Jump to content

Söker sångare/låtskrivare för samarbete


Recommended Posts


Hej!

Vi är två grabbar från Jönköping som skriver och producerar en hel del musik, men vi har har just nu ingen som kan sjunga i låtarna.

Det vi söker är en tjej eller kille med erfarenhet som sångare/låtskrivare.

Vi proddar mestadels future pop/elektronisk musik. Är det någon som känner sig intresserad så får ni gärna mejla hyptonoise@gmail.com 🙂

Här kan ni lyssna på den senaste låten vi har gjort:

https://open.spotify.com/album/3FO3dDiMRjgsV4i0OeRucK?highlight=spotify:track:4fE0ksOzOzzyFFrm5beTiJ

Link to post
Share on other sites
  • 6 months later...
Annons

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Senaste foruminläggen

  • Similar Content

    • By Studio
      I april presenterade Soundation världens mest kollaborativa musikstudio genom lanseringen av Collab Live som låter musikproducenter samarbeta 100 % sömlöst i realtid.
      - Producenter möts och samarbetar redan via Collab Live varje dag och det här är ett spännande sätt att uppmana fler att vara kreativa tillsammans, särskilt under dessa isolerade tider. Vi vill skapa det största eventet för onlinebaserat musiksamarbete i realtid där vem som helst kan delta, förklarar Adam Hasslert, VD, Soundation. 
      Hur fungerar det?
      Vem som helst kan delta, via: https://soundation.com/group/halloween-jam Datum: 26 oktober (kl 12:00) till 1 november Du kan antingen skapa ett eget projekt och bjuda in andra, eller gå med i ett av de öppna projekten på plattformen. Soundations studio med alla dess premiumfunktioner kommer att vara gratis. Soundation har även inlett ett samarbete med Splice som kommer att tillhandahålla utvalda samplingspaket kostnadsfritt under veckan, samt Reason Studios som låser upp onlineversionen av Europa. 
      - Musikskapande handlar om att experimentera, samarbeta och ha kul, vilket är precis vad detta är, säger Niklas Agevik, CEO, Reason Studios. 
      När Soundation lanserade Collab Live i april berättade Adam Hasslert att de var den första tjänsten att ta samarbete till den här nivån. Han beskrev även att “Varje rörelse i Collab Live synkas i realtid, 100 % sömlöst på samma vis som Google Docs, men här kan användaren till och med följa sina medkreatörers muspekare och se exakt vad de gör - när de gör det”.
    • By Hasse Nilsson
      Audiomovers


      Vi dyker direkt in i en av de mer avancerade lösningarna på marknaden. Och då menar vi tekniken bakom. Inte avancerad som i svår att använda. Audiomover har en plugg kallad Listento och som du använder till att lyssna och spela in ljudspår från andras inspelningsprogram över nätet. Detta öppnar upp nära nog obegränsade möjligheter för musikaliska samarbeten på distans. Förutsett att de också har konto hos Audiomover och har installerat pluggen. Genom att mecka lite med latenstiden (fördröjningen) fungerar det godkänt om du har fast uppkoppling med minst 4 Mbit/s. Tänk på att du vill kanske kunna ha mer kräm i linan till videokonferens.
      Plattform: Windows och Mac
      Pluggformat: Au, aax och vst
      Pris: Cirka 40 kronor per vecka eller 99 kronor i månaden
      Länk: audiomovers.com
       
      Bandlab


      Ett av de tidigaste webbaserade inspelningsprogrammen som fortfarande håller stilen. Bandhub saluför även en serie med mycket kompakta ljudkort. Här handlar det om kollaborativt musicerande i form av delade dokument. Inspelningsprogrammet finns även för iOS och Android vilket kan bidra till spontanitet i projektet. Bandhub har många bra funktioner, inbyggd gratis tonhöjdskorrigering (typ Auto-Tune eller Melodyne) är kanske den finess som mest tilltalar de yngre förmågorna. Tjänsten sträcker sig över snittet av de webbaserade musikprogrammen genom att vara helt kostnadsfritt och erbjuda generösa lagringsutymmen.
      Plattform: iOS, Android och webb
      Pris: Gratis
      Länk: www.bandlab.com
      Blend

      Med draghjälp från såväl Moby och Erasure har Blend seglat upp som ett intressant alternativ för samarbete över nätet. Tjänsten går ut på att du antingen laddar upp tagningar via ett program på din dator alternativt via webbläsare, eller mixar i en molntjänst. Sedan kan du samarbeta med andra som du hittar genom att följa dem på välbekant sociala medier-manér. Det som skiljer Blend från många andra sajter är att du kan sälja din musik, eller enskilda spår. Då tar Blend en del av kakan. Eftersom Blend ska fungera smidigt med ditt inspelningsprogram så har tjänsten direkt stöd för de flesta sådana, men inte alla. Kolla listan på webbplatsen innan du sätter igång.
      Plattform: Window, Mac och webb
      Pris: Gratis att använda, för såld musik tar Blend 30 procent av intäkterna
      Länk: blend.io
      Endless FM


      Bakom Endless FM står bland annat mjukvaruinnovatören och producenten Tim Exile. Här är jammandet satt i första ledet, vilket är ett uppfriskande initiativ bland alla tjänster som jobbar med icke-linjär produktionsteknik. Vi ska inte sticka under stol med att Endless FM har sin tyngdpunkt på modern urban populärmusik. Med andra ord är det mycket loopar som gäller. Gränssnittet är smart och funktionerna likaså. Särskilt den automatiska beat-synkningen. Däremot är Endless FM begränsad av att de i skrivande stund endast fungerar på Apples mobila apparater. Version för Android ska vara nära förestående. Det går även att förbeställa en dedikerad version för dator här.
      Plattform: iOS (Android, macOS och Windows kommer snart)
      Pris: Gratis, medan kommande pluggar och program kostar cirka 890 kronor
      Länk: endlesss.fm
      Kompoz Studio


      Här är tjänsten för dig som saknar en eller flera bandmedlemmar eller vill sälja dina musikaliska färdigheter. I Kompoz skapar du ett ”gig” som ofta består av en demo som du vill att någon (eller några) bidrar med sina instrumentinsatser till. När du skapar ett gig så kan andra användare anmäla sitt intresse och du kan genom att kolla deras profiler och provlyssna hålla ett slags audition. Sedan bestämmer du dig för en musiker och rullar igång. En sak vi gillar med Kompoz är att tjänsten är mycket noga med rättigheter så att det inte uppstår något tjafs längre fram i tiden. Det är i regel den som skapar giget som äger rättigheterna.
      Plattform: Webb
      Pris: Från 50 kronor per gig och uppåt
      Länk: www.kompozstudio.com
      Ohm Studio


      Ohm Force är banne oss en riktigt klassiker när det gäller pluggar för Windows och Mac. Här har utvecklarna gått åt ett annat håll och tagit fram ett fristående program med fullt fokus på samarbeten över internet. Definitionsmässigt klarar inte Ohm Studio samarbeten i realtid, men närapå, eftersom det som spelas in (midi eller ljud) omedelbart blir tillgängligt de andra som givits tillgång till projektet. Programmet stöder vst-pluggar på Mac och Windows, men inte Audio Units (Mac). En annan sak att hålla koll på är att om du jobbar med externa pluggar så måste även de du samarbetar med ha dem installerade för de ska kunna höra och förändra vad du gör.
      Plattform: Windows och Mac
      Pris: Gratis, men det finns premiumversioner för 390 kronor och uppåt
      Länk: www.ohmstudio.com
      Pro Collabs


      Som namnet antyder är det här en tjänst som i första hand vänder sig till de som satsar rätt seriöst på sin musik. Pro Collabs har två ben. På det ena kan du som amatör (eller proffs) hyra in vokalister och instrumentalister för att spela på dina produktioner. På den andra sidan är det fritt fram för dig som vill sälja dina skills på den öppna marknaden. Det är inte bara att skapa en profil och logga in, som brukar vara det vanliga tillvägagångssättet. Nej, här måste du ha länkar till din musik eller soloprestationer som sedan kollas av livs levande människor innan du godkänns och släpps in. Bra funktioner överlag och vi gissar att exklusiviteten i medlemsförfarandet ökar attraktionskraften för Pro Collabs hos vissa, men inte alla.
      Plattform: Webb
      Pris: Gratis, och olika premiumtjänster finns mot betalning
      Länk: www.procollabs.com
      Soundation


      Svenska Soundation ligger i främsta ledet när det gäller webbaserade inspelningsprogram. Nu har man lanserat Collab Live, ny funktionalitet som företaget benämner ”som Google Docs, fast för musik”. Med andra ord kan du i realtid se och höra förändringar, inspelningar och midi-spår som dina medmusikanter gör. Du ser alltså de andras markörer röra sig på skärmen, vilket är en upplevelse i sig. Det finns inga begränsningar i hur många deltagare som kan labba med ett projekt samtidigt. Soundation har även ett stort bibliotek med instrument, loopar och effekter för själva musikproduktionen. Vi rekommenderar någon slags kommunikation via röst eller video ihop med Collab Live.
      Plattform: Webb
      Pris: Gratis för ett projekt och cirka 70 kronor i månaden för obegränsad tillgång
      Länk: soundation.com

      Två bonustips:
      Musiversal


      Den här tjänsten lägger vi som ett bonustips eftersom den har tagit paus på grund av den pågående pandemin. Men om du någon gång drömt om att få höra dina alster med backning av en stråkensemble eller en hel jäkla orkester, har Musiversal en smal men mycket intressant lösning. Kruxet är att den förutsätter att du kan skriva musik på partitur, eller känner någon som kan. Du levererar en pdf med arrangemanget plus en Pro Tools-fil med tempo. Sedan spelas ditt arr in av yrkesverksamma klassiska musiker och du får ljudfiler i retur. De resultat vi hör har låtit mycket bra. Musiversal förmedlar även kontakter mellan kompositörer och exempelvis filmbolag.
      Plattform: Webb
      Pris: Från cirka 5 500 kronor och uppåt
      Länk: www.musiversal.com
      Studio Mixakuten


      Vill du ha konstruktiv feedback eller vill komma vidare med din mix ska du så klart inte missa Mixakuten här på studio.se. Tjänsten har en enkel bärande idé: du laddar kostnadsfritt upp en bit av låten som du behöver hjälp med, skriver lite kort om vad du önskar få hjälp med – i synnerhet vad du tycker saknas eller vad som inte känns rätt. Sedan kommenterar yrkesverksamma på din förfrågan och ger dig tips på hur du kan göra. När du har fått kommentar från proffset så kommer ämnet öppnas upp för andra, vilket gör att du kan få ännu fler tips – men Mixakuten utgör också en kunskapsbank för dig att bläddra bland andra låtar och kommentarer. Varje medlem kan i skrivande stund få hjälp på Mixakuten upp till två gånger.
      Plattform: Webb
      Pris: Gratis
      Länk: studio.se/mixakuten
    • By Lotta Fahlén
      Amr Badr, Foto: Dopest X Puma
      Amr har flera nomineringar på fickan – bland annat till P3 Guld, Manifest och Grammis, och var tidigare del av det välkända musikkollektivet RMH (Respect My Hustle).  
      I denna måndagsintervju berättar Amr om hur nya produktioner brukar växa fram, hur viktigt det är att kemin stämmer under sessions (eng. inspelning) med andra och vad han är aktuell med inom den närmsta framtiden.
      Var börjar du när du öppnar upp ett nytt projekt i Logic?
      – Jag brukar oftast börja med att hitta några ackord på Logic's egna Rhodes eller någon typ av sample från sajten Splice (som har royaltyfria ljud). Jag älskar verkligen Splice för det kan ge dig så många ideér från bara en sample och kan hjälpa dig att komma igång väldigt snabbt. Det kan lätt gå från att samplen är med hela tiden eller att jag helt enkelt tar bort den helt och hållet efter ett tag för att låten har formats till en grund där den inte längre behövs. Efter det så väljer jag oftast att gå till trummor och se till att det känns rätt för den grund jag har lagt upp. Sen, sakta men säkert, bygger jag upp beatet och letar upp vad jag saknar i de delarna som finns.
      Vilka ingredienser skulle du säga är viktigast för dig i en produktion?
      – För mig har det alltid varit valet av ljud. Valet av ljud sätter nästan direkt sin prägel på produktionen. Jag väljer alltid ljuden som känns renast och de som slår hårdast för att slippa jobba för mycket på dem. Jag rör oftast inte mina ljud för mycket, jag gillar dem oftast som de är. Om jag skulle göra nån typ av ändring i själva ljudet så går jag oftast på enkla EQs eller någon typ av effekt för att framhäva de delarna av ljudet jag älskar mest.
      När du samarbetar med andra, hur brukar en session se ut?
      – En session med andra kan se väldigt olika ut. Ibland sitter jag och toplinear, en annan gång producerar jag och ibland gör jag båda. Oftast jobbar vi alla som är i rummet på allt tillsammans. Jag gillar när artisten/låtskrivaren hjälper mig att bygga produktionen.
      Amr Badr, Foto: Dopest X Puma
      Har du några tips och tricks för att få till bra sessions?
      – Jag brukar oftast sitta och prata med artisterna/låtskrivarna ett tag innan vi börjar att jobba. Jag vill lära känna personerna - vad de gillar för musik, var de är någonstans i livet, vad som irriterar dem just nu, om de kanske har gått igenom något breakup eller kanske träffat någon ny – allt möjligt bara för att lära känna dem så man förstår vad som får dem att ticka. Kemi är extremt viktigt. Det är just därför jag inte jobbar med så många. Jag vill oftast känna något annat typ av band till personen utöver musiken. Jag ska liksom kunna hänga med personen utanför studion också. För i slutet av dagen så ger jag en del av mig till hen och jag ger inte det till vem som helst.
      Och sist men inte minst - vad är du aktuell med framöver?
      – Just nu är jag aktuell med Ana Diaz till Så Mycket Bättre, ett par låtar med Yasin som kommer ut snart och två låtar med två norska artister från Nora Collective.
      Länkar:
      Spotifylista med alla Amrs produktioner
      Splice
      What’s that sound (Red Bull, video)
      Redline workshop med Binnie Smalls & Amr Badr (video)
      Amr Ft. Cherrie & Keya - Vi 2 (Live @ East FM) (video)

      Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    • By Eva Hillered
      Michel Zitron i en av Studios plåtningar. Foto: Johanna Hanno.
      Det är roligt att tala om låtskriveri med Michel Zitron, låtskrivare och producent, delaktig i låtar och produktioner med artister som Pauline, Jasmine Kara, Avicii och Swedish House Mafia. Han brinner för att skriva bra låtar och producera musik och när vi ses i hans studio, blir det ett samtal om hårt arbete, inspiration, kontakter – och vikten av att gå på krogen.
      Jag är imponerad av det jag har hört, trots att Michel Zitron skriver i en annan genre än min egen. Många av de begåvade låtskrivare och musiker jag har stött på har en ödmjuk och sympatisk inställning till musik – och det gäller också Michel. Det är hårt jobb, kontinuerligt arbete och lite tur som gäller för att lyckas med bragden att få fram en hit. Och just nu är Michel lycklig över framgångarna med låten Save the world med Swedish House Mafia.
      – Det är min första stora internationella framgång. Den har legat etta på Itunes-listan i England. Min första världshit, säger han stolt.
      Hur gick det hela till?
      – Det var en massa tillfälligheter som bara klaffade. Jag var i Los Angeles samtidigt som Vincent Pontare och Sebastian Ingrosso. Jag och Vincent är jättenära vänner och har skrivit ihop tidigare. De var båda i studion i LA och gjorde grunden till Save the world. När vi kom till Sverige fick jag beatet på låten för att Sebastian, som är med i Swedish House Mafia, ville att jag skulle skriva vidare med John Martin. Vi skrev text och melodi, och en månad senare blev det Swedish House Mafias nästa singel. John Martin sjun-ger på den också.

      Axwell, Sebastian Ingrosso och Steve Angello i Swedish House Mafia. Foto: Carl Linstromm.
      Bakom nästan varje världshit verkar det vara flera låtskrivare inblandade. Hur kommer det sig?
      – Nu för tiden funkar det ju oftast så. Man använder sig av sina kontakter utomlands när det gäller låtar som man vill ska slå internationellt. Man skickar till exempel en låtidé till någon artist eller producent utomlands och frågar, vad tycker du om det här? Jo, skitbra, säger de, och skriver kanske en text till idén och skickar tillbaka låten. Och så spelar man in den, och då kanske någon ytterligare blir inblandad.
      – Sedan är det mycket politik också. Artisten som ska använda låten kanske vill komma med på ett hörn, då kan det hända att man låter artisten till exempel skriva verserna. Ofta är ett helt team med på en hit.
      Är kontakterna i musikbranschen viktiga för att lyckas?
      – De är jätteviktiga! Det finns ju en massa folk i branschen som är duktiga men som aldrig når ut för att de kanske inte har rätt personer bakom sig. Det smärtar mig att säga det, och det låter så himla ”branschigt”, men kontakter är A och O. Man måste ha en stenhård vilja att nå fram till sitt mål och på den vägen är kontakterna avgörande.
      Om man är ny i branschen och undrar hur man egentligen får de här viktiga kontakterna. Har du något tips?
      – Om jag ska vara ärlig, så är nog det bästa att gå ut på krogen. Så är det. Många av mina kontakter har jag knutit på krogen. Det handlar om internet också såklart. Det gäller att vara där. Att prata med folk, och inte vara rädd för att vara intresserad. Har man hållit på ett visst antal år så stöter man ju såklart på människor med samma intresse. Det är bara att leva och vara i musiken så stöter man på människor som är likasinnade. Stockholm är så himla litet, Sverige är så litet.

      Michel Zitron började turnera med en sambagrupp redan som barn. Foto: Johanna Hanno.
      Vad betyder melodierna för dig?
      – Jag är en riktig melodifantast. Det är väldigt viktigt för mig att ha stora melodier. Det är väl ett svenskt arv. Jag gillar stora melankoliska melodier. Jag lyssnar på massor av musik, men finns det inga melodier så kan jag inte tycka att det är bra.
      Hur har du kommit fram till den punkt där du är i dag? När började du ägna dig åt musik?
      – För mig har det alltid varit naturligt, musiken har varit min väg sedan dagisåldern. Jag har alltid varit en teaterapa och gick på Vår Teater redan när jag var sex–sju år. En dag såg jag en jättestor trumma i hallen. Jag gick fram och började slå på den allt jag kunde. Då kom det ut en lång skäggig latinamerikan och sa argt: Vad gör du, du får inte slå på trumman! Jag blev skitskraj. Då berättade han att han precis hade startat en sambagrupp för barn på tisdagar och att jag kunde komma. Jag började turnera med den här gigantiska sambagruppen i några år och sedan började jag spela trummor. Senare tyckte jag att trummor var för tråkigt, jag ville stå i rampljuset. Och så började jag sjunga och spela egna låtar i stället. På den vägen är det.
      – Jag tror på hårt jobb. Även om jag skriver jämt så är varenda låt som ett litet krig för mig, ett litet krig med mig själv. Jag är väldigt kritisk. Vissa kan bara spotta ur sig låtar, men det kan inte jag. Varje låt betyder någonting, även en banal poplåt. Därför har jag också medvetet slutat skriva med folk som jag inte riktigt klickar med. Folk som är inne i hitmakeriet, som tycker att det ska vara exakt den här mallen, för det här skivbolaget söker den här typen av låtar till den och den artisten. Jag tror inte man gör hitar på det sättet. Jag tror att det funkar på ett helt annat sätt egentligen.
      Varför väljer du att skriva åt andra artister och inte åt dig själv?
      – Jag har lite egna projekt också, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns en artistdröm i bakhuvudet. Men just nu har jag inte samma behov av att synas på det sättet. Jag älskar fortfarande att stå på scen, men man låser sig så himla mycket när man är artist. Är jag låtskrivare kan jag skriva till en massa olika artister, jag kan skriva till artister som inte är i Radio Rix- formatet. Jag kan göra sådant jag gillar. Friheten är viktig för mig. Jag har märkt att jag kan så många olika stilar, och jag spelar många instrument, jag vill inte låsa mig. Jag kan bara ”go nuts” här inne i min studio och göra det jag känner för.
      Jag lämnar Michels studio där en artist har fått vänta under intervjun. Medan de återupptar arbetet tänker jag på vårt samtal, och inser att den framgångsformel jag brukar predika när jag coachar artister har fått ännu en bekräftelse: Gör det du älskar till hundra procent. Bli bra på det du gör. Samarbeta med likasinnade. Sätt upp tydliga mål. Ta steg för steg – och ha kul på vägen. Då får du garanterat ett liv som är roligt att leva. Och framgång – förr eller senare.

      I serien:
      Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna (denna)

      Om artikelförfattaren
      Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
    • By Olle Niklasson
      Johan Schuster, känd som Shellback. Foto Fred Thustrup.
      Shellback, alias Johan Schuster, har fått en raketstart på låtskrivarkarriären. För fyra år sedan var han en okänd hobbymusiker i Karlshamn – men det var innan Max Martin tog sig an honom som lärling. 
      När han sköt upp den här intervjun för tredje gången lät han inte bara uppriktigt ångerfull, nu var orsaken smått obegriplig också för honom.
      – När jag hade min lilla studio i Karlshamn var jag van vid att saker bröt ihop. Då kunde jag bara drömma om att sitta i en studio som den här – och så händer precis samma sak här också!
      Max Martins Maratone-studio har precis flyttat från Söder till Östermalm i Stockholm, och det visar sig att även med alla resurser i världen kan det gå åt skogen precis lika mycket som i ett dragigt rum i Karlshamn. Felet visade sig vara en konflikt mellan olika filformat, en effekt av systemuppdateringen, som fick studion att stå stilla i en dag. Med ett pressat tidsschema och stora kunder kan konsekvenserna bli allvarliga.
      Johan Schusters första egna inspelningar gjorde han i tioårsåldern med en dubbelkassettbandspelare. På något sätt kom han på att man kunde spela in ett trumspår på den ena och sedan lägga på sång eller syntar på den andra. Hela trumsetet spelades in med en dålig dynamisk mick. Den enda han hade.
      – Då gjorde jag hiphop och rätt dåliga Rage Against the Machine-imitationer.
      Nästa steg var en åttakanals portastudio och två mickar, en på bastrumman och en på virveln.
      – Jag visste verkligen ingenting i början. Dels hade jag ingen jag kunde fråga, men det var också så att jag inte litade på någon annan. Jag gjorde allt själv. En gång var det någon som sa åt mig att man fick till soundet i trummorna med eq:n men jag fattade inte att man skulle skruva på eq:n också. Jag satte bara eq-pluggen på trummorna och tyckte att det lät bättre. Ren placebo.
      Vid det här laget hade Johan avancerat till en pc med Cool Edit Pro i pojkrummet. I gymnasiet fick han sedan sin första studiolokal – i ett före detta bårhus i undervåningen på ett gammalt mentalsjukhus i Karlshamns utkanter.
      – Jag gick fortfarande i skolan så de enda tiderna jag kunde jobba var kvällar och nätter. Man kan säga att jag botade min rädsla för mörker i den lokalen.
      Under gymnasiet fick Johan kontakt med Tobias Jimson, en före detta Karlshamnsbo som hade flyttat till Stockholm och blivit framgångsrik hiphopproducent under aliaset Astma. Astma skickade beat till Johan som han spelade in livebasgångar till i bårhusstudion, som nu hade uppgraderats till Logic.
      – Jag fick bland annat lägga basen på ett beat som Promoe sedan gjorde en låt på. Det var stort. Man kände sig lite som kungen av Karlshamn ett tag.
      Senare började Johan, förutom att han var allt från trummis till sångare i diverse hardcore-band, så smått försörja sig genom att spela in andra demoband i sin studio. Det blev allt från dödsmetall till singer-songwriters, och han lärde sig mer och mer om studiohantverket samtidigt som han fortsatte att spela in sina egna projekt: hardcore, en del stoner rock men också avancerade utflykter i den mer matematiska Meshuggah-terrängen.
      – Jag skrev hundratals låtar. De allra flesta har nog ingen hört.
      Några som har hängt länge på Studio forum kanske minns några av de uppladdade låtarna av @Ploghbill (namnet som Johan använde) från den här tiden.
      Slumpens förtjänst
      Max Martins Maratone-studio har en faq (vanligt förekommande frågor och svar på dessa, reds anm) där fem av åtta frågor handlar om demolåtar. Svaren kan mycket enkelt sammanfattas i följande mening: ”Nej, nej, nej, nej, nej, skicka för guds skull inget material – punkt.”
      Det framgår med all önskvärd tydlighet att Maratone är en värld som lyder under valspråket ”don’t call us, we call you”. Så hur kunde denne totalt okände Blekingemeshuggah komma innanför dörrarna till listpopens Sixtinska kapell? Som med alla osannolika händelser: det var slumpens förtjänst.
      Johan Schuster har en kompis som heter Julius. En gemensam bekant till dem båda råkar vara Max Martin. Vid något tillfälle när Johan och Julius var i Stockholm hade Martin frågat om de ville komma och hälsa på i studion och se hur han jobbade.
      – Det var helt knäckande. Mapparna i min dator hette ”Bajslåt 1” och så vidare. Hans hette ”Britney” och ”Backstreet” och när man öppnade en av dem kunde man plocka fram Britney Spears röst.
      Musikaliskt var Johan Schuster mindre imponerad. Den sortens popmusik som Max Martin sysslade med låg flera kontinenter från Johans egna ideal. Vid den här tiden bestod hans låtar av ett helt improviserat trumspår som han sedan byggde vidare på, instrument för instrument, som bisarra plockepinn. Men till Julius nittonårsdag bestämde sig Johan för att ge honom en alldeles egen låt i present. En poplåt. Han gillade ju popmusik. Och förresten, hur svårt kunde det vara?
      – Som med allt man inte tar så seriöst kan det visa sig bli ganska bra.
      När Julius fick höra sin födelsedagslåt var hans första reaktion: ”Fan Johan, det låter väldigt hitigt.”
      – Julius har ett helt fantastiskt a&r-öra. Han kan inte spela en ton på ett instrument, men han har en osviklig näsa för vad som är en hit eller inte. Ett riktigt Svenne-öra.
      Julius beröm fick Johan att sätta sig ned och skriva en poplåt, mycket som en utmaning för sig själv, men han skickade låten till Max Martin som bad Johan komma upp till Stockholm och spela in en ordentlig demo. Johan packade ett par t-tröjor och en tandborste och tänkte att det handlade om en vecka i Stockholm. I bästa fall två.
      Det är nu fyra år sedan och returbiljetten till Karlshamn ligger fortfarande oanvänd.

      Racken är bara fyllda med det bästa i Max Martins Maratones Studio 1. Foto Fred Thustrup.
      Blev Max Martins lärling
      När Johan kom till Stockholm i november 2006 visade det sig att Max Martin hade andra planer för Johan Schuster än bara en demoinspelning. Johan blev Martins lärling.
      – Han ville att jag skulle sitta alldeles tyst på en stol i ett hörn av kontrollrummet och se på när han jobbade. Det finns inget svårare för mig. Jag älskar musik och har hundra idéer i huvudet på en gång och kan helt enkelt inte låta bli att lägga näsan i blöt.
      Det hände att Johan blev ombedd att göra kaffe eller gå ett litet ärende men annars gjorde han ingenting på två–tre månader förutom att stirra in i ryggtavlan på Max Martin och försöka bilda sig en uppfattning om vad musikproduktion på den här nivån gick ut på. Efter en tid fick Johan små uppgifter som att analysera de tio högst placerade låtarna på den veckans Billboard-lista, och steg för steg kom han närmare mixerbordet. Bildligt talat i alla fall.
      – Jag lärde mig hur det går till att skriva poplåtar. Vad det går ut på. Att förenkla. Att använda samma melodi låten igenom men kanske skifta oktaver eller göra bara små förändringar. Men jag fick också lära mig vett och etikett i studion och att hantera artister. Även om man har en idé som man tycker är bra så ska man inte börja hojta om den direkt utan vänta tills det blir läge att göra det.
      Det hände också, om Max Martin gick tidigt någon kväll, att han sa åt Johan att han kunde använda studion om han ville stanna kvar. Experimentera med lite trumljud eller testa att spela in någonting.
      – Jag kanske spelade in någon gitarr eller så men jag var livrädd för att ändra några inställningar på bordet.
      Pink föll direkt för låten
      I februari 2007 åkte Johan på Europaturné med bandet han skulle säga upp sig från ett par månader senare – hur det än var med musikaliska preferenser så tänkte han inte sumpa chansen att jobba med Max Martin – och före en österrikisk soundcheck fick han en enveten melodi i huvudet. Han sjöng in den i sin telefon och när han kom tillbaka till Stockholm spelade han in en demo med melodin som vers plus en refränghook.
      – Efter den demon satt jag inte i hörnet längre…
      När Pink senare kom till Maratone för att skriva låtar till sitt femte album, Funhouse, tyckte Max Martin att man kunde ge Johans demolåt en chans. Det visade sig att Pink älskade låten och på en halvtimma hade hon i princip hela texten klar till det som blev So What, och hon, Johan och Martin kunde göra klart låten.
      – Martin föreslog hiphop-trummorna, innan var det mer Seven nation army om beatet, och det förvandlade hela låten till att bli Pink.

      Foto Fred Thustrup.
      Det var den andra låten Johan skrivit under sitt lärlingsår hos Max Martin och den gick direkt upp på Billboard-listans förstaplats. När Johan ringde sin mamma och berättade att han var USA-etta lät hon mest förvånad och undrade varför det inte stått i tidningen.
      – Så är det i Karlshamn. Står det inte i Sydöstran så har det inte hänt.
      Pinks senaste hit, Raise your glass (Spotify/Apple Music), började också som en Johan Schuster-demo. Han hade en idé om ett house-riff, fast på gitarr. Pink är inte så förtjust i syntar, hon vill ha det rockigt.
      Introns upphackade G-D-C till C-Em-D är egentligen hela låten, och med en melodi som var lite riffartad och följde ackorden plus fyra-på-golvet-kicken proddade Johan och Martin upp låten så färdigt de kunde utan att ha melodi och text helt färdigt. De tog med den till Los Angeles där Pink gjorde tummen upp och man färdigställde sedan låten på två dagar med Pinks text och sång inklusive Max Martins lilla men så viktiga dragning i melodin över E-moll-ackordet i refrängen
      – Martin är helt fantastiskt bra på att se vad som behövs i en låt. Han hör direkt var felet ligger och har oftast verktyget för att rätta till det.
      Johan är också mycket imponerad av Pinks sånginsatser.
      – Pink är helt grym på att lägga sång. När hon sjunger en refräng så är det tagning direkt. Och den sitter. Och när vi gör ad libs med många andra artister får vi i normala fall sätta oss ned och fundera ut vilken sorts ad libs vi ska ha, hur många det ska vara och så vidare. Pink bara säger ”kör” och så lägger hon allt på en gång. Hon är fantastisk.
      Sticket, eller nedbrytet, var en annan sak som kom till i Los Angeles.
      – I vers och refräng är vi väldigt hårda på att de ska följa vår grundidé. De delarna är alltid väldigt noga uttänkta. Sedan kan sticket vara lite vad man får till i stunden.
      I Raise your glass har man lagt till en takt i slutet så att hela partiet är tolv plus en takt med en virvel-pickup i takt tretton, och här gör Pink vad 99 av 100 sångare också skulle göra: hon laddar för refrängen med ”So raise your…” i takt tolv innan hon inser sitt misstag och säger ”Aww, fuck”. Ett misstag som hela världen nu fått bekanta sig med.
      Energin byggs upp stegvis
      Det finns inget komplicerat med Raise your glass, vilket också gör den helt perfekt som popproduktion, men det är inte samma sak som att det saknas detaljer som är värda att peka på. Ackorden är samma låten igenom men man upplever inte E-mollklangen förrän i refrängen där melodin lyfter över just E-mollet och suger till. Melodin är också byggd efter en förtätningsprincip där energin byggs upp stegvis. Versen är strukturerad men samtidigt lite hiphopsnubblig på sina ställen. B-delen, eller pre choruset, består sedan av samma fras som upprepas fem gånger i rad före refrängpickupen. Refrängen vrider sedan ett varv till med sina dubbelfraseringar ”never be-never be” och ”come on and-come on and” som mer eller mindre piskas in. Johan berättar att man aldrig rör Pinks egna rytmiseringar numera. Man försökte gå in och tajta till när man producerade So what men det blev bara sämre.
      Bygget har också en väldigt tydlig av-på struktur. Dels uppdelningen i hiphopmagra verser och hårdrocksfeta refränger, men också inne i refrängerna finns samma upplägg med motstämman i den första takten, över G-D-C, som sedan lägger sig på en side chain-pumpande utklingning i andra halvans Em-C-D.
      Om man bara hör låten och inte lyssnar ordentligt känns Raise your glass sparsamt arrad, vilket den också på sätt och vis är. Kompet under sången i första versen är bara gitarr och bastrumma, men den där bastrumman är kombinerad av nio olika kickar på varsin kanal. Självklart får man ett alldeles unikt bastrumsound – jag kan inte ens föreställa mig den matematiska sannolikheten för att någon annan skulle kunna hitta fram till en identisk kombination – men man kan ställa sig frågan om någon i målgruppen skulle märka skillnaden på sju eller nio, samtidigt som man bara kan kapitulera inför Johans och Martins noggrannhet när det gäller detaljerna.

      En av väldigt många gitarrer som finns lagrade i Raise your glass. Fender Jaguar med "matching headstock".
      Samarbetar kring mixen
      Mixen gjordes av Serban Ghenea i Los Angeles som också mixade Pinks förra stora hit So what. Varken Max Martin eller Johan Schuster var med i studion men de innebar inte att de hade släppt rodret.
      – Han mixar i Pro Tools och skickar sin masterbuss till ett iTunes här hos oss så vi hör precis det han gör när han gör det och kan säga åt honom att sola en gitarr till exempel fast han sitter på andra sidan jorden och jobbar.
      I och med att mixen görs helt i Pro Tools sitter Johan och Martin med en identisk spegling av Los Angeles-studion. Man behöver inte vänta på att mixar ska skickas fram och tillbaka utan allt kan gå i realtid.
      Nästan lika kort var steget mellan mix och release. Mastern var klar måndagen den 4 oktober. Tisdagen den 5 kom radioreleasen. Onsdagen den 6 oktober släpptes Raise your glass som download.
      Låtskrivardiskografi i urval (2011)
      Adam Lambert: Whataya want from me
      Usher: DJ got us fallin’ in love again
      Britney Spears: 3
      Britney Spears: If U Seek Amy
      Pink: So what
      Pink: Raise your glass
      Robyn: Time machine
      Avril Lavigne: What the hell
      (Samtliga Martin/Shellback plus textförfattare)

      Shellbacks tre favoritverktyg
      AmpFarm
      – Det sparar väldigt mycket tid när man spelar in gitarr eller bas. De flesta gitarrerna som jag har spelat på skiva är AmpFarm. Adam Lamberts Whataya want from me är till och med fulpitchad i AmpFarm en helton upp. Låter riktigt kackigt och skönt.
      Waves Chris Lord-Algee Collection
      – Det är Chris Lord-Algees inställningar på 1176:or och LA2 bland annat. Det är rent fusk. En barnlek. Man bara slänger på den på en taskig lead och så låter det skitbra. För demos i alla fall. Riktigt bra genväg för sång. En ny favorit.
      Yamaha CS-01
      – En barnsynt egentligen men jag älskar den. Det känns som att man har kommit på hemligheten med house. Den har fem ljud och är riktigt knorrig och bra. Försöker man lägga två ljud ovanpå varann fasar de ut varandra – vet inte varför – men är det nåt ljud man behöver brukar man alltid hitta det i CS-01:an.
      Utrustningslista Maratone: www.maratone.se


      SPÅRLISTAN: Raise your glass (Spotify/Apple Music)
      Artist: Pink
      Titel: Raise your glass
      Låtskrivare: Max Martin/Shellback/Pink
      Studio: Maratone
      Produktion: Max Martin/Shellback
      Inspelning: Martin/Shellback/Michael Ilbert – gitarrer/Sal Ojeda – sång i LA
      Mix: Serban Ghenea
      Mastring: Tom Coyne, Sterling Sound
      Skivbolag: LaFace/Jive
      Spår 1 Side chain-kick
      – Här ligger en kick på fjärdedelar som bara används för side chain.
      Spår 2-4 Höga livekickar
      – Tre livekickar från något ljudbibliotek. Skitiga med riktigt rum på. De här är den mesta basen skuren på. Det är mest rummet man får med.
      Spår 5-8 Hiphopkickar
      – Fyra stadiga kickar med botten och punch som står för kroppen.
      Spår 9-10 Hiphopkickar med rum
      – Två kickar med lite mer längd på som är skurna i basen. Alla nio kickarna ligger låten igenom.
      Spår 11 Hård hihat
      – Den här kommer in i pre choruset. Här finns ju ingen virvel utan vi har en hård, skitigt stängd hihat på 2 och 4 istället.
      Spår 12-15 Virvel
      – Samplad virvel i refrängen. Kommer som alla andra ljud från vårt ljudbibliotek. Fyra spår som dubbar samma sak.
      Spår 16-17 Klapp
      – En klapp på 2 och 4. Den andra bara på 4. Bara i refrängerna.
      Spår 18-19 Tamburiner
      – Kommer in i pre:n.
      Spår 20 Tamburin
      – Klapptamburin på 2 och 4. I pre och refränger.
      Spår 21 Shaker
      – Ligger off beat. Som en house-hihat ungefär.
      Spår 22-25 Hihat
      – Fyra kanaler öppen hihat på fjärdedelarna. 808 och skitiga livehihats för att få fräset. Bara i refrängerna.
      Spår 26-27 Tamburiner
      – Sextondelstamburiner som ligger höger-vänster. De är lätt sidechainade så att de inte ska kännas så statiska.
      Spår 28 Cymbal
      – Cymbalflås. Kommer från en liveinspelning – en helt annan låt – som vi har lånat. Hårt skuret i botten. Bara i refrängerna.
      Spår 29-31 Lasrar
      – Tre laserljud som ligger i ettorna i refrängen. Som house-lasrar. Ganska svaga men det blir ändå ett skönt, subtilt sshhhh som leder in i refrängen. Tre olika ljud fast alla spelar på samma ställe.
      Spår 32-33 Crashar
      – 909-crashar. Statiska. Låter euro. Spelar ettorna i var fjärde takt.
      Spår 34 Maskin-hihat
      – Spelar fjärdedelar i sticket för att få lite modernt stuk mot de akustiska gitarrerna. Går över till sextondelar i slutrefrängerna.
      Spår 35 Livetrummor
      – Samplade. Hjälper till med virveln in i sista refrängen. All bas bortskuren.
      Spår 36-38 Basar
      – Den första är en syntbas, Yamaha CS-01 som är skuren allt under 200 hertz för att få knorrljudet. Sen kommer det en Studio Electronics SE01. Ilbert brukar klaga på det: ”Använd en riktig Moog istället”. Den lägger det riktigt låga. Vad jag förstår är det ett arv från Denniz Pop. Han använde alltid SE01:an till bas. Sedan är det en livebas, Rickenbacker 4001 genom en AmpFarm. Alla basar dubbar varandra.
      Spår 39-40 Gitarr
      – Det här är riffet som man hör tydligast i introt. En låg oktav och en hög oktav. Gitarren är en Fender Jaguar genom Waves GTR och det var första gången vi testade något annat än AmpFarm men Martin fick till ett schysst ljud medan jag lirade.
      Spår 41 Orgel
      – Den här orgeln fanns i en studio i Los Angeles. Jag tror vi har den pluggen… B3 heter den. Ligger bara på en ton i refrängerna och lite lägre i sticket.
      Spår 42-43 Gitarr
      – Två crunchiga Telecastrar som också bara ligger kör öppna ackord i refrängen. AmpFarm. En Tele som fanns i studion i Los Angeles och som var väldigt bra.
      Spår 44-45 Gitarr
      – Gibson Les Paul som spelar slingan, motstämman, i refrängen. Sidechainad varannan takt så att sista tonen i slingan hänger och pumpar liksom. Allt som är side chainat styrs av kicken. En låg oktav och en hög. AmpFarm.
      Spår 46-47
      – Två rockiga gitarrer som bara kör kvintackord i refrängen. Les Paul/AmpFarm. Höger-vänster.
      Spår 48-49 Ak gitarr
      – Två härliga Michel Ilbert-gitarrer, höger-vänster, akustiska, som spelar öppna singer-songwriter ackord i refrängen. Skittajta. Inspelade med AKG 451EB.
      Spår 50-53 Ak gitarr
      – Akustisk gitarr, sticket, left-right. De här spelades in i Los Angeles eftersom vi inte hade sticket i Stockholm. Spelar på de lägsta strängarna. När trummorna kommer in kommer två gitarrer till som dubbar de två första med fulla ackord.
      Spår 54-55 Solina
      – The string machine. Ligger panorerade vänster-höger i refrängen. Spelar väldigt rakt. Ger lite stämning. I refrängerna.
      Spår 56 Punkiga utslag
      – Det här är samplade avslag eller utslag i refrängen: doooonnnggg, med cymbaler och allting, och så har vi bara pitchat dem så de stämmer med ackorden. Också sidechainade varannan takt. Ger en härlig rockbandskänsla.
      Spår 57 Gitarr
      – Fender Thinline som också spelar slingan i refrängen. Också sidechainad varannan takt. Har en oktavpitch uppåt på sig som ger en läskig frekvens som skär hål på trumhinnan.
      Spår 58 Synt
      – Yamaha CS-01:an igen som gör en dubb på slingan i refrängen. Också sidechainad varannan takt.
      Spår 59 Synt
      – Sidechainad (Roland) Juno 106. Kommer in under B-hooken i refrängen och glittrar. Väldigt låg i mixen.
      Spår 60-61 Gitarr
      – Kallas ”Galen gitarr”. Enligt principen spela så snabbt du kan på en sträng och en ton och så är den sedan pitchad efter ackorden. Låter som man har satt plektrumet på en fläkt nästan. Har delay och reverb på sig och kommer in i andra pre och ligger lite i sticket och i slutrefrängerna. På nästa kanal är det samma gitarr fast pitchad till en annan ton. Kommer in i slutrefrängen. Fender Jazzmaster. Så indie det kan bli.
      Spår 62 Solina
      – Ytterligare en Solina. Dubbar melodin i B-hooken och slutrefrängerna. Också sidechainad varannan takt.
      Spår 63 Gitarr
      – Kallas ”Sad guitar”. Också Ilbert som har spelat in. En Jazzmaster inspelad med riktigt fjäderreverb i förstärkare och efter det har vi bitcrushat den och sidechainat den varannan takt. I B-hooken och slutrefrängerna.
      Spår 64-66 Piano
      – Två samplade pianon och ett Nord Piano. Sätter en stab på ettorna i var fjärde takt och markerar periodstarten. Hörs väldigt tydligt.
      Spår 67 Sång
      – Ad lib-kanal. Pinks sång-ad libs. Från andra refrängen. All sång är inspelad i Los Angeles och sångkedjan är Telefunken ELA M 251 till en Neve 1073 DPA, Urei 1176 Black och Teletronix LA2A.
      Spår 68 Sång
      – Lead i vers och pre. Lite distad med EchoFarm för att få den lite goare.
      Spår 69-70 Sång
      – Två kanaler som dubbar slutorden i varje A-vers, ”What’s the deli-o”, ”Where’s the rock ’n roll” och så vidare. Pannade höger-vänster.
      Spår 71 Sång
      – Dubbar varannan mening i pren.
      Spår 72 Sång
      – Lägger stämman i andra pre.
      Spår 73-75 Sång
      – Lead i refrängen och dubbar vänster-höger på leaden.
      Spår 76-78 Sång
      – Tre kanaler av en hög stämma i refrängen. Ligger mitten, vänster och höger.
      Spår 79 Kör
      – Jag, Martin, Pink och hennes kille, Carey Heart, som står och sjunger ”Raise your glass”. Lilla hockeykören.
      Spår 80 Sång
      – Den här är döpt till ”Talking shit” och är alla småkommentarer i låten.
      Spår 81-83 Sång
      – Tre kanaler understämma i refrängerna. Mitten, höger, vänster.
      Spår 84-86 Sång
      – Tre kanaler där hon sjunger refrängens motstämma, alltså slingan, med text. Bara i sista refrängen, sista 16 takterna.
      Spår 87 Sång
      – Höga stämman i sticket med flanger-effekt. Låter som den där Led Zeppelin-låten…
      Aux:arna är fyra: nummer ett med ett fjärdedelsdelay, EchoFarm; nummer två med en annan typ av fjärdedelsdelay; nummer tre har ett halvnotsdelay och den sista är ett reverb.
  • Veckans populäraste ämnen

  • Senaste låtarna

  • Utvalda pressmeddelanden

  • Who's Online (See full list)

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.