Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 07/07/2010 in Artiklar

  1. 5 points
    FREDAGSTIPSET: Studio lanserar Mixakuten – Vi har alla varit där… Det låser sig rejält i mixning- eller mastringsprocessen, tiden är knapp och du vet varken ut eller in. Men lugn, inom kort kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback på din mix- eller mastring utan kostnad. Lansering kl. 10:00 den 7 april. En stressad musikproducent ritad av Johanna Kristiansson © http://johannakristiansson.com På Mixakuten kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback. Jag kommer personligen svara på frågor gällande inspelning, mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Det kan handla om allt från ljudet på en virveltrumma, till hur sången sitter i mixen, eller vilka frekvenser som behöver ses över i slutproduktionen. Processen är enkel: Du laddar upp en ljudfil tillsammans med en fråga via Studios nya funktion, som sedan besvaras med en utförlig förklaring. Du har sedan möjlighet att återkoppla och betygsätta processen. Varje medlem har tillgång till två valfria uppladdningar, helt gratis, därefter sköts eventuell vidare kontakt utanför Studios ramar. Det är viktigt att inse att Mixakuten inte är ett fullvärdigt alternativ till varje sig mixning eller mastring, utan enbart ska ses som en hjälpande hand och förhoppningsvis en knuff i rätt riktning. Centralt är också förståelsen för att musikproduktion är ett kreativt yrke och därmed saknar regler för vad som är rätt och fel. Se därför Mixakuten som ett alternativ, ett nytt perspektiv, snarare än en lösning. Mixning och mastring är i mångt och mycket subjektivt, en konstform som så många andra. Jag kommer därför aldrig kunna garantera att du blir 100% nöjd eller att jag kan lösa alla problem som dyker upp. Vad jag däremot lovar är att göra mitt yttersta. Läs mer om Mixakuten och kom igång redan idag. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  2. 4 points
    FREDAGSTIPSET: Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. En bas som sitter där den ska i mixen ger musiken liv, sväng, värme och en stadig grund att stå på. Men hur får vi egentligen basen att höras i mindre högtalare? Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument. Men små högtalare då? Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem. Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi. Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan. Trollerilådan 1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret. 2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten. 3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen. 4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel. 5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare. Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer. Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  3. 4 points
    Gör en egen jullåt i Studiofestival nummer 46! Lagom till jul har vi dessutom lyckats få med fina priser från Fitzpatrick som sponsrar festivalen. Äntligen är det dags för en ny Studiofestival. Denna gång med jultema och det enda som krävs för att medverka är att du är medlem här på Studio. Bidraget måste vara nytt (inte tidigare utgivet) och kan vara gjord av dig själv eller tillsammans med andra. Bidraget ska vara inskickat senast den 31 december 2019 och vinnare utses den 13 januari 2020. Fitzpatrick är vänliga nog att sponsra denna festival med fina produkter: Universal Audio Arrow, ett par Kali LP-6 (monitorer) och klaviaturen Nektar GX49. Läs mer om hur du går tillväga! Använd tiden väl, ha kul och må bästa jullåt koras. Om Studiofestivalen Studiofestivalen började för ganska precis 15 år sedan i ett initiativ från forummedlemmen ®offe i forumets 776:e tråd någonsin. Och nu 15 år senare är vi uppe i festival nummer 46. Festivalen brukar ha ett tydligt tema och har uppskattats mycket av många.
  4. 3 points
    FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en ny serie i tre delar med syftet att belysa pluggar som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder, förutsatt att du använder dem på rätt sätt. Första delen hittar du här. Voxengo SPAN är ett fullmatat analysverktyg till Windows och Mac som fungerar i de flesta inspelningsprogram. Tjusningen med pluggen är att den på ett mycket överskådligt och pedagogiskt sätt talar om för dig vad du egentligen hör. Detta är ingen heltäckande guide, då SPAN har mängder av olika inställningar och funktioner, utan snarare en introduktion i hur du kan arbeta effektivare och faktiskt dra nytta av hjälpverktyget. Rätt inställning Börja med att ladda ner och installera Voxengo SPAN, vilket är gratis. Det första vi ska göra är att förenkla gränssnittet något. Klicka på HIDE METERS AND STATS för att plocka bort diverse mätare och statistik (vilket exempelvis gratisprogrammet Youlean Loudness Meter hanterar betydligt bättre). Vidare kan du ändra färg på analysfältet genom att klicka på färgknappen uppe till vänster bredvid HOLD. Ett rent gränssnitt med fokus på det väsentliga underlättar avsevärt. Bilden visar SPAN utan diverse mätare och statisik vilket gör analysarbetet av frekvenser lättare. Nästa steg är att ställa in SPAN så att analysfältet överensstämmer mer med vad du faktiskt hör, då grundinställningen är på tok för detaljerad och snabb. Klicka på det lilla kugghjulet uppe till höger och ändra Block Size (upplösningen/detaljrikedomen) till 8192, Avg Time till 6000 (hur ofta analysfältet uppdateras) och slutligen Smooth till 1/3 oktav. Resultatet blir nu en betydligt mer övergripande representation av frekvensområdet 0-20000 Hz vilket är lättare att jobba med och dra slutsatser från. Inställningarna för ett analysfält som bättre överrensstämmer med det du hör. Så använder du SPAN Poängen med SPAN är att få en visuell representation av det du har svårt att höra - vilket kan bero på lyssning, brist på erfarenhet eller örontrötthet. Placera SPAN sist på masterkanalen och spela upp din låt. Känns mixen grumlig eller tydlig? Basrik eller diskantrik? Tillbakadragen eller aggressiv? Ett tips är att referenslyssna på annan musik för att få lite perspektiv. Din mix kanske inte alls är så tokig som du tror, eller så är den betydligt värre. Sök efter tydliga toppar och dalar i frekvenskurvan och fundera över om dessa eventuellt ställer till problem. Och det är här hela hemligheten ligger: använd SPAN endast när du behöver. Analysverktyg är inte en garanti för en välljudande mix. En rak frekvenskurva är till viss del eftersträvansvärt men kan också innebära att musiken känns platt, ointressant och energilös. Kort och gott: använd SPAN för att lösa problem, inte för att mixa så att det ser bra ut. Frekvenskurvan uppmärksammar en tydlig dal och ett tänkbart problem runt 265 Hz. Likväl verkar området 800-1200 Hz värt att kika närmare på. Överkurs Klicka på pilen bredvid Routing och välj Mid-Side Stereo och ändra Underlay till SIDE. Du får nu två analysfält, ett för mittkanalen och ett för höger och vänster kanal. Generellt vill du inte att sidorna ska överrösta mitten. Håll även lite extra kolla på området under 80-100 Hz där frekvenser i sidorna sällan har särskilt mycket att hämta. Att sidokanalerna stundvis är dominanta är inget konstigt, men om de ständigt ligger och trycker undan mitten brukar detta indikera problem med frekvensmässig överlappning och därmed en försämrad och otydlig stereobild. Mid-Side Stereo-läget avslöjar att sidorna är påträngande runt 350 Hz i refrängen. Något som inte alls behöver vara ett problem, men som kan ställa till det. BONUSTIPS: Sola enskilda kanaler och klicka på HOLD för att lättare se toppar och dalar. Genom att hålla nere ctrl (Windows) och vänsterklicka med musen kan du dessutom zooma in och lyssna på specifika frekvenser. Scrolla för att bredda eller minska lyssningsområdet. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  5. 3 points
    FREDAGSTIPSET: Vad var det egentligen som gjorde soundet på 70-talet? Var det musikerna, de legendariska studiorna, instrumenten, mixerborden, rullbandspelarna, musiken eller kanske rent av drogerna? Frågorna är många och svaren likaså. Det är i stort sett omöjligt att tala om 70-talssoundet utan att generalisera. Det är viktigt att inse att musiken på 70-talet, precis som idag, hade en väldig genrebredd: rock, pop, disco, funk, punk, folk, country osv - där alla utvecklade sitt eget signum. Med detta sagt finns det ändå några gemensamma nämnare som vi idag ska kika lite närmre på. Till att börja med behöver du inte några speciella pluggar för att det ska låta 70-tal, detta är regel nummer ett. Tvärt om handlade soundet mycket om begränsningar och sättet att spela och spela in på. Det fungerar helt enkelt inte att spela in och producera som vanligt, för att i nästa stund slänga på ett gäng vintage-emulgeringar i hopp om att musiken på något magiskt sätt ska teleporteras från nu till då. I vått och torrt I takt med att hi-fi-entusiasterna under 70-talet eftersökte en alltmer naturtrogen lyssningsupplevelse började man i studiosammanhang närmicka i betydligt större utsträckning än tidigare - något som gav ett mer direkt och torrt ljud. Begreppet torrt är dock lite förvirrande och kanske inte direkt det vi tänker på som ”torrt” idag. Inte sällan fanns det ett litet rum runt varje ljud som tillsammans med andra instrument bidrog till en större helhet. Visserligen spelades många instrument in i hyfsat dämpade studior, men ofta lite större sådana med en hel del luft runt ljuden. Detta kan enkelt återskapas genom att närmicka hemma, eller med en lanjad signal, för att sedan lägga en ambiens runt med valfritt reverb. En personlig favorit i sammanhanget är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia. Sången fick däremot ofta en mer eller mindre rejäl skjuts av ett plåtreverb och då i synnerhet EMT140 och senare EMT250. Vidare var användandet av delay (Roland RE-201 Space Echo och senare Roland Dimension D) och olika typer av chorus vanligt förekommande, beroende på genre. Det var heller inte ovanligt att sången dubblerades med ADT (Artificial Double Tracking) vilket gav den klassiska John Lennon-effekten, eller varför inte Fleetwood Mac, Abba eller The Bee Gees. Detta kan uppnås genom att du sjunger in exakt samma sak två gånger och blandar kanalerna. Ett hett tips är då att klippa bort alla starka konsonanter i dubbleringsspåret för ett tajtare sound. Det finns även pluggar som efterliknar denna effekt. Gällande trummorna var det dämpat som regerade och detta mer eller mindre i mono, baskagge och virvel i mitten med överhänget hyfsat centrerat. Pukorna var ofta stämda i låtens tonart och virveln dämpades med allt från plånböcker till handdukar eller vad helst man kom över. Även här var det närmickat som gällde, gärna i kombination med en rejäl dos rullbandsöverstyrning vilket bidrog till ett lätt överstyrt/distat ljud och varm kompression. Mixerbord och rullband Många förknippar kanske 70-talet med analogt brus, vilket faktiskt var något man arbetade hårt för att undvika. Allt spelades in genom mixerbord (Trident, Neve, API, EMI, Helios, Harrison) preamps (Neve 1073, Telefunken v72, v76), kompresser (LA2A, 1176), för att sedan hamna på rullband (Studer A800, Ampex ATR-102) och slutligen på vinyl. Denna långa kedja innebar att ursprungsljudet förändrandes kraftigt på vägen (återigen något man helst undvek) i form av att brus tillkom, botten och diskant rullades av och kompression uppstod. Lite enkelt uttryckt är det detta vi idag kallar för saturation (mättnad/textur) och komiskt nog också det vi försöker efterapa i den digitala världen. Vi människor har nämligen en tendens att uppfatta allt för rena signaler som onaturliga och örontröttande. Slutligen hade studiorna inte som idag tillgång till ett oändligt antal kanaler. I början av 70-talet var det 16 kanaler som gällde för att senare utökas till 24 mot slutet av decenniet. Med detta i åtanke är det därför klokt att medvetet hålla nere antalet kanaler om du vill efterlikna ljudet från förr. Likväl är det också en god tanke att inte fega med panoreringen - låt en gitarr ligga helt till vänster och orgeln helt till höger osv. Svunnen är dock tiden med panorerad baskagge, bas, virvel och leadsång även om det så klart fortfarande existerade. En generaliserande sammanfattning Allt spelades in genom mixerbord till rullband. Närmickning och torra rum var ljudidealet. Själv mixningsprocessen var (ofta) ganska simpel, det vill säga inte särskilt mycket kirurgiska ingrepp, hård komprimering eller massa hokuspokus. Man spelade in ungefär som det var tänkt att låta, ofta i livesammanhang. Mindre uppenbar kompression tack vare den naturliga kompression (saturation) som uppstod i inspelnings- och mixprocessen. Alltså generellt mer dynamik än idag. Likväl limiterade man långt ifrån lika hårt som idag. Trummor dämpades och stämdes efter tonart. Det enda reverbet som användes var i stort sett plåtreverb. Musiken var långt ifrån lika tillrättalagd som idag. Begränsningar födde kreativitet och fokus låg i större utsträckning på låtskrivande och utförande än produktionen i sig. Checklistan för att fånga 70-talet i din DAW Begränsa dig till 16-24 kanaler. Använd en trebands equalizer, två kompressorer, ett plåtreverb och ett delay. Mer ska inte behövas. Tänk ambiens snarare än hörbara reverb. Mer torrt än blött. Mixerbords- och rullbandsemuleringar på varje kanal kan bidra till naturlig kompression och en avrullning i botten och toppen, men förlita dig inte på dessa - de är bara en liten del av soundet. Undvik att spela in till klick, om du vågar! Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. Missa inte Studiofestivalen med fina priser:
  6. 3 points
    När du precis har skrivit en låt kan du räkna med att ditt omdöme inte är det bästa. Här är verktygen som hjälper dig att förbättra dina låtar och ta dem till nästa nivå. Om du känner dig nöjd och stolt så är du förälskad i din egen skapelse. Och när man är förälskad så ser man som bekant inte några skavanker eller fel. Följ de här stegen för att förbättra din låt, och kolla om den håller när du granskar din förälskelse med kritiska öron. Bild: Pixabay 1. Vila Försök glömma din darling, låt sången vila i minst tre dagar, gärna en vecka. 2. Gå igenom låtstruktur och dynamik Lägg orden åt sidan och lyssna först bara på hur energin i musiken böljar. En riktigt bra låt drar ditt intresse in i låten med en stark start och håller ditt intresse kvar genom att den böljar dynamiskt mellan höjdpunkter och dalar, och genom att den balanserar mellan det förutsägbara och det som överraskar. Gör ett schema över delarna i låten utmed en linje: intro, vers, refräng och så vidare. Markera med kurvor hur energin böljar. Det normala är att det finns tre eller fyra energicykler i varje låt. Finns det tydliga höjdpunkter i energin? Om du har ritat en energikurva som ser ut som under "Otillräcklig dynamik" nedan, är det troligt att du behöver skapa en större kontrast mellan till exempel vers och refräng. Bra dynamik Otillräcklig dynamik Det vanliga är att verserna har lägre intensitet och mindre komplicerad melodi för att lyssnaren ska kunna fokusera på texten, och att refrängerna har en stegrad intensitet. Det kan åstadkommas till exempel genom att melodin ligger högre upp i tonhöjd, att det finns större melodiska språng, en mer intensiv rytmisering, en annan rytm i ackordväxlingen och/eller andra ackord än i versen. Låtens så kallade hook eller krok, det man kommer ihåg efter att ha hört den för första gången, brukar finnas i refrängen. Där är det också vanligt att låtens titel återfinns. Refrängen är låtens återkommande centrum, och det är viktigt att den är så stark att den tål att repeteras flera gånger, och att den skiljer sig från verserna. Introt och första versen är viktiga, det är där du sätter tonen, skapar stämning och väcker förväntan. Finns det kontrast mellan låtens olika delar? Om inte, kan din låt sakna nödvändig dynamik och uppfattas som monoton och långtråkig. Om du vill upprepa refrängen en extra gång på slutet är tricket oftast att lägga till en brygga, en del som skiljer sig musikaliskt till exempel genom att gå i moll om sången tidigare gått i dur. Bryggans syfte är att överraska med ny energi, en annan rytmisering, andra harmonier, för att det ska kännas fräscht att komma tillbaka till refrängen igen. Låtens olika delar ska flyta naturligt in i varandra. Om en övergång från vers till refräng känns onaturlig kanske du behöver lägga till ett så kallat prechorus eller en förrefräng, vars syfte är att tydligt förbereda för refrängen. 3. Arbeta med texten Renskriv din text på dator och skriv ut den. Läs den som text utan att lyssna på musiken. Om berättarrösten, tidsramen eller scenen ändras under sångens gång är det viktigt att detta är logiskt och begripligt för den som lyssnar. Du kan också pröva att ändra berättarperspektiv för att se om detta förbättrar sången. Den berättarröst som kommer lyssnaren allra närmast brukar vara första person, jag, i kombination med andra person, du direkt tilltal. Lyssnaren upplever det då som om den som sjunger själv har upplevt det den berättar om, och om han eller hon sjunger till ett du så känner sig lyssnaren direkt tilltalad. Tredje person, han/hon, ger mer distans och lämpar sig bäst i berättelsesånger. Prova dig fram. När det gäller tidsramen brukar nutid bli starkast för den som lyssnar, dåtid lämpar sig bäst när du berättar en historia om något som hänt. Framtid är den ovanligaste tidsramen. Har sången samma språkbruk rakt igenom? Använder du ett vardagligt språk eller ett mer poetiskt? Ofta är talspråket bäst, det blir konstigt att använda uttryck eller ord i en text som du inte normalt skulle göra. Är texten mer poetisk och metaforisk kan du inte tillämpa den här regeln strikt, men försök hålla dig till samma språkliga ton rakt igenom låten. Beskriv dina egna unika upplevelser. Utgå gärna från sinnena syn, hörsel, känsel, inre kroppsförnimmelse, doft och smak. Speciellt när det rör sig om de stora slitna orden som till exempel kärlek. I en sång om en kärlekshistoria som tagit slut sjunger Lena Killgren: "Jag tänker på dig, en smak av honung i min mun". Direkt förflyttas lyssnaren till minnet av en sensuell kärleksupplevelse och alla i publiken suckar och vet hur det känns att sakna en sådan passion ... Välj det specifika (äpple) framför det generella (frukt). Välj det konkreta (”snödroppar tittar fram i snöslasket”) framför det abstrakta (”våren är på väg”). Leta efter de specifika namnen. Skriv inte "blomman var så vacker", använd namnet på en specifik blomma som kanske i sig förmedlar något. Det är skillnad mellan en lilja och en maskros. Ordet vacker är allmängiltigt – vad är vackert för just dig? Beskriv det så blir det en bra sångtext. I en sång ska vi på ett litet utrymme hinna säga mycket. Ju mer konkreta och specifika vi är desto mer engagerande och trovärdig blir texten. Berättar varje ny vers något nytt, ger den ny information eller en ny belysning åt refrängen? Varje vers bör tillföra något nytt eller föra handlingen vidare, men om du kretsar runt ett känslomässigt tema snarare än att du berättar en historia, är det ibland svårt att ge nytt innehåll åt varje vers. Begreppet "second verse hell" belyser hur svårt det ibland kan kännas att få till en lika bra andra vers som den första. Ett sätt att utveckla temat är att inkludera motsatsord eller fraser som innehåller motsatser. Till exempel "en kärlek med taggar". I själva motsättningen finns det ofta mer dramatik och historier att utveckla. Har du skrivit i första person kan du i stället hitta på en person som upplever det du upplever och ge henne/honom en karaktär, ett livsöde, ett temperament, ett utseende. Genom metoden att samla mer material associera fritt och skriva saker som relaterar till temat utan att direkt skriva vidare på själva sången kan du hitta nya fraser att använda. Variera rimflätningen. En text blir ofta starkare om du har olika rimflätning i de olika delarna. I verserna, som förmedlar mycket information, brukar det passa med mindre tät rimflätning, medan refrängen ofta blir ännu mer catchy om du rimmar på varje rad. 4. Hitta samspelet mellan text och musik Lyssna på sången i sin helhet. Melodin bör helst följa ordens inneboende melodi och rytm. Om du säger frasen och lyssnar på rytmik, betoning, pauser, eftertryck så bör musiken också spegla detta. Helst ska det finnas en ton på varje stavelse, annars finns det risk för att text och musik inte känns som om de hör ihop. 5. Få respons på det du har gjort Presentera din sång för en välvillig och gärna kunnig lyssnare vars musiksmak du respekterar. Be att få konstruktiv kritik och praktiska tips om hur han/hon skulle ha gjort för att förbättra låten. I serien: Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt (denna) Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna Om artikelförfattaren Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
  7. 3 points
    Idag är spelbranschen större än musik- och filmindustrin tillsammans. Även om många arbetstillfällen redan innan coronakrisen tyvärr försvunnit från musikbranschen, så öppnas några dörrar när andra stängs. Bara i Sverige omsatte spelbranschen 19,2 miljarder och kronor och hade cirka 8 000 heltidsanställda. Många musiker och ljudmakare väljer att satsa på karriärer som leverantörer av ljuddesign och musikkomposition till spel istället för en mer traditionell yrkesbana som artist, låtskrivare eller producent. Vi har träffat Isabelle Engman i Los Angeles som satsat på att ta sig fram som studiofantom inom den interaktiva underhållsindustrin. Mer om Isabelle, hennes bakgrund och karriär, kan du läsa i artikeln Så gjordes musiken till SVT-dokumentären Donationen. Hur kom du kontakt med spelbranschen? – Jag upptäckte spelsidan rätt sent generellt, det var först när jag pluggade på USC i LA för några år sedan som jag faktiskt fick upp ögonen för just både att spela själv och musik till spel. Jag har min före detta mentor Garry Schyman (kompositör bakom spel som BioShock, Shadows of Mordor och senast VR-spelet Torn) att tacka för det, det var han som rekommenderade mig direkt efter studierna till Somatone Interactive Inc, ett företag som specialiserar på att förse framför allt mobila spel/speltillverkare med ljud och musik. Här handlade det om att göra kortare loopande musikstycken i väldigt varierade genrer, allt ifrån mystisk detektivmusik till futuristisk racing. I samma veva fick jag även prova på att göra musik till bland annat 2D-spel då jag jobbade med spelstudenter på deras projekt. Det var här min passion för just spelmusik och spelandet i sig verkligen tändes. Du bör ha ett brinnande intresse för den bransch duförsöker komma in i, det är A och O. Spelar du själv? – Självklart! Har under senaste åren dykt ner mycket i just mobila spel, också för att jag mestadels rört mig jobbmässigt där vilket varit väldigt bra research, att analysera hur andra använder ljud/musik och trender inom det forum man arbetar i är en nyckelkomponent. Senaste konsollspelet jag dykt ner i är Red Redemption 2, väldigt bild-realistisk och häftig upplevelse, ser nu mycket fram emot Cyberpunk 2077! (som tyvärr försenats igen, reds anm.) Hur gör du för att få ett nytt uppdrag? – I de flesta fall blir jag anställd igen eller rekommenderad av någon jag tidigare jobbat med. Så även fallet med filmprojekt och andra jobb jag får in. Men i detta ligger också mycket tid på att själv vara aktiv och styra upp möten, se till att hålla kontakten med dom du jobbat med förut eller höra av dig till nya kontakter som till exempel spelutvecklare. Att planera in en kaffe här och där ska inte underskattas! En bra grej jag brukar ha lite som ett mantra är att om du inte ger dig till känna därute, vet ju ingen om dig. Ibland kan du ha väldigt bra tajming, du återkopplar med någon du nyligen fikat med, eller har jobbat med för några år sedan, vars kollega just gjort ett spel och letar efter en kompositör. Sen har vi ju internet till hjälp idag, finns många spelforum på nätet där till exempel indiespelutvecklare postar om kommande projekt. Twitter, Reddit, LinkedIn och alla de andra, det krävs bara några klick för att hitta kontaktinformation idag. Att besöka spelmässor som GDC eller E3 är att rekommendera för ett mer organiskt sätt att träffa branschfolk. Vad är det roligaste med att komponera och göra ljud till spel? – Jag brinner för den interaktiva icke-linjära delen, vilken också är utmaningen, framför allt idag då den blir mer komplex och sofistikerad. Till skillnad från film, som jag även jobbar mycket med, där du skriver till en låst bild och exakt tidssekvens, kan en spelare ta allt ifrån trettio sekunder till fem minuter på sig att klara en bana i ett spel och vara kvar i samma scener på olika sätt. – Musiken ska vara passande och underhållande, inte uttröttande att höra på om det är en loop och samtidigt interagera med vad som händer i spelet. Man måste vara beredd på att musiken hastigt kan gå från actionscen till vilande läge, vilket jag tycker är spännande att lösa och det finns så många avancerade implementeringsprogram till hjälp idag. I spel kan man jobba mer med övergripande stämningar, till skillnad från film där man är väldigt bunden till här och nu, exakt vad du ser framför dig. Hur skiljer det sig från traditionell musikproduktion? – Personligen tycker jag det är viktigt att när du börjar jobba på ett spel, att ta reda på vilket sound det ska vara. Hur låter spelet? Jag försöker alltid lära mig så mycket det går om storyn, för att kunna koppla musik och ljudbild till spelmiljön. Du vill att musiken ska representera vad du ser lika mycket i vilka toner du väljer som instrumentering och val av ljudkällor. Jag strävar alltid efter att försöka skapa unika story-relaterade ljud, eller jobba kreativt och icke-traditionellt med traditionella instrument - gå utanför boxen, helt enkelt! – De flesta kunder har en personlig musikalisk smak och estetik och det viktigt att du som kompositör tar reda på vilka instrument eller ljud som går hem och i ett tidigt skede etablera en ljudpalett. Det kan du göra genom att referenslyssna, experimentera och skapa olika ljud och ljudtexturer tillsammans med kunden och som man tycker passar i den värld spelaren rör sig i. – Låt säga att jag jobbar på ett sci-fi-spel, spelutvecklaren vill ha en aggressiv ljudbild, då är det första jag reder ut, vad menar denne med aggressivt: är det distade industriella ljudtexturer eller mörka synthmattor? Det kan vara en process att hitta ett fungerande kommunikationssätt till en början. Ett annat tips är att producera och arrangera musiken utefter in-game-ljudeffekter för att undvika kollisioner. Har spelet många basiga ljudeffekter, kan du se till att inte vara för aktiv i basregistret musikaliskt. Om det redan finns en etablerad ljudeffektsbild, kan du från start anpassa dig därefter. – Min kompositionsprocess skiljer sig också, i spel gillar jag verkligen aspekten att kunna gå ifrån bilden och skriva friare. Man skulle kunna likna det till att skriva konsertmusik, oftast går jag igång på det fria utrymmet du kan ha som spelkompositör. Men ibland blir även det en utmaning, att man har för mycket frihet, att det då är lättare att ha en filmscen man kan följa till punkt och pricka. Hur går du tillväga när du får ett nytt uppdrag? – När jag jobbar med mobila spel, får jag ironiskt nog sällan se själva spelet. Oftast får jag enbart instruktioner, en kort brief (uppdragssammanställning) av musikstil utvecklaren eftersöker och det inkluderas minst en låtreferens. Då har jag en till tre dagar att sätta något i liknande stil. Det gäller därför att lyssna in instruktioner väldigt noggrant från start och reda ut eventuella oklarheter direkt. – Ett annat unikt fall var när jag gjorde musik till ett fitness-spel för Xbox/Microsoft, här fick jag videofiler som jag komponerade till från början till slut, linjärt. Annars då jag jobbar med spel i mer traditionell mening, som Sound of Separation jag gjorde ihop med spelutvecklaren Elaine Gomez, får jag ofta filmsekvenser i vanligt filmformat skickade under utvecklingsprocessen och kan således få ett hum om den generella känslan och en uppfattning om hur långa musikloopar som behövs, et cetera. The Sound of separation är ett pusselplattforms spel som har ljud och musik av Isabelle Engman. När du väl är i kompositions-zonen, tar du fram ett tema först, eller flera? Hur många versioner brukar det bli innan det ”sitter”? – Det första jag gör är att ta reda på vad musikens syfte ska vara i spelet. Kommer musiken fungera huvudsakligen som stämningsmusik, kanske jag börjar kompositionsprocessen med att skapa och leka med ljudtexturer snarare än melodi i första steget. Sen är jag ett fan av att alltid försöka skapa en catchy melodi oavsett musikstil, se på många av dom japanska kompositörerna som Koji Kondo (Super Mario Bros). Det är teman man inte glömmer i första taget! En stark melodi gör all musik bättre. Ibland sätter du det på en gång, ibland krävs det några revisioner innan du hittar rätt. Jag gillar att bli pushad att prova olika infallsvinklar i hur jag arbetar genom samarbetet med spelutvecklare. Jag har funnit att spel är det medium där jag kunnat ta ut svängarna mest kreativt och experimentellt. Hur många fysiska möten blir det med kunden eller mejlar/skickar du filer endast? – När jag jobbar med mobilspel blir det enbart mejl- eller Skype-kommunikation med smidiga sätt att skicka och dela filer. Gäller det andra typer av spel, börjar jag oftast med ett fysiskt möte med kunden för att kicka igång projektet och få en chans att ses på riktigt och prata riktning, brainstorma. Efter det blir det mestadels email- och telefonkontakt tills produkten är färdig. Elaine Gomez är mångårigt rutinerad speldesigner med bland annat en adjungerad proffesur i ämnet från prestigefyllda Rutgers University. Vad är du letar efter hos en bra musik- och ljudskapare till de spel du producerar? – Förmågan att kunna komponera olika sorters musikstilar är viktigt för mig. Det är även nödvändigt att personen jag jobbar med förstår vikten av olika val av musik utifrån flera perspektiv. Känsla och tonalitet är grundläggande inom speldesign. Ljud och musik, och upplevelsen av dem, är därför essentiella komponenter för att kommunicera det till spelaren på rätt sätt. Hur påbörjar du den praktiska processen mellan dig och ljud- och musikproducenten? – För mig är ljud och musik så viktigt att det är en huvuddel när jag designar spel. Det innebär att så fort jag börjar bolla med idéer, gör anteckningar och skisser för att planera ett nytt spel så för jag även ner uppslag på hur ljud och musik ska fungera i de spelvärldar jag skapar. – Först presenterar jag spelidén till ljud- och musikproducenten där jag visar konceptuellt visuellt material. Sedan brukar jag gå vidare i samarbetet med en ”soundboard”, ungefär som en storyboard, där jag sammanställt listor med exempel på ljud och låtar som musikproducenten kan använda som inspiration. Efter det är det nästan som en dans mellan mig och komponisten/ljuddesignern för att finna en perfekt balans mellan bild och ljud som ska passa och lyfta projektet. Hur går själva leveransen av ljudmaterialet till dig till? – När jag jobbat med Isabell så har hon komponerat flera olika varianter av teman som skiljer sig inbördes på olika sätt. Sedan har jag valt mina favoriter och hon gått tillbaka i sin studio och använt min feedback för att skapa nya versioner. Sedan fortsätter vi på det sättet tills vi båda känt att helheten motsvarar vår vision om hur spelet ska fungera. Arbetar du I Unity eller någon annan spelskaparplattform för att göra ljudfilerna interaktiva i spelet? –Ja, när jag fått ljudfiler från Isabelle så har jag lagt in dem i Unity och sedan skrivit kod för att bearbeta ljudet och göra det möjligt att spelmotorn och spelare ska kunna påverka exempelvis hur musiken förändras över tid och scener. Unity är en utvecklingspattform där Elaine Gomez infogar Isabelle Engmans ljudfiler för att arbeta ihop en fungerande helhet. Ett spel, helt enkelt. Hur är det att jobba i projekt med Isabelle? Hon är en fantastisk kommunikatör och jag beundrar hennes sinne för detaljer. Hon lyssnar verkligen på mig och har övervägt alla referenser och exempel jag skickat till henne – och återkommit med lysande ljud och musik. Hon förstår hur hon använder instrumentering, och tonalt innehåll för att få allt ljud att jobba i harmoni med spelat. Folk säger alltid att ljud och musik i mina spel är så vackra och jag har Isabelle att tacka för det. Isabelle Engman: Utrustning i urval Dator: Mac Pro Tower (med SSD-diskar) Inspelningsprogram: Logic Pro X Ljudkort: RME Babyface Pro Kontrollenheter och klaviaturer: M-Audio Keystation 88 II, Korg Monologue, Moog Grandmother. Ljudbibliotek: Spitfire Symphonic Strings, LASS, CineBrass PRO, Berlin Woodwinds, Hans Zimmer Percussion, Spitfire Percussion, Metropolis Ark 4, Albion ONE (Spitfire Audio), Keyscape - piano (Spectrasonics), Xtended Piano (Soniccouture) Virtuella instrument: Reaktor 6 (Native Instruments) använder jag mycket flitigt, både dess syntha och effekter. Guitar Rig 5 Pro (kan jag slänga på pads eller liknande för att komma åt spännande texturer). Geosonics (Soniccouture), roliga pads/texturer att leka med. Morph (Zynaptiq) cool plugg för att processa/transformera ljud. Decapitator (Soundtoys) kan ge häftiga analoga färgningar till ljud, kul leksak! iZotope Iris, kul sample-baserad manipulationsinstument. Waves /iZotope Ozone 9/Fabfilter för mixning/mastring. Plus att det finns massa bra (gratis) 8-bit-plugins på nätet och som lämpar sig väl för spelljud- och musik. Här hittar du musik av Isabelle Engman
  8. 3 points
    FREDAGSTIPSET: Mastring kommer i alla dess färger och former och det ena tillvägagångssättet är nödvändigtvis inte bättre än det andra. Gemensamt* för nästan all typ av mastring är dock fokus på frekvensmässig balans, det vill säga att musiken ska låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt – utan att tappa ursprungskänslan. En av många metoder kallas stem mastering vilket innebär ett lite annorlunda sätt att mastra på. * Mastring består vanligtvis av fler delar än enbart fokus på ljudet, såsom låtordning, in- och utfejdningar, volymjustering, helhetskänsla, anpassning till streamingtjänster, distribution och så vidare – något som dagens artikel inte går in på. Ett klassisk exempel på hur stem mastering kan se ut där samtliga kanaler behandlas individuellt om så behövs, för att sen exporteras till en färdig master. Stem mastering (stemmastring) kan ses som en slags en blandning mellan mix och master och går i korthet ut på att den som mastrar jobbar med instrumentgrupper istället för ett enskilt stereospår. En stem mastering kan se ut så här: Trummor Bas Gitarrer Klaviatur och stråk Sång När dessa filer spelas upp tillsammans ska de represterna slutmixen precis så som den är tänkt att låta. Dessa kanaler/stems behandlas individuellt likt en vanlig mixningssession, för att sedan mynna ut i en färdig stereomaster. Fördelen med att mastra stems, istället för ett enskilt stereospår, är att det är lättare att påverka individuella instrument både volym och frekvensmässigt, istället för att brottas med hela ljudbilden på en och samma gång. De flesta viktiga elelement i mixen är alltså tillgängliga separat om än i mindre omfattning än traditionell mixning. Ett klassisk exempel är en mix med för mycket eller för lite bas eller med problematisk sång. Om du jobbar med en stereofil, det vill säga det traditionella sättet att mastra, påverkas hela mixen om du höjer eller sänker exempelvis 80 Hz. Detta behöver inte vara en nackdel, men kan innebära att baskaggen helt plötsligt blir för stark, eller att sången känns grumlig. Vi leker vidare med tanken att detta måste kompenseras genom att sänka 40-60 Hz och gröpa ur 200-300 Hz, vilket i sin tur gör att gitarrerna plötsligt blir mer framträdande och innan du vet ordet av så har du målat in dig i ett hörn och vet varken ut eller in. Detta är naturligtvis ett skräckexempel, men ett inte allt för ovanligt sådant, speciellt om mixen dras med problem redan från början. Då är det bättre att gå tillbaka till mixstadiet, eller om möjligheten finns att jobba med stems där du individuellt kan leka med både volym och equalizer. Även i stem mastering finns det anledning att behandla masterkanalen där alla gruppspåren möts för en sista gemensam finputsning. Många bäckar små... I den bästa av världar skulle stem mastering inte existera. Samtidigt skulle mastring egentligen inte behövas alls om alla kunde mixa ”perfekt”. Men så ser verkligheten inte ut och då är det tur att alternativ finns. En fara med stem mastering är att den ursprungliga visionen och känslan kan gå förlorad, speciellt om det handlar om ett band som mixat tillsammans. Här gäller det att ha en tydlig dialog gällande för- och nackdelar innan eventuella beslutas tas. Det kan absolut finnas en poäng i att stemmastra sin egen musik, inte minst för att ge mixen ett nytt perspektiv, både visuellt och ljudmässigt - något som många gånger är direkt nödvändigt om du producerar själv. Slutsats När är det relevant att använda stem mastering? Om den som mixar inte har möjlighet att rätta till mixen på egen hand efter mastringsteknikerns önskemål. Detta kan bero på felaktig lyssning, brist på erfarenhet eller problem med hörseln. Om den som mixar hör problemet men inte har rätt utrustning att rätta till detta. Det kan handla om att komprimera basen korrekt eller att använda rätt mängd och rätt sorts de-esser på sången. När den som mixar föredrar stem mastering för att denne vill att mastringsteknikern ska sätta sin egen prägel på mixen och förbättra den så långt det är möjligt. Stem mastering innebär en värld av möjligheter, på gott och ont. Det ger den som mastrar större kontroll och ibland är det precis vad som behövs, andra gånger löses problemet bättre i mixstadiet. Det är en betydligt mer tidskrävande process än traditionell mastring och kostar såldes också därefter. I slutändan är det musiken som får avgöra. Klart står i alla fall att stem mastering är ett utmärkt alternativ till vanlig mastring, oavsett om du mastrar själv eller lämnar över jobbet till någon annan. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  9. 3 points
    MÅNDAGSINTERVJUN: Joakim Lindberg är producenten och låtskrivaren bakom den populära studion Sickan i Malmö. Där har han jobbat med många av Malmös band såsom The Guilt, Hater och Christine Owman och skivbolag som Adrian Recordings och Rungård Rekkords. Joakim Lindberg och Sickan I denna måndagsintervju delar Joakim med sig av studio Sickans filosofi, viktiga "do's and don'ts" under ett studiobygge och vilka prylar som används flitigast. Först och främst, vem är Sickan? – Sickan är min hund! Hon är en av våra 3 vovvar som jobbar i studion. Sickan har inte missat en dag och var med i hela bygget. Hon är en stor del av studion. Hur gick processen till när du byggde studion? – Jag och min sambo, som har en ljudisolerad ateljé i studion, tog över två separata lokaler som fanns till vårt förfogande. Det skulle bli studio utan kontrollrum, förråd, ateljé, sångbås och ett halvstort rum för trummor och förstärkare. Ingen av oss hade någon som helst erfarenhet av att bygga tidigare, men tack vare YouTube och massor av samtal med en snickarkompis så gick det bra. Kontrollrummet innan byggnationen. Kontrollrummet när det är klart. Ganska snabbt märkte vi att det tog otroligt mycket längre tid än planerat, så förstärkarrummet fick vänta eftersom en inspelning var inbokad i studion 3 månader efter att vi fick kontraktet. Den tidspressen och vår bristande kunskap gjorde att vi tog in extern hjälp vid saker som skulle gå mycket snabbare av ett proffs - så som lägga golv och installera ventilation. Sedan fick vi såklart tvinga dit vänner som kunde hjälpa till med målning och annat. Guld värt! Kan du dela med dig av några tips och råd, do’s and don’ts, kring att bygga en egen studio? – Underskatta inte budgeten och tiden i byggandet. Och prioritera inte bort viktiga saker som ventilation, säkerhet, förvaring och belysning. Det är bättre att göra allt ordentligt på en gång för det kommer alltid vara svårare att fixa i efterhand. Och akustikbehandling är ju ett eget kapitel för sig, viktigt viktigt, men där har jag mer haft filosofin att prova mig fram och göra mätningar. Men ett misstag många gör anser jag är att använder sig av alldeles för mycket absorption. Diffusorer är också viktigt. Framförallt där det ska trackas. Sedan fick jag snabbt lära mig att acceptera att bygget aldrig kommer bli helt klart, det är hela tiden saker som läggs till på listan. Förstärkar-/trumrummet jag sköt upp är i alla fall äntligen klart idag. Inspelningsrummet innan byggnationen. Inspelningsrummet när det är klart. Har du några prylar i studion som du håller extra kärt om hjärtat? – Allt som distar fint! Rullband, sunkiga preamps, fina preamps, kassetter, förstärkare, pedaler och så vidare. Finns inget som packar ihop och ger värme som saturation. Allt går att dista. Men om jag ska nämna en kär pryl som jag aldrig kommer göra mig av med så är det en FET-kompressor som är gjort av polska Looptrotter som kallas Monster. Den har en egen saturations-del som är magisk i kombination med kompressionen. Har nog inte mixat en låt utan att den är med på något sätt de senaste 4 åren. Och jag måste ju nämna min Lyrec 2" bandare, den använder jag flitigt i både mix och inspelning. Vad skulle du säga är studio Sickans filosofi? – Det måste vara att minimera klyftan mellan producent och band/artist. Jag ser mig själv alltid som en temporär medlem i gruppen eller projektet och det var också en anledning till varför jag valde att inte bygga ett kontrollrum. Jag känner att jag behöver vara i samma rum som musikerna för att vi ska kunna ha en bra kontakt. Hela studion innan byggnationen. Hela studion när den är klar. Vad är du aktuell med framöver? – Det kommer ett magisk debutalbum med bandet Spunsugar i höst som jag har producerat och mixat. Även Hey Elbow släpper ny skiva som jag har mixat. Sedan är det ett par skivor till som är klara men där releasedatum ännu inte är bestämt. Man får följa mig på Instagram där jag försöka sköta mig och tipsa om allt som släpps. Hemsida: https://www.studiosickan.com/ Instagram: https://www.instagram.com/studiosickan/ Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
  10. 3 points
    FREDAGSTIPSET: Det finns idag en uppsjö pluggar till pc och Mac, de flesta med syftet att underlätta och bättra på din studiokvalité. Med detta sagt behöver det inte kosta skjortan att utöka ditt pluggbibliotek. Faktum är att det många gånger inte kostar något alls. För ett antal månader sedan skrev jag om Mina 5 favoritpluggar för mixning och mastring, en del penningslukande och en del lite billigare. Dessa digitala hjälpredor ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och rekommenderas starkt. Dagen till ära har jag plockat fram fem färska gratispluggar som förhoppningsvis sätter lite sprutt på kreativiteten. Med detta sagt vill jag också passa på att slå ett slag för Mixakuten, en kostnadsfri tjänst för din mix eller master, som med största sannolikhet drar igång här på Studio redan nästa vecka. Må inspirationen flöda! Coffee - The PUn En gratis germanium baserad equalizer med inspiration från Pultec. Pluggen har en varm vintagekaraktär och fungerar ypperligt på allt som behöver fetas till eller mjukas upp. Samtidigt lämpar sig Coffee - The PUn till när du vill ha lite extra luft och subtil saturation. Sång, trummor, bas, akustiska gitarrer och pianon är självklara användningsområden. Länk: http://www.acustica-audio.com/pages/aquarius Echobox D7 Ett smutsigt lo-fi delay som hämtat inspiration från en japansk golvpedal. Originalpedalen tillverkas inte längre och sällan dyker upp på andrahandsmarknaden, vilket gör denna mjukvaruemluering lite extra spännande. Echobox D7 gör sig speciellt bra på gitarr men ger även spännande och oväntade resultat på sång, eller vad som helst egentligen. Länk: https://senderspike.wordpress.com/20...22/echobox-d7 SnareBuzz 2.0 En rolig liten plugg som simulerar den naturliga vibration som uppstår i virveltrumman, då andra instrument spelar. Perfekt för att liva upp en torr tagning eller samplade trummor. Med SnareBuzz 2.0 blir det helt enkelt lite mer levande. Länk: https://www.wavesfactory.com/product/snarebuzz Span 3.8 En vintageplugg i ordets rätta bemärkelse, då Voxengo Span funnits sedan urminnes digitaltider. Nu har det populära mätverktyget nått version 3.8 innehållandes diverse förbättringar och funktioner. Till nyheterna hör bland annat bättre hantering för presets och färgval. Länk: https://www.voxengo.com/product/span NCAR Analog Obsession fortsätter att mata ut pluggar på rullande band och senast ut är summeringsmixern NCAR, vilken kort och gott bjuder 8 stereokanaler med preamp och 3-bands eq. Tanken med en summeringsmixern är att ge bättre separation och ett subtilt djup mellan kanalerna. Huruvida detta faktiskt alltid är en fördel eller inte är upp till var och en att avgöra. Analog Obsession livnär sig som Patreon, så skänk gärna en slant om du uppskattar pluggarna. Länk: https://www.patreon.com/analogobsession Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  11. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritverktyg när det kommer till mixning och mastring är den dynamiska equalizern. Men vad är det egentligen som gör den så speciell och hur kan du använda den till din fördel? En dynamisk equalizer är lite som en blandning mellan en vanlig equalizer och en (multiband)kompressor, det vill säga ett verktyg som är aktivt när du själv bestämmer då ett visst tröskelvärde uppnås. Tjusningen med detta är att equalizern bara arbetar när den behöver istället för att påverka ljudet hela tiden. Den dynamiska equalizern låter dig exempelvis justera volymstarkare delar (eller rättare sagt mer frekvensmättade delar) av ett spår, medan svagare lämnas mer eller mindre orörda. Om vi leker med tanken att din bas stundvis har för mycket energi runt 80 och 160 Hz och du sänker dessa med en vanlig equalizer påverkas ljudet av denna justering även när det egentligen inte behövs. Detta eftersom ovanstående frekvenser bara ställer till problem på vissa toner, i detta fall runt låga E och oktaven, men i övrigt låter bra. Bilden visar Ozone 9 Dynamic Equalizer med fokus på 80 Hz och 160 där equalizern får jobba rejält runt låga E med omnejd. Samma inställningar som ovan men med skillnaden att basen spelar andra toner och equalizern således jobbar mindre vilket ger ett mer enhetligt sound. Precis som att ett paraply inte behövs hela tiden, behöver du inte heller en konstant equalizer (även om det så klart kan behövas ibland). Musik är precis som väder i ständig förändring. Märkväl att denna teknik även kan användas precis tvärt om - för att förstärka det som är tunt eller ljusa på det som stundvis är mörkt eller dovt. Like slarvigt skulle man därför kunna kalla den dynamiska equalizern för intelligent eller rent av musikalisk. Tre utmärkta användningsområden Förutom ovanstående exempel finns det naturligtvis fler tacksamma användningsområden där den dynamiska equalizern briljerar. Tämj det lägre mellanregistret, vilket jag skrivit om i artikeln Går det att mixa musik efter recept? Följ gärna mitt exempel men använd istället en dynamisk equalizer. Testa att sänka 3-5 dB i problemområdet 100-400 Hz (leta upp instrumentets resonanstopp) med ett tröskelvärde på mellan -30 och -40 dB och ett Q-värde på 2. Detta i kombination med sparsmakad komprimering, om så behövs, ger i de flesta fall ett naturligt mellanregister med bibehållen värme. Kontrollera diskanten i sången. Många sångare har en tendens att låta tunna och snudd på hårda/kalla när de tar i samtidigt som de framstår som varma när de sjunger svagt eller intimt. Här kan den dynamiska equalizern verkligen göra underverk genom att sänka de störande och skrikiga frekvenserna när sångaren bräker på, men det intima och varma bibehålls. Området 2000-5000 Hz är speciell värt att kika närmare på beroende på röstkvalitet och mikrofon. Mejsla fram en välbalanserad mastring med fin dynamik som inte kräver lika mycket kompression. Om din mix är balanserad behöver du sällan justera särskilt mycket i mastringen och 1-2 dB hit eller dit räcker många gånger långt. Den dynamiska equalizern stoltserar här med att trycka ner eller lyfta fram valda frekvenser när det behövs, för att sedan ta ett steg tillbaka. Ett lärorikt experiment du kan leka med är att ratta in 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz och och öka eller sänka dessa frekvenser 2-3 dB och se vad som händer. Dessa frekvensområden symboliserar bas, mellanregister och diskant och spelar tillsammans en viktig roll för helhetsintrycket, samtidigt som de kan lära dig mycket om hur du mixar och var (om något) du har problem i mixen. Populära dynamiska equalizers FabFilter Pro-Q3 Ozone 9 Dynamic Equalizer Tokyo Dawn Records TDR Nova (finns som gratis- betalversion) Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  12. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Att mixa efter recept är sällan något jag rekommenderar, inte minst för att det är snudd på omöjligt. Därmed inte sagt att konkreta mix-strategier är av ondo. Jag ser det lite som att laga mat - ett recept underlättar många gånger men betyder inte att du slipper smaka av. Det gäller fortfarande att lyssna, lyssna och åter lyssna. Dagens tips fokuserar kring två väldigt konkreta strategier, eller recept om så önskas, som du kan använda när du mixar. Det första handlar om att skapa separation och det andra om hitta balansen i bottenpaketet. Skapa plats Det första du ska göra innan du sätter igång att mixa (volym, panorering och effekter) är lokalisera varje instruments resonanstopp, frekvensområdet där instrumentet resonerar som mest, och sänka denna en smula. Detta är vanligtvis mellan 100-400 Hz, vilket har sin förklaring i inspelningens begränsande natur och hur instrument generellt är konstruerade. Plocka fram valfri equalizer och svep med ett lagom brett Q-värde, inte för tajt och inte för brett, tills du hör att det låter lite extra illa: instängt/dovt/bulligt/förvrängt. Du har nu hittat instrumentets resonanstopp: Backa sedan ungefär 2-3 dB med samma Q-värde och fortsätt med nästa instrument, på samtliga kanaler. Det som händer är att den så kallade frekvensmaskeringen (när flera kanaler spelas upp samtidigt och frekvenser överlappas) blir mindre påtaglig eftersom "överflödiga" frekvenser mejslats bort. Eller för att uttrycka det enkelt: Mixen blir mindre grötig. Ofta räcker det som sagt att backa 2-3 dB för att inte plocka bort för mycket av instrumentets värme och ursprungliga karaktär. Självklart kan mer behövas i enstaka fall och här gäller det att lyssna. En trevlig bieffekt är dessutom att behovet av att boosta blir mindre då varje instrument nu hörs tydligare. Om du arbetar på detta sätt, innan du sätter gång med den traditionella mixprocessen, får du garanterat en mer välljudande mix med bättre separation. Ett hett tips är att använda hörlurar när du letar resonansfrekvenser för att undvika rummets påverkan. Rummet (även akustiskbehandlade sådana) har nämligen en otrevlig vana att leda örat på villovägar, inte minst i problemområdet 100-400 Hz och lägre. Resonanstoppen ändras beroende på hur instrumentet är stämt, vilket innebär att en virveltrumma eller gitarr kan ha olika toppar beroende hur de är stämda. Bottenpaketet Ett aningen mer kontroversiellt tips är det så kallade VU-tricket (låt oss kalla det så för enkelhets skull) vars syfte är att hitta balansen mellan baskagge och bas, för att sedan bygga mixen runt dessa. Gör följande: Dra ner samtliga kanaler till noll och lägg valfri VU-mätare på masterkanalen. Själv använder jag Klanghelm VUMT, men en Googlesökning bort bjuder på fullgoda gratisalternativ. Se till att VU-mätaren är kalibrerad till -18 (standard på de flesta VU-mätare) och dra upp baskaggen tills mätaren rör sig runt -3 VU: Gör sedan likadant med basen fast till 0 VU, samtidigt som baskaggen spelas upp. Du ska alltså inte ställa basens nivå självständigt, utan tillsammans med baskaggen. Först ställer du alltså baskaggens nivå till ungefär -3 VU med VU-mätaren på masterkanalen (viktigt), sedan drar du sakta upp basen tills de tillsammans rör sig runt 0 VU: Detta utgångsläge försäkrar en hyfsat god balans mellan baskagge och bas som du sedan kan bygga din mix runt, utan att riskera att överbelasta masterkanalen. Men varför just en VU-mätare och inte ditt inspelningsprograms vanliga mätare? (dBFS, decibel full scale). Helt enkelt därför att det är olika sätt att mäta volym på. I all enkelhet mäter VU medelvärdet, inte helt olikt RMS eller LUFS, medan dBFS är mycket mer exakt och visar precis vad som händer. Fördelen med VU-mätaren är alltså att den mer eller mindre visar vad du i realiteten hör. Ju mer du komprimerar baskaggen och basen (mindre dynamik), desto jämnare blir alltså utslaget på VU-mätaren. Jag vill dock lyfta ett varningens finger för att överkomprimera botten, lagom räcker långt. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  13. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Efter några veckors mer eller mindre välförtjänt semester är nu Fredagstipset äntligen tillbaka. Och vad bättre än att värma upp skrivarmusklerna med lite mjukvarutips i form av sex nya pluggar till Windows och MacOS, samt ett trick? Jag är den första att skriva under på att du inte behöver fler pluggar för att skapa utmärkta mixar och mastringar och det ska mycket till innan jag själv trycker på köpknappen. Faktum är att många av mina favoritpluggar har flera år på nacken - något jag snarare är stolt över än skäms för. Dagens skriveri kan därför tyckas aningen kontraproduktivt. Med detta sagt är syftet alltså inte att tala om vad du bör köpa, utan enbart att uppdatera dig (en smula) gällande vad som händer på pluggfronten just nu. I slutet av artikeln tipsar jag om hur du kan skapa mer bredd och djup i dina mixar med hjälp av ett speciellt reverbtrick. smart:reverb smart:reverb är som namnet antyder en smart plugg som lyssnar på och analyserar valfri ljudkälla, för att sedan automatiskt ställa in rätt mängd och rätt sorts reverb. Tanken med den intelligenta rumsklangen är att komma bort från presetträsket och istället lägga fokus på vad som faktisk fungerar och låter bra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 89 Euro Hemsida: https://www.sonible.com/smartreverb/ Chow Dsp Tape Emulation Plugin CHOW är en ny rullbandsemulering som bygger på Sony TC-260, men med fördelen att du själv kan knåpa ihop din egen favoritbandare. Mångsidighet är ledordet och tidiga recension skvallrar om att gratispluggen har en hel del välljud att erbjuda. Format: Windows/MacO VST, AU, Standalone plugin Pris: Gratis Hemsida: https://github.com/jatinchowdhury18/AnalogTapeModel Pawn Shop Comp 2.0 Pawn Shop Comp som nu äntrat version 2.0 är en tube/FET-kompressor som klarar av i stort sätt all typ av kompression - från transparent och len ihoptryckning till kaxig eller totalt söndertrasad. Förutom att agera kompressor är Pawn Shop Comp dessutom en rörpreamp och en tvåbands equalizer med karaktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 99 Dollar Hemsida: https://korneffaudio.com/product/pawn-shop-comp-2-0/ ShapeShifter Med inspiration från SketchCassette tar ShapeShifter det hela ett steg längre och stoltserar med en karaktärskompressor av sällan skådat slag. Med ett unikt gränssnitt och en bladning av upward och downward-kompression kan du med enkelhet skapa helt nya ljud, eller bara ratta till det där lilla extra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 20 Dollar Hemsida: https://aberrantdsp.com/plugins/shapeshifter/ T-RackS Space Delay plug-in T-RackS Space Delay är tydligt inspirerat av Roland Space Echo RE-201, både till utseende och sound, där organsikt och varmt rullbandsljud är måttstocken. Delayet fungerar utmärkt på gitarr, sång och trummor och kan framkalla smått galna ljudlandskap om så önskas - speciellt när du är ute efter en rejäl dos vintagekaraktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 100 Euro Hemsida: https://www.ikmultimedia.com/products/trspacedelay/ DeRoom Pro Ibland blir det för mycket av det goda, vare sig det handlar om inspelningar med för mycket rumsljud, eller exporterade spår med diverse effekter. Detta löser DeRoom Pro galant genom att separera direktljudet från efterklangen/reflekterande ytor. Måste upplevas för att ge en pluggen rättvis (ljud)bild. Format: Windows/MacOs VST, AU, AAX Pris: 157 Euro Hemsida: https://www.accentize.com/DeRoomPro Bredda mixen med reverbtricket Det finns många sätt att bredda en mix på, inte minst genom panorering, eq och genomtänkt användande av reverb och delay. Men ibland kan det där lilla extra behövas - det som snarare känns än hörs. Testa följande: Skapa en effektkanal med valfritt reverb och lägg någon form av stereobreddare sist i kedjan. Själv använder jag Ozone 9 Imager, vilken tillåter mig att bredda enbart vissa frekvensområden (vanligen mellan 400-4000 Hz), men vilken breddare some helst funkar. Öka på med 25-50% och vips placeras reverbet längre ut i sidorna, samtidigt som välbehövligt plats lämnas i mitten. Reverb mår nämligen bra ute på kanterna, eftersom mitten har en tendens att snabbt bli frekvensmättad (baskagge, bas, virvel, leadsång). Du behöver naturligtvis inte använda tricket på alla reverb, då det lätt blir grötigt och effekten tappar sin effekt. Likaväl kan det ibland vara en idé att tvärt om minska bredden på reverbet och istället dra detta åt monohållet, speciellt om du jobbar med lite snabbare och hårdare musik. Bonustips Gällande vintagesound och i synnerhet 60-talet... Istället för att punga ut närmare 2000 kr på Plugin Alliances senaste mixerbordsemulering NEOLD v76U73 (vilken säkerligen är hur trevlig som helst), så kan du ladda ner Shattered Audios välljudande gratisplugg Code Red Free. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  14. 2 points
    Det finns oändligt mycket att skriva om, det gäller bara att komma på rätt idé när du sitter där och undrar vad sjutton den där snygga melodin du har ska handla om. Eva Hillered visar hur du kan jobba metodiskt med att fånga idéerna. Som lärare och ledare för låtskrivarseminarier möter jag ständigt en massa låtskrivare på olika nivåer, och för de allra flesta skapar textarbetet då och då problem. Kampen för att verkligen bli nöjd med en låt brukar för de flesta ligga på textsidan. Om du tycker att det är lätt att få till melodier och snygga ackordföljder, så beror det förmodligen på att du har hållit på mycket med detta. Då har du både en tillit till din förmåga att improvisera och skapa musik och lätt för att uttrycka känslor och stämningar i toner. Anser du dig själv svag på att skriva texter, finns det egentligen bara en väg att gå: Skriv mer text! Att skriva en låttext är dessutom en speciell sorts textskrivande som skiljer sig från att skriva faktatexter, dikter eller romaner. Jag ska ge dig lite tips när det gäller att hitta ämnen att skriva om, och förhoppningsvis förändra din inställning om du tycker att det är hopplöst svårt att fylla dina låtar med bra textinnehåll. På med kepsen! Om du gör till ditt primära fokus i en veckas tid att leta efter låtuppslag, så kan jag nästan garantera att du lugnt hittar 100 inspirerande idéer. Men det kräver att du tar dig an uppgiften seriöst och ger den tid och uppmärksamhet. Jag har en metafor för det här: du ska ”sätta på dig låtskrivarkepsen”. Allt vi fokuserar på blir större, och om du har låtskrivarkepsen på kommer du hela tiden att få uppslag till nya låtar. Själv sätter jag av speciell tid för att skriva låtar och jag deltar ofta i låtskrivarseminarier. Vad är en bra låttextidé? Jo, det är en idé som engagerar dig och får dig att känna lust och inspiration att skriva, och som kan tänkas engagera en lyssnare. Utgå från din egen värld och dina egna upplevelser. Joni Mitchell blev som ung starkt ifrågasatt av sin lärare när hon hade lämnat in en dikt som handlade om hingstar. Läraren skrev ”Klyscha” över hela papperet och bad henne skriva om saker hon kunde någonting om. Hon tackade läraren på sitt första album: ”Den här skivan är tillägnad Mr. Kratzman, som lärde mig att älska ord.” Det finns egentligen ingenting som du inte kan skriva om. Konsten är att vinkla ditt ämne på ett intelligent sätt som gör att lyssnaren dras in i din story. Att vinkla ett stort ämne på ett personligt sätt är ett av knepen. Men – och det här är viktigt – du måste skriva ner dina fraser, titlar och ord. Det är väldigt svårt att i efterhand komma ihåg ens det mest geniala. Skaffa en speciell låtskrivarbok, där du kan samla, samla, samla. Att ha låtskrivarkepsen på när du läser är naturligtvis ett måste: Läs tidningsrubriker och ingresser. Skriv ner bok- och filmtitlar som inspirerar. Sno favoritfraser från romanen du läser. Omformulera frasen lite om det går. Läs intervjuer och skriv ner fraser med sting. Konsten att lyssna Det talade språket innehåller alltid massor med godbitar för den låtskrivare som kan konsten att lyssna: Vad säger kärleksparet på tunnelbanan till varandra? Hur beskriver din kompis sin trassliga kärleksrelation? Filmer är en guldgruva när man letar efter snygga fraser. Lyssna på dialogerna, och anteckna det som inspirerar. Gå på teater, och lyssna efter snygga repliker laddade med mening och känsla. Lyssna på poddradio på engelska för att utveckla ditt ordförråd och få idéer, om du skriver på engelska. Kolla till exempel in Bob Dylans eget radioprogram – finns som poddradio. Lyssna på låttexter av andra artister som berör dig. Vad handlar de om? Hur är språket? Utgå från en favorittexts första fras och skriv vidare med egna ord. Historien bakom texten Every breath you take Stings text beskrev egentligen en ”stalker”, en sjuk människa, men många missuppfattade låten och trodde att det var en kärlekssång. Som en respons på denna misstolkning skrev Sting sedan sången Set them free där han ger uttryck för hur han definierar kärlek. Born in the USA Bruce Springsteen skrev den kända sången som många tolkar som en patriotisk hymn. I själva verket ville han skildra hur Vietnamkriget påverkade det amerikanska folket. Att belysa aktuella händelser är en viktig utmaning som låtskrivare. Men man får akta sig för att ”predika sanningar”, den typen av sånger får oftast motsatt effekt. 1999 Prince skrev låten 1999 i början av 80-talet, och det blev hans första riktigt stora hit. Vissa sifferkombinationer svänger riktigt bra, det i sig kan ju ha varit anledning nog till titeln. Det finns fler som har använt sig av just talet 99. Tyska Nena fick en hit med 99 Luftballons. Det är ju ett klart starkare och mer finurligt sätt att säga ”tonight we´re gonna party like it´s 1999” än att bara skriva ”tonight we´re gonna party”. Frasen får flera betydelser, och texten svänger rejält. Angel of Harlem & Candle in the wind Att beskriva en känd person genom en snygg metafor kan leda till en bra låt. Angel of Harlem av U2 är en hyllning till Billie Holiday. Ett annat exempel är Candle in the wind av Elton John som handlar om mytomspunna Marilyn Monroe. Penny Lane Här har Beatles ägnat sig åt att detaljerat beskriva en gata i Liverpool. Före Beatles var det bara en vanlig gata, vilken som helst i Liverpool, nu vallfärdar folk dit och turismen flödar. Så kan det gå när låtskrivarkepsen är på! Lucy in the sky with diamonds Denna Beatles-låt har många trott handlar om drogen LSD. Enligt John Lennon visade hans son upp en teckning som han hade gjort och sa ”That’s Lucy in the sky with the diamonds”. Wow, tänkte John, vilken bra titel! Paul McCartney har dock i efterhand indikerat att det var en uppenbar drogreferens. Funny prune Jag skulle skriva ihop med den begåvade låtskrivaren Christina Persson från Köpenhamn. Vi satt på en restaurang i Grekland där de har pappersdukar. När vi småpratade sa plötsligt Christina: ”As one of my best friend says, life is such a funny prune.” Jag skrev raskt ner uttrycket på duken. Efter att ha jobbat ett tag med låten insåg vi bägge att uttrycket definitivt behövde någon form av förtydligande, så vi lade till: ”Life is such a funny prune, a promising plum, that dries too soon”. Vi blev väldigt nöjda eftersom vi dessutom fick med en smaskig allitteration, som är så snyggt i låttexter (promising plum). I serien: Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar (denna) Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna Om artikelförfattaren Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
  15. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Förutsägbara mixar är ofta tråkiga mixar, men sån tur är finns det massvis med knep för att komma runt detta. Det kan handla om allt från sättet du eller bandet spelar på, till själva arrangemanget eller användandet eller inte användandet av effekter. Idag tänkte jag skriva lite om volym- och effektautomatiseringar. Det vill säga hur du kan använda dig av olika sorters automatiseringstekniker för att skapa mer dramatik i din musik. Automatisera kan nämligen vara så mycket mer än att bara rätta till en dynamisk sångtagning eller att göra refrängerna starkare än verserna. När du spelar in går mycket förlorat på vägen, varesig du vill eller inte, och då det är upp till den som mixar att förstärka och återskapa detta i den mån det går. Mixing är nämligen som jag tidigare varit inne på i mångt och mycket en räddningsaktion. Du vill som regel alltid använda effekter när du mixar, även du inte alltid hör dem och faktum är att det ofta är de subtila effekterna som gör störst skillnad. Du vill åt effekten av effekten så att säga. Det är det du inte hör som påverkar dig mest när det kommer till musik. Men det handlar också om kontraster, det stora mot det lilla, det blöta mot det torra, det ljusa mot det mörka och så vidare. Kontraster är A och O när det kommer till att skapa intressant musik. Här kommer volym- och effektautomatiseringen in i bilden. Lite här och lite där Ibland kan det vara en så enkel sak som att lägga ett extra stort reverb på första ordet i en refräng, kräma på med ett extravagant virvelanslag, ett knasigt delay på vartannat anslag på gitarren, eller varför inte förstärka vissa ord som är av speciell betydelse för låtens känsla och karaktär? Tricket är att då och då våga lämna trygghetszonen, det förväntade, och fundera en extra gång över vilka partier i låten som kräver extra förstärkning. Med detta sagt är det så klart låten som sådan som är det viktiga och att förvirra sig bort i ett hav av effekter är sällan önskvärt. Det handlar kort och gott om att fånga och framförallt behålla lyssnarens uppmärksamhet med mer eller mindre subtila knep på väl utvalda ställen. Oavsett om det rör sig om ett trumfill, en gitarrslinga eller vad som helst egentligen - i slutet av ett parti, påväg in i en ny del, eller i mitten, var inte rädd för att låta det sticka ut lite extra. Dra upp volymen och/eller släng på en effekt just här och öka intensiteten. Om det rör sig om exempelvis trummor behöver det nödvändigtvis inte handla om att öka volymen på hela kittet utan kanske bara överhänget, eller låta kompressorn jobba lite extra så det styr över eller pumpar skönt. Texturer och energi Poängen är alltså nödvändigtvis inte att göra saker starkare, utan om att skapa rörelse, dynamik och en känsla av liv. Nya texturer bildas, om än bara för en kort stund, vilket gör hela upplevelsen mer intressant och mindre statisk. Musik handlar i mångt och mycket om energi och i förlängningen att förmedla denna energi genom högtalarna. Men det gäller samtidigt att tänka på att mindre många gånger kan vara mer, annars förlorar effekten sin effekt så att säga. Med detta sagt behöver du inte låsa dig till att automatisera ett instrument i taget - bara en sån sak som att lyfta fram basen en decibel eller två tillsammans med exempelvis sången i ett skrikparti kan skapa välbehövlig dramatik. Likväl händer det per automatik något spännande med hela mixen när du jobbar på detta vis, inte minst om du arbetar med en kompressor på masterregelen eftersom den då får kämpa lite extra och i sin tur sätta sin prägel på helheten. Så, automatisera mera oavsett om det handlar om volym, effekter eller panorering, och dina mixar kommer garanterat bli mer intressanta och spännande att lyssna på. Fredagstipset tar nu semester fram till 31 Juli. Glad sommar! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  16. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Jag kan hålla med om att det känns snudd på tråkigt, för att inte säga uttjatat, att skriva om hög- och lågpassfilter. Finns det verkligen något att tillföra debatten som inte redan är sagt? Hög- och lågpassfilter, eller low-cut/high-cut som de bland annat också kallas, har till uppgift att skära bort frekvenser under eller över en viss frekvens med hjälp av en equalizer. Detta för att filtrera bort oönskad energi som annars kan ställa till problem när du mixar. Du kanske inte hör den, men den finns där. Och ju fler kanaler du jobbar med desto viktigare är det att hålla extra koll. Enkelt uttryckt finns det: De som använder hög- och lågpassfilter på rutin, utan att fundera särskilt mycket. De som lyssnar, analyserar och överväger varje kanal noggrant. Själv hamnar jag någonstans mittemellan. Dels av bekvämlighetsskäl och dels för att jag vid det här laget anser mig ha så pass bra koll att jag kan unna mig att gå på känsla ibland. Många har lärt sig att jobba med högpassfilter på alla kanaler, vilket generellt sett är god tanke eftersom mycket energi samlas i botten. Likväl (men betydligt mindre frekvent använt) är lågpassfiltret, vars uppgift är att plocka bort brus och annat väsande, under vald frekvens. Högpassfilter (low-cut) vid 100 Hz, vars uppgift är att plocka bort oönskad energi i bottenregionen, men också högre upp om nöden kräver. Lågpassfilter (high-cut) vid 8000 Hz, vars uppgift är att filtrera bort högfrekvent oväsen av olika slag, ibland hörbart, ibland inte. När det kommer till att filtrera bort frekvenser finns det en allmängiltig uppfattning om att du ska sololyssna, gärna i hörlurar, för att höra exakt vad du plockar bort. Du rattar tills du hör att ljudet förändras, det vill säga att basen börjar försvinna om du använder ett högpassfilter (low-cut), eller att diskanten blir lidande om du använder ett lågpassfilter (high-cut). För att sedan backa tillbaka lite. Det är helt ok att arbeta så, eftersom du då inte riskerar att förändra grundljudet utan bara plockar bort överskottsenergin. Ett annat sätt att höra Mitt tänk är däremot annorlunda, då jag på senare tid gått från att vara relativt restriktiv med mitt filtrerande till att vara betydligt mer djärv. För mig handlar det om kontexten och inget annat. Låt mig utveckla. I stort sett varje mix har ett eller flera element som är direkt beroende av basfrekvenser. Må det vara en baskagge, bas eller något annat som kräver mycket botten. Dessa instrument låter jag agera vägvisare för övriga kanaler. Istället för att sololyssna på de instrument som ska högpassas, gör jag det samtidigt som jag lyssnar på exempelvis basen. På så vis filtrerar jag automatiskt mer aggressivt, eftersom basen (som spelas upp samtidigt) nu tar hand om och fyller ut den information jag successivt plockar bort. I praktiken kan detta innebära att jag sätter ett högpassfilter vid 200 Hz, istället för kanske 100 Hz om jag hade sololyssnat. Här kan det sparas massvis av välbehövlig energi. Vad tjänar detta till kanske du undrar? Ganska mycket, speciellt om du jobbar med många kanaler. För som vi alla vet är det helheten som räknas och inte hur ett instrument låter ensamt (om det nu inte spelar ensamt). Kontentan: Filtrera i kontexten och du får en tydligare botten och en bättre definierad mix med bibehållen ljudkvalité. Likväl har varje mix ett eller flera instrument som mår bra av lite extra luft och de som klarar sig utan. Här jobbar jag likadant som med basfrekvenserna, fast omvänt. Vanligen låter jag leadsång, akustiska gitarrer och möjligen trummornas överhäng vara orört. Det är även dessa som får agera vägvisare för övriga instrument. Med detta sagt råder jag dig att inte krångla till det i onödan, lyssna och ratta. Övertänk inte. Det finns, enligt mig, ingen anledning att bli allt för nitisk gällande hög- och lågpassfilter. Gör vad som känns rätt och fastna inte i detaljerna. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  17. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Hur starkt ska du mastra din musik för att den ska låta så bra som möjligt på så många streamingtjänster som möjligt? Svaret är förmodligen enklare än du tror. Det finns idag en mer eller mindre framarbetad volymstandard mellan Spotify, iTunes, YouTube och TIDAL, även om det skiljer sig lite mellan de olika plattformarna. Samtliga tjänster (utom Spotify som använder ReplayGain) använder sig av en normaliseringsprocess baserad på LUFS (Loudness Unit Full Scale) som lite enkelt kan förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju lägre LUFS, desto starkare volym. Detta innebär exempelvis att -16 LUFS låter svagare än -8 LUFS. Medianen mellan de olika streamingtjänsterna ligger idag runt -14 LUFS, vilket också är Spotifys nuvarande rekommendation för uppladdning av musik. I praktiken innebär detta all musik som är starkare än detta automatiskt sänks av Spotify och all musik som är svagare höjs. För er som gillar siffror rekommenderar jag därför att ni håller er mellan -14 och -12 LUFS integrated och inte starkare än -9 LUFS short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB. Bilden visar gratisversionen av populära mätverktyget Youlean Loudness Meter Dessa riktlinjer garanterar att din musik, oavsett genre, står sig bra volymmässigt på samtliga plattformar. Vill du att din musik ska låta starkare 2020 ska du helt enkelt att mastra svagare än du kanske är van vid. Om du tycker att ovanstående låter komplicerat ska jag göra det enkelt för dig: När du mixat klart placerar du en limiter sist på masterkanalen och ställer utvolymen till -1 dB och ser till att du inte limiterar mer än 1-2 dB. Stäm sedan av mot www.loudnesspenalty.com och justera efter behov. Med detta sagt: Så länge mastern inte ser ut som en tjock korv när du exporterar och låtens starkaste parti inte överstiger -1 dBTP (true peak) är det egentligen bara att tuta och köra. Det viktigaste är trots allt hur det låter och inte hur det ser ut. Ibland kan ljudet av en limiter som klipper av topparna vara precis det du är ute efter. Inte bara volym Trots streamingtjänsternas automatiska volymanpassning är det ändå så att vissa låtar upplevas starkare än andra, trots att de är normaliserade till samma nivå. Hur kommer det sig? Svaret ligger till största del i mixen och inte mastringen: Håll koll på mellanregistret. Ett urholkat mellanregister, en så kallad hängmatta, kan framstå som mindre volymstark i förhållande till annan musik, speciellt när du lyssnar genom telefon eller datorhögtalare. Området 400-1000 Hz är (enligt min högst personliga smak) speciellt viktigt att hålla koll på. Rensa upp i botten och toppen – dessa ohörbara frekvenser kan ställa till det för streamingtjänsternas normaliseringsalgoritmer och äta upp onödig energi. Läs mer om hög- och lågpassfilter här. En låt med stort dynamisk omfång upplevs som regel starkare än en låt som är hårt komprimerad, när de spelas upp med samma LUFS. Om din mix låter bra på svag volym när du lyssnar i studion, det vill säga att du hör alla viktiga detaljer, så är sannolikheten större att den även låter bra online. Användandet av saturation, som skapar övertoner, kan bidra till ökad upplevd ljudstyrka. Något recept finns naturligtvis inte, men pluggar som Kush Audio TWK kan hjälpa på traven. Några populära mätverktyg Youlean Loudness Meter Meterplugs Loudness Penalty Klangfreund LUFS Meter 2 iZotope Insight Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  18. 2 points
    FREDAGSTIPSET: För mig är mastring en ytterst delikat process som kräver största möjliga uppmärksamhet. Med anledning av detta föredrar jag i 9 fall av 10 att arbeta i ensamhet, frånsett sällskapet av en god kopp te eller möjligtvis en kanna kaffe. Idag tänkte jag steg för steg gå igenom hur det kan se ut när jag mastrar en låt från grunden. Av upphovsrättsmässiga skäl kan jag tyvärr inte dela med mig av hela låten utan enbart introt, då låten är tänkt att släppas senare i vår. Eftersom mastringen av naturliga skäl är starkare än originalet har jag lagt en limiter på mixen med samma inställningar som mastern. Båda versionerna, i sin fulla form, ligger på exakt samma LUFS enligt https://www.loudnesspenalty.com. Hur stark en låt upplevs beror på flera saker: vilka frekvenser som lyfts fram, kompression, arrangemang osv. Så bara för att en låt (eller två olika låtar för den delen) har samma LUFS, betyder inte detta att de upplevs lika starkt, vilket kan vara smått förvirrande. Innan vi sätter igång vill jag också understryka att detta inte är någon heltäckande guide i hur du mastrar från A till Ö, utan snarare en inblick i hur jag i detta specifika fall gick tillväga. Varje mix är unik och så även varje master. Pluggarna jag använder för tillfället (jag mastrar inte analogt, förutom i enstaka fall då jag kör mixen genom min omvandlare Burl B2 ADC) är dock i stort sett alltid de samma. Kriget mellan digitalt och analogt är enligt mig lika uttjatat och dött som volymkriget. Processen Efter att ha lyssnat på mixen och samtalat med artisten hade jag en ganska klar bild av vad som behövde göras. Målet var att ge låten mer tyngd, djup och tydlighet, men även mer separation och i förlängningen ett mer modernt sound, utan att för den sakens skull ändra för mycket på grundkaraktären. Mixen i sig var redan på god väg, men behövde lite hjälp på traven. Nedan kan du lyssna på före och efter master. I vanlig ordning rekommenderas hörlurar av god kvalité eller studiomonitorer. Jag vill framförallt att du lägger fokus på bottenpaketet, bredden, djupet och toppen samt hur mixen sitter ihop, vilket kan vara svårt att höra genom exempelvis datorhögtalare, eller telefon. Tänk på att sänka volymen och växla gärna snabbt mellan ljudklippen, för att enklare höra skillnaden. Steg 1 1. Rullbandsemulering. Tape Machine 24 från IK Multimedia med input ställd till +3 dB för pressa och runda av diskanttopparna en aning och samtidigt addera lite övertoner i form av subtil distortion. En väldigt liten ökning med HF EQ och LF EQ ger aningens mer botten och topp. Detta är en väldigt transparent rullbandare, men i sitt sammanhang en angenäm förbättring och ett steg närmare det sound jag tänker mig i slutändan. 2. Equalizer. Ökning med 3-4 dB från 80 Hz med ett vanligt hyllfilter, vilket bidrar till att hela bottenpaketet lyfts fram och verkligen börjar kännas. Visserligen medför detta också att området 100 Hz blir lite väl framträdande, speciellt i refrängerna, vilket jag senare fick råda bot på med en dynamisk eq. En försiktig minskning runt 300 Hz appliceras också för att lätta upp helheten något och komma bort från lite av grumligheten, ca -1.5 dB. 3. Gullfoss. Den magiska ljudförbättraren från Soundtheory försiktigt inställd för att tämja utstickande frekvenser över hela mixen, ca 30% vilket bättrar på klarheten. Inga andra inställningar. 4. Soothe 2. Inte helt olik Gullfoss, men som istället fokuserar på problematiska resonanser och dynamiskt plockar bort dessa. I detta fall väldigt försiktigt vid 3000 Hz med omnejd. Anledningen till att jag använder Gullfoss och Soothe 2 efter varandra i detta skede är för att minska risken för missljud och vassa frekvenser, när jag senare jobbar vidare med eq och kompressor. Jag plockar alltså bort onödig information, innan jag förstärker det jag faktiskt vill höra. Steg 2 1. Equalizer. Ett försiktigt lyft från ca 3 kHz med ett hyllfilter och en sparsmakad ökning vid 5 kHz för än mer tydlighet. Denna kombination öppnar upp hela mixen, som nu börjar titta fram bakom gardinen. 2. Dynamisk eq. Här använder jag inställningarna -3 dB vid 95 Hz för att tämja lågbasen en aning, som fått lite väl mycket energi efter att jag tidigare boostat subbasen. Vidare +1 dB vid 600, 2000 och 10000 Hz vars frekvenser känns aningen underrepresenterade. 600 Hz ger mixen lite mer kropp, 2000 Hz lyfter fram sången, syntharna och virveltrumman, medan 10000 Hz lyxar till det en aning. Tjusningen med att använda en dynamisk eq är att frekvenserna endast förstärks när det behövs och inte hela tiden. 3. Kompressor. Här lämnar jag allt under 150 Hz orört med hjälp av MagicDeathEye, då jag personligen föredrar en rörlig botten framför en komprimerad. Detta är naturligtvis en smaksak (som med allt annat här i livet) - för mig ger det mixen mer liv. Vidare använder jag mig av medium attack för att bevara lite av dynamiken, men samtidigt inte släppa igenom de absolut snabbaste topparna. Jag känner ett behov av att tämja virveln en del och komprimerar strax över 1 dB i låtens starkaste parti. Vidare ger kompressionen hela låten en mer sammansatt karaktär, samtidigt som det börjar röra sig på ett skönt sätt. 4. Stereobreddning. Här använder jag mig av ett av mina favorittrick för att bredda mixen mellan 400-4000 Hz, frekvensområdet som är framträdande i de flesta lyssningssystem. När stereobreddaren är aktiv känns hela mixen mer omslutande och tredimensionell utan att påverka bottenfrekvenserna, som annars lätt kan ställa till fasfel. Att fokus läggs på mellanregistret gör effekten mer uppenbar. Ozone 9 Imager är ett utmärkt val och inställningarna ser ni på bilden nedan. 5. Avrundning. Sist ut innan limitern är lite analogt mojo från Kush TWK i form av varm och skön saturation. Jag låter pluggen arbeta så att de starkaste topparna försiktigt rundas av. I förlängningen kan detta liknas vid en slags naturlig kompression, vilket i sin tur både ökar den upplevda ljudstyrkan och värmer upp ljudet. 6. Limiter. Fabfilter Pro-L 2 inställd med utvolymen på -1 dB för digitalt släpp och 16-bits dithering eftersom jag mastrar i 24-bitar, men exporter till 16-bitar i 44.1 kHz. Vidare använder jag mig av 32x oversampling vilket minimerar aliasing - det vill säga oönskad distortion och ljudförsämring. Huruvida aliasing är ett reellt problem råder det dock delade meningar om. Limitern plockar max 2-3 dB i låtens starkaste parti och är inställd för matcha Spotifys volymstandard, vilket du bland annat kan läsa mer om i Hur volymstark ska din mix vara 2020? Summan av kardemumman Som du kanske märker består (just denna) mastring av ganska många steg, där varje enskild del egentligen göra hyfsat lite. Jag gillar att jobba på detta vis - att istället för att exempelvis låta en eq göra allt, så har flera stycken olika uppgifter. Är det kanske rent av så att många bäckar små gör en... välljudande master? Det låter jag vara osagt. Den uppmärksamme noterar eventuellt avsaknaden av ett högpassfilter, vilket är helt i sin ordning då detta helt enkelt inte krävdes. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  19. 2 points
    FREDAGSTIPSET: I tider som dessa är det viktigt att påminna sig om att mindre många gånger kan vara mer. Och ibland behöver vi faktiskt ta ett steg tillbaka för att få nya (eller gamla) perspektiv, så även när det kommer till mixning av musik. Vad soptunnorna ska symbolisera låter jag vara osagt. Men en sak står i alla fall klar, vi slänger på tok för många godbitar i onödan. Jag brukar påpeka vikten av att använda referenslåtar, vilket du bland annat kan läsa om i Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning och Användning av referenslåtar inför mixning. Likväl brukar jag fråga de artister jag jobbar med om de har någon slaskmix/demo som jag kan utgå från som referens när jag mixar. Detta för att få ett hum om i vilken riktning de vill dra sin musik. Men hur går du egentligen tillväga om du mixar dig själv, eller om musikerna du jobbar med inte har någon referensmix? Går det att vara sin egen referens? Jo då, det finns det en enkel lösning på problemet, som dessutom är ruskigt effektivt. Detta tips utfår från att du sätter tänderna i en helt ny mix, från grunden. Slaskmixen Börja med att ställa volym och panorering, inget annat. Lägg max 15-20 min på detta, beroende på projektets storlek. Jobba snabbt och mixa med hjärta snarare än hjärna. Fokusera på vad som känns rätt i stunden och lita på din magkänsla. Exportera och spara slaskmixen, vilken vi snart ska återkomma till. Ta en paus på 5-10 minuter. Breda filter Nästa steg är equalizern. Här föreslår jag att du använder breda filter och försiktiga hög- och lågpassfilter. Jobba med stora penseldrag, snarare än kirurgiska ingrepp, och fokusera på helheten istället för detaljerna. Syftet är att hitta en frekvensmässig balans mellan de olika kanalerna, utan att förändra grundljudet allt för mycket. Det ska låta naturligt i brist på bättre uttryck. Det kanske handlar om att du sänker 2-3 dB vid 400 Hz på gitarrerna för att lämna plats till sången, eller att basen får en liten knuff runt 80 Hz, medan baskaggen får backa vid samma frekvens. Lyssna och justera i kontexten och försök att undvika soloknappen *. Denna metod förutsätter att du spelat in så som du vill att det ska låta, vilket för övrigt alltid är att rekommendera. * Soloknappen är utmärkt när du behöver detaljlyssna eller leta problematiska frekvenser, vilket inte är nödvändigt i detta skede. Bilden visar ett low-cut vid 80 Hz med 6 dB slope, -3 dB vid 400 Hz samt en liten ökning vid 10 kHz. Observera de breda justeringarna, likt böljande kullar. Kompression på rätt sätt Precis som med equalizern är det nästan alltid bättre att komprimera i sammanhanget. Det är nämligen lätt hänt att du komprimerar för lite, eller för mycket, om du sololyssnar eftersom kompressionen då av naturliga skäl hörs tydligare. Kompression upplevs med andra ord olika, beroende på kontext. Vidare handlar kompression lika mycket om att kontrollera dynamik som att forma ljud och skapa rörelse, vilket du kan läsa om i Varför låter mixen så tunn och livlös? – del 1 och här finner du även del 2. Det är därför extra viktigt att komprimera med hänsyn till övriga instrument då allt hänger ihop. Med detta sagt är det långt i från alla instrument eller kanaler som behöver komprimeras. Generellt är sång, bas, trummor och vissa akustiska dynamiska instrument givna, resten bör du ta en rejäl funderare över. Rymd Slutligen ska vi skapa lite rymd runt varje instrument med hjälp av reverb och då talar jag inte om ett reverb som hörs, utan snarare känns. Ett reverb som fyller ut tomrummet, det torra, mellan varje anslag. Detta ger automatiskt mixen mer djup och en känsla av en tredje dimension, snarare än två - som mellan vänster och höger högtalare. Två fina pluggar för ändamålet är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia och Valhalla Room från Valhalla DSP. Självklart kan det finnas anledning att lämna vissa instrument helt torra, för att skapa kontrast, vilket är ett kapitel i sig. Sunset Sound är mitt nya favoritreverb när det kommer till att efterlikna olika sorters rum, stora som små. Slaskmix 2 Nu är det dags att exportera igen och denna gång döper du mixen till slaskmix 2. Ta en paus på minst 5-10 minuter. Jämför sedan den nya mixen med den ursprungliga slaskmixen. Varför? Jo, den ursprungliga slaskmixen talar nämligen om för dig vad som är viktigt i låten, för dig. Du mixade utan att tänka för mycket, du mixade på känsla utan att blanda in tekniken. Vidare berättar den på ett rakt igenom ärligt och oförskönat sätt om du rattat bort sig på vägen. Blev det verkligen bättre? Om så är fallet, bra, fortsätt då att mixa som vanligt med effekter, automatiseringar och annat (men spara den nya slaskmixen som nästa referens). Om inte, gå tillbaka till ritbordet och fundera över vad som gick snett och varför. Ibland är det en god idé att börja om från början, helst nästa dag med pigga öron. Andra gånger räcker det med enstaka justeringar. Slaskmix 1 och 2 importerade i ett tomt projekt för att snabbt kunna jämföras med varandra. Tänk på att det kan vara volymskillnader. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  20. 2 points
    Att välja rätt studiomonitorer kan vara både roligt, skrämmande och smått förvirrande – det är som du säkert känner till en djungel där ute. Klart står i alla fall att god lyssning är A och O i varje seriös studio och en förutsättning för att dina produktioner ska låta så bra som möjligt. Men räcker det inte med ett par riktigt bra HIFI-högtalare kanske du undrar? Det enkla svaret är nej, då den klassiska högtalarens uppgift är att få musiken att låta så bra som möjligt med allt vad basförstärkning, övertydligt mellanregister och förskönande diskant innebär. Till skillnad från studiomonitorn vars huvudsakliga uppgift är att återge musiken så ärligt som möjligt. Denna kompromisslösa återgivning är ett måste när du ska fatta kritiska beslut i mixens hetta. Studiomonitorer kommer i alla dess former och storlekar, det är därför viktigt att hålla koll på vad du behöver och vad du faktiskt redan har. Aktiva eller passiva? Det enkla svaret är att du ska välja aktiva studiomonitorer av både praktiska och ekonomiska skäl. De flesta moderna studiomonitorer har nämligen inbyggda Class D-förstärkare som inte kräver någon extern förstärkare. Det finns en del passiva high-end-monitorer som exempelvis PMC, Amphion och ATC, samt klassikerna Yamaha NS-10 och Avantone Mixcubes, vilka såklart också är trevliga för den som har kunskapen och pengarna. Men för gemene man är det aktiva som gäller. Storleken och två- eller trevägs? Närfältsmonitorer, eller nearfields som de också kallas, är designade för att låta bra nära lyssnaren. Det är också dessa som är vanligast i hemmastudion. Mittfältare (Midfields) å andra sidan är anpassade för större rum och är gjorda för att stå längre bort. Många studiomonitorer har ett högtalarelement och en diskant och kallas då tvåvägshögtalare, medan andra har två eller fler element och kallas därefter. Kort och gott handlar det om hur vida bas, mellanregister och diskant ska delas upp i två, tre eller fler delar. En klassisk tvåvägshögtalare har en så kallad woofer för basen och en tweeter för mellanregister och diskant. Dessa separeras med ett så kallat crossover filter så att de (om högtalaren är korrekt konstruerad) låter som en enhet. En tvåvägshögtalare räcker gott och väl för den mindre till normalstora studion, men i ett större kontrollrum eller mastringsstudion är trevägs ofta att föredra. Större högtalare ger mer bas men kräver också ett större och bättre akustiskbehandlat rum. Stora studiomonitorer i ett litet rum är därför inte att rekommendera. PSI A17-M är en personlig favorit med sin extremt raka frekvensåtergivning. Subwoofer? Vanliga studiomonitorer klarar av frekvenser ner till ungefär 40-60 Hz, vilket är förhållande vis lågt. Problemet är bara att ditt rum förmodligen inte kan återge dessa frekvenser korrekt. Frågan är då om du verkligen behöver en subwoofer som klarar ända ner till 20 Hz? Svaret avgörs på om ditt rum är akustiskbehandlat eller inte. Och då talar vi inte om lite äggkartonger i taket, utan en ordentlig omgång med basfällor, diffusorer och andra nödvändigheter - med fördel professionellt installerade. En subwoofer kan absolut tillföra något med sin sköna botten och luft som flyttas, men kan även skapa nya problem i form av att ytterligare ett crossover-filter skapas och att saker och ting kan börja skramla i rummet. Tänk därför gärna en extra gång innan du uppgraderar neråt. Vilka ska du välja? Avslutningsvis vill jag tipsa om ett gäng riktigt bra studiomonitorer i olika prisklass. Jag inser det komiska (i hopp om att vara behjälplig) att jag motsäger mig själv en smula genom att rekommendera så många. Men förhoppningsvis blir den snåriga djungeln i alla fall lite mer tillgänglig. Faktum är att det är omöjligt att säga vilka som är bäst för just dig. Här får pris, behov och personlig smak avgöra. Tänk på nedanstående modeller är cirkapriser och att priset gäller per styck och inte paret. Instegsmodeller JBL LSR305 – 1 300 kr Adam T7V – 2 000 kr KRK Rokit 8 G4 – 2 600 kr Focal Alpha 65 – 2 800 kr KRK V6 S4 – 2 800 kr Genelec 8010A – 2 800 kr Yamaha HS8 – 2 900 kr Avantone MixCube – 3 600 kr IK Mul­ti­media iLoud MTM – 3 700 kr Mellanskiktet Adam Audio A7X – 5 800 kr Neumann KH 120 A – 6 300 kr Mackie HR824 mk2 – 6 900 kr Focal Shape 65 – 7 000 kr Dynaudio Acoustics BM6A – 8 900 kr Toppklass Focal Twin 6 Be – 17 200 kr PSI Audio A17M/A21M – 17 700 kr / 29 200 kr HEDD Audio Type 20 – 19 000 kr Adam S3H – 29 900 kr ATC SCM25A Pro – 45 000 kr PMC twotwo 5,6 och 8 – 20-80 000 kr Barefoot MicroMain27 Gen2 – 50 000 kr Uppdaterad artikel från 2017-11-10 Läs också: Missa inte Fredagstipset som är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga Fredagstipset-artiklar
  21. 2 points
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans intervju berättar Jessica Jönsson om sitt arbete som monitortekniker, vikten av social kompetens och skillnaden mellan att mixa PA-ljud och monitorljud. Jessica Jönsson har arbetat som ljudtekniker sedan tidigt 2000-tal, bland annat som livetekniker på festivalen Sweden Rock och med tv-produktioner som Idol och Sommarkrysset. Jessica Jönsson rattar monitorljudet för Mando Diao 2015. (Foto: Chris Danneffel) Hur väcktes ditt intresse för liveljud? – När det var dags för mig att välja gymnasium så stod det mellan restaurang och en ny utbildning med inriktning på ljud och ljus. Det verkade perfekt för mig med ljud och ljus, då jag hade ett intresse för musik men kände att det var för osäkert att hoppas på en artistkarriär. Jag tänkte att jag istället kunde jobba bakom eller kring musiken. – Genom skolan fick jag all praktisk och teoretisk kunskap via praktikplatser. Jag började jobba med musiktävlingar och festivaler och insåg ganska snart att det som intresserade mig mest var att mixa monitor. De flesta ville mixa PA-ljud men inte jag, jag ville tydligen komplicera saker för mig. Vad skulle du säga är största skillnaden mellan att mixa PA och att mixa monitor? – Att “mixa monitor” innebär att man mixar all medhörning på scen, alltså se till att alla musiker hör sig själva och varandra. PA-teknikern gör en mix till publiken medan monitorteknikern kan få göra ganska många mixar beroende på hur många musiker som står på scen. – Som monitortekniker har man kanske inte lika fria kreativa “målardukar” att måla på då du hela tiden förhåller dig till artistens ramar. Men man har oftast ett grundförfarande som man utgår ifrån och slutresultatet brukar inte skilja sig drastiskt från person till person. Vilka egenskaper och kvalitéer är viktigast hos någon som jobbar med liveljud? – Det som jag älskar mest med mitt jobb är de sociala och psykologiska delarna. Det är nog därför jag på senare år börjat göra mycket TV-jobb som “B-ljud” eller “mickman” vilket innebär att man är den som mickar på och av gäster och programledare som pratar. Det är inte direkt tekniskt avancerat utan kräver mer lyhördhet, fingertoppskänsla och social kompetens. Man hanterar ofta väldigt nervösa personer och blir ganska närgången när man lirkar mickar, sladdar och beltpack under kläderna. Då är det viktigt att kunna göra det utan att personen ifråga ska känna sig obekväm. – Sen är det en otrolig fördel att ha koll på vad alla gör på sina respektive positioner. Det underlättar kommunikationen, arbetsflödet och förståelsen för varandra. SVT Sveriges 12:a 2020 Hur brukar en arbetsdag se ut för dig? – Projektet som jag jobbar med den här veckan är Sveriges 12:a, ett alternativt Eurovision som SVT sänder då Eurovision 2020 blev inställt på grund av corona. Vi har två programledare och två musikakter –The Mamas och Dotter. Jag mixar monitor och använder mig av mixerbordet Digico SD10. Alla medverkande använder in-ear monitorer. Då vi i dessa tider inte har någon publik i studion så använder vi inget P,A men för att alla som jobbar på golvet ska kunna höra vad som händer så ställer jag ut ett par högtalare i studion. – Vi repar all musik och allt prat för sig och börjar alltid med en linecheck för att se att vi har kopplat allt rätt. Det underlättar vid eventuell felsökning under soundcheck då tiden är knapp. Skulle något vara fel då så är det med största sannolikhet något som kopplats in efter att vi gjorde linecheck. – När musikerna anländer så bygger vi upp deras instrument som snabbt ska kunna rullas in och ut. Exempelvis trummor bygg på rullpodie. När musikerna har fått igång sina instrument kör vi ett soundcheck. Först soundcheck på trummorna och sedan arbetar vi oss genom alla instrument och sångmickar. Vi kollar att nivån in inte är för svag eller distar. Vi eq:ar och processar så som vi tycker passar, och mixar därefter ut varje kanal eller instrument till den person som vill höra i sin lyssning. Sedan kontrollerar vi att nivåerna låter bra i allas mixar och så fortsätter vi att finlira tills alla är nöjda. Då är det dags att repa ett par gånger med kameror så att alla vet var de ska stå och röra sig och vilka fotografer som ska ta vilken bild när. När varje enskild punkt är repeterad gör vi ett genomdrag och sedan är det dags för sändning. Hur har coronakrisen påverkat dig nu när det är mycket som ställs in? – Jag är enskild företagare och har inte kunnat nyttja något krispaket än. Jag hoppas att regeringen hittar en lösning där enskilda företagare kan få ekonomiskt bidrag för inkomstbortfall, alternativt en enklare variant av a-kassa där vi tillåts ha kvar kvar företag aktivt om det skulle komma uppdrag i sista sekund vilket ofta är fallet i vår bransch. – Nästa vecka ska jag göra slutaudition för Idol men efter det har jag inga fler bokningar för året då allt är inställt. Det känns tufft och det kommer att påverka vår bransch mer än jag nu vill och kan förstå. Samtidigt hoppas jag att andra alternativa projekt dyker upp längs vägen. Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
  22. 2 points
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans måndagsintervju pratar jag med producenten Selen Özan om hennes masteruppsats “Arbetssätt och metoder inom musikproduktion: En undersökande studie i hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser” – ett riktigt guldkorn fyllt med tips och metoder kring att slutföra projekt i tid, effektivisera sitt arbete genom templates och lämna arbetet på jobbet för att främja sin hälsa. Selen Özan är musikproducent, kompositör och låtskrivare med både en kandidat i jazzsång och en master i musikproduktion i bagaget. Hon är en av grundarna av studiokollektivet Oda Studios i Stockholm och har producerat artister som Veronica Maggio och Miriam Bryant. Förra året blev hon som första kvinna nominerad i producentkategorin på Denniz Pop Awards. Selen Özan. (Foto: Robin Bøe) Hur kommer det sig att du valde att skriva din masteruppsats om att jobba hållbart som musikproducent? – Jag märkte av vissa tendenser hos både mig själv och mina producentkollegor som jag uppfattade som ohållbara i det långa loppet. Jag ville också gräva djupare i min egen oförmåga att få uppgifter genomförda. Här är länk till masteruppsatsen. Kan du ge några exempel på metoder för hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser som du tar upp i uppsatsen? – Metoderna som tas upp i uppsatsen är bland annat tips kring tids- och projektplanering, kreativa lösningar vid blockeringar och en hel del allmänna tips inom hållbarhet och effektivitet med fokus på den individuella hälsan. – Inom planering har verktygen varit riktigt hjälpsamma för att kunna påbörja och slutföra musikaliska projekt och för egen del rör det sig då främst om nya arbetstider och projektplanering. Jag jobbar numera nästan uteslutet bara på vardagarna under vanliga kontorstider och håller helgerna lediga i den mån det är möjligt. För musikproducenter som vill börja arbeta på ett mer hållbart sätt, var tror du det är bra att börja? – Att börja med att analysera sina egna mönster och svårigheter och sen kanske läsa min uppsats för att få några tips, haha! Nej men det kan vara jättesvårt att bryta invanda mönster och där tror jag inspiration är ganska viktigt. I din uppsats skriver du att det varit viktigt för dig att ha ett sammanhang med likasinnade för samarbeten och fysiska möten. Kan du berätta lite mer om det och om ditt musikstudiokollektiv Oda Studios? – För mig är det viktigt att ha andra likasinnade omkring mig för inspiration, kreativa utbyten och samarbeten och kompetensutbyte. Det inspirerar mig enormt att höra studiogrannens surr. På Oda Studios i Stockholm huserar hela 18 musikskapare som delar på några studios och några kontors-/produktionsplatser. Det finns inget bättre än när vi är flera på plats som kan tagga igång varandra, och arbeta intensivt för att sedan ta en gemensam lunchrast. Vad är du aktuell med framöver? – Vi släppte rätt nyligen en singel med Miriam Bryant – Nån Av Oss (Spotify / Apple Music), som jag producerat och varit med och skrivit. I övrigt har jag några andra projekt igång men det är en lite speciell tid just nu då många sessions ställs in. Selen Özan hemsida Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
  23. 2 points
    Mixakuten med Jon Rinneby i spetsen svarar på frågor om mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Tjänsten är gratis och varje medlem får hjälp vid upp till två tillfällen. Jon Rinneby har arbetat professionellt med mixning och mastring i över 15 år och jobbat med artister som bland annat Nina Persson och Warner Music Sweden. (Bilden är tagen på Tambourine Studios). Läs mer om Mixakuten och kom igång redan idag.
  24. 2 points
    I tipset “Skapa bredd i dina mixar med panorering”, så gick vi kort igenom vikten av att placera ut de olika ljuden eller instrumenten enligt en vänster–högerskala, det vill säga panorering, för att skapa bredd. I det här tipset ska vi titta på ett av sätten som du skapar djup i mixen, nämligen genom att använda reverb och delay. Gällande reverb så fungerar det så att ju längre reverb du använder desto ”längre bort” kommer ljudet, och du får ett mer avlägset ljud. Längden på reverbet har två viktiga parametrar: storleken på rummet, det vill säga rumskaraktären i ditt reverb, som exempelvis “Room”, “Chamber”, “Hall” eller liknande och sedan väljer du tiden på efterklangen (decay). Ju kortare tid på efterklangen du väljer, desto mindre blir reverbet, och ju större rum du använder desto längre tid låter reverbet. Genom att skruva på “mix” i reverb-inställningen, så bestämmer du hur ”långt in” i rummet du vill placera instrumentet. Delay funkar ungefär på samma sätt men här hör du ”ljudstudsar” istället för olika rum. Du kan välja att använda långa tider på studsarna för att få känslan av att ljudet är långt bort, och med kortare tid bli effekten den motsatta. Här finner du del 2: skapa djup i din mix med rätt frekvenser
  25. 2 points
    I denna del ska jag gå igenom om hur du kan skapa djup i din mix genom att använda en eller flera eq. Örat uppfattar avstånd genom att ett ljud som känns långt borta har mindre diskant och när det är nära så är det diskantrikare. Följaktligen så uppfattas ett ljud med mer bas som nära om du kan definiera det, men om det bara mullrar så känns det längre bort och om det ska kännas väldigt långt borta så tappar den i basregistret också. Så precis som du ska arbeta med att placera ljud i bredd så ska du också arbeta med att placera ljud i djupet också. Målet är ju att åstadkomma en tredimensionell ljudbild med två högtalare. För att ta ett exempel: du har två gitarrer och den ena vill du ha en känsla av närhet, och då försöker du hitta närhet genom att ta fram och boosta frekvenser mellan 2,5 kHz – 9 Khz, men var försiktig så att gitarren inte blir för tunn och hård. Den andra gitarren vill du kanske ha lite längre bort och väljer då att ta bort lite i samma frekvensområde för att flytta den längre bak i ljudbilden. Testa på olika instrument och se hur långt bort eller hur nära du upplever dem när du provar de olika varianterna. Här finner du första delen i hur du skapar djup i din mix med reverb och delay
  26. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en serie i tre delar med syftet att belysa pluggar eller tillvägagångssätt som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder. Sista delen tar upp saturation, ett lika delar mytomspunnet som missförstått ämne. Första och andra delen hittar du här och här. Det är lätt att romantisera över ljudet från förr och då gärna det som lite slarvigt kallas för analog värme, det vill säga det som händer när ljudet skjutsas och förvrängs genom diverse mixerbord, preamps, equalizers, kompressorer och rullbandspelare. Detta fenomen kallas saturation, eller som det på svenska heter ”mättnad” eller ”bandmättnad”. Saturation (som är ett väldigt brett begrepp) är en slags distorsion i form av övertoner vilka färgar grundljudet och skapar nya ljudmönster. Det är därför inte helt orimligt att kalla saturation för textur. Fördjupning Saturation ger i regel en minskning av snabba transienter (volymtoppar) vilket gör att ljudet kan uppfattas som mjukare och mindre påträngande. Denna typ av avrundning har sin förklaring i att förstärkarstegen i framförallt äldre analog utrustning inte är oändligt snabb. De har med andra ord en lång stigtid - något som kan ge en positiv bieffekt i form av att de absoluta och ibland svårjobbade topparna klipps av. Detta innebär även att så kallad naturlig kompression uppstår då dynamiken minskar. Vidare handlar saturation om att olika sorters jämna eller ojämna övertoner läggs till, vilket kan innebära att det låter fetare och varmare. Med ovanstående i åtanke kan vi därför konstatera att ju fler omvägar inspelningen tar, desto mer färgad blir ursprungssignalen. Saturation är alltså en avrundning, eller om du så vill en kontrollering av transienter samt adderande av övertoner vilket kan förstärka och bilda nya texturer. På så vis är saturation i mångt och mycket också ett verktyg för att skapa tydlighet och tryck när du mixar, något som kan vara skillnaden mellan en mix som stannar inuti högtalarna och en mix som hoppar ut ur dem. For starters, with all those additional harmonic overtones in play, your EQ literally has more sound to grab within a given swath of frequencies. So if you’re looking to enhance a vocal’s forwardness in the mix by boosting 1 kHz, there’s going to be more vocal character and personality packed into every decibel boosted, because the sound itself is more dense, vibrant and electric. Put another way: you won’t just get more vocal presence, you’ll get a more interesting vocal presence. That’s the kind of subtle thing that, when multiplied across 16 or 83 tracks, adds up to something much more compelling than a simple sum of the parts. - Gregory Scott, Kush Audio & Sly-Fi. Inte bara nostalgi Men saturation kan vara så mycket mer än bara analog värme och faktum är att du kan mejsla fram en hel mix genom att bara använda olika typer och grader av saturation, vilket är en konst i sig. Här gäller det framförallt att jobba i lager av olika färgning och textur, men det spelar egentligen ingen roll i vilken ordning du lägger pluggarna. Det är summan av varje del som utgör helheten. Personligen föredrar jag att börja med någon form av preamp eller mixerbord på varje kanal (favoriten är just nu Front DAW) och avslutningsvis någon annan typ av färgning om jag är på det humöret. Det är inte heller ovanligt att ytterligare en preamp som Kazrog True Iron eller Kush Audio TWK får avsluta signalkedjan. Saturation före kompression kan få din kompressor att jobba effektivare över ett större frekvensområde, eftersom de snabba transienterna som annars får kompressorn att arbeta extra hårt avmattats. Omvänt kan saturation efter kompression tillåta än mer färgning av ljudet. Likväl kan saturation vara raka motsatsen till mjukt och öronvänligt. Att överstyra en baskagge, en leadsynt eller varför inte ett sångspår till oigenkännlighet kan vara ett mycket effektivt sätt att liva upp mixen. Ljudexempel baskagge Följande ljudexempel är en baskagge som får en rejäl dos saturation från 0-100% i stegrande intensitet med pluggen Kush Audio TWK. I takt med upptrappad saturation minskar dynamiken, samtidigt som den upplevda volymen ökar. Värt att notera är att volymtopparna faktiskt växer halvvägs, innan ljudet pressas ihop mer och mer. Ljudprovet är också ett tydligt exempel på hur du kan forma och förändra ett grundljud utan att använda varje sig equalizer eller kompressor. baskagge_sat.mp3 Du kan lära dig mycket genom att visuellt studera dina ljudfiler. Här kan vi dra slutsatsen att ökad saturation minskar dynamiken. Slutsats Det absolut enklaste sättet att komma åt det klassiskt analoga varma ljudet är att införskaffa en rör- eller bandmikrofon samt en mikrofonförstärkare av klassiskt snitt. Steg två är att jobba med pluggar som efterliknar gammal hårdvara. Därmed inte sagt att det är nödvändigt att använda saturation på alla kanaler, vilket tvärt om kan vara kontraproduktivt. Övermättnad förvandlas lätt till bristande dynamik och en i förlängningen havregrynsgrötig ljudbild. Pluggtips i urval AudioThing Type A Black Box Analog Design HG-2 DSP Fielding Reviver Fabfilter Saturn 2 IK Multimedia Tape Kazrog True Iron Klanghelm IVGI och SDRR Kush Audio TWK och 458a Sly-Fi Kaya och Axis Softube Saturation Knob Sonnox Inflator Soundtoys Decapitator och Radiator U-HE Satin United Plugins Front DAW Waves Abbey Road Vinyl Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  27. 1 point
    Bakom Lights & Motion döljer sig Christoffer Franzén som både skriver, spelar, spelar in och mixar sin musik själv. Instrumenten är han självlärd på. David Henriksson har fått en pratstund med Christoffer som just nu är dubbelt skivaktuell. Christoffer Franzén som vanligtvis syns under namnet ”Lights & Motion”, komponerar, arrangerar, producerar, spelar in sin musik helt själv. Hans musik har hörts i flera Hollywood-filmer, i Jimmy Fallons och Ellen Degeneres talkshows samt under Super Bowl och Oscars-galan. Här berättar han om sin kreativa process, hur upplevelsen att höra Metallica spela med en symfoniorkester öppnade upp hans tankar om att det går att blanda nästan vilka musikstilar som helst och hur en del studier i musikteori (på senare) har hjälpt honom att effektivisera delar av arbetet. Mycket intressant snack med denna multimusiker och visionär. > Prenumerera på podcast > Lyssna på avsnittet som podcast > Samtliga poddavsnitt Video you Youtube: Den här videointervjun är sponsrad av EBS Sweden
  28. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Alla vill ha ett tydligt, vackert och luftigt sångljud. Ett sångljud som berör och förflyttar lyssnaren bortom både tid och rum... Ovanstående är naturligtvis en grov generalisering eftersom varje låt kräver sitt speciella sångljud, för att inte tala om personlig tycke och smak. När du mixar leadsång har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Men hur går du egentligen till väga? Är det verkligen så enkelt som att slänga på en equalizer, boosta i toppen och hoppas på det bästa? Detta är ett kapitel för sig vilket du exempelvis kan läsa mer om här: Dagens tips ställer in siktet på att få sången att sticka ut lite extra, utan att kännas processad eller tillgjord. Detta är en konst i sig och mycket handlar om ett bra grundljud i kombination med god mikrofon- och sångteknik. Inget nytt under höstsolen här. Med detta sagt finns det ett litet knep som faktiskt fungerar i de flesta fall, oavsett om du spelat in med en fin kondensatormikrofon eller en enklare dynamisk. Jag vill dock passa på att understryka att nedanstående trolleri inte nödvändigtvis behöver tillämpas i alla situationer, utan snarare när sången behöver det där lilla extra. Två blir en Med utgångspunkt i att leadsången låter ungefär som du tänkt dig testa följande: Kopiera sångspåret så att du har två identiska kanaler. Plocka bort samtliga effekter på dubbletten och döp kanalen till ”Air” eller ”Luft” eller vad du vill. Lägg valfri equalizer på den nya torra kanalen och skär bort allt under 5000 Hz med ett högpassfilter. Fortsätt sedan med ett hyllfilter som boostar 3 dB vid 10-11 kHz: Bilden visar eq-inställningen för effektspåret där allt som nu hörs är den absoluta toppen. Nästa steg är att slänga på en försiktig de-esser som plockar bort de vassaste och snabbaste topparna. Detta steg är inte nödvändigt, utan mer en säkerhetsåtgärd om du har en väldigt diskantrik mikrofon. Hoppa över om du vill. Också valfritt: på med valfri saturation (exempelvis en rullbandsplugg eller mixerbordsemulering) för att runda av och analogisera en smula. Poängen här är att mjuka upp ljudet en aning och göra toppen mindre påträngande. Sist i kedjan hamnar en limiter alternativt en väldigt snabb kompressor som komprimerar rejält. Du ska verkligen höra effekten, vilket i sig låter onaturligt, men som i sitt sammanhang blir något helt annat. Detta steg är viktigt eftersom den hårda kompressionen trycker ihop ljudet och lyfter fram detaljerna. Sikta på åtminstone 5-10 dB kompression: Observera att limitern behöver pressas rejält hårt för att ge önskad effekt. I detta fall +30 dB vilket resulterar i 5-10 dB kompression. Dra ner effektkanalen till noll och spel upp mixen som vanligt. Lyssna på leadsången och dra försiktigt upp effektkanalen tills sången uppfattas som tydligare och luftigare. Backa en aning. Muta effektkanalen och lyssna: bättre sämre? Sen är det bara att blanda in efter tycke och smak. Vänd fasen på effektkanalen och lyssna om det låter bättre eller sämre (valfritt). Intressanta saker kan hända med fasvändning. Klart! Med ovanstående strategi kan du alltså behålla mycket av ursprungsljudet samtidigt som du plockar fram extremtoppen utan att det låter påträngande (beroende på hur mycket du drar på naturligtvis, mindre är många gånger mer). Varför inte göra precis samma sak på originalspåret kanske du undrar? Varför två spår? Helt enkelt för att effekten inte blir den samma. Fråga mig inte varför, det bara är som det är - en slags parallellprocess. BONUSTIPS: På liknande sätt kan du även skapa en effektkanal som bara är aktiv under exempelvis refrängerna, men med fokus på mellanregistret 1-2 kHz. Refränger är som regel mer händelserika och frekvensmättade och då kan leadsången behöva en extra skjuts: Ett högpassfilter vid 500 Hz och ett lågpass vid 4000 Hz försäkrar att sångens kärna och tydlighet tittar fram. Blandas med fördel in under refrängen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  29. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Att välja rätt studiomikrofon är ungefär lika lätt som att välja rätt gymnasieutbildning, det vill säga snudd på omöjligt. Istället handlar det som att lita på sin magkänsla och göra det bästa av situationen. Det finns helt enkelt ingen ”bästa mikrofon" under 10 000 kr. Steg ett när det kommer till mikrofoner är förståelsen för att mikrofonplacering många gånger är direkt avgörande för soundet och att några centimeter hit eller dit ofta kan större skillnad än priset på mikrofonen. Genom att experimentera med placeringen kan du lätt få till mer eller mindre diskant och mer eller mindre rum och så vidare. Du kan med andra ord göra en mer tilltalande inspelning med en Shure SM57 om du vet vad du håller på med, än med en gammal felplacerad Neumann U47. Den optimala mikrofonen som sådan existerar således inte, istället ska vi fokusera på ett gäng mikrofoner som inte står i vägen för inspelningen och i bästa fall även kan lyfta den en smula. Det finns otroligt mycket att välja på och listan skulle kunna göras anmärkningsvärt lång. Jag har därför valt att begränsa mig till sju mikrofoner i prisklassen under 10 000 kr. Men märk väl, ingen av dem är bäst. Røde NT1 Røde NT1 är, namnet till trots, uppföljaren till smått klassika NT1A. Förutom den uppenbara färgskillnaden skiljer sig de båda mikrofonerna åt i frekvensåtergivningen, där NT1 tenderar att vara mer neutral med lägre brus och mindre stickig i diskanten. En prisvärd arbetshäst med 10 års garanti som fungerar på i stort sätt alla ljudkällor. Pris: 1 900 kr Hemsida: http://www.rode.com/microphones/nt1 Aston Spirit Engelska Aston Spirit är en handbyggd kvalitetsmikrofon som soundmässigt drar åt det mer moderna hållet, med en fin tydlighet som sällan blir påträngande. En utmärkt sång- och instrumentmikrofon, speciellt på stränginstrument så som akustisk gitarr, fiol och cello. Spirit har en inbyggd transformator med tydlig karaktär vilket ger mer topp, till skillnad från Aston Origin som lutar mer åt det neutrala hållet. Pris: 3 300 kr Hemsida: https://www.astonmics.com/EN/product/mics/spirit Shure KSM32 Shure KSM32 är mitt förstahandsval när det kommer till att rekommendera endast en mikrofon för studiobruk. KSM32 är underbart ren och välbalanserad utan att låta steril - snarare är den varm och inbjudande. Det kanske inte är den mest spännande mikrofonen på marknaden, men absolut en av de mer karaktäristiskt neutrala. En älskvärd allt i allo-mikrofon, om det nu finns en sådan. Pris: 5 500 kr Hemsida: https://www.shure.com/en-US/products/microphones/ksm32 Warm Audio WA-87 Warm audio WA-87 är en prisvärd Neumann U87-klon som tenderar att vara aningen tydligare i diskanten än originalet (vilket inte är särskilt konstigt med tanke på det rör sig om nyproduktion kontra vintage). Den klassiska U87:an är känd för att fungera på allt från sång till gitarrförstärkare och trummor. WA-87 har hög byggkvalité, fina komponenter och skeppas i en trevlig trälåda med diverse attiraljer. Pris: 6 000 kr Hemsida: https://warmaudio.com/wa87/ AKG C414 XLS och XLII AKG C414 är förmodligen AKGs mest kända mikrofon, vilken har genomgått diverse förändringar genom åren. AKG C414 XLS och XLII är i stort sett identiska frånsett att XLS är lite mörkare i karaktären (mer neutral om så önskas), medan XLII har ett lyft runt 3kHz vilket ger mer öppenhet. Båda mikrofonerna har sina naturliga fördelar och det spelar egentigen mindre roll vilken du väljer, viktigare är då mikrofonplaceringen, där XLII kan komma undan med att placeras lite längre ifrån och fortfarande plocka upp välbehövlig diskant. Pris: 7 400 kr Hemsida: https://www.akg.com/Microphones/Condenser Microphones/C414XLS.html Miktek CV3 Miktek CV3 (eller CV4 om du lyckas få tag på en) är en stilren kondensatormikrofon med dubbel MK9 kapsel, inte helt olik den som sitter i Neumann U67. Ljudet kan beskrivas som mjukt, lent och jämt med dragning åt det neutrala hållet. Fungerar på allt mellan himmel och jord, som så många andra mikrofoner. Ett anmärkningsvärt bra puffskydd ingår i priset. Pris: 8 600 kr Hemsida: http://www.miktekaudio.com/cv-3/ Shure SM7B Slutligen vill jag slå ett slag för Shure SM7B, en dynamisk mikrofon speciellt framtagen för röst som passar utmärkt när du spelar in i rum med mindre smickrande akustik. Mikrofonen fungerar även i livesammanhang och har blivit känd under det illa valda namnet ”rockmikrofonen”. Vill höra hur Shure SM7B låter på just sång kan du lyssna på mitt senaste album med Låtsaspoeten här. Pris: 4 000 kr Hemsida: https://www.shure.com/en-US/products/microphones/sm7b Värda att nämna är också Sennheiser MD421 och Shure SM57. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  30. 1 point
    När du kör fast i låtskrivandet kan du ta hjälp av det slumpmässiga i ditt musikskapande. Eva Hillered visar hur du hjälper slumpen på traven för att lyfta dina låtar. Det finns mycket inom låtskriveri som man kan lära sig rent tekniskt, till exempel hur man bäst bygger upp en bra låtstruktur – vi kan studera vad det finns för gemensamma drag hos sånger som blir stora hittar, hur man bäst presenterar en historia i miniformat och så vidare. Det finns dock en sida av hantverket som kanske är det mest fantastiska, och som gör att vi som börjat göra låtar blir nästan lite beroende av att skriva: Låtskriveriet ger en kick, en känsla av att det uppstår magi, och jag tror att det är väldigt viktigt att ge det som man kan kalla slumpen ett stort utrymme. Ta hjälp av slumpen Precis som man måste ha koll på sitt språk, på struktur, rimschema och att text och musik sitter bra ihop, så måste man ge en möjlighet för slumpen att lägga sig i för att en låt ska få en dragningskraft och kännas unik. Det finns massor av roliga exempel på hur det här kan gå till. Här är några konkreta tips: 1. Var öppen för det som sker där du är. Det du ser och hör i ögonblicket kan ge impulser till din låttext. Daniel Lanois, som inte bara är en världsberömd producent utan också en fantastisk låtskrivare, talar om att han har en massa lösa idéer som han låter ligga och vänta, tills något händer i verkligheten som gör att låtidén plötsligt kan paras ihop med en bra textidé. John Lennon satt ofta och spelade på gitarren samtidigt som han hade tv:n på. Då och då blev han berörd av ord som sedan hamnade i hans låttexter. Själv satt jag en gång i en skivbolagsstudio och höll på med en låt till min andra solo-cd. Versen var jättebra, liksom refrängen, men jag kom inte vidare. Då tittade jag bara ut genom fönstret där jag satt, det var ett galler för fönstret och solen sken. Jag började skriva ner det jag såg, utan tanke på om det skulle passa till låten: ”Se hur solen smeker taken, jag är inte riktigt vaken än, jag ser genom galler, jag har inte riktigt landat än i din varma famn, jag drömmer om ett annat land…”. 2. Öppna en bok, sätt fingret slumpvis på en fras och skriv ner den. Det här kan man ju tycka är lite hokus-pokus, men Ane Brun, som jag intervjuade för min bok Lathund för låtskrivare, berättade att hon ofta gör så och att den fras hon råkar peka på oftast knyter an till henne på ett magiskt sätt. Det viktiga är att du hittar något som inspirerar. När väl lusten att skriva går igång har du startat din ”låtskrivarmotor”. 3. Var vaken för de små detaljerna i vardagen, roliga uttryck, felsägningar, ovanliga uttryck… Jag hälsade på vänner över nyår och såg ett ljus som min kompis placerat utomhus på ett bord täckt av snö. På ljusets förpackning stod det: ”This fire floats on water”. Mitt låtskrivarjag gick igång direkt – vilken bra låttitel! Motsatsord är alltid intressanta i en låt. Direkt dök en melodi upp till orden ”My fire floats on water”. När jag åkte till USA strax därefter träffade jag den fantastiska låtskrivaren Janni Littlepage som har haft flera stora hitlåtar på den amerikanska marknaden. Vi skrev färdigt låten ”My Fire Floats on Water” efter min låtidé. Janni berättade om en otroligt vital 90-årig kvinna som är hennes vän och inspiratör, en konstnär som valt att i alla år leva ensam och följa sin passion istället för att gifta sig. Sången kom att handla om henne. Och nu ska vi försöka få Dixie Chicks att köpa låten … vi får se hur det går! I vilket fall blev det en väldigt bra låt. Som låtskrivare har man stor nytta av att förhålla sig öppen och vara vaken inför allt som händer runt omkring. Att skriva en låt är lite som att lägga ett pussel, ofta går det bra i början men sedan kommer man till en punkt där man saknar några bitar. Det finns ett uttryck som heter synkronicitet (Carl Gustav Jung myntade begreppet), och i stora drag handlar det om att den inre världen av tankar, önskningar och känslor korresponderar med den yttre, även om det sällan är uppenbart. I benådade stunder inträffar något i det yttre som gör att vi plötsligt kan uppfatta detta samband. Då uppstår känslan av att allt hör ihop, att man har tur och flyt. Det här får man ofta uppleva som låtskrivare – när man oväntat hittar den sista, överaskande pusselbiten som tillför låten en knivsudd magi. I serien: Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar (denna) Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna Om artikelförfattaren Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
  31. 1 point
    Otaliga hits har genom årtionden byggts på rundgångar med fyra ackord - och det har dessutom blivit allt vanligare i modern tid. David Myhr guidar dig till framgångsackorden. Pressbild Maroon 5 Det är något med talet sju. Veckans sju dagar, världens sju underverk, de sju haven... och som vi konstaterade i första artikeln av Låtskrivarens verktygslåda har vi också sju toner att välja på om vi håller oss till durskalan. Men inte nog med det. Vi hittar även sju ackord som hör till tonarten. Man låter helt enkelt varje ton i durskalan utgöra grundton till var sitt ackord, vars övriga två toner (ters och kvint) hämtas från samma skala. I fallet C-dur blir ackorden C, Dm, Em, F, G, Am och så det lite mer hemliga Bm7-5. Med dessa så kallade diatoniska ackord kommer man oerhört långt då det gäller att harmonisera (sätta ackord till) en melodi i C-dur. De kommer alla att låta mer eller mindre ”bra”. Hade tonarten varit E-dur hade vi enligt samma princip fått: E, F#m, G#m, A, B, C#m och D#m7-5. Harlan Howards recept till bra låt: "Three chords and the truth". Vi ska idag bekanta oss med de första sex som är de allra vanligaste. De får alla olika ”funktion” i förhållande till det ackord som är byggt på grundtonen, det vill säga grundackordet. Det är detta som kallas för tonika, är det ackord man känner sig ”hemma” i, och är det som en låt ofta börjar och slutar på. Tre ackord och sanningen Countrysångaren Harlan Howard sa att allt man behöver är ”three chords and the truth” och tre ackord räcker sannerligen långt för merparten av alla blues och rock’n’roll-låtar. Även till otaliga visor och singer/songwriter-låtar. Ja, till punk också för den delen. De tre berömda ackord man i regel syftar på är C, F och G i C-dur vilka motsvarar E, A och B i E-dur och A, D och E i A-dur osv. Alltså ackorden som är byggda utifrån skalans första, fjärde och femte ton, vilket med funktionsanalysens termer blir tonika (T), subdominant (S) och dominant (D). Dessa ”skolade” ord kanske skrämmer en och annan som är allergisk mot teori men jag lovar - det är inget att vara rädd för. Alla tre är durackord och tonikan känns som sagt ”hemma” och från de andra två längtar man liksom hem. Framför allt ifrån dominanten som verkligen leder och strävar tillbaka till tonikan. Det är också därför det är så populärt att sista ackordet innan refrängen är en dominant. De tre andra ackorden Dm, Em och Am är mollackord och bygger på skalans andra, tredje och sjätte ton. Vart och ett av dessa är ”släkt” med varsin av de tre huvudtreklangerna. De är så kallade parallellackord. Ett durackord hittar nämligen sitt parallellackord två skaltoner (en halvton och en helton, alltså tre halvtoner) ned. Parallellackordet till C är följaktligen Am medan Dm och Em är parallella med F respektive G. Med att de är släkt menas att de låter ganska lika. Mycket för att de har två toner gemensamma med varandra. De är därför ofta utbytbara med varandra. Funktionsanalys, steganalys och Nashville-metoden Att funktionerna är samma oavsett tonart är finessen med att prata om T, S, D i stället – alltså första, fjärde och femte ackordet. Det är dessa positioner i skalan man också tar fasta på när man gör en steganalys och då används romerska siffror. Detta för att inte blanda ihop dem med tonernas nummer. C, F, G blir I, IV, V och Dm, Em, Am blir II, III, VI. I studiosvängen i Nashville använder man också gärna denna metod om än med vanliga siffror. Fördelen är att ingenting ändras på den chord chart man har framför sig även om t ex sångaren vill byta tonart. Man bara ”flyttar upp” (eller ner) men förhållandena mellan ackorden är samma. Lite som att flytta omkring ett capo på gitarren. Hemma i Sverige har jag dock ännu inte stött på någon som pratar om ackord i siffror. Inte heller känns det så ”rock’n’roll” att stå i replokalen och säga: ”-Vi provar att börja refrängen på tonikaparallellen. Sedan går vi via dominanten till subdominantparallellen och så tillbaka till tonikaparallellen.” Det var nog heller inte så Thåström sa när han testade 800º med Gurra och Fjodor i Ebba Grön. För det slutar ju oftast att man nämner ackorden vid namn (om ens det). Men det finns mycket att vinna på att lära känna och få in i ryggraden hur ackorden förhåller sig till varandra. För enkelhets skull kommer jag dock i resten av artikeln att transponera alla exempel till tonarten C-dur och helt enkelt skriva ackordens namn. 50-talsrundgången En rundgång är en slags ”loop” där en viss ackordföljd upprepar sig genom hela eller delar av låten. De bygger oftast på fyra ackord och fyra ackord räcker såklart ännu längre än tre. Faktiskt vansinnigt långt. Därför lägger vi nu till det fjärde vanligaste ackordet – tonikaparallellen Am. Låtskrivarna Jerry Leiber (tv) och Mike Stoller (th) skrev låten Stand By Me. Här går de igenom låten Jailhouse Rock med Elvis. Alla rundgångars moder är den som utgjorde stommen till en massa låtar under Doo Wop-perioden, dvs sent 50-tal och tidigt 60-tal fram till Beatles och popens genombrott 1963. Vi kan kalla den ”50-tals-rundgången” och den brukar vara bland det första man lär sig klinka på piano. Den består av C–Am–F–G och den känner du igen från klassiska låtar som Stand By Me, Diana och Be My Baby. En mycket vanlig variant av denna rundgång är den där F ersätts av det lite mjukare parallellackordet Dm som till exempel i Oh, Carol. Musikhistorien gick vidare men rundgången levde kvar. På 70-talet använde Dolly Parton den i I Will Always Love You, Gram Parsons i Love Hurts och Elton John i Crocodile Rock och så vidare. Den funkade på 80-talet för Springsteen i Hungry Heart (varianten med Dm), för The Bangles i Eternal Flame, för The Police i Every Breath You Take och för Orup i Regn Hos Mig. Så där har det fortsatt till våra dagar i alla möjliga stilar, från Jesus of Suburbia med Green Day till Baby med Justin Bieber. C–Am–F–G-rundgången är alltså långt ifrån dödförklarad och vi lär få höra många fler låtar framöver med denna ackordföljd. Four chord song En modern motsvarighet på samma fyra ackord – fast i annan ordning – är den omtalade ackordföljden C–G–Am–F. Du har säkert sett liveklippet med låten 4 Chords med humorgruppen The Axis of Awesome (30 miljoner views på YouTube!). Där blir det tydligare än någonsin hur fantastiskt många melodier det går att göra över samma fyra ackord. Vi tas på en resa från Let it Be (Beatles tidigt ute som vanligt) till I’m Yours och Poker Face via en herrans massa brottarhits: You’re Beautiful, Right Here Waiting, No-One, Don’t Stop Believin’, Can You Feel The Love Tonight, With Or Without You, She will be loved, Torn, When I Come Around, 21 Guns, Under the bridge, Complicated, Take On Me, Someone Like You, Paradise, Perfect och så där fortsätter det. En variant som också förekommer mycket i 4 Chords är den som går i moll och har samma ackordföljd men börjar på Am. One Of Us med Joan Osborne är ett välkänt exempel liksom If I Were a Boy. Eagle-Eye Cherry byggde hela sin monsterhit Save Tonight på Am–F–C–G. Den är ett bra exempel på när man tar rundgången till sin spets. Man använder den låten igenom utan avvikelser. Iggy Pop gjorde nästan samma sak tjugo år tidigare i The Passenger (fast där spelar de E istället för G varannan gång). Notera att tonarten A-moll är parallell med C-dur. Vad det innebär i praktiken är att de båda innehåller samma skaltoner, bara det att A-mollskalan börjar på A i stället för på C (och innehåller liksom C-durskalan bara vita tangenter på pianot). Det gör också att de sex vanligaste ackorden blir desamma även om det då blir Am som är tonika. Ibland kan det vara svårt att avgöra om en låt går i Am eller C. Ett vanligt trick är att låta versen gå huvudsakligen i Am och sedan bjuda på ett lyft i refrängen i och med uppgången till den mer hoppingivande durparallellen C. En ny musikalisk konstant Den engelske musikforskaren Joe Bennett gjorde en analys över 2012 års tio mest spelade låtar i Storbritannien. Låtarna var Domino, Somebody That I Used to Know, Next to Me, Moves Like Jagger, Titanium, Dance with Me Tonight, Stronger (What Doesn’t Kill You), We Found Love, Call Me Maybe och Payphone. Fyra ackord är fortfarande ett recept som fungerar. Låten Moves like Jagger av Maroon 5 är ett i raden av många mycket framgångsrika exempel. Han fann många gemensamma nämnare mellan dem. Alla var kärlekslåtar, ett gäng av dem gick i 128 bpm och så vidare. Men det mest intressanta och varför jag tar upp det här var att alla(!) använder sig av olika fyra-ackords-loopar över 2, 4 eller 8 takter. Hälften av dem genom hela låten. I hans analys skriver han att han fascineras över denna förekomst av fyra-ackords-rundgångar som är mer påtaglig än någonsin. Att man kan säga att i en viss typ av mainstreamlåtar har fyra-ackords-rundgångar – precis som refränger, breakdowns och intro – nästan blivit en slags ”formdel”, en musikalisk konstant, och han tillägger att han inte blir uttråkad av själva rundgången i sig. Fenomenet fyraackords-rundgångslåtar är betydligt vanligare idag än på 60-talet och kanske ligger en del av förklaringen i att många låtskrivare jobbar med datorn som sitt främsta verktyg i låtskrivandet vilket i sin tur bjuder in till ett loop-tänk. För eller emot? Hoppas du inte blev alltför snurrig efter denna rundvandring bland rundgångar. Nu är det upp till dig vad du gör med denna information. Prova gärna själv att plocka ut fyra ackord från de sex vanligaste i tonarten och sätt dem sedan i en följd som känns rätt (över lämpligt antal takter) och låt dem sedan gå runt, runt, runt. Detta verktyg i din verktygslåda kan kanske vara precis vad du behöver för att inspirera dig till en bra vers eller en stark refräng eller – som vi har sett i många fall – kanske en hel låt. Eller så tillhör du dem som till skillnad från den stora massan ruttnat på dessa rundgångar och tycker att det känns för klyschigt. Kanske passar det inte i din genre även om vi sett att spännvidden är enorm i tempo, genre och sound. Eller så är du en sådan som föredrar mer komplicerade klanger. I så fall är det ju naturligtvis vackert så. Men en sak vågar jag lova. Många kommer glatt att fortsätta låta sig inspireras av dessa enkla grundackord, återvinna välbekanta rundgångar och i några lyckosamma fall kommer de – i kombination med ”rätt” text, melodi, framförande och produktion – ge ordentlig snurr på karriären. TIPS: De fyra allra vanligaste ackorden är I, IV, V, VI vilket i C-dur blir C, F, G, Am• Dominanten G ”längtar” tillbaka till tonikan och är effektiv inför en refräng Versen i Am och refrängen i parallelltonarten C-dur ger ett automatiskt lyft Två vanliga rundgångar är C–Am–F–G (C–Am–Dm–G) och C–G–Am–F (Am–F–C–G) En rundgång kan användas i hela eller delar av låten DURSKALAN FÖR DUMMIES: Durskalan byggs utifrån valfri grundton. De övriga skaltonerna hittas genom att gå uppåt i hel- och halvtonsteg: hel-hel-halv, hel-hel-hel-halv. Det blir totalt åtta toner men den sista är grundtonen igen en oktav upp (av latinets octava, ”åttonde”). Helt tonsteg = två halva tonsteg (hoppa alltså över en ton) Halvt tonsteg = avståndet (intervallet) till den ton som ligger närmast. Om skribenten David Myhr @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition. Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr Delar i serien Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-21 07:19
  32. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Idag ska vi ta reda på vad du egentligen hör när du sitter framför dina studiomonitorer eller högtalare och mixar. Men innan vi börjar så vill jag understryka att detta inte är något vetenskapligt test, utan bara ett av många sätt för att få en lite större inblick i hur ditt rum kan lura dig. Med detta sagt, då kör vi! Du kanske tror att ditt rum låter bra? Testa då detta: Ladda ner wav-filen här nedanför och importera i ditt inspelningsprogram. Det är en 45 sekunder lång ljudfil som sveper från 20–400 Hz. Volymen är stark (– 6 dbFS), så var noga med att skruva ner rejält innan du sätter igång. Det är dock viktigt att du spelar upp ljudfilen relativt starkt när du är beredd, men inte starkare än att du kan sitta kvar framför dina högtalare. Spela upp filen när du sitter i maxposition och lyssna. 20 Hz kommer du förmodligen inte höra, men runt 30–40 Hz ska det åtminstone börja kännas, annars är det dags att skaffa en baslåda, eller ny lyssning. I takt med att frekvenserna ökar så ska du lyssna efter om något i rummet börjar skaka. Det kan vara en bokhylla, något dina högtalare står på, ditt skrivbord, en tavla, ett skåp och så vidare. Råd bot på detta så gott du kan! Bara här har du genast fått en bättre lyssning. Nästa steg är att fortsätta på samma sätt, fortfarande i maxposition, och lyssna efter om vissa toner sticker ut, eller blir svagare. Om så är fallet, vilket det med största sannolikhet kommer att vara, så behöver du akustikbehandla ditt rum bättre, fördelaktligen med basfällor. Detta kan du läsa massvis om på nätet, och är en hel vetenskap i sig. Du kan också vara i behov av ett par nya högtalare, men det är mer troligt att det är ditt rum som är problemet. Om du känner dig osäker på hur det ”ska” låta, så testa att spela upp ljudfilen genom ett par hörlurar – de bästa du har – då kan du lyssna på tonerna utan rummets påverkan. Det är naturligt att ljusare toner låter starkare. Men det ska inte låta ojämnt, det är skillnad. Slutligen kan du testa att klappa händerna där du sitter. Ekar det, eller låter som en kall efterklang? Då är rummet för kalt. Släng in mattor, en soffa, eller ännu bättre, akustikbehandla ordentligt med basfällor och diffusorer (sprider ut ljudet). Får du ingen som helst feedback, som om du sitter i en garderob fullproppad med kläder, så är ditt rum för ”torrt”. Då gäller det att plocka bort dämpande material. Känns allt helt plötsligt hopplöst? Ta det lugnt! Ett akustiskt ”perfekt rum” är i praktiken nästan omöjligt, även om det går (om du är miljonär). Viktigast är att du känner till ditt rums begränsningar och lär dig jobba efter dessa, då kommer dina mixar också bli bättre! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  33. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om hur du får till ett tydligt och välbalanserat sångljud med hjälp av volymautomatisering, eq, kompression och hörlurstricket. Jag får ofta låtar skickade till mig där sången antingen är för starkt, svagt eller ojämnt mixad. Något som inte sällan, i brist på bättre uttryck, ger ett lite amatörmässigt intryck. Om vi utgår från att du mixar en låt där leadsången ska höras tydligt har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Det är alltså dessa tre, och då i synnerhet volymen, du har att jobba med. Jag skulle nästan vilja påstå att du med enbart volym och automatisering kan komma 80–90 procent av vägen till ett bra och välbalanserat sångljud, förutsatt att inspelningen låter okej. Det finns dock olika tillvägagångssätt gällande när du ska börja mixa själva sången. Vissa gillar att börja med bara ett huvudinstrument samt leadsång och sedan anpassa resten av låten efter detta. Andra gillar att först mixa övriga instrument för att sedan baka in sången. Oavsett vilken väg du föredrar är målbilden (nästan) alltid densamma: ett tydligt och välbalanserat sångljud. Volym och balans Jag brukar börja med att göra en slaskmix med enbart volym och panorering för att sedan lyssna efter var sången känns påtagligt ojämn. Nästa steg blir då volymautomatisering i kombination manuellt klippande av sångspåret. Om du jobbar på detta vis slipper nämligen kompressorn arbeta lika hårt och det blir betydligt lättare att få till ett jämnare och mer naturligt sångljud. Efter volymtrixandet hamnar en de-esser först i sångkedjan för att tämja återstående konsonanter, följt av två kompressorer. En med snabb attack och release som fångar topparna och en långsammare för att jämna ut ytterligare. Ibland hamnar kompressorerna före equalizern, ibland efter och ibland mittemellan beroende på vad som låter bäst. Equalizer Nästa steg är att lyssna på sången tillsammans med övriga instrument. Vilka står i direkt konflikt med sången rent frekvensmässigt? Troligen de flesta. Gitarr, trummor, piano, syntar, körer och så vidare har alla fundamentala frekvenser som krockar med sången och här gäller det att bestämma vad som ska prioriteras. Sången har viktiga frekvenser över ett väldigt brett område. Jag lämnar gärna plats mellan 200–400 Hz (värmen) samt 2000–3000 Hz (tydligheten) och dippar övriga instrument här. Detta är naturligtvis en balansgång eftersom du i regel vill undvika att skära bort för mycket lågt mellanregister, då mixen snabbt kan låta tunn och tappa fokus. Några decibel här eller där räcker för att göra skillnad. Det talas ibland om sångens luft (10 kHz och uppåt) och att det är praxis att boosta med ett hyllfiler, här gillar jag att tänka baklänges. Vilka instrument behöver ingen luft? Börja med att skära dessa med ett high-cut (låt säga mellan 8-10 kHz) och vips får sången mer luft, även om du kanske inte hör det när du sololyssnar. Men hur vet du egentligen om sången ligger på en lagom nivå i förhållande till övriga instrument? Hörlurstricket När du är klar med mixen spelar du upp den i vanlig ordning. Skruva ner volymen helt på monitorerna och lägg ifrån dig hörlurarna. Börja sedan (fortfarande med hörlurarna liggandes framför dig) att sakta skruva upp hörlursvolymen och lyssna noga. Det första du ska höra och som ska urskiljas tydligast är leadsången. Hörs den på tok för mycket jämfört med övriga instrument är den troligen för stark och hör du exempelvis mer av gitarrer eller virveln är sången förmodligen för svag. Och svårare än så är det inte (virvel brukar komma som nummer två). Likväl kan det vara en god idé att lämna studion och lyssna på mixen från ett annat rum. Med detta sagt finns det så klart alltid undantag där exempelvis vissa stilistiska val kan innebära att sången är mindre framträdande. AKG K701 har ett naturligt och tydligt sound som lämpar sig väl till mixning. Bästa hörlurarna för mixning och mastring under 5 000 kr enligt mig: AKG K701 Ollo Audio s4x Sennheiser HD600 Beyerdynamic DT770 Pro Focal Spirit Professional Dyrgripar Stax SR-007 MK2 + lämplig förstärkare Focal Utopia Sennheiser HD800 S Audeze LCD-3 HEDD Audio HEDDphone Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. Detta fredagstips är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades 2016-02-12.
  34. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Det finnas ett gäng återkommande frekvenser med förmågan att ständigt ställa till det för oss som mixar och mastrar, oavsett genre. Men är det verkligen så enkelt som att uppmärksamma dessa för att sedan göra något åt det? Jag är medveten om att jag i denna artikel närmast målar i mig i ett hörn där jag å ena sidan talar om vikten av att reflektera över problemfrekvenser, men samtidigt uppmanar till att inte tänka för mycket kring just frekvenser. Det är milt uttryckt ett tveeggat svärd. Orsak och verkan Mixning handlar i mångt och mycket om balans. Volym- och frekvensmässig balans mellan olika instrument som i bästa fall tillsammans utgör en mer eller mindre fungerande helhet. Men mixning handlar också om orsak och verkan. När du skruvar på ett instrument påverkas allt runtomkring, oavsett om det handlar om volym, eq eller kompression. Detta är viktigt att förstå. Att exempelvis dra på med 80Hz på basen påverkar därför hela mixen och inte bara basljudet i sig och det är av precis denna anledning som det många gånger är en god idé att ratta i kontexten och inte i sololäge. Likväl är det ofta så att du inte behöver lägga till för att det ska låta bra, snarare plocka bort. Mixning går därför inte ut på att skapa plats, utan om att framhäva det som redan finns. Och det är just detta som är så förvirrande och som gör att så många av oss överarbetar och övertänker hela mixprocessen. Fundera och problematisera gärna kring detta en stund innan vi traskar vidare i frekvensträsket. Läs också: Magiska frekvenser, finns de? Från noll till tjugotusen Nåväl, tillbaka till dagens ämne. Efter noggrann analys av musik som jag mastrat genom åren uppdagades ett tydligt mönster – vissa frekvenser var ständigt återkommande som under- eller överrepresenterade, oavsett musikgenre: 0-80 Hz: Överrepresenterat 150 Hz: Över- och underrepresenterat 350-400 Hz: Över- och underrepresenterat 1000-1200 Hz: Underrepresenterat 2000 Hz: Över- och underrepresenterat 4000 Hz: Över- och underrepresenterat 10-20 kHz: Underrepresenterat Så vad kan denna högst ovetenskapliga analys säga oss? Kanske ingenting, kanske en hel del. Jag tror det handlar om en sådan enkelt sak som brist på bra lyssning. Oavsett om det handlar om hörlurar eller studiomonitorer, i kombination med avsaknaden av referenslyssning och för långa arbetspass utan pauser. Erfarenhet och fallenhet är inte heller att förglömma och ju mer du utmanar dig själv desto bättre blir du. Likväl ber jag dig åter begrunda det faktum att många av oss hellre lägger till än plockar bort, det är ju så mycket roligare. Kan detta ställa till det mån tro? Slutsats Det finns naturligtvis en fara i att generalisera på detta vis (gällande återkommande problemfrekvenser) samtidigt som jag tror det finns mycket att lära. Med detta sagt är det sällan så att en och samma mix dras med samtliga av ovanstående problem. Ofta rör det sig om en eller två frekvensområden som ständigt gör sig påminda och här gäller det att ta reda på vilka detta är och sedan kompensera. För mig handlar det exempelvis om att jag återkommande fegar med 150 Hz och saknar den absoluta toppen. Jag har med tiden lärt mig att gå emot min naturliga instinkt att gröpa ur för mycket lågbas och hålla igen på luften, vilket har lett till bättre mixar och mastringar. Med ovanstående i åtanke är det viktigt att förstå att en välbalanserad mix per automatik inte innebär att det låter bra, det kan tvärtom låta väldigt tråkig och platt. Musik handlar om så mycket mer för nå fram till lyssnaren. Vi lyssnar inte på frekvenser, vi lyssnar på melodier och känslor. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  35. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Det finns en fara i att förlita sig på komprimering på masterkanalen som räddaren i nöden. Och faktum är att felaktiga inställningar snarare suger musten ur din musik än tvärt om. Med detta sagt är jag själv en stark förespråkare av stereokomprimering, så länge det sker på ett smakfullt och genomtänkt sätt. Kush Audio AR-1 bygger på en rörkompressor från 50-talet och är perfekt när du vill ge hela mixen extra karaktär. Stereokompression* (jag väljer att kalla det så för enkelhetens skull) på masterkanalen handlar kort och gott om att lägga en kompressor, vilken som helst egentligen, över hela mixen (ofta) med syftet att limma ihop musiken och göra den mer enhetlig. Likväl kan det handla om att ge mixen en visst typ av karaktär eller färgning, eller att skapa mer rörelse. Vissa går till och med så långt som att inte komprimera alls, utan enbart använda en viss typ av kompressor för att ge mixen det där lilla extra som det allt som oftast är så svårt att sätta fingret på. Men i grund och botten handlar alltså stereokompression om att sammanfoga samtliga kanaler på ett snyggt och kontrollerat sätt, vilket vi ska fokusera på idag. * Hänvisar till stereobuss- eller mixbuss-komprimering. Vilken kompressor? Vilken kompressor du använder spelar både liten och stor roll. Med detta menar jag att i stort sett alla kompressorer fungerar som stereokompressor, frågan är bara vad du är ute efter. Handlar det om transparent och osynlig komprimering eller tydlig och färgad med mycket karaktär, eller kanske något mittemellan? Det finns idag en uppsjö kompressorer att välja på när det kommer till att komprimera hela mixen, där några av mina personliga favoriter är: Elysia Alpha Compressor Unisum Mastering Compressor DDMF MagicDeathEye Kush Audio AR-1 Klanghelm MJUC Pulsar Mu TDR Kotelnikov GE Unisum Mastering Compressor är en sprillans ny universalkompressor som fått stående ovationer från användarna. Speciellt utvecklad för mastring. De grundläggande inställningarna att hålla koll på är: Ratio, threshold, gain reduction, attack och release. Beroende på kompressor finns det naturligtvis fler eller färre parametrar, men dessa är de mest väsentliga gällande dagens tips. Kompressorns inställningar När det kommer till stereokompression finns det god anledning att vara återhållsam och en ratio på mer än 2:1 är sällan nödvändigt. Ration bestämmer hur mycket av signalen som komprimeras när tröskelvärdet (threshold) överskrids. Ju högre ratio desto tydligare (mer uppenbar) komprimering. Kom ihåg att vi i regel talar om komprimering som ska kännas snarare än höras. En mer eller mindre subtil sammanfogning av mixen, snarare än uppenbart hörbar kompression. Tröskelvärdet talar om när kompressorn börjar jobba. Om den inkommande signalen överstiger tröskelvärdet sänker kompressorn volymen, utifrån rådande ratio. Gällande attack är grundregeln att inte använda en alltför snabb och någonstans mellan 10-30 ms brukar vara lagom. På så vis släpps de snabba transitera igenom samtidigt som de mest påträngande topparna tämjs en aning. Releasen, som vid missbruk kan leda till att hela mixen pumpar (vilket så klart också kan vara önskvärt), berättar för kompressorn när den ska sluta komprimera. Vanligtvis vill du använda releasetid på en bra bit över 50 ms. Värt att notera är att många kompressorer har så kallad ”auto release” vilket nästan alltid är att föredra, även om det ibland har sina fördelar att manuellt ställa releasen i takt till musiken. Slutligen har vi gain reduction som kort och gott handlar om hur mycket du trycker ihop ljudet på din mix. Här brukar runt -1 till -2 dB i låtens starkaste pari vara lagom när det handlar om komprimering över hela mixen. DDMF MagicDeathEye fungerar lika bra på enskilda kanaler som på hela mixen. 150 Hz filtret är speciellt trevligt på masterkanalen. Slutsats En ratio på 2:1 med en attack på 10-30 ms och release på över 50 ms (men gärna auto release) och -1 till -2 dB kompression är en säker utgångspunkt för stereokompression. Jag brukar själv föredra kompressorer utan massa valmöjligheter, som exempelvis MagicDeathEye. Denna kompressor har väldigt få inställningar samt speciellt en side-chain-funktion, vilket innebär att botten komprimeras mindre under 150 Hz. Mycket av livfullheten och värmen sitter nämligen just i bottenpaketet och om detta komprimeras för hårt tappar musiken mycket av sin naturliga stuns. Med ovanstående i åtanke gäller det alltså att fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma innan du slänger på en kompressor över hela mixen, varje sig det handlar om lätt kompression, färgning av ljudet eller något annat. Men en sak är i alla fall säker: En rätt rattad kompressor kan lyfta din mix både ett och två snäpp. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  36. 1 point
    MÅNDAGSINTERVJUN: Magnus Sveningsson berättar om hur ljudvärlden på senaste plattan Ljungens Lag kom till och om valet att skriva musik utan text. Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner) Magnus Sveningsson är musiker, producent och basist i The Cardigans. Med projektet Råå har han de senaste åren hunnit ge ut två album, en remixsingel, en cover-EP och ett live-album på skivbolaget Malmö Inre som han driver tillsammans med bland andra The Cardigans-kollegorna Lasse Johansson och Bengt Lagerberg. Kan du berätta hur Råås senaste album Ljungens Lag kom till? – Jag och producenten Carl Granberg hade en idé om att blanda in mer av jamaicanska och afrikanska influenser i Råå. Vissa perioder lyssnar jag bara på afro eller reggae och det verkade som en kul väg att testa. Jag gjorde mina demos på egen hand i min studio på Österlen men delade dem med Carl lite tidigare i processen än jag brukar. Jag samlade ihop en stor hög med skivor som vi lyssnade igenom efter trumljud och fann en hel del rastafaritrummor. Med dessa började vi bygga rytmer som vi sedan mixade med de knastertorra vintagesyntarna. – Vi ville skapa ljudkombinationer som kändes oväntade och skoj och vi var båda väldigt noga med ljudens beskaffenhet. Frekvens, densitet och knorr var ständigt under diskussion i arbetet av Ljungens Lag. Sammantaget blev det en rolig skiva som inte påminner om så mycket annat. Jag är väldigt stolt över den, men är nu i kast med nästa skiva - alltså har jag skiftat fokus mot nya intressanta kombinationer. Råå – Ljungens Lag Kan du nämna några favoritkombinationer av ljud på albumet? – Basklarinetten har blivit ett av de viktigaste inslagen i Råås musik. Bebe Risenfors, som vår klarinettist heter, är enormt bra på att finna ut vad som passar att spela till respektive låt. – Första minuten av låten Ett spänningsmoment senare är härligt mixad med en Gambisk balafon, spinett från en östtysk Vermona Piano-strings, ett Juno 60-arpeggio, en stram baskagge och så Svante Lodéns mästerliga percussion. – Natt faller över Holma är en blinkning till det fina bandet Yo la Tengo, både titeln och rent musikaliskt. Där återfinns basklarinett, Fender VI-bas och ett slags trumset uppbyggt av en soptunna och diverse plåtlock. Under allt ligger en improviserad drone av Arp Odyssey och Crumar Performer. – Andra väl använda syntar är Baldwin Syntasound vars celloljud är helt magiskt ensligt, ARP Omni som överraskande nog har ett superfint dragspelssound som vi använt i titelspåret, Roland RS 09 och så världens första keytar; Weltmeister Basset. Den sistnämnda har en sjuk subbas fast med en gnutta tangentljud likt ett Fender Rhodes. Extremt användbart till rätt låt. Musiken du släpper med Råå är instrumental. Ser skapandet av musiken annorlunda ut för dig när den är textfri i jämförelse med låtar med sång och text? – Jag bestämde mig för att försöka mig på instrumentalmusik just för att jag inte hade lust att skriva texter och absolut inte sjunga nåt mer. Har man inga ord som bränner i bröstet för att få komma ut bör man ju strunta i att skriva nåt alls. Jag blev väldigt fri i skapandet då kombinationen av gamla vintagesyntar och effektpedaler gav resultat som jag inte kunnat räkna ut. Jag är varken flyhänt på piano eller gitarr, så där fanns noll chans att överraska mig själv. Jag är för dålig på instrumenten. Råå gör egentligen väldigt enkel musik. Det är i stämningen och instrumenteringen som det händer… Eller förväntas hända. Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner) Jag tycker mycket om titlarna på dina låtar. Har du några tips eller knep för att komma på låtnamn? – Tack! Jag är också väldigt förtjust i dem. Jag skriver direkt ner ord jag hör, eller kanske snarare tror att jag hör. Sedan kan det bli en ordvits av det eller bara något oväntat. Min första skiva hade ju flera skånska ortnamn som låttitlar. Ljungens Lag var först tänkt att ha flora och fauna som tema. Nu är det bara Bid din tid videung kvar från detta uppslag. – Låten Vispen fick sitt namn efter en av våra orientalkatter. Han och bästisen Doris kommer förresten pryda omslaget på nästa Råå-skiva. Skiljer det sig att jobba med projektet Råå i jämförelse med bandet The Cardigans? – Det går inte ens att jämföra. Med Cardigans hade vi en uttalad låtskrivare i Peter och en ordsmed i Nina. De två sista skivorna Long Gone Before Daylight och Super Extra Gravity är dock rätt demokratiskt skapade. Vi ansträngde oss verkligen för att spela tillsammans i studion och skulptera fram arrangemangen. – En annan skillnad är att vi alla levde under press för att leverera med Cardigans. Det fanns alltid en anspänning i luften även om vi i det stora hela arbetade konfliktfritt. Skivbolaget Universal hade rätt stora förväntningar på oss. Minns att 400.000 sålda exemplar av Super Extra Gravity sågs som en katastrof. Annorlunda tider då! – Med Råå känner jag mig väldigt mycket i kontroll över musiken, även om jag absolut behöver en producent/mixare för att krama ur det bästa ur ljuden. Det vore intressant att spela in något nytt med Cardigans nu och få med en del av min nyvunna kunskap i gamla syntar. Detsamma gäller för min bandkamrat Lasse som snart släpper sitt debutalbum på Malmö Inre under namnet Lost Johansson - där är det mycket melankolisk Moog för pengarna! Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
  37. 1 point
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 15-18 och annan värdefull visdom om hur dina mixar kan nå högre höjder. 15. Jobba med parallellkomprimering Skapa fyra olika bussar med två olika kompressorer, en distorsionsplugg och gärna en enveloper-plugg, typ Transient Designer. Sätt den ena kompressorn så att den har en långsam attacktid, kort releasetid och en ratio på 4:0. (Bild 1). Bild 1. Kompressor ett med långsam attacktid, kort releasetid, och en ratio på ca 4:0 Sätt den andra kompressorn tvärtom, men med ungefär samma ratio. (Bild 2). Bild 2. Kompressor två med en långsammare attacktid och en kortare releasetid, men med ungefär samma ratio Skruva fram ett lite överstyrt sound på distpluggen. (Bild 3). Bild 3. Skruva fram ett lite överstyrt sound på distpluggen Sätt envelopern (i detta exempel SPL Transient Designer Plus), så att den skapar attack och tar bort ambiens. Skicka sedan, via en send, trummor och bas till de två bussarna. Dra sedan upp reglarna så att du hör att "punchen" i trummor och bas får lite mer tydlighet. Detta kallas för parallellkompression eller additiva effekter. (Bild 4). Bild 4. Envelopern (SPL Transient Designer Plus), inställd för att skapa attack och ta bort ambiens 16. Eq:a samplade baskaggar rätt Detta gäller samplade baskaggar: Var noga med att låta dem få en stadig botten. Tveka inte att lägga på ett par decibel vid 50–60 hz och sedan kanske holka ur dem vid 200–400 hz så att du får en ren bas. Lägg på ett par decibel vid 50–60 hertz och holka ur vid 200–400 hz så att du får en ren bas 17. Skär i basen på överhängsmickar och cymbaler Skär överhängsmickar och cymbaler så högt upp i basen som du känner att du kan utan att förlora kropp i dem. De har annars en förmåga att störa i låga frekvenser. Skär högt upp i basen 18. Behåll botten på kicken Använd en långsam attack och en kort release för att få behålla så mycket botten som möjligt. Jag använder kompressorn mer för att kontrollera nivån och inte för att komprimera så mycket. Den komprimering som hörs får i stället komma från parallellkompressorerna. Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen. De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
  38. 1 point
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 25-28 om hur dina mixar kan nå högre höjder. 25. Identifiera övriga bärande ljud När du har fått styr på maskinrummet, som jag brukar kalla trummor och bas, så ska vi ge oss på det som är som kött på benen. I tips 4 och 5 så pratar jag om att det dels finns instrument som är bärande för låten och dels finns instrument eller ljud som framkallar ett leende på läpparna. Börja nu med det bärande och sätt dem i en bra balans mot trummor och bas. Kontrollera hur sången känns mot dem. Ta därefter de lyckliga instrumenten och strössla med dem för att skapa karaktär och atmosfär. Tänk på att det finns en risk att man placerar ”happy channels” alldeles för högt i mixen. 26. Gör kicken ren och stadig Testa att skära bort all bas upp till 300 hz. (Bild 1). Bild 1: Skär bort all bas upp till 300 hz Ta sedan en annan, gärna faslinjär, eq (bild 2) och lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick. På så sätt skär du bort slaskiga frekvenser och lägger sedan tillbaka med något renare bas. Bild 2: Lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick Du kan också prova att lägga dit en basplugg typ Waves Maxxbass (bild 3). Då får du också ett jämnt tillägg i botten. Bild 3: Lägg en basplugg typ Waves Maxxbass. Då får du också ett jämnt tillägg i botten. Min favorit är att utgå ifrån inställningen "Dies Bassum" 27. Retrokänsla på trummorna Testa att lägga ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna (bild 1). Var varsam med detta även om det låter coolt och lite retro. Det blir lätt en smula tröttsamt i för stor mängd. Bild 1: Lägg ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna. 28. Anpassa basen för små högtalare Om du har en fet bas med mycket subbas kan det vara svårt att få den att sticka ut i småhögtalare. Prova då att ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz (bild 1) som möjligt utan att det låter dåligt. Bild 1: Ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz som möjligt Testa också att klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack (bild 2). Bild 2: Klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack. I en distorsionsplugg med eq-del, som exempelvis Decapitator (eller använd en eq) – skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt i distorsionspluggen (bild 3) utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen. Det blir väldigt subtilt i stora högtalare, men det gör att man uppfattar basen i små högtalare. Bild 3: Skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen. Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen. De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
  39. 1 point
    MÅNDAGSINTERVJUN: Andreas Tilliander berättar om sin skapandeprocess, kärleken till synten Roland TB-303 och hur sann den flitigt använda meningen “resan är målet” faktiskt är. Foto: Elin Franzén Andreas Tilliander är electronica-producent och radioprogramledare som ger ut musik i rask takt, både under eget namn och under alias så som TM404 och Mokira. Han driver skivbolaget Repeatle och spelar live tillsammans med artisten Familjen. Kan du berätta om hur ditt intresse för elektronisk musik och syntar väcktes? – Intresset väcktes väldigt tidigt. Många barn födda i slutet av sjuttiotalet kanske hittade till musiken genom artister som Madonna, Michael Jackson och Prince, men i mitt fall var jag tämligen ointresserad av musik innan jag hittade Depeche Mode. Det är väl något av en klyscha att dra till med Depeche Mode och jag skulle gärna undvika det om det inte vore helt sant. Jag blev fullkomligt överkörd av dem när jag hörde Music for the Masses. Därefter var steget inte långt till liknande musik som Kraftwerk, Nitzer Ebb och DAF. – Under tidigt tonår var jag verkligen syntare med konstig frisyr och svarta kläder. Sedan kom Aphex Twins låt On och allt förändrades igen. Vadå? Man behöver inte sjunga på sina låtar? Eftersom jag alltid varit en värdelös sångare men en skaplig ljudmakare med en hyfsad musikalisk vision blev detta min räddning. Ett par år senare hörde jag Panasonic och förstod att man inte ens behöver ha några melodier för att skapa fantastisk musik och ljudkonst. Hur brukar din skapandeprocess se ut? – För det mesta jobbar jag mot ett specifikt mål. Oftast är det inför en livespelning. Det blir liksom mer direkt då, att jag vet att det jag bygger på idag, det kommer jag framföra på en konsert eller klubb redan imorgon. Det om något sätter ordentlig fart på idéerna hos mig. Visserligen tillhör jag de där stackarna som knappast har något intresse för annat än ljudbilder och musikaliska problemlösningar så jag jobbar ständigt på någon låt, men det är något speciellt med att ha en deadline ändå. Hade jag inte behövt presentera min musik i olika sammanhang; skivor eller konserter, då hade jag nog haft väldigt lätt att stanna upp där så som så många andra också verkar fastna, att bara nöja sig med några takters musik och sedan stänga ner projektet när dagen är slut. Det är alldeles för kul att skapa musik så det blir ofta så att jag liksom lever och andas med ett stycke musik jag jobbar på. Mokira (Andreas Tilliander) – Väldigt ofta har jag skruvat fram det jag vill och bara låter de olika sequencerlådorna stå och puttra i studion. Jag går runt till de olika syntarna och ändrar lite småsaker och lyssnar på samma loop i flera timmar. Det är något vemodigt med att spela in låten. Så fort en låt är inspelad är den död, den slutar att utvecklas och dess form är inte längre påverkbar. Den blir till något jag gjort, något förgängligt och inte något jag lever med. Det är lite det som jag förundras över när jag läser och hör andra tala om musikproduktion – ”Ingen kommer höra i en mix om du har samplat en 909 eller om du kör med originalet”. Som om bara slutresultatet är det viktiga med att arbeta med musik. En till trött klyscha kanske men resan är verkligen målet. Hade jag bara varit resultatinriktad hade jag inte gått runt en hel dag i strumplästen och rört runt då och då i min ljudgryta. Hur går det till när du skruvar fram nya ljud? – Ljudmakeriet hör till 100% ihop med komponerandet och producerandet hos mig. Ljuden är lika viktiga, eller troligtvis ännu viktigare, än noter och melodier. Jag är inte vidare musikalisk egentligen, men jag har mycket idéer och tankar kring ljudproduktion. I mars släppte du albumet Case Studies For Buchla, hur kom albumet till? – Mitt bästa tips för att färdigställa musik är att ha en deadline för något helt annat. Så var det när jag började spela in musik som senare blev debuten för mitt alias TM404 där jag uteslutande spelade in med Rolands olika nittonhundraåttiotalsinstrument. Precis likadant gick det till när Case Studies realiserades. Jag hade inte en tanke på att göra ett album. Jag hade inte en aning om vad jag höll på med. Egentligen borde jag ha färdigställt andra saker i studion, men så stod det där Buchla-systemet och bara blängde på mig. Jag hade knappt rört det på sex månader och började försiktigt med att stämma alla oscillatorerna. När det var gjort ville jag utforska någon modul jag skaffat och inte hunnit testa. Plötsligt hade en vecka passerat och ett album tagit form. Hade jag istället satt mig ner och planerat en skiva och hur den skulle låta, då hade det inte blivit något. – Det finns något skrämmande med att gå till studion en måndag morgon, sätta sig i en studio där man lagt den mesta av inkomsten i tjugo år och tänka att ”nu jävlar ska jag få till något alldeles extra”. Den mesta musiken jag skapat har jag gjort när jag mest vill testa en idé för min egen skull. Därför har jag också hundratals timmar med outgivet material. Kanske något att rota fram om trettio år när hörseln är förstörd, ekonomin i botten och pensionen obefintlig – då ska jag casha in på alla månader i studion som inte resulterat i skivor eller turnéer. Om du skulle välja en favoritsynt genom tiderna, vilka skulle du välja? – Den mest uppenbara och den som de flesta nog har förknippat mig med de senaste tio åren eller så är förstås Roland TB303. En extremt begränsad synt som är tänkt att agera baskomp när du spelar gitarr eller orgel. Svårprogrammerad, men det är sällan jag blir besviken på vad som kommer ut ur högtalarna. Visst, det händer att jag stoppar undan min 303:a i något halvår och fokuserar på helt andra instrument, men varje gång jag drar ut byrålådan och tittar till den lilla silverlådan, då är kärleken ömsesidig igen. I det senaste Elektroniskt i P2 pratar jag faktiskt om den där kärleken till Roland TB-303. Den är evig. Vad är du aktuell med framöver? – För tillfället står allt still förstås på grund av Corona. Denna veckan skulle jag varit i Lyon, nästa i Riga. Förhoppningsvis finns det tillfällen att ta igen de flesta förlorade spelningarna framöver. På skivfronten kommer 2020 bli ett väldigt spännande år i min diskografi. TM404 släpper sitt tredje album. Mitt projekt Innerst Inne som jag har med min barndomsvän Familjen-Johan släpper vi äntligen debutalbum efter flera år med skivbolagsstrul. Den första november är det exakt tjugo år sedan jag debuterade under artistnamnet Mokira på skivbolaget Raster-Noton. Skivan Cliphop som släpptes då kommer återutges och denna gången på vinyl. Hurra! Länkar: Elektroniskt i P2 Om Andreas Tilliander på Wikipedia Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
  40. 1 point
    MÅNDAGSINTERVJUN: Måndagsintervjun är en ny serie där Lotta Fahlén intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, som publiceras varannan måndag med start idag. I denna första del pratar vi med artisten, producenten och låtskrivarpedagogen Cecilia Nordlund om kreativa processer – att vara kreativ på beställning och om att hitta inspiration i vår turbulenta samtid. Cecilia Nordlund känns igen för sin dynamiska röst, träffsäkra texter och sin förmåga att skapa musik som både skaver och tröstar. Cecilia Nordlund. (Foto: Anna Drvnik) Med bandet Cecilia & Fullmånen Från Helvetet skapar hon suggestiv “oljudspop” på svenska och gav 2018 ut albumet Åska & Blod. Hon har tidigare samarbetat med artister som Fever Ray och Marit Bergman och frontat bland annat bandet Souls. Med drivkraften att sprida kunskap om hur viktigt musicerande är för den egna hälsan undervisar hon bland annat på Malmö Musikhögskola och gör regelbundna skolturneér via Skapande Skola. Hon komponerar även för film och teater och i höst är hon aktuell med att skapa musik till och delta i en nyskriven föreställning av Erik Holmström på Folkteatern i Göteborg. VIDEO: Låten Frukt & barn från albumet Åska & blod Hur brukar din kreativa process se ut? –Det bästa är om någon tvingar mig att göra en låt. Jag behöver deadlines eller vara skeppsbruten på en öde ö med oändligt mycket tid och vara uttråkad. Det är jag alldeles för sällan nu för tiden med en uppmärksamhetskrävande spattig hund, barn och högar med smutstvätt som ska sorteras och tvättas och en mobil som skriker åt mig att kolla olika appar exakt hela tiden. –När jag väl sätter mig och skriver en låt så är processen olika. Texter till mitt punkband Det Döda köttet brukar jag och bandet leka och flamsa fram men texterna till Fullmånen från Helvetet kan vara en lång och ofta smärtsam process. Jag stångas aktivt med mig själv och självhatet. Som tur är har jag blivit bättre på att inte lyssna på de elaka rösterna i huvudet som dissar allting jag gör. Numera tänker jag att min enda uppgift som låtskrivare är att hela tiden göra och producera – inte att bedöma mig själv. Var hittar du din inspiration? –Jag har promenerat fram många låtar och melodier. Jag gillar att gå långt, gärna genom fula och övergivna industriområden och utan något direkt mål. Inspiration för mig kommer när jag stillar bruset inuti – ur tystnad och betraktelse. –Samtiden inspirerar också såklart, vi lever i en turbulent tid och jag tänker mycket på hur jag kan bidra till att världen går åt rätt håll. Det är så mycket orättvisor och förtryck runt om i samhället som gör mig både rädd och arg. Där blir musiken som terapi. Att läsa böcker, poesi, se film och gå på teater, konserter och museum är också bra. Tjuvlyssna på bussen kan funka också. Vilka för- och nackdelar ser du med att jobba med ett yrke som ofta kräver att vara kreativ på beställning? –För det första har jag sett till att jag är helt fri. Jag släpper all musik själv – hur och när jag vill. Dessutom tjänar jag större delen av mitt uppehälle på att undervisa i låtskrivande vilket gör att jag kan göra exakt vad jag vill och aldrig kompromissa. –När jag skriver musik för teater är att vara kreativ på ”beställning” inget problem för mig. För mig kan det nästan vara lättare att vara kreativ med ramar och begränsningar. Det är ett skönt avbrott att vara en del av ett större sammanhang när jag under vissa perioder är en del av en teaterensemble. Livet som frilansande kreativ kan bli väldigt ensamt i perioder. Cecilia Nordlund. (Foto: Åsa Wallin) Kan du dela med dig av några knep du brukar ta till för att komma ur kreativa svackor? Stäng av internet! Kasta mobilen i golvet Sätt upp deadlines Förvänta dig aldrig att du blir nöjd. Jag har accepterat att jag aldrig kommer vara nöjd. Målet är enbart att alltid göra, vara nyfiken och leka fram nya idéer Låt personer som du litar på avgöra vad som är ”bra” eller ”dåliga” idéer. För min del får personer jag spelar med avgöra om mina olika låtidéer är bra eller inte för själv har jag ingen aning. Det har hänt flera gånger att de låtar jag tycker är bra är bandet inte så imponerade av men de idéer som jag själv tyckt varit väldigt pinsamma eller självutlämnande har bandet lyft upp och så har det blivit fantastiska låtar Jämför dig inte med andra Våga testa nya vägar och utmana sig själv. Byt instrument eller skriv på ett annat språk till exempel Ha kul och tro inte att det du gör är livsviktigt samtidigt som det kanske kan bli just det för någon annan. En tråkig trend är att alla tror att en måste vara världsmästare för att få lov att ta plats. Alla borde spela i band för det är något av det roligaste du kan göra med vänner. Bättre för hälsan också och roligare att göra med bästa kompisen än att shoppa Hur arbetar du nu under Coronatider när vi uppmanas att jobba hemifrån? –Nu undervisar jag via Zoom på Musikhögskolan vilket fungerar förvånansvärt bra och imorgon ska min dotter få en fiollektion via Zoom för första gången. –När jag skriver musik ihop med andra använder jag Auddly som är en "sång data hub” för co-write projekt, utformad och uppbackat av Niclas Molinder, Max Martin och Björn Ulvaeus. Ett hett tips att kolla upp! Läs mer på Cecilia Nordlunds hemsida Måndagsintervjun är en återkommande serie som publiceras varannan måndag, och där Studios skribent Lotta Fahlén intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande.
  41. 1 point
    Jag kommer i detta tips ge dig specifika råd i inspelning gällande i huvudsak akustisk gitarr, som kan fungera som vägledning eller inspiration, även om du inte har exakt den utrustning som jag brukar använda. När jag gör inspelningar ute på "fältet", så måste även jag improvisera då den utrustning jag önskar inte alltid finns på plats. Det finns lika många sätt att placera mikrofoner som det finns människor som placerar dem, så bara för att jag skriver dessa olika tips behöver det inte betyda att det är det enda sättet att göra det på, det betyder bara att jag har testat en massa olika mikrofoner och deras placeringar, och jag gillar det jag hör när jag utför följande tips. Jag vill berätta om hur du kan spela in akustisk gitarr med flera mikrofoner, där var och en av dessa mikrofoner och dess placering ger ett utmärkt ljud att använda ensamma, men så klart blir det ett maffigare ljud ju fler mikrofoner du använder, men risken för fasfel ökar ju exponentiellt ju fler mikrofoner du använder. (Se längst ner på sidan gällande artiklar om fas och fasfel). Fem mikrofoner Jag använder mig i detta tips av fem mikrofoner: två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84. En stormembransmikrofon, typ Neumann U67 och slutligen två bandmikrofoner typ två Royer eller två KM84:or. Neumann KM 84 och Neumann U 67 Royer R-121 MK II Vi börjar med att placera personen och hens gitarr i ett rum som helst är 6-7 kvadratmeter stort, och som är ganska dämpat. Om ett helt perfekt rum inte finns att tillgå, vilket det ju väldigt sällan gör, så får vi skapa det. Om du har ett för stort rum så försök att avgränsa det genom att sätta gitarristen mot ett hörn, eller om möjligt, ställ lite högre stolar med filtar hängande över sig runt omkring där hen sitter. Huvudsaken är att du försöker dämpa upp runtomkring så att du inte får en massa reflektioner som studsar i rummet. Placera mikrofonerna på följande sätt: Välj en kondensatormikrofon (småmembran) och sätt den vid 12:e bandet på gitarrens hals. Rikta den rakt mot halsen med ett avstånd på runt 15-20 cm. Placera sedan en kondensatormikrofon (stormembran) precis bredvid den första mikrofonen. Rikta den på samma sätt, och var väldigt noggrann med att de har exakt samma avstånd till halsen. Sätt den andra kondensatormikrofonen (stormembran) på samma avstånd, men placera den riktad i 45 graders vinkel mot stallet på gitarren. Mät avståndet så att du får dessa identiska mellan alla mikrofoner. Sätt mikrofon 4-5, det vill säga, två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84 eller två bandmikrofoner typ Royer ovanför gitarristen, i X/Y-placering cirka 20-30 cm ovanför huvudet. Därefter är det dags att lyssna. Sätt ett Low cut-filter på alla mikrofoner utom på stormembrans-kondensator-mikrofonen som ska få stå för kropp och värme. Du kan gott skära upp till 300-400 Hz på de två småmembrans-mikrofonerna, som sitter mot hals och stall, och beroende på hur mycket du vill känna av rummet så ska du nog ta minst lika mycket på X/Y-paret ovanför också, kanske mer – Det beror på vilken akustik du har i rummet, och du får skruva på EQ:n tills du tycker att det känns bra. Tänk bara på att om du spelar in med en EQ, så är det väldigt mycket lättare att skära bort till exempel bas, än att skapa det efteråt om det redan är bortskuret. Tänk också på att få en bra signalnivå, så att det inte blir för mycket brus eller dylikt som gör att det låter sämre än det behöver. Det är viktigt att gitarristen sitter stilla, och i samma position hela tiden när hen spelar, annars finns det risk för att ljudet ”åker i stereobilden” eftersom det är parallella stereouppmickningar. Tejpa lite på golvet så att gitarristen kan sätta fötterna på märkena så vet du att hen sitter rätt varje gång. Det är bra om gitarrens volymstyrka är jämn genom hela låten. Inspelning på fem separata kanaler Nu kan du spela in på fem separata kanaler, och när ljudet kommer tillbaka så ska du panorera stormembrans-mikrofonen i mitten. De två småmembrans-mikrofonerna ska vara fullt panorerade till vänster respektive höger, och slutligen de två mikrofonerna som är placerade ovanför, ska du också panorera fullt ut vänster och höger. Det fina med denna uppställning är att du har en massa möjligheter. Det är ju så klart en onödigt stor uppställning, om du nu bara ska spela in lite ”ringa-racka”, men om gitarren ska vara bärande så ger detta dig möjligheter att göra den hur stor eller liten du vill. Du kan hålla mitt-micken lite varmare och de två sidomikrofonerna lite mer diskantrika och på så sätt få en riktigt bred stereobild. Vill du ha den varmare och smalare så sänker du sidomikrofonerna så klart. Färga med överhängsmikrofonerna De två överhängsmikrofonerna låter du "färga in rummet", och ett bra sätt att utnyttja dem är att lägga effekter på dessa mickar. Exempelvis om du vill ha lite reverb, delay eller annat – på så sätt känns gitarren varm och nära men har ändå en fin efterklang ifrån något reverb eller delay. Om sånginspelning, mikrofonplacering för gitarr och piano samt om fasfel Tidigare har jag gjort ett tips på hur du kan jobba när du ska spela in sång som du kan läsa här: Att tänka på vid sånginspelning, samt ett mer allmänt tips på hur du kan tänka generellt vid mikrofonplacering – bland annat när du ska spela in en akustisk gitarr med en mikrofon, vid 12:e bandet om du vill ha det lite mer diskantrikt, och vid stallet om du är ute efter ett varmare och något basigare ljud, och även tips gällande piano som du kan läsa här: Betydelsen av rätt mikrofonplacering. Gällande ämnet fas och fasfel, så rekommenderar Studio Jon Rinnebys artikel Fasen. Vad bra den låter, samt blogginlägget Fasfel och hur du undviker det av Studio-medlemmen "Trombonisten".
  42. 1 point
    När du skriver låtar så blir det ofta att du skriver i en tonart som du gillar för att det passar instrumentet du spelar på, eller för att du gillar hur det låter när du spelar. Eller kanske bara av ren vana? Tyvärr händer det ju ganska ofta att det inte riktigt passar den som ska sjunga i slutändan. Om du skriver för någon du känner, eller känner till deras röst, då kan du ju antingen fråga vilken tonart som de brukar sjunga i, eller så kan du lyssna på inspelningar som finns och försöka fundera ut vad som skulle passa personen i fråga bäst. Vid vissa tillfällen så skriver man låtar för att försöka få med dem i olika musikprojekt, och då är det ju svårare att veta vad som skulle kunna funka. Tonarten är väldigt viktig för att resultatet ska bli så bra som möjligt och för att melodierna ska låta bra. Det du ska tänka på är hur melodin ligger mot ackorden. Går melodin i tersen eller i kvinten? Eller ligger den mest på grundtonen? Detta avgör hur du ska tänka på vilken tonart som du ska hålla dig till. Det som brukar vara en god idé när du ska göra en demo, är att försöka göra den så att det blir enkelt att byta tonarten, så att du lätt kan skicka en version i rätt tonart till artisten, så att de verkligen kan höra och känna att den här låten passar dem. En annan god idé som proffsen ofta gör, är att de dessutom gör två versioner av demon –en med ett högre tonläge, för ljusa röster, och sedan ett lägre tonläge för djupare röster. Detta tillsammans med en text där det är lätt att byta ut ett ”hon” mot ett ”han”. Det gör att det är enklare att visa låten för förlag, artister eller producenter utan att behöva välja vem som ska sjunga den. Nu tänker du kanske vad detta har att göra med själva låtskrivandet? Men det har det, för olika melodier klingar bättre eller sämre i olika tonarter. När det gäller att skriva i olika tonarter, så är det också ett utmärkt sätt att bryta sina egna mönster, för att du kommer att uppleva det annorlunda. Om du är van att skriva dina låtar i tonarten E-dur till exempel, så om du helt plötsligt testar att skriva en låt i tonarten G-dur, så känns det som något nytt, därför att omedvetet så uppfattar dina öron en annan klangvärld. Det känns nytt! Det känns fräscht!
  43. 1 point
    Sennheiser visar en spännande prototyp av en scenmikrofon som de själva beskriver som "high-rejection acoustic". Det innebär att den tar bort mer än andra mikrofoner av det omgivande ljudet. Sennheiser finns på https://sv-se.sennheiser.com/
  44. 1 point
    Svenska Clavia slog till och visade upp sin senaste skapelse Nord Wave 2 för Studio på NAMM. Staffan på Clavia visar nyheterna. Läs Studios nyhet nedan om Nord Wave 2: Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.
  45. 1 point
    Studiofestival #46 är avgjord och vinnarna är korade. Vi på Studio tackar samtliga medlemmar för ett fantastiskt engagemang. Det har varit ett sant nöje att lyssna. Vinnare är: 1. Goodwifes Toy 2. Jag kommer hem till jul 3. Christmas time Stort tack till Fitzpatrick som bidragit med vinsterna. 1:a pris – UA Arrow Värde: 5 550 kr 2:a pris – 1 Par Kali LP-6 Värde: 4 100 kr 3:e pris – 1st Nektar GX49 Värde: 1 050 kr Nästa studiofestival berikas med temat "Årets sommarplåga" där upplägget kommer att vara lite annorlunda, med bland annat ett nytt röstningsystem, troligtvis helt bestående av en jurygrupp istället för medlemsröster. Mer information om detta lite senare i vår.
  46. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Vi är experter på att höra när något inte står rätt till, eller rättare sagt när något står lite för rätt till, som när MIDI låter just MIDI. När man talar om att något ”låter MIDI” så innebär detta vanligtvis att ljuden låter overkliga, stela eller rent av robotaktigt. Det vill säga raka motsatsen till hur vi människor beter oss. Men så behöver det inte vara. I grund och botten är det två saker som avgör hur MIDI låter: 1. Vilket ljud som används. 2. Hur du spelar och/eller programmerar ljuden. Om du exempelvis använder ett samplingsbibliotek som för tankarna till billiga syntstråkar, så kommer det också att låta precis så. Det är alltså inte MIDI i sig som är problemet, utan hur det hanteras. Ett enkelt kvantiserat trumkomp utan dynamik som med största sannolikhet kommer att låta statiskt och omänskligt. En mer varierad tagning, med skiftade velocity (anslagsvolym), spökslag och små tempovariationer. Den stora boven i dramat, förutom val av ljud och den som spelar, är kvantiseringen. Det vill säga mjukvaruprocessen som tajtar till din MIDI-inspelning enligt exakta taktslag, om så önskas. Visst är det frestande att rätta till små misstag, men det ofta precis dessa misstag som gör att det låter mänskligt. Någon sa att 100% kvantiserad musik är lite som att läsa en text utan vare sig böjning, betoning eller förändring av takt. Utmaningen som musiker ligger nämligen inte att träffa rätt ton vid exakt rätt tillfälle, utan att förmedla en känsla. Din känsla. Det ska dock understrykas att de flesta inspelningsprogram låter dig välja hur mycket du ska kvantisera och ibland kan exempelvis 75-80% göra susen. Ett annat dilemma är att ljuden från diverse samplingsbibliotek ofta låter för bra. Må det vara trummor, stråkar, flyglar eller vad som helst egentligen. Vi människor gillar lite “skit under naglarna” och när något är för perfekt hajar vi till. Med detta i åtanke finns det några saker du kan göra för att förmänskliga dina MIDI-inspelningar (gärna i kombination). 1. Använd en equalizer för att plocka bort den absoluta toppen, det ”snygga”. 2. Lägg på lätt distorsion eller brus. Exempelvis i form av rullband eller mixerbordspluggar. 3. Reverb och delay i olika grad kan placera instrumentet i ett ”verkligt” rum. 4. Spela upp ljudet genom högtalarna och spela in igen, för än mer analog känsla. 5. Jobba med automatisering och dynamik. Varierad velocity är din vän. 6. Se till att variera varje takt, om än lite grann. 7. Om du programmerar trummor istället för att spela, lägg till spökslag (ghost notes). 8. Flytta otajta slag manuellt (istället för att kvantisera) och testa humanize-funktionen. En trummis är garanterat bättre på att spela in eller programmera välljudande MIDI-trummor, än någon som inte kan spela trummor. Precis som en pianist förmodligen kan lyfta ett mediokert pianoljud bara genom sättet att spela på. Sen är det naturligtvis så att det ställs högre krav på ett framträdande soloinstrument än en ljudmatta i bakgrunden. Med detta sagt finns det (idag) ingen magisk plugg som förvandlar dåligt spelad eller rattad MIDI till livfullt sväng – det är det bara du som kan göra. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  47. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Innan vi sätter tänderna i dagens fredagstips vill jag att du funderar över vad en tunn och livlös mix egentligen innebär. Hur går tankarna? Svaret varierar naturligtvis från person till person. För mig handlar det, grovt generaliserat, om en överarbetad mix utan en stadig grund att stå på. En mix som signalerar kyla och distans istället för värme och närhet och som misslyckas med att förmedla den ursprungliga och tilltänkta känslan. Raka motsatsen är då en fyllig musikalisk upplevelse som sprudlar av glöd och energi och ger intrycket av att musikerna står hos dig och spelar, snarare än mellan två högtalare. Men som vi alla känner till: Den enes ris är den andres ros, inte minst när det kommer till upplevelsen av musik. Vad jag anser vara en välljudande mix kanske inte alls stämmer överens med dina preferenser. Detta är viktigt att påminna sig om i sammanhanget. Med detta sagt finns det några punkter jag skulle vilja titta lite närmre på. Instrumentering Vilka instrument du använder och hur du strukturerar upp din låt är många gånger direkt avgörande för själva mixen. Här är frekvensplanering av yppersta vikt. Du har kanske lärt dig att alltid skära det i lägre mellanregistret och använda low-cut för att skapa plats i mixen och att komprimera vissa element för att hålla koll på dynamiken. Inget fel i detta, men det är just denna typ av slentrianarbete som gör att vi ibland glömmer bort att lyssna. Se i största möjliga mån till att välja instrument som kompletterar varandra, både sound och frekvensmässigt. Det är lätt hänt att spela in allt som låter bra, utan en tanke på hur de olika elementen faktiskt passar ihop. I förlängningen innebär detta i stort sett alltid att för mycket energi samlas i mellanregistret och vips har du en klassisk mixgröt som måste ses över. Det är nämligen i mellanregistret det mesta händer. Här har många instrument sina fundamentala frekvenser och det är således också här som flest kanaler bråkar om utrymmet. För att råda bot på detta sträcker du dig desperat efter närmsta equalizer och börjar gröpa ur, vilket (om du inte är på din vakt) leder till att mixen tappar både fokus och pondus. Och vips är du ett steg närmare en tunn och livlös mix. Påminnelse: Att en mix upplevs som vass, påträngande eller tunn handlar många gånger om för lite mellanregister, snarare än för mycket diskant. Även om det i praktiken är samma sak. Reverb och delay Ibland kan en mix behöva piffas upp med reverb och delay för att kännas mer intressant. Då gäller det att använda rätt sort vid rätt tillfälle och gärna tänka kontraster. För att något ska kännas stort måste något annat kännas litet, om det nu är den känslan du är ute efter. Många gör misstaget att fläska på med på tok för mycket reverb och gärna långa sådana, som inte sällan ger ett kallt, sterilt och distanserat intryck. Något jag själv måste påminna mig om gång på gång. ValhallaVintageVerb med 80 ms pre-delay följt av equalizern Fabfilter Pro-Q2 för att mjuka upp reverbsignalen något. Personligen gillar jag att tänka på reverb som rum, snarare än som en effekt. Reverbet ska fylla tomrummet mellan tonerna och gärna kännas mer än höras. Med detta sagt handlar det helt om vilken effekt du vill åt. Korta varma reverb ger ett närmare och mer intimt intryck, medan längre ofta känns mer avlägsna. Ett konkret tips för att mjuka upp reverb och delay är att lägga en equalizer sist på effektkanalen med en dipp runt 2-3 kHz och ett high-cut runt 8 kHz följt av en de-esser och eventuellt någon form av lätt distorsion. Var inte heller rädd för att leka med pre-delay på över 80 ms på dina reverb och delay, för att behålla mer av ursprungssignalen. BONUSTIPS: Pluggar med analogliknande gränssnitt hjälper dig att sluta lyssna med ögonen, då de till stor del tvingar oss att koppla bort det visuella och faktiskt lyssna. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  48. 1 point
    Fredagstipset: Föreställ dig följande scenario: Du har spenderat timmar, dagar, veckor eller kanske till och med månader på din senaste mix. Du har följt konstens alla regler och gjort precis så som du alltid brukar göra. Men ändå är det något som inte känns riktigt rätt. Något du inte kan sätta fingret på. Nyanser och detaljer som en gång fanns i din mix tycks som bortblåsta och den ursprungliga känslan lyser med sin frånvaro. Du hör musiken, men kan inte längre avgöra om det faktiskt låter bra. Känns det igen? Du är inte ensam. Det som händer när du jobbar med en och samma mix för länge är nämligen att perspektivet går förlorat, den ack så viktiga överblicken. Till slut blir allt en grå massa där ingenting går att urskilja. Detta är något som vanligtvis går att avhjälpa, eller åtminstone delvis avhjälpa, med följande återkommande rekommendationer: Ta en promenad och rensa tankarna. Att göra något helt annat en stund är bland det bästa du kan göra för din mix. Låt mixen vila till nästa dag. En god natts sömn löser många problem, så även trötta öron och brist på (själv)distans. Jobba på en annan mix. Upplevelsen av ny musik är ett utmärkt sätt att neutralisera öron och sinnesintryck på. Därav vikten av att referenslyssna, vilket är ett kapitel i sig. Lyssna i olika ljudsystem. Allt för att bredda, utmana och förnya hörfältet. Låt någon annan, som du litar på, lyssna. Det behöver inte vara någon som sysslar med musik, utan snarare en person du känner dig bekväm med och som vet vad du är ute efter. Nollställ allt och börja om på ny kula. Ett drastiskt sista alternativ som ibland är enda utvägen. Om du gör detta till en vana, är det förmodligen dags att tänka om och se över sättet du jobbar på. Nya perspektiv Ibland finns det helt enkelt inte tid, eller lust, till något av ovanstående. Kanske har du testat allt, utan framgång. Vore det inte underbart att kunna lyssna på mixen med helt nya öron, som om det vore för första gången? Här och nu. Inte sen, eller med någon annans hjälp. Det går faktiskt, utan örontransplantation, genom att spela hjärnan ett litet spratt. Testa följande: Byt plats på vänster och höger kanal, så att höger blir vänster och vänster blir höger. Detta går att göra på lite olika sätt, beroende på inspelningsprogram eller genom inställningar i datorn. Med hörlurar är det naturligtvis enklare. Ändra volymen. Om du lyssnat starkt lyssna svagt, om du lyssnat svagt lyssna starkt. Slut ögonen och lyssna från början till slut. Rör ingenting. När något sticker ut gör du en mental anteckning, skriv inte ner. Vad som händer är att du hör allting annorlunda, eftersom det som tidigare uppfattades av höger hjärnhalva nu uppfattas av vänster och vise versa. Stereobilden och balansen förändras, transienterna upplevs annorlunda liksom alla reverb och så vidare. Du hör låten ur ett helt nytt perspektiv och förhoppnings börjar bitarna falla på plats igen. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
  49. 1 point
    Efter några hektiska veckor och hot om konkurs är nu Luthman tillbaka igen. Som Studio rapporterade den 15 oktober så begärdes distributören Luthman SMTTS AB i konkurs. Glädjande nog har vi meddelats om att företaget, som nu heter Luthman Nordic AB, är igång igen och tar order precis som vanligt och levererar inom några dagar. Företaget meddelar också att de har många varor i lager och får påfyllning inom kort där det finns luckor. Luthman är i skrivande stund på väg att flytta till nya lokaler i Rosersberg, strax söder om Arlanda utanför Stockholm och från och med den 15 december kommer hela huvudkontorets verksamhet skötas därifrån. Luthman Nordic AB är distributör för bland annat Gibson, Alto, Blackstar, Cort, M-Audio, Apogee, K&M, Akai, GHS Strings med flera. Webbadress: www.luthman.se
  50. 1 point
    Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 1/4: Samla alla dina samplingar i en interaktiv rymdkarta. Det låter spejsat, men är i praktiken snabbjobbat och kreativt. Svenska XLN Audio känner många igen från trumpluggarna i Addictive Drums-serien. Den senaste produkten XO är dock något utöver det vanliga. Här handlar det om ett nytt sätt att överblicka och behandla ljudfiler, gärna i stora mängder. Genom att analysera och indexera samplingar visar XO en karta, där ljud med övervägande del diskant hamnar uppe i högra hörnet (hi-hats, shakers) och samplingar med mycket basfrekvenser (kickar) hamnar nere till vänster. Virvlar, och effekter syns i de centrala delarna i gränssnittet. De olika kategorierna visas med färger och när du styr pekaren över trumrymden spelas ljuden upp i realtid. Förutom det medföljande ljudbiblioteket har vi här låtit XO indexera cirka 40 000 slagverksljud. Det går mycket fortare att välja rätt ljud och plocka ihop ett trumkit jämfört med att sitta och leta filnamn i foldrar. Under ”Edit” återfinns en 8-spårs groove-maskin med extra allt. Du har tillgång till reglage för sådant som volym, tonhöjd, anslagskänslighet, filter, swing, panorering, transientgenerator och två effektbussar. Det finns även en effektregel på masterkanalen för kompression. Antingen spelar du in trumslag i ditt musikprogram eller så använder du den inbyggda sequencern. De medföljande midi-mönstren är en bra utgångspunkt. Leta upp en folder med samplingar på dina hårddiskar och låt sedan XO katalogisera ljudfilerna. Det svänger nästan onödigt mycket om du förskjuter spår mot varandra och använder accentfunktionen. Slumpknappen för att helt sonika byta kit ur trumrymden är en kreativ krydda. Vi saknar möjligheten att importera midi-filer med rytmiskt innehåll. Det går dock att exportera både midi-mönster och ljudfiler direkt in i ditt musikprogram. Excellenta hjälpfunktioner hjälper dig på traven utan att behöva fippla med en manual. XO:s groove-maskin är en av de bättre vi använt. Det går kvickt att få till rätt kit och ett grymt sväng. Video: Exploring the XO Space XO Vad: Sampling/trumsequencer Tillverkare/kontakt: XLN Audio https://www.xlnaudio.com Operativsystem: Windows och Mac OS X Format: Vst, Au, Aax och fristående program Pris: Cirka 1 919 kronor
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.