Jump to content

Recommended Posts

Hej!

Jag och en polare håller på att arbeta på projekt i Frutiy loops studio 10.

Nu har vi kommit en bra bit på vägen, men när vi väl ska höra hur alla lager låter tillsammans i huvudmelodin, så börjar det knastra och hacka i monitorerna. Jag tror detta kan bero på att mitt ljudkort är för dåligt.

Jag har ett m-audio fast track pro-ljudkort (http://profile.ultim...019_image_0.jpg).

Har någon ett tips på bättre ljudkort som klarar tuffare tag inom musikproduktion?

Tack på förhand!

/ Jacob

Link to post
Share on other sites

Det är inte säkert att det är ljudkortet som är för dåligt, utan det kan vara så, att du har ställt in lägre latency än vad datorn orkar med, så att du måste öka latency för att det ska fungera utan knaster och sprak.

Det kan också handla om drivrutiner för ljudkortet eller för andra delar i datorn, som behöver uppdateras.

Kolla också datorn med DPC Latency Checker och se vad det blir för resultat med det: http://www.thesycon.de/deu/latency_check.shtml

Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Senaste foruminläggen

  • Similar Content

    • By Studio
      Viktigt att tänka på innan du kontaktar någon av nedanstående bloggar, eller vilka bloggar som helst för den delen, är att du kollar upp specifika riktlinjer för pressreleaser och vad de vanligtvis brukar skriva om. Tänk på att dessa skribenter får tusentals mail per dag, var realistisk.
      Pitchfork
      Förmodligen den mest populära musikbloggen på nätet. Får du en bra recension här är lyckan så gott som gjord. Indie, hip-hop, elektroniskt, pop, metal med mera. Uppdateras dagligen med recensioner och intervjuer.
      Hemsida: pitchfork.com
      Kontakt: news@pitchfork.com
      Stereogum
      Grundades redan 2002 och är än av de äldsta och störa musikbloggarna på nätet. Skriver om allt musikrelaterat mellan himmel och jord.
      Hemsida: stereogum.com
      Kontakt: tips@stereogum.com
      BrooklynVegan
      Undergroundbloggen som de under senare åren vuxit sig större än någonsin. Fokus ligger mestadels på musik med recensioner, liveshower, intervjuer, streaming och videor.
      Hemsida: brooklynvegan.com
      Kontakt: brooklynvegan@gmail.com
      Tiny Mix Tapes
      Hypad musikblogg med en stor gnutta passion och självdistans. Recensioner och intervjuer av både stora och små artister.
      Hemsida: tinymixtapes.com
      Kontakt: news@tinymixtapes.com
      Gorilla vs. Bear
      Texasbaserad musikblogg som kallats den ultimata hipsterbloggen. Skriver om det mesta utan något speciellt genrespecifikt fokus.
      Hemsida: gorillavsbear.net
      Kontakt: chris@gorillavsbear.net
      Consequence of Sound
      En av de absolut största bloggarna just nu med över en miljon följare. Skriver om de flesta genrer och uppdaterar flera gånger per dag.
      Hemsida: consequenceofsound.net
      Kontakt: submissions@consequenceofsound.net
      Pigeons & Planes
      Skriver om allt från hip-hop och pop till rock och elektronisk musik. Eller som de själva uttrycker det ”We're always listening”
      Hemsida: pigeonsandplanes.com
      Kontakt: submissions@pigeonsandplanes.com
      Drowned In Sound
      Skriver och recenserar mestadels större albumsläpp, men har som mål att klämma in en och annan indieartist då och då.
      Hemsida: drownedinsound.com
      Kontakt: press.releases@drownedinsound.com
      EARMILK
      Skriver om alla genrer och uppdaterar dagligen med nyheter, recensioner, nerladdning och annat.
      Hemsida: earmilk.com
      Kontakt: www.submithub.com/blog/earmilk
      Aquarium Drunkard
      En eklektisk musikblogg som bjuder på dagliga nyheter, recensioner, intervjuer, mp3 med mera. Fokuserar på psych, folk, country, soul, funk, r&b och mer där till.
      Hemsida: aquariumdrunkard.com
      Kontakt: aquariumdrunkard@gmail.com
    • By Jon Rinneby
      Gränssnittet i Reaper
      Det finns idag en uppsjö musikprogram att välja mellan, däribland: Pro Tools, Reason, Sonar, Reaper, Studio One, Logic, Cubase, Ableton Live FL Studio och Garage Band, för att nämna några. Och det ena är nödvändigtvis inte bättre än det andra, även om många påstår motsatsen. Det handlar helt enkelt om tycke och smak, som med så mycket annat här i livet.
      En sak som dock är oerhört viktigt att förstå i sammanhanget är att alla musikprogram låter likadant (förutom möjligen Harrison Mixbus som använder inbyggda ”analoga” effekter). Det är helt enkelt bara ettor och nollor som summeras och spelas upp, varken mer eller mindre. Garageband låter alltså precis lika bra, eller dåligt, som senaste Pro Tools. Vad som istället skiljer dem åt är utseendet, arbetsflödet och i viss mån även vilka plugggar och hårdvara som kan användas.
      Jag har vid det här laget testat, eller åtminstone sneglat på, de flesta musikprogram till både pc och Mac och kommit fram till att Reaper (www.reaper.fm) passar mig bäst, efter många år med Cubase. Med risk för att låta som en säljare…
      Här är 10 anledningar att använda Reaper:
      Tydligt, okomplicerat och avskalat gränssnitt. Organiskt arbetsflöde som känns snudd på självgående. Effektivt och oerhört processorsnålt, både gällande uppstart, laddningstider och effekter. Modifierbart, både utseendemässigt och sättet du arbetar på. Bra medföljande pluggar som täcker det mesta. Kan användas gratis i upp till 60 dagar, sedan köpas för en liten summa. Under ständig utveckling tack vare feedback från användarna. Tar knappt någon plats, endast några megabyte. Kan startas upp från ett USB-minne. Fungerar till både Pc och Mac. Värt att notera är att Reaper inte levereras med vare sig samplingsbibliotek eller mjukvaruinstrument.
      Om Reaper passar just dig är naturligtvis omöjligt att svara på och att byta musikprogram ”bara för att” kan tyckas både onödigt och krångligt. Men om du står i valet och kvalet att testat något nytt, så är mitt tips att våga titta bortom de vanligaste alternativen, där du ofta betalar mer för ett namn än själva innehållet.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Studio
      Idag ska vi bekanta oss med Black Rooster Audio, ett rykande färskt pluggföretag från Tyskland. Jag har satt tänderna i deras VLA-2A och VLA-3A, företagets emuleringar av de två legendariska kompressorerna LA2A och LA3A från Teletronix. Hjärtat i dessa kompressorer är T4-cellen, en elektro-optisk detektor som enkelt förklarat avgör hur ljudsignalen reduceras. Men hur T4-cellen drivs och behandlar transienter skiljer sig kompressorerna emellan: LA2A är rördriven medans LA3A är transistordriven (mer om detta senare).
      LA2A, som Black Rooster Audio emulerat, är driven av en T4A-cell medan den emulerade LA3An är bestyckad med en T4B-cell. T4A-celler är extremt ovanliga och tillverkas inte längre (omöjliga att rekonstruera) och är därför svåra att komma över. Tilläggas ska att det finns olika snabba T4-celler.
      Båda kompressorerna varierar i ratio vid olika amplitud och frekvenser, vilket vi kan dra fördel av (mer om detta senare). En LA2A har en fixerad attack på 10 ms, men releasen är mer komplex; mellan 40-60 ms de första 50% för att sedan nå 100% release efter 0.5-15 sekunder, beroende på ljudmaterial.
      Snabb reaktionstid
      Exakt hur releasen agerar varierar från enhet till enhet och är beroende av vilken T4-cell som sitter i. En LA3A har i teorin samma release som en LA2A, men mycket snabbare attack vid skarpa transienter, tack vare en mer alert drivkrets. Den snabba reaktionsförmågan lämpar sig ofta därför ofta på perkussativa instrument och ljudkällor med stora hopp i transienterna. Frekvensmässigt tenderar LA3A att lyfta fram mellanregistret på ett sätt som många uppskattar, vilket gör att den ofta, om möjligheten finns, även är en kandidat för gitarrkanalen.
      LA2A driver sin T4-cell med hjälp av rör, vilket gör att reaktionsförmågan är lite mer tillbakahållen än hos sin efterträdare. Soundmässigt tillför rörkonstruktionen ljudmaterialet en maffigare botten och en mer (enligt mig) tilltalande topp. Ett lite rundare sound helt enkelt.
      Pluggarna
      Rent grafiskt är pluggarna fagra och inbjudande. Gain och threshhold-kontrollerna är i sitt ursprungsläge känsliga, på snudd till för känsliga, men detta går att justera med hjälp av keyboard-kommandon om så önskas.

      VLA-2A har ett tydligt gränssnitt och VU-mätaren följer ljudet som önskat.
      Kompressionen är som utlovat frekvensberoende och med hjälp av bland annat ett sinussvep ser jag att den reagerar som svagast mellan ca 160 och 600 Hz för att sedan successivt öka i ratio i takt med frekvensen, för att slutligen nå sin peak mellan 6000-10000 Hz. Under 160 Hz ökar ration stegvis nedåt för att peaka vid 30 Hz. Det är alltså en bra mycket högre ratio i subben än vad det är i det låga mellanregistret, men dock inte lika hög ratio som i övre mellanregistret och diskanten.
      Detta är värdefull information. I teorin vet jag i och med detta att VLA-2A kommer att tämja sången i övre mellanregistret och diskanten samt att den kommer att tämja elbasen i basfrekvenserna och i finger/plektrum-attacken runt 1-2.5 kHz, egenskaper som jag letar efter i en emulerad LA2A. Attacken ligger fixerad runt 10 ms som utlovat. Releasen sker gradvis med en initialt snabb inbromsning och med en slutgiltig mjuk landning. Releasen är snabbare än vad jag upplevt från LA2A:or jag använt tidigare.
      När pluggen pressas så ser jag en serie över- och undertoner på frekvensanalysatorn.
      Detta är intressant när vi sätter den i relation till sin transistorbaserade efterträdare (VLA-3A), som bara skapar övertoner och då färre sådana. Vi kan med gott samvete konstatera att utöver gedigen programmering av komprimeringsbeteéndet, så har sällskapet på Black Rooster Audio även lagt tid på att fånga LA2A:ns (och LA3A:ns) karakteristiska färg.
      Men hur låter då färgen? Kort och gott trovärdigt, varmt, mjukt och krämigt och soundet inspirerar. Jag använder sedan tidigare IK Multimedias White 2A, men i VLA-2A ser jag ett starkt komplement, kanske till och med en ersättare. Men nog sagt om VLA-2A för stunden och över till VLA-3A.
      VLA-3A
      Vi ser även här ett tydligt och inbjudande grafiskt gränssnitt. Precis som hos sin föregångare reagerar VLA3A:s VU-mätare i takt med kompressionen och likt de flesta andra digitala VU-mätare följer den signalen bättre än hårdvarorna de emulerar.

      Den initiala releasen är snabb men generationen efter är slappare, bra mycket slappare än hos VLA-2A.
      Vi kan med all säkerhet konstatera att vi har två opto-kompressor-emuleringar med olika sound och olika releasekaraktär! Men hur är det med attacken hos VLA 3A? För det är här den verkligen ska glänsa i relation till sin föregångare. Gör den det? Jodå! För ju skarpare transienter vi stoppar in, ju snabbare reaktion får vi av kompressorn. Detta bådar gott.
      Som utlovat är ration beroende av hur mycket signal VLA-3A matas med, men gällande hur ration reagerar över frekvenser skiljer den sig (som den bör) ifrån VLA-2A. Enligt mina mätningar ökar VLA-3A i ratio successivt från 10 Hz till 5000 Hz, för att sedan vara oberörd mellan 5000-7000 Hz, efter det sjunker den successivt (med undantag för att höjas igen mellan 20000-24000 Hz, för dig med fladdermusöron).
      Nästan ingen dist
      I och med att VLA-3A inte skapar lika många över- och undertoner kan vi med säkerhet konstatera att den är renare än VLA-2a, vilket också är fallet med hårdvarorna. VLA-kompressorerna förvränger alltså ljudet olika mycket, men förvrängningen ser även olika ut längs frekvensspektrumet. VLA-2A får en skjuts i basen samt ett ordentligt gupp runt den första oktaven, med en serie svagare övertoner efter det. VLA-3A har nästintill ingen distorsion alls runt första oktaven, men däremot ett gupp runt den andra oktaven.
      Nu när vi nu vet på ett ungefär vad vi får ut frekvensmässigt av VLA-3A och vid vilka frekvenser den är som mest känslig, kan vi börja filosofera i vad den kan tänkas passa på för ljudkällor och instrument! Som tidigare nämnts reagerar VLA-3A med en regelbunden ökning i ratio över frekvensspektrumet och den ökar även i ratio beroende av amplitud. Den reagerar alltså olika snabbt beroende av hur skarpa transienterna är och lägger till övertoner som växer i takt med nivåreduktionen. Med detta i åtanke kan jag i teorin se pluggen glänsa på sångkanalen, i synnerhet på en sångare med aggressiv framtoning, men även på aggressivt spelad elbas; perkussiva element (kick, virvel, rytm.) samt på kompgitarren, el- såväl som akustisk.
      Slutsats
      Efter att ha mixat med VLA-kompressorerna i diverse projekt över några veckors tid så har jag kommit fram till att jag funnit två nya favoriter. Precis som hårdvarorna särskiljer de sig ifrån varandra genom sound, beteende och användningsområde. Ingenting är lämnat åt slumpen. VLA-kompressorerna går direkt in i min dagliga arsenal av kompressorer. Tilläggas ska, att även om Black Rooster Audio är ett nytt namn på marknaden, så är deras programmerare väldigt erfarna. De som numer jobbar på Black Rooster Audio ligger bakom några av industrins bästa kompressorpluggar; Shadow Hills Mastering Compressor (UAD), Vertigo VSC-2, bx_opto, ACME Opticom XLA-3 (samtliga Plugin Alliance), för att nämna några. Notera att det bland exemplen finns ett par högt ansedda optokomp-emuleringar.
      Kolla även gäna in Black Rooster Audios övriga pluggar. Det finns nämligen ett gäng gratispluggar, bland annat en finfin gitarrförstärkare och en eq! Som gratisalternativ till nyss recenserade pluggar rekommenderar jag Klanghelms MJUC jr (Mac och pc).
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du alla Fredagstipset-artiklar
      Artikelförfattare: Viktor Rinneby
    • By Jessie Maddox
      Läget allihopa! 
       
      Jag planerar att öppna en inspelnings studio i Huddinge (Stockholm) möt hösten 2020. Funderar även på att kombinera lite grejer i samband med studion: musik video inspelning, replokal och en del annat, så skulle vilja ställa lite frågor. 🙂
       
      Vad söker ni i en komplett studio? 
      Vilket pris per timme tycker ni är rimligt för inspelning? För repa? För video inspelning?
      Skulle ni föredra att använda era egna instrument eller vill ni att studion har instrument ni kan låna?
      Vilket inspelningsprogram föredrar ni? Logic Pro X , Pro Tools eller annat?
      Finns det nånting ni hade velat ha i en studio som inte redan finns på andra studios? 
       
      Alla tips och kommentarer uppskattas! 
      Ha det bra!! 
    • By AXUU
      Hej på er!
      Jag började producera musik för fem år sen och köpte mig då första generationen Scarlett 2i2 vilket funkade helt ok för mig, särskilt då jag var nybörjare. Jag körde hårt med detta ljudkort tills för ungefär ett halvår tillbaka då uttaget på ljudkortet gick sönder. Som tur var hade dock min sambo ett ljudkort liggandes, M-Audio Fast Track C600, och det kör jag med nu tills jag investerat i ett nytt ljudkort. Jag har dock väldigt svårt att välja i denna ljudskorts-djungel, särskilt då jag inte har så bra koll på ljudkort.
      Jag gör nästan enbart elektronisk musik och behöver inte mer än två inputs, däremot använder jag många krävande plugins/mjukvaror i mina produktioner så som tex Omnisphere 2, Nexus2, Izotopes verktyg etc etc. På senare produktioner blir det ofta överbelastat/system overload i Logic när jag kommit upp i en hel del spår vilket är störande.
      Jag behöver ett ljudkort som klarar lite mer och det spelar ingen roll om det är USB eller Thunderbolt för mig (eller är det bättre att köra Thunderbolt för att undvika överbelastning?). Min budget är runt 4000kr (men tar gärna förslag i alla prisklasser).
      I övrigt använder jag en Macbook Pro från 2013, då ganska maxad med bland annat 16GB ram (vilket typ är standard idag?). Thunderbolt finns men inte USB-C.
      Hoppas ni kan hjälpa mig med några förslag 🙂 

  • Veckans populäraste ämnen

  • Senaste låtarna

  • Utvalda pressmeddelanden

  • Who's Online (See full list)

×
×
  • Create New...