Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Så undviker du frekvensmaskering


    Jon Rinneby

    FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag belysa fenomenet – eller snarare problemet – frekvensmaskering. I all sin enkelhet handlar det om att ett eller flera starka ljud maskerar svagare ljud vid närliggande frekvenser.

    ingang_3872395688.jpg.901cbf942e0ffe0c653ed3bd2dcfd9ab.jpg

    Det handlar alltså om hur vi människor uppfattar ljud, och då speciellt om två eller flera toner spelas upp samtidigt. Om den ena tonen är starkare än den andra kommer denna automatiskt att överlappa och maskera den svagare. Du hör då inte längre två toner, utan bara den som låter mest. Enkelt uttryckt fungerar våra öron som så att de har svårt att skilja mellan ljud som upptar samma eller närliggande frekvenser. Detta är ett mycket vanligt problem när det kommer till mixning och mastring.

    Ett klassisk exempel är baskagge och bas. Dessa instrument delar många gånger på samma låga frekvensområde, vilket gör att exempelvis baskaggen kan förlora tydlighet om basen är för stark, eller har för mycket lågfrekvent innehåll. Likväl är området 350-400 Hz extremt känsligt, då de flesta instrument har sina fundamentala frekvenser här: Sång, gitarr, piano, stråk, syntar och så vidare. Och det är just precis av denna anledning som många mixar kan framstå som luddiga eller otydliga.

    Okej jag förstår – men vad är lösningen?
    Först av allt är det viktigt att förstå att problemet inte alltid ligger i själva mixen, utan ofta uppstår redan under inspelningen. Fundera över alltid över vilka frekvenser som är viktiga och tas upp av varje instrument, nästa gång du spelar in. Du behöver inte ”höra” exakta frekvenser, detta är orelevant, utan fokusera snarare på hur de olika ljuden/instrumenten passar ihop, så att de inte bråkar naturligt. På detta sätt kommer du underlätta mixningen något enormt, eftersom varje instrument då redan från början har sin tydliga plats.

    Med detta sagt finns det naturligtvis vissa saker du kan göra i mixen för att råda bot på just frekvensmaskering.

    1. Volym. Det första du ska fundera över är en så enkel sak som volymförhållandet mellan olika instrument. Är det så att ett instrument inte hörs tillräckligt? Då kan det mycket väl vara så att ett annat instrument har för stark volym, snarare än att du måste höja det som är svagt. Om du däremot har för vana att höja det som inte hörs blir det snart en katt och råtta lek som inte sällan slutar i att hela mixen fallerar. Kom ihåg: Mixning handlar till största del om volym och panorering. Vilket leder oss in på nästa punkt.

    2. Panorering. Om två eller flera instrument upptar samma frekvensområde hjälper det många gånger att placera dessa på olika platser i stereobilden, med hjälp av panorering. Detta går naturligtvis inte med element som vanligtvis ligger i mitten, som baskagge, bas, leadsång och virveltrumma. Vilket, ja du gissade rätt, leder oss in på nästa punkt.

    3. Equalizer. Här är tricket att identifiera vilka instrument som ska få stå i rampljuset. Är det basen snarare än baskaggen? Ja, då ”måste” du helt enkelt skära borta en hel del runt 80-100 Hz (där mycket av basens låga energi sitter) från baskaggen och kanske till och med boosta lite här på basen. Det handlar om att ge och att ta och att lämna plats. Många gånger hjälper det att spela upp två instrument samtidigt (som krockar frekvensmässigt). För att sedan svepa med en kraftigt boostad equalizer (med smalt Q-värde på exempelvis 10-12) på instrumentet du vill ska lämna plats. När du hittar området som grötar, skär du helt enkelt bort detta. Detta är inte magi, utan ren praxis. En minskning med 5-6 dB räcker i de flesta fall, ibland mindre.

    Lite allmänna tips
    Om du jobbar med en mix med många spår är frekvensmaskering av naturliga själ ofrånkomligt. Fundera då över vilka element som är viktigast och lägga störst fokus på dessa. Övriga instrument får hamna i bakgrunden. Behövs verkligen alla kanaler?

    • Använd alltid equalizern som en sista utväg. Börja med volym, sen panorering och sist eq. Ett hett tips är att jobba med volym- och panoreringsautomatisering. Tidskrävande ja, men ack så värt besväret, då hela mixen garanterat blir mer intressant att lyssna på.
       
    • Många gillar att använda low-cut på samtliga kanaler utom baskagge och bas, för en tydligare botten. Här råder det delade meningar och det handlar också mycket om lyssning och erfarenhet. Hur som helst är det ett beprövat knep som många förespråkar.

    Slutligen vill jag lyfta en liten tankeställare… Är det verkligen alltid önskvärt att undvika frekvensmaskering, till varje pris? Många gånger ja, men… Vissa mixar kanske mår bra av att vara lite grötiga och otydliga? Det kanske ger en viss charm att mixen inte är så ”perfekt” eller klinisk? Som en gammal tecknad film. Något att fundera över.

    BONUSTIPS: Spana in pluggen Trackspacer som är ett utmärkt alternativ för att få instrument att komma bättre överrens i mixen.

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!


    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det talas ofta om analog värme (ett uttryck jag för övrigt inte är helt överens med) och hur detta smått mytomspunna fenomen kan lyfta dina digitala produktioner till oanade höjer. Men vad betyder det egentligen? Vad är analog värme?

      Kort och gott handlar det om distorsion. Eller rättare sagt de övertoner som bildas när finare analog utrustning, så som preamps och transformatorer, pressas med starkare signaler. Något som i sin tur kan leda till en behagligare ljudupplevelse, då ljudet färgas och personifieras (får karaktär). Starka transienter och diskonttoppar mattas av, kompression kan uppstå, toppen försvagas och botten kanske förstärks en aning. Vad som händer är naturligtvis helt beroende på vilken utrustning du använder. Ibland är målet att inspelningen ska låta som en gammal produktion inspelad på ett dyrt mixerbord, medan det andra gånger kanske handlar om att du vill totalförstöra originalljudet och skita ner inspelningen. När vi talar om analog värme så handlar det alltså om flera olika saker. Men i grund och botten är det bara en positiv förvrängning av originalljudet och svårare än så är det faktiskt inte.
      Vad kan då analog värme göra för just dina inspelningar? Det är det naturligtvis svårt att svara på bara sådär. Men om du tillhör den majoritet som sitter med ett vanligt ljudkort så ”händer” det inte särskilt mycket när du spelar in. Ditt ljudkort färgar/förändrar inte inspelningen, i alla fall inte märkbart. Och ibland är det precis detta du vill uppnå: En så ren återgivning av originalljudet som möjligt. Andra gånger kan detta upplevs som lite tråkigt och sterilt och det är då du plockar fram färglådan i form av rullbandspluggar, mixerbordsemuleringar och preamps.
      Nedan följer några pluggar som kan hjälpa dig att förstöra dina mixar till det bättre!
      Gratis                
      Audio Assault – HeadCrusher               
      Klanghelm – IVGI               
      Shattered Glass Audio – Code Red Free               
      Shattered Glass Audio – SGA1655               
      Softube – Saturation Knob                              
      Variety of Sound – FerricTDS               
      Vlagd/Sound – Molot               
      Voxengo – Tube amp
      Xenium Audio – X-Tube          
      Kostar
      Hornet – Analog Stage
      IK Multimedia – Saturator X
      Kush Audio – UBK-1
      Sknote – Disto
      Slate Digital – Virtual Analog Bundle
      Slate Digital – Virtual Tape Machines
      Sly-fi – Kaya
      Sonimus – Satson och Britson
      Soundtoys – Decapitator
      Soundtoys – Radiator
      U-He – Satin
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Många gånger mixar vi för att det ska låta så bra som möjligt, vad det nu egentligen innebär. Kanske ska det låta modernt, krispigt och fett? Andra gånger vill vi efterlikna ljudet från förr, det lite rundare, svajigare och murrigare soundet med mer skit under naglarna.

      Med anledning av detta tänkte jag därför kort och gott rekommendera några pluggar som färgar tillvaron lite mer än de vanliga mixerbords- och rullbandsemuleringarna (från Slate och UAD). Mycket nöje!
      Audiothing – Vinylstrip: Distortion, kompressor, bit-chrusher, tilt eq, reverb och vinylizer i ett. 55 Euro.
        D16 – Decimort2: Mer än bara en bit-crusher med varm färgning och slumpmässiga bieffekter från klassiska samplers. 39 Euro.
        iZotope – Vinyl: Damm, repor, svaj och annat oljud, dessutom helt gratis.
        Klanghelm – SDRR: En schweizisk armekniv med massor av trasiga och knasiga ljudmöjligheter. 22 Euro.
        Plug & Mix – Lo-Fi: Digitalt smuts som passar utmärkt till bas, gitarr och rytminstrument. 49 dollar.
        Shattered Glass Audio – Code Red: Rörmixerbord som hämtat inspiration från 60-talet och The Beatles. 50 dollar.
        Sknote – GTS-39: Skitig, lättrattad och karaktäristisk rörkompressor som passar utmärkt på bas, trummor och sång. 30 dollar
        Sly-Fi – Kaya: Resultatet av en gammal Ampex rullbandare som genomgått diverse oväntade modifikationer. Mer ”analogt” än såhär blir det knappast. 79 dollar.
        Tone Projects – Sonitex STX-1260: Pluggen som är vintage i ordets rätta bemärkelse, då den har flera år på nacken. Massvis av roliga och unika möjligheter till ljudkalabalik. 74 dollar.
        Toneboosters – Reelbus: Rullbandsemuleringen som tar det hela ett steg längre och efterapar Studer Revox A77mk4 och en japansk Teac A4300SX på 7,5 IPS. 20 dollar.
        ValhallaDSP – VintageVerb: Tar dig tillbaka till det blomsterprydda 70-talet och det blöta 80-talet. 50 dollar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Förra veckan skrev jag tipset 13 saker jag önskade att jag visste från början av min karriär som musikproducent. Idag ställer jag in siktet på det absolut viktigaste verktyget, efter volym och panorering, nämligen equalizern.

      Principen är enkel: Reparera genom att skära, förbättra genom att boosta. Kort och gott handlar det om att plocka bort oönskade frekvenser för att skapa plats i din mix och i vissa fall förbättra och förstärka karaktären hos dina instrument. Inget nytt under solen här. Men trots dess enkla funktion är equalizern inget som avhandlas i en handvändning. Dagens inlägg kommer därför inte vara heltäckande på något sätt, utan är mer en påminnelse om att våga testa lite nya vägar.
      Börja med grupperna
      Genom att jobba med grupperna först, exempelvis trummor och gitarrer, så ställer du ett slags grundljud, vilket i sin tur ofta leder till att du behöver pilla mindre på de individuella kanalerna. I förläggningen innebär detta arbetssätt att fokus läggs på helheten, trummorna som ett instrument, än dess individuella delar. Körer är ett annat exempel som också mår bra av detta.
      Bilden visar eq-inställningar för hela trumgruppen, innan skruvande på individuella kanaler.
      Högpassfilter i kombination med ett resonansfiler
      Tanken med detta arbetssätt är att rensa upp i botten, eller rättare sagt att feta till botten utan att det blir grötigt. Principen är att du boostar samma frekvensen du skär bort. Gratispluggen Bark of dog hjälper dig med detta, men det fungerar lika bra med vilken equalzer som helt (se bild). Mycket användbart!
      Bilden visar ett högpassfilter vid 80Hz och en boost vid samma frekvens.
      Hög- och lögpassfilter i kombination med hyllfilter
      Det är inte ovanligt att det låter lite kallt och sterilt om du skär för långt upp med ett högpassfilter, exempelvis allt under 100-200Hz på leadsång. Då kan det vara en god idé att skära lite längre ner för att sedan styra resten med ett hyllfilter. Resultatet blir ofta mer kontrollerat och dessutom välljudande.
      Bilden visar ett högpassfilter vid 60Hz och ett hyllfilter vid 100Hz.
      Förstärk så lite som möjligt
      Det finns en gammal oskriven regel som lyder något i stil med: Skär först, boosta sen (läs gärna om subtractive vs additive EQ) . Den regeln kan du ta med en nypa salt. Vad som är viktigt att känna till är att ju mer du boostar, ju mer brus och annat (högfrekvent) oljud förstärks. Detta blir naturligtvis ett ännu större problem ju fler kanaler du jobbar med, speciellt med dagens inspelningsteknik som fångar upp minsta detalj i 24-bitar. Och det är just detta som gör att musik ibland blir svårlyssnad och tröttsam. Självklart ska du inte vara rädd för att förstärka vissa element i din mix, detta är en nödvändighet, men tänk dig gärna för en extra gång innan du boostar det där överhänget, eller drar på mer luft på leadsången. Detta leder oss osökt in på dagens sista punkt.
      Tänk efter
      Vilka instrument finns i mixen? Vilka frekvenser är viktiga för respektive instrument? Vilka frekvenser ockuperar de? Vissa instrument kanske inte ens behöver justeras? Som nybörjare, eller alla för den delen, kan det ibland vara en god idé att rita upp en frekvenskarta där du delar in baskagge, bas, gitarr, sång osv från lägsta till högsta frekvens. Om du bestämt dig för att bastrumman ska låta tjock och fet, ja då får övriga instrument anpassa sig efter detta, inte tvärt om. Om du redan från början bestämmer dig för vilka instrument som ska vara lågfrekventa och basrika, mellanregisterbetonade respektive diskantrika, så är mycket vunnet. Detta arbetssätt passar naturligtvis inte alla, men kan vara väl värt ett försök om du vill prova något nytt.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.