Jump to content
Annons

Det svåraste i låtskrivarprocessen


borjadja

Recommended Posts

Det finns exempel på motsatsen oxå. En del av Tom Waits texter låter hur intelligenta som helst men är helt meningslösa, för att inte tala om en del av Steely Dans grejer. Kan texter alltså va intelligenta men ändå meningslösa?

Förstår din point. Men jag vill oftast tro att man som (seriös) textförfattare aldrig skriver text som är "blaj" såväl till texten som till dess underliggande budskap, såvida detta inte skulle vara syftet med texten.

Än värre: jag tror faktiskt att det måste vara skitsvårt att skriva något utan att det på ett eller annat sätt hämtar från inspiration.

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

...Åh. Jag tänkte snarare med min kommentar att man kan beskriva en sak men utgå ifrån nåt annat. Tråden handlar ju om hur vi gör. Men mer generellt så har jag tex förstått att gamla låtar från USA kan handla om hur ens kvinna behandlar en, när det egentligen handlar om slavdrivaren ("massa", eller vad han kallas). Som slav kan det vara besvärligt att sjunga nidlåtar om sin "massa".

Ah du menade så, ja det håller jag med om kan fungera väldigt bra. personligen gillar jag texter som kan ha två raka motsatser till varandra som innebörd.

Link to comment
Dela på andra sajter

Än värre: jag tror faktiskt att det måste vara skitsvårt att skriva något utan att det på ett eller annat sätt hämtar från inspiration.

Det är klart att det måste hämtas från inspiration. Frågan är kanske hur man ska definiera blaj.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är klart att det måste hämtas från inspiration. Frågan är kanske hur man ska definiera blaj.

Svårt ... Men "She's not a girl who misses much, do do do do do do, oh yeah" (John Lennon, "Happiness Is a Warm Gun") borde väl vara en bra kandidat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Har för mig att "American Pie" och "Losing my reigion" är exempel på blajtexter (eller nonsenstexter). Men riktigt bra blaj kan få en att tolka texten och ge den mening ändå.

Redigerat av Erik dP
Link to comment
Dela på andra sajter

Har för mig att "American Pie" och "Losing my reigion" är exempel på blajtexter (eller nonsenstexter). Men riktigt bra blaj kan få en att tolka texten och ge den mening ändå.

Många tycker att de bästa texterna är de som lämnar utrymme för lyssnarens tolkning. Jag är en av dom. Frågan är väl om inte det ultimata är att kunna skriva "intelligenta" blajtexter och få lyssnaren att tro att där finns en dold mening som det är värt att lägga energi på. En mästare på litteraturens område är James Joyce. Hans knepigaste texter har analyserats av experter i hundra år nu och man har inga planer på att sluta.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jo då, helt sant, loosing my religion är helt oförstålig..

"Livet är större, större än jag, och du är inte jag, längderna jag ska gå till, distansen i dina ögon, åh nej, jag har sagt för mycket, jag sätter upp det"

Själv tycker jag det är en helt fantastisk text! men det har väll kanske med vad man själv varit med om som gör att man kan tolka in saker i texter.

Link to comment
Dela på andra sajter

Själv tycker jag det är en helt fantastisk text! men det har väll kanske med vad man själv varit med om som gör att man kan tolka in saker i texter.

Alltså, jag älskar låten i sig som är riktigt skön, men texten däremot kan jag inte för mitt liv förstå vad de sjunger om eller vad tanken bakom är. Läs den igen! 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Det svåraste med att göra låtar är att inte tänka: "Vad kommer folk tycka om detta?"

...Jag skriver låtar "till mig själv". Om någon tycker dom är bra så blir jag givetvis glad. Andra lägger ut bilder på barnen, eller lunchen. Jag lägger ut låtar. Inte så stor skillnad egentligen.

Varför ska man fundera på vad andra tycker? Det känns begränsande på samma sätt som om man bestämmer sig för att bara göra dödsmetall.

Redigerat av Erik dP
Link to comment
Dela på andra sajter

Det svåraste med att göra låtar är att inte tänka: "Vad kommer folk tycka om detta?"

...Jag skriver låtar "till mig själv". Om någon tycker dom är bra så blir jag givetvis glad. Andra lägger ut bilder på barnen, eller lunchen. Jag lägger ut låtar. Inte så stor skillnad egentligen.

Varför ska man fundera på vad andra tycker?

Är det inte oundvikligt att man, under förutsättning att ens låtar väcker någon uppmärksamhet, efter ett tag börjar fundera på om man har något att säga, och hur man ska nå ut med det?

Link to comment
Dela på andra sajter

Det svåraste med att göra låtar är att inte tänka: "Vad kommer folk tycka om detta?"

...Jag skriver låtar "till mig själv".

Jag funkar som Erik dP här - utom då man gör musik för andra, för då är det ett annat syfte liksom.

Jag gör det för ja älskar det. Punkt liksom.

Men här tror jag folk är jävligt olika, att vi alla har en annorlunda "grund" varifrån vi kommer, och varför/hur vi gör vad vi gör. Det finns exhibitionister, finns världsfrånvända nördar med, och allt däremellan.

Redigerat av Signia
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag funkar som Erik dP här - utom då man gör musik för andra, för då är det ett annat syfte liksom.

Jag gör det för ja älskar det. Punkt liksom.

Men här tror jag folk är jävligt olika, att vi alla har en annorlunda "grund" varifrån vi kommer, och varför/hur vi gör vad vi gör. Det finns exhibitionister, finns världsfrånvända nördar med, och allt däremellan.

Håller inte alla på med musik för att de älskar det? Man får ju hoppas att musiker och låtskrivare inte är fakirer och självplågare? Måste man va en exhibitionist för att man vill nå ut med det man gör? Det tror inte jag. Jag tror snarare att det handlar om ambitionsnivå. Håller man på med något ett tag och märker att man är så pass bra på det att även andra blir intresserade av vad man håller på med är det lätt hänt att ambitionsnivån stiger och att man vill komma nånstans med det man gör. Om det inte spelar nån roll kan man naturligtvis tycka att man håller på med musik enbart för sin egen skull, eller att det svåraste med låtskrivande är att inte bry sig om vad andra tycker.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag antar att vi diskuterar skapelseprocessen. Det är rätt begränsande att bry sig om vad ngn annan kommer tycka, eller skapa efter en viss mall.

När låten är klar så hoppas man ju på en positiv respons.

Och det är klart att vissa låtar har ett budskap som man känner starkare för än andra, ...så: jo jag har nog nåt att säga (svårt annars att skriva låtar).

Att få många lyssnare är inte för mig ett mål. Men om ngn låttävling dyker upp så har jag inget emot att vara med. Men det handlar nog mer om gemenskaphetssökeri, precis som att hänga på detta forum.

Min tanke har aldrig varit att själv sjunga låtarna, men det har ju blivit så...ändå. Mina tidigare låtar var skrivna ur ett "hon"-perspektiv.

Link to comment
Dela på andra sajter

...Man får ju hoppas att musiker och låtskrivare inte är fakirer och självplågare?...

...vill komma nånstans med det man gör....

He, he.

Och...

Jag tycker jag har uppnått något när jag skrivit färdigt en låt som funkar. Rätt tillfredställande. Om sedan tio eller hundra lyssnar spelar mindre roll. Jag är dock inte främmande för att ompröva mina tankar vid den högt osannolika händelse att en miljon lyssnar. Då skulle jag nog bli rätt nervös. I alla fall om det var typ för nåt politiskt laddat, så jag helt plötsligt anses vara en talesperson.

Link to comment
Dela på andra sajter

En kompis skrev ett mantra till en låt en gång:

" försöker komma på en låt... "

Bra som tusan var den.

Hm. "Your Song"? Jag antar att Bernie Taupin började med att skriva tredje versen. Jag gör ofta så. Skriver en vers. Sedan skriver jag en "prequel"-vers. Hamnar på detta sätt aldrig i tillståndet: "2nd verse hell".

Link to comment
Dela på andra sajter

He, he.

Och...

Jag tycker jag har uppnått något när jag skrivit färdigt en låt som funkar. Rätt tillfredställande. Om sedan tio eller hundra lyssnar spelar mindre roll. Jag är dock inte främmande för att ompröva mina tankar vid den högt osannolika händelse att en miljon lyssnar. Då skulle jag nog bli rätt nervös. I alla fall om det var typ för nåt politiskt laddat, så jag helt plötsligt anses vara en talesperson.

Så hur många är det som lyssnar?

Link to comment
Dela på andra sajter

När man skriver egna låtar så kan man göra dem exakt efter den musiksmaken man själv har, är inte det lite av charmen? 🙂

"Fan vilken bra låt! Ja just det, jag har ju gjort den själv, det är därför det låter så bra" 😉

...Med risk för att låta självupptagen: jag lyssnar mest på mig själv. När jag flög inrikes i Kina hade jag en låtlista med enbart egna låtar som gick på repeat. Kina är rätt stort.

Link to comment
Dela på andra sajter

Om jag skulle få en krona per lyssning skulle jag ha råd med en helkväll på krogen.

...Själv då?

Det ligger så långt bak i tiden för mig att jag inte ens vet vad som drar igång mig så här på liknande trådar. Kort sagt det, det blev inget av det. Långt sagt, det har vi inte utrymme för. Tänker att när tråden handlar om vad som är det svåraste med låtskrivande blir det för min del att knyta ihop säcken, och att göra nåt av det man håller på med. Har man inte varit i läget att detta är en möjlighet, med den press det innebär, blir det svårt att ge råd i frågan.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...