Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 05/26/2019 in Blog Entries

  1. 3 points
    Äntligen är vi igång med nystarten för Studio och det känns fantastiskt roligt och spännande. I våras fick vi möjlighet att köpa loss varumärket från den tidigare ägaren IDG där Studio funnits i alla år sedan vi startade 2003. Och beskedet om att vi tar tillbaka varumärket har verkligen mötts med fantastisk respons från musikbranschen vilket både värmer enormt och sporrar ännu mer. Ganska exakt så här glad blir man av det, och lite till när vi blev firade med lyxig princesstårta av min fru My. Tröjorna vi har på oss gjordes av medlemmen ierker här på forumet för sisådär tretton år sedan. Sitter möjligen något tajtare idag än då, men vi har dem! 😂 Viva la Studio – Länge leve Studio!
  2. 2 points
    Spelar du i band eller som soloartist och vill spela in egna demos? Eller vill du göra helt färdiga produktioner för att släppa på den uppsjö av streamingtjänster som nu finns? Oavsett vad så finns det ingen ursäkt att inte skaffa dig en egen inspelningsstudio för att spela in dina mästerverk. I veckans video går jag igenom hur jag med hjälp av billig utrustning och en smula kreativa lösningar spelade in och mixade en rocklåt av det lite hårdare slaget. Allt detta för under 2 500 kr. Hoppa över ett par krogrundor och några uteluncher så har du en fullgod hemstudio att komma igång med. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Till HoboRecs bloggsida på Studio Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
  3. 2 points
    Du har säkert liksom jag sett ändlöst många mikrofontester, på YouTube eller internet över lag, för att spela in virveltrumma. Oftast är det ett gäng mikrofoner uppställda runt en virveltrumma som någon spelar på samtidigt som ljudet byts mellan mikrofonerna. Det är jättebra för att höra skillnaden i hur mikrofonerna tar upp trummans ton. Något som däremot inte tas i beaktning är hur resten av trumsetet låter i mikrofonerna, vilket ofta är minst lika viktigt för det övergripande ljudet av trummorna. Därför har jag här gjort ett mikrofontest med en handfull mikrofoner där jag uppmanar dig att lyssna just efter detta. Det är också viktigt att tänka på att detta testet bara kan säga vad som fungerar bäst i just den här situationen, men min förhoppning är att det kan hjälpa dig att ta med fler detaljer i beräkningen nästa gång du väljer mikrofon Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se tidigare video-bloggar på Studio här
  4. 1 point
    Jag har rest mycket sen jag flyttade till staterna. Jag har spelat i 36 av alla 50 stater och rest igenom ytterligare några. Jag är på turné utanför Nashville nästan varenda helg, men jag är nästan alltid i stan i början av veckorna. Nu tänkte jag berätta om de senaste veckorna som bjöd på ännu mer resande än jag är van vid. (In English at the bottom of the page). Fredagen 18 oktober lämnade vi Nashville för att spela i Starkville, Mississippi på kvällen. Restid: 5 timmar i van. Dagen efter körde vi till Columbus, Georgia. Restid: 5,5 timmar i van. Dessa var de sista två gigen med Kyle Daniel innan vi skulle vara spellediga 2 helger vilket inte hade hänt sen i juni. På söndagsmorgonen lämnade de andra av mig på Atlantas flygplats. Restid: 1 timme i van. Sen hade jag 7 timmar att slå ihjäl innan mitt flyg till Tampa skulle avgå. Jag åt lite, strängade om min gitarr, ringde några samtal och… väntade. Restid: 1,5 timme i flygplan. Livespelning i Starkville. Foto: Sean Marshall Efter att jag anlänt till Tampa blev jag upphämtad av en supertrevlig chaufför som tog mig till mitt hotell i St. Petersburg. Restid: 20 minuter i bil. Jag åt en snabb middag, tränade lite och gick i säng ganska tidigt. Jag var väldigt exalterad och lite nervös för det som skulle hända nästa dag så jag sov dessvärre inte så bra under natten. Vaknade på morgonen och duschade, trimmade skägget och fixade håret. Sen fick jag skjuts till TrueFire’s högkvarter. TrueFire är ett världsledande företag inom sitt fält - sen 1999 producerar de undervisningsmaterial (framförallt videos) för gitarrister och välkända namn såsom Steve Vai, Robben Ford, Larry Carlton, Tommy Emmanuel m.fl. är alla med i deras team av lärare. På ren vinst eller förlust hade jag ett par månader tidigare hört av mig till TrueFire och berättat vad jag åstadkommit under min tid i Nashville plus att jag faktiskt studerat en kandidatexamen i elgitarrpedagogik i Sverige. Som jag förstått det kan man inte ens gå en sådan utbildning i USA. De tyckte att min bakgrund var intressant nog så de bestämde sig för att ge mig en chans att komma ner till deras videostudio och filma en kurs. Under tonåren köpte jag några (och laddade ner ett oräkneligt antal) gitarrinstruktionsvideos, det var ett väldigt bra sätt att inspireras och lära sig av några av mina favoritgitarrister. Ett grymt komplement till att lyssna på skivor som de spelade på. Detta fick mig att drömma om att en dag få köra min egen video. Under 2015-2017 gjorde jag en del lektionsvideos för svenska Play Along Music vilket var en väldigt bra och trevligt erfarenhet, men då lärde jag ut coverlåtar och bluesgitarr för nybörjare. Nu hade TrueFire bett mig att lära ut MIN STIL – många musiker känner antagligen igen sig i att det är väldigt, väldigt svårt att definiera sin egen stil så detta var en utmaning för mig. Jag hade spenderat MÅNGA timmar under de föregående 5-6 veckorna med att fundera ut vad jag ville lära ut – vilka koncept, idéer och speltekniker som jag ville inkludera i denna kurs. Selfie framför fotografier på några av kursledarna på TrueFire Jag spenderade måndag-tisdag 21-22 oktober med de otroligt älskvärda människorna på TrueFire – vi filmade mer än 5 timmars råmaterial för min kurs och det var två långa och intensiva dagar i studion, minst sagt. När inspelningen av lektionsmaterialet var avklarat gjorde vi också en livesändning på YouTube, en fotosession och gick sen ut på lyxig middag med några ur personalstyrkan. Jag hade helt klart en av de bästa professionella upplevelserna i mitt liv – alla var så bekväma i sin roll och det var som ett otroligt väloljat maskineri. Jag är SÅ glad för den här möjligheten och väldigt exalterad över att fortsätta jobba med detta fantastiska företag och de grymma människor jag fick chansen att lära känna lite! Video: Kolla in TrueFire live stream här! På onsdagsmorgonen fick jag skjuts tillbaka till flygplatsen av samma chaufför som några dagar tidigare. Restid: 20 minuter i bil. Sen tog jag ett flyg från Tampa till Fort Lauderdale. Restid: 1 timme i flygplan. Några timmars mellanlandning och sen en LÅNG flight tillbaka hem till Stockholm. Restid: 9 timmar i flygplan. Ytterligare en mellanlandning, mötte upp min gamle vän Tomas som var snäll nog att hämta upp min gitarr så att jag inte skulle behöva ta med den på ytterligare ett flyg. Sen den sista delen av resan; flyg from Stockholm-Åbo. Restid: 50 minuter i flygplan. Varför allt detta resande? Och varför Åbo som slutdestination? Min underbara flickvän Sofia bor där och vi hade inte träffat varandra på 4 (!) månader. Det är en ALLDELES för lång tid så vi behövde verkligen få en del tid tillsammans! Fantastisk semester med Sofia – hon gör mig gladare än vad jag trodde var möjligt! Vi spenderade 4 fantastiska dagar i Åbo innan vi på måndagskvällen äntrade Viking Line Grace för att att ta oss tillbaka till Sverige. Restid: 11 timmar med båt. Under de kommande 5 dagarna fick jag spendera mer kvalitetstid med Sofia men också med min föräldrar, min bror och hans flickvän, min morfar och flera av mina väldigt goda vänner. Dessa dagar fick mig att ladda upp ny energi för att orka med nya äventyr i USA. Söndagen 3 november tog jag följande rutt: Stockholm-London-Chicago-Nashville. Restid: 13 timmar i 3 flygplan. Lunch med mina föräldrar och morfar i mitten Jag hade en otroligt grym upplevelse med TrueFire och en välbehövd och underbar semester med min älskade flickvän. Det mest överraskande under allt detta resande var att jag lyckades få med mig min gitarr, även fast den var i ett hardcase, in i kabinen på alla dessa 7 flighter. Många flygbolag kan vara väldigt petiga när musiker vill ta med sina instrument och tvinga oss att checka in instrumenten istället. Jag skulle vilja tacka följande flygbolag för att de var snälla nog att hjälpa mig att få med mig min Sonnemo-gitarr på ett säkert sätt: Delta, Southwest, Norwegian, SAS, FinnAir, British Airways och American Airlines. Slutligen, som den statistiknörd jag är måste jag självklart summera upp siffrorna jag nämnt tidigare i detta inlägg. Restid: 11,5 timmar i van. 40 minuter i bil. 25 timmar i 7 olika flygplan. 11 timmar på en båt. Jag använde även kollektivtrafiken i både Stockholm och Åbo så det lägger till en del restid med både bussar, tåg och tunnelbanor. När jag väl kom fram till Nashville hade jag 15 timmar på mig att sova lite och göra mig redo för en 2,5 vecka lång turné med Kyle Daniel och resten av bandet. Mer om det i nästa blogg… Här är datumen för våra november-spelningar med Vintage Trouble Se mina tidigare blogginlägg på Studio från september, 2018 och tidigare här! Kolla in mig på: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ENGLISH: I’ve been traveling a lot since I moved to the states. I’ve played in 36 out of all 50 states and travelled through even more. I’m on tour out of town almost every weekend, but that’s it – I’m usually only gone during the weekends, spending the weekdays in Nashville. Now I’ll tell you about the the last couple of weeks - that offered even more traveling than I’m used to. On Friday October 18th we left Nashville to play in Starkville, Mississippi during the evening. Travel time: 5 hours in a van. The next morning we drove to Columbus, Georgia. Travel time: 5,5 hours in a van. These were the last two gigs with Kyle Daniel before having 2 weekends off which hadn’t happened since June. On the Sunday morning the guys dropped me off at Atlanta airport. Travel time: 1 hour in a van. Then I had 7 hours to kill until my flight to Tampa took off. I ate a bit, restringed my guitar, made some phone calls and… waited. Travel time: 1,5 hours in an airplane. Live in Starkville. Photo by Sean Marshall After arriving in Tampa I was picked up by a super nice driver who took me to my hotel in St. Petersburg. Travel time: 20 minutes in a car. I had some quick dinner, worked out a little bit and then went to bed quite early. I was very excited and kinda nervous for what was about to happen the next day so I didn’t sleep very well unfortunately. Woke up the next morning and had a shower, trimmed my beard and fixed my hair. Then I got ride to the TrueFire headquarters. TrueFire is a world-leading company in their field – since 1999 they produce educational content (mostly videos) for guitarists and well-know players like Steve Vai, Robben Ford, Larry Carlton, Tommy Emmanuel etc. are all part of their teacher roster. I had reached out to TrueFire a couple of months earlier and told them about what I have done during my time in Nashville plus the fact that I actually have studied a Bachelor’s Degree for electric guitar teaching in Sweden. As I understand it, you can’t even get that kind of degree in the US. Fortunately they found that interesting enough that they gave me a chance to come down to their video studio to shoot a course. As a teenager I bought some (and downloaded countless) guitar instructional videos, it was such a nice way to get inspired and learn from some of my favorite players. A great complement for listening the records they played on. This made me dreaming of making my own video. In 2015-2017 I made some lesson videos for a Swedish company called Play Along Music which was a great experience, but then I taught cover songs and beginner level blues guitar. Now TrueFire had asked me to teach MY STYLE – many musicians probably will agree with me that it’s very, very hard to define your own style so this was a challenge for me. I had spent MANY hours over the last 5-6 weeks on figuring out what I wanted to teach – which concepts, approaches and playing techniques that I wanted to include in this course. Selfie in front of pictures of some other TrueFire educators I spent Monday-Tuesday October 21st-22nd with the incredibly lovely people at TrueFire - we shot more than 5 hours of raw material for my course and it was two long and intense days in the studio. After finishing the video shoots we also had a YouTube live stream, a photo shoot and then went out for fancy dinner with parts of the staff. I definitely had one of the best professional experiences of my life – everyone knew their role so well and it was just like a well-oiled machine. SO happy for this opportunity and really excited to continue working this amazing company and the people that runs it! Video: Check out the TrueFire live stream here! Wednesday morning I got a ride back to the airport with the same driver as 3 days earlier. Travel time: 20 minutes in a car. Then I took a flight from Tampa to Fort Lauderdale. Travel time: 1 hour in an airplane. A few hours layover and then the LONG flight back home to Stockholm, Sweden. Travel time: 9 hours in an airplane. Another layover, met up with my old friend Tomas who was kind enough to pick up my guitar so I didn’t have to take it an another flight. Then the last flight from Stockholm to Turku, Finland. Travel time: 50 minutes in an airplane. Why all this travel? And why Turku as my final destination? My wonderful girlfriend Sofia lives there and we hadn’t seen each other for 4(!) months. That’s WAY too long so I just had to go see her! Lovely vacation with Sofia – she just makes me happier than I knew I could be! We spent 4 lovely days in Turku before we took a cruise ship back to Sweden on the Monday evening. Travel time: 11 hours on a boat. During the next five days I got to spend some quality time with with Sofia but also my parents, my brother and his girlfriend, my grandpa and some really good friends. These days truly refueled me to get ready for more adventures in the US. On Sunday November 3rd I took the following route: Stockholm-London-Chicago-Nashville. Travel time: 13 hours in 3 airplanes. Lunch with my parents and my grandpa I had an AMAZING experience with TrueFire and a well-needed and wonderful vacation with my girlfriend! The most surprising thing during all of this traveling was that I was able to get my guitar, even though in a hardcase, into the cabin during all of these 7 flights. Many airlines can be very picky when it comes to musicians wanting to bring their instruments into the cabin instead of checking it. I wanna give a shout out to Delta, Southwest, Norwegian, SAS, FinnAir, British Airways and American Airlines for being kind enough to help me keep my precious Sonnemo Guitar safe! Thanks!! Also, as a statistics nerd I gotta sum this up with the total numbers. Travel time: 11,5 hours in a van. 40 minutes in a car. 25 hours in 7 airplanes. 11 hours in a boat. I also used the public transportation in Turku and Stockholm so that adds some time in buses, trains and subways as well. When I landed in Nashville I had 15 hours to get some rest and get ready for a 2,5 week tour with Kyle Daniel and the rest of the band. More on that in my next blog… Here’s the dates on our November tour with Vintage Trouble Sponsored by: Read my earlier blogs on Studio from September, 2018 and earlier here! Check me out here: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik
  5. 1 point
    Folks relation till BOSS gamla distpedal HM-2 brukar vara ganska splittrad. För en del är det den sämsta distpedal som gjorts medan pedalen för andra har definierat en hel genre. Många klassiska svenska dödsmetalskivor har gjorts med den och den har sedan letat sin väg över Atlanten och tillbaka igen. Precis som det brukar vara med trender. (In English at the bottom of the page). I veckans video visar jag en del exempel på hur HM-2:an kan användas för att intensifiera mer konventionella gitarrljud, förutom att köra den i fullt motorsågsläge. Genom att lägga in extra lager med extremare gitarrljud kan du få gitarrerna att leta sig ut ur högtalarna. HM-2ans lite udda EQ-kurva har en tendens att fylla ut en del frekvenser som jag tycker kan saknas i mer sansade distade gitarrer. Jag skulle också vilja uppmuntra till att testa detta med andra typer av distpedaler och lager av ljud. ENGLISH Intensify your guitars with classic deathmetal distortion Peoples relationship to the old BOSS HM-2 pedal is somewhat divided. For some people it’s the worst pedal ever and for others it’s the definition of a whole genre. Many classic Swedish death metal albums are made with it, and since then it found it’s way over the Atlantic and back again. As usual with trends. In this weeks video I show some examples of how the HM-2 can be used to intensify your more conventional guitar sound, besides just go full chain saw with it. By recording some extra layers with a more extreme sound you can get your guitar sound to reach out though the speakers. The odd EQ-curve of the HM-2 tends to fill out some frequencies that sometimes miss in more sensible distorted guitars. I also want to encourage some testing with other sort of pedals and layers of sounds. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
  6. 1 point
    Jag har jobbat under The End Studios tak i snart tre år. Peter Dahlström byggde studion tillsammans med sin vän Ajax för lite mer än tjugo år sedan. I veckans video vill jag ta tillfället i akt och prata lite med Peter om hans historia. Hur han fick upp intresset för ljudteknik och hur resan gick från det till att bygga den här fantastiska studion. Det blev en ganska öppenhjärtig konversation om hur han började med att brygga kaffe i en skånsk studio till göra uppdrag för några av de största uppdragsgivarna i Sverige, samt upp och nedgångar på vägen. Peter Dahlström – the man behind The End Studio I’ve been working under the roof of The End Studion for about three years. Peter Dahlström built this studio together with his friend Ajax a little more than twenty years ago. In this weeks video I want to take the time and talk to Peter about his history. How he caught the interest for audio and how that brought him to build this amazing studio. This resulted in an open conversation about how went from making coffee at a local studio to getting work from some of the biggest clients in Sweden, including ups and down on the way. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
  7. 1 point
    I det här blogginlägget vill jag reda ut vad fasfel är för något och hur du kan undvika det i dina inspelningar. Ljud består ju av vågtoppar (högt tryck) och dalar (lågt tryck). Samma sak med spänning, toppar (hög spänning) o dalar (låg spänning). Tanken är att när en vågtopp i ljud närmar sig micken så skall det bli en vågtopp i spänning. Om du nu har två mickar bredvid varandra, säg för att göra en stereoinspelning, så kan den ena vara vänd helt och hållet, kanske är kabeln felvänd. När det blir vågdal i den ena blir det vågtopp i den andra. Våra öron kan lära sig att bli närmast allergiska mot såna här fel. Mixar du ihop dessa två till mono så blir ljudet "skumt". Ett annat tillfälle då man kan höra sånt här är om man vänt kabeln till ena bashögtalaren i ett stereopar. Vänd högtalarna mot varandra och lyssna så att ljudet inte släcks ut. Det enkla sättet att fixa sådana 180 graders fasfel är att vända den ena signalen. I sin artikel "Stereo Microphone Techniques" illustrerar mikrofontillverkaren Röde fasfel på ett bra sätt. Fasfel kan också bero på "dåliga" förstärkare och liknande. En dålig förstärkare kanske fördröjer vissa frekvenser mer än andra varvid signalen får ett fasfel. Fasfelet är då olika för olika frekvenser. Detta märks inte på rena sinustoner, men i stort sett ingen musik är rena sinustoner. I stort sett alla analoga EQ och tonkontroller skapar ett "fasfel", sen är det inte säkert att det låter illa för det. Ett varierade fasfel känner vi igen som en flanger-effekt för till exempel gitarr. Om nu mickarna är en bit bort från ljudkällan, säg några meter uppstår ett annat fenomen som inte är fasfel, men som kan spela roll. Våra öron hör "stereo" både genom skillnad i styrka och i skillnad i ankomsttid mellan ljuden. Om man fördröjer signalen till ena örat några millisekunder, så upplever hjärnan det som ett tips om var ljudet befinner sig fysiskt. När jag gör stereoinspelningar brukar jag försöka tänka på just sånt här. Jag har oftast ett stereopar och några närmickar. För att få stereobilden "stabil" så fördröjer jag vanligen närmickarna så de kommer lite senare än huvudmickarna. Då gäller det också att ta hänsyn till avståndet mellan mikarna, jag brukar räkna på att 1 meter motsvara 3 millisekunder. I program är det ofta ganska enkelt att förskjuta kanalerna några millisekunder i förhållande till varandra. Som alltid är öronen det enda verktyget som vi kan lita på. Teori hjälper till en viss del, men låter det dåligt så gör det. Det här blogginlägget är taget från följande diskussionsämne:
  8. 1 point
    Vad är bitdjup? Bitdjup (bit depth) är ett sätt att digitalt presentera ljud med jämnt fördelade samples (mätpunkter). I ett ljudexempel med 16 bitar PCM (pulse code modulation) innehåller varje sample ett av ett antal värden jämnt fördelade utmed en tidslinje. Varje bit kan ha två tillstånd, 1 eller 0. Tillsammans med fler bitar skapas ett värde där exempelvis 4bitar har 16 tillstånd och 16 bitar har 65536 tillstånd. Varje sample kvantiseras sedan till närmast möjliga digitala värde. Sedan ritas varje sample ut efter ett tidsförlopp som definieras av samplingshastigheten (sample rate). Bitdjup och mastring Det kan vara svårt att höra skillnad på ljud i 24 eller 16 bitar, särskilt om du inte vet vad du ska lyssna efter. I mastring är det viktigt att känna till skillnaderna och hur de olika problemen som kan uppstå under en konvertering mellan de olika bitdjupen kan låta. Inte bara för att känna till hur en rendering kan låta utan också för att kunna ta så relevanta och oproblematiska beslut som möjligt under mastringsprocessen. Skillnad mellan 16 och 24 bitar Den största skillnaden mellan 16 och 24 bitar är att 16 bitar har en lägre SNR (signal to noise ratio), det vill säga omfånget mellan det lägsta bruset (noise floor) och den maximala amplituden. 16 bitar har en SNR på 96dB och 24 bitar har en SNR på 144 dB. Vid 16 bitar är omfånget därför reducerat vilket främst hörs genom att det lägsta bruset i bakgrunden är högre. Att urskilja bitdjup När man lyssnar på musik är det svårt att höra skillnad mellan 16 och 24 bitar men det finns sätt att urskilja dem. Lättast är det att höra vid en uttoning (fade out) i slutet av ett musikstycke i 16 bitar. Under uttoningen höjer man simultant volymen på sin stereo och hör då bruset tidigare än vid ett stycke i 24 bitar. Tröskeln mellan ljud och tystnad gör sig också påmind genom att ljudet tonas ut mindre mjukt och har en mer plötslig övergång till ”absolut tystnad”. Det är viktigt att bitreduceringen är det sista som händer i en mastring då övriga modifieringar i mastringsprocessen kan understryka problemen eller till och med förvärra slutresultatet. Be därför alltid mixteknikern att bouncea/rendera musiken i ett icke reducerat bitdjup. OBS! Bilderna ovan är inte skalenliga Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook
  9. 1 point
    Prövade Record 1.5 demon. Ganska häftig upplevelse måste jag säga. Alltså inte ljudets eller effekterna i sig utan mer hur man anpassar sitt arbetssätt efter det man har tillgängligt. När jag arbetar i Logic lägger jag ohälsosamt mycket tid på att titta på frekvensanalysator och lyssna på instrument i solo. Det gör jag allt mindre men jag faller ibland tillbaka i gamla synder. Visst är en grafisk eq med analysator ett grymt verktyg när man ska ta bort missljud eller liknande, speciellt om man inte har perfekt trimmade öron. Men ju mer man använder ögonen desto mindre arbetar öronen. Till slut sitter man där med en analysatorn på varje spår och tittar noga var varje spår har sina peakar och dalar eller vad man nu tittar efter. På något sätt känns inte det som att man gör något som handlar om musik. Mer vänster än höger hjärnhalva. Det är där som Record är så bra. För där har du din channelstrip som du rattar enbart med hjälp av öronen. Inga frekvensanalysatorer att falla tillbaka på. Och det visar sig att mixarna ofta blir bättre. En annan sak med Record är också att det tar längre tid att koppla in inserts. Inte för att det tar speciellt lång tid men det är ändå en procedur som innebär att ditt rack blir större och projektet lite klumpigare. Och i slutändan så försöker man hålla sig till channelstripen som finns i mixerdelen. I alla fall jag funger så. Medans i Logic där man slänger på plugg efter plugg ibland bara för att möjligheten finns. Så ett råd till alla er som sitter och arbetar med ögonen mer än öronen: - Skaffa en bra channel strip och sätt en på varje spår och börja mixa enbart med hjälp av den tillsammans med volymregeln och panoreringsratten. Då jobbar du åtminstonde med rätt hjärnhalva. Bara en sån sak. Ha de gött //Mattias
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.