märken på musikinstrument i början av 2000-talet?

[Gleb En]

Hej! Jag skriver på en bok där jag försöker beskriva en amatör musikgrupp som existerade 2000-2003. Jag skulle vara mycket tacksam om någon kunde ge exempel på vilka märken som man spelade på i replokaler eller hemma i början av 2000-talet? (akusitik eller digital - gitarr, piano, slaginstrument, mikrofon). Tack på förhand!

[frithiof]

Tror du får beskriva gruppen lite mer först.

Vilken genre? Hur länge har dom spelat osv.

Av egna erfarenheter vet man ju att inköp av instrument påverkas väldigt mycket av vilken genre och vilka man själv lyssnade på. Man ville ju liksom ha samma (oftast en snikvariant) gura som ens idol osv.

Ju längre man hållit på ju bättre (kanske dyrare) grejer införskaffades.

/Mattias

[-k9-]

Vanligaste mickarna var nog Sure SM57 eller SM58. 

Elgurorna var ofta Jackson eller Ibanez. Fanns ju i mycket varierande prisklasser och ofta att köpa beggat. 

Washburn  var vanliga och kallades för "fattigmans Gibson". Många hade gamla elgitarrer från Japan som svar gjorda kring 80-talet med. Finns en hel uppsjö med tillverkare och modeller att hitta där.

Charvel och Kramer var ganska vanliga då med. Vissa hade ärvt sina Charvel och Kramer medans andra hade haft turen att köpa dem när de inte var så populära, medans anda hade tyckte att de trotts allt var de bästa gitarrerna man kunde få tag på. 

Gibson sålde billigare varianter under namnet Gibson Ephiphone, men det kan förvaxlas med med företaget Epiphone som tidigare konkurreade med Gibson ända tills att Gigbson köpte upp Epiphone och lade ner det företaget. 

Fender hade ju sina Squier modeller som lågpris variant. Men även Fenders Japanstrator var vanliga. Vissa köpte dem för att de var billiga medans andra köpte dem för att vissa modeller av japanstartorna faktiskt var riktigt bra och kunde tävla med USAstratorna. Har för mig att det var en Japan strata från 81 som blev en jätte stor hype kring 00talet. 

Även Yamaha gitarrer var något man såg, men de var inte så stora här i Sverige kring 2000talet om jag mins rätt. Men Yamaha elbasar var istället jätte vanliga då. 

De största bland akustiska gitarrer var nog Yamaha, Ephiphone, Washburn, Ibanez då. Men även här så var det vanligt med udda japanska märken som inte finns längre idag, eller som inte ens fanns kvar just då. 

Ett tips kan vara att kolla gamla pruduktkataloger  från Luthamnscandinavia, EMmusik och andra generallevernatörer för att se vad som fanns på deras sortiment kring 2000talet. Höll mig till gitarrer då jag annars skulle få sitta ett par timmar och skriva här, haha! 

 

[Gleb En]

23 timmar sedan sa -k9-:

Vanligaste mickarna var nog Sure SM57 eller SM58. 

Elgurorna var ofta Jackson eller Ibanez. Fanns ju i mycket varierande prisklasser och ofta att köpa beggat. 

Washburn  var vanliga och kallades för "fattigmans Gibson". Många hade gamla elgitarrer från Japan som svar gjorda kring 80-talet med. Finns en hel uppsjö med tillverkare och modeller att hitta där.

Charvel och Kramer var ganska vanliga då med. Vissa hade ärvt sina Charvel och Kramer medans andra hade haft turen att köpa dem när de inte var så populära, medans anda hade tyckte att de trotts allt var de bästa gitarrerna man kunde få tag på. 

Gibson sålde billigare varianter under namnet Gibson Ephiphone, men det kan förvaxlas med med företaget Epiphone som tidigare konkurreade med Gibson ända tills att Gigbson köpte upp Epiphone och lade ner det företaget. 

Fender hade ju sina Squier modeller som lågpris variant. Men även Fenders Japanstrator var vanliga. Vissa köpte dem för att de var billiga medans andra köpte dem för att vissa modeller av japanstartorna faktiskt var riktigt bra och kunde tävla med USAstratorna. Har för mig att det var en Japan strata från 81 som blev en jätte stor hype kring 00talet. 

Även Yamaha gitarrer var något man såg, men de var inte så stora här i Sverige kring 2000talet om jag mins rätt. Men Yamaha elbasar var istället jätte vanliga då. 

De största bland akustiska gitarrer var nog Yamaha, Ephiphone, Washburn, Ibanez då. Men även här så var det vanligt med udda japanska märken som inte finns längre idag, eller som inte ens fanns kvar just då. 

Ett tips kan vara att kolla gamla pruduktkataloger  från Luthamnscandinavia, EMmusik och andra generallevernatörer för att se vad som fanns på deras sortiment kring 2000talet. Höll mig till gitarrer då jag annars skulle få sitta ett par timmar och skriva här, haha! 

 

Wow! Jag tackar dig så mycket!!! Det är precis vad jag behöver! 
Dessutom tackar jag för namn på produktkataloger! Jag letade efter den information så länge!
Verkligen tack! Ha det så fint!

[frithiof]

Tycker fortfarande frågan är väldigt luddig. Om du skall skriva en bok om ett fiktivt band och du ska namedroppa vilken utrustning de använde tycker jag fortfarande genre av bandet är viktigt.

K9's lista är ju bra men enligt mig lite hårdrocks tung. Du skulle ju aldrig se tex ett indieband med Jackson eller Kramer gitarrer.

Men ja detta är ju bara mina reflektioner av att spela i band och hänga med olika musiker i olika genres.

Jag kan ju missförstått frågan helt?

[Gleb En]

Tack för era svar!

Edited November 24, 2022 by Gleb En

[Gleb En]

On 2022-11-22 at 22:17 sa frithiof:

Tycker fortfarande frågan är väldigt luddig. Om du skall skriva en bok om ett fiktivt band och du ska namedroppa vilken utrustning de använde tycker jag fortfarande genre av bandet är viktigt.

K9's lista är ju bra men enligt mig lite hårdrocks tung. Du skulle ju aldrig se tex ett indieband med Jackson eller Kramer gitarrer.

Men ja detta är ju bara mina reflektioner av att spela i band och hänga med olika musiker i olika genres.

Jag kan ju missförstått frågan helt?

Hej! Jag är mycket tacksam att du har uppmärksammat min fråga. Jag ber om ursäkt att jag har skrivit frågan otydligt. I boken skriver jag ett kort kapitel som handlar om killar som vill spela pop-musik. De hyr en replokal. Och det som jag vill fokusera på är de instrumnet (och märken på dem) som fanns i replokalen, typ standart. Senare i boken skriver jag inget mer om bandet.
För många år sedan ville jag skaffa en musikband och hyrde en replokal i Nacka. Och jag kommer ihåg att det fanns instrument där men jag minns inte vilka märken. Så jag ville veta vilka märken som var popuära överhuvudtaget men du har det absolut rätt att genre påverkar vilka märken som man spelar på.
Tack en gång till!

[-k9-]

On 2022-11-22 at 22:17 sa frithiof:

Tycker fortfarande frågan är väldigt luddig. Om du skall skriva en bok om ett fiktivt band och du ska namedroppa vilken utrustning de använde tycker jag fortfarande genre av bandet är viktigt.

K9's lista är ju bra men enligt mig lite hårdrocks tung. Du skulle ju aldrig se tex ett indieband med Jackson eller Kramer gitarrer.

Men ja detta är ju bara mina reflektioner av att spela i band och hänga med olika musiker i olika genres.

Jag kan ju missförstått frågan helt?

Indybanden hade ju ofta Fender  eller Gibson. Skull gissa att fler än hälften av alla gitarrer som såldes var från Fender eller Gibson. Ibanez kom nog strax efter dem iofs. Bortsett från Musicman och PRS så fanns det inte så många andra vanliga märken man såg artister lira på just då. Någon enstaka Cort såg man ju med såklart.  Både Fender och Gibson hade ju redan då köpt upp en massa konkurrenter och lagt ner de företagen kring 2000.

Dessutom så var det svårt för de fåtalet oberoende musikaffärer att ta hem annat än sådant som Luthman eller någon av de tre stora generalleverantörerna tog hem då. Konkurrensen var svag då det fanns så stora jättar med så stor marknad. Det man kunde hitta på musikaffärer var ju billigare japankopior såklart, men det var ju bara om någon handlare råkade ha ett udda exemplar hemma. Kommer ihåg att jag ville ha en synt i rackformat men att jag inte kunde köpa den i den lokala musikaffärn då handlaren var tvungen att ta hem ett antal syntar för att ha på lager, när jag ville beställa från Yamaha. Då det inte såldes så många syntar lokalt där jag bor så ville ju inte handlaren ta hem ett lager som skulle vara värt 30 000kr bara för att få sälja en synt för 10 000 till mig, vilket ju känns rimligt att han inte ville. Men då samma handlare sålde andra Yamahaklaviatur för säker 300 tusen varje år så kändes det ju märkligt att de inte kunde lånta honom ta hem en synt också. 

 

[-k9-]

On 2022-11-24 at 17:48 sa Gleb En:

Hej! Jag är mycket tacksam att du har uppmärksammat min fråga. Jag ber om ursäkt att jag har skrivit frågan otydligt. I boken skriver jag ett kort kapitel som handlar om killar som vill spela pop-musik. De hyr en replokal. Och det som jag vill fokusera på är de instrumnet (och märken på dem) som fanns i replokalen, typ standart. Senare i boken skriver jag inget mer om bandet.
För många år sedan ville jag skaffa en musikband och hyrde en replokal i Nacka. Och jag kommer ihåg att det fanns instrument där men jag minns inte vilka märken. Så jag ville veta vilka märken som var popuära överhuvudtaget men du har det absolut rätt att genre påverkar vilka märken som man spelar på.
Tack en gång till!

Hehe! Vart hyrde i Nacka du replokalen då? Var in i några av dem där då jag bodde i krokarna då. 

Det jag kommer ihåg var Tama, Yamaha eller Pearl trumset och Peavay, Yamaha eller Marshall förstärkare såhär på rak arm. 

Får du tag på någon från NAMF (Nacka Musik Förening) som var aktiv då så kan du kanske få veta mera exakt vad de hade för prylar i olika replokaler i Nacka. 

[Gleb En]

On 2022-11-26 at 20:26 sa -k9-:

Indybanden hade ju ofta Fender  eller Gibson. Skull gissa att fler än hälften av alla gitarrer som såldes var från Fender eller Gibson. Ibanez kom nog strax efter dem iofs. Bortsett från Musicman och PRS så fanns det inte så många andra vanliga märken man såg artister lira på just då. Någon enstaka Cort såg man ju med såklart.  Både Fender och Gibson hade ju redan då köpt upp en massa konkurrenter och lagt ner de företagen kring 2000.

Dessutom så var det svårt för de fåtalet oberoende musikaffärer att ta hem annat än sådant som Luthman eller någon av de tre stora generalleverantörerna tog hem då. Konkurrensen var svag då det fanns så stora jättar med så stor marknad. Det man kunde hitta på musikaffärer var ju billigare japankopior såklart, men det var ju bara om någon handlare råkade ha ett udda exemplar hemma. Kommer ihåg att jag ville ha en synt i rackformat men att jag inte kunde köpa den i den lokala musikaffärn då handlaren var tvungen att ta hem ett antal syntar för att ha på lager, när jag ville beställa från Yamaha. Då det inte såldes så många syntar lokalt där jag bor så ville ju inte handlaren ta hem ett lager som skulle vara värt 30 000kr bara för att få sälja en synt för 10 000 till mig, vilket ju känns rimligt att han inte ville. Men då samma handlare sålde andra Yamahaklaviatur för säker 300 tusen varje år så kändes det ju märkligt att de inte kunde lånta honom ta hem en synt också. 

 

Tack så mycket för ett sådant fint detaljerat svar! Jag uppskattar mycket!
Jag minns tyvärr inte var exakt i Nacka hyrde jag lokalen. Det var en ljus ensamstående byggnad med 3 eller 4 rum.
Oj, jag har engagerat mig så mycket i detta kapitel, om musik alltså. Det är så pass spännande! Jag är mycket tacksam för all hjälp jag får! 

[Gleb En]

Jag skulle också vilja ställa en annan fråga och hoppas verkligen på att få svar!
Låt oss säga att det händer fortfarande i början av 2000-talet. Det finns en man som spelar saxophone och vill gärna arbeta/spela på krogar/ i jazzklubbar. Han behöver alltså ordna fonogram (minus med ackompanjemang - piano, gitarr etc) dvs inte spela in själv utan köpa eller ladda ner.
Jag undrar hur han skull gå tillväga?
1) Var skulle han kunnat skaffa fonogram? Ladda ner eller köpa någonstans? Eller hur skaffade man det?
2) Vilka enheter hade man fonogram på? Minidisk? Eller Cd-disk?
Tack på förhand för all info!

[-k9-]

CD skivor eller mp3 var de vanligaste formaten då. Fanns många alternativ men CD var det alla använde dig av. Små mp3spelare var vaniga ett tag med innan de flyttade in i mobilerna.  CD-skivor brände man ofta själv. Men man kunde även vända sig till företag som både brände skivor, gjorde en glasmaster och tryckte CD-omslaget med.

Edited December 7, 2022 by -k9-

[Gleb En]

On 2022-12-07 at 13:23 sa -k9-:

CD skivor eller mp3 var de vanligaste formaten då. Fanns många alternativ men CD var det alla använde dig av. Små mp3spelare var vaniga ett tag med innan de flyttade in i mobilerna.  CD-skivor brände man ofta själv. Men man kunde även vända sig till företag som både brände skivor, gjorde en glasmaster och tryckte CD-omslaget med.

Stort tack!