Recensenter inom Musik vs Film i all media

[Guest Ove Centli]

Och här kommer tråden, som föranleddes utav den andra, vilken som skriver artiklar i tidningen studio, där det tydligen diskuterades att det skall skrivas ut VEM som har skrivit artikeln.

Här kommer så en fundering över en annan besynnerlighet som alltid förundrat mig, och jag frågar allsmäktige forums medlemmar om ni reflekterat över samma sak någon gång.

---------------------------------------

Varje gång man läser kultursidorna i dags och kvällstidningar och TV så har de då olika människor som skriver och recenserar plattor av olika musikstilar. Det enda exemplet jag kan ge är SDS, där t ex Håkan Engström recenserar hård rock, Alexander Agrell jazz, och Carl-Håkan Larsén klassisk musik. Till exempel.

Det finns alltså indelat:

Pop/Rock

Jazz musik

Klassisk musik

MEN!

Så fort det recenseras film, så finns det tydligen bara:

FILM

T ex deras filmrecensenter. Att vem som helst recenserar vilken film som helst. Jag har aldrig fattat varför t ex Jan Aghed skall hela tiden beredas utrymme att slakta filmer, som man vet sedan gammalt, att han inte tycker om. Gillar man inte Science Fiction, så får man väl skita i och se filmen helt enkelt? Eller?

Frågor:

1. Kan varenda "filmrecensent" recensera varenda film?

2. Finns det inte olika genrer/stilar inom film precis som inom musiken?

3. Varför klaga och spy galla över lång tid , spendera tid på något som är väldigt lätt att undvika om man inte tycker om det?

Edited January 25, 2007 by Ove Centli

[Vallhagen]

Undrar om det inte är musiken som faktiskt utgör undantaget, om man titar på kulturutbud i bred bemärkelse.

Filmkritiker recenserar film, litteraturkritiker litteratur, (bild-)konstkritiker konst, teaterkritiker teater. Typ.

Du fick mig att grubbla till lite Ove, och det är ju bra 😉

[joachime]

Jag läser mest DN och kan hålla med till viss del. En filmkritiker verkar inte recensera enbart en viss kategori film. Däremot upplever jag att olika kritiker värderar film på olika sätt och betonar olika kvalitéer i sina recensioner.

Jag tycker faktiskt inte det är konstigt. Det finns en period (läs tonåren) när det känns väldigt viktigt att kategorisera sig, hitta sitt fack här i livet. Popmusik (räknar in all ungedomsrelaterad musik här för att få känna mig riktigt gammal) kanske behöver delas in i olika genres just därför att olika genres hör ihop med olika stilar/subkulturer i större utsträckning än t ex film.

[kinglouie]

Intressant iaktagelse!

Är det inte också så att populärmusik(Alla Genrér) ända sedan början i femtitalet inte riktigt har tagits på allvar i kulturkretsar. Film, teater, litteratur med mera har en sk "finare" klang, det anses vara finare kultur, alltså finkultur.

Om du jämför de (oförlåtligt korta, nästintill slarviga) musikrecensionerna i sds, med de helsidor som Aghed breder ut sig på, så blir det hela mer påtagligt. Det är (fortfarande) inte lika accepterat med populärkultur som med den där andra finare varianten.

[Guest MrPhil]

Lite fritt spånande:

Både musik o film skulle ju kunna recenseras rakt av av vem som helst, OM man höll sig till att recensera skådespelarinsatser, manus, regi, ljussättning, bild, användningen av kameran, klipp, bildspråk, ljud, filmmusikens användande, etc etc. Liksom inspelningskvalitet/ljudbild, arr, musikalisk kvalitet på komposition o genomförande, etc etc - istället för att fokusera så himla mycket på om man gillar resultatet eller inte.

Alltför många recensenter börjar med att avgöra om de gillar en viss artist/filmskapare/skådespelare/genre innan de ser till innehållet. Hatar man Stallone är chansen liten att man uppskattar klipp o regi - oavsett hur bra det är i en film Stallone medverkar i.

Hatar man hip-hop spelar det ingen roll hur duktigt någon rappar.

Ett annat problem är att 'tycka rätt'. Man måste tycka rätt. Annars kan man ju bli dumförklarad i ankdammen.

[silkwood]

Är det inte också så att populärmusik(Alla Genrér) ända sedan början i femtitalet inte riktigt har tagits på allvar i kulturkretsar. Film, teater, litteratur med mera har en sk "finare" klang, det anses vara finare kultur, alltså finkultur.

Visst är det så. Överhuvudtaget så verkar populärkultur ses som något som är "lättare" att bedöma än kultur. När jag frilansade som musikrecensent på lokaltidningen skrev jag både för nöje och kultursidan. Den enda skillnaden däremellan var att man skulle dela ut betyg på nöjesevenemangen men inte på kulturen. Nöjesevenemangen var naturligtvis allt som kunde likna populärkultur...puh.

För övrigt håller jag med om att det är underligt att tidningarna inte använder genrer i film/litteratur på samma sätt. Det borde dem införa! Om inte så tycker jag att Orvar ska recensera all film i alla medier, han tycker nästan alltid som jag. 😱

[tbruce]

Är det inte också så att populärmusik(Alla Genrér) ända sedan början i femtitalet inte riktigt har tagits på allvar i kulturkretsar.

Sen 1800-talet snarare... Jag skulle dock nog snarare säga tvärtom, populärmusiken har aldrig haft så hög status som idag! Se bara på jazzen - idag räknas den ju nästan som finkultur. Samma sak håller nog på att hända med en del blues, rock och pop. Man har också insett att även populärmusiken har utrymme för nyanser på samma sätt som konstmusiken.