Jump to content
Annons

Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot


Valle

Recommended Posts

Annons

Ahhh.. F**n orkar inte läsa allt men visst f**n finns (fanns) det musiker som kan kombinera att lira med en jävla känsla med otrolig teknik.. Lyssna t.ex på Jaco Pastorius.. Ok.. han hade någon slags "brain damage" typ mano depressiv men när han spelar är han helt otrolig i både tajming/känsla något otroligt! Ta en lyss här

Live in Italy 1986 .. Helt otroligt! 🙂
Link to comment
Dela på andra sajter

Ok. Är det då, enligt din partiska åsikt, dålig smak att exempelvis Thelonius Monk eller Miles Davis eller Richard Jarrett eller Esbjörn Svensson släppt en massa instrumentala soloplattor?

Thelonius Monk är ett intressant namn i sammanhanget. Han fick länge leva med att en stor del av kritikerkåren menade att han inte kunde spela alls.

Link to comment
Dela på andra sajter

Thelonius Monk är ett intressant namn i sammanhanget. Han fick länge leva med att en stor del av kritikerkåren menade att han inte kunde spela alls.

Haha, ja. Och man vill ju gärna mena att karln kunde det. Har några magiska plattor med honom, så sjukt bra...

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag skulle säga att det är en JÄVLA stor skillnad på att spela med känsla och att enbart fokusera på teknik/spelfärdighet. Jämför tex jeff porcaro med simon phillips i toto.. och ja, tyvärr, hör du inte skillnad på deras MUSIKALITET är hoppet ute.. 😉

ja

till skillnad från dig måste ju dom övriga i toto vara hopplöst omusikaliska eller bara allmänt pantade som inte inser det

Link to comment
Dela på andra sajter

Men slarv kan inte vara annat än slarv. Det fattar alla med förnuft.

Lite som Eddie Van Halen, som slarvade med varenda lick under åtminstone 3 skivor. Han hade rätt mycket tur i tonträffen, och blev lite omskriven. När jag spelar fel så blir det inte lika bra.

Jag vet inte hur mycket som är omtjat i denna diskussion (har inte läst hela tråden, skall göra det nu) och var det kommer att landa; men i min värld så finns det absolut nånting som kan kallas "känsla" och det behöver förstås inte stå i kontrast med musikalisk teknik.

Det finns två gitarrister (möjligen tre, det beror på vilket år det är) som kan spela mig tårögd, och dessa två (tre) är musikaliskt oerhört tekniskt skickliga.

En gitarrist som inte är bland mina tre men ändå bör nämnas är John Norum. Fantastisk tekniker; och varenda ton betyder nånting. Jämför gärna med Tony Borg, tekniskt skicklig, men man somnar efter fyra takter. Varför? Känsla saknas.

En annan klassisk motsats bland de ickemusikaliskshowofftekniska är Kiss vs AC/DC. Kiss är okänslig halvdynga (skräp) medan AC/DC är oerhört superkänslig halvdynga (svinbra).

Vääääldigt mycket hårdrock från -81-83 är oerhört okänsligt framförd.

***

Men detta var redan sagt?

tjing

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

EDIT: Det var ett långt, gnälligt och omoget inlägg. Musikervärlden klarar sig bättre utan det. ☺️

😄😆

Det är med långa inlägg som med dyra Axe-FX processorer för dig, risken är stor att de försvinner lika fort som de kom. 😉

Ok, kanske lite elak, men det är ju fredag... 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Varför dras nästan bara gitarr-"hjältar" fram i sådana här diskussioner - och varför likställer man "teknisk skicklighet" med snabbspelande?

Ja, det där har jag också märkt, men så där var det redan på åttiotalet. Det talas om tekniska gitarrister när det till större delen handlar om hur snabbt det går.

Det fanns många som kunde lira i 200 på åttiotalet, men hur många var det som egentligen var bra?

Själv kan jag tycka att Malcolm Young är en teknisk gitarrist på sitt vis...eller är det bara så att han har en god teknik? Både och? Eller inget av dem?

Hur som helst är han fantastisk på det han gör...

Link to comment
Dela på andra sajter

det är också därför vi hyllar kollektivet men klagar på liraren som diva i lagsporter

Du är klok ibland, men snälla, lägg bort det som var sant 1983 och inse... äh jag låter som en fjortis men det är fan sant:

Det finns ingen mellanmjölk. Ministrar mördas. Det sitter nazister i riksdan. Zlatan, den störste individualisten inom svensk idrott nånsin, är SÅ NÄRA GUD i sverige som Jesus nånsin varit. Vi hyllar divan.

Det finns inget "hylla kollektivet" längre. Det är borta. Sen ganska länge. Alla vill tralla. Alla vill vara individualister.

Jag säger inte att det är bättre eller sämre, men jag säger att det är. Ny tid. Det måste du se.

****

psst. kom igen nu: "Källa på det där?" 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

ja

till skillnad från dig måste ju dom övriga i toto vara hopplöst omusikaliska eller bara allmänt pantade som inte inser det

Jag förstår inte? Jag var ju inte med i toto...? Vad menar du.. ( ☺️ )

Man behöver ju inte alls vara pantad för att inte inse det! Jag säger bara att om man inte HÖR skillnaden mellan jeffs spel och simon phillips så kanske denna tes inte ens är något att diskutera så att säga.. Men ok, jag ger en hint: Lyssna på "känslan" i spökslagen i "rosanna".. en är en dator och en bär på en svängande rytm..

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...