Halkbi

Kolla begagnat! Har man tur kan man fynda gamla fina levinmandoliner för skitpengar. Se bara till att kolla att halsen är rak och att stämskruvarna är funktionsdugliga innan köp.

Som sagt; samma synt med samma kabel fungerar på en identisk kanal bredvid. Men jag begriper verkligen inte hur det kan hjälpa att dra ur sladden en liten bit ur synten om det är i mixern som felet sitter. Utöver det så mäter jag inte upp någon kortslutning när kabeln sitter ikopplad.

Hallå! Upptäckte nyligen ett märkligt fenomen på den lilla mixer (Yamaha MG82CX) som jag använder när jag kör hårdvarusyntar. Efter att riggen stått orörd ett tag så märkte jag till min förvåning att en av kanalerena dött (åtminstone på linjeingången). Svagt "läck" från kanalen antydde att det rörde sig om ett glapp. Mycket riktigt, när jag drog upp sladden några millimeter ur jacket så fick jag vettig signal och allt var frid och fröjd. Nåt skit med ingångsjacket tänkte jag i mitt stilla sinne, synd på en relativt ny (om än begagnad) mixer. Får fixa XLR-adapter. Jag rotade vidare för att begripa vad problemet verkligen var. Öppnade upp och konstaterade att det var svårt att komma åt jacken för att se ordentligt vad som var fel. Mätte med multimeter och konstaterade att jag inte har någon kortslutning i ikopplad kabel. Andra ljudkällor med balanserad kabel gav samma symptom. Obalanserad funkade utan problem. Medan jag höll på att fippla så märkte jag plötsligt att jag fick samma fenomen när jag drog lite i kabeln från synten. Hela vägen i = inget ljud. Några millimeter utanför = fullt ös. Jag har funderat och funderat men begriper verkligen inte vad som kan vara problemet här. Det är ju inte fel på synten i och med att den funkar problemfritt på andra kanaler, det är inte fel på kanalen i och med att jag kan rucka på kabeln i synten för att åtgärda problemet och det är inget fel på kabeln då jag testat flera olika. Har testat med en omgång kontaktrengöring utan resultat. Kan någon förklara vad det är som händer här?

Denna kanske kan vara något om du är ute efter acid: http://www.analoguerenaissance.com/TS303/

Krautrock för mig är monotont malande psykedelisk tysk 70-talsrock med experimentella inslag, inte sällan synthbetonad. Jag skulle inte kalla det exemplet för krautrock, men föra tråden till tysk mark: Krautrock är mer att betrakta som en geografisk musikrörelse än en egentlig genre, ungefär som grunge. Sedan är ju frågan om dessa band själva identifierade sig som krautrock back in the day eller om det rör sig om en nostalgiromantisk efterhandskonstruktion. Jag vet att farsan lyssnade mycket på dessa band i mitten av 70-talet, och jag tror att han och han umgängeskrets kallade det för kraut.

Intressant exempel i sammanhanget:

Fortsätter med denna. Grymt bra cover och härligt 70-talsmanglad ljudbild 🙂 http://www.youtube.com/watch?v=vBQzFqZkIkw Minns inte så mycket mer av skivan, men vill minnas att den är lyssningsvärd.

Skall tilläggas att soundet inte sitter i masteringen i första hand. Soundet och känslan sitter främst i det musikaliska framförandet, inspelningen och mixen. En bra mastering kan förhöja den känsla som redan finns i produktionen, men inte trolla fram "60-tal" ur tomma intet. Själv är jag för dålig på mastering, så jag brukar leja bort det. Är ofta värt varenda krona.

Kul initiativ! Här är en grupp som var förband åt Black Sabbath i början av 70-talet. Albumet spelades in och producerades av Tony Iommi 1973, men bandet splittrades och skivan släpptes inte förrän på 90-talet. Härlig progrock spelad av mycket kompetenta musiker, ständigt balanserande på gränsen till för jazzigt för mig men samtidigt väldigt brittiskt 🙂

Att det "distar lite" är väl en underdrift skulle jag säga. Trodde precis som du att det rörde sig om en dålig rip när jag lyssnade på låten på Spotify på jobbet. Men väl hemma lät det lika illa i lossless. Mycket riktigt distar det lite innan också, men det blir extra tydligt i höjningen i slutet. Min teori är att sången distat vid inspelningen, men det är ju i sammanhanget så brutalt att jag förundras hur det kunnat gå obemärkt förbi. Något off topic, men en annan liknande grej är ju Eagles Hotel California. Alldeles efter andra refrängen tycks det ha blivit nåt strul, kanske med masterbandet. 3:25-3:30. Det är däremot snyggt räddat av jourhavande tekniker. http://www.youtube.com/watch?v=Yyy4yaVwsv0

Den mix jag hört som förbryllat mig mest är Iron Butterflys skiva In-A-Gadda-Da-Vida. Den ska tydligen anses vara nåt sorts mästerverk, men allt jag hör är nåt som är mycket bright och märkligt urholkat, med konstiga nivåer och panoreringar som ligger helt åt helvete. Har vid upprepade tillfällen försökt att ge skivan en ny chans men jag orkar aldrig. Ett annat exempel som egentligen kanske inte hör tråden till: http://www.youtube.com/watch?v=RtYJQVv2JO0 Lyssna från 2.00. Vad händer 2:20? 😱 Hur kunde detta släppas igenom?

Kontakt är en mjukvarusampler som finns i plug in-form i formaten VSTi, AU och RTAS. Den krävs för att spela upp Native Instruments ljudbibliotek. Vad en DAW (digital audio workstation, i ditt fall Reaper) kör för plug in-format säger ingenting om hur instrumenten är uppbyggda, det kan röra sig om modellering, samplingar eller en blandning av de båda. Hur ett virtuellt instrument är uppbyggt är egentligen ointressant, då allt i slutändan handlar om hur det låter. Lyssna på plug in-utvecklarens (i ditt fall Native Instruments) ljudexempel så hör du nog inom vilken genre ett virtuellt instrument främst hör hemma!

Viktigt att skilja på hur de olika inriktningarna profilerar sig; Musikmakarna gör en till låtskrivare, medan Kulturama går mer på djupet vad gäller inspelning och mix. Jag har inte gått någon av utbildningarna, men vid ett studiebesök på Musikmakarna så var de väldigt tydliga med att det inte i första hand inte leder till några karriärsmöjligheter som ljudtekniker eller musikproducent.

Oj, det där skrev jag allt lite hastigt. Menade fasvändarrör, vilket ju i sammanhanget är ointressant i och med att det som diskuterades är förstärkare med bara ett slutrör.. Jag ska nog vänta med att skriva här ett tag nu, har skapat mycket begreppsförvirring på sistone.

Det är alltid en kompromiss att försöka få bra ljud på låg volym när det gäller klassisk rockgitarr genom rörförstärkare, och det till den milda grad att jag faktiskt tycker att det kan vara dumt att eftersträva när det idag finns så mycket bra simuleringspluggar (är själv nöjd med Le Pous gratispluggar + Redwirez gratisimpulser) och burkar som Axe FX och Kemper Profiling Amp i det högre prissegmentet. Det ger garanterat bättre flexibilitet, det klassiska rocksoundet bygger i princip helt och hållet på överstyrning i flera steg och en sådan rigg blir därför i princip alltid en one trick pony. Jag har inte hittat någon lågwattsrörlösning som ger det jag är ute efter. Med det sagt så gillar jag däremot hur Blackstars HT-serie låter så det är nog svårt att hamna fel med en HT-5, även om det inte är någon renodlad rörförstärkare. Även Blackstars distpedal HT-Dual verkar grym, så jag skulle nog kika åt det håller i första hand. HT-1 skulle jag undvika pga den i princip totala avsaknaden av EQ. Epiphone Valve Jr är en budgetrörförstärkare utan rörlikriktare tillverkad i Asien. Redan där har vi helt olika grundförutsättningar för prissättning, men det är klart att märket har en viss inverkan på slutpriset.

Att byta högtalarutgång har du inget att tjäna på. Du snedlastar bara utgångstransformatorn vilket gör att den inte kan jobba optimalt, vilket i sin tur i värsta fall kan skada förstärkaren. Det du kan göra om du inte är beredd att köpa en Attenuator/Power soak är att byta högtalarelement i din låda. Förmodligen är det Celestion Seventy 80 som sitter i, och om jag minns rätt är de ganska lättdrivna. Byt det mot en högtalare i stil med Celestion Greenback (personligen skulle jag föredra WGS Green Beret) så ska du se att du kan kräma på förstärkaren rejält mycket mer innan det blir för högt. Förmodligen blir du mer nöjd med ljudet med.

Själv tycker jag att produkten känns passé redan innan lansering. Här i norden har vi ju redan Wimp HiFi som erbjuder en mer modern marknadsmodell (strömmande media) och losslessljud i CD-kvalitet. Det i kombination med en schyst uppspelningsanläggning ger ju betydligt bättre flexibilitet än Ponospelaren. Något jag funderar på är hur remasteringen till Pono kommer att ske. Ska vi verkligen lita på att alla gamla masterband från majorbolagen dammas av för att remasteras i 192khz? Hur många moderna digitala inspelningar finns arkiverade i hög bitrate innan CD-masteringen gjordes? Hur många inspelningar sedan den digitala revolutionen är faktiskt gjorda i 192khz? Känns som att risken är hög att man betalar för något man omöjligt kan vara säker på att få här. Det skulle vara kul att få ta del av AB-lyssningen med CD kontra FLAC 24bit/196khz som dessa popartister är lyriska över. Men jag skulle nog inte vilja göra det i en bilstereo 😱 Det vore nog på sin plats med en uppsampling av 24bit/48khz-versionen och ett nulltest mot 24bit/192khz-versionen.

Något OffT, men det har väl endast att göra med att man enkelt ska kunna jämföra före och efter-resultatet utan att bli lurad av volymskillnader? Vissa pluggars utgångssteg färgar ju lite olika beroende på hur hårt man pressar det. TS: Infinner sig problemet i alla lyssningssituationer eller är det bara när du jobbar i din DAW? Sker det oavsett volymnivå?

Programmet begrep jag tyvärr inte mycket av. Samma sak när jag försökte mig på Usine Hollyhock. Ålderstecken? Kul hårdvarupryl! Men det hade inte skadat annat än prislappen med större minne, 32 pads, display, möjlighet att spela in midisnuttar via keyboard och SD-kortläsare med möjlighet att ladda MIDI-filer.

Jag vill helst att första låten ska spegla skivan i stort. Andra låten får gärna tugga på i liknande stil, men vid tredje låten bör det ske en ganska radikal förändring. Fjärde låten ska knyta an till de första två på något vis, men ändå skapa ett nytt sorts intresse. Efter den är sida A slut 😉 B-sidan inleds även den med något som speglar skivan i stort, men bör utmana och engagera lyssnaren ytterligare. Därefter kan det rulla på med smaklig variation, men gärna med någon riktig avstickare mot slutet som ger en paus och tid för reflektion inför en bombastisk avslutning. Sidtänket tillämpas oavsett lagringmedie, likväl en maxlängd på 45-50 minuter. För övrigt är variation vad gäller stil, tempo, tonart, taktart och instrumentation något att eftersträva. Paustiden efter en låt ska vara musikaliskt avvägd och suga in en i nästa låt. Så känner jag idag, men det kan nog variera med dagsformen.

Mycket möjligt. Men det hela ter sig väldigt märkligt när man själv som hyfsat oerfaren inom området vill testa något nytt och direkt lyckas se luckor i de lösningar som finns att tillgå. Speciellt vad gäller mjuvara när det dessutom handlar om såpass enkla funktioner. Eller vettig mjukvara med MIDI I/O till våra telefoner och surfplattor där det ju finns rätt bra möjligheter att få folk att köpa mjukvara. Konstigt också att det inte tycks finnas något på hårdvarufronten. Nåt sorts intresse borde det väl finnas kan man tycka, i alla fall i och med hårdvarusynthtrenden.

Bra att ni påpekar faktafel här. Hade för mig att jag läst att klippt signal är lika med likström men när jag kollade igen så var det mitt minne som förvrängt det hela. All logik förklarar ju att klippta toppar är lika med fyrkantsvågor. Märkligt också att jag inte tänkte på batteriknepet för att kolla en högtalares polaritet. Bonusfråga: Borde det då inte vara förbjudet att spela synthar med ofiltrerade fyrkantsvågor rakt ut genom alla sorters högtalare?

En kort fråga gällande att överstyra ingångsstegen i en analog mixer: Är det direkt skadligt för mixern att låta ingångsstegen klippa? Jag har börjat göra lite elektronisk musik utanför datorn och tycker att min trummaskin har en del att tjäna på att överstyra mixerns ingångssteg något. Bara i ingångssteget alltså, övriga nivåer hålls på lämplig nivå. Jag har bara fått lära mig att klippta signaler (=likström) inte är bra för högtalarelement, men aldrig att man behöver oroa sig för mixern. Spontant får man ju intrycket att man bör undvika den typen av överstyrning för att skydda mixerns hårdvara, men handlar det egentligen bara om att bibehålla ett rent ljud/skydda högtalarna? Även om det (enligt mina öron) låter lite bättre överstyrt så vill jag ju inte sabba mixern bara för det. Kan någon reda ut detta?

Bumpar såhär drygt en vecka och +250 visningar senare. Hittills har jag bara hittat en lösning som är i stil med det jag är ute efter, SEQ24. Även om den egentligen är funktionsduglig så är mjukvaran och dess gränssnit hopplöst föråldrad på en del punkter och vissa smidiga funktioner finns bara i linuxversionen. Nog måste det väl finnas något liknande program till PC av modernare snitt?

Jag ska förklara min frågeställning litegrann. Det är såhär att jag spontanköpte en Korg Volca Bass och blev så fast att jag nu känner att jag vill ta mig an de övriga två instrumenten i volcafamiljen och börja göra lite jambaserad elektronisk musik. Till en början har jag endast jobbat med synten CV-synkad mot en gammal trummaskin och kört lite enklare jam, men jag känner att jag begränsas kraftigt av volcans sequenser (som endast har 1x8 takter och bara raka 16-delar utan möjlighet till triolunderdelning) så jag skulle vilja ta det ett steg och göra sequensing från PC via MIDI istället. Därför söker jag nu en gratis (alternativt billig), enkel MIDI-sequenser till PC. Allt jag vill kunna göra är att knacka in loopar (både via MIDI-keyboard och via mus) för att sedan kunna spela upp dem till mitt ljudkorts midiutgång. Uppspelningen ser jag gärna funkar som Abletons Session-läge med möjlighet att spela upp både enskilda loopar och flera loopar samtidigt för att skapa hela låtpartier. Jag är alltså bara intresserad av MIDI-funktionalitet. All ljudhantering sker via hårdvara. Kan någon peka mig i rätt riktning?