guraknugen

Först av allt måste jag erkänna mig korkad. Jag begriper mig inte på detta forum över huvud taget. Man kommer hit och försöker hitta något ställe att ställa sin fråga eller skriva några ord om något. Klickar på ”Studio Forum” och får upp en massa alternativ varav inget är ens i närheten av vad jag tror jag behöver klicka på. Möjligtvis ”Avdelningar” i så fall. Provar det. Okej, vad händer nu då? Det visar sig finnas endast fyra avdelningar, varav ingen är ens i närheten av att passa. Efter lite klickande fram och tillbaka, kommer inte ens ihåg nu var jag klickade, finner jag en massa trådar som verkar vara de senaste som skrivits. Inom parentes efter varje rubrik finns något som verkar vara den avdelning i vilken tråden skrevs. DÄR hittar jag en som EVENTUELLT kan passa, så jag klickar på den och kommer hit. Men vart 17 hittar jag en lista på ALLA dessa avdelningar? Inte bara de fyra fullständigt irrelevanta avdelningarna som ”Studio Forum → Avdelningar” visar mig… Som sagt, det är nog bara jag som är korkad, så det får jag väl bjuda på, antar jag. Till ämnet… och det är inte ens en fråga, så jag får väl skämmas även för detta, antar jag: Har länge haft en Zoom H4n till mitt förfogande. Brukar använda den för att spela in hos andra eller utomhus eller ibland hemma när jag inte vill ha en massa fläktljud i mina inspelningar, exempelvis om jag spelar in en stilla akustisk gitarr… Normalt spelar jag in på en antikt gammal Roland VS-2480, om nu någon kommer ihåg dem. De har sina lustiga sidor, men funkar ganska bra, om än inte så intuitivt. Gillar att den spelar in på 16 kanaler samtidigt också, vilket är bra för mig som ibland spelar in trummor hos folk som har sådana. Det brukar gå åt 9 kanaler till det, i regel, vilket utesluter det mesta när det gäller portabla inspelningsburkar. Men som sagt, ibland tycker jag det är onödigt att släpa med sig en 2480 bara för att spela in två sångstämmor eller en akustisk gitarr eller så, så var jag brukar göra då, är att jag mixar ner det jag har på min 2480, exporterar som WAV och lägger filen på min H4n och använder sedan dess MTR-läge (MultiTRack) för att spela in synkront till WAV-filen. Då finns ett litet problem. WAV-filen måste vara 16-bit och jag vill helst jobba med 24 bitar hela vägen, eller i alla fall så långt som möjligt. Så jag måste konvertera min 24-bitars WAV från VS-2480 till 16 bitar (vilket i och för sig är väldigt enkelt och snabbt, brukar köra ”sox -S Infil.wav -2 Utfil.wav” i datorn; det är nog snabbaste sättet). Okej, sedan spela in det jag behöver som sagt, och till sist få tillbaka de nya WAV-filerna i min VS-2480. Den godtar 16-bitarsfiler även i 24-bitarsläget, så jag behöver inte göra ytterligare en konvertering innan jag skickar dem dit. Nu såg jag att en ny modell, H6 finns sedan en tid tillbaka. Laddade ner dess manual och insåg att den nog kan göra det jag gjorde med H4n, fast med 24 bitars upplösning…! Så jag köpte en sådan idag… har förresten en H4n till salu nu, någon som är intresserad…? Jaså, inte det? Okej, då går jag bara vidare, om det är okej… Upptäckte snart till min fasa att H6 inte har något MTR-läge på samma sätt som H4n. Man kan inte bara slänga dit en WAV-fil hur som helst och sedan använda den i en stereokanal i H6. Attans, då sket det sig väl rejält, antar jag. Men skam den som ger sig. Jag hade givetvis ett antal idéer i skallen som jag tänkte att jag kunde prova först, innan jag nästa dag går tillbaka till affären och lämnar tillbaka skiten… Så vad jag gjorde, var att jag först spelade in en liten snutt med de interna (i och för sig löstag- och utbytbara) mickarna. Kopplade sedan upp H6 mot datorn (Ubuntu 12.04, men det spelar nog ingen större roll), letade efter rätt mapp och fann filen. Kopierade dit den WAV-fil jag egentligen vill ha där, tog bort den korta WAV-fil jag just spelat in och bytte tills sist namn på den långa filen till det som den korta hette innan den togs bort, tror det var något i stil med ”ZOOM0001-LR.WAV”. Detta räckte faktiskt för att lura den! Så nu har jag gjort lite tester med detta och det verkar faktiskt fungera! Nu kan jag spela in 24-bitars WAV-filer synkront med mina VS-2480-spår! En sak som gladde mig när det gällde H4n var ju att den även fungerar som ”ljudkort” i datorn via USB. Det vara bara att plugga in den och sedan var det bara att börja jobba. Inget behövde installeras över huvud taget. Testade detta även med H6, men det var mindre lyckat. Den är nog än så länge för ny för att ha stöd i Linux-kärnan, kan man kanske anta. Den dök visserligen upp i systemet, men jag fick den inte att fungera. Höll i och för sig inte på så länge eftersom jag inte har något som helst intresse av att det ska fungera. Använder ju inte ens min PC till inspelning. Spelar in allt på VS-2480, mixar och grejar. Det är först efter slutmix som skiten åker över till min PC för en sista puts innan det blir vältaggade (och ibland även välljudande) FLAC-filer av det hela. Som sagt, detta var ju ingen fråga direkt, så jag kanske inte borde skriva, men det är ju ganska enkelt för rätt person att radera skiten om så önskas. Lycka till med det nu. Vad jag ville säga var nog bara att H6 gör det jag behövde göra, men man måste ta en och annan omväg om man råkar vilja göra just det jag vill göra. Är säkert helt ensam om det, så jag vet inte riktigt vad jag gör här över huvud taget. Jag kanske bara hamnade fel och hann inte upptäcka det innan jag skrivit färdigt. Okej, sluttramsat för denna gången.

Det där med fasfel kan ju vara lurigt. Skillnaden mellan fasfel och fel polaritet är väl att fel polaritet vänder kurvan ”upp-och-ner” medan fasfel innebär att kurvan är förskjuten i tiden. Är förskjutningen 180° blir det ju exakt samma sak om signalen är en ren sinus, men för det första är det ju inte säkert att fasfelet är just 180° om man använder två mickar eller en plus line och för det andra är det ju sällan man spelar in rena sinustoner… Ibland är det både fas- och poliaritetsfel, dessutom… exempelvis om man, för att sno ett exempel från tidigare i tråden, mickar en virvel med en över- och en undermick. Då kan vi få både fas- och polaritetsfel. Vänd då först polariteten på den undre micken (eller övre, men inte båda i alla fall…). Om något fasfel återstår, på grund av olika avstånd till respektive mick, kan man ju enklast bara flytta den inspelade signalen i ena kanalen i efterhand så att de båda signalerna matchar. Det är ju enkelt med dagens (och även gårdagens) digitalteknik. Om jag exempelvis spelar in akustiska trummor, brukar jag be trummisen spela enstaka slag på de trummor som har en egen mick, så att jag i efterhand enkelt kan se hur mycket jag behöver flytta de olika kanalerna i tiden för att de ska matcha så bra som möjligt. Likadant kan man säkert göra med kontrabas. Om spelar in en enda ton och den tas upp av två mickar, kan man ju kolla om båda signalerna börjar i samma riktning. Kurvan kan ju antingen börja uppåt eller nedåt. Börjar de olika är det ju fel polaritet på en av dem. Därefter kan man ju kolla om det stämmer i tiden och sedan flytta ena kanalen vid behov.

Vet inget om just Logic, men vad menar du med ”kvaliteten”? Är det ljudkvaliteten du syftar på så påverkas ju inte den av brännhastigheten så länge all information brändes korrekt. Det som kan hända är i så fall att skivan, helt eller delvis, inte kan läsas alls av vissa eller alla spelare. I princip är det väl bara att testa om skivan funkar efter bränning. Om den gör det borde den ju vara OK. Det kanske kan vara bra att testa med lite olika spelare. Men varför bränna skivor över huvud taget? Vart ska du skicka den? Kräver de CD-R? Går det inte bra med ett USB-minne eller liknande, eller att man laddar upp den någonstans (exempelvis DropBox eller någon av dess konkurrenter) där mottagaren enkelt kan ladda ner den? Då slipper man ju portot också… Känns lite stenåldersmässigt att hålla på med roterande plastskivor år 2012…

Gäller detta alla covers? Tänkte på sådana som anger ”Trad.” under rubriken upphovsman och ”Manus” under rubriken musikförlag. Kan inte komma på någon specifik låt just nu, men jag är säker på att det finns… Om man spelat in när man sitter och jammar lite och någon ”riktig” låt råkar komma med på ett hörn? Hm… okej, jag ger mig, jag har inte läst reglerna… Kom bara att tänka på att jag spelat in några låtar som jag inte anser att jag skrivit själv, men jag är hyfsat säker på att ingen annan heller skrivit dem (bara fått ett antal toner och ackord på hjärnan och spelat in skiten). Har spelat upp dem får några få personer och ingen har känt igen dem hittills i alla fall. Hur kan man vara absolut säker på att det man spelar inte tillhör någon annan…? Tillägg: Kom på att jag har snott introt på en av mina patetiska inspelningar från introt på en helt annan låt, som normalt brukar ha ett helt annat intro. Gitarristen som spelar introt (det jag ”snott” alltså) spelar under pseudonym, eftersom han har något kontrakt som förbjuder honom att medverka på inspelningar utanför kontraktets gränser, så att säga, så jag vet inte ens vad vederbörande heter, så jag kan ju inte heller fråga honom om jag får ”sno”, eller åtminstone låna introt… Själv spelar jag melodislingan i introt på ett lite annorlunda sätt, i ett annat tempo och i en annan tonart och på ett annat instrument (vanlig telecaster istället för någon ”lap-steel guitar” eller vad det nu heter på svenska…), men man hör nog ganska klart och tydligt att det är samma melodi i grund och botten. Nåja, skit samma, jag har ändå inte tänkt publicera skiten (det finns ju gränser för hur mycket man vill göra bort sig); det var mest en hypotetisk fråga.

Själv spelar jag in med en gammal extern burk som heter Roland VS-2480 (kom 2001 och nu är den väl bortglömd av alla utom mig, men det är i alla fall en 24-kanals hårddiskinspelare med inbyggd 64-kanals mixer med motorreglar och en del effekter, 8 analoga utgångar, 16 analoga ingångar varav 8 med valbar fantommatning, en del digitala in- och utgångar och så vidare). Den funkar kanon för mina behov och jag kommer nog inte att överge den förrän den går sönder och inte går att reparera till rimlig kostnad. Hur som helst, så har jag funderat lite på Ardour. Hur långt har man kommit med detta projekt? Finns det några fördelar (förutom det uppenbara, att det är gratis och öppen källkod) jämfört med kommersiella produkter? Vad saknas, och vilka är dess svaga punkter? Själv arbetar jag helst enbart med FLAC-filer, vad jag än ska göra, såvida jag inte är fruktansvärt tvungen att använda något annat format (exempelvis mp3 då min jobb-bil inte tolererar något annat), och vad jag förstått så är FLAC inget problem för Ardour (konstigt vore det ju annars). Kan något eller några av de kommersiella programmen använda FLAC-filer? Okej, detta känns lite luddigt redan, känner jag, men jag behöver inga vetenskapliga svar; jag var mest nyfiken…

Eller köpa nya potar till den jag har… Tänkte om någon kände till om det fanns något användbart i någon 19"-enhet, effektpedal eller liknande. Har ju inte köpt sådant på 100 år så jag har tappat all koll på vad som finns nu för tiden och enbart litat till de effekter som finns i min urgamla Roland GP-100 och Roland VS-2480. Nåja, nu känns det lite som att jag kapat tråden så vi kanske ska lämna det. Jo, rik är jag ju, men inte på pengar… (fast inte utfattig heller, kanske är bäst att tillägga så att ingen oroar sig i onödan…)

Nja, jag hade nog tänkt mig någon hårdvaruburk av något slag, då jag inte använder PC för inspelning (använder som sagt min gammalmodiga Roland VS-2480 från 2001 fortfarande). Har dessutom varken Windows eller MacOS X så det blir inte så lätt att hitta pluggar som man kan använda. Har knappast förväntat mig att hitta ett fjäder-reverb i form av en LADSPA-plugin, exempelvis…

Jag tillhör det utdöende släktet som använder en Roland VS-2480 till mina inspelningar. Det blir lite som en hybrid mellan analog och digital mixning även om den är helt digital. Visserligen kan man använda både mus och tangentbord men när man kommer till själva mixningen så har den ju 17 motorreglar att dra i, som man kan koppla till olika funktioner. Har själv tidigare använt mig av rullbandare på 1980- och 1990-talet, men jag stod aldrig ut med brus och bandkompression. Gillade inte när min trummaskin (kände ingen trummis på den tiden) lät ”blop blop” istället för ”pang pang”, eller hur man ska förklara det… Det löste jag dock delvis med att synka till MTC via en SMPTE ⬄ MTC-burk och så vidare. Nej, jag längtar inte tillbaka till det analoga för det jag minns av den tiden var enbart problem, problem och mera problem samt dåligt ljud. Det lät inte exakt likadant efter band som före band, vilket gjorde det svårt att ställa in ljudet så att det blev som man ville ha det… Dock är det en sak jag inte har lyckats att få till digitalt, och det är fjäderreverbet på min gamla Peavey Bandit (den första versionen som bara hette Bandit utan siffror efteråt). Visserligen är reverbet ganska brusigt med när jag bytt en OP-förstärkare var det mesta av bruset borta. Reverbet finner jag mest oersättligt när det gäller , då jag vill ha ett ganska extremt blött ljud som är lite svårt att förklara, men hittills har jag inte kommit i närheten av det med ett digitalt reverb. Problemet är att min gamla Peavey har väldigt dåliga potar som behöver sprayas varje gång man använder förstärkaren, annars hörs inte ett jota. Var på gång att köpa nya potar en gång men blev rekommenderad att spraya istället. Visst, det fuingerade ju, men nästa dag när jag skulle använda förstärkaren igen var den ju lika kass som innan jag sprayat, så jag var ju då tvungen att plocka isär skiten varenda förbannade dag. Så tips om digitalt reverb som efterliknar Peavey Bandits gamla fjäder-reverb emottages tacksamt, om det inte kostar några fantasisummor. Länken ovan beskriver hyfsat hur jag vill att det ska låta om reverbet.

En prioriteringsfråga… 😉

Varför då? OS X är ju överlägset Ubuntu på det mesta. Vill vi verkligen ha sådant här trams i denna tråd? Men jag kanske inte ska klaga, jag är ju ny här och ska väl stå ut med det mesta, antar jag.

Har tre PC varav två bärbara. Använder dock bara en bärbar till musik. Den andra är en Eee-PC och är väl lite för trött för sådant, men jag har å andra sidan inte testat. Köpte versionen med Xandros förinstallerat men kommer att slänga ut det till förmån för Eee Ubuntu (eller heter det Ubuntu Eee?). Dock använder jag huvudsakligen något helt annat när jag spelar in musik, nämligen en gammal Roland VS-2480. En kanonmaskin som för mina behov bara saknar några få saker, varav en riktig Brickwall-Limiter är det jag saknar mest. Håller dock på att skriva en enkel sådan i C++ att använda på min bärbara Ubuntu Studio-dator, så är förhoppningsvis det lilla miniproblemet löst. Allt i inspelningsväg försigår på VS-2480, därefter flyttar jag skiten till min bärbara, fipplar lite med dynamiken och anpassar de olika låtarna till varandra volymmässigt och så vidare, samt experimenterar med låtordningar och annat. Även dokumentation sker i min bärbara i form av ODF-filer och OGG-filer. Poängen med OGG-filerna är att jag då får låtarna i Vorbis-format så att de blir små och behändiga så att de får plats i min mp3-spelare, samtidigt som jag passar på att lägga in information om exempelvis vem som spelar vad på låtarna i form av ”taggar” i OGG-filerna. Givetivs är det ändå de 24-bitars WAV-filerna som jag använder om jag vill göra en CD, exempelvis. Eftersom min gamla mp3-spelare bara är på 1 ynka GB, så blir det fullt lite väl fort om jag skulle börja fylla den med 24-bits WAV, om den ens kan spela dem. OGG vet jag att den klarar i alla fall. Förmodligen klarar den MP3 också, men enligt mina egna tester är ljudkvaliteten för dålig i förhållande till filstorleken. Sen är ju MP3 inte lika öppet som OGG heller, vilket är väldigt avgörande för mig.

Nej, basen blev inte fetare. En högre samplingsfrekvens påverkar inte basen på något sätt, det vore mot all logik. Jo, basen BLEV fetare, jag vet att i teorin så ska den inte påverkas men hur förklarar du då att den ändras? Hur förklarar du att diskanten ändras även fast folk påstår att den inte ändras. De syftar på att det är god marginal med 44.1kHz. Jag tror inte du kan förklara det fenomenet då du måste ha gjort egna expriment på hög nivå som ej gjorts än (oupptäckta). Men vad jag "tror" så påverkar det även frekvens spektrumet nedåt. Folk är alltid så inbitna med vad som står i faktaböckerna men ibland är det bra att göra som Einstein = ifrågasätta de regler som påstås vara helt korrekta. Bara för att vi inte har den kunskapen just nu om varför det blir på ett visst sätt betyder det inte att DU har rätt. (dock inte jag heller) Men jag utgick från en subjektiv känsla... det kan du inte säga nej till! En klart underskattad effekt är annars den som kallas placebo. Den kan ställa till det rejält, varför allt annat än rena blindtester är helt meningslöst. En annan sak man MÅSTE tänka på, bland många andra så klart, är också att se till att de olika fall man testar har EXAKT samma volym. Örats frekvensgång är nämligen väldigt olika vid olika ljudstyrkor. Ökar man volymen bara en liten aning, kanske 0,1 dB, kanske man inte hör att volymen är direkt högre, men man uppfattar ofta subjektivt att det låter aningen bättre (eller sämre, beroende på vad man har för smak) när volymen ökar, även om det är aldrig så lite. Det är främst i basen som man hör skillnaden, men även i diskanten, i alla fall den del av diskanten som man kan höra. Runt 3 kHz är örat som känsligast, vilket ger att vid väldigt låga volymer är det BARA detta område man hör, plus en massa omgivningsljud och annat ovidkommande som kan vara svårt att komma ifrån i praktiken förstås. Men all bas är i alla fall i stort sett ohörbar vid låg volym, så även diskanten, alltså. Så om man testar två olika digitala ljudfiler exempelvis, så finns det kanske ingen anledning att misstänka att volymen skulle ha ändrats vid konverteringen, men om testet man gör inte är ett blindtest, kan det då inte vara så att, när man lyssnar på det ljud som man tycker borde vara det som låter bäst, man "spetsar öronen" lite extra just då? På grund av detta kanske man låter huvudet vara aningen närmare ljudkällan? Om så skulle vara fallet får man ju lite högre volym på köpet, kanske tillräckligt för att ljudet ska uppfattas som något bättre, kanske rent av ha "fetare bas"? Detta PLUS placeboeffekten plus kanske ytterligare några effekter, bland annat det faktum som någon nämnde tidigare, att ljudet i ett rum låter olika beroende på var i rummet man befinner sig och att det kan räcka med att flytta sig några cm för att det ska bli en hörbar skillnad. Detta är ju något man själv märkt när man försökt spela in akustisk gitarr med mikrofon på stativ. Man kan ställa in det "perfekta ljudet", men sitter man inte exakt likadant som när man ställde in ljudet, blir det bara skit... eller i alla fall inte så bra som innan. Nu säger jag ju inte att detta är orsaken till att basen i det givna fallet uppfattades som fetare, jag vill bara belysa vanskligheten när det gäller jämförelser. Det är inte alltid man mäter det man tror att man mäter, eller hör det man tror att man hör. Det är faktiskt en hel vetenskap, detta. Men visst, teoretiskt ÄR det ju bättre med högra frekvens än lägre, frågan är när skillnaden blir så liten att den blir meningslös. Tycker du att du hör skillnad så är det ju givetvis det du ska gå efter när du väljer samplingsfrekvens. Tycker du inte det, välj en lägre frekvens, så sparar du lite utrymme... Själv kör jag 44,1 kHz genomgående i mina inspelningar, mest av följande skäl: 1. Det låter "tillräckligt bra". 2. Slutmålet är CD (dock spelar jag in med 24 bitar som jag sedan måste konvertera till 16). 3. Jag spelar i huvudsak in på en Roland VS-2480 och den tillåter tyvärr inte 24 kanalers samtidig avspelning vid högre samplingsfrekvens än 48 kHz. Bara trummorna tar ju 9 kanaler (eller 8 vid mixning, eftersom jag slår ihop virvelns övre och undre mick till en kanal, dock utan att radera de ursprungliga kanalerna, så att jag inte låser in mig i något), så det blir ju inte mycket kvar om man bara har 16 kanaler. Några få stereokanaler och några körstämmor, så är det kört sedan... Gillar inte att ping-ponga och gör det bara i yttersta nödfall och helst då på sådant som ligger i bakgrunden, exempelvis kanske 5 bakgrundsstämmor får bli en stereokanal och så vidare). 4. Det finns säkert en fjärde orsak också, men det är inte alltid man får fram allt man vill säga... J.R.

He he he, nej självklart är det inte så enkelt, men rent teoretiskt borde man ändå ha större chans att få det bra när in- och ut-frekvensen är multipler av varandra. Vare sig det gäller medelvärdesbildning, effektivvärdesbildning eller någon av de säkert otroligt många andra metoderna som man kan hitta på om man vill. Skulle man fåna sig med att plocka bort varannan sampel så dyker ju genast frågan upp också om man ska ta bort jämna eller udda samples... En metod skulle ju kunna vara en nästan löjligt hög översampling med en frekvens som "passar in" på både 96, 88,2, 48 och 44,1. Ska man blanda in 176,4 och 192 kHz också så snackar vi ju om otroligt hög översampling, nästan 34 GHz... Men då skulle man ju ganska enkelt, om man tänker sig att man räknar ut nya värden mellan varje sampel efter någon lämplig kurva, vill man vara simpel väljer man en rät linje, men då är vi där igen, så något mer trovärdigt får det allt bli, kunna räkna om alla värden till vilken som helst av alla 44100- och 48000-multipler. Men det blir som sagt en sanslöst hög samplingsfrekvens. Vilken dator skulle klara det i realtid? Men lyckligtvis behöver man inte göra så. Det går att räkna ut alla värden för de olika frekvenserna ändå, med relativt enkla matematiska formler. Eller mer komplicerade om man tror att det skulle låta bättre och om man står ut med att det tar längre tid... jag vet en del som spelar in med 48 kHz för att sedan konvertera till 44,1 kHz. Det tycker i alla fall jag känns meningslöst. Spontant tycker man nog att konverteringen borde förstöra ljudkvaliteten mer än om man kör 44,1 kHz från början och därmed inte behöver konvertera alls. För hur man än vänder och vrider på det så är all samplingsfrekvensomräkning en förstörande process, sedan om det går att höra är kanske en annan sak.

Om man jobbar med ett material som senare ska ner till CD skulle jag nog själv hellre välja 88,2 kHz. Borde vara betydligt lättare att konvertera på ett bra sätt till 44,1 kHz än från 96 kHz och borde därmed ha en rimlig chans att ge ett bättre resultat (om än marginellt bättre, men vem vågar chansa?). Annars spelar det väl ingen större roll.

Ja, om man har det behovet, vilket dock inte jag har. Om jag skulle köpa en H2 skulle det vara för möjligheten att spela in ljud där det inte finns tillgång till ström. Därefter överför jag bara ljudspåren till min Roland VS-2480 och jobbar vidare i den. Perfekt i så fall om H2 arbetar med 24 bitar, precis som VS-2480.