym utan något annat, som nu av olika anledningar krävde åtgärd i mastringsstadiet. Nåväl, till ritbordet... Exciter Jag börjar med att lägga en försiktig exciter på hela mixen, som jag sedan automatiserar så att effekten bara är aktiv under solopartiet. Resultatet blir att solot poppar fram några procent mer, men långt ifrån tillräckligt för att det ska kännas. Dock gillar jag vad jag hör och låter effekten ligga kvar. Skitkanal I nästa steg duplicerar jag hela mixen och klipper ut solopartiet och gör en så kallad ”skitkanal”. Syftet med denna är att slänga på diverse smuts, brus och annat hokus pokus, i hopp om att något intressant ska hända när jag sedan blandar denna med originalmixen. Equalizer Först ut på skitkanalen är en equalizer där jag skurit bort topp och botten för att fokus ska hamna på mellanregistret, där mycket av gitarrens karaktär och tydlighet sitter. Någonstans mellan 400-4000 Hz vill jag dra mig till minnes att jag hamnade. Parallellkompression Efter equalizern hamnar min äldsta plugg, en vintagekompressor i ordets rätta bemärkelse, som säkert har över 10 år på nacken. Denna emulerar en stenhård kompressor som verkligen trasar sönder, pumpar och trycker ihop ljudet så att alla detaljer kommer fram. I sig själv låter detta naturligtvis inte särskilt ”bra” - men i sammanhanget kommer det bidra till att musiken rör sig mer och dessutom känns lite bredare. Reverb och delay För att ge ytterligare en dimension (lika bra att passa på när vi ändå håller på) så slänger jag på en rejäl dos reverb och lite studsande delay. Förutom parallell komprimeringen ovan bidrar detta till att solopartiet breddas ytterligare och dessutom växer på djupet och höjden. Distortion Distortion i alla dess färger och former är ett väl beprövat knep för att få fram övertoner, som i sin tur kan placera instrument längre fram i mixen. Mitt val lutar i detta fall mer åt det subtila hållet (eftersom kompressorn redan färgar rejält) och kan liknas vid den bandmättnad som uppstår när du pressar en rullbandspelare hårt. Uppmjukning Slutligen vill jag plocka bort lite av den påträngande diskanten runt 3000 Hz och använder mig då av Brainworx utmärkta uppmjukade bx_refinement. Smått och blandat När skitkanalen är klar drar jag ner volymen helt och lyssnar på solopartiet, för att sedan blanda in den nya kanalen tills något börjar kännas. Här är det lätt att gå överstyr, eftersom du gärna vill höra det du precis skapat. Mitt tips är dock att dra på tills effekten hörs, för att sedan backa en aning. Sagt och gjort, men vad är det egentligen som händer? Kortfattat handlar det om texturer, ett lager av ”något mer” som i sitt sammanhang förhoppningsvis skakar liv i musiken och ger det där lilla extra. Ovanstående problem hade givetvis gått att lösa på annat sätt, förslagsvis direkt i mixen. Men ibland är verkligheten en annan och att jobba med denna typen av begränsningar (som det faktiskt innebär att jobba med ett stereospår) kan många gånger vara en förklädd välsignelse. Begränsningar föder kreativitet, vilket inte alltför sällan leder till oanade konsekvenser, ibland riktigt lyckade. Slutligen vill jag understryka att tänket med att blanda in en skitkanal även fungerar utmärkt i andra situationer, som exempelvis på sång eller trummor. Med detta sagt behöver det inte låta skräpigt bara för att du använder dig av denna teknik. Många instrument mår bra av mer eller mindre övertoner och lite smuts under naglarna har sällan skadat, speciellt inte när det kommer till mixning och mastring. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  21. FREDAGSTIPSET: Ordningen du placerar dina pluggar i har en minst sagt avgörande roll för slutresultatet, inte minst när det kommer till mixning av sång. Min mixfilosofi har många ansikten, bland annat lyder den något i stil med: Plocka först bort det du inte gillar och lägg sedan till det som saknas. Detta gäller kanske framförallt leadsången. Därmed inte sagt att dagens tips måste följas till punkt och pricka. Mixregler är till för att brytas och jag rekommenderar att du testar dig fram och hittar ett arbetsflöde som passar just dig. Hur som helst så ser min sångkedja vanligtvis ut så här: 1. De-esser Först i kedjan hamnar de-essern vars huvudsakliga uppgift är att råda bot på starka och påträngande konsonanter. Dessa explosiva språkljud har nämligen för ovana att ställa till det när du jobbar med exempelvis equalizers och kompressorer. Det är därför en god idé att behandla konsonanterna först, innan du fortsätter med finjustering av själva sångljudet. Om du har en speciellt jobbig sångtagning lönar det sig dessutom att manuellt justera volymen på enstaka bråkstakar innan du sätter de-essern i arbete, för ett mer naturligt resultat. Du vet att de-essern jobbar för hårt när S förvandlats till F, eller när konsonanter som P, T, K och G trycks ner så pass mycket att tydligheten försvinner. Att ställa in de-essern optimalt är en balansgång, men väl värt besväret och en huvudnycklarna till ett bra sångljud. Värt att notera är att det ibland inte behövs någon de-esser alls, beroende på sångare, sångteknik och inte minst mikrofon. Weiss Deess råder på ett mycket transparent sätt bot på de mest problematiska av sångtagningar. Pluggen fungerar även till mastring. Mina nuvarande de-esser-favoriter är Weiss Deess, Oeksound Soothe 2 samt Fabfilter Pro-DS. 2. Equalizer 1 Nästa steg är equalizern vars uppgift i detta inledande skede är att korrigera överrepresenterade frekvenser. Ofta handlar det om att skära bort botten med ett low-cut filter, 80-100 Hz för mörka röster och 100-200 Hz för ljusa, beroende på röstens och låtens karaktär. Många som mixar har problem med att sången hamnar ”ovanpå” mixen, eller att sången inte känns ”i musiken”, vilket ofta är en kombination av för mycket lågt mellanregister och en så enkel sak som volym. Om sången känns grumlig, otydlig och inte gifter sig med musiken kan du testa att gröpa ur området 150-350 Hz försiktigt tills det känns bättre. Vidare råder jag dig (när du närmar dig slutet av mixen) att använda dig av hörlurstricket, som i korthet går ut på att du lyssnar genom ett par hörlurar som ligger framför dig. Sången ska då höras tydligt när du lyssnar på svag volym, men ska samtidigt inte vara för påträngande. Ett low-cut-filter vid 80 Hz följt av en liten dipp vid 150 Hz för att lätta upp ljudet på leadsången innan kompressorn tar vid. Mina nuvarande favoriter för att korrigera problematiska frekvenser är Fabfilter Pro-Q 3 och Ozone 9 Dynamic EQ. 3. Kompressor På tredje plats hamnar kompressorn, eller rättare sagt två kompressorer i följd: en snabb och en lite långsammare. Den första kompressorn har till uppgift att tämja starka och plötsliga volymtoppar (som med fördel också kan justeras manuellt med volymautomatisering) medan den andra ser till att sången håller sig på plats med jämn volym. Ett klassiskt exempel är en 1176:a med ratio 12:1 och snabb attack och release som trycker ner de starkaste topparna 2-3 dB, följt av en långsammare LA2A. Med detta sagt spelar det egentligen mindre roll vilken typ av kompressor du använder, så länge de går att ställa in någorlunda efter önskemål. Poängen är att få sången jämn och fin, utan att den låter processad och ansträngd (om det nu inte är just det du är ute efter). MJUC från Klanghelm är en utmärkt kompressor när leadsången behöver det där lilla extra. Varsågod att kopiera inställningarna. Mina nuvarande kompressor-favoriter är DDMf MagicDeathEye, Black Rooster Audio VLA-2A och Klanghelm MJUC. 4. Equalizer 2 När sångljudet låter naturligt och samtidigt ligger stadigt i mixen är det dags för finjustering. Här väljer jag vanligtvis en equalizer med lite extra karaktär för att göra sångljudet mer intressant. Områdena 1000-3000 Hz, 6000 Hz och 10-12 kHz är väl värda att experimentera med, även om det är svårt att peka på några exakta frekvenser, då detta vanligtvis skiljer sig från mix till mix och inte minst från person till person. I regel handlar det om att lyfta fram de frekvenser som förstärker och förädlar sångarens och låtens karaktär. Vilka dessa magiska frekvenser är kan endast du svara på. 28k bandet på equalizern PSP E27 är närmast magiskt när sången behöver mer luft. För färg och karaktär på equalizerfronten väljer jag Kush Audio Electra DSP, Black Rooster Audio VEQ-1P eller PSP E27. 5. Effekter Slutligen är det dags för effekter och då vanligen en kombination av reverb och delay. Jag gillar att jobba subtilt i flera lager, snarare än att låta en eller två effekter göra allt. Vanligen lägger jag någon form av rum eller ambience på sången för att fylla ut ”tomrummet” mellan fraserna. Det ska kännas snarare än att höras, lite mindre platt och tvådimensionellt helt enkelt. Vidare gillar jag att blanda plate- och hall-reverb i olika doser beroende på låtens karaktär. Ju snabbare låt, desto kortare reverb. Viktigt (för mig) är dock användandet av pre-delay, speciellt på långa reverb, vilket gör att mer av direktljudet hörs innan reverbet träder in. Detta placerar sångaren längre fram i mixen utan att drunkna i efterklangssörja. Testa gärna ett pre-delay på 80-100 ms så förstår du säkert vad jag menar. Delay i form av ett kort slap-back (100 ms) eller ping-pong kan också göra susen för att placera rösten i musiken på ett raffinerat sätt. Detta kan du bland annat läsa mer om i Ollies utmärkta tips Så får du mer djup i sången med flera delay-effekter. Microshift från Soundtoys kan (bland annat) bredda leadsången på ett mer eller mindre naturligt sätt. När det kommer till effekter landar jag ofta i Valhalla VintageVerb, Valhalla Delay och Soundtoys Microshift. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  22. FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritinstrument att spela in är den nylonsträngade gitarren. Men hur går du egentligen bäst tillväga för att fånga instrumentens rätta karaktär? Den nylonsträngade gitarren kan, precis som andra gitarrer, användas på många sätt – inte minst i inspelningssammanhang. Detta mångsidiga instrument kan med fördel agera soloinstrument så väl som kompgitarr, för att inte tala om fingerspel och plock. Vidare kan den nylonsträngade gitarren, precis som den stålsträngade och elektriska, användas som rytmisk förstärkning och pådrivare. Något jag personligen älskar och förmodligen utnyttjar lite väl ofta, om nu sanningen ska fram. Faktum är att den akustiska gitarren inte är helt olik tamburinen i detta avseendet, även om instrumenten naturligtvis skiljer sig avsevärt åt på övriga punkter. De båda kan skapa rörelse och energi, utan att du för den sakens skull tänker på att de är där. Med detta sagt ställer mångsidigheten (med rätta) också krav på den som spelar in. Det säger sig självt att ett klassiskt solostycke kräver ett helt annat sound och inspelningsteknik, än en gitarr som ligger och puttrar i bakgrunden. Likväl kan den nylonsträngade gitarren spelas och låta på väldigt många olika sätt - med eller utan naglar, med olika typer av plektrum, för att inte tala om strängval och själva instrumentet i sig. Det går med andra ord inte att helgardera sig när det kommer till inspelning av detta underbara och mångfacetterade träkonstverk. Val av mikrofon Med ovanstående i åtanke halkar vi därför osökt in på val av mikrofon. Här brukar jag tänka som så här: Ju större plats gitarren ska ta i mixen, desto ”finare” mikrofon bör användas. I praktiken brukar detta mynna ut i att soloinstrument berikas med en kondensator-mikrofon i mono eller stereo, medan kompgitarren får nöja sig med en dynamisk mikrofon. Anledningen till detta är att solo-instrumentet i regel kräver, eller rättare sagt mår bra av, ett större frekvensomfång. Här finns det plats att briljera, vilket naturligtvis ska utnyttjas. Gällande komp- eller plockgitarren är förutsättningarna dock annorlunda. Visserligen ska instrumentet låta på ett tillfredställande sätt, men det ska samtidigt hålla sig på plats och inte bråka med övriga instrument i mixen. Här lämpar sig den dynamiska mikrofonen bättre, eftersom känsligheten och upptagandet av topp och botten i regel är mindre än hos en kondensator-mikrofon. I förläningen innebär detta generellt att en gitarr inspelad med en dynamisk mikrofon är lättare att placera i mixen, än en gitarr inspelad med en kondensatormikrofon. Den dynamiska mikrofonen Shure Unidyne III 545SD är en klar favorit på nylonsträngade gitarrer och förstärkare. Avståndet Det finns en oskriven regel (som idag förvandlats till en universell sanning) om att du ska placera mikrofonen ca 10-20 cm från gitarren, snett riktad mot ljudhålet och tolfte band. En bra utgångspunkt för att fånga upp så mycket av gitarren som möjligt, utan att plocka upp onödigt rumsljud. Därmed inte sagt att denna regel måste följas till punkt och pricka. Personligen föredrar jag att micka lite längre ifrån, för att komma bort från nylongitarrens naturliga bumlighet och för att jag gillar ljudet av mitt rum. Här gäller det att lyssna. Ju närmare (ljudhålet) du placerar mikrofonen, desto mer botten får du, tack vare närhetseffekten eller proximityeffekten som det också kallas. En önskvärd effekt i vissa sammanhang, i andra inte. Likväl råder jag dig att experimentera med olika placering (av mikrofonen) för att fånga upp mer eller mindre strängljud och anslag. Ibland vill du exempelvis mer åt ljudet av ett harvande plektrum, snarare än själva soundet från gitarren. Då är det bättre att tänka placering, snarare än att i ett senare skede försöka ratta fram ljudet du vill åt, med hjälp av en equalizer. Eq och kompression Det är tyvärr svårt att ge några generella eq-tips gällande den nylonsträngade gitarren, mycket på grund av ovan nämnda faktorer. En gitarr kan låta på väldigt många sätt, för att inte tala om tycke och smak. Trots detta finns det ändå några frekvensområden som kan vara väl värda att kika lite extra på. Till att börja med behöver du sällan något under 60-70 Hz, speciellt inte om det rör sig om kompgitarrer i en mix, då kan du kosta på dig att använda ett högpassfilter ända upp mot 200-300 Hz för att råda bot på onödig botten. Vidare är området 100-350 Hz speciellt känsligt och ofta överrepresenterat om du inte varit väldigt noggrann med inspelningen. En dipp här kan göra underverk för att lätta upp soundet och lämna plats för övriga instrument. Om gitarren däremot saknar värme kan du testa att öka runt 200 Hz. Det finns en härlig kärna att ta vara på runt 600-700 Hz, precis som 2000-3000 Hz både kan göra gitarren smärtsamt påträngande eller ljuvligt tydlig. Om sången har svårt att höras är det bland annat här du ska backa för att lämna plats. 6000 Hz lyfter fram strängljud och anslag, medan luften och lyxen tittar fram från 10-12 kHz och uppåt. Gamla strängar och skitmikrofoner Slutligen vill jag slå ett slag för användandet av gamla strängar och skitmikrofoner, främst när det kommer till inspelning av drivande bakgrundsgitarrer. Detta eftersom ”överflödiga” frekvenser och övertoner då blir mindre framträdande, vilket gör instrumentet mer lättplacerad i mixen. Dessutom kan det bidra till en mer intressant karaktär. Vidare är ett mjukt plektrum (enligt min högst personliga åsikt) att föredra när det kommer till drivande och snabbt komp, eller inget plektrum alls. Tips på mikrofoner Shure SM57. Eller ännu hellre Shure Unidyne III 545SD (vintage) Line Audio CM3 (i stereo) Neumann KM184 Eller vilken mikrofon som helst egentligen. Inte alltför sällan är det just tillfälligheterna, begränsningarna och det oväntade som skapar de mest intressanta mixarna. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  23. FREDAGSTIPSET: Dagens tips är närmast en krönika. En slags egenterapi i hopp om att förstå vad som egentligen hände den där gången då jag slog på stora prestationstrumman. Hösten 2013, efter att mitt dåvarande band splittrats, bestämde jag mig för att spela in ett soloalbum där tanken var att locka fram samtliga av mina musikaliska kvalitéer. Jag ville skapa nytt, utan hämningar. Det skulle vara rock, pop, blues, indie, folk, akustiskt och elektroniskt. Musiken skulle vara trasig, men samtidigt polerad och blanda det stora med det lilla. Allt i en salig röra utan en tanke på konsekvenserna. Pretentiöst? Absolut, men jag var trött på min dåvarande trios begränsningar och trött på att spela live. Ur detta kontrollerade kaos föddes ”Watch Out Jon” - en sammansvetsad enmansarmé med ett mål i sikte, att ha kul. Sagt och gjort. Projektet var igång och pennan och gitarren glödde i takt med solens och månens upp och nedgång. Jag jobbade dag som natt. Jag skrev en låt. Jag skrev två, Jag skrev flera och kände att något stort var på gång. Men ju längre tiden gick och desto mer jag pillade ökade också kraven. Var låtarna verkligen tillräckligt bra? Nya spännande pluggar dök upp och med dem hundratals möjligheter och omöjligheter. Mix nummer ett blir snabbt nummer två och innan jag visste ordet av nummer femtielva. Jag kände hur jag allt mer svek mina principer om att jobba snabbt och effektivt, inte fastna i detaljer, fokusera på helheten, gå på känsla och inte minst ha roligt. Plötsligt drabbades jag av idén om att väldigt mycket stod på spel. Dels som producent gentemot mig själv, med allt vad det innebär. Men också mot omvärlden och det jag inbillade förväntades av mig. Hur ska jag bryta igenom bruset? Håller mixarna? Det finns ju så mycket annan musik, är det ens lönt att försöka? Vem kommer någonsin lyssna på min musik? Jag insåg ganska snart att mina katastroftankar nått orimliga proportioner och beslutade mig för att pausa projektet. 2015 och åter vid ritbordet uppfann jag alter egot Låtsaspoeten, i hopp om att hitta tillbaka till kärnan i mitt musikskapande. Låtsaspoeten kom undan med att vara lekfull och bristfällig, men hade samtidigt förmågan att vara både ärlig och allvarlig. Musiken kändes med ens mer som jag. Kanske för att jag sjöng på svenska för första gången. Kanske för att jag nu på något sätt sänkt kraven på mig själv. Jag släppte tre skivor under loppet av ett år, vilket så här i efterhand kan tyckas smått befängt. Förmodligen handlade det om att bevisa för mig själv att drivkraften och engagemanget fanns kvar. Någon större uppmärksamhet blev det dock inte, frånsett ett par (snabbt bortglömda) recensioner och någon enstaka artikel. Nåväl, tillbaka till "Watch out Jon" som levde kvar likt en ostämd skugga i mitt bakhuvud. Det fanns ju ändå några bra låtar… I slutet av 2016 skrev jag äntligen den där hiten jag väntat på och skickade låten till diverse bloggar, varav en nappade. Glädjen blev kortvarig och tankekarusellen snurrade med ens igång: Men nu då? Var detta allt? Här har man lagt ner sin själ, för att inte säga hela sig själv, dukat upp ett smörgåsbord av känslor och toner… Är detta tacken? Varför känns det inte mer? Jag vill inte påstå att jag blev bitter, snarare besviken. Mina vänner och familj stöttade mig och jag fortsatte att skriva låtar och lyckades på något sätt intala mig själv att projektet fortfarande var kul. Jag tog fler musikaliska omvägar, glömde bort, kom tillbaka, gick i cirklar, älskade och hatade mina skapelser om vartannat. En kreativ process så god som någon kan tyckas. Åren gick utan att jag släppte något nytt, samtidigt som jag finpolerade befintliga alster, ibland hela dagar, ibland inte på flera månader. Jag skrev nya låtar men inget hjälpte, inget kändes rätt. Mina ambitioner hade vuxit sig för stora. Låtarna var jag trött på sedan länge och tanken på nya projekt lockade mer och mer. Hur som helst släppte jag till slut albumet (sex låtar istället för tilltänkta tio) hösten 2019 – i hemlighet på min födelsedag, som en liten present till mig själv. Jag berättade det inte för någon. Så vad vill jag då säga med detta? Vad har jag lärt mig? Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv: Låt inte dina högt uppskruvade förväntningar och rädslan för att misslyckas stå i vägen för din passion. Smid medans järnet är varmt, sänk garden, tala perfektionisten inom dig till rätta, hylla det genuina och fira varje liten framgång. Musik ska vara roligt och i största möjliga mån kravlöst. För när glädjen och spontaniteten lyser med sin frånvaro och självförtroendet sviker är det svårt att vara kreativ och i förläningen tacksam för det man faktiskt lyckats skapa. Här kan ni lyssna på albumet, jag kommer då inte göra det. I alla fall inte på ett bra tag... Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  24. FREDAGSTIPSET: Hur starkt ska du mastra din musik för att den ska låta så bra som möjligt på så många streamingtjänster som möjligt? Svaret är förmodligen enklare än du tror. Det finns idag en mer eller mindre framarbetad volymstandard mellan Spotify, iTunes, YouTube och TIDAL, även om det skiljer sig lite mellan de olika plattformarna. Samtliga tjänster (utom Spotify som använder ReplayGain) använder sig av en normaliseringsprocess baserad på LUFS (Loudness Unit Full Scale) som lite enkelt kan förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju lägre LUFS, desto starkare volym. Detta innebär exempelvis att -16 LUFS låter svagare än -8 LUFS. Medianen mellan de olika streamingtjänsterna ligger idag runt -14 LUFS, vilket också är Spotifys nuvarande rekommendation för uppladdning av musik. I praktiken innebär detta all musik som är starkare än detta automatiskt sänks av Spotify och all musik som är svagare höjs. För er som gillar siffror rekommenderar jag därför att ni håller er mellan -14 och -12 LUFS integrated och inte starkare än -9 LUFS short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB. Bilden visar gratisversionen av populära mätverktyget Youlean Loudness Meter Dessa riktlinjer garanterar att din musik, oavsett genre, står sig bra volymmässigt på samtliga plattformar. Vill du att din musik ska låta starkare 2020 ska du helt enkelt att mastra svagare än du kanske är van vid. Om du tycker att ovanstående låter komplicerat ska jag göra det enkelt för dig: När du mixat klart placerar du en limiter sist på masterkanalen och ställer utvolymen till -1 dB och ser till att du inte limiterar mer än 1-2 dB. Stäm sedan av mot www.loudnesspenalty.com och justera efter behov. Med detta sagt: Så länge mastern inte ser ut som en tjock korv när du exporterar och låtens starkaste parti inte överstiger -1 dBTP (true peak) är det egentligen bara att tuta och köra. Det viktigaste är trots allt hur det låter och inte hur det ser ut. Ibland kan ljudet av en limiter som klipper av topparna vara precis det du är ute efter. Inte bara volym Trots streamingtjänsternas automatiska volymanpassning är det ändå så att vissa låtar upplevas starkare än andra, trots att de är normaliserade till samma nivå. Hur kommer det sig? Svaret ligger till största del i mixen och inte mastringen: Håll koll på mellanregistret. Ett urholkat mellanregister, en så kallad hängmatta, kan framstå som mindre volymstark i förhållande till annan musik, speciellt när du lyssnar genom telefon eller datorhögtalare. Området 400-1000 Hz är (enligt min högst personliga smak) speciellt viktigt att hålla koll på. Rensa upp i botten och toppen – dessa ohörbara frekvenser kan ställa till det för streamingtjänsternas normaliseringsalgoritmer och äta upp onödig energi. Läs mer om hög- och lågpassfilter här. En låt med stort dynamisk omfång upplevs som regel starkare än en låt som är hårt komprimerad, när de spelas upp med samma LUFS. Om din mix låter bra på svag volym när du lyssnar i studion, det vill säga att du hör alla viktiga detaljer, så är sannolikheten större att den även låter bra online. Användandet av saturation, som skapar övertoner, kan bidra till ökad upplevd ljudstyrka. Något recept finns naturligtvis inte, men pluggar som Kush Audio TWK kan hjälpa på traven. Några populära mätverktyg Youlean Loudness Meter Meterplugs Loudness Penalty Klangfreund LUFS Meter 2 iZotope Insight Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  25. FREDAGSTIPSET: Ibland är allt som behövs för att komma vidare ett visdomsord eller två. Vare sig det handlar om meningen med livet, eller den senaste mixen. Det finns inga absoluta sanningar när det kommer till musikproduktion. Något som kan kännas lika frustrerande som det är tröstande. Du kan lära dig allt om frekvenser, kompression och olika tekniker och ändå stå som ett stort frågetecken när nya utmaningar knackar på dörren. Varje mix är unik och med den kommer nya lärdomar. Detta är en av tjusningarna med musikproduktion. Jag är fullt medveten om att följande påstående kan uppfattas som provocerande (därav den lugnande bilden ovan), eller direkt felaktiga, men tänker ändå att detta i förlängningen är något bra. Tanken med dessa oneliners är att röra om lite i grytan, snarare än att agera enkla lösningar. Och om du begrundar och tar med dig, eller ännu hellre ändrar och förnyar, endast ett visdomsord så är jag mer än nöjd. 1. Hitta känslan så sköter mixen sig själv. 2. Den enes otydliga mix är den andres värme. 3. Strävar du efter ett originellt eller nytt sound? Var nyfiken. 4. När du lyssnar på mixen och inte på musiken har du suttit för länge. 5. Innan du ändrar något, fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma. 6. Volymautomatisering är tidskrävande, men nästan alltid värt besväret. 7. Testa att mixa i mono för att få bättre koll på överlappande frekvenser. 8. För mycket pillande och tillrättaläggande leder snabbt till en livlös mix. 9. Om två instrument slåss om samma frekvensområde, låt det ena vinna. 10. 100, 1000 och 10000 Hz täcker ett större frekvensbehov än du kanske tror. 11. All utrustning i världen är bortkastade pengar om du inte kan lita på din lyssning. 12. Om något instrument låter för starkt eller svagt, ändra 3 dB och se hur det känns. 13. Strävan efter en väl separerad och balanserad mix är många gånger fel väg att gå. 14. Hur volymstark musiken upplevs handlar många gånger om mixen, inte mastringen. 15. En mix med urholkat mellanregister kommer alltid upplevas som mindre volymstark. 16. Hemligheten bakom en bra mix handlar inte om "bra ljud" utan om rörelse och energi. 17. Att använda eq på hela grupper ger många gånger ett angenämt och naturligt resultat. 18. Jobba hellre med små eq- och kompressorjusteringar på många element, än tvärt om. 19. Kompression handlar minst lika mycket om att skapa rörelse som att kontrollera dynamik. 20. Om din mix låter bra på svag volym har den goda förutsättningar att låta bra även när du krämar på. BONUSTIPS: Omfamna dina begränsningar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.