Jag har sedan igår följt en historia som började på Hagstrom Fundraisers facebooksida, http://www.facebook....tromfundraiser. I korta drag handlar det om Richard, som blev bestulen på sin Hagström Super Swede på 90-talet. Gitarren har nu hamnat på Dalarnas museum via en gitarrsamlare och dessförinnan en musikaffär. Oklart var musikaffären fick gitarren från.
Richard hade innan gitarren hamnade på museet försökt få igen den från gitarrsamlaren, vilken han polisanmälde för häleri. Anmälan lades ner då brott inte kunde stärkas - enligt Richard för att preskriptionstiden gick ut under polisutredningen.
Richard vill ha igen gitarren. Muséet har efter kontakt med advokat nekat Richard att få gitarren, men erbjudit honom att köpa gitarren för den summa muséet köpte gitarren för, 19 500:-. Richard fick en månad på sig att köpa gitarren, därefter gick fristen ut.
Ett tag fördes en diskussion på nämnda facebook-sida, där olika personer uttalade sitt stöd till konfliktens båda parter, och sökte klargöra sina ståndpunkter. Under denna period framkommer att en polisanmälan gjordes vid tiden för stölden samt att Richard inte har fått försäkringspengar (även om gitarrsamlaren i en kommentar påstod detta, dock utan att ha kollat hur det verkligen låg till - vilket han senare också hedervärt erkände).
Ganska snart började administratören för sidan att radera kommentarer som uttalade stöd för att Richard skulle få igen gitarren. Därefter raderades snart allt som hade med ämnet att göra - förutom ett inlägg där Hagstrom Fundraiser gav sin syn på saken. Alla möjligheter till kommentarer på sidan spärrades.
I eftermiddags öppnades sidan för kommentarer igen. Ett flertal personer som uttalat sitt stöd för Richard är dock fortfarande spärrade (bl a Richard själv!), och kan sålunda inte skriva några inlägg. Under tiden som sidan var spärrad för kommentarer startades en ny grupp på facebook, Hagstrom Fundraiser Ocensurerad, http://www.facebook.com/groups/166814676798367/, med syfte att sprida information om det som skett, och bidra till en öppen diskussion.
Mycket information har försvunnit i och med Hagstrom Fundraisers raderande av kommentarer. Jag klistrar här in muséets version från Hagstrom Fundraisers facebook-sida, samt Richards version från Hagstrom Fundraiser Ocensurerats facebook-sida. Jag har strukit Richards efternamn, samt gitarrsamlarens namn.
----------------------------------------
Dalarnas museum:
År 2002 köper Hagströmsamlaren en Hagström Super Swede i butiken Twang i Stockholm, en välkänd och etablerad instrumentaffär. Hagströmsamlaren betalar 19 500 kr för gitarren. Kvittot finns bevarat.
År 2007 polisanmäler Richard hagströmsamlaren för häleri. Gitarren beslagtas av polisen och en förundersökning startar. Undersökningen läggs ner med motiveringen att det anmälda brottet ej kan styrkas. Polismyndigheten Jämtlands län, Dnr K978-07. Gitarren lämnas tillbaka till hagströmsamlaren.
Maj 2012 förvärvar Dalarnas museum hela hagströmsamlarens omfattande Hagströmsamling, där gitarren ifråga ingår. Vid förvärvstillfället får Dalarnas museum information om ovanstående och alla handlingar rörande det 5 år gamla, avslutade polisärendet, överlämnas.
Juni 2012 kontaktar Richard Dalarnas museum och kräver att berörda gitarr ska återlämnas till honom och åberopar paragraf 3 i lagen om godtrosförvärv.
Dalarnas museum kontaktar en advokatbyrå som utreder om det finns någon laglig grund för Richards krav. Appeli Advokater AB finner att det ej finns någon behörighet i Richards krav.
Oktober 2012 Trots ovanstående fakta och enbart av goodwill, erbjuder Dalarnas museum Richard möjligheten att köpa loss berörda gitarr för samma summa hagströmsamlaren betalade 2002 och Dalarnas museum i sin tur betalade 2012, dvs 19 500 kr.
November 2012 Richard avböjer Dalarnas museums engångserbjudande.
Dalarnas museum tänker därmed inte agera vidare i frågan.
Richard:
Efter mina inlägg de senaste dagarna som har publicerats på såväl Hagstrom Fundraisers sida, samt Dalarnas Museums sida, har jag märkt ett enormt stöd från dels vänner, men även väldigt många andra människor jag inte känner, vilket känns väldigt bra. Jag är tacksam för allt stöd.
Tyvärr har de som ansvarar för ovan nämnda sidor valt att censurera allt ni skrivit och tyckt. Efter att ha gjort detta skriver man ett eget inlägg, för att med "sin" version "klargöra" ärendet. Till en början gavs möjlighet att kommentera och ha en åsikt om detta, men efterhand trycket ökade och det blev allt mer uppenbart att de hade fler motståndare än sympatisörer, togs allas inlägg bort även från den tråden. Deras eget inlägg finns kvar, men den som skriver något kritiskt eller på annat sätt visar sin sympati för att gitarren skall lämnas tillbaka till mig, blir omedelbart censurerad. Så, vad får allmänheten för bild av frågan då? Och -av mig? Mitt namn nämns i rubriken och genom hela deras uttalande. Det är en ytterst ensidig bild av hela förloppet, och dessutom innehåller det som skrivits osanningar, vilket jag kan bevisa. Ett exempel på det är, att man påstår att all dokumentation rörande gitarren överlämnades till muséet då de köpte den. Muséet själva har (i skrift) talat om för mig att de inte hade en aning om att gitarren var tidigare stulen, att de först fick veta det då jag upplyste dem om det. En annan sak är, vad som hände 2007, då gitarren togs i beslag av polisen och en utredning gjordes. Ärendet lades ner för att preskriptionstiden för häleri hann löpa ut under utredningens gång...vilket gjorde att samlaren kom undan med häleriet den gången. Alltså INTE för att brott inte kunde styrkas. Meddelandet om preskription har jag i skriftlig form från Polisen, okt 2007. Jag hade anmält samlaren i januari 2007, preskriptionstiden gick ut april 2007, utredningen lades ner okt 2007. Det var oerhört märkligt, och knäckande. I övrigt är flera andra detaljer felaktiga i deras berättelse. T ex kontaktade jag inte muséet i juni 2012, utan i augusti 2012. Det kan verka som en parentes, men det kan ha betydelse då frågan om lösen diskuteras.
Jag bereds ingen möjlighet att försvara mig eller klargöra fakta -de manifesterar en ensidig bild av läget, och basunerar ut detta via sin facebook-sida.
Moraliskt finns inget som helst försvar för deras beteende. Att ett museum väljer att agera på det här sättet övergår mitt förstånd. Då jag först kontaktade muséet och pratade med chefen Jan Raihle, frågade jag honom vad han personligen tyckte om saken, utifrån ett etiskt perspektiv. Han vägrade svara på detta. Vilket jag kan förstå. Hur skulle han kunna tycka att det var etiskt försvarbart att vägra återbörda bevisligen stulna föremål, och istället ställa ut dem offentligt?
Raihle är en nyckelperson i den här frågan. Han har ansvaret för muséet och i egenskap av chef också möjlighet att fatta beslut, antar jag. TIll en början upplevde jag honom som tämligen sympatisk, han ville hitta en lösning på problemet och skulle ta upp saken i sin arbetsgrupp. Kort därefter kopplades en advokat in, och sedan dess har jag inte fått prata med honom. Gitarrens förre "ägare", har tydligen fortfarande väldigt mycket att säga till om beträffande den samling av gitarrer som han sålt till muséet. Han är flitigt verksam i den stiftelse, som samlade in pengar för att köpa samlingen (för 1,8 miljoner kronor). Detta är en aning besynnerligt, men det kanske finns en förklaring till det, som inte jag känner till.
I nuläget pågår ytterligare en pengainsamling -man behöver fler miljoner för att kunna bygga Hagströmutställningen permanent i muséet. Jag tror att alla som donerat pengar till såväl denna insamling som till köpet av samlingen, har intresse av att muséet förvaltar sitt uppdrag med god etik. Det rör sig om såväl privatpersoner som företag som donerat pengar. Hagstrom Fundations använder sig dessutom av ambassadörer till utställningen. Man har knutit till sig etablerade musiker och artister som officiellt får representera och supporta verksamheten. Ni kan lätt se på deras sida vilka det rör sig om. Ex: Lasse Åberg, Janne Schaffer, Maria Andersson (Sahara Hotnights), Miss Li, Claes Yngström, Björn Skifs m fl. Man kan fråga sig hur dessa personer ser på muséets agerande beträffande stöldgods och censur.
Slutligen: Muséets lösenkrav på 19500 kr har man haft mage att kalla "generöst". De vägrade förhandla om summan, som de troligtvis inte ens har rätt att kräva, och dessutom satte de en godtycklig tidsfrist på en månad -"annars har du förverkat rätten att få tillbaka gitarren". Sedan skriver de att jag "tackat nej till erbjudandet", och att "ärendet är avslutat för vår del".
Nu är det dags för rättvisa. Jag är enormt tacksam för allt stöd!
