Natanael

MuseScore är ett gratis och open source grafikst (WYSIWYG) notskrivningsprogram som nyligen nådde version 1.0. Det stödjer flera inmatningsmetoder bland annat MIDI-keyboard http://musescore.org/

Det känns som om tråden håller på att ta slut, men jag tänkte ändå försöka formulera det jag har tänkt på när jag har läst igenom tråden: Ifrågasättandet av religiösa texter (eller andra texter som innehåller någon åsikt) är bra. Debatten är ett av demokratins verktyg och hjälper oss att se saker på nya sätt. Å andra sidan finns det kanske mer angelägna saker att lägga ner tid och kraft. Den allmänna uppfattningen verkar vara att till exempel det nazistiska budskapet (som kommit upp tidigare i diskussionen) är farligare än till exempel det kristna, muslimska, judiska, hinduiska eller budistiska budskapet och motståndet mot den sortens texter och budskap är därför större. Att vara religiös är ganska accepterat hos de flesta, medan extrema åsikter tas på större allvar. Demokratin är inte perfekt. Till exempel tillåter den folket att välja en dålig ledare och alla har inte samma möjlighet att bli ledare inom en demokrati (vilket i sig kan ses som odemokratiskt). Det juridiska systemet är inte perfekt: många brott slinker igenom. Demokrati tillåter även "dåliga" åsikter. Det finns både fördelar och nackdelar med demokrati, men det är det bästa vi har just nu.

Vet inte om någon har sagt det här redan, men dominanten (D i G-moll) spelas nästan alltid i dur oavsett om låten går i dur eller moll. Ofta har den en 7:a också. Sub-dominanten (Cm i ren G-moll) kan vara dur i en melodisk mollskala (sexten och septiman höjs när skala går upp). Fler ackord kan vara dur oavsett tonart. Det är för att dessa leder till ett annat ackord (tror jag). Testa till exempel att ta ackorden Am A7 Dm E7 Am. Då är A7 Dm's dominant och förbereder alltså Dm. Om man spelar i C dur så kan man ha ackordföljden: C E7 Am A7 Dm G C Då är E7 dominant till Am (tonikaparallellen) och A7 dominant till Dm (subdominantparallellen).

Om någon skulle vara instresserad så är det här den allra mest grundläggande teorin som jag har lärt mig den. Det finns två ackord som är "mest intressanta" och det är Tonkian och Dominanten (Doinanten är ofta ett 7 ackord). Tonikan är alltid grundtonen i skalan och dominanten är kvarten (5 tonen i skalan). I C-dur är alltså C tonika och G dominant. Nästan alla låtar slutar på tonika och innan sista tonikan är det nästan alltid en dominant. Oftast börjar låten även på tonikan. Ett tredje ackord är Sub-dominanten. Detta är ackordet innan dominanten (alltså F i C-dur). Jag har inte lärt mig några regler för när man ska använda detta ackord, utan man lägger in det där det är snyggt och tonerna passar. Alla ackorden har paralleller. Mollparallellackordet ligger en liten ters (1,5 tonsteg) ner från durackordet. Tonikaparallallen (Tp) i C-dur är alltså Am. Teoretiskt kan man alltid byta ut ett ackord mot sitt parallellackord, men i praktiken får man lyssna efter vad som låter bra och vad som passar. I moll är dominanten oftast dur. I A-moll borde ju dominanten vara Em, men ofta är den istället i dur. Sub-dominanten kan vara både dur och moll beroende på vilken mollskala som används (ren, harmonisk eller melodisk). Slutligen: Det viktigaste är om det låter bra, inte om det stämmer med teorin. Vill man sluta på dominanten så kan man göra det, men med terorin vet man varför det då låter som om det inte riktigt är slut...