Ok, första utlåtandet:
X-Fi CMSS-3D
...går fetbort. Punkt. 😉
Stereobredden och närheten försvann och ersattes av ett mycket avsmalnat stereodjup, ett nasalt chorus-missljud av rumsreverb och obehagskänslor.
X-Fi Crystalizer
Ja, den fick faktiskt vara påslagen. Mer krisp, luft och transienter. 🙂 :)
Det här är en pryl som fick musiken att låta behagligare.
Men Danis ovanstående kommentar att det är som att "lyfta bort en filt från högtalarna" håller jag inte med om.
Det här är en konsument-exciter och en sannerligen uppskattad påverkan på datorns musikbibliotek - men några underverk gör den inte.
Jag kickade också igång Cubase (med hjälp av vår gode vän ASIO4All) och Reason och gjorde test. Här måste man stänga av Crystalizern. Det går inte annat.
En ensam sågtand i Subtractor resulterade i distad attack och oönskade övertoner. Tydligen ville den joxa med transienterna igen och på ett soloinstrument märker man av X-Fi:s alla artefakter. I det här användningsområdet blir det bara fel. 🙂
Så ha den på när du strölyssnar på musik, stäng av den såfort du vill göra musik - fast då räknar jag med att du redan använder ett annat ljudkort.
Övrigt omdöme då?
Installationen var på gott och ont den enklaste ljudkortsinstallation jag varit med om. Jag behövde nämligen inte göra något alls!
Jag satte i USB-kabeln, Windows hittade maskinvaran och några sekunder tystnade mina datorhögtalare och ljudet gick ut i snäckorna som kopplats i Xmods hörlursutgång. Fråga mig inte hur Creative Xmod lyckades få Windows att ändra standardljudkortet till Xmod automatiskt. 😄
Jag plockar upp ljudkortsmixern, vrider på den stiliga volymkontrollen och ser samtidigt hur masterregeln Högtalare åker upp/ner på skärmen. Det är alltså volymkontroll i den digitala domänen innan D/A. Ingen risk att du har för låg utnivå i ljudkortsdrivrutin och måste kräma på fullt på hörlursutgången alltså. Samtidigt är det ingen mjuk volymåkning. Det märks stor skillnad för varje hack du vrider ner volymen.
Den är rätt snygg. Vid första anblick ser den ut som att man slaktat närmsta Marantz-förstärkare på sin metalliska volymkontroll och pressat in den i ett Apple-vitt chassi.
Tom. de mjuka avfasningarna ser ut som iPod. De blå dioderna på vitt ger mig vibbar av Virus Indigo-synten.
Den är hur läcker som helst på skrivbordet, men den kommer inte att bli mitt främsta ljudkort. Jag kommer att med rätta dedikera den åt musikuppspelning i Winamp med Crystalizer påslagen. Dessutom kommer den bli 2007 års snyggaste Skype-telefon. 😛
Jag återkommer efter nyår med omdöme om inspelningsmöjligheterna, hur den fungerar på Mac samt lite ljudfiler så ni kan både mäta och höra hur ljudet låter med och utan Crystalizer.