Jump to content
Annons

ThirusLiljedahl

Medlem
  • Antal inlägg

    52
  • Gick med

  • Senast inloggad

Allt postat av ThirusLiljedahl

  1. Det känns som att detta är en hyfsat generell utveckling, det återkommer även i andra branscher och konstformer. Idag köper folk systemkameror för 30.000:- med lika dyra objektiv för att knäppa bilder som man sedan lägger in i någon sorts "Toycamera"-plugin så att bilden ska se sådär gammal, charmig och lite trasig ut. Idag är det ju nästan dyrare att köpa kläder på second hand än att köpa nytt. Det är "coolt" med 8-bitars Nintendo. Med andra ord är nog denna utveckling inget generellt för just musikbranschen. Och det är väl som tidigare sagts: Kul att det finns alternativ och att man testar nya former av skapande. Om de gamla maskinerna/grejerna har något man tror kan tillföra det man vill till sitt skapande så va fan...kör! För övrigt, en härligt snygg lo-fi-produktion är ju The Kooks skiva "Inside in inside out"...överkomprimerad och skitig, men helt rätt för musiken.
  2. Jag vill också instämma i allsången som heter "Furch", och kanske särskilt Durango. Samt även slå ett slag för Martin, i synnerhet D16RGT då jag själv använder dessa två gitarrer för jämnan. Durangon är en fantastiskt rolig gitarr med ett enormt "stort" sound vilket gör den riktigt trevlig att spela med själv hemma i soffan. Enligt min mening beror detta på att den är ganska basig vilket skapar en fylligare känsla när man spelar ensam. Inspelad låter den också riktigt bra. Durangon används flitigt när jag spelar in våra låtar med Thirus/Liljedahl. Vill du höra hur den låter med musik föreslår jag att du lyssnar på vår låt "Let it Go" (särskilt introt) på http://www.thirusliljedahl.se Den andra acken vi använder är en Martin D16RGT. Ligger kanske något över din prisklass men hittar du en begagnad kan det vara ett alternativ. Passar bra till allt, men kanske bäst till plock. På vår låt "This is goodbye" kompar jag hela låten med den guran. Ligger också på hemsidan i flashspelaren. Visst, en gitarr låter helt annorlunda mixad, mastrad och med musik, men du kanske kan få ett lite bättre hum om soundet/användbarheten i just dessa två modeller. Kortfattat: Furch Durango (eller dyrare modeller av samma tillverkare) eller en Martin D16RGT är mina förslag. Lycka till!
  3. Jag gick själv estet. Tre år med mycket nöje och fina minnen. Redan från högstadiet var jag fast besluten om att arbeta med musik, och läraryrket på gymnasienivå tilltalade mig. Sökte sedan till musikhögskolan och kom in i Göteborg där jag läste ett år och sedan hoppade av. Det var helt enkelt inte alls vad jag förväntat mig och någonstans kändes det inte rätt att utbilda sig så pass länge till något man inte alls var säker på. Numera läser jag på psykologprogrammet. Det jag vill ha sagt är att du ska skita i folk som talar illa om det estetiska programmet, om att det är slappt eller att "man inte kan bli något" efteråt. Du har alla möjligheter i världen och du kan alltid läsa till en del extra kurser under din gymnasietid för att få ett utökat program och på så vis bli behörig (eller åtminstone sånär som på ett par kurser) till t.ex. läkarprogrammet eller ingenjörsutbildningarna. Men märk väl att du ändå har en väldigt bred behörighet om du väljer att inte läsa valbara kurser som matte C eller fysik. Sen kan jag hålla med "onajj" i det han skriver om att man kan utvecklas väldigt mycket själv. Skaffa ett band - det är den absolut bästa skolning du kan få som musiker, åtminstone ur mitt perspektiv. Ta några privatlektioner då och då och utnyttja nätets oändliga resurser, spela till skivor...att vara skolad inom musik är ingen garanti för att man blir en skickligare musiker. Dock ger en musikalisk skolning en stark grund att utgå ifrån/utvecklas i och att utbilda sig inom musik innebär ju ofta många genreöverskridande möten och stora doser inspiration. För min del blev skolningen till slut hämmande för mig och jag tappade lusten att öva, skriva låtar och lyssna på musik. Ett tag var precis allt musikrelaterat bara teori för mig...tonika, dominant, subdominant, bedräglig kadens osv. men nu när musiken blivit hobby känns det mer passionerat än någonsin att skriva låtar och spela in igen. Det är bra att tänka på framtiden, men man får inte glömma av nuet. Gör det som är kul och som du vill göra just nu.
  4. Detta är på inget sätt ett sorts försvarstal till Idol, men jag skulle gärna vilja ge lite input och frågor på det du skrivit för att reda ut några saker: Att du väljer att inte titta på TV är väl jättebra om du mår bra av det? Låt folk titta på vad de vill och fokusera istället på alla de fantastiskt mer givande saker du har för dig. Vilka människor är det någonsin ok att driva med? Och varför är det "lika åt helvete 'fel' " om man inte skrattar åt en afrikan som sjunger Hasse Andersson? Är det för att det inte passar in i din stereotypa bild att alla afrikaner egentligen är klädda i tygstycken och sjunger kumbaya med en bongotrumma under armen, eller vad menar du? Har du läst det du själv skrivit? Om alla jublar och är glada har väl tävlingen i någon utsträckning ändå lyckats? Med tanke på vad jurymedlemmarna haft för bidrag till musikindustrin har jag svårt att tro att de antog uppdraget "Idoljury" utan att tro på konceptet eller att de själva inte skulle ha någon respekt för etablerade artister och musiker. Det är såhär det funkar idag och antingen älskar man det eller så hatar man det. Allt handlar ju om att varje tidsepok formar sin unika kultur. Kultur är absolut inget statiskt utan det rör på sig hela tiden. Förr eller senare kanske människor inser att det kanske inte ligger särskilt mycket själ bakom konceptet, precis som du antyder. Men det måste tiden få utvisa. Glöm heller inte att många av de som söker till Idol faktiskt har en lång musikhistoria bakom sig. Jag förstår ditt resonemang när det kliver in folk som absolut borde syssla med något annat än att jobba med musik på professionell nivå, men glöm inte de andra. Att de sen väljer Idol som bästa vägen till framgång, det är väl upp till dem själva att avgöra? Återigen, vilken verklighet pratar du om? Förmodligen inte den nutida. Idag har vi ett helt annat sätt att se på musik än för bara några få decennier sedan. Musik ska konsumeras, det ska komma nya produkter och bara det senaste är gott nog. Musik ska produceras för specifika ändamål. Det ska ut snabbt. Det ska vara så radioanpassat som möjligt. Det unika sticker ut ett tag och blir en fluga, för att sedan snabbt försvinna. Men, berätta gärna din bild av hur det funkar i verkligheten. Och hur ska "massan" tänka för att allt ska vara i sin ordning...?
  5. Du behöver inte ett "top of the line"-set. Visst, om du lyckas hitta ett riktigt fint set med bra cymbaler i ett paket så kör. Det absolut viktigaste enligt min mening är att du lägger krutet på (förutom en bra virvel) HARDWARE och CYMBALER. Jag skriver det med stora bokstäver för det är här man direkt märker kvaliteten. Ska du börja giga någon gång framöver kommer du att flytta prylarna mycket och det sliter otroligt på främst stativen. Har man då stativ av sämre kvalitet kommer dessa väldigt snabbt att gå sönder. Värdet av bra cymbaler är, förutom att det är fantastiskt mycket roligare att spela på, är om du någon gång kommer att vilja spela in. Har du då lagt merparten av pengarna på ett riktigt dyrt trumset, men kompromissat på cymbaler kommer inspelningarna att låta budget vid första cymbalslaget... Det är mitt resonemang - en bra virvel (som kommer vara hjärtat i ditt sound) i kombination med bra cymbaler och hardware av god kvalitet. De flesta billiga trummor idag låter så pass bra till billig peng ändå. Jag hade själv ett Trax en gång i tiden...utvecklingen har gått spikrakt uppåt vad gäller sound i förhållande till pris. Sen är valet ditt om du lägger 13.000:- på trummor och sedan har 5000:- att lägga på cymbaler eller om du gör tvärtom... Lycka till! (ps. Det är precis likadant med folk som är nya inom fotografering. Man lägger 30.000:- på det senaste kamerahuset men sätter optik för ett par tusenlappar och sedan undrar man varför bilderna inte motsvarar förväntningarna...)
  6. Skulle gärna vilja se en riktig källa på detta. Dels hittar jag den inte på DN:s sida, och när jag googlar kommer jag inte till DN utan till SVD:s nätupplaga. Väl därifrån kan man heller inte komma vidare till själva rapporten. Att musik kan verka lugnande är det nog ingen som tvivlar på. Däremot förstår jag inte varför så många envisas med att släpa på den klassiska musiken i dessa sammanhang. Vad hände med jazzen? Eller rocken? Eller popen? Eller dödsmetallen? Eller vismusiken? Alla genrer har förmodligen samma effekt men på olika personer. Varför väljer man då att göra en vetenskaplig studie och snöa in sig på just EN (förmodligen subjektivt vald) musikgenre? Tror inte precis att "forskarna" satt och drog sticka om vilken genre de skulle titta närmare på. Denna studie känns meningslös just av det skälet, och förmodligen är den också driven av någon sorts konfirmeringsbias i stil med att forskarna själva gått in med tanken att just deras favoritmusik, den klassiska musiken, kunde ha en effekt liknande den de kom fram till (och kanske var det just därför de kom fram till vad de gjorde). Mina fem öre...
  7. 1.) Självklart kan du spela in elgitarren med effektpedaler igång. Vad många däremot brukar göra är att de inte spelar in med delay eller reverb, utan att detta istället läggs på i efterhand för mer kontroll (man ångrar delaytiden, ändrar reverbkaraktär etc...). Det beror helt på vad man spelar in...spelar man ett låt gitarrdelar likt "Pride" (U2) så kanske det inte blir riktigt samma feeling om du inte spelar in med effekterna på en gång. 2.) Det finns inget rätt eller fel vad gäller inspelning, men det finns en hel del väl beprövade knep för att få till ett bra grundljud. Jag hade testat med en kondensatormick riktat snett in mot 12:e bandet. Vinkla med fördel in mer mot ljudhålet för mer "kropp" och bas. Personligen har jag aldrig gillat ljudet av en akustisk gitarr med inbyggd mick, och då har jag ändå hört en del dyra gitarr/pickupkonfigurationer. Återigen - testa dig fram. I vissa låtar kanske det passar jättebra med det där inbyggda micksoundet. Och testa även att blanda de två signalerna (uppmickat och via inbyggda micken)... 3.) Det finns en mängd olika mickar för akustisk gitarr. Många kräver att den byggs in i gitarren vilket inte bara orsakar extra jobb, du modifierar ju faktiskt ditt instrument också. En del modeller fäster du bara i ljudhålet utan att behöva borra i gitarren. Hör med din musikaffär och prova. 4.) Trummor är ju en värld för sig. Jag spelar själv in med ett billigt gammalt Rogers (det är kopior tillverkade i Taiwan). Jag har dock en riktigt bra virvel och bra cymbaler till det. Jag tycker det låter kanon, både för sig eller om man vill blanda in lite triggat. Vad har du för budget? Mitt råd är att inte lägga ut allt för mycket pengar på ett trumset. Köp hellre ett mellanklass, men lägg istället lite extra pengar på virvel och cymbaler. Jag har hört väldigt dyra trumset som folk inte kunnat spela in och som därför låter jätteilla...och jag har samtidigt hört motsatsen, där folk som vet vad de gör stämt trummorna rätt och sedan mixat det snyggt. Jag hade dock kollat upp ett begagnat Yamahatrumset i prisklassen 5000-7000:- om jag letade trummor idag. Yamaha gör fantastisk hardware, och det kommer man uppskatta efter ett tag. Skippa digitala trummor...i mina öron låter de för platt och sterilt och att spela på dem tar bort allt vad känsla heter, och det är inte vad trummor är för mig. Testa hellre att trigga i efterhand i datorn med t.ex. Drumagog. Bra mycket roligare enligt mig. 5.) Sången slipar du väl till i datorn, förutsatt att du har en bra signal in i ditt ljudkort. En preamp är en väldigt bra investering. Kör själv med en Focusrite Voicemaster och känner att på den här nivån passar den perfekt...den har massor med inställningsmöjligheter i EQ, rörmodellering, kompressor, limiter etc...resten fixas i ditt inspelningsprogram med div. pluggar. De som du nämner (dist och delay) följer i princip alltid med som standard och kan vara bra att börja med. 6.) "Alla" musikprogram kan göra samma saker om man ska hårddra det. Det finns inget som Cubase klarar som Sonar eller Logic inte klarar, åtminstone om vi pratar basfunktionerna. Sen är det olika gränssnitt och det blir ju förstås en smaksak...bara för att "alla kör Logic" eller "alla kör Pro Tools" så betyder inte det att det programmet är bäst för dig. Surfa runt lite på tillverkarnas hemsidor, prova demoversioner och avgör sen. 7.) Nej. Har dåliga erfarenheter av sånt som är "inbyggt"...jag förstår konceptet, men tror inte på det ett dugg. 8.) Det finns fantastiskt mycket material på nätet att läsa sig till, och en uppsjö av böcker. Gör lite research så kommer du hitta det du söker. Och glöm inte bort detta forum, det finns jättemycket material och kunskap här också. Gör en sökning först innan du startar en ny tråd bara 🙂 9.) Våga göra det du vill och lyssna inte på folk som säger "sådär kan man inte göra" eller "det där går inte". Det är oftast pryltokiga "experter" som aldrig blev rockstjärnor som köpt massa dyra studioprylar i kompensation för sitt misslyckande och sitter på utrustning för flera hundratusen kronor och inte kan varken spela in, mixa eller skriva låtar. En dum generalisering, jag vet, men den är självupplevd och det räcker för mig. Och med det vill jag säga: Det sitter aldrig i vilken inspelnings/musikutrustning du köper! Lär dig dina egna prylar och gör det bästa utav det, för man kan göra mer än man tror med väldigt enkla medel. KÖR HÅRT!
  8. ...vart får de sina tracks ifrån? Ibland ser man ju hur folk gör remixar på kända låtar, t.ex. har originalsången men gör en helt ny remix av låten med nya beats, nya ackord etc. etc.... Vartifrån kommer dessa sångspår egentligen? Vem som helst får ju inte precis ut råspåren som Britney sjungit in...? Kanske en dum fundering, men jag skulle gärna vilja veta eftersom jag funderat en del kring detta...så hur går det till i praktiken?
  9. Spelade in med ett band under en biograf för några år sedan. Gitarrkabeln (som förmodligen inte var en gitarrkabel) var inte i bästa skick, och plötsligt stod vi och lyssnade på en krigsscen från filmen "King Arthur"...det var ganska underhållande 😄
  10. Alla sätt är ju bra utom de dåliga, som man brukar säga. Dock tycker jag inte om tanken att ha en "färdig mall" att utgå ifrån i en mixsituation. Varje projekt är ju unikt och samtidigt känns det onödigt att i förväg lägga på effekter som inte behövs och på så vis dra ner prestandan (hur mycket detta påverkar beror ju på, men logiken säger mig att ju mer man har igång, desto långsammare går det...). EQ på varje kanal, absolut. I övrigt tar jag alltid det som behövs allt eftersom mixningen fortlöper...det ger också en ny utmaning och är mer lärorikt såtillvida att man inte alltid kör med "sånginställningen" på sångkanalen...man får skruva och lyssna själv varje gång, det tror jag är bättre! Brukar dock använda presets/mallar t.ex. när vi spelar in trummor...då har man allt "kopplat och klart" i inspelningsprogrammet med div. triggar, OH-EQ, övriga grundinställningar etc...väldigt smidigt om man eftersträvar ett liknande ljud på flera låtar och vill komma igång snabbt med nästa instrument! Ursäkta mitt lilla sidospår!
  11. Tillägg: Det finns en video med Morgan Ågren på youtube där han spelar "Chicken"...jag har för mig att han körde triggade trummor och riktiga cymbaler, men minns inte riktigt. Sök på den och kika. Dock tror jag absolut att idén med att mixa riktiga cymbaler med triggade trummor är genomförbar. Två frågor kommer dock upp i mitt huvud som trummis: Hur blir egentligen känslan av att spela med en sådan uppsättning? Och är det nödvändigt i ditt fall? Mixningen är det mest kritiska i den lösningen, hursomhelst...
  12. Det låter helt klart som att du borde ge dina trummor ett försök att stämma dem ordentligt först och därefter mixa dem riktigt. Nu är det mycket cymbaler/overheadmickar. Denna låt: http://www.myspace.com/thirus har jag spelat in med ett gammalt 80-tals Rogerstrumset (kopior, made in Korea), inte särskilt stämda men dock med en bra virvel och bra cymbaler. I övrigt inga konstigheter...billiga skitmickar (iallafall enligt många här på forumet misstänker jag 😆 ), med undantag för virveln som fick en MD-421. Snabbt och slarvigt mixad, men resultatet blev nära det jag ville uppnå och jag vet inte om det är jag som är konstig, men jag tycker trumljudet blev mer än ok med tanke på prylarna... Kort sagt, kan jag få till det med mina "skitgrejer" så kan nog du få till det med dina prylar som uppenbarligen är lite bättre. Det är mer en fråga om stämning/mixning här. Lägg inga onödiga pengar på trigg/digitala trummor. Kolla isåfall hellre upp triggning i efterhand med t.ex. Drumagog. Min låt är dock helt otriggad. Lycka till.
  13. Jag har själv en Gibson SG Standard, årsmodell 1994. Anledningen till att jag äger den var att jag fick ett bra pris på den för snart 10 år sedan och sedan dess har den hängt med...nåväl, jag ska ge mina högst personliga reflektioner: För mig är SG:n en ultimat gitarr som funkar i alla lägen. Jag uppskattar den lätta vikten och förstår inte varför folk ska envisas med att ha tunga Les Pauls hängandes runt nacken...ljudmässigt kan du få precis vad du vill ur en SG, precis som du också kan ur en Les Paul. Det är en smaksak, men för min del faller Les Paulen (standardmodellerna alltså) tvärt pga. sin enorma vikt. Jag har spelat på många Les Pauls och de lättare modellerna, som t.ex. Special, är helt ok. Dock vidhåller jag att Les Paul är en av de mest obekväma gitarrtyper att spela på när man sitter ner då den är väldigt baktung. SG:n å andra sidan, är ganska framtung, något man märker när man står upp och spelar. En gång hade jag en Les Paul DC, alltså en dubble cut, och den var riktigt trevlig. Ungefär som en PRS, bra vikt och härlig balans. Rekommenderas varmt för övrigt... Ljudmässigt finns det väl ändå de som menar att SG:n är mer basig än en LP pga. sin tunnare kropp vilket resulterar i mer vibrationer. Om detta är sant eller ej låter jag vara osagt. Det är två jättebra gitarrtyper du väljer mellan och du kan spela de stilarna du nämner vilken modell du än väljer.
  14. Att försöka "fetta" ner sina fingrar är dessutom ett jättebra förslag om man vill få så kort livslängd som möjligt på sina strängar 😲
  15. Spännande svar som kommit in! Följer med intresse tråden...! Det är verkligen inte min mening att spä på någon sorts "infekterad diskussion"...jag vill bara veta vad det är för guldljud som så många håller så högt och faktorerna bakom detta - även om det egentligenråkar vara placebo pga. prislappen/hype eller om det faktiskt låter just bättre. Och detta med att A/B lyssna om man har tillgång till bägge produkterna är ju det klart bästa. Sen funkar det olika bra beroende på vad man testlyssnar...två olika monitorpar hör man ganska enkelt skillnad på, men jag är inte lika övertygad att man gör det på andra saker, som t.ex. en inspelning på 96:an eller 192:an som just diskuterats, men jag är öppen för att ändra mig den dagen jag själv får möjlighet att uppleva det. 😛
  16. Eller borde titeln kanske vara "vad tror vi att vi hör"? Jag skummade igenom en tråd som rörde inköp av ett Pro Tools HD2 och i den tråden kom det upp en hel del intressanta åsikter. Jag hoppas vederbörande inte har något emot att jag citerar lite: Någon sa att skillnaden var stor mellan 96 och 192, för AD/DA-omvandlarna skulle vara "så" mycket bättre. En annan sa att övergången från Apogee AD8000 till HD3 med AD16x var som "en ny värld". En tredje menade att en 96i/o inte var något att ha om man ska köpa ett HD-system, eftersom det nästan är "som en 003 i ljud kvallite". Slutligen, en fjärde mening som jag snappade upp var den som menade att det givetvis kommer låta bra med 96:an, men inte märkbart bättre än de billiga hemmasystemen. 192:an var enligt denne, "i en egen liga, utan tvekan". Jag är VÄLDIGT intresserad om någon skulle vilja beskriva vad det är för enorm ljudskillnad vi pratar om här. Vad krävs för att man ska kunna höra någon skillnad? Hur långt har utvecklingen gått och hur mycket finns det kvar innan det inte går att förbättra längre? Går det ALLTID att förbättra ljudkvaliteten? Vår hörsel har begränsningar i vad vi kan höra och inte, så vad är det rent ljudmässigt som blivit så mycket bättre i det tredje exemplet jag nämner här ovan? Kräver det enbart att man sitter med den absolut finaste lyssningen för att kunna uppfatta detta? Är det egentligen bara psykologiska reaktioner som leder till att vi uppfattar något som bättre? Kan man i ett blindtest verkligen urskilja skillnaden mellan utrustning i denna prisklass? Vill starta en diskussion kring dessa enorma skillnader som folk beskriver...!
  17. Ingen orsak, jag tycker bara det är viktigt att ta död på myten om att man måste ha vissa prylar för att kunna spela in musik (och det gäller inte bara musikprylar...ta ryssarna som åkte på gamla klassiska "rör" långt efter det att de nya skenorna kom, ingen som klagade på deras sätt att spela hockey precis). Med din setup kommer du kunna spela in din musik och med tiden kommer du själv inse vad du behöver för uppgraderingar. Självklart är det kul att ha bra saker från början och har man råd att satsa några extra kronor är väl det bara roligt, MEN det är just argumenten som "man måste ha" som måste bort. Jag citerar komikern George Carlin: "It's bullshit, and it's bad for ya" 😐 Kör hårt!
  18. Sånt här dravel blir jag less på och måste reagera lite. Jag tycker rent ut sagt du gladeligen kan skita i alla som försöker framstå som "duktiga" i den här tråden och som förkastar att du köper billiga grejer. Såhär ligger det nämligen till: Fram tills för ett par månader sedan bestod min och min polares inspelningssetup i att vi spelade in trummorna på en sketen porta, brände över spåren och körde vidare i dator. In i datorn gick vi via en billig gammal Behringermixer vidare till den billigaste av Behringers preamps slutligen in i ett Soundblasterkort. En "setup" som förmodligen alla skrattar åt. Mickarna vi körde till trummorna var ett billigt paket för 1200:- (för 7 mickar) och resten (sång, gitarr, elgitarr etc) spelades in med en billig JJ-Labs för en bra bit under 1000:-. Och vet du vad det konstiga är? INGEN, inte ens folk som går flerårig utbildning i ljudteknik, aktiva musiker eller folk som sysslat med radio tycker att det låter DÅLIGT. Vi har fått mycket beröm för vår ljudkvalitet, och när folk frågat vad vi använt för prylar har de mest bara gapat. Du behöver inga flottiga mickar, du behöver inga dyra preamps, du behöver inga dyra ljudkort. Det du behöver är att fortsätta skriva din musik, utvecklas som låtskrivare och sedan spela in dina låtar, och då duger den setup du kommer med alldeles perfekt! Sa någon "kvalitet"? Vår stackars gamla (numera pensionerade) Behringermixer har servat oss i över ett års tid, vi har kört den fram och tillbaka, dragit i och ur sladdar hela tiden, micken har vi tappat i golvet ett par gånger och preampen likaså. Ljudkortet har heller aldrig strulat. Samtidigt som jag förstår argumentet så vet jag fortfarande inte riktigt vad för magisk kvalitet det pratas om som man får med de dyrare prylarna, egentligen? Det finns för mycket skitsnack kring detta, så lyssna inte på folk som försöker sätta upp normer för vad du MÅSTE ha för prylar. Jag har otaliga gånger hört folk som spelat in med den och den Neumannmicken, den och den Nevekompressorn, den och den UA-preampen och sedan mixat allt i svindyra Genelecmonitorer. "Dom här grejerna måste man ha" får man höra, och sen när man fått lyssna låter det kakadua om allting ändå. Jag säger inget om att äga och spela in på fina studioprylar men då får man kanske först se till att man kan skriva bra låtar och sedan också faktiskt använda prylarna...först då kommer de prylarna att låta bättre. Mina fem öre, ursäkta för uppsatsen...
  19. Jag har också 25dB dämpning på mina Bellman och det är helt klart så att när det är tyst omkring släpper de ändå igenom ljud som man i normala fall inte uppfattar som särskilt höga. Samtidigt är de ovärderliga vid höga ljudvolymer eftersom de sänker alla frekvenser väldigt jämnt och fint som inga andra öronproppar kan matcha. Jag tror du har blandat ihop flera parametrar här, dels att du betalat dyra pengar för dem och dels att du förväntar dig något helt annat av -25dB dämpning. Inget kommer att bli HELT tyst...om de sitter skönt är det nog knappast något fel på dem, men kolla en extra gång hur filtren sitter. I övrigt, testa dem på höga ljudvolymer, t.ex. ute på en bar eller i replokalen...förstå mig rätt, det är ju DÄR de gör nyttan och är avsedda för att fungera optimalt, inte med en opluggad elgitarr i knäet 😉 Vet inte vad du menar med för referenser, dämpningen ÄR -25dB!
  20. Enklast är att höra med butiken...tar de tillbaka dem får man dock hoppas att de säljer dem till rabatterat pris med information om att de varit öppnade tidigare pga. felköp. Jag skulle inte vilja köpa en vara som "ny" till fullpris och sedan upptäcka att den varit öppnad/testad innan. Strängarna ligger ju vakuumförpackade för att de är en färskvara och försämras så snart man öppnat förpackningen och börjar ta på dem...
  21. Tycker absolut ni ska köra med click i kombination med lajnade instrument, åtminstone bas, när ni lägger trummorna. Vill man ha en livekänsla utan att för det spela in live så går inget upp emot att ha stöd från ett eller ett par instrument. Click är heller inget måste om man har en tight trummis. Har själv aldrig testat att spela in slask till click och sedan spelat in trummor, men det ska jag definitivt testa framöver. När jag spelar in med Thirus/Liljedahl har vi skrivit låten direkt i anslutning till att jag lägger trummorna och jag har endast en enkel form att gå efter i kombination med click. Inga instrument. Har låten i huvudet och i kombination med mina idéer hur det ska låta senare brukar det alltid bli bäst så. Det är mitt sätt, men det behöver inte vara rätt för dig. Ang. mixningen tycker jag ni ska skära mycket med EQ i alla instrument...hitta "kärnan" (har du en analyzer blir det enkelt att se vilka frekvenser som kan vara värda att titta närmare på) i instrumentet/ljudet och se t.ex. till att basen inte ligger i samma frekvensområde som bastrumman. Ge plats! Detta är något vi själv börjat med mer och mer i våra inspelningar, inte minst efter tips här i forumet...just att ge plats i mixen. Då låter allting större och tydligare och jag märker redan stora skillnader. Ang. dubbning är min personliga åsikt, beroende på stil, att less is more. Är det en tyngre låt kanske man kan testa att lägga ett spår i mitten, sedan lägga ut dubbarna lång åt höger och vänster, runt 80% med ett lite annorlunda ljud. Beror helt på vad man är ute efter. Det behöver inte bli "fetare" bara för att man dubbar en gitarrslinga 10 gånger. Lyssna på vad som låter bra och testa er fram, men var sparsamma med gain och akta er för "getingdisten" (eller demodisten som den med fördel kan kallas...) Låt också gitarrerna vara gitarrer och basen vara bas. Smäll inte på massa bas på en elgitarr bara för att det låter fetare när ni sololyssnar på kanalen - det är IHOP som det ska låta bra. Ibland låter vissa spår riktigt illa i sig själv, men när de blandas med resten av låten blir det helt rätt. Dubba med fördel sången, och dubba gärna till överdrift vad gäller stämmor. Skicka dessa stämmor till en bus och komprimera sedan denna bus hårt samt skär mycket bas (typ allt under 100hz)och lägg på lite skimmer i toppen (kanske mellan 7-8Khz). Ett enkelt recept som när man anpassat det till låten väldigt ofta funkar! Beroende på era konstnärliga ambitioner får ni själva ta ställning till kopiering av spår. Jag personligen tycker det är ett smidigt sätt att snabbt bygga upp en låt. Handlar det om "mattor" som inte är så framträdande, typ ett verskomp på ackegitarr som går exakt likadant i alla verser, då kopierar jag gärna. Detsamma gäller ibland körstämmor...MEN ibland kräver låten faktiskt att man lägger allt "manuellt" så att säga. Ibland blir det helt enkelt mer känsla, så enkelt är det. Dock vet jag inte om du menar att du ska spela in första versen som helhet och sedan kopiera den? Isåfall kan det vara värt att lägga på något extra pill på vers två för att göra det lite mer intressant för lyssnaren! En mindre uppsats blev det, men ämnet är ju hur stort som helst...detta är mina 5 öre till diskussionen! LYCKA TILL!
  22. Mycket intressanta inlägg, och jag inser att jag numera syftar till att uppnå både bredd och djup. Opus99, mycket intressant liknelse där, jag tror det är kärnan till vad jag är ute efter. För att följa upp ditt inlägg så kommer vi in på en lite ny bana: Finns det några tekniker för detta med att "lura" örat som i princip alltid funkar? Tekniker i stil med "om du panorerar ut en dubbad acke till höger och vänster och lägger chorus på ena kanalen så uppfattas det som mycket större" och dylikt? Jag tänker att precis lika maffig som känslan är när man hör en dubbad och panorerad distad elgitarr för första gången ("wow vad fett det blir") borde det ju finnas mängder med andra väl beprövade knep och varför inte posta lite sådana tekniker i denna tråd? Fortsätt posta, detta har blivit mycket intressant och jag tror att det är fler än jag som har lärt sig något nytt!
  23. Absolut, jag har svårt att tro att det ligger i utrustningen i sig...har hört nog med folk som sitter på svindyr utrustning och sen låter det skit om allting ändå. Hur tänker ni alla kring panorering av instrument när man söker bredd? Utan att leta efter generella svar som inte finns: Detta med att panorera 100%...är det egentligen någonsin självklart att panorera trummornas overheadmickar 100%, två ackegitarrer 100% osv...? Eller när man dubbar distgitarrer, är det 100% som gäller för att uppnå bredd? Koppla gärna era svar till den pågående diskussionen!
  24. Jag är väl medveten om att det kräver lång träning innan man kan få fram liknande produktioner, frågan handlar mer om det ligger i själva mixologin, i utrustningen eller i mastringen? Det kanske inte går att utesluta något led i produktionen, men går det att lyfta fram en specifik del för att på ett enklare sätt få klarhet i att uppnå det jag skriver om? Det känns som att "widener"-pluggar inte riktigt är den bästa lösningen, om man säger så. Tack för tipset dock, tugboat, jag ska testa...!
  25. Ja, efter en session som slutade upp med två helt fantastiska låtar sitter man ändå och funderar: Vart är bredden?! Vi har ljudet precis som vi vill det, vi har städat med EQ, jobbat flitigt och slipat...allt låter toppen...men vart är bredden som man hör i så otroligt många professionella produktioner? Bifogar inga låtexempel just nu, vill mest få fram kärnan av min fundering till en diskussion. Det känns alltid som att hur man än panorerar och dubbar, hur mycket "widener"-pluggar man testar osv. så når man aldrig fram till den där riktiga bredden och det luftiga soundet på kontemporära popproduktioner. Lyssna på Goo Goo Dolls, Nick Lachey, Avril Lavigne och liknande produktioner får att få en uppfattning om vad jag menar (tror nog de mer insatta ändå förstår)... Frågan är om denna "bredd" jag refererar till är omöjlig att få till i en hemstudio, hur bra grundljud man än får till? Är detta helt och hållet en fråga om dyra mickar, dyr outboard/pluggar osv? Är det i ett professionellt mastringsarbete som detta tas fram? Eller går det att relatera till helt grundläggande kunskaper om hantverket "mixning"? Hjälp mig reda ut detta...!
×
×
  • Skapa ny...