Jump to content
Annons

Pär Nord

Medlem
  • Antal inlägg

    141
  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    2

Inlägg av Pär Nord

  1. Händer mig ofta-Gband på Mac. Eller hände kanske jag ska säga. Från inga alls de första åren till ständigt efter säg fyra år. De-esser kunde FÖRVÄRRA sibilanterna. Om jag tweekade nån frekvens och de dök upp så försvann de inte om jag återställde inställningar. Började lägga sång på bara bas o trummor men även där kunde ett gitarrspår trigga Ess-en som inte försvann om jag raderade spåret. 

    Köpte riktigt spottskydd, rensade ut s-och th-ljud i texter inget "she sells sea-shells by the shore" mer, hittade ett bra mikavstånd och slutade sjunga in när jag var dyngrak eller hade tagit ut löständerna OBS skämt men att va utvilad å slemfri ä bra. Gbands De-esser har inte en enda gång gjort nytta ibland försämrat. Stänga av EQ hjälper ibland. Att redigera/automatisera bort sibilantera gör jag i första hand nuförtiden. Eller tar om och tar om sången. Eller maskerar dom. Såg en australisk video på tuben som förklarade hur grundläggande inställningar som var för sig tycktes bra för en amatör gav upphov till problemet. Inte kommer jag ihåg det videon var 28 minuter - lång den tid det tar att ta om sången tio gånger.

    På svenska existerar inte problemet (för mig alltså) 

    Denne man bygger bra pluggar. Han fick mig att fokusera på enkla metoder istället för att försöka lära mig hur ljud färdas vid olika frekvenser och hur intera....klipp bort s-ljudet, låna ett rent s å ersätt. slösa inte tid på mätarna i Gband som bara visar vägen till Appstore o Logic. Om din plugg funkar så BERÄTTA

     

  2. jag är med sen några år och upptäckte till min förvåning att det enda dokumentet om min egen musik som var av intresse var låttitel och var och när den hade framförts och av vem. Efter en spelning skickade jag en lista som inte ifrågasattes och fick pengar utbetalt efter en tId...NU GICK jag ut på nätet för att kolla en grej och raderade 500 ord eftersom bättre uppgifter finns här  https://sv.wikipedia.org/wiki/Musikförlag#cite_note-2 och här https://musikforlaggarna.se/

    PS om nån snodde en låt av mig o fick fantastisk framgång med den vore det belöning nog för mig men om Ed Sheeran smyger runt din studio och går hem med fickorna fulla av hitlåtar så förlägg dom (det är dyrt)

  3. H Einar Slejnar(d)! Hoppades på att du också hade sjungit genom en gitarramp(sim) å kunde byta erfarenheter av att slippa lägga tid på DUNDERBRA SÅNGLJUD. Vissa bara kan få det (efter en tid) och andra har haft det som i yrke sen förskolan. Å dessa två grupper ger mig ibland tron på att det är så lite som krävs. Ett perfekt rum, hi-end gear och en duktig sångare. TRE saker bara INTE mer än 3 saker. 

    Sen drar jag mig till minnes Jimmy Carter's valspråk och modifierar det: WHY NOT THE (second) BEST? 

    BRA låt - jag tror du lärt dig av Jacob Collier "There are no wrong notes, you just lack confidence" mer KONFIDENS!

    • Tack! 1
  4. som gärna trampar i klaveret. Efter några år i "hemstudioförsamlingar" som rattas på YouTube och Facebook (=sociala media) och efter en lång inledande skepsis till Studio.se:s (automatiska antar jag) "övervakning" och musikmakarnas förtjusning i pseudonymer, avatarer och flytande identitet så är det här jag helst befinner mig om jag vill dela nåt och höra bra musik. Musikhandeln/industrin är en helt egen vrå i ekonomin. Varuutbudet är enormt men de betydelsefulla varorna finns inte på lager, i förråd, på börsen i ungmöars skattkistor eller ens i verkligheten. Skivor, band, instrument, audioutrustning även streaming etc är verkliga varor ELLER tjänster. Dom kan vi handla med, lagerhålla sälja på rea osv men den handeln är ingen egen vrå.

    Vanlig business med varor eller tjänster som bidrar till makandet och förmedlandet av det betydelsefulla: musiken men inte på något sätt nödvändig för att göra eller lyssna på musik. Du behöver ingen rattmuff för att ta bilen till jobbet men du måste ha en ratt. Filosofen Ludwig Wittgenstein blev igenkänd på en atlantångare och ombads hålla ett föredrag om nåt alltså uppträda. Istället för filosofi visslade han (tror jag rätta mig gärna) ett komplext stycke av Bach. Kanske Haydn-variationerna

    Alltså den komplexa musiken fanns där hela tiden bland passagerarna ohörbar precis som slagdängorna som "alla" kände till. Min far spelade tenorsax i ett dansband på 30-talet "The Russians". Inte fan kunde han spela saxofon, men han var med på  fiol, och han läste noter. Och skulle spela andrastämman. Det "The Russians" kapellmästare behövde var kunskap hos bandmedlemmarna att två saxar är bättre på dansbanan än en (plus en omikad fiol) och förutom det, det viktigaste: PUBLIK. 

    På 70-talet flyttade jag till Götet och började nästan direkt spela elbas i ett blues n rythm band. Jag hade aldrig spelat elbas förr men jag kunde greppbrädan, lite harmonilära och visste att gitarrens blueskomp (utan ackord) funkade för bas. Vi hade replokal bredvid ett "stort" DANSBAND som kom varje söndagkväll och fyllde sin replokal med utrustning som dom sen hämtade på torsdan för helgens jobb. Jobbet var att stå framför ett berg av fejkhögtalare och en gömd rullbandspelare och hålla takten i 3 timmar. All deras både äkta o fejkade utrustning var INTE NÖDVÄNDIG för deras musikmakande eller de dansandes kväll. Men den var nödvändig för att de skulle få tre gig i veckan och slippa gå tillbaka till Volvo. Jag fattade men ändå inte. För mig var och är det betydelsefulla hos "varan" musik att den finns tillgänglig för oss alla hela tiden. 

    Studio.se IMO signalerar klart och tydligt att man är ett kommersiellt projekt vilket jag lärt mig uppskatta. Öppet, utan det som kommersiella projekt på sociala medier försöker ge sken av, att de INTE ÄR KOMMERSIELLA projekt. Alla i gruppen är jämställda och vänner! Håll en hövlig ton kritisera inte rekommendationer och bli utesluten om du undrar varför "admin" låtsas att XYZ är top notch när du delat en artikel som visar på motsatsen.  Alla duktiga försäljare (=drar in sin egen lön plus vinst för ägare) letar efter gemensamma beröringspunkter med ev. kunder. "Äter du också köttbullar?" "Joodu, och sen tar jag en timme på Stairmaster50000 o bränner bort dom" för bara 200 kronor! (i veckan som livstidsabbonemang) Har man egen affär kan man som en gammal vän säga "Jag vill inte ha dig som kund. jag gillar dig inte" men han sålde antikviteter och ville ha kunder som köpte varorna, inte folk som var intresserade av att tjöta om antikviteter och blev förnärmade när han pratade om pengar. Men musikbranschens detaljister har ett drömläge. Alla har råd med nånting Den som handlar med musikmakandets mojänger skiljer sig från andra säljare. Från plektrum för en tia till John Mayers handbyggda signaturgitarr som inte ens han har råd med etc En lusfattig bohem hittar en tia i en rock köper ett plektrum som ger honom ett nytt sound och älskar expediten som rekommenderade det. I själva verket var det ett plektrum säljaren hittat i sin egen rock men han anar att bohemen är en ny Lundell och den historien kan bli värd mycket.

    Som ni förstår är jag en usel försäljare och en idealisk kund. Begagnade saker som jag slutat använda och aldrig kommer att använda ger jag bort. Skivor som inte spelas portabandspelare som ersatts av laptop, dansbandskostymer med ENORMA kragar och annat som samlar damm har inget värde för mig. Inte så länge all världens spelade och ospelade musik ständigt fyller världen omkring oss.

    Asså här är både de ansvariga och oansvariga det som de ger sig utför att vara. Folk som utbyter idéer, varor och tjänster utan att förväxla vänlighet med vänskap.

    PS vår trummis som också närmar sig "Lemmyåldern" föreslog att vi skulle ta en av 60-talets snabbaste låtar (166bpm) och göra den tungålångsam (groovig sa han) så med nya strängar på baritonegitarren och efter att ha lyssnat på tidiga Stones gitarrspel Jones/Richards) blev denna skiss till. Original är 2min36sekunder (GIVETVIS) men med 102bpm tar den aldrig slut

     

     

  5. Tack för att ni tagit er tid att formulera dessa trevliga kommentarer! Efter sex år av vingliga steg in i "den nya" musikvärlden är det lilla jag lärt mig att

    1. all feed back från andra på min egen musik är upplyftande 2. korta låtar får ofta många lyssningar. Dessutom insåg jag för några år sedan( när jag ägnat säg två veckor åt en enda låt med felfria inspelningar och mix som fick ta tid) att det roliga var att skapa låten. Texten och arret f.f.a. "Making Professional Sounding Music" är tidskrävande men nödvändigt om man är på väg nånstans. Men ska jag förbättra "min mix" så blir det i bästa fall inte sämre. Sången ja. Den finns där för textens skull (som bara jag bryr mig om) och legitimerar  att jag får spela distad gitarr hurmycketsom helst. Jag kollade igenom ExHDn o upptäckte att det fanns tre templates med låten. Den första (1m14s) är bortom räddning. Jag gav upp efter två timmar. Nu ska jag titta på den som är 2m36s. Tack ska ni ha! John Cleese hjälpte mig med texten 

     

  6. (O)Trevligt när man själv blir stor och inser hur lite man kan. Och trevligt när nån tipsar om YouTube (som jag i min enfald trodde bestod av finniga tvåmetersjävlar som fes o rapade) och sen dyker StudioForum upp... åssåvidare.

    Det är skoj att göra egen musik, spela med bandet och lyssna på musik från likasinnade men ffa är det skoj att kunna ägna sig åt musikens alla aspekter med hjälp av kunnigt folk på nätet. Välkommen Jonas alias Kinlion! 

  7. Varför ska låtar va så jävla långa? Typ över 2minuter36 sekunder (som är den fastslaget idela längden bestämd av HiSK*1989) efter tjugo sekunder vet jag om den är bra men när jag ser att den ska hålla på I ÖVER FYRA MINUTER så gör jag något viktigare. Men dagens musikkonsument vet inte att den är bra så hen swajpar fram en annan låt och håller på så där ända tilla nån influencer eller megatiktoker sätter stopp för det genom att grötmyndigt (som en gammal bluesgitarrist typ) TALA OM för swajparen vad som gäller. Då först lyssnar hen till en hel låt i närapå FEM MINUTER. Men har swajpat i fem timmar utan att förstå riktigt varför (för att hen kan såklart). Här är en låt som i original är 1minut14sekunder och får sagt allt jag ville ha sagt. Sen blev den 2m36s för en inställd spelning utan att tillföra ett skit. Jag tycker den passar DJ Trumph. KOM MED FÖRSLAG HUR DEN KAN KORTAS ÄNNU MER.

    * Hitindustrins StandardiseringsKommision (uppköpt och nedlagd av Max Martin)

  8. Sketabra! Musikalitet o fungerande hörsel har du uppenbarligen full koll på. Att ha (som du) en bra låt o bra arrangemang parat med spelkvalitet har räckt långt genom musikens historia. Vänta nu inte 20 år till innan du är klar med nästa låt! Om jag lever då är jag sannolikt stendöv.

  9. För att pigga upp alla duktiga och noggranna musiker/producenter på StudioForum delar jag detta TEST som var skitroligt att spela men kommer att dö lika snabbt som en tysk frivillig student i 1a V.kriget. Traditionell bluesrock mår bra av nåt oväntat stick eller så o här tänkte jag ett tonartsbyte men utan att byta ackord. Låten i A en tolva typ men solot i E mixolydisk. Det svåra för en orutinerad sångare visade sig vara att fortsätta sjunga i A efter solot. Nu ska jag öva.

    PS Granatexplosioner är skitbra att gömma klanterier bakom

     

     

  10. Den här får en trea av mig (skalan är obekant) eftersom den var den första låten jag gjorde baserad på en loop (i Garagebands loopförråd). Snygg ackordsföljd C-F-Ab-G, som jag tyckte var rolig att spela "spansk" gitarr till. Templaten är försvunnen men jag tänker inte nyinspela den även om ämnet är lika aktuellt idag som 2017. Alla mina texter på amerikanska är nån sorts sociala kommentarer och ibland fick jag respons på dom i nåt "community" jag delade dom i. Intressant.  

  11. §1

    Nån musiker (dvs yrkesutbildad eller yrkesverksam) är jag inte men jag har känt ganska många. I olika stilar, personlighet, ålder etc men en sak har dom haft gemensamt: ATT INTE DANSA. Inte (tror jag) som ett medvetet val utan bara ett vanligt karaktärsdrag hos musiker (jag träffat).

    Som ett barn av sent 60- tidigt 70-tal när disco var funk som var jazz som var funk som man kunde "dansa" till var synkopering och utrymmet mellan tonerna viktigare än tonerna själva. Man klev in i ett funk/jazzz/disco sväng och rörde sig efter en rytm som passade en själv. Alla musiker betonade olika delar och att komma ur takt när man "bara diggade"(inte dansade) gick inte. Röra sig till funk, spela funk,  hur bra som helst, men att bara lyssna ... nja

    Här är två versioner av en låt bara gjord för att dansa/röra sig till. Funk? tja kanske de. En äldre snabbare version m engelsk text en coolare alldeles nyss m svensk text. Textens enda funktion är att legitimera sångarens närvaro. Det är

    §2

    Opera på italienska, bibeln på latin och svensktoppen på svenska. Påbud som inte är påbud längre men kanske ändå lever kvar. Musiken till Cosi fan Tutte och många operor komponerades till en befintliig textmassa som länge skrevs på italienska. Världens vackraste språk enligt RAI. Som kan tacka latinet för det. Ett språk som ingen har haft som modersmål sedan 700-talet men som var språket som katolska kyrkans mässor skedde på till 1965.

    Och svensktoppen bara för texter på svenska (från Wikipedia) - "År 1974 infördes även bestämmelsen att både text och musik måste ha skrivits av svenska medborgare. Översättningar av icke-svenska originallåtar var alltså inte längre tillåtna, däremot behöver inte den framförande artisten vara svensk. Denna regel ändrades i mitten av 1978, då man åter igen tillät utländska låtar i svensk översättning. Däremot skulle minst hälften av melodierna som testades ha svenska upphovsmän."

    och nu

    texter jag skrivit direkt på engelska översätter/omtolkar jag sen en tid till mitt eget språk. Många svenska (pop-)artister använder ju båda språken nuförtiden vilket var ovanligt på vevgrammofonens tid. Slog man inte på språket man använde på sin första vinylskiva var skivbolagen dåligt motiverade att betala för ett  språkbyte. Och blues/jazz/pop/rock-musiken är på ett (inte fler) sätt folkmusik, den traderas mellan dom som gör den och dom som lyssnar på den. På 60-talet fanns ett tufft band i norra Sverige som inför sin debut (skiva,? Konsert?) ville ha det tuffaste bandnamnet. "KEDJORNA" fast på engelska. vad stod på deras affischer, jo  -- THE SHANES -- från Kiruna, svängde som fan men  "The Chains" vem ville höra dom?  

    FREDAGSBONUS min tolkning av Dylans "Knocking ..ja ni vet. Svårt, två korta verser o den enkla refrängen. Utmärkt filmmusik till scenen den är skriven för. "an exercise in splendid simplicity" men utan den scenen -  vad handlar det om? Jag tänkte mig den som lägereldssång för svenska snutar som sliter häcken av sig och skjuts ner i ny o nä. (33 stycken sen 1892)

     

     

    Screenshot 2024-01-26 at 16.54.29.jpg

    mo jo.jpeg

  12. Vasomhelst som inte är digitalt kräver mer att spela in. Mer kunskap, utrustning, vana. När jag började med G.band och bara använde programljuden fick jag snabbt till det. Men jag gör låtar med gitarrer, basar och sång och det är nåt annat.

    Sång är knepigt att spela in är min erfarenhet. Att sen passa in den med de andra instrumenten är jag efter sex år fortfarande dålig på. Ett sätt jag använder är att sjunga till bara bas och trummor. Då skärper jag mig. Dessutom kommer resten av spåren att vara för sången och inte tvärtom.

    Du har en låt som går att göra till nåt bra, Fina harmonier. Lite drömskt och jag tror din sång vill vara lite drömsk också (jag kan ha fel). Att pratsjunga, att sjunga "coolt" eller drömskt är enligt min erfarenhet en utmaning. Att ta i av bara helvete kan de flesta utan större vana. Att sjunga avspänt och tillbakalutat men ändå med kraft kan dom som lyssnat på Frank Sinatra och lärt sig av honom.

    Eller så gör du som Billie Eilish, håller mikrofonen nästan inne i munnen och viskar fram texten.  

  13. En uppmaning jag ska följa -k9-! Trummorna (det viktigaste instrumentet i rock'n'roll!), vet jag i stort sett inte ett skit om efter att ha spelat med en riktig trummis (som du kanske är?) de senaste åren + brottats med trumprogrammering dagligen. MEN . . . det är mycket, mycket, mer än jag visste förr om åren. Jag visste inte ens om trummisar fanns på riktigt. Ena stunden en vän man tjötade med, nästa stund en obegriplig magiker med ett trollspö i var hand  som det var bäst att vända ryggen till. 

    Varför jag ville spela LWTUA kommer jag inte riktigt ihåg. Kanske är det melankolin i att det som för oss samman är det som splittrar oss. Men säkert var det ackordsföljden som nån youtuber demonstrerat i en tolvminutersvideo om "Common/Not very Common chord progressions". För ALLA gitarrister vet att ackordsföljden är viktigast (sen texten, sen basgångarna (ev. sångaren)) och att ABSOLUT INTE att lägga sig i vad trummisen gör. Han magikern.

    Tanken var en gitarrlåt med JDs vibe men med annorlunda ackord. Men fingrarna ville inte. Så jag fick tänka om. Jag ska lyssna på Ian och de andra med dina iakttagelser i handen. Kul. Att spela andras låtar är nytt för mig men att replikera är för svårt. Så ackord, text, bas (ev. sång) får räcka. Dave Edmunds lär ha avbrutit Carl Perkins när dom skulle repa in "Blue Suede Shoes". - Så där går den inte!! Perkins hade skrivit låten.

    • Haha 1
  14. Aha! Nu fattar jag - OCH ÄNDÅ INTE! När jag läste svaret höll jag på med låten utan at komma ihåg att det ni andra hört var min marknadsföringsploj med 50-tals Sci Fi, 60-tals process music och 70-tals post-punk kombinerade för att . . . nää, jag hade bara inget att börja med på Soundcloud som kändes som "jag på Soundcloud"  

    Mitt syfte var en "happening" fast digital. Slå ihop nåt och se eller lyssna med ett barns eller en dement mänskas sinnen. Flera unga kvinnor gillade grejen! Desssutom så mycket att dom mot en resonlig avgift kan åta sig att sprida den till fler barn och dementa.

    du förstår emedee (å the slejnard too) att jag undrade vad du menade med sync och sample när jag precis hittat låten som jag glömt att jag gjort färdig (en version iaf) och som vanligt hörde ett pålitligt "4 on the floor". Nu klarnar det! Apropå "gör-vad-du-vill-artister" från 60-talet har vi Karl-Erik Welin som 1964 komponerat ett stycke som kombinerade en motorsåg med ett piano. Han spelade samtidigt som en assistent sågade itu flygeln. På Moderna Muséet såklart (då fanns det pengar till hur många nya pianon som helst). Tyvärr spelade han fel och ...

     

    ...det var alltså reportrar som pikade honom för att han kommit lika nära motorsågen som klaviaturen och fått sy benet på akuten. Det fick honom att snäsa av dom med: - Jag spelade fel. Det händer oss pianister ibland. 

    Steve Reich m.fl  gjorde/gör vad som kom att kallas minimalism. Noterad musik spelad av musiker på akustiska instrument eller manipulerade rullbandspelare med inspelade insamlade ljud etc. Du och jag kan idag göra digital minimalism i ett nafs som låter "experimentell" men ointressant ty den saknar  en knäppgök till kompositör. En som kanske spelat in fridlysta stengetters parningsrop på en fonograf som publiken bara kan lyssna på en i taget.

    Här hör vi en partiledare som till musik ger en bild av Sverige. Som jag diktat ihop. Utan att behöva gå utanför dörren, prenumerera på tidningar, ta kurser eller ha ett arbetsrum. 

     

     

  15. Fick för mig att JoyDivisions "LOVE WILL TEAR US APART" kunde få vara en synthlåt eftersom jag (å många med mig) trodde JD var "synthare" ända tills jag såg Anton Corbijns "Control" och faktiskt började lyssna på det dom gjorde. Här hade jag tänkt en inledning som skulle överväldiga lyssnaren (=min yngste son) för att sen utan varning spela låten med torra instrument typ originalet. Men övergången blev till slut omöjlig (för mig alltså) eftersom jag hela tiden ville bygga på mer ackord och stämmor---

    Nån som har nåt förslag på övergångar mellan mycket mycket olika musikaliska idéer? eller effekter som skapar metamorfos - från praktfjäril tilbaka till larv så att säga.

    Här behövde jag nåt till nytt Soundcloudkonto som jag inte visste inriktning på. STEVE REICH'S inspelning av gatupredikanten från 1965 IT'S GONNA RAIN fick hjälpa till.

    Musik-Idéer är julklappar som denne man skulle uppskatta

     

     

    https://en.wikipedia.org/wiki/It's_Gonna_Rain

     

  16. För sakens skull kollade jag upp Behans död. Han dog på sjukhus i Dublin efter att ha legat inne en tid.  Min historia berättades för mig före internets tid då man helt enkelt accepterade vad folk på krogen berättade. 

  17. Om irländare

    vet jag inte mycket men några irländska författare har jag väl läst. "Borstalpojken" av Brendan Beehan var och är en favorit. Han dog under en föreläsningsturné i USA. Han hade skrivits ut från sjukhuset (eller var det häktet?) och gick till närmsta bar och beställde in whisky. Efter den 46:e (jo faktiskt) dog han. Hans fru hade i en tidigare intervju fått frågan om sin mans dryckesvanor: - Han dricker inte mycket. För att vara irländare.

    På 80-talet umgicks jag med en blivande musiklärare som bland annat spelade "tin-whistle". Han satt ofta in när irländska musiker på besök spelade tillsammans mellan gig, jammade typ. Dom kunde hålla på ett dygn i sträck där den som blev trött, hungrig eller törstig gick ifrån en stund för att komma tillbaka senare. Enligt min vän använde de han spelade med gärna drop-D stämning och den mixolydiska skalan. Och mängder med whisky...

    Shane McGowan - en stor favorit hos mig. Jag undrar om han i dagens oändliga ström av välproducerade produktioner fått unga människor att stanna upp i scrollandet och tänka: - Med det utseendet måste han vara jävligt bra. 

  18. Jag sjunger bättre än de flesta. Människor alltså, inte sångare. Det har varit den enda anledningen att jag varit med i band eller snarare FÅTT vara med. Inget pop/rock/bluesband behöver en usel gitarrist med en usel personlighet som alltid har förstärkaren på pantbanken. Men nån som sjunger hyfsat behöver de flesta band så överseende med sångares karaktärsbrister ses ofta som en nödvändighet. I själva verket krattar man planen för självmål efter självmål.

    Sångaren förmedlar en text som i sin tur ska förmedla något som lyssnarna ska förhålla sig till. Sångaren kan veta vad texten vill säga och underordna sig den om den så kräver. Orden ska gå fram men sångaren kan inte vara säker på att de faktiskt gör det.Men sångaren förmedlar också sig själv och kan behandla texten som en serie läten som lyssnarna fäster sin uppmärksamhet och gillande på så sångaren kan sjunga sig själv och skita i texten.

    Detta kräver en bra sångare (tänk operasångare som sjunger på italienska och tyska) eller en sångare som dränker in sig med fotogen och trollbinder lyssnarna genom att använda en gasolbrännare som mikrofon.

    Dom flesta sångare ligger däremellan. Man vill

    1. sjunga bra,

    2. tolka texten rättvist och

    3. uttrycka känslor som speglar sången man sjunger.

    Det där tycker jag personligen är svårt. Och det ÄR svårt. Det räcker inte att ha en god sångröst och vara musikalisk för att fixa det. Precis som det inte räcker att kunna tala för att tala om för någon att  man fått sparken  eftersom man ska in på kåken. För ett brott man inte begått.

    Man måste hitta ett känsloläge som speglar smärtan och förmedlar den.  Man måste spela teater, MEN på riktigt. Tal är svårt, var behärskad, närvarande, absolut inte uttryckslös (vilket också är ett uttryck) MEN i sång kan de va för jävla svårt. Sång ÄR känslor i de flesta fall. Melodier, ackordsföljder, sätter oss i rörelse även om vi vill sitta still. Att sjunga om det personliga, det smärtsamma men även det goda och sjunga det väl i ett band som uppträder kräver övning och teknik. Om man vill låta så lik sig själv som möjligt vill säga. Annars finns Stockholms Konstnärliga Högskola SKH, för opera eller tappen för en dunk fotogen.

    https://youtu.be/epqYft12nV4

    Adam Neelys morsa förklarar efter cirka 22 minuter hur rutinerade sångare gör

×
×
  • Skapa ny...