Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Waldorf Music makes more waves by bringing flagship’s futuristic functionality and advanced tonality to desktop with Iridium Synthesizer


    Nyhetsroboten

    REMAGEN, GERMANY: having opened eyes and ears when introducing its forward-looking flagship Quantum Synthesizer keyboard to widespread critical acclaim in 2018, Waldorf Music is proud to introduce its Iridium Synthesizer ‘sibling’ — sharing futuristic functionality and advanced tonality and applying those traits with welcomed added extras to a compact desktop form factor living up to the high-quality synthesizer developer’s demanding design standards — as of June 12…

    Iridium_Aufsicht_red.thumb.jpg.ee25d51763fca9fdea4d576172794cc0.jpg

    Following in the Quantum Synthesizer’s trailblazing footsteps, the Iridium Synthesizer features a generous high-resolution multitouch display working — with haptic help — in perfect harmony with an adroitly arranged control panel positioning all functions for speedy operation. Noticeably new to the demonstrably different Iridium Synthesizer is its integrated 4 x 4 pad matrix, used to call up sequences, chords, scales, and arpeggios. A quick glance under the hood, however, reveals that the Iridium Synthesizer still shares the same selectable sound generation processes per oscillator (OSC 1, OSC 2, and OSC 3). As such, it can convincingly and comprehensively reproduce the sound spectra of the following five synthesis types: Wavetable, Waveform, Particle, Resonator, and Kernels.

    As a direct descendant of the legendary PPG Wave hybrid digital/analogue synthesizer series that made their mark throughout the Eighties by bringing the distinctive sound of wavetable synthesis to the musical masses, the well-known Waldorf Music marque is synonymous with top-tier wavetable sounds. Subsequently refining and expanding this sound generation process’ potential, the sound of Waldorf wavetable oscillators span subtlety to brutality — animated, digital, and diverse, yet easy to control. Classic wavetables from well-known wavetable synthesizers hailing from the PPG and Waldorf stables, spectral analysis, speech synthesis, wavetable generation from audio material, and more besides are all available to Iridium Synthesizer users when selecting Wavetable.

    With early wavetable synthesizers, even, typical waveforms familiar from analogue synthesizers were always available at the end of a wavetable. Waveform selection on the Iridium Synthesizer goes far beyond this, though, by offering up to eight simultaneously selectable waveforms per oscillator, enabling infinitely dense, fat analogue-sounding tones, with detuned modes, tuneable noise, and hard sync.

    Iridium_Totale_rechts.thumb.jpg.46590866ae6ffe278cfa5679148cb19d.jpg

    2GB internal sample flash memory is available to the Iridium Synthesizer’s Particle oscillator, opening up exciting new possibilities of traditional stereo sampling with granular synthesis functionality — also available when processing a live input signal — for extensive manipulation of sample-based sounds. So the Iridium Synthesizer comes complete with 2GB sample content, while sample material can be reloaded or backed up by the user via USB drives or MicroSD Card connections.

    Creativity abounds further still when selecting the Resonator sound generation process to manipulate multi-samples from the internal sample flash memory or noise via an exciter and various modulate-able spectral parameters — perfect for generating awe-inspiring animated sounds and drones, which can, for example, easily be integrated into a Eurorack modular synthesizer environment via the Iridium Synthesizer’s integrated control voltage connections (CV In1, CV In2, CV In3, and CV In4)... another added extra that should surely be welcomed in this day and age of anything goes!

    Get this, though: thanks to its innovative implementation of six Kernal operators, the Iridium Synthesizer can capably generate familiar FM (Frequency Modulation) tones of the type that revolutionised the entire synthesizer market in the early Eighties, as well as spectacularly different-sounding ones — and all without the notorious complexity associated with those once-revolutionary early-Eighties efforts ending up so overused on numerous hit records of the time. Thankfully, the Iridium Synthesizer’s deftly-designed multitouch display supports the processing and visualisation of sonic relationships of its Kernels, considerably easing the process of creating spectacularly different-sounding tones with more than a touch of originality thrown in for good measure!

    But better still, OSC 1, OSC 2, and OSC 3 can each play one of those sound generators, so spectacular-sounding sound design can come quickly to Iridium Synthesizer users of all levels — before being balanced by the OSC MIX (mixer). Thereafter, the signal from the three oscillators makes its way to the DUAL FILTER section where fully stereo multi-mode filters convincingly cover all conceivable classic filter variants. Various filter modes are additionally offered by the Digital Former, such as Comb, classic Waldorf high- and band-pass, and notch filters from Waldorf Music’s Largo and Nave software synthesizers, plus PPG models, alongside signal enhancer effects, such as Drive and Bit Crusher, and more.

    Moreover, an LFO (Low Frequency Oscillator) section with no fewer than six LFOs works with six loop-able ENVELOPES, all of which can be linked and smoothly operated within the 40-slot modulation matrix, thanks to the Iridium Synthesizer’s integrated high-resolution multitouch display.

    With up to 16-voice polyphony in full stereo and an ability to overlay two sounds or play them simultaneously via the split function, the functional desktop design of Waldorf Music’s Iridium Synthesizer allows for sound design opportunities that are often out of this world with up to 7,000 patches internally saveable. Speaking of which, since Iridium Synthesizer patches are compatible with Waldorf Music’s flagship Quantum Synthesizer (running recently-released version 2.0 firmware), they can be transferred to and from the Quantum Synthesizer. Such cross-compatibility means that the Iridium Synthesizer comes complete with an extremely extensive sound set from the get-go... get going with inspirational sounds programmed by some of the best sound designers in the world, or work with the inspirational Iridium Synthesizer’s fanciful features to sound highly original, off the cuff or otherwise.

    On the face of it, then, Waldorf Music has named its Iridium Synthesizer appropriately. After all, iridium dates back to the early 19th Century and the chemical element of atomic number 77 — named from the modern Latin word for rainbow (irid), since it forms compounds of various colours. Clearly, the range of sound colours available to Iridium Synthesizer users are almost limitless. Letting rip with that generous high-resolution multitouch display working — with haptic help — in perfect harmony with an adroitly arranged control panel positioning all functions for speedy operation is a joy to behold... both for eyes and ears!


    The Iridium Synthesizer is available through Waldorf Music’s growing global network of distributors (https://www.waldorfmusic.com/en/international-distributorsspacer.png) at an SRP (Suggested Reseller Price) of €1,960.00 EUR (excluding tax).

    For more in-depth information, please visit the dedicated Iridium Synthesizer webpage here: https://www.waldorfmusic.com/en/iridium

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Calle Olsson
      Allt fler musiker har börjat botanisera bland gamla syntar och effekter, och det finns stora chanser att göra riktiga guldfynd. Här är Roland S-10, en samplare från 1986.

      När den renodlade samplaren Roland S-10 kom 1986 vände den sig till en relativt bred massa med sin i sammanhanget låga prislapp (11 800 kronor) och användarvänliga gränssnitt. Modulvarianten döptes till MKS-100.
      Modulvarianten MKS-100.
      I dag kan man få tag på S-10 för några hundralappar på andrahandsmarknaden, och det gör den till en av de mest prisvärda vintagesyntar som går att köpa. På köpet får man ofta med några fabriksdiskar, och de håller väldigt hög kvalitet.
      Visst, Roland S-10 har begränsade programmeringsmöjligheter, är rätt tung och har långsamma diskettstationer. Men begränsningar föder kreativitet, och en känslig diskdrive kan ge upphov till en hel del slumpmässiga effekter. Roland S-10  lägger nämligen till och fyller ut med exempelvis vitt brus om den inte kan läsa från disken. Det kan låta otroligt mäktigt när man lägger stråkbasar i oktaver och helt plötsligt kommer en storm in mitt i ackordet!
      Baksidan av Roland S-10
      Quick Disk-drivern är en del av charmen med S-10: Du får nöja dig med ett ljud per sida – enkelt och bra!
      Roland S-10 lämpar sig utmärkt till fina stråk- och körljud, kanske en vacker flöjt eller varför inte en gitarr? Alla fab­riksljud är noggrant programmerade/samplade/processade i Rolands fabriker eller hos någon annan professionell instans, för det är – eller i alla fall var – ett professionellt instrument.
      När ett ljud har laddats in har du möjlighet att gå in och ändra till exempel attack och release, vilket är mycket användbart. Vibrato kan appliceras, och vad mer behöver man? Ja, både högpass och lågpass finns, men de är destruktiva, så du måste var noggrann med att spara din sampling innan du trycker in Execute.
      Roland S-10 har hela åtta toners polyfoni, och du kan ha fyra olika ljud samtidigt. Själva samplingarna kallas A/B/C/D och kan konfigureras på olika sätt: A+B/C+D, A/B/C/D, A+B+C+D, etcetera.
      En stor del av originalljuden var av etno­karaktär, och boxarna med fem ljuddiskar kostade 595 kronor.
      Oftast använder jag bara en bank och samplar ett ljud, ändrar lite adsr och lfo, och spelar. Bland fabriksdiskarna finns dock lite mer sofistikerade ljud som består av upp till fyra olika samplingar som strategiskt lagts ut vid olika splitpunkter. Allt för att det ska låta så naturligt som möjligt.
      Det gör det inte, men det låter vackert och hoppfullt, och kampen hos ljudingenjörerna lyser igenom. De hade 12 bitar, 30 kilo­hertz och 4,4 sekunder på sig att skapa körljudet från himlen. På ljudet ”Choir 1” har de utfört jobbet galant. Andra favoriter är String Ensemble, VP-330 Choir och VP-330 String. Alla ljud är i mono, men faktum är att instrumenten är så billiga att jag har skaffat två av varje i stället för att gnälla.
      Sedan kan man kanske undra varför i hela friden man ska lägga ner tid på dessa gamla skapelser när det finns gratispluggar som rent tekniskt kan göra allting – och förmodligen en miljon gånger fler saker. För mig handlar det om känslan, estetiken, och mekaniken.
      ROLAND S-10
      Typ: samplingssynt. Produktnamn: Roland S-10. Tillverkare: Roland (roland.se). Polyfoni: 8 röster. Sampling: 12 bit, 30 kHz. Minne: 256 k, 4,4 sekunders total samplingstid. Filter: Hög- och lågpass. Keyboard: 49 anslagskänsliga tangenter. Midi: Ja. Den här är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades i tidningen Studio 8-2010.
    • By Studio
      Svenska Kite har på senare tid hyllats som ett av de allra bästa svenska livebanden. Och soundet mejslar de fram med huvudsakligen analoga metoder.

      Nicklas Stenemo (till vänster) och Christian Berg i Kite vrider fram sina pampiga ljudlandskap ur analoga maskiner. (Foto: Herman Dahlgren)
      Den svenska syntduon Kite har välförtjänt höjts till skyarna (pun intended) både inom och utom Sverige för sin suggestiva, episka pop. Studios reporter lyckades efter stor förvirring i Årstas djungel av partihandlare, lastbilar och utbrunna bilvrak till slut hitta in i bandets allra heligaste, deras pyttelilla studio – fullständigt belamrad med syntar och gadgets av alla de slag. Allt för att undersöka vad det är för tänk, maskiner, manicker och mojänger som ligger till grund för deras magiska ljudlandskap och låtar. Kodord enligt Kite: analogt äger.
      Frodas i skuggan
      Att sångaren Nicklas Stenemo och keyboardisten och ljudskulptören Christian Berg har valt att från starten 2008 varje år släppa en ep istället för traditionella album och singlar har gjort att Kite har hamnat i en viss radio- och medieskugga. Mainstream-media recenserar sällan annat än fullängdare och radion, både den kommersiella och den statliga, vill ha formatanpassade singlar, annars får det fan vara. Ett faktum som dock inte bekymrar Kite ett ögonblick – tvärtom. Det går så bra ändå.
      – Syntmusiken idag är ju en subkulturell grej. Till skillnad från hur det var för tjugo, trettio år sedan när Depeche och andra band var stora. Vi har aldrig haft något intresse av att ligga på ett stort skivbolag. Där ska det alltid in och petas i saker och ting. Får man en hit så ska den gärna följas upp av ännu en hit som låter typ likadant, och så plötsligt står man där i ”det heliga Skavlan” eller något caféprogram fast man egentligen inte alls har lust. Och det har inte vi. Vi kör hellre vårt eget race och bygger långsamt och långsiktigt och gör precis vad vi tycker är kul och som känns bra, säger Christian Berg.
      – Det måste få ta den tid det tar, vi har inte bråttom. Och radion har vi för länge sedan slutat skicka våra plattor till. De bryr sig i alla fall inte, inflikar Nicklas Stenemo och ser inte särskilt ledsen ut för det.
      Storslagna konserter
      När undertecknad träffar Kite i deras studio har Nicklas och Christian just kommit hem från en turné i Tyskland. Som vanligt har deras spelningar unisont hyllats både för det musikaliska och, inte minst, det visuella. Det sistnämnda är något som Kite lägger nästan lika stor vikt vid som musiken.
      – Det känns ju lite fel att säga att ljusshowen är lika viktig som låtarna och soundet. Men vi gillar att tänka konceptuellt och då är helheten viktig. Men okej, musiken är ju såklart prio ett. Sedan designar vi vår scenshow runt den. Allt ska hänga ihop, säger Nicklas Stenemo.
      Vid vårt möte är Kites live-rigg fortfarande kvar i turnébussen, och tur är väl det. Deras pyttelilla, före detta kontorsrum på typ fem kvadratmeter, är ändå fullständigt belamrat av syntar, effektlådor och märkliga mojänger.
      – Vi har väl ett trettiotal olika syntar. Somliga är bättre för live-situationer och somliga funkar bättre i studion, säger Christian.
      Retro för hela slanten
      Förutom att Kite spelar in i Logic använder bandet sig i stort sett uteslutande av äldre analoga syntar och effektburkar.
      – Vi brukar utgå från en Studio Electronics SE 1:a. På våra första fyra ep:s gjorde vi i princip alla basljud på den, och vi använder den fortfarande ofta. Till skillnad från många andra gamla analoga syntar så hänger den med i sequensern och fixar ”dugga-dugga-dugga-dugga”-sextondelar när det behövs, berättar Christian Berg och fortsätter:
      – För lead-slingor är Korg Micro Preset, en av de första hemmasyntarna, väldigt bra. Framför allt om man vill ha det klassiska OMD-soundet då och då.

      Sovjetiska Polivoks är en tung pjäs i Kites artilleri.
      Sovjetisk pansarsynt
      Vidare i Kites arsenal av analogt studiogodis finns bland annat en rysk best till synthesizer. Den vid det här laget smått legendariska Polivoks. Lika hardcore som den låter, lika hardcore ser den ut. Enligt legenden (som är alldeles för bra för att orka faktakolla) lär reglage och switchar komma från samma tillverkare som gjorde instrumenteringen till ryska pansarvagnar på 80-talet – och det finns ingen anledning att betvivla detta. Det här är en synt som verkligen är robust på alla sätt och vis.
      – Vi använder nästan aldrig samplers. Samplingar, ja, det händer. Men vi gör hellre våra egna från olika källor och kokar ihop dem till våra egna sounds. Vi har ofta minst fyra olika syntar som lirar samma grej. Vart och ett kanske de inte låter så kul egentligen, men tillsammans så funkar det. Många 80-talssyntar låter ju väldigt döda och sterila i sig själva. Men uppdubbade med till exempel en Roland Juno 60 eller andra riktigt bra analoga syntar så blir det bra, säger Christian.
      – Just Junon är kanon för att fixa sågtandsvågformer när man behöver ett riktigt smutsigt, typ distat gitarrfräs, och annat som man vill ha ”in your face”. Dubbar man sedan upp det med en DX 7:a eller någon annan egentligen ganska trist burk så händer det något …

      Roland Juno 60 kan prestera riktigt smutsiga ljud, och ofta dubbar Christian och Nicklas upp den med någon annan 80-talssynt.
      Värdsliga toner
      Annat som Nicklas och Christian gärna använder sig av, för att bredda Kites ljudlandskap och ge det en spännande och lite mer oortodox ljudbild, plockar de gärna från världsmusiken.
      – Vårt trumset består egentligen bara av kick, virvel och någon puka. Istället för cymbaler och hi-hat använder vi hellre klippt brus för hi-hat och till exempel en samplad puka med mycket reverb för crasharna. Dessutom lägger vi gärna in till exempel en panflöjt eller säckpipa här och där för att ge musiken lite etnofärg och en touch av andra kulturer. När vi behövde ljudet av en blåval till en låt så spelade vi in en gummiboll studsad mot korrugerad plåt, skruvade lite på effekterna, och sedan var vi hemma, säger Christian och ler.
      Studios reporter noterar glatt att en theremin (som kan höras bland annat på Beach Boys klassiska Good Vibrations) står i ett hörn av lokalen och ovanpå denna ligger ett fjäderreverb från Knas Ekdahl.
      – Den här är riktigt bra. Den är spelbar! Alltså, man kan lira på fjädrarna, helt enkelt, berättar Nicklas och Christian med en och samma entusiastiska mun.
      – Den är överlägsen när man vill ha hårda plåt- och metalljud, och det är ju en del av vårt sound, så den finns på många av våra låtar.
      Bombay Happy Meal
      Betydligt softare både ljudmässigt och till dess design är den Raagini Digital Electronic Tanpura som har en ganska central position i Kites studio. Den plastiga kuben ser ut som en kitschig leksak (snudd på något man skulle kunna få med sig i ett Happy Meal från McDonalds Bombay) men skenet bedrar. Detta är en fullständigt spel- och programmerbar raga-synt med oändliga möjligheter att skruva ut autentiska sitar-drones i alla dess former och skepnader. Perfekt när man som Kite vill bredda ljudbilden och samtidigt gå den lite smalare väg som Nicklas och Christian verkar vara helt ense är den enda rätta.
      Det är den vägen de går. Och snart är vi nog betydligt fler över hela världen som följer…

      "Vi kör vårt eget race och bygger långsamt och långsiktigt och gör precis vad vi tycker är kul och som känns bra" säger Christian Berg (till vänster).
      KITES FAVORITINSTRUMENT I URVAL
      Studio Electronics SE 1 Korg Micro Preset Polivoks Roland Juno 60 Mini Moog Elektron A4 Raagini Digital Electronic Tanpura FAKTA KITE
      Medlemmar: Christian Berg, Nicklas Stenemo
      Diskografi: 6 ep:s – Kite, Kite II, Kite III, Kite IV, Kite V och Kite VI
      Artikelförfattare: Pelle Almgren
    • By Calle Olsson
      Analogsynten Pro-One imponerar än idag med sitt feta sound.
      Jag hittade ett fjäderreverb i en annons för 24 år sedan. Säljaren var en folkhögskola. När jag ringde upp passade jag på att fråga om de inte hade några gamla syntar till salu. Visst hade de en gammal Pro-One.
      Jag slog till så klart och någon vecka senare landade ett paket på mina föräldrars köksgolv. Synten var defekt enligt säljaren men enda felet var lite oxid på volymratten.
      Synten var, i brist på ett svenskt ord, ”breathtaking”! Jag programmerade den inbyggda, mycket enkla stegsequencern med några steg, startade den och svepte med cut off-ratten. Fantastiskt! Upp med Osc 2 på mixerdelen. Ännu mer fantastiskt! Sen öka env mod på filtret... den här synten låter verkligen bra och fett!
      Sequential Circuits Pro-One

      Fyra gyllene år
      Pro-One såldes i cirka 10 000 exemplar mellan 1981 och 1984 och består i huvudsak av två oscillatorer, brusgenerator, vcf, vca, en moduleringsmatris, arpeggiator samt en enkel sequencer.
      På oscillator A hittar man sågtand och variabel fyrkant/pulsvåg. Båda kan avändas samtidigt. Pulsvidden på fyrkantsvågen kan regleras manuellt eller moduleras (pwm) av lfo, filter env eller oscillator B. Här återfinns även sync, vilket synkar oscillator A till oscillator B så att vågformerna startar exakt samtidigt – mycket effektfullt om de sedan moduleras individuellt av till exempel en lfo eller envelop.
      Oscillator B har även triangelvåg och en lo-switch som gör att den kan användas som en andra lfo. Båda oscillatorerna har dessutom oktavväljare och frekvensratt. Ljudet är mycket kraftfullt och organiskt. Det räcker faktiskt med en oscillator för att göra riktigt maffiga ljud och då får man många fler moduleringsmöjligheter tack vare funktionerna i oscillator B.
      Från oscillatorerna går ljudet sedan till en enkel mixer där du kan ställa nivåerna på oscillatorerna och noise/ext. Sedan går signalen vidare till ett mycket fint filter med dedikerad envelop. Det är självoscillerande och envelopen är mycket snabb och “punchy”. Jag använder ofta Pro-Ones fi lter för att skapa kraftfulla bastrummor eller Kraftwerk-slagverk.
      Det sista ljudet gör innan det når volymratten är att passera genom förstärkarsektionen, vca. Den har en likadan envelop som filtret, som lyckligtvis är lika snabb. Fantastiskt!
      Arpeggiatorfunktionen är väldigt enkel, likaså sequencern. Man kan programmera två olika sekvenser men endast tonhöjd registreras. Det är dock ack så effektivt i sin enkelhet. Jag har stått i timmar och skruvat på rattarna och transponerat sekvenser (bara att trycka in önskad tonhöjd på tangentbordet) och det låter otroligt bra! Synka ihop synten med en trummaskin eller din dator, (den kan trigga på ljud) och resultatet blir fantastiskt. Men kom ihåg att minnet är på max 40 toner.
      Avslutningsvis lite om moduleringsmöjligheterna. Om oscillatorerna är hjärtat, filtret huden och enveloperna nävarna så är modulerings-matrisen hjärnan på Pro-One. Här kan man bussa ut filter env, oscillator b eller lfo (direct/wheel) till: osc a freq, osc a pwm, osc b freq, osc b pwm och filter. Det går att välja om signalen ska gå direkt eller via moduleringshjulet.
      Finns det då inget negativt att säga om den här 40-åringen? Jo, klaviaturen lämnar en del i övrigt att önska. På nästan alla Pro-One-exemplar orsakar den problem idag. På nätet kan du dock hitta tips om hur du löser det. För ett riktigt fint exemplar får du betala ca 20 000 kronor idag.
      Sequential Circuits Pro-One
      Typ: Monofonisk analogsynt.
      Tillverkare: Sequential Circuits.
      Polyfoni: En röst.
      Minne: Nej.
      Filter: Ja, resonant lågpassfilter.
      Klaviatur: 37 tangenter F-C.
      Midi: Nej.
      Pris begagnad: Från ca 18 500 kr och uppåt.
       
      Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 3-2011
    • By Björn Olsberg
      Yamaha visar upp sitt nya stagekeyboard YC61 för keyboardister på scen. Det har en nyutvecklad så kallad Virtual Circuitry Modeling som ska vara ännu bättre på att återskapa exempelvis orgel- och pianoljud.
      Läs mer hos Yamaha.
      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.
    • By Calle Olsson
      PPG Wave 2 är en hett eftertraktad kultklassiker från 80-talet som har använts av Depeche Mode, David Bowie och Pet Shop Boys bland många andra.
      I mitten av 70-talet jobbade det tyska geniet Wolfgang Palm med att bygga modularsyntar till Tangerine Dream och andra band. Redan på ett tidigt stadium blandade han in digitala lösningar i sin instrumentdesign. Det ledde fram till ett antal modeller, bland andra Wavecomputer 360, som faktiskt var helt digitala. Dock fanns det vid den tiden inte teknik som var tillräckligt bra för att skapa det Palm hade i sitt huvud. I stället började han titta bakåt, och framåt. Framåt i form av att uppfinna den magnifika wavetable-syntesen, och bakåt genom att låta de digitala vågorna flöda genom klassiska analoga filter (vcf) samt analoga förstärkare (vca).

      Wavetable-tekniken
      En wavetable är en samling encykelsvågformer. I PPG:n finns 30 stycken wavetable och varje wavetable består av 64 vågformer.  Med hjälp av Waveform-ratten bestämmer man vilken av de 64 vågformerna man vill lyssna på. Vågformerna i en wavetable kan vara snarlika varandra, med olika övertonsspektrum, men de kan också vara helt olika varandra. Med hjälp av en moduleringskälla kan man växla mellan olika vågformer som man vill ska spelas upp. Moduleringskällorna kan vara till exempel lfo:n, en envelopgenerator, keyboardtracking och moduleringshjul.
      Om man till exempel använder lfo:n för att modulera vilken vågform som spelas upp så kan man simulera pwm eller oscillatorsync. Wavetables kom att bli ett av de mest använda sounden inom populärmusik under 1980-talet och användes bland annat av Depeche Mode, Gary Numan och Front 242.
      Före midi
      1982 kom PPG Wave 2.2. Den presenterades på Frankfurt-mässan det året tillsammans med Waveterm, en modul med fler funktioner till PPG 2.2. Detta var året innan midi blev världsstandard, och på Wave 2.2 fanns ett av Palm designat snabbare och stabilare system för digital kommunikation mellan musikinstrument, men tyvärr stannade det där. De flesta PPG:erna byggdes i stället om för midi.
      Wave 2.2 består av två huvudblock: en digital och en analog panel. Den digitala styr oscillatorerna och sequencern, och den analoga styr filter och förstärkare. Varje ratt har två funktioner och man byter enkelt mellan dem genom att trycka in en knapp. Tysk funktionalitet. De värden man rattar in syns i en stor tvåradersdisplay så man har god översikt under tiden man programmerar ljuden.
      Digitala oscillatorer
      Känslan av att spela på Wave 2.2 är verkligen speciell. Designen känns futuristisk både utseendemässigt och ljudmässigt. Det går att få till otroligt rena digitala klanger som lever på samma sätt som en vco. Dessutom är själva ljudkvaliteten ypperlig, och en ren ofiltrerad vågform har ett slags skivinspelningskänsla över sig. Som att någon har plockat fram det allra bästa ur klangen, det som får öron och själ att vibrera i takt med varandra.
      PPG Wave 2.2 har två oscillatorer per röst som kan producera 30 gånger 64 olika "single waveform cycles" vardera.  De härstammar från bland annat akustiska pianon och saxofonsamplingar. Dessutom går det att tillföra och redigera helt nya. Variationsrikedom är en underdrift.
      Det går att skapa de flesta ljudkaraktärer med en PPG Wave 2, både digitala och analogliknande. Dessutom har Wave 2 den speciella kvaliteten att kunna ta över ett ljudlandskap men även kunna ligga perfekt i bakgrunden – ett sant nöje att mixa.
      Analoga drömmar med SSM 2044
      PPG Wave 2.2 har samma underbara filterchip, SSM 2044, som återfinns bland i annat Fairlight II och Korg Polysix. Krämigt och härligt, med en mycket musikalisk resonans som blandar sig med ljudet snarare än lägger sig ovanpå. Man kan styra filtrets cut off frequency från en dedikerad adsr, lfo eller via keyboard-tracking.
      För att programmera de olika parametrarna på synten väljer man via en nummersats vilken parameter, och sedan skruvar man en av de åtta rattarna till önskat värde. Varje ratt har dessutom två funktioner (därav Multiple function) som väljs genom ett enkelt knapptryck. Själva känslan är som en klassisk analogsynt fast ljudet är annorlunda – om man vill.
      På den analoga kontrollpanelen hittar vi, förutom filtret, även syntens lfo och tre envelopformare – två stycken adsr och en tredje som bara har attack och decay. Den sistnämnda används för att styra tonhöjd på oscillatorer eller suboscillatorer.
      På PPG Wave 2.2:s digitala panel har du även tillgång till en intressant, om än rätt svårjobbad, åttaspårs-sequencer. Har du suttit med Logic eller Pro Tools en längre tid kan den kanske kännas en aning gammalmodig. Man kan i alla fall spara 1 000 toner fördelat på 10 sekvenser, som kan vara polyfoniska. Arpeggio-mode finns också för enklare slingor. Programmering av gamla hårdvarusequencrar är en fröjd när det väl börjar klarna. Begränsningar blir möjligheter och känslan av old school-datorprogrammering är inte helt avlägsen.
      Vill du få en uppfattning av hur PPG Wave 2 låter kan du testa pluggen PPG Wave 3.V från Waldorf, som är en emulering av hårdvaran. https://waldorfmusic.com/en/overview


      PPG Wave 2

      Tillverkare: PPG.
      Modell: Wave 2.2.
      Typ: polyfonisk digitalsynt.
      Tillverkningsår: 1982.
      Polyfoni: 8 röster.
      Sequencer/arpeggio: ja/ja.
      Minne: 200 ljud.
      Filter: 24 dB voltstyrt lågpassfilter.
      Keyboard: 61 tangenter C–C.
      Prisläge: cirka 110 000 kronor på begagnatmarknaden.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2012
  • Ämnen från forumet

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.