Acekorv

Fett, har inte lirat i ett band på ett tag. Orkar inte haha Kul att du orkade läsa igenom men jag ska nog tagga ner med inlägg nu innan man blir känd som ngt wierdo 😱😄

Jag rekommenderar dig att söka kunskap ur en bra källa som är informativ men samtidigt enkel att förstå. Jag kan rekommendera puremix.net när det kommer till att fatta och att lära sig. När det kommer till tid så anser jag att man tar sig den tiden det krävs för att bli bra, en annan grej är tålamod och dela upp allt i småbitar. Skulle nog säga att den där 10000 timmars/regeln passar in ganska bra här myt eller inte.. En annan grej är att helt enkel offra sig ganska hårt för musiken. Du kan inte förvänta dig underverk. Du måste avvara tiden på musik/prodda/skriva/spela in/lära sig Lär dig allt om det du har inskaffat. Varenda knapp du har på varje liten pryl du införskaffat. Skulle det var otroligt lätt att göra musik så skulle alla göra musik och därav skulle det inte värderas så högt som det värderas.

Tror att det alltid är bra att lägga idéer direkt när de kommer, sen om kanske kvalitén eller om det är lite fel instrument och så är oviktigt, det är surt att förlora en bra idé. Nya instrument kan man alltid lägga eller ändra på däremot idéer och sinnestämningar är svårare att återupprepa.

Bas är nog en av de få instrumenten som låter bra DI! Om du har ett hyffsat audio interface dvs.

Ja men absolut, jag brukar tänka i banorna att tonerna i C och Am ger mig liknande möjliheter (när jag lirar gitarr)eftersom Am är pararell tonart för C-dur eller Em är pararell tonart till G osv. Men sen är det ju klart att det inte är samma, man hör det rätt fort när man börjar böja toner (gitarr). 😄 Det kan låta rätt dissonant att hänga på vissa toner typ en takt haha Däremot har man lärt sig av erfarenhet att man lugnt kan vara ute på "vift" rätt ofta (outside playing och passing tones) Alltså att spela t.ex kromatiskt så länge man landar på ackordets toner var man tycker det är passande så man landar "hemma" i bästa "Tension and release" anda. Egentligen kan man spela det mesta så länge man kan övertyga att man vet vad man håller på med genom att veta vilka ackord som spelas under. Att spela jazz är ju lite som att vara en sorts Marliyn Manson bara att man är iklädd seglarskor, chinos och piké 😄 den våta drömmen kommer på det femte ackordet i den dåvarande grundtonen och tänka hur långt ut kan jag sväva tills publiken börjar grina illa och att de får känna lite lättnad igen genom att man spelar toner ur ett underliggande ackord eller landar hemma hahah. Sen kan man ju gå in och analysera skiten ur vad som gjordes då och göra som vi, tänka i mer "matematiska" termer hur personen tänkte eller vilka möjligheter vi har. Men det är inte helt omöjligt att höra det med sina öron heller. 🙂 För att gå tillbaka till det du sa om ostfisk så stämmer det med jag brukar tänka t.ex. att jag lirar CMaj7 arpeggion över Am det låter vackert det man får då rent teoretiskt är är egentligen Am11 arpeggion.

Ja, absolut det är ju verkligen där man får börja (pedaltones som du skrev) tillslut finns det ngnsorts intuition i örat som gör att man hör rätt fort vilket mode som passar eller vilket mode som spelas 🙂 Lätt att glömma att det man egentligen håller på med är musik 🙂

tack, ja jag babblar bara på typ haha, får sådana ryck ibland. 😆 Ja, det är sjukt tänk egentligen, man tänker: Fan hoppas jag slipper detta band snart så jag kan få sitta hemma och planka andra eller ja iaf. jag tänker så, det kanske inte är speciellt nyttigt egentligen.. Det är ju jäkligt lärorikt att vara bland andra musiker så ofta som möjligt, värsta känslan när man lirar ngt och alla i bandet är med och man bara känner: -Äh, va fan jag har verkligen inget att bidra med utan att bara sitta återupprepa mig själv. Jag kan rekommendera en bok som heter "The Advancing Guitarist" skriven av Mick Goodrick, Det är en bok man kan ha livet ut och är perfekt att plocka ut när man känner sig "fullärd" 😄 den boken kräver en del tankeverksamhet. Brukar plocka ut den kanske en gång per kvartal/halvår när andan faller på, den behandlar gitarr på ett ganska brett spektrum. Kostar ngra korvören som e-upplaga. Kolla in den om du letar efter material som inte är bara en "spela i stilen av" eller "200milj ackord att memorera" eller ngt annat hjärndött som man tar in och glömmer innan man ens ngnsin använt sig av ett enda lick/riff som böckerna behandlat haha När jag var tonåring gick jag i tankarna: -När jag blir fullärd på gura då jevlar! Under senaste 10 åren har man ju äntligen hajjat att det inte finns ngt slut, man blir aldrig fullärd, det finns inget som heter världens bästa gitarrist utan det finns bara olika smak och olika mål och drömmar och vad som tilltalar en själv samt att det är väldigt lätt ryckas med i olika stilar bara för att man blivit imponerad och att man då lätt glömmer att försöka skapa "musik" och att alla dessa stilar i slutändan alla hänger ihop men att det tar tid att verkligen förstå sitt instrument på djupet för att se sambanden. Att mogna musikalist är en cool känsla när öronen plötsligt hör saker man inte skulle gjort för kanske 10 år sedan och musik blir en ren audiologisk upplevelse och mindre visuell, när man mer eller mindre sitter och verkligen lyssnar på sig själv när man spelar och det man spelar är en ren musikalisk idé nästan som en "utanför kroppen upplevelse" (flummigt jag vet!) Jag har bara mött ett fåtal människor som spelar så och de flesta är nog ngnstans över 40 eller 50strecket(inte direkt ålderspecifikt mer än att det tagit tid). Dessa människor är en fröjd att lyssna på allt är bara rena musikaliska idéer utan ett sorts ego att "imponera" finns närvarande utan en unik röst som strömmar ut utan ngra "hiccups" som en ren energi typ. Det var dagens uppsats 😱😆

Jag tror däremot att det är vanligt att prata modes/kyrkotonarter om man lirar gitarr, ofta snack om man ska jamma ngt doriskt, bluestolva, eller moll eller ja, vetinte. Jag avundas er pianister, skulle jag fått se ett piano tidigare i mitt liv, så skulle saker varit simplare! 😄

😆 Eller spelar man i A-moll när ett G-dur spelas om man är straight metal gitarrist och ska lira solo i dur för vi alla vet ju att lirar man äkta metall är dur ett enda svart hål, det jobbiga blir ju det där med att böja toner *trollar* 😱 Skämtåsido kyrkotonarterna ser jag lite mer som en viss sorts "krydda" och jäklar vad det var jobbigt att förstå iaf. för mig, tror jag satt i 5 år och försökte fatta (slowlearner) men sen plötsligt bara man istället för att stirra sig blind lyssnar på hur det egentligen låter så blir allt så mycket enklare att förstå det är ett distinkt "sound" Du kan sitta och vrida och vända på intervaller hit och dit men frågan är har man kunskapen på var tonerna sitter på gitarren eller pianot, Mycket tabulatur gitarrister idag.. Brukar förknippa de olika ljuden med olika gitarrister eller låtar Dorisk=Santana, Lydisk=Steve Vai & Satriani. eolisk= Gary Moore Frygisk= "Wherever I may Roam"-Metallica, Yngwie=Phrygian Dominant osv. Men för att svara på din fråga så är det så, typ D-Dorisk, G-mixolydisk osv. Sen kan man ju säga A-moll och då talar man om eolisk,vilket kan kallas i engelskan för natural minor eller ja kort och gått moll skala på svenska. Ett tips är att gå in på youtube Dra igång ett backingtrack i ngn viss "mode t.ex G-dorian" sedan googla upp fingersättning eller ett "fretboard-schema" för skalan med grundtonen på låga E-strängen. Sen bara jamma loss tills det sitter. Sen kan du även ta skalan, räkna upp alla toners intervall (avstånd) till grundtonen antingen på en enda sträng upp och ner på halsen eller från lägsta möjliga ton i den position du är på halsen tills du tar dig till höga e-strängen (gitarr) föredrar båda sätten. det är rätt fett att lira en skala upp och ner med två toner samtidigt typ t.ex. intervaller med en liten ters osv 😎

Jag vet inte hur många timmar jag suttit och lyssnat och kopierat folks licks/riff osv. rätt många timmar i 17år (glömt det mesta efter att jag kom på att jag inte är en "lickplayer" överhuvudtaget). Finns så oändligt många stilar att lära sig och fördjupa sig i. Att lära sig alla stilar på en djupare nivå tar verkligen flera livstider iaf med den talang jag besitter eller inte besitter. De flesta gitarrister jag verkligen tycker är exceptionellt bra är tjurskalliga gitarrister som bestämt för en stil och typ inget mer livet ut det är så man blir exceptionellt bra. Jag tänker på SRV, Yngwie, Allen Hinds, Tommy Emmanuel, Stochelo Rosenberg, Philip Sayce, Guthrie Govan (stor begåvning och hårt arbete han närmar sig 45 bast redan nära att spela det mesta grymt öra) och George Benson, Johnny Hiland, Danny Gatto och Brent Mason för att nämna några. De är så bra att man vill slänga sina gitarrer, men det är bra att känna så för då vill man fortsätta utvecklas. dagen man blir nöjd med sitt gitarrspel så utvecklas man inte på samma sätt längre men att hålla en passion brinnande livet ut är inte lätt. Ni kanske känner igen känslan när varenda grej man gör på sin gitarr bara låter illa, man hatar allt med sitt spel: ackord "voicingarna", licksen, tonböjningar, vibratot, gitarren, tekniken man använder. haha Tyvärr har man ju börjat skita mer o mer i sitt gitarrspel, man vill ju kunna mixa bra, göra bra beats, göra elektronisk musik, spela piano, kanske trummor också, sjunga bra skriva bra låtar osv. Tyvärr är ju alla de där sakerna ett livsprojekt var för sig. T___T Men seriöst tråkig att bara sitta o lira gitarr livet ut och leva som Paco De Lucia gjorde typ göra en platta var femte år för att andra ska "hinna ikapp" skulle aldrig palla sjukt ensamt liv haha men måste säga stor eloge till de som verkligen väljer att leva så, blir aldrig trött av att lyssna på ngn som är sjukt bra! Och kanske tyvärr att det där kanske kommer dö ut, de är ungefär som att bestämma sig för att bli munk men färre o färre som är troende finns inga mängder med stålar bara några få på toppen typ som Justin Derrico t.ex. som kan leva på det. Få har tålamodet att lyssna på en bra gitarrist nuförtiden, det är Mc Donalds som gäller även i musikbranschen.

En Fika typ 😄 Nä inte gjort ngt som ens kan räknas som PR, mest polare som lyssnat. Att jobba heltid och samtidigt försöka ägna all ledig tid till musik och lära sig mer och utvecklas det har gjort mig till en eremit utan vänner, tur att man har flickvän iaf. som man kan hänga på vid ngt socialt sammanhang i mån om tid haha. Var klämmer man in PR? kanske bättre planering vet ej?

Spela in sången så den kommer in lite halvt sidleds alltså sjunga in i micken men att luften ändå träffar membranet för att slippa det värsta och ja puffskydd, sen kanske se till att mixningen är gjord med mindre rum, plate och reverb. Rätt inspelnings nivåer och eq. Jag kan verkligen rekommendera Puremix (punkt) net för att komma på traven snabbare. Där går de igenom, sånginspelning, avstånd till micken position och behandlar i andra avsnitt, eq, kompressor och dessers. LA2A limiter tillsammans med en 1176 kompressor (mjukvara)om ekonomin tillåter. Vassa s-ljud ligger ngnstans runt 5k män och 4k kvinnor sen har du ett djupare s-ljud längre ner kan inte komma ihåg exakt var haha inget proffs på sång än experimenterar själv på sång men det beror ju såklart mycket på den som sjunger också vissa puffar hårdare än andra och vissa har vassare s-uttal överlag. Så hitta problemet, är det nasalt? Vasst? osv. Lär dig om just de frekvenserna och använd öronen, många (inklusive jag själv) sitter och kollar på massa coola plugins, typ skruvar i 10 min och man tycker det låter bättre tills man kommit på att pluginen stod på bypass 😄 EQ mässigt kan det vara bra med ngt som inte färgar ljudet. aja det var det jag kom på just nu 🙂 Edit: Lyssnade på youtube, jag tänker noggrant inspelat, höj volymen på tracket = kommer närmare + Litet rum i reverbet = närhet, kanske plate reverb så det sticker från ut från musiken lite fast ändå subtilt och att det inte blir bättre av att vara jätte nära micken då blir det bara problem, få in en ren finslipad inspelning manipulera det sedan på bästa möjliga vis.

Intressant att läsa detta!

Sant, allt handlar ju i slutändan om vad man vill uppnå och vilken stil som är aktuell för en själv. Lyssnar du på en pop låt typ på ganska modern kommersiell nivå låter den nästan identisk mono eller stereo. Men gör man musik och vill pan:a all sång t.ex till vänster så kan man göra det också det finns inga regler. Det är upp till den som skapar. Så rätt och fel eller för att ngn gör si eller så spelar inte så stor roll. Men ju mer flum i mixen typ ping pong delay i sången osv kan nog göra att vissa lyssnare inte tycker var det så intressant eller så kanske de tycker det, vem vet.. Det viktiga är att få fram känslan man vill och instrumenten som man tycker är viktiga.

Och jag skrattade såklart åt detta med all välmening inget ont mot trådstartaren. Hoppas ni hittar ngt bra ställe!

Kolla Cuttingroom om du bor i sthlm de verkar kunna sin sak. Kommer inte ihåg exakt vad det kostade men typ 2 lök för två låtar eller nått, men jag kanske minns fel. http://cuttingroom.se/ Jag och min polare lejde Björn. Bra mastrat, även om mixarna var kassa (man måste ha en ren mix idé rakt igenom inget hatta runt och tro att de löser sig när det är mastrat det måste låta underbart innan mina två korvöre) kunde kanske inte direkt räddas för man kan inte hoppas på underverk. men ja bra lärdom till nästa gång han gjorde vad han kunde 😄 lärorikt! och kul! Tror mig minnas att vi tom skickade tillbaka en låt för vi ville ha mer "punch" men som sagt no "punch" i mixen mindre "punch" mastern. Lärde mig mycket den gången!

Ja, du kanske ska utveckla arret lite mer, testa med att klippa typ ett parti med 4 bars tyst, lägg in ett piano eller dylikt där eller vad du vill, kanske ngt som e typ 90 tals/house piano? Så blandar du in de där två syntharna med cutoff. Låter som att du har 3 delar, först beatet del 1 sedan 2 det där lite mer basiga arpeggiot, sen kommer den sista typ del 3 "klimaxet". Bara ett förslag kanske så här: inleder med beatet, sen del 2 tillsammans med beatet,sedan 2-4 bars utan ngn kick kanske bara snare tillsammans med piano eller ngt halv tonalt/perkusiva stabs, sen blanda in del 1+2 två med rise och cutoff som leder in till del 3. Jag vet inte kanske konstigt förklarat? 😄

Det är en grym synth gillar den starkt!

Min uppfattning är nog att mono är rätt viktigt iaf om man tänkt göra EDM. Mixar jag något mer pop:igt så tycker jag ändå mono är viktigt. Jag vet inte direkt varför men tänker lite på att ofta hör ju folk musik genom sin iphone-högtalare eller ngn annan "kass" källa och då vill man gärna att det låter bra oavsett. Man vill ju ha en bra "3d" källa oavsett, har börjat mer och mer försöka jobba mycket mer med att allt jag gör låter lika bra i mono. Varför jag anser att mono i EDM är extra viktigt är pga. vem som är målgruppen och det är ju folk som är ute och klubbar och de står sällan i ett optimalt Stereofält. JA det står typ ngnstans med en grogg med en stor högtalare halvt intresserade av musiken samtidigt som de skriker åt sina polare 😄 Ett tips är som du säger att du bygger upp hela låten med mono i åtanke.

Sanning 🙂

Låter som ett smart upplägg, själv trillade man ner i plugins träsket rejält, men kom på mig själv att man mest satt och fipplade runt gjorde 12 takter musik och sen skruva i timmar med olika plugins. Som Admiral Ackbar sa en gång "It's a trap!"

32 barre

Jag pillar en del i Logic osv. och kommit i fram till att rätt ljudval är A&O. ´Har du en kick och en bas som liksom inte låter bra tillsammans från första början så blir det svårt att det blir ngt alls av låten. Att lyssna på musik är ganska viktigt också. Jag själv har en bakgrund inom gitarr och lärt mig genom lyssning och referenslyssning att ganska snabbt kunna höra vilken typ av mickar som sitter på gitarren, eller t.ex. vilka gitarrister som spelar eller vilka effekter som används osv. Att bara göra musik rent visuellt fungerar till en viss nivå men i slutändan så handlar det om att lyssna och höra musik. Och ja det är svårt till en början, kan vara ett rent helvete om man inte vet vad man ska lyssna efter och varför. Se det så enkelt du kan. Lek med tanken att du har 4 instrument. Och lägg dem som en kaka ljudmässigt. Det där med kicken och basen tycker iaf. jag ska vara ett medvetet val vem har sub-frekvensen och gör ett val. Och lita på dig själv, tycker du att det svänger ja då gör det det osv. Men jag håller med folket här: det tar tid, man måste öva, lättare att lära sig grunderna först, sen kan man börja bryta dem osv. De viktiga nu är ju att lära sig gå sen kan du springa, och om en tid kanske du gör en fet hit! 🙂 Lycka till! 🙂

Ja det tror jag! Jag själv är mest kreativ när jag är singel. Men nu har man ju sambo, så man ligger mest hemma och käkar chips 😄. När jag är som minst kreativ är när jag är glad 🙂 Tror detta varierar, från person till person. Om jag är extra sorgsen då blir det lite väl blödigt i många fall men det viktiga är ju att ngt triggas så man typ blir en temporär idéspruta. Då är nog det viktiga att bara få ner "skelett" olika former som text, melodier och rytmer. Sen kan man ju gå tillbaka när man har "sambo" och försöka få ihop ngn låt. Däremot vet jag inte med otrogen sambo... beklagar 🙁

Tror att det där är ett jäkligt vanligt problem. Jag har tagit itu med det genom att göra egna deadlines. Tror också detta är största anledningen till att alla inte får klart sina alster. Detta är för mig ett stort problem, men man ska såklart ha en verklighetsbaserad deadline och inte tro på under. Är det helt omöjligt kanske man kan skaffa en partner som kan pusha lite på ett bra sätt när man kör fast eller fokuserar på fel saker. Det finns ju idag knappt några gränser så jag försöker vara bestämd, och välja ut vad som är viktigt och sedan fokusera på det. 🙂 Jag ser det lite som gitarr, där är det också väldigt lätt att hamna i att spela skalor uppochner, det fyller en funktion men man har fortfarande inte skapat en låt eller musik då hehe