DrissCavid

Du har rätt, Nikko; jag var inte tillräckligt tydlig med att förklara varför jag drevs till att skriva, eller varför jag nu lämnar diskussionen, och ett absolut sista inlägg är på sin plats. Det var många faktorer som spelade in och gjorde att jag tog mig tiden, och ingen av dem har att göra med att jag har något personligt intresse överhuvudtaget. Vännen som bad om hjälp, orättvisan i hur hur Epidemic Sound utnyttjar folk och hur de sluter avtal med fler och fler gigantiska TV-bolag, Criss Angels totalt respektlösa oförmåga att kommunicera, och den möjligtvis största anledningen som helt enkelt är att detta enormt unika scenario kittlade Business Analyst-bakgrunden inom mig och fascinerade mig. Det var aldrig meningen att jag skulle bli inblandad och jag hade inte behövt skriva någonting, men efter att ha analyserat företagsmodellen för att hjälpa en vän så kändes det fel att inte även ge tillbaka till musikercommunityn i sin helhet i form av nya perspektiv på situationen, då jag inte sett dem någonstans i existerande diskussioner. Jag övervägde valet länge då jag helst inte ville lägga någon tid på något som inte gynnar mig eller mina vänner, men fick till slut tvinga mig själv att sitta ner och skriva - för även om jag personligen har mycket bättre saker att göra så fick detta anses vara ett undantagsfall då jag redan lagt ner arbetet åt min vän med att analysera företaget, och samtidigt håller kompositörer enormt varmt om hjärtat. Responsen fick mig sen att inse att det fanns plats för en sista djupdykning i fenomenet Epidemic Sound. Jag ber för övrigt om förlåtelse Nikko om du kände dig personligen utpekad på något sätt, för det var verkligen inte meningen. Jag citerade dig bara en gång som referens där du beskrev trappstegsmodellen, men därefter pratade jag enbart om Epidemic Sound. Jag har tvärtom prisat dig för din uppenbara talang. Dina starka resultat talar för sig själva och detta nämner jag flera gånger i texten. Du är en stark och driftig person som har gjort vad som har känts rätt för dig. Vad gäller lösningar så hintar jag ganska starkt på dem i texten men ville inte presentera något som "så här ska ni göra, så blir allt bra", utan ville hellre hinta på ett par saker och stimulera en fortsatt debatt. Den främsta fienden är TV-bolagen, exempelvis TV4 som trots sina 4.5 miljarder i omsättning och över 7 miljarder i kassan väljer att knyta avtal som bannlyser värdigt licensierad musik i programmen - ja, de program som är hela orsaken till att de är så enormt rika till första början. Sedan SVT, som är statligt förvaltat, borde man ju förvänta sig bättre ifrån - men nej även de har anslutit sig till Epidemic Sound. Reaktionen mot detta måste vara starkare från musikernas sida. Hittils har bara ett fåtal intresseorganisationer lett till ett par artiklar och inslag här och där, men det behövs mer. Om ES enbart konkurrerade med andra burkmusiksbibliotek så hade ju branschen i övrigt varit intakt, men när massiva, svinrika TV-bolag ansluter sig till en källa för musik som billigt massproduceras och paketeras så får det enorma konsekvenser för både kompositörsyrkets framtid och för kvaliteten på programmen. Exemplet jag använde i texten upprepar jag här; "En kompositör som arbetar direkt med en TV-produktion kan erbjuda ett fulländat paket med vinjett och slingor som alla knyter samman på ett enormt vackert sätt; föreställ er till exempel ett äventyrs-reseprogram där den spännande musiken innehåller spår av melodierna från vinjetten för att skapa atmosfär och inlevelse utöver det vanliga. Detta försvinner helt i och med TV-bolagens giriga beslut." Det får dock ses som positivt att de flesta artiklarna om Epidemic Sound-situationen publicerades i media i Oktober 2012, och att det därför ännu inte är för sent att reagera på vad som håller på att ske. Klockan tickar dock och fortsätter man att mesigt låta denna destruktiva förändring svepa över landet så kommer det att finnas mindre och mindre jobb i framtiden. Det är upp till musikerna att visa att de förtjänar ett värdigt leverne. Sedan vad gäller alternativa lösningar för att ta sig ut ur råtthjulet och tjäna värdiga summor så är det som alltid så att bra produkter talar för sig själva. Är man en duktig kompositör så finns det alla möjligheter att bli anställd av ett produktionsbolag som betalar en värdig lön, eller ännu bättre (men svårare om man börjar helt utan kontaktnät) starta ett eget. Hur man tar sig ut i branschen finns det redan mycket skrivet om på internet och jag har redan förbrukat all tid jag kan undvara, så jag hänvisar till existerande material. Det finns garanterat mycket visdomsord att läsa. Mycket av det säkert på detta forum. Jag vet att det är ovänligt att lämna en diskussion men jag har verkligen inte tid att fortsätta. Tackar därför ödmjukast för mig en sista gång och ber er alla att lova mig en enda sak - ge aldrig upp. Med drivkraft och viljestyrka kan man rubba berg. --J

Varning på förhand: Detta är en artikel-långt analys och passar bäst ihop med en kopp kaffe och en skön stol. Det är även mina slutord i debatten. Jag tänkte inte så långt som att jag skulle bli någon form utav talesman, eftersom jag jobbar på den Amerikanska marknaden som ser helt annorlunda ut och rör sig med mycket mer pengar och prestige och inte hotas utav burkmusik. Därför har jag personligen inget intresse utav vad som egentligen händer, mer än att jag verkligen lider med de Svenska musiker som nu drabbats hårt utav denna utveckling. Resten är bara mitt sinne för business analysis som stimulerades av att se vad som pågick. Har jag en hund i detta race så är jag dock inte rädd att säga att jag står fullt ut på musikernas sida, och jag är heller aldrig rädd att be om ursäkt om jag hade fel och acceptera rättelser och fakta från vardera sida. Min analys av deras affärsmodell och deras metoder för att bygga upp ett företag runt crowdsourcad musik till skampris är dock helt korrekt. Visst, ett fåtal personer kan leva på det låga arvodet, men Epidemic Sound däremot gör allt för att sälja visionen om att ALLA deras musiker kan leva på det, vilket var den huvudsakliga anledningen till det första inlägget i diskussionen. Sanningen är att ES och alla liknande crowdsourcing-strukturer har en enormt lång svans, med ett par riktigt talangfulla människor på toppen som kan leva på det medans resten sliter i fårorna. De försöker dock sälja visionen om att vem som helst kan vara med och bara mata ur sig lite skräp och sedan leva gott på det. Sanningen är så långt ifrån det som det bara går att komma. Det bevisas utav deras siffror - de godkänner totalt i snitt 300-500 verk i månaden, vilket inte är särskilt mycket när man tänker på hur otroligt många som arbetar för dem. Ni måste sätta er in i deras situation och tänka på vad det egentligen är som företaget Epidemic Sound åtrår; de vill ha ett stort bibliotek med högkvalitativ musik till ett lågt inköpspris, visst, men vad är deras huvudmål? De vill tjäna pengar. De är ingen välgörenhetsorganisation. Det gäller sedan att lista de saker som drar in pengar, och de saker som kastar bort pengar. Till saker som drar in pengar hör allra främst de stora licensavtalen med olika TV-bolag runtom i Norden, det är så de arbetar - men för att få dessa stora kunder så behöver de kunna erbjuda bra musik - och för att få bra musik så måste de strikt sålla ut allt skräp. Varje inköp av ett verk innebär en ren förlust för dem om det verket sedan aldrig används. Deras absolut högsta prioritet är därför inte att växa sitt bibliotek till någon gigantisk, imponerande summa, eller ens att hitta kunder. Deras högsta prioritet, om de är intelligenta (och det är de), är att kontrollera utgifterna så att de enbart köper in de verk som de VET är bra nog att tilltala TV-producenterna. Allt annat är bara fluff som tynger ner deras bibliotek och gör deras kunder missnöjda och både direkt och indirekt leder till förluster på grund av förlorade kunder (som tröttnar på den låga kvalitén) samt direkta förluster i form av arvodet som de betalat ut till någon vars verk aldrig kommer att användas. Det är därför som de enbart godkänner i snitt 300-500 verk per månad. Hade deras marknadsföring varit sann när de säljer oss drömmen om att ALLA kan leva på dem till inträdesarvodet så hade den siffran istället varit 30-90 verk per månad multiplicerat med antalet kompositörer. Vem som helst ser att futtiga 300-500 godkända verk i månaden inte lämnar någon som helst plats till att försörja den stora mängd musiker som arbetar för dem, och därför kan vi som sagt konstatera att deras myt inte har någon basis i verkligheten. Den absolut mest intressanta utveckligen i hela diskussionen är att Nikko nu har postat konkret information om vad "ersättningstrappan" egentligen är för något. Så fort Criss & Co har fått kritik för sin vidrigt låga ersättning så har de bara på vanligt undvikande sätt spottat ur sig ordet "ersättningstrappan" utan att vilja förklara vidare. Nu ser jag varför de inte ville visa den. Låt oss analysera: Det är enormt intressant att äntligen få se vad trappan innebär, men innan vi diskuterar den vidare så måste här återigen påminnas om att allt detta är summor FÖRE skatt, då ES inte betalar ut någon lön. Halvera därför alla summor för att se vad man har i handen (Sverige är bäst i världen på höga skatter). Inkörsarvodet för nya kompositörer är alltså dryga 300 kronor i handen i lön per låt, vilket är sjukligt lågt för musikbranschen, och man lämnar dessutom över samtliga rättigheter för all evighet. Det är ifrån dessa ynka 300 kronor per verk som vi sedan får siffran att det krävs att de godkänner minst 1 av dina låtar om dagen (30 i månaden) för att få ut futtiga 9000 kronor i handen att leva på. Om en så låg summa trots allt är tillräckligt för en person att leva på, så kommer man dock till problemet att de enbart godkänner i snitt 300-500 verk i månaden. Du måste alltså personligen stå för 6-10% av den TOTALA mängden godkända verk varje månad för att överhuvudtaget få futtiga 9000 kronor att leva på. Då får man dock titta på denna siffra, "300-500 verk godkänns varje månad", och fråga sig hur rimligt det verkligen är att vartenda verk du skickar in godkänns. Är du riktigt duktig så absolut, men då är du duktig nog att du egentligen borde jobba utanför ES slavdriveri, och är du inte duktig nog ja då kan du helt glömma deras pipe-dream om att "kom till oss så kan ni försörja er på musiken". Med deras futtiga 300-500 godkända verk i månaden och väldigt många hoppfulla musiker som slåss om den lilla kakan och smulor i arvode så är det inte möjligt för särskilt många att försörja sig via ES. Den långa svans-effekten. Då kommer vi äntligen över till dina fantastiska avslöjanden om vad ersättningstrappan egentligen är för något, och företagaren inom mig skrattade. Slavarbetarna börjar alltså på ynka ~300 kronor/verk (606 SEK/verk före skatt) och om de matar ur sig som en duktig fabriksapa så ökar ersättningen med en minimal summa för var 50e verk de godkänner. Detta ger en stege som ser ut i princip så här: 0-50: ~300kr/verk 50-100: ~330kr/verk (+10%) 100-150: ~345kr/verk (+15%) 150-200: ~360kr/verk (+20%) Som ni ser så är det ingen markant ökning och kräver dessutom en astronomisk mängd verk för att nå varje ny nivå, och med största sannolikhet sitter det förstås även ett tak någonstans för att undvika inflation - men vart det taket ligger vill jag inte spekulera i. Oavsett hur vissa ES-frälsta har tolkat mig så är jag extremt mån om sanningsenligheten i allt jag säger och har undvikit att uttala mig om allt utanför den fakta som går att verifiera. Då kommer vi över till deras andra metod för att få folk att fortsätta massproducera musik åt dem. Om du producerar ett riktigt bra verk så får du då en bonus på 50 procent, vilket till exempel skulle ta det skrattretande inkörsläget på 300kr/verk upp till "hiskeligt höga" (obs: sarkasm) 450kr/verk. Det är bra att de åtminstone har ett sådant system på plats, även om detta inte har något som helst att göra med att ge något tillbaka till musikerna. Mer om detta strax. Sista metoden för att öka arvodet är att som Nikko vara duktig på vad man gör, massproducera 400 verk på kort tid, och bli inbjuden att förhandla om högre ersättning. I hans fall har han förhandlat upp sig till 700kr-1000kr/verk (1400-2000kr före skatt), vilket fortfarande är hiskeligt långt under vad den riktiga marknaden betalar, men iallafall inte är lika svårt att leva på längre. Det är kul för honom att han har hittat ett sätt att leva på något han älskar, även om han är undantaget som bekräftar regeln. Hans bidrag utav 400 verk är dock en stor andel av de 20,000 alstren i ES-biblioteket, och han är så duktig att var fjärde verk utmärkts och fått arvodebonus, och till slut lyckades han förhandla sig till en högre ersättningsgrad. Han hör dock till den lilla skaran på toppen av den långa svansen av drömmare. Folk som håller så hög kvalitet att de kan leva på den futtiga ersättningen är så pass duktiga att de egentligen arbetar för fel arbetsgivare och skjuter sig själva i foten. Men nog om Nikko. Nu åter tillbaka till ersättningstrappan och de olika typerna utav bonus och vad som egentligen ligger bakom allting. Jag nämnde att inget av detta görs av någon som helst form utav givmildhet gentemot de slavarbetande musikerna. Givetvis är det istället som så att de, liksom alla intelligenta affärsmän, har kallat in advokater och business analysts för att gå igenom alla faktorer när de kommit fram till inkörs-summan på ~300 SEK (606 SEK före skatt) per verk. De vill betala så lite som möjligt, men ändå tillräckligt för att NÅGON därute ska nappa. Männen i kostymerna har sedan tittat på företagets mål simplifierade till sina mest grundläggande beståndsdelar - det vill säga de mål som jag gick igenom i den andra och tredje paragrafen i början av detta inlägg - och sedan frågat sig själva hur de kan nå dessa mål och maximera kvaliteten på skörden hos sina farmdjur, UTAN att egentligen behöva betala dem så mycket mer pengar. Med detta som led har de sedan utvecklat ett standardiserat incentiveringssystem, där farmdjuren frestas att massproducera åt sina odlare. Ryggar ni tillbaka av dessa uttalanden så har ni aldrig förstått affärsvärlden, och bör kanske sluta läsa här. Företagare är gårdsägare, och deras anställda är deras farmdjur. För att få sina farmdjur att producera väl så krävs det flera former utav incentivisering. Det första steget när man vill driva en riktigt kostnadseffektiv farm är att locka in de gröngölingar som tackar ja till skampriserna oavsett hur låga de är. I gengäld lovar de sedan att ge farmdjuret en chans att utvecklas på farmen och få assistens av sina duktiga farmare (producenter) att utveckla kvaliteten på sin produkt. De vill ju att farmdjuret ska hålla en hög kvalitet på skörden, och varje kvalitetsökning innebär en mer lukrativ produkt för dem att sedan sälja vidare. Därför erbjuder de sina farmdjur assistens och guidning helt i självbevarande syfte, vilket är speciellt viktigt när de främst jagar efter de oerfarna och oetablerade. Samtidigt så vill de även att farmdjuret ska massproducera, vilket är en nöt som enkelt knäcks genom att man inför ett system med ytterligare incentivisering som täcker BÅDE djurets behov av belöning, OCH tänder djurets EGNA vilja att massproducera. Den enklaste metoden är att införa en "ersättningstrappa" eller ett liknande system, varvid ju mer du producerar för din gårdsägare, desto större belöning får du - inom rimliga gränser förstås. Man inför alltid ett tak för att undvika inflation, då belöningstrappan bara är det första steget i att kultivera ett duktigt farmdjur. Att dock enbart införa en belöning för massproduktion skulle innebära att kvaliteten skenade iväg neråt, så därför tillsätter man en annan oerhört viktig ingrediens i form av ett bonus-system, där farmdjuret får drömma om en 50 procent högre belöning om det "bara" konstant presterar riktigt väl och lägger sin själ i produkten. Detta bonussystem har även den önskvärda effekten att det minskar risken att farmdjuret behåller de riktigt bra produktionerna till sig själv, och leder till resultatet att gårdsägaren kan stoltsera med vilka fina produkter deras odlingar har producerat åt dem. När väl farmdjuret börjar växa ifrån ersättningstrappan och har börjat att bli riktigt effektivt så är det dags för nästa steg i incentiviseringsplanen - att få det nu mer kapabla djuret att vilja stanna kvar och fortsätta producera för sin gårdsägare. Detta sker genom att låta djuret förhandla om sin egen ersättning och erbjuda en ökning till en ny belöningsnivå 200-300% högre än vad djuren på fabriksgolvet tjänar. I andra branscher sker detta genom en befordran till manager för att djuret ska känna att det kommit någonstans, men här sker det rent mentalt genom "befordran" till förhandlad lönenivå. Gårdsägaren har nu ett enormt kapabelt och kultiverat djur som kan massproducera produkten till hög kvalitet, och det har fullständigt lyckats övertyga djuret om att allt detta har gjorts för djurets egna bästa. Till sist börjar även "manager"-farmdjuren att växa ur sina jobb, och nå en sådan hög nivå att de börjar ifrågasätta varför de behöver gårdsägaren överhuvudtaget. De börjar fundera på att lämna farmen och jobba självständigt och få hela kakan istället för att bara få några smulor. Det är inte så mycket en farmare kan göra för att undvika detta stadie, och denna nivå har en stor grad avhoppare inom alla branscher, men Epidemic-farmen har tagit många av de steg som är logiska för att bibehålla de bästa djuren. Först så har de utlovat långsiktig vinstdelning till de farmdjur som stannar kvar på farmen, vilket är en enormt vanlig incentiveringsform. Främst så har de dock valt att bjuda in de duktigaste farmdjuren till en exklusiv klubb där de då och då erbjuds mer högbetalda projekt genom att kunder kan specialbeställa en produkt exakt efter sina specifikationer. Farmdjuret får då en mycket hög andel av ersättningen och detta i sin tur minskar eller åtminstone saktar ner riskerna för att farmdjuret till sist lämnar farmen i missnöje över slavarbetet de fortfarande utför när de inte gör de stora jobben. Det är ingen vattentät garanti, och de djärvaste och smartaste farmdjuren kommer till slut ändå att slå sig ur farmen när de inser att de hade kunnat tjäna de summorna för varje jobb om de bara lämnade farmen. För att sammanfatta: Ersättningstrappan stimulerar massproduktion, feedback från duktiga producenter ökar långsiktigt kvaliteten på produkten och viljan att stanna kvar hos dem, bonussystemet stimulerar kvaliteten på produkten, möjligheten att förhandla om sitt arvode när man växt ur ersättningstrappan stimulerar bibehållandet av de kultiverade djuren inom företaget, och den långsiktiga vinstdelningen och ett antal riktigt högbetalda projekt är designat för att desperat försöka behålla de som nått den absoluta kvalitetstoppen och är duktiga nog att de borde lämna företaget och tjäna betydligt mer på egen hand. Krydda allt detta med faktumet att de äger alla rättigheter till vartenda verk du skapat åt dem, och du ser farmens omfattning. Ett sista viktigt steg som genomsyrar allt är att man måste utveckla en positiv företagskultur och alltid le brett och vara trevliga mot djuren, så att farmdjuret fästs vid sin ägare och sedan går ut och försvarar farmaren när denne ifrågasätts. En positiv företagskultur bidrar givetvis även starkt till att behålla arbetskraften inom farmen. Kombinera det med passiviseringen som uppstår genom den hypnotiserande rutinen i att maskinartat utför samma jobb om och om igen, dag ut och dag in, vilket vaggar farmdjuren in i en rytm där de inte tänker så mycket på vilka alternativ de har att lämna farmen. Jag må vara kallt realistisk i mina analyser men det är även därför jag jobbar som business analyst och hjälper företag att växa i USA genom att eliminera problem i företagsstrukturen och effektivisera processerna. Epidemic Sound har gjort ett mycket bra jobb i sin företagsstruktur. Dock har de inte gjort allting rätt. Det är uppenbart att de noggrant har utvecklat det system de nu har på plats, men de har missat flera andra metoder för att behålla folket på toppen - men inte en chans att jag tänker lämna dem någon gratis business analysis. Ett av Epidemics absolut största misstag, av de få de redan har begått, är att låta Criss vara deras PR-ansikte. Den mannen har gjort större skada för företagets förtroende än alla deras affärsmetoder sammantagna. Genomsyrande i vartenda försök till försvar av ES är en "jag, jag, jag"-mentalitet och en tunnelblick på sin egna situation. "Bara JAG kan tjäna lite på min musik så åt helvete med branschen som helhet". En liten bit av mig är glad att oetablerade musiker kan tjäna lite pengar via ES - om de är duktiga nog att tillhöra de 300-500 verk som godkänns varje månad - men till vilket pris sker denna skampris-mjölkning av oetablerade musiker? Det ni gör är att säga "åt helvete med att jobba sig upp, åt helvete med att knyta kontakter, skaffa referenser, och få jobb den vanliga vägen till en vettig kompensering; jag vill ha betalt nu, direkt, och jag struntar i att det är en liten summa, jag är nöjd och struntar i att branschen i sig destabiliseras, jag struntar i att TV4 nu har satt gränser på mängden licensierad musik som får spelas per timme, jag struntar i att jag bidrar till att devaluera musikvärlden, bara JAG får MITT". Visst, jag förstår att det är svårt att se helheten och inte vara självisk, speciellt eftersom Epidemic kommer att fortsätta existera med eller utan dig, för det kommer alltid att finnas musiker som är villiga att hora ut sig - och om de inte kommer att försvinna så kan man väl lika gärna gå med dem? Ja, det är som sagt inte lätt att undvika den frestelsen. Ni får en liten slant och är nöjda, och ni har lätt att skyffla undan samvetskvalen eftersom ni inte är DIREKT ansvariga. Ni försöker ju bara göra vad som är bäst för er själva. Men även om ni bara är INDIREKT ansvariga så bidrar ni till att företag som ES fortsätter att frodas. Med detta sagt så ligger dock det största ansvaret hos TV-kanalerna. Det är dem vi måste rikta den största kritiken emot. Deras girighet får dem att ingå dessa avtal så att de slipper betala STIM-royalties, och de struntar fullständigt i att de (TV-kanalerna) är den största uppdragsgivaren till kompositörer. Denna crowdsourcing-affärsmodell hade varit ganska acceptabel om ES bara konkurrerade med andra burkmusikbibliotek, men det gör de inte. När stora kanaler som TV4 inför svepande regler som bannlyser specialkomponerad musik så har det redan haft enorma effekter för hela marknaden (för att inte tala om kvaliteten på programmen). Dessutom behåller du ofta någon form av royalty hos andra burkmusiksfabriker, men det gör du inte överhuvudtaget med Epidemin. En enda liten skämtsumma och sedan är verket för alltid deras ägodel. Rättigheterna är för alltid förlorade, och marknaden försvagas, allt i ett svep. Ni bidrar sedan till att det finns mindre jobb på den riktiga marknaden där musiken specialskrivs och värdesätts därefter. Så, om ni en dag lyckas använda erfarenheterna från ES som språngbräda in i den verkliga branschen så kommer det inte finnas särskilt mycket kvar att plocka, och det har ni både er själva, ES och TV-bolagen att skylla för. Det är musikernas ansvar att värdesätta sig själva - för ingen annan kommer att göra det. Alla vill ha allt i livet så billigt som möjligt och värdesättningen måste komma inifrån branschen i sig, annars kollapsar hela huset. Visst, det kommer finnas de som anser att musiker aldrig skulle ha kompenserats med tiotusentals till hundratusentals per projekt till en första början och att det är på tiden att detta system kollapsar, men då undrar jag varför vi ens ska ha kreativa människor? Titta på skådespelare - de tjänar miljoner per film - men deras kompensering baseras på att filmbolagen i sig tjänar mångfaldigt mer. Titta på TV-bolagen och vad de tjänar på programmen som sänds - ska då musikerna, stämnings-sättarna, bara nöja sig med tillräckligt med pengar att köpa bröd och vatten på? Varför rikta kritik mot musikerna som drar ett enormt stort strå till stacken? Föreställ er filmen Shawshank Redemption utan . Skrämmande, eller hur? Med allt detta sagt så kommer det alltid finnas kvar kunder som förstår värdet i att få perfekt anpassad musik som följer vartenda nyans i scenerna, och filmbranschen är så stor att bakgrundsmusikbiblioteken aldrig lär inkräkta på den - för ingen regissör vill ha burkmusik i sitt livsverk. På TV har det nu dock satts i system att strunta i visionen och bara slänga på nåt burkskräp, och detta är en oroande utveckling när vi ser till hur mycket TV-bolagen tjänar. TV4 AB (via sina två största bolag) har över SJU MILJARDER i tillgångar och omsatte 4.5 MILJARDER år 2011, siffror som är betydligt högre nu 2012 då de varit på rak uppgång år efter år - och dessa feta grisar anser sig inte ha pengar att betala vettiga arvoden till musikerna som sätter stämningen i deras program? Programmen som är anledningen att de är så rika till en första början? Det är som sagt DEM vi ska rikta vår största ilska emot. En kompositör som arbetar direkt med en TV-produktion kan erbjuda ett fulländat paket med vinjett och slingor som alla knyter samman på ett enormt vackert sätt; föreställ er till exempel ett äventyrs-reseprogram där den spännande musiken innehåller spår av melodierna från vinjetten för att skapa atmosfär och inlevelse utöver det vanliga. Detta försvinner helt i och med TV-bolagens giriga beslut. Hela situationen är egentligen bara ytterligare ett symptom på ett sjukt samhälle där allting dummas ner och massproduceras. Jag får till sist konstatera att deras namn, Ljud-epidemin, ironiskt nog är enormt passande. Att mina inlägg i diskussionen har stimulerat mer transparens och inblick är en utveckling som behövdes, men detta blir sista gången jag bumpar denna reklamtråd. Tackar för mig och önskar alla er musiker därute all lycka i världen. Jag älskar er alla. PS: Rolig fakta. Dessa tre inlägg är mer Svenska än jag har skrivit på åratal. Fick använda Google Translate på en del ställen för att komma ihåg de Svenska orden. Så kan det gå när inte haspen är på. ☺️ --J

Tack Nikko för att du tog dig tiden att skriva ett så utförligt inlägg, det uppskattas både utav mig och andra läsare, det lovar jag. Det har inte varit särskilt gott om inlägg från personer som faktiskt jobbat för dem och det är bra att få mer insider-syn på detta bolag. Jag uppmuntrar fler som arbetar för dem att skriva om sina erfarenheter i tråden. Dock så verkar du ha missat att jag inte talade om personer som dig som skickar in enstaka låtar, utan jag attackerade myten om att kunna leva på deras arvode på heltid, en myt som de glatt sprider överallt när de marknadsför sin tjänst och står uttryckt både på deras site och i deras forumspam (och ja, denna tråd är ren marknadsföring och gratisreklam för dem). Som sagt; "För att ens kunna leva på deras skrattretande arvoden som kompositör så behöver DU PERSONLIGEN stå för MINST 10% av deras TOTALA mängd godkända låtar varje månad. Smaka lite på den rimligheten..." - så deras myt om att alla kan bli självförsörjande via dem kan nu betraktas som välkrossad. Tillhör man deras toppkompositörer så kanske man fullständigt kan leva på det, men majoriteten ligger på ett fåtal accepterade låtar i månaden. Det bevisas utav deras publicerade siffror. Anledningen att jag skriver har inget att göra med att jag skulle vara någon form utav konkurrent. Jag jobbar på den Amerikanska marknaden och har inget intresse utav Epidemic Sound. Det var istället så att en bekant till mig ville att jag skulle utvärdera företaget åt honom. Han gick (som många andra jag har sett i dessa ES-trådar på diverse forum) i nybörjardrömmar om att han bara kunde mata ur sig dynga och tjäna 20-30,000 i månaden före skatt och äntligen slippa sitt dagsjobb. Så, för att hjälpa en vän blev det att utvärdera företaget baserat på all fakta som går att komma över. Läste igenom trådarna på alla stora svenska forum, blev som alla andra väldigt trött på Crissans otroliga copy-paste-upprepning och undvikande utav frågor, kollade sedan vad de själva gick ut med på sin site inriktad till TV-bolagen (där de uppger hur många låtar som tillkommer arkivet varje månad), samt deras finanser - och summan är ju som jag sa att det är knappt någon som *lever på* Epidemic Sound, vilket går rakt emot den vision de försöker sälja till artisterna både på siten och i sina spaminlägg. Att det däremot går att tjäna någon tusenlapp i månaden är jag väl medveten om. Jag tror inte någon har tvivlat på det, och jag gratulerar de som är glada för att kunna sälja sin musik. Jag är även glad för att de får professionell feedback; men som jag sa så hjälper de enbart producenterna ur självintresse, då högre kvalitet på musiken gynnar deras bibliotek. Jag ser mycket väl lockelsen i att få någon tusenlapp i månaden som fattig musiker, men det sker till ett oerhört högt pris. Det tråkigaste är att se hur den Svenska tonsättarbranschen brinner som en effekt av deras affärsmetoder; "TV4, ett av de många bolag som anslutit sig till ES, tillåter till exempel nu enbart 4 minuter STIM-licensierad musik per TV-timme vilket gör att professionella kompositörer som tidigare komponerat hela "paket" med slingor till ett program nu bara kan sälja vinjetter för att program inte får överskrida denna 4-minutersgräns på royaltymusik." - och vad gäller professionell feedback så får du enormt mycket mer av det på offentliga forum. Det ska inte ses som någon anledning att behöva Epidemic Sound. Din personliga utveckling hade kommit med eller utan dem. Är glad att jag inte jobbar på den Svenska marknaden, men lider med alla Svenska kompositörer vars leverne hotas och redan har saboterats av detta (se här, här och här). Jag har redan sett andra marknader kollapsa av samma affärsmodell, som sagt. Design och programmeringsbranschen som jag nämnde i mitt inlägg som en parallell har skadats rejält sedan införandet av crowdsourcing. Kvaliteten är lägre, tjänsten devalueras och företag kan inte konkurrera med $50 från någon snorvalp som kvickt stjäler en logga från Google Images. När både pris- och kvalitetsribban sänks så sänks även hela branschens värde. Det finns alltid de som fortfarande vill betala fullt pris eftersom de förstår värdet av att få specialkomponerad musik som perfekt passar vartenda nyans av varje scen, och de människorna kommer alltid att finnas kvar, det behovet kommer aldrig att sina. Dock är det knappast att se som positivt att hela marknader devalueras och destabiliseras på detta sätt. Det är precis det tänkandet som sänkte design- och programmeringsbranscherna. De professionella tvingas konkurrera med studenterna som knappt är klara med skolan och som bara ser inkomsten som något kul vid sidan om. Om vi som musiker inte kan värdesätta oss själva, varför ska då kunderna göra det?

Jag vill bara säga att du är duktig och önskar dig lycka till. Uttalet är nästintill perfekt. Då och då kommer det någon svensk tonböjning men du kan bli av med det sista med mer träning. Lyssna och analysera vart du hör dessa problem och träna på att inte göra de misstagen, och steg för steg så kommer det sista av din svenska accent försvinna. Riktigt skön röst iallafall. Positivt/negativt är väl att du låter lite lik Eminem. Positivt då han är rejält grym, negativt eftersom helt unika röster slår hårdare. Du är dock tillräckligt unik för att ha potential. Dessutom snygg text i Crazy b***, vilket var låten jag lyssnade på. Önskar dig all lycka till, jag tror på dig! Kör hårt! Edit: Förresten, här är ett kul tips som jag tror du kommer gilla - http://beats.haze.fm/ är en internetradiostation helt dedikerad till instrumentala beats. Nonstop inspiration, bara att sätta igång radion, värma upp tubmicen, sätta på hörlurarna och freestyla i timmar. Du är inte längre fast med ett par beat, utan har en oändlig ström inspirerande material. Spela in dig själv så kan du lyssna och skriva ner de bästa freestylelinjerna sen. Have fun!

Det hade varit roligt med alla som drömmer om att försörja sig på heltid på dessa skrattretande låga summor - om det inte vore så tragiskt. Hora ut sig på detta sättet, bidra till att såga av knäna på tonsättarbranschen som helhet, och dessutom helt avsäga sig alla rättigheter till verket för all evighet? Vad hände med integritet och stolthet? Enligt uttalanden här och på andra forum så verkar många drömma om att bara enkelt knåpa ihop massproducerat skräp åt ES och sedan leva på att skicka in "30-90 verk i månaden", 1-3 verk om dagen, vilket är vad som krävs för att ge en månadslön som man kan leva på (med deras skrattretande arvode), och det är OM alla verk blev godkända. Men ni tror väl inte att vartenda låt ni skickar in kommer att bli godkänd? Lyssna på ljudexemplen på deras site - inte direkt skräp som knåpats ihop på en minut. Epidemic har i sitt STÖRSTA intresse att satsa på kvalitet över kvantitet så att DERAS kunder blir nöjda med musiken de har att välja på. Kunder skulle snabbt lämna dem om allt var generisk, intetsägande dynga. Dessutom är det VERKLIGEN i deras EKONOMISKA intresse att inte betala ut pengar för de låtar som de vet att ingen kommer vilja ha. Det skulle bara inflatera biblioteket med en massa oanvändbar dynga. Vad krävs det då för att få sin musik godkänd? Vi kan ta en titt bakom kulisserna på vad som verkligen pågår hos draken själva. Epidemic Sound har en stor hög med artister som slavar för deras sweatshop, men läser man på deras sida riktad till TV-kunderna (www.epidemicsound.com) så finner man följande avslöjande utlåtande: Såg ni sista paragrafen? Läs den igen och igen om ni missade det. Okej, de måste verkligen utföra någon form utav magi för att få det SAMMANLAGDA godkännandet av 300-500 låtar i månaden att räcka till att FÖRSÖRJA ("making a living") för deras HORDER utav drömmande kompositörer. De publicerar inte hur många producenter som slavar för dem, men om vi räknar ORIMLIGT LÅGT FÖR SKOJS SKULL och säger att FUTTIGA 100 artister är anslutna, så betyder det att varje artist får 3-5 låtar godkända TOTALT. När ni sedan tänker på den gigantiska mängden hoppfulla bedroomproducenter därute så är sanningen givetvis BETYDLIGT högre än att de bara skulle ha futtiga 100 artister efter att ha varit i drift i flera år. Så, låt nu tråden diskutera hur Epidemic Sound lyckas med magin i sitt utlåtande om att de FÖRSÖRJER alla dessa sweatshop-artisterna (det vill säga den vision om att "du kan leva på musiken" som ES säljer till oss artister både på sin site och i sina spammande foruminlägg) när de ENBART GODKÄNNER 300-500 LÅTAR *TOTALT* I MÅNADEN! För att ens kunna leva på deras skrattretande arvoden som kompositör så behöver DU PERSONLIGEN stå för MINST 10% av deras TOTALA mängd godkända låtar varje månad. Smaka lite på den rimligheten... Faktumet är att ES har kommit på en briljant affärsidé för att crowdsourca musik från hoppfulla bedroomproducenter och sedan sko sig rejält när musiken säljs vidare. För att inte verka alltför sliskiga så låtsas de skenheligt utföra lite "goodwill" genom att "coacha oerfarna producenter och ge dem direkt feedback på hur de kan förbättra sina alster från några av Sveriges bästa producenter", men detta är bara ett sätt att höja kvaliteten på inskicken för deras egen skull - de skulle aldrig slösa sin tid med att göra denna "välgärning" om den inte gynnade deras slutprodukt - ett faktum som understryks av att de helt tackar nej till många producenter. De skor sig sedan på sin fårhage med gröngölingar som inte vet bättre och som bara är glada att de ens får betalt, utan att de förstår att de förstör för sig själva och dessutom sågar av knäna på hela tonsättarbranschen. Liknande marknadskollapser har skett i andra områden där crowdsourcing tagit över, vilket bara kan konstateras när man ser alla siter för crowdsourcad design och programmering (vilket har varit oerhört destruktivt för respektive marknader). När ES sedan har en oändlig ström av musik kommande deras väg så behöver de bara luta sig tillbaka, betala några struntsummor för de bästa verken, smacka sig belåtet om läpparna, och skratta hela vägen till banken när kunder från hela världen ansluter sig till dem för att köpa musik som de inte haft dyft med att skapa själva men som de nu äger alla rättigheter till. En mycket smart affärsidé som dock skickar musikerna tillbaka till förra årtusendet, där parasiterna snor åt sig alla dina rättigheter och ger dig en hånsumma för dina verk medans du relegeras till att bli en löpande-band fabriksapa. TV4, ett av de många bolag som anslutit sig till ES, tillåter till exempel nu enbart 4 minuter STIM-licensierad musik per TV-timme vilket gör att professionella kompositörer som tidigare komponerat hela "paket" med slingor till ett program nu bara kan sälja vinjetter för att program inte får överskrida denna 4-minutersgräns på royaltymusik. De Epidemic Sound-kritiska artiklarna och inslagen som synts runtom i landet i media har fullständigt rätt (ex.vis här, här och här). Dock lever vi i en fri marknad och jag får erkänna att det är en briljant affärsidé, även om jag själv har för stark moral för att någonsin kunna driva något liknande där man både utnyttjar gröngölingar och sågar av knäna på hela branschen i ett enda svep. Krävs väl en Ängel för att göra något sådant. "Incomparable magic is made when music and moving images blend together"? Jag tror ordet de sökte där var "money". Gratulerar dock de få som är nöjda. De verkar inte vara särskilt många, eller så gömmer de sig väldigt väl för man hör knappt ett pip av dem. Kanske för upptagna med att producera åt ES för att diskutera sin pengagris på öppna forum. Sedan så borde ES verkligen söka en ny PR-person, för Criss Angel här upprepar bara samma copy-pastade reklamdynga om och om igen. Att han inte ens orkar skriva unika inlägg och marknadsföra sitt företag ordentligt är ju oerhört negativt för deras image. Det smakar sliskig blodsugare. Hade han jobbat för mitt företag så hade han fått order om att aldrig mer uttala sig på publika forum och vi hade tagit avstånd från honom. Hans oförmåga att kommunicera har gjort mer för att skada mitt förtroende för ES än alla deras sliskiga affärsmetoder sammanräknade. Hoppas att jag inte sågat Epidemic Sound för hårt nu, men tänkte bara vara snäll och erbjuda lite kontrast till Criss Angels eviga copy-paste-säljsnack. *host* 😎 Edit: PS, för transparensens skull så kan ni här se bolagsfinanserna för Epidemic Sound AB.