Jump to content

Recommended Posts

Hej på er!

Jo jag är igång med att bygga en fender p-bas. Har en del frågor!

Först; något speciellt som jag bör tänka på när det gäller material val till hals och kropp? (nåt som ej bör kombinera osv..)

 

andra; elektroniken, har sett att man kan köpa antingen 250k eller 500k vad är skillnaden?!

 

tredje; när man monter fast stallet, hur mäter jag vart den ska sitta?

 

och sista; kan halsen hamna snett om man har otur vid borrningen eller alltså då man monterar fast den.

 

tack för alla svar! och kommer ni på något tips eller bra att tänka på skriv gärna ner!!

Link to post
Share on other sites

Det finns ett ypperligt forum för den här typen av frågor: Pratabas! 😕

Det finns alla tänkbara kombinationer av träslag och mickar. Vilket som passar dig beror på smak och spelstil.

Motståndet i pottar avgör hur den reagerar när du vrider på den. Alltså även det en fråga om personlig smak och kanske framförallt vana.

Du får mäta vart stallet ska sitta. Tänk att själva stallsadlarna ska sitta lika långt från tolfte band som halssadeln gör. Börja alltså med att mäta från halssadeln till tolfte bandet och sedan dubblerar du det.

Se först till att halsen passar i halsfickan. Det får inte vara för trångt och helst inget glapp. Kontrollera också att halsen sitter rätt ivinkel mot kroppen. Förborra därefter halsen (om det inte redan är gjort) så att inte skruvarna gör sprickor i träet.

Link to post
Share on other sites

Tänk på att vara sjukt noga med stallets placering i sidled också, så inte den tunnaste eller grövsta strängen kommer för nära greppbrädskanten. Jag skulle hellre vilja att tunna g-strängen låg anings längre in på greppbrädan än tjocksträngen på andra kanten. Ligger g-strängen nära kan man ju halka av lättare om man freakar ut lite i spelet emellanåt. Du kan kanske med hjälp av två tunnare snören lagda som G och E strängar så du ser exakt hur strängarna kommer att hamna på greppbrädan. Det blir ju bara de två yttersta strängar som blir kritiska så att säga.

Mät avståndet från 12te bandet som redan skrivits, men räkna också med att kunna flytta sadlarna. En del strängset vill ha en intonering där g-strängssadeln hamnar ganska långt upp mot halsen.

Se till att dra fast halsen rätt först innan du börjar med stallet. Urfräsningen för halsen ska nog vara ganska exakt så inte den kan vifta omkring allt för mycket.

Jag skulle satsat på al i kroppen och hel lönnhals. Svinläckert. Träslagen skulle jag kunna tänka mig olika alternativ, men micken skulle jag vägra att ha nåt annat än original Fender.

Gratulerar för övrigt till valet av basmodell, P-bass är basarnas bas, det vet ju alla. Jag är gitarist själv, men spelar även bas i hemstudiosammanhang på en Falcon P-baskopia. Jag har fått tag i en original p-basmick som jag ska löda dit på den, det blir nö-läckert!

Edited by Guitar Nilsson
Link to post
Share on other sites
Träslagen skulle jag kunna tänka mig olika alternativ, men micken skulle jag vägra att ha nåt annat än original Fender.

Det där sista håller jag inte med om. Det finns en hel del bra mickar.

Det är dock viktigt att komma ihåg att träslag, mickar, sträng och spelstil alla påverkar soundet.

Link to post
Share on other sites
Träslagen skulle jag kunna tänka mig olika alternativ, men micken skulle jag vägra att ha nåt annat än original Fender.

Det där sista håller jag inte med om. Det finns en hel del bra mickar.

Det är dock viktigt att komma ihåg att träslag, mickar, sträng och spelstil alla påverkar soundet.

Ok. Jag tycker bara att fenders original låter bäst. Speciellt de nyaste låter ju asbra. Aktiva EMG eller så har något o-exakt över soundet, för mycket dist. P-basen spelar man utan eq rätt i bordet/PAt, lågbas, mid, krisp, allt är av exakt mängd. Tänk vilka ruggiga pengar de kan lägga på forskning i micksound. De har ju en gitarrmick som heter 57-62 ungefär. För att få fram det gamla soundet anställde de en speciell gubbbe, som i många år byggt mickar åt EMG eller om det var Seymor Duncan. Fast just de mickarna tyckte jag var skräp, köpte dem och grät blod när jag hörde skiten.

Link to post
Share on other sites

Tack för alla svar!

Jag har köpt en kropp i Al och en hals i lönn. Hoppas att de blir fint. har inte köpt så mycket mer. ett stall från wilkinson (budget). Men de strösta pengarna tänkte jag sattsa på mickarna. Har kollat på fender orginal, inte så dyra på thoman i alla fall runt 700kr. men seymour-duncan har ju ett par om heter "SEYMOUR DUNCAN SSPB-1" Thoman.

Har verkligen noll koll egetligen på det där. Lyssnar gärna på era råd när det gäller micar! angående pottarna, om jag har fattat rätt så 500k är "känsligare" än 250k?

Tack än en gång!

Link to post
Share on other sites

I innan jag kom till läget att löda ihop elektroniken i mitt gitarrbygge så kollade jag upp lite fakta kring hur det funkar med Volym, ton och kondesatorer. Här är mycket av texten översatt ifrån Melwyn Hiscocks bok "How to make your own electric guitar":

Volymkontrollen på en gitarr är enkel. En potentiometer(pot) är virad så att, när den vrids, matas mer och mer signal genom jordningen tills den slutligen klipper av helt. Vanligtvis är ingången på den ena sidan av kanalen, utgången i mitten och den andra änden ska gå till jord. Vilken ände som är jord bestämms av åt vilket hål poten ska användas.

Det finns två typer av potar som fungerar. De är mer kända som linjära eller logaritmiska. Den logaritmiska är också använd som ljud-förminskare (audio-taper). Den linjära poten ger en gradvis och progressiv förändring när den logaritmiska har mer av resistens vid den ena änden av kanalen. Anledningen till detta är att det mänskliga örat inte kan höra ändringarna i volymen men hör förändringarna i ljudstyrka, och så, ifall man använder en linjär pot på en gitarr, kommer altjämnt flödet flyta genom och förändras gradvis, det kommer låta som all ändring studsas mot slutet. Den logaritmiska poten kallas ljud-förminskare(audio-taper) för att den justeras för hur vi hör förändringen. Så förändringen är inte gradvis, vårt öra uppfattar det som om den vore det.

Eftersom en ände av poten är annorlunda mot den andra kan den inte användas i den andra riktningen då den kommer låta värre än en linjär pot. Detta är anledningen till varför många vänstergitarrer har kontrollerna virade åt samma håll som de till höger. Det kan kännas lite konstigt, då det verkar som om de fungerar på fel sätt, men potarna arbetar så effektivt de kan. Det är möjligt att få bakåtvända potar som funkar för vänstergitarrer, men om du desperat behöver att ändra poten på din vänster gitarr så att de fungerar på rätt sätt, så kan det vara smart att använda en linjär pot och stå ut med den lilla förändingen av hur de fungerar.

De flesta gitarr-potar är lödda i värden om 250K och 500K ohm. Många tillverkare använder 500K till allting. Fender använder 1Meg (1000K) potar i Telecastern. Gibson använder nu 300K potar för volymen och 100K potar för tonen. En god tumregel är använda 500K logaritmiska potar för volymenkontollen av gitarren med humbuckermickar, 250K för gitarrer med Single coil, och 250K för all tonkontroll. En del gitarrer med 500K potar som tonkontoll låter som om de har en linjär pot då tonförändringen studsar på slutet av rotationen. Detta på grund av att det är fel värde och inte en pot som är logaritmisk eller linjär. Byta till en pot med mindre värde jämnar ofta

ut det.

De flesta potar för gitarrer har ofta ett standard skaft för att passa knapparna. Potar från udda ställen kan ha ett solitt skaft och kommer inte att passa samma knappar. Telecastern använde en solid skaftpot och hade knoppar som fästes med hjälp av en lås-skruv. Sådana här knoppar finns att köpa men det är värt att försäkra sig om att du kan använda ditt val av knoppar på din gitarr.

Passiva (inte batterikrävande) tonkontroller fungerar vanligtvis på liknande sätt. Istället för att jorda all signal från gitarren, filtreras den genom en kondensator(konding) Olika värden på kondingar kommer att förminska olika frekvenser.

De mest vanligt använda kondingarna för gitarr-tillverkning är mellan 0,001mF (mikrofarad) och 0,01mF. En konding med högre värde tar bort mer diskant än en med mindre värde. T.ex. en konding med 0,05 mF kommer att ta bort mer diskant än en med 0,02mF. Fender använder huvudsakligen kondingar med 0,01 till 0,05 mF och Gibson använder mycket 0,02mf kondesatorer.

De finns en mängd olika typer av kondesatorer som alla fungerar på samma sätt men är gjorda med liten skillnad på material. Den mest vanliga som används för gitarrer är en keramisk diskkondensator. De kostar bara ett par kronor styck så det kan vara värt att köpa ett par olika och prova och exprimentera fram det ljud som passar dig bäst. Slutligen ska du även överväga hur mycket du använder tonkontrollen. Du kanske kan skippa den helt. För i slutändan önskar vi väl alla att vi kunde vrida upp volymen till 11?

Link to post
Share on other sites
I innan jag kom till läget att löda ihop elektroniken i mitt gitarrbygge så kollade jag upp lite fakta kring hur det funkar med Volym, ton och kondesatorer. Här är mycket av texten översatt ifrån Melwyn Hiscocks bok "How to make your own electric guitar":

Volymkontrollen på en gitarr är enkel. En potentiometer(pot) är virad så att, när den vrids, matas mer och mer signal genom jordningen tills den slutligen klipper av helt. Vanligtvis är ingången på den ena sidan av kanalen, utgången i mitten och den andra änden ska gå till jord. Vilken ände som är jord bestämms av åt vilket hål poten ska användas.

Det finns två typer av potar som fungerar. De är mer kända som linjära eller logaritmiska. Den logaritmiska är också använd som ljud-förminskare (audio-taper). Den linjära poten ger en gradvis och progressiv förändring när den logaritmiska har mer av resistens vid den ena änden av kanalen. Anledningen till detta är att det mänskliga örat inte kan höra ändringarna i volymen men hör förändringarna i ljudstyrka, och så, ifall man använder en linjär pot på en gitarr, kommer altjämnt flödet flyta genom och förändras gradvis, det kommer låta som all ändring studsas mot slutet. Den logaritmiska poten kallas ljud-förminskare(audio-taper) för att den justeras för hur vi hör förändringen. Så förändringen är inte gradvis, vårt öra uppfattar det som om den vore det.

Eftersom en ände av poten är annorlunda mot den andra kan den inte användas i den andra riktningen då den kommer låta värre än en linjär pot. Detta är anledningen till varför många vänstergitarrer har kontrollerna virade åt samma håll som de till höger. Det kan kännas lite konstigt, då det verkar som om de fungerar på fel sätt, men potarna arbetar så effektivt de kan. Det är möjligt att få bakåtvända potar som funkar för vänstergitarrer, men om du desperat behöver att ändra poten på din vänster gitarr så att de fungerar på rätt sätt, så kan det vara smart att använda en linjär pot och stå ut med den lilla förändingen av hur de fungerar.

De flesta gitarr-potar är lödda i värden om 250K och 500K ohm. Många tillverkare använder 500K till allting. Fender använder 1Meg (1000K) potar i Telecastern. Gibson använder nu 300K potar för volymen och 100K potar för tonen. En god tumregel är använda 500K logaritmiska potar för volymenkontollen av gitarren med humbuckermickar, 250K för gitarrer med Single coil, och 250K för all tonkontroll. En del gitarrer med 500K potar som tonkontoll låter som om de har en linjär pot då tonförändringen studsar på slutet av rotationen. Detta på grund av att det är fel värde och inte en pot som är logaritmisk eller linjär. Byta till en pot med mindre värde jämnar ofta

ut det.

De flesta potar för gitarrer har ofta ett standard skaft för att passa knapparna. Potar från udda ställen kan ha ett solitt skaft och kommer inte att passa samma knappar. Telecastern använde en solid skaftpot och hade knoppar som fästes med hjälp av en lås-skruv. Sådana här knoppar finns att köpa men det är värt att försäkra sig om att du kan använda ditt val av knoppar på din gitarr.

Passiva (inte batterikrävande) tonkontroller fungerar vanligtvis på liknande sätt. Istället för att jorda all signal från gitarren, filtreras den genom en kondensator(konding) Olika värden på kondingar kommer att förminska olika frekvenser.

De mest vanligt använda kondingarna för gitarr-tillverkning är mellan 0,001mF (mikrofarad) och 0,01mF. En konding med högre värde tar bort mer diskant än en med mindre värde. T.ex. en konding med 0,05 mF kommer att ta bort mer diskant än en med 0,02mF. Fender använder huvudsakligen kondingar med 0,01 till 0,05 mF och Gibson använder mycket 0,02mf kondesatorer.

De finns en mängd olika typer av kondesatorer som alla fungerar på samma sätt men är gjorda med liten skillnad på material. Den mest vanliga som används för gitarrer är en keramisk diskkondensator. De kostar bara ett par kronor styck så det kan vara värt att köpa ett par olika och prova och exprimentera fram det ljud som passar dig bäst. Slutligen ska du även överväga hur mycket du använder tonkontrollen. Du kanske kan skippa den helt. För i slutändan önskar vi väl alla att vi kunde vrida upp volymen till 11?

Bra grejer. men det sista.. varför sluööe jag inte ha tonkontrollen. Den är väl en väldigt bra grej att ha!

Till en p-bas; 500k grejer då om jag fattar rät?

tack

Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
×
×
  • Create New...