De Lyckliga Kompisarna - "De ofrivlliga konstnärerna", ny EP!

[JJRockford]

Visst blir man glad i hela kroppen när en del fortsätter att leverera år efter år? Det är tredje releasen från DLK sen återstarten för några år sen. Vitalt.

Spotify-länk.

Räknar för övrigt Mart Hällgren som en av mina största hjältar. En imponerande diskografi som i princip saknar dåliga låtar. 5 fullängdare med DLK, 4 med Total Egon, två med Ubba, plus ett antal EP:s och singlar. Har dessutom hört få eller inga basister som spelar lika oförutsägbart men samtidigt enkelt och får det att smälta in i låten.

Får hoppas dom får sitta stora genombrott snart 🙂

[Ekstasis]

Tro det eller ej men DLK var en gång i tiden på mellanstadiet mitt favoritband 🙂

Tycker fortfarande om dom, fast kanske mer på ett nostalgiskt sätt..

Deras skiva "Sagoland" tycker jag är bäst i vuxen ålder, tycker den skvian är riktigt bra fortfarande..

Tycker deras senaste släpp inte vara något vidare bra, saknar lite av vemodet i musiken men deras senaste

ep tycker jag låter helt ok rätt bra låtar men precis som med förra skivan så är produktionen väldigt klen.

[Martin]

Prodden gjorde inte musiken rättvisa

nasty diskant och platt som fan

shysta punklåtar dock

Edited September 23, 2013 by Martin

[Prelude]

Mart är nog min favoritbassist. Jag lyssnar fortfarande på deras självbetitlade skiva då och då och ryser av basgångarna.

[JJRockford]

Jag vet inte hur det är för andra, men ju mer jag lyssnar på en skiva, desto mindre bryr jag mig om produktionen. Vilket väl är tur i det här fallet 🙂

Och, om det är någon mer som märkt samma fenomen, så kan man ge sig på att lyssna på Total Egon-skivorna Mart gjort på 2000-talet. Stockholmis i mitt hjärtis finns på Spotify. Ingen vidare produktion, men mestadels kanonlåtar och kanonlir av Mart (här lirar han såklart även trummor och gitarr). "Det var inte jag", "Vi är några killar" och "Linas skog" är t ex några av favoriterna därifrån.

"Kir" från senaste DLK-ep:n tyckte jag annars var ett utmärkt exempel på DLK:s typiska vemod. Låten går väl egentligen i dur, men låtar i mina öron ändå rejält vemodig. Har från och till frasen "det var inte så jävla lätt" (angående Frans möjligheter till val i livet) på hjärnan under flera dagar 🙂

Lite kul är det väl också att han låter samma figurerar dyka upp på skiva efter skiva, i olika sammanhang? Egon, Frans, Eskil o s v.

[JJRockford]

Angående Marts basspel, så var jag för en sisådär 16-17 år sen i Göteborg vid ett par tillfällen och besökte klädaffären Moms som då låg på Vasagatan. Har ingen aning om den finns där fortfarande, eller vem som äger den nu.

Men då hette ägarna Daniel och Joakim Levin, d v s gitarrist och trummis i DLK från Sagoland och fram till nedläggningen i slutet på 90-talet.

Kändes otroligt stort att snacka med dessa båda. Och dom var mycket trevliga och pratsamma, verkade inte ha någonting emot att berätta en hel massa om både DLK och Räserbajs (där Joakim också spelade trummor).

Och Daniel pratade en hel del om hur otroligt viktigt Marts basspel var för DLK:s sound. Att det för hans del handlade om väldigt enkla och vanliga ackord på gitarr, men att basliret gjorde att det fick helt andra klanger.

Dessutom passade jag såklart på att fråga Joakim om det var sant att han på en musikmässa haft en trumsolo-duell med Nicko McBrain, som skulle ha lett till att Nicko blivit knäckt och låst in sig på ett hotellrum. Så var det inte, det var tidningarna som hade plockat upp "DLK-trummis" och sen själva bestämt att det måste vara Joakim. I själva verket var det Jouni Happala (som spelade på "Tomat", samt alla skivor efter återföreningen) som stått för utklassningen 🙂

[Prelude]

Och Daniel pratade en hel del om hur otroligt viktigt Marts basspel var för DLK:s sound. Att det för hans del handlade om väldigt enkla och vanliga ackord på gitarr, men att basliret gjorde att det fick helt andra klanger.

Exakt vad jag alltid tänkt på också! Jävligt enkla grejer blir plötsligt toksnygga. Skickligt!

[Ekstasis]

tjejen kallar honom för punkfarfar i mellansnacket 🙂

[Ekstasis]

[JJRockford]

Kul videos!

Samtidigt lite vemodiga på något sätt. Man skulle ju önska att en så superbegåvad låtskrivare och musiker som Mart efter såhär lång och trogen tjänst hade fått lite större och mer välfyllda scener att uppträda på.

Å andra sidan kanske han aldrig haft någon önskan om det, så vemodet kanske bara är mitt eget 🙂