dali

Karajans version av Albinonis Adagio är bland det lugnare man hört: http://youtube.com/watch?v=mz4dpbk8YBs

Lite rock/hårdrock/metal som jag tycker funkar för träning: Rammstein - I princip allt, testa Mutter eller Sehnsucht ... tysk marschmusik Kamelot - Skivorna efter 2000, testa Karma eller Epica .... amerikansk powermetal The Haunted - Made me do it ... svensk aggrometal, kanske för aggressivt? Daughtry - Daughtry ... lite "lättviktigare", inte lika mycket energi

Det omvända verkar också gälla ... titta bara på Idol, där är det plågsamt tydligt att majoriteten av alla som verkligen vill synas är totalt talanglösa. Kanske är det så illa att talang och ambition är motverkande krafter, finns det ena så saknas det andra. Stämmer i alla fall med mina erfarenheter av (amatör)musiker, de riktigt haksläppsduktiga är inte de som tar plats och till varje pris vill bli kända.

Visst, i dagligt tal betyder "hifi" inte längre högkvalitativt ljud, men ursprungligen betydde det att man skulle ha en anläggning som återger musiken med så lite förvrängning som möjligt. Under årens lopp så har hifi kommit att betyda "en vanlig stereo", vilket är beklagligt men inte mycket man kan göra något åt. Ungefär som att termen hacker i dagligt tal betyder "kriminell datoranvändare", den ursprungliga betydelsen var "en som är väldigt duktig på datorer". Det jag menar med "hifi" är mycket riktigt "high end"-anläggningar, vilket inte nödvändigtvis betyder astronomiskt dyra prylar, men det är inte prylar man köper på SIBA, OnOff mm (inte vad jag sett i alla fall). Den som vill veta vad "hifi" stod för från början kan kolla här: http://en.wikipedia.org/wiki/High_fidelity

Du har rätt och fel. Om anläggningen inte spelar upp musiken som det ska låta så är det inte en hifi-anläggning. Majoriteten (99%) av alla stereoanläggningar som Svensson har hemma är inte bra och är definitivt inte "hifi". Termen "high fidelity" betyder "hög trovärdighet" och målet är att det som finns på mediet (skivan) ska återeges med så lite förändring som möjligt. Du har alltså rätt i att en normal "hifi-anläggning" inte är hifi, men det beror på att folk inte vet vad hifi är. Tyvärr så blir produktionen på skivorna bara sämre och sämre, CD-formatets potential utnyttjas inte och dagens audiofiler har det inte lätt, se bl a denna artikel: http://spectrum.ieee.org/aug07/5429 Då spelar det ingen roll att man har en bra anläggning ... skit in, skit ut.

Jag skulle säga så här: Cover - Låter som originalet. Tolkning - Kan låta nästan hur som helst. Texten är ibland det enda som återstår av ursprunget. Sen finns det förstås många grader däremellan.

Den enkla förklaringen är väl att det är större skillnad på en bra och en dålig mikrofon än på en bra och en dålig högtalare. Pratar vi stereoanläggningar så är ju målet (för de flesta) att få så lite förändring av källan som möjligt ... raka tonkontroller osv ... "high fidelity". Om källan är kass så får man ett kasst resultat. Audiofili är dock ett moras av obekräftade teorier, halvsanningar, överdrifter och direkta lurendrejerier. 😳 Poängen är att man inte kan ändra på kvaliteten på inspelningen senare i kedjan, dvs det finns inget utrymme för förbättringar. Skit in, skit ut.

Senaste Dream Theater-skivan (Systematic Chaos) finns i specialupplaga där det ingår en dokumentär från inspelningen av skivan på DVD.

Hehe, här är . Verkar som om alla gjort en version av den ... 😆

Hallelujah, absolut! Här är en till version som ger mig rysningar: . Buckleys "originalversion" är dock fortfarande bäst. (Jag vet, Cohen är originalet)

Tackar! Hehe, det kan diskuteras om det som kommer ut ur högtalaren verkligen är musik ... 😲 Det ska i alla fall likna rock/hårdrock/metal när elguran hänger på axlarna, när den nylonsträngade plockas fram är det av naturliga skäl mjukare, önskar jag kunde spela som Andy McKee.

... men insåg att tid, talang och fysik saknades. Spelar gitarr "hellre än bra" sedan ca 20 år tillbaka, men har nog samlat ihop färre speltimmar under de 20 åren än Joe Satriani gör på en månad. Återfallslirare, efter dryga 10 år med dammiga gitarrer är det dags för en revival.

Gitarrister som har den unika förmågan att aldrig tråka ut mig: Andy McKee - Sök på Youtube.com. Ville sälja gitarren efter jag sett hans videos. John Petrucci - Kan "allt" (nåja, inom metal i alla fall) och gör det intressantare än de flesta andra tekniska gitarrister. Mikael Åkerlund - Får dödsmetall att låta vackert, say no more.