Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 04/26/2020 in Blog Entries

  1. 1 point
    Folks relation till BOSS gamla distpedal HM-2 brukar vara ganska splittrad. För en del är det den sämsta distpedal som gjorts medan pedalen för andra har definierat en hel genre. Många klassiska svenska dödsmetalskivor har gjorts med den och den har sedan letat sin väg över Atlanten och tillbaka igen. Precis som det brukar vara med trender. (In English at the bottom of the page). I veckans video visar jag en del exempel på hur HM-2:an kan användas för att intensifiera mer konventionella gitarrljud, förutom att köra den i fullt motorsågsläge. Genom att lägga in extra lager med extremare gitarrljud kan du få gitarrerna att leta sig ut ur högtalarna. HM-2ans lite udda EQ-kurva har en tendens att fylla ut en del frekvenser som jag tycker kan saknas i mer sansade distade gitarrer. Jag skulle också vilja uppmuntra till att testa detta med andra typer av distpedaler och lager av ljud. ENGLISH Intensify your guitars with classic deathmetal distortion Peoples relationship to the old BOSS HM-2 pedal is somewhat divided. For some people it’s the worst pedal ever and for others it’s the definition of a whole genre. Many classic Swedish death metal albums are made with it, and since then it found it’s way over the Atlantic and back again. As usual with trends. In this weeks video I show some examples of how the HM-2 can be used to intensify your more conventional guitar sound, besides just go full chain saw with it. By recording some extra layers with a more extreme sound you can get your guitar sound to reach out though the speakers. The odd EQ-curve of the HM-2 tends to fill out some frequencies that sometimes miss in more sensible distorted guitars. I also want to encourage some testing with other sort of pedals and layers of sounds. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
  2. 1 point
    Jag har jobbat under The End Studios tak i snart tre år. Peter Dahlström byggde studion tillsammans med sin vän Ajax för lite mer än tjugo år sedan. I veckans video vill jag ta tillfället i akt och prata lite med Peter om hans historia. Hur han fick upp intresset för ljudteknik och hur resan gick från det till att bygga den här fantastiska studion. Det blev en ganska öppenhjärtig konversation om hur han började med att brygga kaffe i en skånsk studio till göra uppdrag för några av de största uppdragsgivarna i Sverige, samt upp och nedgångar på vägen. Peter Dahlström – the man behind The End Studio I’ve been working under the roof of The End Studion for about three years. Peter Dahlström built this studio together with his friend Ajax a little more than twenty years ago. In this weeks video I want to take the time and talk to Peter about his history. How he caught the interest for audio and how that brought him to build this amazing studio. This resulted in an open conversation about how went from making coffee at a local studio to getting work from some of the biggest clients in Sweden, including ups and down on the way. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
  3. 1 point
    I det här blogginlägget vill jag reda ut vad fasfel är för något och hur du kan undvika det i dina inspelningar. Ljud består ju av vågtoppar (högt tryck) och dalar (lågt tryck). Samma sak med spänning, toppar (hög spänning) o dalar (låg spänning). Tanken är att när en vågtopp i ljud närmar sig micken så skall det bli en vågtopp i spänning. Om du nu har två mickar bredvid varandra, säg för att göra en stereoinspelning, så kan den ena vara vänd helt och hållet, kanske är kabeln felvänd. När det blir vågdal i den ena blir det vågtopp i den andra. Våra öron kan lära sig att bli närmast allergiska mot såna här fel. Mixar du ihop dessa två till mono så blir ljudet "skumt". Ett annat tillfälle då man kan höra sånt här är om man vänt kabeln till ena bashögtalaren i ett stereopar. Vänd högtalarna mot varandra och lyssna så att ljudet inte släcks ut. Det enkla sättet att fixa sådana 180 graders fasfel är att vända den ena signalen. I sin artikel "Stereo Microphone Techniques" illustrerar mikrofontillverkaren Röde fasfel på ett bra sätt. Fasfel kan också bero på "dåliga" förstärkare och liknande. En dålig förstärkare kanske fördröjer vissa frekvenser mer än andra varvid signalen får ett fasfel. Fasfelet är då olika för olika frekvenser. Detta märks inte på rena sinustoner, men i stort sett ingen musik är rena sinustoner. I stort sett alla analoga EQ och tonkontroller skapar ett "fasfel", sen är det inte säkert att det låter illa för det. Ett varierade fasfel känner vi igen som en flanger-effekt för till exempel gitarr. Om nu mickarna är en bit bort från ljudkällan, säg några meter uppstår ett annat fenomen som inte är fasfel, men som kan spela roll. Våra öron hör "stereo" både genom skillnad i styrka och i skillnad i ankomsttid mellan ljuden. Om man fördröjer signalen till ena örat några millisekunder, så upplever hjärnan det som ett tips om var ljudet befinner sig fysiskt. När jag gör stereoinspelningar brukar jag försöka tänka på just sånt här. Jag har oftast ett stereopar och några närmickar. För att få stereobilden "stabil" så fördröjer jag vanligen närmickarna så de kommer lite senare än huvudmickarna. Då gäller det också att ta hänsyn till avståndet mellan mikarna, jag brukar räkna på att 1 meter motsvara 3 millisekunder. I program är det ofta ganska enkelt att förskjuta kanalerna några millisekunder i förhållande till varandra. Som alltid är öronen det enda verktyget som vi kan lita på. Teori hjälper till en viss del, men låter det dåligt så gör det. Det här blogginlägget är taget från följande diskussionsämne:
  4. 1 point
    Prövade Record 1.5 demon. Ganska häftig upplevelse måste jag säga. Alltså inte ljudets eller effekterna i sig utan mer hur man anpassar sitt arbetssätt efter det man har tillgängligt. När jag arbetar i Logic lägger jag ohälsosamt mycket tid på att titta på frekvensanalysator och lyssna på instrument i solo. Det gör jag allt mindre men jag faller ibland tillbaka i gamla synder. Visst är en grafisk eq med analysator ett grymt verktyg när man ska ta bort missljud eller liknande, speciellt om man inte har perfekt trimmade öron. Men ju mer man använder ögonen desto mindre arbetar öronen. Till slut sitter man där med en analysatorn på varje spår och tittar noga var varje spår har sina peakar och dalar eller vad man nu tittar efter. På något sätt känns inte det som att man gör något som handlar om musik. Mer vänster än höger hjärnhalva. Det är där som Record är så bra. För där har du din channelstrip som du rattar enbart med hjälp av öronen. Inga frekvensanalysatorer att falla tillbaka på. Och det visar sig att mixarna ofta blir bättre. En annan sak med Record är också att det tar längre tid att koppla in inserts. Inte för att det tar speciellt lång tid men det är ändå en procedur som innebär att ditt rack blir större och projektet lite klumpigare. Och i slutändan så försöker man hålla sig till channelstripen som finns i mixerdelen. I alla fall jag funger så. Medans i Logic där man slänger på plugg efter plugg ibland bara för att möjligheten finns. Så ett råd till alla er som sitter och arbetar med ögonen mer än öronen: - Skaffa en bra channel strip och sätt en på varje spår och börja mixa enbart med hjälp av den tillsammans med volymregeln och panoreringsratten. Då jobbar du åtminstonde med rätt hjärnhalva. Bara en sån sak. Ha de gött //Mattias
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.