Jump to content

Hur får jag det att låta bra igen?


Recommended Posts

Hittade inget lämpligare ställe än i allmänt.

I våras fick jag en idé om att spela in en låt. Jag har begränsade inspelningsmöjligheter, kan inte spela in när jag vill hur jag vill osv. Jag gjorde då vad jag tror ni kallar för slaskinspelning (snabbtest?). Det lät asbra. Jag vet knappt inget om mixning, brukar mixa på 30 minuter utan att veta vad jag gör, men blev mycket nöjd med resultatet och tänkte jävlar denna ska spelas in så småningom. Nu hade jag gott om tid och körde in låten tills jag var nöjd (utan misstag). Har dock suttit i två timmar och mixat och hittar inte tillbaka. Har kvar den gamla inspelningen och hittar någorlunda till hur den låter. Men det saknas något. Det finns inget riv eller gung i låten, den lever och dansar inte, den är snarare stendöd. Detta duger inte alls. Nu vet jag inte om det är mixningen det är fel på eller inspelningen. Var börjar jag för att få till det så där bra som jag fick då jag snabbtestade?

Mycket tacksam för er erfarenhet!

Link to post
Share on other sites

Problemet med att göra en låt perfekt är att det lätt blir själlös t och platt då med. Har du använt en metronom nu så kanske du följer den för mycket. Vissa låtar mår bra av att musikerna svajar lite kontrollerat för att skapa just sväng och studs.

Ibland så är det viktigare att man får ett sväng som hela bandet är med på än att man är jätte tight på varje metronom slag.

Det samma gäller ju mixen. Rent och snyggt är inte alltid passande för alla musikstilar och låtar. På samma sätt som får många feta spår kan få det att låta tjockt och grötigt.

Men att sitta och mixa i två timmar är något man verkligen INTE bör göra alls. Man blir oftast diskant döv och måste vila öronen mellan varven. Särskilt om man just har spelat in låten innan man sätter sig och mixar den. Risken finns ju att man skadar öronen om de inte tillåts vila ibland. Särskilt om du mixar i hörlurar.

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...

Tack för input!

K9, nu vet jag att du är inne på rätt spår. Låten jag nämnde hade jag redan kastat innan jag skrev första inlägget men jag råkade ut för samma sak nu igen. Suttit 2 dagar med en låt, en snygg svensk vals från 1909, och gjort en mycket fin andrastämma till den. Det är föresten dragspel, gitarr och elbas jag spelar in. Jag tänkte försöka göra en så 'proffsig' inspelning som möjligt - speltekniskt. Bestämde mig också att på denna låten, precis som på förra, att spela in allt i en tagning, så minsta mikroskopiska misstag så körde jag om igen från början. När jag till slut är nöjd sätter jag mig och ska mixa och det låter skit. Dock lät slasken mycket bra. Förstår nu att efter 40+ tagningar spelar jag antagligen på autopilot, helt mekaniskt och livlöst. Det var ju så på den förra låten också, att jag gjorde väldigt många tagningar.

Så jag skippade musicerandet i en dag och tog på mig spelet nu ikväll igen. Flera tagningar blev det ändå, och ingen helt perfekt, dock när jag var 95% nöjd avslutade jag. Lyssnade i portan och det låter helt OK.

Får nog skippa att sätta allt i en tagning i fortsättningen om det ska låta någorlunda. Det känns dock något visst med det, som att man får ett annat flyt, om man spelar hela låten i ett.

Link to post
Share on other sites

... spela in allt i en tagning, så minsta mikroskopiska misstag så körde jag om igen från början. // Förstår nu att efter 40+ tagningar spelar jag antagligen på autopilot, helt mekaniskt och livlöst. Det var ju så på den förra låten också, att jag gjorde väldigt många tagningar.

Där har du det nog 🙂 Det finns bara 1a tagningen. Allt efter det inte originaltagningar, utan istället tagningar som på olika sätt styrs av intrycket från 1a tagningen.

1a tagningen blir originalet. Det är den enda gången man faktiskt "gör", man plöjer ny fåra i oplöjd mark. Där finns nerven, äktheten, den spänningsfyllda balansakt som drar lyssnarens öra till sig; vare sig lyssnaren vill eller inte.

(Det är dessutom då du låter som dig själv. Om du ”bara gör” utan att tänka, så är det ju faktiskt så du låter. Det är ditt uppriktiga jag. Att nöta nöta nöta, det är att fejka, ur konstnärlig synvinkel. Det finns ingen uppriktighet i det, och det hörs/känns.)

2a tagningen, då "gör" man inte. Det är under 1a tagningen man etablerar allt det som man senare imiterar och efterliknar/förbättrar i en eventuell 2a tagning. I 2a tagningen plöjer man inte ny fåra i oplöjd mark längre. Istället ägnar man sig åt att försöka hålla sig i mitten av den fåra som 1a tagningen plöjde upp. Ens fokus ligger på att göra samma saker som man tyckte lät bra i första tagningen, undvika att låta sämre i alla fall, och undvika felen eller förbättra vissa saker man inspirerades till utav 1a tagningen.

Under 1a tagningen höll man inte på med nånting sånt alls. Det säger sig självt lite, hur 2a tagningen kommer låta/kännas jämfört med 1a.

3e tagningen, då är det mesta av den spänningsfyllda fräschheten borta. Man kan höra det rätt tydligt. Man hör/känner hur musikern 'håller sig på mattan för sig att inte låta dåligt i alla fall', eller stretar efter att 'få till' nån specifik fras/passage. Det minsta som förmedlas är musikerns uppspelta spända och lite trevande uppmärksamhet av att få att sjunga/spela av ren rå ohejdad lust. Det som drar lyssnarens öra till sig.

Utöver 3 tagningar blir det lite som att titta på en idrottare, en löpare, som övat tiotusentals timmar på att springa exakt samma lopp exakt likadant och gradvis förbättra tekniken och tiden. Det är dötråkigt. Det enda som överhuvudtaget är intressant är huruvida h*n kommer i mål och på en hygglig tid, och det kan man ju lika gärna läsa om på nyheterna snarare än att titta på.

Sett en katt leka lite med en tygråtta nån gång? Och sen sett skillnaden i hur katten blir när den möter en riktig levande mus? En enorm skillnad. Man ser tydligt att katten ’går igång’ och kommer till liv på levande allvar. Det är samma sak här. Finns ingen mixning eller produktion i världen som kan väga upp för det.

Har man väl nött sönder nåt, så ja ….. det finns kvar i huvet lång tid därefter. Man minns alla detaljerna, sina tankegångar och känsloinställningar för olika detaljer, och dom minnena kommer ”lägga sig i” (som fan) ifall man försöker igen på nytt.

Man får helt enkelt försöka glömma låten helt och hållet, under lång tid, flera månader, år ibland. Därefter kan man ta fram låten igen (lyssna inte inspelningen av låten, utan ta bara fram låten i sig), och återigen ”bara göra utan att tänka”. Då kan det funka.

Finns förstås dom som kan göra 50 tagningar av samma passage, och av en slags halvt okontrollerad slump får 1 av tagningarna av en fras en kvalité som faktiskt låter som om den har en äkta spänning i sig, även fast man inte hade det i kroppen när man utförde tagningen. Men det är ett grymt slit och lite som att spela på lotto. Rätt få som lyckas med det, även om dom själva förstås tycker att dom gör det tack vare habitueringseffekten: hörseln och musikaliska upplevelsen/bedömningsförmågan förloras ju fler tagningar man gör. Till slut låter t.o.m. en ap-tam tagning superbra.

Paradoxen är förstås att det krävs god erfarenhet, rutin och instrumental teknik för att ens kunna begagna sig av en spontan förmåga. Det måste man komma ihåg och förstå sig själv utifrån.

Det är därför som elever sätts på att utföra mekaniska ”övningar” när man lär sig instrument; istället för att ”bara göra” i live-situation. Man skiljer mycket tydligt på övande och verkligt spelande. Övningen ska vara förberedande för det senare utövandet, men utan att nöta sönder ens känsla för den verkliga situationen.

Var realistisk med dig själv och ställ dig frågan om du besitter det som behövs för att få till låten, så som du hör den, genom 1 tagning. Tror du inte det, så har du tre val: 1) lägg låten på hyllan och öva ett år, 2) gör 50+ tagningar nöt nöt nöt tills du får ut nåt som du kan stå ut med, eller 3) anlita nån som kan göra det som behövs göras för låten.

Att lära av det här för framtiden är viktigt. Det finns helt enkelt inga ”slasktagningar”. Alla tagningar är tagningar, och ju tidigare i kronologin dom sker desto mer relevanta för låten brukar dom vara. Det, plus att man måste ge sjutton att jaga upp sig själv inför en tagning, tänkandes ”det här är 1a tagningen, jag mååååste sätta det”. Bara var dig själv. Bara gör, och njut storligen medan du gör det.

Att få till sånt här är väldigt unikt för varje person, vi funkar väldigt olika och individuellt när det gäller utföranden. Gäller att lära känna sig själv med tiden, hur det normalt blir när man gör något, vad man klarar av och inte, hur man tänker ang nåt man gör eller inte gör, hur man får ut sitt bästa, hur effektiv man är på att göra ditt, eller datt just nu, hur långt ens tålamod räcker, om man kanske faktiskt får fram sitt bästa genom att nöta 10% innan 1a tagning istället för att bara köra, eller är dessa 10% snarare tvunget för att uppgiften är svårare än ens teknik/rutin normalt kan leverera osv osv.

Är mängder med folk, stora och erfarna artister likaså, som öppet berättar om den här upptäckten i intervjuer och annat. Hur kassett-demon har nåt oemotståndligt i sig som är själva kärnan av låten, medan fulla produktionen bara 'låter som saker förväntas idag'. Så du är långt ifrån ensam. 🙂 Lycka till framöver!

Edited by Signia
Link to post
Share on other sites

Här kan vara bra att tänka på det psykologiska fenomen som gör att en ofta tycker att det en först hör är mest rätt. Fundera lite på hur en lyssnar på covers/original, studio/live-skivor o s v.

I övrigt handlar det nog mycket om vad en är ute efter. Det är t ex inte alltför långsökt att tänka sig att Queen inte har så mycket förstatagningar med på sina skivor. Och det är inte säkert att musiken blivit bättre av det. Tänker t ex på den korta dokumentären som finns om hur de spelade in "One vision", där en får kort snuttar av hur framför alltid Freddie Mercury och Brian May jobbade med leadsång resp. kompgitarr. De sjöng/spelade, lyssnade, ändrade, lyssnade o s v.

Fast alla kanske inte gillar Queen lika mycket som jag, och då kanske det inte är någon vidare referens 🙂

Link to post
Share on other sites

Som jag skrev så är det många - även storligen berömda - som nöter nöter nöter på massor med omtagningar, för att dom inte skulle fixa det annars, och dom vill framstå som om dom klarar av sånt.

Just Queen, har extremt många förstatagningar på sina skivor för att vara ett rockband. Det är ju ett av deras signum.

Det var delvis fallet med Queens One vision med. Basen satt på 1 tagning, sången var i princip uteslutande 1a tagningar. Det är ju en av dom saker Freddie Mercury är så bra på.

Varje gång han sjunger, så gör han det som om det är första gången han sjunger det nånsin. Även om han sjungit låten 1000 gånger i 10 år. Låter alltid spänningsfyllt, alltid aktuellt, medryckande, aldrig tråkigt.

Vid 4:17 i 'Making of One Vision'- videon förklarar Mercury mycket riktigt hur Queen ".. like to capture a song very quickly so that it's fresh. And then you can work on things afterwards. I either comes quickly, and then you have it. But if a song's not happening I just say forget it."

De repetitiva delarna i inspelningen var helt andra processer. Det hade dels att göra med Freddie Mercury som pressade dom andra till att göra ett instrumentalt parti mitt i låten, och det var bara Mercury som hade det partiet någorlunda klart i huvet. Så han måste förklara för dom andra hur det skulle vara (enligt honom), och dom andra fick försöka spela så som dom trodde han menade - vilket var fel 4 gånger av 5, innan dom till slut förstod hur han ville ha det. Men när dom väl förstod hur, så satte dom ju det direkt.

Och dels hade det att göra med att låten komponerades direkt där i studion, växte fram i standard replokals rockbands-modell. Dom kände sig fram bara, och hittade dom nåt som dom tyckte lät kul så körde dom på det, och så skapar dom ett lapptäcke av nästan slumpvisa riff och melodislingor.

Ibland ändrade dom sig i efterhand förstås. Men det är helt andra processer, än att göra omtagning efter omtagning av samma sak. För när dom visste vad dom skulle göra, så bara gjorde dom det, tjopp klart slut nästa. Dom höll inte på att "göra det perfekt" med omtagning efter omtagning för att få det "perfekt", som TS talar om^. Det var inte alls Queens stil.

Edited by Signia
Link to post
Share on other sites

Får nog skippa att sätta allt i en tagning i fortsättningen om det ska låta någorlunda. Det känns dock något visst med det, som att man får ett annat flyt, om man spelar hela låten i ett.

Du kan ju spela igenom hela låten ett antal gånger, medan du fortfarande har inspiration och sedan "compa" dvs, klippa ihop till en "best of" tagning. Bästa av båda världar?

Link to post
Share on other sites

Du kan ju spela igenom hela låten ett antal gånger, medan du fortfarande har inspiration och sedan "compa" dvs, klippa ihop till en "best of" tagning. Bästa av båda världar?

Precis. Finns ingen anledning att du ska behöva slänga tagningar för att det inte blev "perfekt". Man kan dessutom slappna av på ett annat sätt om man hela tiden kämpar mot "Gör inga misstag nu för då måste jag spela om från början!".

Ett tips kan också vara att hitta en metod där du snabbt kan rigga upp en mikrofon för att spela in slask. Eftersom du vet att den där första gången kommer bli den bästa så se till att den i alla fall låter ok.

Link to post
Share on other sites

Tack för input!

K9, nu vet jag att du är inne på rätt spår. Låten jag nämnde hade jag redan kastat innan jag skrev första inlägget men jag råkade ut för samma sak nu igen. Suttit 2 dagar med en låt, en snygg svensk vals från 1909, och gjort en mycket fin andrastämma till den. Det är föresten dragspel, gitarr och elbas jag spelar in. Jag tänkte försöka göra en så 'proffsig' inspelning som möjligt - speltekniskt. Bestämde mig också att på denna låten, precis som på förra, att spela in allt i en tagning, så minsta mikroskopiska misstag så körde jag om igen från början. När jag till slut är nöjd sätter jag mig och ska mixa och det låter skit. Dock lät slasken mycket bra. Förstår nu att efter 40+ tagningar spelar jag antagligen på autopilot, helt mekaniskt och livlöst. Det var ju så på den förra låten också, att jag gjorde väldigt många tagningar.

Så jag skippade musicerandet i en dag och tog på mig spelet nu ikväll igen. Flera tagningar blev det ändå, och ingen helt perfekt, dock när jag var 95% nöjd avslutade jag. Lyssnade i portan och det låter helt OK.

Får nog skippa att sätta allt i en tagning i fortsättningen om det ska låta någorlunda. Det känns dock något visst med det, som att man får ett annat flyt, om man spelar hela låten i ett.

Roligt att du kommit till slutsatser!

En vidareutveckling på det kanske vore att man repar och repar dagen innan, nöter sig trött och gör alla misstag, analyserar, löser problemen. Dagen efter med färskt sinne kör man "live" och då är det "en tagning eller inget"-mentaliteten. Då ska man redan kunna det. Man provar högst några gånger, funkar det inte går man vidare och spelar in ett annat stycke eller ett annat instrument istället, för att inte förlora inspirationen.

Lite som ett väl inövat band. Man kommer inte till studion och ska spela in albumet, betalar dyr studiotid, utan att ha repat igenom allt material först så att man kan varje detalj utan och innan. Annars har man de facto enbart hyrt en jäkligt dyr replokal, samtidigt som man får mindre tid till det man egentligen skulle göra.

Link to post
Share on other sites

Neil Young & Crazy Horse "Like a hurricane" är på skivan är första gången de öht spelade den. Han hade bara förklarat vilka ackord det var för de andra. I sin bok skriver att det är därför det inte är nån riktig början på den, det låter anings tveksamt i början, den bara blev som den blev. Han har visst ofta spelat in så, sett till att ha inspelningtekniker o allt klart när de ska lära sig nya låtar…

Edited by Guitar Nilsson
Link to post
Share on other sites

Jag har varit med om samma sak ett otal gånger. Man slänger ihop en "slask"...jag tex är ingen hävert på gitarr så det låter oftast ganska ostämt och taffligt...men två år senare när man äntligen tar sig tid att göra en "snygg" version av låten så saknas det något som du säger. Jag tror att mycket ligger hos en själv... när man hör originalet så reser man plötsligt bakåt i tiden, man minns hur man satt där och spelade, kanske full av känslor (för vad låten nu än må handla om), man hade billig utrustning och det viktigaste var att dokumentera. Sedan några år senare...ja, känslorna är helt enkelt borta...kanske har du hittat en ny kille/tjej...du har ett jobb du trivs med eller ägnar dagarna åt att ta hand om en liten junior (som jag). Men tänk såhär...alla de stora band som man läst jobbat i timmar...dagar....ja kanske veckor med en tagning...för oss låter det ju hur bra som helst. Vi kommer ju aldrig att få höra deras slask, så i vår värld är det den officiella som gäller...även om bandet i efterhand sitter och muttrar "ja, men det blev ju aldrig lika bra som första tagningen". Så vad göra? Se till att nästa slask åtminstone har bra ljudkvalité...24 bitar 48 kHz och sånt. Sen när du väl sitter där två år senare så kan du alltid bygga vidare på slasken.

Link to post
Share on other sites

Neil Young & Crazy Horse "Like a hurricane" är på skivan är första gången de öht spelade den. Han hade bara förklarat vilka ackord det var för de andra. I sin bok skriver att det är därför det inte är nån riktig början på den, det låter anings tveksamt i början, den bara blev som den blev. Han har visst ofta spelat in så, sett till att ha inspelningtekniker o allt klart när de ska lära sig nya låtar…

Kan inte vara många ackordvändningar i den då?

Link to post
Share on other sites

Gitarristen Steve Vai är en (av många) som nyttjar mycket sånt här som olika element i arr.

När han vill få till känslan av bakgrund, nåt som bara flyter bakom, nåt som inte har mycket nerv eller inte sticker ut - och det rör ju det mesta i ett arr - så tränar han in det i fingrarna noga på förhand. Oavsett det är långsamt och lätt eller snabbt och tekniskt avancerat. Han nöter, just för att få till den där känslan spelet så det bara låter lekande lätt, flyter förbi, tråkigt nästan, inget som påkallar örats uppmärksamhet. Det signalerar känslomässigt att det tillhör bakgrunden.

Saker som ska vara i förgrunden, som ska sticka ut, hur såna grejor ska vara tänker han knappt på i förväg. Han bara kastar sig ut och kör. Då blir det original, oförstört, med en så tydlig nerv, så "på riktigt" så örat inte kan hjälpa att dras in att lyssna. Stjäl strålkastarljuset direkt.

På plattan Sex and Religion t.ex. så är det mesta av gitarrspelet intränat på förhand. Det hör man i princip, perfekt, tråkigt, så det förpassas som bakgrund av örat.

Men på vissa ställen - t.ex. sista låten "Rescue me or bury me" - så kör han solo där han 'bara kör rakt av utan att veta eller tänka i förväg' (2:15 nedan). Typ rattar in 2-3 sjysta sololjud från nån stärk, lägg fram omkopplaren på golvet, sen 1 tagning bara kasta sig ut. Och vad tydligt det märks, hur uppmärksam man blir, sticker ut rejält, inte så mycket i ljudet utan i uttrycket av det, känslan, upplevelsen.

Han använder liksom två olika medvetna metoder, för att skapa skillnad mellan förgrund och bakgrund.

Lika med oss människor. När allt är lugnt, i harmoni, inget oanat händer, då blir vi bekväma, trötta och ointresserade. Men vid disharmoni, börjar 2 pers bråka t.ex. då riktas allas uppmärksamhet 100% mot dom och pulsen hos alla går upp. Man 'går igång' själv. Vi påverkas olika av olika input. Samma med musik.

Edited by Signia
Link to post
Share on other sites

Det är därför jag nästan alltid tycker om studioversionen av en låt framför liveframträdandet? Jag trodde det var för att de är framtagna under stabilare förhållanden och ordentligt genomarbetade, men det är för att de har en "nerv" som man inte kan replikera efter första tagningen! 😮

Edited by D Vibe
  • Gilla 1
Link to post
Share on other sites

Signia har både "rätt" och "fel" i sin poäng. Det har hänt ett antal gånger att jag bara tänkt spela in en slask men sen i slutändan har jag använd den slasken istället för att den har KÄNSLAN som är svår att återskapa. Problemet är att det ofta inte blir så tajt som man ville men ibland det går att editera där det låter mjäää. Å andra sidan: första tagningen har jagg käslan och spelar bara på känn och det svänger. Men det blir ofta otajt för man är osäker på låten/ackorden/spelsätt osv. Då känner jag aha jag måste spela mer tajt. Sen blir det tajt men statiskt istället. Först vid 3-5 tagningen har jag hittat säkerheten OCH känslan för att spela det som jag vill och känslan kan växa på en beroende av ens eget engagemang.

Helt sant är det att man inte ska jaga upp sig inför en tagning. Det är skillnad på att bara spela för dig själv och när du tryckt rec och hör klicket räkna in. Ja vad jag vill säga är väll bara slappna av så löser sig båda parametrar tillslut (känsla och tajthet).

Mixningen är en helt annan sak men då länge du kan känna dig nöjd med inspelningen så löser sig mixningen så småningom oxå. Det kanske inte låter som EMI hade släppt den men ibland är "good enough" tillräckligt.

Edit: finns inga rätt och fel eller genvägar till det perfekte ljudet..dåråååå

Edited by klasho
Link to post
Share on other sites

Varför inte lägga några timmar på att lära dig grunderna om mixning?

Det har jag gjort. Läst en hel del och kollat på videos som rekommenderats på forumet. Men delvis är min inlärningskurva inte den bästa plus att det går lång tid mellan inspelningarna. Jag förstår tex lite om hur separation av ljuden går till, teoretiskt, men när det inte blir så mycket skruvande går det väldigt sakta framåt. Ska dock kolla runt om jag kan hitta en snabbkurs i ljudmixning. Att ha nån som visar är nog optimalt för mig. Mixar i datorn föresten.

Här kan vara bra att tänka på det psykologiska fenomen som gör att en ofta tycker att det en först hör är mest rätt. Fundera lite på hur en lyssnar på covers/original, studio/live-skivor o s v.

Bra poängen där, men just i detta fallet är det nog mer det Signia poängterar, för jag spelade "exakt" samma sak varje gång. Tror iofs inte att så himla många förutom mig själv hade hört de skillnader som blir, jag hör det ju inte själv ibland knappt, ändå skulle jag direkt kunna blindtesta helheten och säga vilket som låter mycket sämre. Så nånting är det ju.

Edit - nu ändrade jag mig. Ligger nog mycket mer i det du säger än jag först tänkte.

Oj, många bra råd här annars från er alla som jag ska tänka på och testa, tack. Dr Vibe jag håller med om avdramatiseringen. Kan kanske delvis vara så att när jag sitter så länge och spelar in blir mikroskopiska detaljer till skyskrapor som egentligen bara jag själv ser/hör.

Edited by Ziggy
Link to post
Share on other sites

Alltså, vad är en "första-tagning" egentligen? 🙂 Är det ok att repa på låten innan? Hur många gånger? Hur mycket är det ok att ändra mellan två tagningar för att det ska räknas som en ny idé och inte ett försök att göra tagningen innan bättre? Det är väl också allmänt känt att t ex konsertpianister inte förbereder sig så noga och att deras första genomspelning av ett stycke alltid är det bästa?

Tycker inte någon ska försöka att direkt svara på frågorna ovan, bara ta det som en hint om att resonemanget är lite märkligt...

Håller med D Vibe om att det behövs lite avdramatisering här. Den enklaste förklaringen till att vissa får det att låta bättre än andra är sällan någon övernaturlig förmåga och talang för att sätta första-tagningar, utan som med allt annat, mycket och hårt arbete. Arbetsnarkomaner har en enormt stor fördel jämfört med de som går omkring och väntar på att den "rätta känslan" ska infinna sig.

Hade Steve Vai själv tyckt att hans mer "nerviga" solon var bättre antar jag att han hade föreberett sig mindre 🙂

Edited by JJRockford
Link to post
Share on other sites

Det har jag gjort. Läst en hel del och kollat på videos som rekommenderats på forumet. Men delvis är min inlärningskurva inte den bästa plus att det går lång tid mellan inspelningarna. Jag förstår tex lite om hur separation av ljuden går till, teoretiskt, men när det inte blir så mycket skruvande går det väldigt sakta framåt. Ska dock kolla runt om jag kan hitta en snabbkurs i ljudmixning. Att ha nån som visar är nog optimalt för mig. Mixar i datorn föresten.

Du lurar dig själv om du tror att du kan grunderna i mixning genom att läsa artiklar och kika på YouTube-videos. Du behöver sitta ett antal timmar och faktiskt försöka praktisera det som du läst om eller sett på videosarna. Det finns inga genvägar här. Ju fler timmar du sitter, desto bättre kommer du bli.

Studio har ett special-nummer som tar upp grunderna väldigt bra. Köp det och gå igenom framför allt Mixologi-delen grundligt.

Det är verkligen mycket lättare att spela in och mixa idag jämfört med några år sen, tack vare tekniken. Och visst finns det små tricks som kan lyfta en mix. Men det behövs ändå bra grundarbete och förståelse för hur instrument, effekter och annat samverkar, påverkar varandra o s v.

Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
×
×
  • Create New...