steelyfan

Det va som fa....... Mina gamla hemtrakter minsann. Stoxa som området heter är runt Skepptuna golfklubb och inhyser en väldigt vacker mälardals miljö. Ett och annat flygplan kan störa lite om dom använder fel start- / stoppbana på arlanda.

Que?? Exakt vad skulle detta klipp bevisa? Han har onekligen en unik förmåga att komma ihåg låtar han en gång hört och som den hyggliga jazzmusiker han är kan han kan han spela dem i olika stilar och tonarter. Men ur ett strikt musikaliskt perspektiv så hör jag inget speciellt unikt orginellt med hans sätt att spela andras låtar eller när man hör honom improvisera fritt. bra? visst! unik förmåga att återge vad han hört? Absolut! speciellt orginell som musiker? knappast!

Noter va jätte bra way back på Mozarts tid, inte minst ur den arkiveringstekniska aspekten. När bandspelarn kom på 1900 talet är det för de flesta musikerna ett ganska ointressant notations medium.

Jag tror att vi (de olika falangerna kring musikteorins betydelse för musikskapande) talar förbi varann en aning. Jag tror inte heller att man aktivt använder musikteorin intellektuellt vid själva musikskapandet. Däremot tror jag att man tillgodogör sig i princip allt man har i fras, kliche, lick, smak-biblioteket när man väl skapar nånting på vad kan tyckas ett intuitivt sätt. Vi är en produkt av vårat arv och även en slav under den. Tror man att det man skapar har nåt junfrufödsel, gudabenådat orginellt över sig, utan nån som helst yttre påverkan från tidigare intryck , så kan man bortse från musik teorin, i annat fall finns den där vare sig man är medveten om den eller inte.

Musik för mig uppstår i gränslandet mellan mönster och improvisation. Med mönster menar jag de förutfattade rytmiska-, melodisk- mm-regler som en viss grupp känner sig trygg med. Just nu gillar vi i västlandet t. ex. 12-tons indelningen. Har ej alltid varit så! Kvarter var mer poppis än terser way back. En låt som bara består av mönster eller bara är 100% improviserad utan med åhöraren gemensam värdegrund, kommer att upplevas i det tidigare fallet som tråkig och det senare som olidlig. Därför tror jag på så många infallsvinklar in i musiken som möjligt. Se på musiken från så många perspektiv som möjligt. Både teoretiska och praktiska. Vare sig man vill det eller inte finns teorin där undermedvetet ändå.

Är det ändå inte lite av en omöjlig diskussion detta? Lite som meningen med livet eller om gud finns eller inte? Avgränsningarna för gehör och musikteori är olika hos olika individer och säkert lite flummiga även internt för varje individ. Att utifrån detta försöka tilldela signifikans-m agnituder till de olika kreationsinspiratörerna bakom musikskapandet känns för mig, lite i flummigaste laget. Jag tror precis som psykologerna attt allt handlar om sex egentligen och att det finns vissa absoluta skönhets ideal inom alla konstformer. Vägen dit är nog även inom musikskapandet ett mish-mash av alla mönster och intellektuella landvinningar som vi som art kommit fram till och överens om.

Jag tycker inte riktigt man kan skilja på melodi och ackord, utan att man mer bör se på meloditonen som att den ingår i ackordet. Faktum är att en och samma melodi kan låta väldigt olika i samklang med olika ackordföljder. Meloditonen "smakar" olika beroende på de harmonierna som ligger bakom och bör sådeles ses som en del av ackordet....... if you ask me....... och det görs ju allt för sällan...... 😉

Skönt sound, cool vid, men låten som sådan vet jag inte om den ger så mycket mer än ett visst stämningskapande.Kanske kunde funka i bakgrunden till nån melankonisk filmscen? Stör mig lite på den i mitt tycke lite tvekande obligatstämman som gitarren spelar.Men coolt sound som sagt.

Håller med, prettos finns inom alla musikstilar inte minst inom Indie där det tycks mig extra viktigt med allt runt omkring musiken(utseende, attityd) I min favorit genre Jazz kommer man inte så långt på sådana premiser.

Jag har aldrig riktigt fattat skolan som säger att det är de tekniskt fulländade, perfekt pitchade sångarna (typ. M. CARREY), som är the shit! Jag kommer aldrig att sätta Mariah Carrey, Whitney Huston, Beyonce framför sångerskor som Nina Simone och Billie Holliday. I min värld handlar musik mer om personligt uttryck i form av fraseringar, tajming än om teknik och sound.

Jag är svag för det rena strataljudet som ligger precis under dist-gränsen fylld av övertoner. Spanan in denna 16-åriga youtube fenomen för exempel på ett sådant sound: i exemplet ovan använder hon tydligen en treble booster som enda effekt. Kanske skulle önska mig en sådan i julklapp. 🙂

wow, serveras det alvedon till fördrinken? Tycker mig höra hur gästerna drar vid 0:16 in i låten.

För mig representerar ofta det sk. solot den del av låten där man kan vrida och vända på tidigare presenterade ackordprogressioner och rytmiska mönster så att det dras till sin musikaliska spets. Om vers och refräng står för den konventionella tolkningen av låten, så är solot dess advantgardistiska motpol. Vad det gäller improviseringstips så är jag väldigt svag för melodiska motiv som inte går jämnt upp i takten och som "vandrar" eller fasförskjuts mellan takterna då de upprepas. Man uppnår då att frasens olika toner "smakar" olika då de hamnar on- respektive offbeat på olika positioner i takten.

Kan hålla med Guitar Nilsson om att de senare produktionerna från Donald Fagen och Walter Becker är alltmer syntetiska i sitt sound, men det som producerades mellan Åren 1976 fram t.o.m Donald Fagens solodebut med skivan the Nightfly (1982) är i mitt tycke bland det tightaste man kan hitta utanför jazzens domän. Under denna period släppte dom tillsammans skivorna Royal Scam, Aja och Guacho. På samtliga dessa fick världens bästa instrumentalister pröva att återskapa de genialt musikaliska ideer som kanske främst fanns i Donald Fagens huvud. I min mening fyller denna strikt arrangerade jazzpop/rock genre en oumbärlig del i musikhistorien som inte kan ersättas av mer traditionell jazz eller rock.

skitsamma exakt när han fyller... Ska vi skramla eller inte? 😉