Jump to content
  • Tankar om framtidens musikproduktion


    Jon Rinneby

    FREDAGSTIPSET: Vi går sakta men säkert mot en framtid där vardagen blir allt mer automatiserad och i många fall även förenklad. En trend som också visar sig inom musikproduktion. Många av oss letar efter quick-fixes, vare sig det handlar om att må bättre, få en bättre relation eller skapa bättre mixar. Kan detta få några konsekvenser mån tro?

    hand-1571852_1920.thumb.jpg.5a5ef9d24dbf7ec045f2b8bc12bd7ef8.jpg

    Det finns idag en uppsjö pluggar och hjälpmedel som gör sitt bästa (och mer där till) för att göra livet så enkelt som möjligt för oss som jobbar med musikproduktion. Något jag personligen ser positivt på så länge det leder ett önskvärt resultat, inspelning, mixning och mastring är ju tillräckligt svårt som det är. Men vad händer om vi tar det hela till sin spets?

    Lek med tanken att det i framtiden bara finns en sorts lyssning. En perfekt lyssning som alla har tillgång till och som låter optimalt överallt eftersom den anpassar sig till sin omgivning – både högtalare och hörlurar. Spekulera sedan vidare kring att en mall arbetas fram för hur starkt du ska mixa olika instrument för att dessa ska gå fram så bra som möjligt i just denna lyssning. Det skulle finnas ett mixrecept för varje genre. Vidare har tekniken blivit så bra att pluggarna nu själva kan ställa in bästa möjliga inställningar för varje instrument, oavsett hur du spelat in och detta med hänsyn till övriga instrument i mixen med allt vad panorering, eq, kompressor och reverb heter. Onödig botten skärs bort, resonanstoppar åtgärdas, dynamik utjämnas, separation mejslas fram och så vidare. Bara för sakens skull slänger vi dessutom på en ny optimal intelligent mastringsplugg som sköter den sista finpoleringen, i fall något mot förmodan skulle vara obalanserat. Det är naturligtvis fortfarande viktigt att skriva bra låtar (vilket är ett kapitel i sig) men hela den kreativa produktionsprocessen är nu automatiserad och plötsligt har alla samma möjlighet att låta ”lika bra” ur ett mix- och mastringsmässigt perspektiv. Slutet gott allting gott.

    Är det inte precis detta vi alla eftersträvar, den perfekta mixen? Ja och nej. Du vill naturligtvis att din musik ska låta bra överallt i alla ljudsystem, men detta mål är sekundärt och många gånger är ”tillräckligt bra” just precis tillräckligt bra. Vad du egentligen vill är att din musik ska nå fram till lyssnaren och beröra. Musik handlar nämligen inte om att vara tillrättalagd, den handlar precis som med all konst om att väcka känslor, om att känna saker.

    Med ovanstående tankeexperiment i åtanke skulle all musik till slut låta mer eller mindre likadant, förutom själva låtarna och framförandet. Detta skulle förmodligen bli väldigt tröttsamt att lyssna på i längden och musik, oavsett genre, skulle flyta ihop till en grå oidentifierbar massa. Men ganska snart hade (med största sannolikhet) en motreaktion uppstått och med den nyskapande uttrycksformer. Vi hade antagligen gjort precis vad som helst för att bryta oss loss från denna ”perfekta värld” bara för att höras, lite som punken gjorde revolt under mitten av 70-talet. När saker (läs konst) blir förutsägbart blir det med ens tråkigt, även om vi matas att tro motsatsen.

    Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har alla olika mål med vår musik – vår konst, men gemensamt för de flesta är nog ändå att sticka ut på något sätt, att förmedla ett budskap, att väcka känslor. Konst får oss att se samband mellan nutid, dåtid och framtid. Konst får oss att tänka i nya banor och blir mer kreativa. Musik mår alltså bra av att vara gränsöverskridande och nyskapande och när allt stöps i samma form blir den genast mindre intressant. Så oavsett vilka algoritmer och hjälpmedel framtiden har att erbjuda så tror jag att människan kommer att känna ett starkt behov av att vara delaktig i den kreativa processen, av att skapa och i förlängningen bryta sig loss och trampa ny mark. 

    Konsten mår bäst av att vara fri, precis som människorna – Martina Montelius, författare och dramatiker

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.



    User Feedback

    Recommended Comments

    Kan bara hålla med 100% i allt du skriver.

    Inspelningstekniken idag med alla "fantastiska" pluggar leder oss fram till att allting låter i princip likadant ljudmässigt.

    Om man lyssnar på gamla vinylskivor från 70 och 80 tal, så hör man att olika ljudtekniker, olika producenter har satt sin personliga prägel på inspelningarna. Många av dom inspelningarna skulle inte hålla måttet med dagens sätt att mäta och tänka. Men det var personligt, och man kunde ha favoriter, inte bara i musiken, utan också i "soundet".

    Man får bara hoppas att den fantastiska tekniken som finns tillgänglig idag, inte överskuggar den personliga "touchen" på musiken, oavsett genre.

    Det behöver inte vara "perfekt" för att låta bra.

     

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Dagens fredagstips inleds med en enkel fråga: Vad är egentligen en mix? Fundera över detta en stund…

      Innan jag själv försöker mig på att ge ett någorlunda rättvist svar vill jag att vi backar några steg, närmare bestämt ungefär 40 år. På den tiden var nämligen mixning inte ett separat jobb (som det ofta är idag), utan en naturlig del av själva inspelningen. Det var alltså den som spelade in, ofta ljudteknikern, som också mixade. Att anlita en ”mixare” på den tiden vore näst intill befängt och skulle dessutom kosta på tok för mycket. Jag har tidigare skrivit att 80-90% av soundet sitter i själva inspelningen och musikernas prestation, vilket är/var ännu mer sant om vi blickar bakåt i tiden.
      Experimentellt
      Under slutet av 60- och 70-talet blev artisterna allt mer experimentella, vilket också ställde högre krav på den som spelade in och stod för slutproduktionen. Effekter började läggas på i efterhand och blev snart en del av soundet, på ett sätt som tidigare inte existerat. Vad vore exempelvis Cheer utan sin autotuner i Believe eller varför inte vocodern i Daft Punks Instant Crush? - för att nämna några lite modernare exempel. I själva verket finns det idag många genrer som inte skulle existera överhuvudtaget utan mixningen som fenomen. Hela den elektroniska scenen är ett tydligt exempel på detta.
      För att återgå till ursprungsfrågan om vad en mix egentligen är så handlar det i sin allra renaste form om balans. Balans mellan olika instrument, som tillsammans utgör en helhet. Men mixning handlar också om samspelet mellan olika instrument och om förståelsen att ”allt påverkar allt”. Om du minskar, eller ökar ett frekvensområde på en viss kanal, påverkar detta inte enbart just den kanalen, utan även hela mixen. Ju mer du rattar, ju längre från ursprungsljudet kommer du. Detta kan naturligtvis vara önskvärt i vissa sammanhang, eller också inte.
      Begränsningen
      Är det något jag lärt mig under alla år som musikproducent (eller vad jag nu ska kalla mig) så är det att begränsa mig. Vi lever, som vi alla vet i, en tid där möjligheterna i stort sätt är oändliga. Du kan skruva och ratta i stort sätt hur mycket som helst när du mixar. Detta leder inte bara till att vi får svårt att färdigställa våra mästerverk, vilket i sig naturligtvis är problematiskt. Nej, i förlängningen innebär detta något långt mycket värre: Vi glömmer bort att lyssna. Med så många effekter och justeringsmöjligheter till hands tröttar vi snabbt ut öronen och likt robotar jobbar vi snart på rutin, utan att vi ens märker det. Vi testar både det enda, det andra och det tredje, eller så skruvar vi på så som vi alltid gjort. Nu låter det kanske som att jag målar upp ett skräckscenario, vilket inte alls är min mening. Men jag är ändå ganska säker på att vi alla då och då skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och bara lyssna och fundera över vad vi faktiskt håller på med.
      Utmaningen
      Därför föreslår jag en utmaning nästa gång det är dags för mix. Jag vill att du begränsar dig till det allra mest fundamentala:
      Volym Panorering Equalizer, men endast low-cut och high-cut! Dessa tre ska tillsammans utgöra grunden för hela soundet, varken mer eller mindre. Vi ska dock göra det lite enklare för oss genom att tillåta valfri equalizer och kompressor, som du får ratta på precis hur du vill, på varje gruppkanal och på mastern. Men de individuella kanalerna får endast vara berörda av ovannämnda tre. Att endast använda low-cut och high-cut på varje kanal är en utmaning, men också en nyttig sådan. Slutligen är det fritt fram att krydda med reverb och delay efter tyckte och smak.
      Detta arbetssätt kan säkert kännas onödigt enkelt, för att inte säga snävt. Och visst, det kan jag hålla med om. Men du kommer i alla fall inte glömma bort att lyssna!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Fredagen den 13 är årets minst otursdrabbade dag och vad bättre än att fira detta med tre små knep som förhoppningsvis kan ge dina mixar lite mer djup, bredd och bättre separation?

      Mixa i mono
      Ett gammalt och beprövat knep, som faktiskt fungerar. Om du mixar i mono får du ofta bättre separation i stereo, eftersom du då tvingas jobba med equalizer, kompressor, reverb och delay, utan fördelen att kunna panorera för att skapa plats. Först när bitarna fallit på plats är det dags för panorering och vips har du (förhoppningsvis) skapat en mix med mer tydlighet, bredd och separation. Gör dock inte misstaget att tro att din mix ska låta ”bra” i mono, detta är bara ett arbetssätt. The Red Hot Chili Peppers Californication mixades nästan uteslutande i mono. En hyfsat välljudande platta för övrigt, eller hur?
      Läs gärna fredagstipset Testa att mixa i mono!
      Fega inte med panoreringen
      Med detta sagt är det allt för vanligt med subtil planering, speciellt bland studiorävar som gärna mixar i hörlurar, vilket ofta leder till en ganska platt ljudupplevelse. Visst kan en för bred mix lätt tappa fokus, men här gäller det att planerna. Placera ut dina instrument på ett sådant sätt att de fyller ut hela stereobilden från höger till vänster, speciellt i refrängerna om dessa ska låta breda. Att panorera vissa instrument (som exempelvis gitarrer eller överhäng) 100% höger respektive vänster är inte alls ovanligt. Det är dock av yppersta vikt att det inte tippar över på någon sida. Baskagge, bas, virvel och sång ska i 99 fall av 100 ligga centrerade i mitten. Jag brukar tänka som så att: ju mer basrikt och fundamentalt innehåll, ju närmare mitten ska detta också ligga. Läs gärna på om LCR panning (vänster-mitten-höger-panorering) vilket är minst lika älskat som hatat.
      Lika olika
      Många mixar genom att panorera instrument med liknande karaktär (exempelvis två akustiska gitarrer) till höger respektive vänster, i hopp om att skapa mer bredd. Ett knep som faktiskt många gånger fungerar och dessutom hjälper till att skapa en känsla av enighet. Med detta sagt kan det ändå vara en idé att få dessa instrument att dra nytta av varandra än mer genom kompletterande eq-justeringar. Exempelvis, om du boostar 5000 Hz på den ena gitarren, så kan du sänka 5000 Hz på den andra, vilket ger två uppenbara fördelar: dels frigörs frekvenser, vilket skapar bättre separation i mixen, eftersom de båda gitarrerna inte längre bråkar (lika mycket) om samma utrymme. Vidare förbättras stereobilden, eftersom skillnaden mellan höger och vänster nu blir tydligare = mindre grötigt/stökigt.
      Att jobba kompletterande med equalizer och panorering på detta sätt är ett av de absolut bästa och mest avgörande knepen för att få till en bredare och luftigare mix. För att sammanfatta:
      Om vänster och höger kanal låter för lika, uppfattas mixen som mindre bred. Det är därför även en god idé att sprida ut instrument med olika karaktär över hela stereofältet och inte bara förlita sig på equalizer och panorering. Givetvis kan (och bör) du även jobba med olika sorters reverb och delay för att skapa än mer djup. Men detta är ett kapitel för sig.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Jag minns när jag var blott en tonåring och mixade ett av mina första alster. Utan några som helst förkunskaper kastade jag mig in i projektet och började ratta.

      När jag nu lyssnar på resultatet 23 år senare slås jag av att det faktiskt låter ganska bra. Hur kommer detta sig?
      Svaret är naturligtvis mångbottnat, men i grunden handlar det om att jag då lyssnade mer än jag tittade. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med och tvingades därför att använda mina öron istället för mina ögon. Med anledning av detta går vi därför idag till botten med det mest fundamentala, nämligen equalizern och sju vanliga problem vi förmodligen alla stöter på då och då.
      Se men inte höra
      Eller som Chris från Airwindows säger ”In mix, no-one can hear your screen”. Vad detta i praktiken innebär att du inte ska lita på hur exempelvis equalizerinställningarna ser ut, utan på hur det faktiskt låter. Att skruva ljud har ingenting med hur det ser ut att göra. I dagens digitaliserade värld är det oerhört lätt att bli distraherad, vilket är viktigt att vara medveten om. Du blir attackerad från alla håll och kanter med tjusiga gränssnitt och dansande mätare. Det visuella kan (och kommer) att lura dig gång på gång, vare sig du vill eller inte.
      Ett användbart knep som dock kan underlätta i sammanhanget är att du rattar precis som vanligt, för att sedan klicka av och på bypass-knappen samtidigt som du blundar. Låter det verkligen bättre? Eller ser det kanske bara bättre ut? Med detta sagt finns det naturligtvis även fördelar med det visuella. Speciellt om du vill råda bot på hög- eller lågfrekvent material som du annars inte skulle höra, men som äter upp onödig energi.
      Bara för att
      Med detta sagt behöver inte alla kanaler equalizer. Du behöver inte ratta på samtliga kanaler ”bara för att du kan”. Equalizern behövs bara om du vill förändra ljudet, inte annars. Men… Alla spår kan väl alltid låta lite bättre, kanske du tänker? Nja, detta är en sanning med modifikation. Fråga dig då hellre: Måste den här kanalen verkligen justeras? Ibland räcker det gott med att bara sänka eller höja volymen. Kom ihåg att 80-90% av en mix bara är volym och panorering, resten är grädde på moset.
      Filter hit och filter dit
      Du är långt ifrån ensam om att lägga högpass-filter på samtliga kanaler, eller low-cut/ high-pass som det också smått förvirrande kallas. Detta är en god tanke eftersom mycket energi samlas i botten och mixen lätt låter otydlig och ofokuserad av för mycket sub/bas. Men det finns en fara med detta tillvägagångssätt, eftersom mixen då lätt förvandlas från luddig till steril och tunn.
      ”Skär bort det som ändå inte hörs” är ett argument som ofta dyker upp. Nej, det kanske inte hörs, det är helt riktigt, men det kanske känns? Och det är precis detta musik handlar om, att det ska kännas. Självklart ska du använda högpass-filter på kanaler där det behövs, men verkligen inte på allt. Ju fler instrument du har att jobba med ju viktigare är det att du håller koll på dina filter. För mycket, eller för lite av det goda är sällan gott.
      Läs gärna fredagstipset Passa dig för högpass- och lågpassfilter.
      Summan av kardemumman
      Målet mixning är att få samtliga kanaler att låta bra tillsammans, en välljudande helhet, varken mer eller mindre. Problemet är bara att allt för många inte tänker på detta sätt. Allt för många rattar för mycket equalizer i solo-läge, vilket osökt leder oss in på visdomsordet (som gång på gång tåls att upprepas likt en gammal skiva): Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte fungerar i mixen. I sololäget går det inte att höra hur ett instrument passar ihop med ett annat, eller tjugo till för den delen. Och faktum är att det många gånger faktiskt låter sämre om du uteslutande jobbar på detta vis. Det ska dock understrykas att sololäget är en oumbärlig hjälpreda, för att inte säga en direkt nödvändighet, när du ska leta upp och råda bot på problemfrekvenser.
      Problem att lösa rätt problem
      Det är inte ovanligt att rattande på equalizern löser ett eller flera problem, men samtidigt skapar ett annat. Det är då fel verktyg för uppgiften. Den traditionella equalizern är bra på att lösa problem som är bestående genom hela mixen. Som exempelvis för mycket sub-bas på en gitarrkanal, eller väsande och diskantrika cymbaler. Men så fort det handlar om problem som kommer och går, blir verkligheten en annan. Den dynamiska equalizern är då ett betydligt bättre val, eller varför inte gammal hederlig multibandskompression?
      Mellanregister eller mellanmjölk?
      En mix utan ett välbalanserat mellanregister är ungefär lika roligt att lyssna på som det är att dricka mellanmjölk… Hmm, detta må vara en av de sämsta liknelserna genom tiderna, men faktum kvarstår: Mellanregistret är direkt avgörande för hur en mix upplevs. Det är här som våra öron är som mest känsliga och det är också här som flest instrument slåss om utrymmet. Och slutligen är det den del av frekvensspektrumet som är mest konsekvent bland olika högtalare. Mellanregistret är musikens hjärta och själ, att ignorera detta är att ignorera musiken överhuvudtaget.
      Volym
      Det är allt för vanligt att gemene hen sträcker sig efter equalizern och boostar hej vilt för att ett instrumentet ska höras mer i mixen. Men det finns en betydligt enklare lösning. Nämligen… Volymreglagen på mixern. Många problem kan faktiskt lösas genom att dra lite i reglarna, så varför krångla till det?
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Att köpa pluggar till ditt DAW är lite som att köpa ett antivirusprogram. Det behövs egentligen inte, om du är noggrann och vet vad du håller på med det vill säga.

      Samtidigt kan nya pluggar underlätta och spara tid och inte minst sätta lite sprätt på kreativiteten. De medföljande effekterna i ditt DAW duger garanterat mer än väl, oavsett viket inspelningsprogram du använder.
      Med detta sagt vill jag ändå rekommendera ett gäng lite biliggare pluggar och lika många gratisalternativ, som förhoppningsvis kan få din sång att nå nya höjder.
      Celemony Melodyne 4 essential

      Sura toner kan förstöra vilken sångtagning som helst. Detta råder Melodyne bot på. Essential är den lite enklare varianten.
      Hemsida: www.celemony.com
      Pris: 99 Euro
      Gratisalternativ: MeldaProduction MAutoPitch
      Toneboosters Sibalance

      Starka konsonanter kan vara svåra att kontrollera, speciellt med bristande sångteknik och lite billigare mikrofoner. Sibalance löser detta med bravur.
      Hemsida: www.toneboosters.com
      Pris: 40 Euro (Ingår i Bustools 3)
      Gratisalternativ: Digitalfishphones Spitfish
      Waves Renaissance Vox

      En jämn och fin sångprestation är A och O för ett professionellt intryck. Renaissance Vox tar dig dit utan krusiduller.
      Hemsida: www.waves.com
      Pris: 45 dollar
      Gratisalternativ: Klanghelm DC1A
      Audiothing TYPE A

      Ibland behöver sången det där lilla extra. TYPE A ger luft och tydlighet utan att låta ansträngt eller onaturligt. Fungerar även på andra instrument.
      Hemsida: www.audiothing.net
      Pris: 49 Euro
      Gratisalternativ: Fine Cut Bodies La Petite Excite
      Soundtoys Little MicroShift

      Leadsång och körer mår ofta bra av att breddas en aning. Detta ordnar Little MicroShift på enklaste möjliga vis.
      Hemsida: www.soundtoys.com
      Pris: 79 Euro
      Gratisalternativ: ADT - Artificial Double Tracking
      Valhalla VintageVerb

      Ska du ha endast ett sångreverb så är det VintageVerb som gäller. Låt inte namnet lura dig, detta är ett mångsidigt reverb som fungerar på allt och lite till.
      Hemsida: https://valhalladsp.com/www.valhalladsp.com
      Pris: 50 dollar
      Gratisalternativ: Voxengo OldSkoolVerb
      BONUSPLUGG: Proximity från Vladg and Tokyo Dawn Labs är en användbar gratisplugg som låter dig manipulera avståndet till mikrofonen i efterhand. Mycket trevlig och lättjobbad.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag belysa fenomenet – eller snarare problemet – frekvensmaskering. I all sin enkelhet handlar det om att ett eller flera starka ljud maskerar svagare ljud vid närliggande frekvenser.

      Det handlar alltså om hur vi människor uppfattar ljud, och då speciellt om två eller flera toner spelas upp samtidigt. Om den ena tonen är starkare än den andra kommer denna automatiskt att överlappa och maskera den svagare. Du hör då inte längre två toner, utan bara den som låter mest. Enkelt uttryckt fungerar våra öron som så att de har svårt att skilja mellan ljud som upptar samma eller närliggande frekvenser. Detta är ett mycket vanligt problem när det kommer till mixning och mastring.
      Ett klassisk exempel är baskagge och bas. Dessa instrument delar många gånger på samma låga frekvensområde, vilket gör att exempelvis baskaggen kan förlora tydlighet om basen är för stark, eller har för mycket lågfrekvent innehåll. Likväl är området 350-400 Hz extremt känsligt, då de flesta instrument har sina fundamentala frekvenser här: Sång, gitarr, piano, stråk, syntar och så vidare. Och det är just precis av denna anledning som många mixar kan framstå som luddiga eller otydliga.
      Okej jag förstår – men vad är lösningen?
      Först av allt är det viktigt att förstå att problemet inte alltid ligger i själva mixen, utan ofta uppstår redan under inspelningen. Fundera över alltid över vilka frekvenser som är viktiga och tas upp av varje instrument, nästa gång du spelar in. Du behöver inte ”höra” exakta frekvenser, detta är orelevant, utan fokusera snarare på hur de olika ljuden/instrumenten passar ihop, så att de inte bråkar naturligt. På detta sätt kommer du underlätta mixningen något enormt, eftersom varje instrument då redan från början har sin tydliga plats.
      Med detta sagt finns det naturligtvis vissa saker du kan göra i mixen för att råda bot på just frekvensmaskering.
      1. Volym. Det första du ska fundera över är en så enkel sak som volymförhållandet mellan olika instrument. Är det så att ett instrument inte hörs tillräckligt? Då kan det mycket väl vara så att ett annat instrument har för stark volym, snarare än att du måste höja det som är svagt. Om du däremot har för vana att höja det som inte hörs blir det snart en katt och råtta lek som inte sällan slutar i att hela mixen fallerar. Kom ihåg: Mixning handlar till största del om volym och panorering. Vilket leder oss in på nästa punkt.
      2. Panorering. Om två eller flera instrument upptar samma frekvensområde hjälper det många gånger att placera dessa på olika platser i stereobilden, med hjälp av panorering. Detta går naturligtvis inte med element som vanligtvis ligger i mitten, som baskagge, bas, leadsång och virveltrumma. Vilket, ja du gissade rätt, leder oss in på nästa punkt.
      3. Equalizer. Här är tricket att identifiera vilka instrument som ska få stå i rampljuset. Är det basen snarare än baskaggen? Ja, då ”måste” du helt enkelt skära borta en hel del runt 80-100 Hz (där mycket av basens låga energi sitter) från baskaggen och kanske till och med boosta lite här på basen. Det handlar om att ge och att ta och att lämna plats. Många gånger hjälper det att spela upp två instrument samtidigt (som krockar frekvensmässigt). För att sedan svepa med en kraftigt boostad equalizer (med smalt Q-värde på exempelvis 10-12) på instrumentet du vill ska lämna plats. När du hittar området som grötar, skär du helt enkelt bort detta. Detta är inte magi, utan ren praxis. En minskning med 5-6 dB räcker i de flesta fall, ibland mindre.
      Lite allmänna tips
      Om du jobbar med en mix med många spår är frekvensmaskering av naturliga själ ofrånkomligt. Fundera då över vilka element som är viktigast och lägga störst fokus på dessa. Övriga instrument får hamna i bakgrunden. Behövs verkligen alla kanaler?
      Använd alltid equalizern som en sista utväg. Börja med volym, sen panorering och sist eq. Ett hett tips är att jobba med volym- och panoreringsautomatisering. Tidskrävande ja, men ack så värt besväret, då hela mixen garanterat blir mer intressant att lyssna på.
        Många gillar att använda low-cut på samtliga kanaler utom baskagge och bas, för en tydligare botten. Här råder det delade meningar och det handlar också mycket om lyssning och erfarenhet. Hur som helst är det ett beprövat knep som många förespråkar. Slutligen vill jag lyfta en liten tankeställare… Är det verkligen alltid önskvärt att undvika frekvensmaskering, till varje pris? Många gånger ja, men… Vissa mixar kanske mår bra av att vara lite grötiga och otydliga? Det kanske ger en viss charm att mixen inte är så ”perfekt” eller klinisk? Som en gammal tecknad film. Något att fundera över.
      BONUSTIPS: Spana in pluggen Trackspacer som är ett utmärkt alternativ för att få instrument att komma bättre överrens i mixen.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • mixakuten_ingang.jpgMIXAKUTEN
    Som medlem får du kostnadsfri hjälp med mixning eller mastring av din låt.
    Läs mer >

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.