Jump to content

About This File

NÅGON SOM VILL GÖRA EN REMIX? Det här är en låt med retro vibes som nog skulle funka

på somriga dansgolv : )




User Feedback

Recommended Comments

Kul SinSonic! Och skulle låten lyfta i den versionen så lovar jag att du får cowriting på låten. Hör av dig när du är redo, jag skickar min mail till dig i ett privatmeddelande : )

Share this comment


Link to comment
Share on other sites
Guest
Add a comment...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

  • Similar Content

    • By Calle Olsson
      Analogsynten Pro-One imponerar än idag med sitt feta sound.
      Jag hittade ett fjäderreverb i en annons för 24 år sedan. Säljaren var en folkhögskola. När jag ringde upp passade jag på att fråga om de inte hade några gamla syntar till salu. Visst hade de en gammal Pro-One.
      Jag slog till så klart och någon vecka senare landade ett paket på mina föräldrars köksgolv. Synten var defekt enligt säljaren men enda felet var lite oxid på volymratten.
      Synten var, i brist på ett svenskt ord, ”breathtaking”! Jag programmerade den inbyggda, mycket enkla stegsequencern med några steg, startade den och svepte med cut off-ratten. Fantastiskt! Upp med Osc 2 på mixerdelen. Ännu mer fantastiskt! Sen öka env mod på filtret... den här synten låter verkligen bra och fett!
      Sequential Circuits Pro-One

      Fyra gyllene år
      Pro-One såldes i cirka 10 000 exemplar mellan 1981 och 1984 och består i huvudsak av två oscillatorer, brusgenerator, vcf, vca, en moduleringsmatris, arpeggiator samt en enkel sequencer.
      På oscillator A hittar man sågtand och variabel fyrkant/pulsvåg. Båda kan avändas samtidigt. Pulsvidden på fyrkantsvågen kan regleras manuellt eller moduleras (pwm) av lfo, filter env eller oscillator B. Här återfinns även sync, vilket synkar oscillator A till oscillator B så att vågformerna startar exakt samtidigt – mycket effektfullt om de sedan moduleras individuellt av till exempel en lfo eller envelop.
      Oscillator B har även triangelvåg och en lo-switch som gör att den kan användas som en andra lfo. Båda oscillatorerna har dessutom oktavväljare och frekvensratt. Ljudet är mycket kraftfullt och organiskt. Det räcker faktiskt med en oscillator för att göra riktigt maffiga ljud och då får man många fler moduleringsmöjligheter tack vare funktionerna i oscillator B.
      Från oscillatorerna går ljudet sedan till en enkel mixer där du kan ställa nivåerna på oscillatorerna och noise/ext. Sedan går signalen vidare till ett mycket fint filter med dedikerad envelop. Det är självoscillerande och envelopen är mycket snabb och “punchy”. Jag använder ofta Pro-Ones fi lter för att skapa kraftfulla bastrummor eller Kraftwerk-slagverk.
      Det sista ljudet gör innan det når volymratten är att passera genom förstärkarsektionen, vca. Den har en likadan envelop som filtret, som lyckligtvis är lika snabb. Fantastiskt!
      Arpeggiatorfunktionen är väldigt enkel, likaså sequencern. Man kan programmera två olika sekvenser men endast tonhöjd registreras. Det är dock ack så effektivt i sin enkelhet. Jag har stått i timmar och skruvat på rattarna och transponerat sekvenser (bara att trycka in önskad tonhöjd på tangentbordet) och det låter otroligt bra! Synka ihop synten med en trummaskin eller din dator, (den kan trigga på ljud) och resultatet blir fantastiskt. Men kom ihåg att minnet är på max 40 toner.
      Avslutningsvis lite om moduleringsmöjligheterna. Om oscillatorerna är hjärtat, filtret huden och enveloperna nävarna så är modulerings-matrisen hjärnan på Pro-One. Här kan man bussa ut filter env, oscillator b eller lfo (direct/wheel) till: osc a freq, osc a pwm, osc b freq, osc b pwm och filter. Det går att välja om signalen ska gå direkt eller via moduleringshjulet.
      Finns det då inget negativt att säga om den här 40-åringen? Jo, klaviaturen lämnar en del i övrigt att önska. På nästan alla Pro-One-exemplar orsakar den problem idag. På nätet kan du dock hitta tips om hur du löser det. För ett riktigt fint exemplar får du betala ca 20 000 kronor idag.
      Sequential Circuits Pro-One
      Typ: Monofonisk analogsynt.
      Tillverkare: Sequential Circuits.
      Polyfoni: En röst.
      Minne: Nej.
      Filter: Ja, resonant lågpassfilter.
      Klaviatur: 37 tangenter F-C.
      Midi: Nej.
      Pris begagnad: Från ca 18 500 kr och uppåt.
       
      Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 3-2011
    • By Calle Olsson
      Söker du ett sound som är drömskt, futuristiskt och stilrent? Då måste du testa Musitronics klassiska phaserpedal.
      När du har skaffat en ny musikpryl är det bra att även införskaffa något som kan förändra dess klang. Mitt val när jag ska förvrida, förfula eller försköna ljud är ofta en phaser, en typ av effekt-enhet som dök upp för cirka 40 år sedan.
      Själva effekten gick att åstadkomma redan före 70-talet, men då behövdes två bandspelare och tillvägagångssättet var invecklat och tidskrävande. När phaserpedalen kom som gitarreffekt i början av 70-talet blev den därför snabbt populär.
      Så funkar phasern
      I korthet fungerar en phaser på följande sätt: Ett ljud delas upp i två likadana delar varav den ena delen får passera ett antal filtersteg. Dessa filter släpper igenom signalen opåverkad, förutom att den fasförskjuts för varje filtersteg den passerar. Fasförskjutningen beror på signalens frekvens. Efter filtren mixas de två signalerna ihop igen. När den opåverkade signalen adderas till den fasförskjutna kommer vissa frekvenser att vara ur fas och dämpas kraftigt – så kallad kamfilter-effekt.
      1975 släppte Musitronics den pedal vi nu ska titta närmare på: Mu-tron Phasor II. Förutom att det är den absolut snyggaste phaserpedalen är den också den bästa. Det är helt enkelt svårt att hamna fel med den här guldklimpen i signalkedjan. På den silverskinande Phasor II finns följande rattar: rate, depth och feedback. Rate styr hastigheten på svepet, depth hur stort svepet ska vara och feedback hur mycket av signalen som ska återkopplas. Tekniken som används, opto-omkopplare, var egentligen uttjänt redan 1974, då storebror Bi-phase (Mutron Bi-phase är två Phasor II i en och samma pedal) släpptes. Men då tekniken var mindre exakt än den modernare fet-tekniken gav den ett mer musikaliskt uttryck och blev därför snabbt populär.
      Magisk förmåga
      Jag skulle vilja påstå att samtliga inställningar på den här pedalen låter bra. Den har en, i brist på bättre ord, magisk förmåga att piffa upp ett tråkigt stråkljud och få det att sitta i mixen. Något som är viktigt för mig när jag spelar in är att få saker att hända på ett subtilt plan. Med Feedback och Depth inställda på ett lågt värde kan man liksom förändra känslan på ljudet, så att det förändras utan att lyssnaren märker att något händer – perfekt på kompgitarr eller bas och trummor.
      Phasor II är den bästa pedalen när det gäller hanteringen av de lägre frekvenserna. Andra phaserpedaler lägger liksom till ett ljud medan den här istället blandar upp grundljudet och effekten och skapar ett helt nytt ljud.
      En phaser kan användas för att skapa leslieliknande effekter. Här passar dock Mu-tron inte lika bra om man jämför med till exempel Rolands Phase Five. Phasor II är mer ”disco”. Prova att köra lövtunna stråkar som vandrar genom feedback-kretsar och optoomkopplare. Ljudet blir mjukt och vackert.
      Ett annat intressant knep för att få till sinnesutvidgande klanger är att använda sig av till exempel en Farfisa Compact från 60-talet ( jag är egentligen inget fan av 60-talet men några bra saker dök faktiskt upp) och köra den genom en Phasor II. Eftersom du kan täcka upp ett mycket brett frekvensspektrum med Farfi san blir phasersoundet enormt och liksom hypnotiskt. Detta används flitigt av band som Spacemen 3, Spiritualized och Spectrum. Hela låtar kan bygga på svep från Phasor II (eller Bi-phase).
      Dessa band är inte de enda som insett storheten i Musitronics fantastiska phasereffekter. Ladytron (som 2002 släppte Mu-tron EP), Daft Punk och Stereolab är andra exempel på kreativa musiker som använder produkterna. Lee ”Scratch” Perry fick en tidig demovariant av Bi-Phase och den kom att färga en stor del av hans musikproduktion.

      MU-TRON PHASOR II
      Typ: Phaserpedal
      Tillverkare: Musitronics Corps
      Tillverkningsår: 1975
      Begagnatpris: Från ca 2 800 kr och uppåt
      Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 5-2011
    • By side order
      Tjenare,
      Har pysslat med synthmusik under flertalet år, är medlem i ett svenskt synthband (Children Within) som spelar live lite sporadiskt. Har gjort lite remixer och covers men försöker mig också på att göra något själv. Sång är dock inte riktigt min grej, därav instrumental version länkad.
      Återkoppla gärna på SoundCloud, men för all del även här. Vore kul att höra vad folk tycker.
    • By Lars Danielsson
      I slutet av 50-talet och under 60-talet var Epiphone mest känt för sina semiakustiska elgitarrer. Men det fanns också ett gäng egensinniga plankor i sortimentet.
      En anledning till Gibsons köp av Epiphone, med lager och allt, för 20 000 dollar 1957 sägs vara att Gibson ville nå ut till återförsäljare som man annars inte nådde. Om det stämmer är det rätt logiskt att Epiphones sortiment under de första Gibsonåren utmärktes av USA-tillverkade semiakustiska elgitarrer som ganska väl matchade Gibsons eget sortiment.
      Konstig kropp
      Men Epiphone tillverkade också plankor, i flera fall budgetmodeller, som skilde sig från Gibsons modeller. Visst fanns det likartade modeller, med likartad konstruktion, men kroppsformen skiljer sig åt i de allra flesta fall.
      Inte minst intressant för samlare är att Epiphonemodellerna är billigare än motsvarigheterna från Gibson. Man kan hitta exemplar från början av 60-talet för under 1 000 dollar. Den enklaste av Epiphonemodellerna hette Olympic. Den började livet 1960 som en kopia av Gibsons enkelhornade Melody Maker med en enkelspolig mikrofon vid stallet, men modellerna kom snart att utvecklas åt olika håll.

      Dubbelhornad
      1963 gjordes den om med samma kroppsform som Epiphones andra plankor. Men Gibsoninfluenserna levde kvar i varianten Special som kom 1962. Den såg ut som en dubbelhornad Melody Maker. Dessutom hade varianten Double, med två mikrofoner, Gibsonutseende till en början. Coronet, Crestwood och Wilshire hade det typiska Epiphoneutseendet, men med rätt stora variationer. De två första kom 1958 och Wilshire 1959.
      Det var frågan om dubbelhornade skapelser, men det undre hornets längd varierade kraftigt genom åren. Likaså typen av mikrofoner. Coronet hade en mikrofon, först Epiphones egna ”New York”, sedan en P90. Crestwood hade först två New York, sedan två vanliga minihumbuckers. Wilshire började med två P90, som byttes till två minihumbuckers. Alla tre hade ibland svajstall.
      Fasansfulla nyutgåvor
      En annan sak som varierade var huvudet. Allt eftersom fick de olika modellerna det übercoola huvudet av typen ”batwing”. Från början hade de traditionella huvuden med tre stämskruvar på varje sida.
      I skiftet mellan 1960- och 70-talen upphörde tillverkningen av de här plankorna. Under årens lopp har det kommit en del mer eller mindre fasansfulla nyutgåvor. Värst av alla var kanske en USA-tillverkad Coronet med uppochnervänt bananhuvud, Floyd Rose-stall och en fullvuxen humbucker vid stallet som tillverkades 1991-1994 (usch!).
      I november, 2012 tog Gibson/Epiphone sitt förnuft till fånga och släppte en tämligen vintagetrogen nyutgåva av Wilshire med mini-humbuckers som kunde hittas för drygt 2 500 kronor ute i handeln.
      Personligen skulle jag slå till direkt om Epiphone släppte en Olympic med ”Epiphoneutseende” som höll åtminstone hyfsad kvalitet.
      Värt att nämna är att Coronet även såldes under varumärket Dwight. Ibland brukar dessa nämnas med särskild kärlek i rösten av fantaster. ■
      Källor:
      Epiphone The Complete History, av Walter Carter.
      The Unofficial Epiphone Wiki.

      Epiphoneplankor

      Vad: Billiga elgitarrmodeller från Epiphone 1958-1970.
      Modeller: Olympic, Coronet, Crestwood och Wilshire.
      Idag: Billigare alternativ till Gibsons motsvarande modeller för samlare.
      Kända gitarrister som använt modellerna: Jimi Hendrix, Johnny Winter, Kurt Cobain, Paul Gilbert och Steve Marriot.
      Nyutgåva: Epiphone ‘66 Wilshire som kostar från ca 4 500 kr.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 11-2012
    • By Calle Olsson
      PPG Wave 2 är en hett eftertraktad kultklassiker från 80-talet som har använts av Depeche Mode, David Bowie och Pet Shop Boys bland många andra.
      I mitten av 70-talet jobbade det tyska geniet Wolfgang Palm med att bygga modularsyntar till Tangerine Dream och andra band. Redan på ett tidigt stadium blandade han in digitala lösningar i sin instrumentdesign. Det ledde fram till ett antal modeller, bland andra Wavecomputer 360, som faktiskt var helt digitala. Dock fanns det vid den tiden inte teknik som var tillräckligt bra för att skapa det Palm hade i sitt huvud. I stället började han titta bakåt, och framåt. Framåt i form av att uppfinna den magnifika wavetable-syntesen, och bakåt genom att låta de digitala vågorna flöda genom klassiska analoga filter (vcf) samt analoga förstärkare (vca).

      Wavetable-tekniken
      En wavetable är en samling encykelsvågformer. I PPG:n finns 30 stycken wavetable och varje wavetable består av 64 vågformer.  Med hjälp av Waveform-ratten bestämmer man vilken av de 64 vågformerna man vill lyssna på. Vågformerna i en wavetable kan vara snarlika varandra, med olika övertonsspektrum, men de kan också vara helt olika varandra. Med hjälp av en moduleringskälla kan man växla mellan olika vågformer som man vill ska spelas upp. Moduleringskällorna kan vara till exempel lfo:n, en envelopgenerator, keyboardtracking och moduleringshjul.
      Om man till exempel använder lfo:n för att modulera vilken vågform som spelas upp så kan man simulera pwm eller oscillatorsync. Wavetables kom att bli ett av de mest använda sounden inom populärmusik under 1980-talet och användes bland annat av Depeche Mode, Gary Numan och Front 242.
      Före midi
      1982 kom PPG Wave 2.2. Den presenterades på Frankfurt-mässan det året tillsammans med Waveterm, en modul med fler funktioner till PPG 2.2. Detta var året innan midi blev världsstandard, och på Wave 2.2 fanns ett av Palm designat snabbare och stabilare system för digital kommunikation mellan musikinstrument, men tyvärr stannade det där. De flesta PPG:erna byggdes i stället om för midi.
      Wave 2.2 består av två huvudblock: en digital och en analog panel. Den digitala styr oscillatorerna och sequencern, och den analoga styr filter och förstärkare. Varje ratt har två funktioner och man byter enkelt mellan dem genom att trycka in en knapp. Tysk funktionalitet. De värden man rattar in syns i en stor tvåradersdisplay så man har god översikt under tiden man programmerar ljuden.
      Digitala oscillatorer
      Känslan av att spela på Wave 2.2 är verkligen speciell. Designen känns futuristisk både utseendemässigt och ljudmässigt. Det går att få till otroligt rena digitala klanger som lever på samma sätt som en vco. Dessutom är själva ljudkvaliteten ypperlig, och en ren ofiltrerad vågform har ett slags skivinspelningskänsla över sig. Som att någon har plockat fram det allra bästa ur klangen, det som får öron och själ att vibrera i takt med varandra.
      PPG Wave 2.2 har två oscillatorer per röst som kan producera 30 gånger 64 olika "single waveform cycles" vardera.  De härstammar från bland annat akustiska pianon och saxofonsamplingar. Dessutom går det att tillföra och redigera helt nya. Variationsrikedom är en underdrift.
      Det går att skapa de flesta ljudkaraktärer med en PPG Wave 2, både digitala och analogliknande. Dessutom har Wave 2 den speciella kvaliteten att kunna ta över ett ljudlandskap men även kunna ligga perfekt i bakgrunden – ett sant nöje att mixa.
      Analoga drömmar med SSM 2044
      PPG Wave 2.2 har samma underbara filterchip, SSM 2044, som återfinns bland i annat Fairlight II och Korg Polysix. Krämigt och härligt, med en mycket musikalisk resonans som blandar sig med ljudet snarare än lägger sig ovanpå. Man kan styra filtrets cut off frequency från en dedikerad adsr, lfo eller via keyboard-tracking.
      För att programmera de olika parametrarna på synten väljer man via en nummersats vilken parameter, och sedan skruvar man en av de åtta rattarna till önskat värde. Varje ratt har dessutom två funktioner (därav Multiple function) som väljs genom ett enkelt knapptryck. Själva känslan är som en klassisk analogsynt fast ljudet är annorlunda – om man vill.
      På den analoga kontrollpanelen hittar vi, förutom filtret, även syntens lfo och tre envelopformare – två stycken adsr och en tredje som bara har attack och decay. Den sistnämnda används för att styra tonhöjd på oscillatorer eller suboscillatorer.
      På PPG Wave 2.2:s digitala panel har du även tillgång till en intressant, om än rätt svårjobbad, åttaspårs-sequencer. Har du suttit med Logic eller Pro Tools en längre tid kan den kanske kännas en aning gammalmodig. Man kan i alla fall spara 1 000 toner fördelat på 10 sekvenser, som kan vara polyfoniska. Arpeggio-mode finns också för enklare slingor. Programmering av gamla hårdvarusequencrar är en fröjd när det väl börjar klarna. Begränsningar blir möjligheter och känslan av old school-datorprogrammering är inte helt avlägsen.
      Vill du få en uppfattning av hur PPG Wave 2 låter kan du testa pluggen PPG Wave 3.V från Waldorf, som är en emulering av hårdvaran. https://waldorfmusic.com/en/overview


      PPG Wave 2

      Tillverkare: PPG.
      Modell: Wave 2.2.
      Typ: polyfonisk digitalsynt.
      Tillverkningsår: 1982.
      Polyfoni: 8 röster.
      Sequencer/arpeggio: ja/ja.
      Minne: 200 ljud.
      Filter: 24 dB voltstyrt lågpassfilter.
      Keyboard: 61 tangenter C–C.
      Prisläge: cirka 110 000 kronor på begagnatmarknaden.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2012
  • Senaste låtarna

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.