Jag vet inte om jag är den enda personen här men jag tycker verkligen det är vidrigt! Det är ungefär som att skratta åt efterblivna på gatan! Visst, nu säger ni att de går skylla sig själva som ger sig in i det, men har inte de rätt att ha drömmar också? Ska t.ex efterblivna vara tvugna att stanna hemma för att slippa bli utskrattade?!
Sen kan man ju undra när detta kommer att slutaPå början av 90-talet var det skådespelare som stod för nöjet, nu på senare tid är det däremot riktiga människor. Om man t.ex tar upp Big Brother där folk har sex på TV, hur tror ni människor på 80-90-talet, eller ännu tidigare skulle reagera? Ni tycker säkert att det är harmlöst men hur länge kommer det att pågå? Hur många år dröjer det innan vi ser gladiator-spel på tv... med riktiga människor!?
De flesta försvarar nu med att så långt kommer det aldrig att gå! Varför inte? Sa man inte liknande under '94 i Rwanda? Eller om nazityskland? Folk säger hela tiden att man ska kunna sin historia för att inte upprepa samma misstag, ändå gör vi det hela tiden!
Möjligt att ni tycker jag är lite drastisk nu men nån stans tycker jag att man ska sätta gränsen. När underhållning går ut på att håna andras drömmar har det gått för långt!