Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 11/14/2019 in Artiklar

  1. 4 points
    Gör en egen jullåt i Studiofestival nummer 46! Lagom till jul har vi dessutom lyckats få med fina priser från Fitzpatrick som sponsrar festivalen. Äntligen är det dags för en ny Studiofestival. Denna gång med jultema och det enda som krävs för att medverka är att du är medlem här på Studio. Bidraget måste vara nytt (inte tidigare utgivet) och kan vara gjord av dig själv eller tillsammans med andra. Bidraget ska vara inskickat senas den 31 december 2019 och vinnare utses den 13 januari 2020. Fitzpatrick är vänliga nog att sponsra denna festival med fina produkter: Universal Audio Arrow, ett par Kali LP-6 (monitorer) och klaviaturen Nektar GX49. Läs mer om hur du går tillväga! Använd tiden väl, ha kul och må bästa jullåt koras. Om Studiofestivalen Studiofestivalen började för ganska precis 15 år sedan i ett initiativ från forummedlemmen ®offe i forumets 776:e tråd någonsin. Och nu 15 år senare är vi uppe i festival nummer 46. Festivalen brukar ha ett tydligt tema och har uppskattats mycket av många.
  2. 2 points
    FREDAGSTIPSET: Jag kan hålla med om att det känns snudd på tråkigt, för att inte säga uttjatat, att skriva om hög- och lågpassfilter. Finns det verkligen något att tillföra debatten som inte redan är sagt? Hög- och lågpassfilter, eller low-cut/high-cut som de bland annat också kallas, har till uppgift att skära bort frekvenser under eller över en viss frekvens med hjälp av en equalizer. Detta för att filtrera bort oönskad energi som annars kan ställa till problem när du mixar. Du kanske inte hör den, men den finns där. Och ju fler kanaler du jobbar med desto viktigare är det att hålla extra koll. Enkelt uttryckt finns det: De som använder hög- och lågpassfilter på rutin, utan att fundera särskilt mycket. De som lyssnar, analyserar och överväger varje kanal noggrant. Själv hamnar jag någonstans mittemellan. Dels av bekvämlighetsskäl och dels för att jag vid det här laget anser mig ha så pass bra koll att jag kan unna mig att gå på känsla ibland. Många har lärt sig att jobba med högpassfilter på alla kanaler, vilket generellt sett är god tanke eftersom mycket energi samlas i botten. Likväl (men betydligt mindre frekvent använt) är lågpassfiltret, vars uppgift är att plocka bort brus och annat väsande, under vald frekvens. Högpassfilter (low-cut) vid 100 Hz, vars uppgift är att plocka bort oönskad energi i bottenregionen, men också högre upp om nöden kräver. Lågpassfilter (high-cut) vid 8000 Hz, vars uppgift är att filtrera bort högfrekvent oväsen av olika slag, ibland hörbart, ibland inte. När det kommer till att filtrera bort frekvenser finns det en allmängiltig uppfattning om att du ska sololyssna, gärna i hörlurar, för att höra exakt vad du plockar bort. Du rattar tills du hör att ljudet förändras, det vill säga att basen börjar försvinna om du använder ett högpassfilter (low-cut), eller att diskanten blir lidande om du använder ett lågpassfilter (high-cut). För att sedan backa tillbaka lite. Det är helt ok att arbeta så, eftersom du då inte riskerar att förändra grundljudet utan bara plockar bort överskottsenergin. Ett annat sätt att höra Mitt tänk är däremot annorlunda, då jag på senare tid gått från att vara relativt restriktiv med mitt filtrerande till att vara betydligt mer djärv. För mig handlar det om kontexten och inget annat. Låt mig utveckla. I stort sett varje mix har ett eller flera element som är direkt beroende av basfrekvenser. Må det vara en baskagge, bas eller något annat som kräver mycket botten. Dessa instrument låter jag agera vägvisare för övriga kanaler. Istället för att sololyssna på de instrument som ska högpassas, gör jag det samtidigt som jag lyssnar på exempelvis basen. På så vis filtrerar jag automatiskt mer aggressivt, eftersom basen (som spelas upp samtidigt) nu tar hand om och fyller ut den information jag successivt plockar bort. I praktiken kan detta innebära att jag sätter ett högpassfilter vid 200 Hz, istället för kanske 100 Hz om jag hade sololyssnat. Här kan det sparas massvis av välbehövlig energi. Vad tjänar detta till kanske du undrar? Ganska mycket, speciellt om du jobbar med många kanaler. För som vi alla vet är det helheten som räknas och inte hur ett instrument låter ensamt (om det nu inte spelar ensamt). Kontentan: Filtrera i kontexten och du får en tydligare botten och en bättre definierad mix med bibehållen ljudkvalité. Likväl har varje mix ett eller flera instrument som mår bra av lite extra luft och de som klarar sig utan. Här jobbar jag likadant som med basfrekvenserna, fast omvänt. Vanligen låter jag leadsång, akustiska gitarrer och möjligen trummornas överhäng vara orört. Det är även dessa som får agera vägvisare för övriga instrument. Med detta sagt råder jag dig att inte krångla till det i onödan, lyssna och ratta. Övertänk inte. Det finns, enligt mig, ingen anledning att bli allt för nitisk gällande hög- och lågpassfilter. Gör vad som känns rätt och fastna inte i detaljerna. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
  3. 2 points
    I denna del ska jag gå igenom om hur du kan skapa djup i din mix genom att använda en eller flera eq. Örat uppfattar avstånd genom att ett ljud som känns långt borta har mindre diskant och när det är nära så är det diskantrikare. Följaktligen så uppfattas ett ljud med mer bas som nära om du kan definiera det, men om det bara mullrar så känns det längre bort och om det ska kännas väldigt långt borta så tappar den i basregistret också. Så precis som du ska arbeta med att placera ljud i bredd så ska du också arbeta med att placera ljud i djupet också. Målet är ju att åstadkomma en tredimensionell ljudbild med två högtalare. För att ta ett exempel: du har två gitarrer och den ena vill du ha en känsla av närhet, och då försöker du hitta närhet genom att ta fram och boosta frekvenser mellan 2,5 kHz – 9 Khz, men var försiktig så att gitarren inte blir för tunn och hård. Den andra gitarren vill du kanske ha lite längre bort och väljer då att ta bort lite i samma frekvensområde för att flytta den längre bak i ljudbilden. Testa på olika instrument och se hur långt bort eller hur nära du upplever dem när du provar de olika varianterna. Här finner du första delen i hur du skapar djup i din mix med reverb och delay
  4. 2 points
    I tipset “Skapa bredd i dina mixar med panorering”, som du kan läsa här, så gick vi kort igenom vikten av att placera ut de olika ljuden eller instrumenten enligt en vänster–högerskala, det vill säga panorering, för att skapa bredd. I det här tipset ska vi titta på ett av sätten som du skapar djup i mixen, nämligen genom att använda reverb och delay. Gällande reverb så fungerar det så att ju längre reverb du använder desto ”längre bort” kommer ljudet, och du får ett mer avlägset ljud. Längden på reverbet har två viktiga parametrar: storleken på rummet, det vill säga rumskaraktären i ditt reverb, som exempelvis “Room”, “Chamber”, “Hall” eller liknande och sedan väljer du tiden på efterklangen (decay). Ju kortare tid på efterklangen du väljer, desto mindre blir reverbet, och ju större rum du använder desto längre tid låter reverbet. Genom att skruva på “mix” i reverb-inställningen, så bestämmer du hur ”långt in” i rummet du vill placera instrumentet. Delay funkar ungefär på samma sätt men här hör du ”ljudstudsar” istället för olika rum. Du kan välja att använda långa tider på studsarna för att få känslan av att ljudet är långt bort, och med kortare tid bli effekten den motsatta. Här finner du andra delen i hur du skapar djup i din mix med rätt frekvenser
  5. 1 point
    Hur kan du tänka kring sound och dess relation till det musikaliska arrangemanget? När du väljer sound för ett instrument kan det antingen gynna eller motarbeta musiken på grund av frekvensinnehållet. I denna artikelserie vill jag försöka inspirera fler människor att spela in akustiska instrument. Jag tänker i denna första del gå igenom hur du kan tänka när du väljer instrument och hur du kan hitta intressanta sound samt hur du får dom att passa in i olika funktioner i musiken. Jag har upptäckt med tiden att jag arbetar mer och mer med själva källan för att få till de ljuden jag är ute efter. Jag tycker att det är ett bra arbetsätt för att få produktionen så pass bra som möjligt från första inspelningen. En bra startpunkt när du ska välja ett sound för ett instrument är att tänka på om det exempelvis ska vara ambient eller nära, basigt eller diskant, rent eller skitigt och så vidare. När du har en ungefärlig idé för hur du vill att instrumentet ska låta kan du enklare välja rätt instrument för den utgångspunkten. Det gäller att förstå vilken funktion instrumentet har i arrangemanget. Om det till exempel har en rytm-funktion eller en lead-funktion. Frekvensinnehållet spelar ju stor roll i hur bra instrumentet passar in i ljudbilden och om den hamnar i fokus eller inte. Duktiga musiker brukar vara bra på att veta vilka instrument och vilket material de ska använda om du förklarar vad du är ute efter, men eftersom musikern inte har samma helhetsbild av låten eller produktionen kommer du förmodligen behöva vägleda hen en aning, och med enkla knep kan det låta väldigt bra utan någon eq, kompression eller andra verktyg. Bearbeta ljud akustiskt När du valt instrument, så finns det kanske mer du kan göra för att anpassa ljudet till musiken? Du kan jobba med instrumentet/instrumenten i sig, eller material runt/på eller i instrumenten för att förändra karaktären och frekvensåtergivningen. Därmed kan du påverka instrumentets funktion i musiken. Här kommer några exempel jag har använt och fått bra resultat av: Bygga trumpodium för att ytan på golvet trummorna står på ska resonera mer och återge en annan karaktär. Testa olika klubbor för bastrumman –mjuka, hårda, plast och så vidare. Använda filtar/tröjor att lägga i och/eller på olika trummor. Lägga tyngd på pianopedalerna i trumrummet för att pianot ska resonera. Ställa en trumma framför gitarrförstärkaren för resonans. Lägga olika rör/krukor ”resonans” saker/material vid trummorna. Använda olika tjocklekar på plektrum för att framhäva eller dämpa transienter/frekvensområden i gitarren. Lägga ”skramlande” material på trumskinnet. Placera skumgummi vid bryggan på elbasen. Listan kan göras lång, och här kan du verkligen experimentera för att hitta ljud som du tycker gynnar instrumentets karaktär. Tänk på hur transienterna låter, längden på ljuden och frekvensinnehållet. Vad ska vara i fokus? När du har tänkt ut ditt sound, och funderat på olika karaktärer som kan vara intressanta att testa, så ställ dig frågan: Hur arrangerar du upp frekvenserna mellan instrumenten för att allting ska få rätt plats i ljudbilden? När vi arrangerar musik tänker vi ut vad som ska vara i fokus och vad som ska vara i bakgrunden och så vidare. Om du på samma sätt arrangerar frekvensinnehållet i varje instrument kan du som tidigare nämnt förstärka funktionerna i det musikaliska arrangemanget. Här gäller det att ha koll på vilka frekvenser som är känsliga för det mänskliga örat för att förstå hur du kan arbeta med frekvenserna på rätt sätt. Generellt är människor mest känsliga för de höga mellanfrekvenserna, runt 2 kHz – 5 kHz ungefär. Dessa frekvenser uppfattar vi starkare än till exempel basfrekvenser, även då de spelas upp på samma ljudnivå. Du kan därför arbeta med detta genom att experimentera med hur vi uppfattar volym. Om ett ljud ska vara i fokus och långt fram i ljudbilden, så är det bra om det instrumentet fokuseras kring de höga mellan-frekvenserna, och gärna har en viss tydlighet i transienterna. Ska elementet ligga längre bak gäller de motsatta, mjuka transienter och ett dovare ljud. Detta är vanliga mix-tekniker, men du kan även arbeta med detta enkelt vid inspelning genom att bara byta tjockleken på plektrumet, byta baskaggens klubba eller spela aningen svagare på pianot. Detta tankesätt går att använda på alla olika sorters instrument och kommer att göra livet så mycket enklare när det är dags att mixa låten. Låtens tempo En bra sak jag lärde mig av en trumslagare och studioägare vid namn Mikael Wikman, var att fundera över hur du använder trummors stämning i relation till låtens tempo. Är det en snabb låt kanske det är en bra ide att stämma trummorna högre för att få ett tydligare och ”hårdare” ljud. Medan om låten går långsamt kan det vara en ide att låta trummorna vara aningen mer slappt stämda och mjuka i ljudet. Du kan även här tänka på att om låten går långsamt, kanske du vill ha trummor som har mer ton och en viss längd i ljudet, medan en låt med ett högre tempo kanske kräver ett tightare ljud för att trummorna ska höras tydligare. Om du tänker på vad jag tidigare skrev angående frekvenser som skapar tydlighet blir detta självklart. En högre stämd trumma kommer i regel ha mer höga mellanfrekvenser än en trumma som är lågt stämd, vilket i sin tur leder till att trummorna blir mer framträdande och tydliga i ljudbilden. Alla val du gör påverkar frekvensinnehållet och därmed hur vi som lyssnare uppfattar ditt arrangemang, därför kan det vara bra att testa olika sätt att förändra instrumentens karaktär för att gynna funktionen i musiken.
  6. 1 point
    Fredagstipset: Vi är experter på att höra när något inte står rätt till, eller rättare sagt när något står lite för rätt till, som när MIDI låter just MIDI. När man talar om att något ”låter MIDI” så innebär detta vanligtvis att ljuden låter overkliga, stela eller rent av robotaktigt. Det vill säga raka motsatsen till hur vi människor beter oss. Men så behöver det inte vara. I grund och botten är det två saker som avgör hur MIDI låter: 1. Vilket ljud som används. 2. Hur du spelar och/eller programmerar ljuden. Om du exempelvis använder ett samplingsbibliotek som för tankarna till billiga syntstråkar, så kommer det också att låta precis så. Det är alltså inte MIDI i sig som är problemet, utan hur det hanteras. Ett enkelt kvantiserat trumkomp utan dynamik som med största sannolikhet kommer att låta statiskt och omänskligt. En mer varierad tagning, med skiftade velocity (anslagsvolym), spökslag och små tempovariationer. Den stora boven i dramat, förutom val av ljud och den som spelar, är kvantiseringen. Det vill säga mjukvaruprocessen som tajtar till din MIDI-inspelning enligt exakta taktslag, om så önskas. Visst är det frestande att rätta till små misstag, men det ofta precis dessa misstag som gör att det låter mänskligt. Någon sa att 100% kvantiserad musik är lite som att läsa en text utan vare sig böjning, betoning eller förändring av takt. Utmaningen som musiker ligger nämligen inte att träffa rätt ton vid exakt rätt tillfälle, utan att förmedla en känsla. Din känsla. Det ska dock understrykas att de flesta inspelningsprogram låter dig välja hur mycket du ska kvantisera och ibland kan exempelvis 75-80% göra susen. Ett annat dilemma är att ljuden från diverse samplingsbibliotek ofta låter för bra. Må det vara trummor, stråkar, flyglar eller vad som helst egentligen. Vi människor gillar lite “skit under naglarna” och när något är för perfekt hajar vi till. Med detta i åtanke finns det några saker du kan göra för att förmänskliga dina MIDI-inspelningar (gärna i kombination). 1. Använd en equalizer för att plocka bort den absoluta toppen, det ”snygga”. 2. Lägg på lätt distorsion eller brus. Exempelvis i form av rullband eller mixerbordspluggar. 3. Reverb och delay i olika grad kan placera instrumentet i ett ”verkligt” rum. 4. Spela upp ljudet genom högtalarna och spela in igen, för än mer analog känsla. 5. Jobba med automatisering och dynamik. Varierad velocity är din vän. 6. Se till att variera varje takt, om än lite grann. 7. Om du programmerar trummor istället för att spela, lägg till spökslag (ghost notes). 8. Flytta otajta slag manuellt (istället för att kvantisera) och testa humanize-funktionen. En trummis är garanterat bättre på att spela in eller programmera välljudande MIDI-trummor, än någon som inte kan spela trummor. Precis som en pianist förmodligen kan lyfta ett mediokert pianoljud bara genom sättet att spela på. Sen är det naturligtvis så att det ställs högre krav på ett framträdande soloinstrument än en ljudmatta i bakgrunden. Med detta sagt finns det (idag) ingen magisk plugg som förvandlar dåligt spelad eller rattad MIDI till livfullt sväng – det är det bara du som kan göra. Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
  7. 1 point
    Fredagstipset: Föreställ dig följande scenario: Du har spenderat timmar, dagar, veckor eller kanske till och med månader på din senaste mix. Du har följt konstens alla regler och gjort precis så som du alltid brukar göra. Men ändå är det något som inte känns riktigt rätt. Något du inte kan sätta fingret på. Nyanser och detaljer som en gång fanns i din mix tycks som bortblåsta och den ursprungliga känslan lyser med sin frånvaro. Du hör musiken, men kan inte längre avgöra om det faktiskt låter bra. Känns det igen? Du är inte ensam. Det som händer när du jobbar med en och samma mix för länge är nämligen att perspektivet går förlorat, den ack så viktiga överblicken. Till slut blir allt en grå massa där ingenting går att urskilja. Detta är något som vanligtvis går att avhjälpa, eller åtminstone delvis avhjälpa, med följande återkommande rekommendationer: Ta en promenad och rensa tankarna. Att göra något helt annat en stund är bland det bästa du kan göra för din mix. Låt mixen vila till nästa dag. En god natts sömn löser många problem, så även trötta öron och brist på (själv)distans. Jobba på en annan mix. Upplevelsen av ny musik är ett utmärkt sätt att neutralisera öron och sinnesintryck på. Därav vikten av att referenslyssna, vilket är ett kapitel i sig. Lyssna i olika ljudsystem. Allt för att bredda, utmana och förnya hörfältet. Låt någon annan, som du litar på, lyssna. Det behöver inte vara någon som sysslar med musik, utan snarare en person du känner dig bekväm med och som vet vad du är ute efter. Nollställ allt och börja om på ny kula. Ett drastiskt sista alternativ som ibland är enda utvägen. Om du gör detta till en vana, är det förmodligen dags att tänka om och se över sättet du jobbar på. Nya perspektiv Ibland finns det helt enkelt inte tid, eller lust, till något av ovanstående. Kanske har du testat allt, utan framgång. Vore det inte underbart att kunna lyssna på mixen med helt nya öron, som om det vore för första gången? Här och nu. Inte sen, eller med någon annans hjälp. Det går faktiskt, utan örontransplantation, genom att spela hjärnan ett litet spratt. Testa följande: Byt plats på vänster och höger kanal, så att höger blir vänster och vänster blir höger. Detta går att göra på lite olika sätt, beroende på inspelningsprogram eller genom inställningar i datorn. Med hörlurar är det naturligtvis enklare. Ändra volymen. Om du lyssnat starkt lyssna svagt, om du lyssnat svagt lyssna starkt. Slut ögonen och lyssna från början till slut. Rör ingenting. När något sticker ut gör du en mental anteckning, skriv inte ner. Vad som händer är att du hör allting annorlunda, eftersom det som tidigare uppfattades av höger hjärnhalva nu uppfattas av vänster och vise versa. Stereobilden och balansen förändras, transienterna upplevs annorlunda liksom alla reverb och så vidare. Du hör låten ur ett helt nytt perspektiv och förhoppnings börjar bitarna falla på plats igen. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
  8. 1 point
    FREDAGSTIPSET: Det finns minst lika många sätt att mixa på som det finns människor på denna jord. Vissa gillar att mejsla fram sin mix under inspelningen - en slags musikalisk symbios, medan andra föredrar att först spela in för att sedan börja ratta. En tredje kastar sig ut i det okända och skriver, spelar in och mixar om vartannat. Det som fungerar för dig fungerar nödvändigtvis inte för mig och det ena tillvägagångssättet är inte mer rätt än det andra. Mixning är, enligt mig, en slags räddningsaktion vars syfte är att sätta ihop det inspelade materialet till en begriplig helhet. Ett nödvändigt ont, om än ett väldigt roligt sådant. Ett aningen pessimistiskt synsätt kan tyckas och jag är benägen att hålla med. Men faktum är att jag älskar att mixa, så till den milda grad att jag sällan drömmer om annat. Min mixfilosofi är enkel och går hand i hand med mitt övriga studiotänk: Stora penseldrag med fokus på känsla och enkelhet, snarare än på teknik. För att uppnå detta har jag utvecklat ett arbetssätt som passar mig förträffligt. Det kan naturligtvis skilja sig lite från låt till låt, men på det stora hela följer mina projekt alltid samma mönster: 1. Gruppera mera Förutsatt att kanalerna låter som de ska och att varje spår är upprensat börjar jag med att gruppera samtliga kanaler. Det brukar se ut ungefär så här: TRUMMOR BAS KLAVIATUR GITARRER SÅNG Där de flesta huvudgrupper (som jag berikar med versaler för syns skull) även har undergrupper om så behövs. Snyggt och prydligt, men utan att ställa nivåer, panorering eller dylikt. Huvudgrupper, här i musikprogrammet Reaper (som ser mindre grått ut i verkligheten) 2. Botten och toppen Nästa steg är att skapa ytterligare två grupper som jag kallar BOTTEN och TOPPEN, där jag skyfflar in vardera huvudgrupp under passande titel. I ovanstående fall hamnar då trummor och bas under BOTTEN och övriga grupper under TOPPEN. På så vis har jag med en knapptryckning tillgång till att enbart lyssna på botten- eller toppenpaketet och kan dessutom justera dessa separat om framtiden så kräver. Vidare har jag även en separat grupp kallad FX där mina effektkanaler ligger, som även den fyller samma funktion. Snabb tillgång till botten och toppen är för mig en väldigt användbar mixstrategi 3. Stora penseldrag Den absolut viktigaste delen och centralt för min mixfilosofi är de stora penseldragen. Att arbeta utifrån och inåt, istället för tvärt om. Att börja stort och avsluta smått, för att inte fastna i onödiga detaljer. Jag struntar med andra ord helt i hur exempelvis baskagge, körer eller leadsång låter i detta skede, det är oviktigt. Med detta sagt är det dags att lyssna på alla grupper tillsammans och ställa diverse nivåer och panorering, både i och sinsemellan grupperna. Här handlar det verkligen inte om något finlir, utan fokus ska helt och hållet ligga på att hitta den balans du vill ha. Eller snarare att hitta den känsla du vill åt. Här försöker jag tänka på vad som är viktigt för låten. Vad är det som driver låten? Vad är låtens kärna? Vad är det som fångar lyssnaren? Lyft fram vad som lyftas fram bör och fega inte. En tumregel jag brukar följa är att låta max tre huvudgrupper vara dominanta, medan övriga backar upp. Dessa huvudgrupper kan naturligtvis variera under mixens gång (med hjälp av exempelvis automatisering) om musiken skulle kräva detta. Ibland hjälper det att fundera över vad som ska vara långt fram, i mitten respektive längst fram ljudbilden. Detta görs med en så enkel sak som volym. Om alla instrument hörs lika mycket och lika tydligt blir hjärnan förvirrad och vet inte vad den ska fokusera på. Djupet försvinner, vilket ger musiken ett platt och livlöst intryck. Likväl försvinner den naturliga rymd som finns runt varje enskilt instrument. Kontentan: Var djärv i dina val och tänk mindre på balans och mer på den känsla musiken förmedlar. Låt saker sticka ut och ta plats, det blir så mycket roligare då. 4. Low- och high-cut Innan du ger dig i kast med eventuella eq-justeringar råder jag dig att börja med enbart low- och high-cut på samtliga individuella kanaler, alltså på alla instrument i huvudgrupperna. På med hörlurarna och filtrera bort onödig botten och topp. En lutning (slope) på 12 brukar fungera bra i de flesta fall. På så vis spar du mycket, icke hörbar, energi till de instrument som verkligen behöver den. Ibland skippar jag low-cut på baskagge och bas, ibland inte, här finns inga regler, utan grundljudet och låten får avgöra. Men att hushålla med energi till bas och baskagge är i regel ett måste för att få till en väldefinierad mix, som känns. Gällande high-cut så är tanken att filtra bort onödigt brus, som kanske inte hörs när du sololyssnar, men som ställer till det när fler kanaler adderas. Jag brukar sällan high-cutta leadsång och akustiska gitarrer, medan elgitarr, syntar (inte alla), körer och annat får sin beskära del. I förlängningen innebär detta att du slipper boosta lika mycket, eftersom frekvensmässig plats nu lämnats till instrument som verkligen kan dra nytta av det. Ytterligare en fördel med att jobba friskt med low- och high-cut är att du kan gasa på och brighta upp mixen mer än tidigare, utan att trötta ut öronen i lika stor utsträckning. Med detta sagt tenderar jag personligen att dras till varmare, mer omfamnade mixar. Bilden visar inställningar för elgitarr med ett low-cut på 200 Hz och ett high-cut på 10 kHz, samt en liten dipp vid öronbedövande 2500 Hz 5. Slutspurt och finpolering Men innan dess… Dags för paus. Neutralisera och vila öronen. Sedan är det dags att mixa på som vanligt, vad det nu innebär för dig. Hör du något som sticker ut och stör? Fixa. Finjustera balansen mellan olika grupper och individuella kanaler och jobba med effekter. Gör allt som står i din makt för att lyfta låten så mycket det bara går. Använd alla knep du lärt dig, bryt ny mark, men glöm för allt i världen inte bort helheten och den ursprungliga känslan du vill förmedla. Det är allt för lätt att skruva bort sig i detta stadie. Sen är det självklart så att du inte kan räkna med att vara klar med mixen från dag ett, ovanstående tillvägagångssätt eller inte. Olika låtar kräver mer eller mindre pillande. Samtidigt är det viktigt att ständigt påminna sig om att inte överarbeta musiken. Sätt upp en lapp vid skärmen om det behövs. Med detta i åtanke brukar jag själv tänka på en gammal skröna som handlar om en världsartist (som jag väljer att inte nämna namnet på), vars största hit mixades om 84 gånger, varpå man tillslut valde mix nummer två. Det säger en del om vad det egentligen är vi håller på med. Eller rättare sagt vad vi SKA hålla på med. Nämligen musik. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
  9. 1 point
    Den är en klassisk effekt som ger elgitarrister tillgång till unikt sound. Det är naturligtvis wahwah-pedalen vi pratar om. I rockens barndom hade elgitarristerna få effekter till hands (eller heter det till fots?). Bandeko, tremolo, fjäderreverb och fuzzboxar förändrade gitarrljudet och popmusiken under sextiotalet. slutet av the swinging sixties lanserades wahwah-pedalen, en unik effekt som ger gitarristen tillgång till nya klangfärger. Bland gitarrhjältarna var Eric Clapton först ut med wahwah på vinyl på Tales of Brave Ulysses. Jimi Hendrix visade också prov på gott fotarbete på Burning of the Midnight Lamp. Mitt första minne av den magiska wahwah-effekten är från Frank Zappas Peaches En Regalia – ett av rockens instrumentala mästerverk. Xotic RoboTalk I början av 2007 presenterade Trevor Cox, ljudakustikprofessor vid Salfords universitet, resultatet av en nätenkät som undersökte vilka ljud människor hatar att höra. På prispallen för världens värsta ljud hamnade gråtande barn, mikrofonrundgång och... på förstaplatsen kräkljud. De tre ljuden ingår som av en händelse i wahwah-effektens ljudpalett – särskilt i kombination med dist. Wahwah-pedalen kan användas på många sätt och Michael Schenker och Frank Zappa är två gitarrister som använde den som ett tonfilter, där de hittade en bra inställning som lät gitarren ta plats i ljudbilden. Men wahwah kan också fås att kvacka, bräka och ”waowaha”, precis som jazztrumpetaren Clyde McCoy använde sordin på miljonsäljaren Sugar Blues 1931. Gitarristen som köpte en Vox-wahwah med McCoys bild och signatur på undersidan undrade säkert vem den liraren var. Brad Plunkett är wahwah-effektens fader men, precis som när det gäller många andra uppfinningar, hade han flera medarbetare till sin hjälp. En av dem var gitarristen Del Casher, som tidigt insisterade att effekten var perfekt för gitarr. Casher använde en modifierad prototyp av wah-pedalen för demonstrationer vid presskonferenser och filmmusikinspelningar. Två olika namn När Vox senare lanserade wahwah-pedalen i slutet av 60-talet såldes samma pedal under olika namn på båda sidor av Atlanten – av Thomas Organ i USA och JMI (Jennings Musical Instruments) i Europa. Ingen av de båda distributörerna ville sälja samma pedal, vilket Vox löste genom att döpa den amerikanska versionen till Cry Baby, eftersom effekten lät som ett barn som gråter. Jag har alltid gillat Hendrix wahwah-intro på Voodoo Child (Slight Return) och det bluesfärgade wahwah-inpasset på All Along The Watchtower. Jag garvar när jag hör Steve Vais wahwah-duell med sonen på Ya-Yo Gakk och njuter av Slash, John Frusciante eller Oz Noy. Du gissar förmodligen att jag själv har en wahwah-pedal (eller två)? Svaret är nej. Jag har testat några olika wahwah-pedaler, men domen blev alltid densamma: jag är ingen wahwahist. Det går inte att lära gamla hundar att sitta, sägs det. Nyligen köpte jag dock en gammal Xotic Robo Talk pedal – ett kombinerat envelopfi lter/autowah och Random Arpeggiator. Jag kan styra wahwah-filtereffekten via en expressionpedal. Plötsligt blev det extra kul att vränga fram toner och sound med hjälp av högerfoten. Det är aldrig för sent att skaffa en wahwah och undertecknad har nu börjat kolla in det fullmatade utbudet av wahwah-pedaler. Den klassiska Cry Baby (idag i Jim Dunlops version), Fulltones Clyde Wah, Morleys Bad Horsie och T-Rex färska Gull – med ”yoy yoy sound” är bara några exempel. ■ Källor: Wah: The Pedal That Wouldn’t Die, Art Thompson, Guitar Player Magazine, maj 1992 Xotic Xotic RoboTalk Typ: 100 % analog effektpedal. Auto wah/slumparpeggiator/lågpassfilter/wah via expressionpedal. Tillverkare: Prosound Communications Inc./Xotic (www.xotic.us). Tillverkningsår: 2001. Ersattes 2009 av RoboTalk2. Gitarrister som använt RoboTalk: Scott Henderson, Steve Lukather och Oz Noys. Låten Which Way is Up är en schysst introduktion till RoboTalk. Pris: cirka 1 300 kronor och uppåt.
  10. 1 point
    Efter några hektiska veckor och hot om konkurs är nu Luthman tillbaka igen. Som Studio rapporterade den 15 oktober så begärdes distributören Luthman SMTTS AB i konkurs. Glädjande nog har vi meddelats om att företaget, som nu heter Luthman Nordic AB, är igång igen och tar order precis som vanligt och levererar inom några dagar. Företaget meddelar också att de har många varor i lager och får påfyllning inom kort där det finns luckor. Luthman är i skrivande stund på väg att flytta till nya lokaler i Rosersberg, strax söder om Arlanda utanför Stockholm och från och med den 15 december kommer hela huvudkontorets verksamhet skötas därifrån. Luthman Nordic AB är distributör för bland annat Gibson, Alto, Blackstar, Cort, M-Audio, Apogee, K&M, Akai, GHS Strings med flera. Webbadress: www.luthman.se
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00
Annons


×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.