Jump to content
  • Mixarens trollerilåda – refrängtricket

    FREDAGSTIPSET: Det finns tusen och åter tusen sätt att få refrängen att lyfta. Många gånger sitter det i arrangemanget och inte minst i själva uttrycket, med det kan likväl handla om sättet du mixar på. Det är dags att plocka fram trollerilådan.


    Jon Rinneby

    piano-1726569_1920.thumb.jpg.d251bff8940b7e2cc824e92a05ec102f.jpg

    Lite förenklat skulle man kunna säga att en lyckad refräng är en refräng som lyckas fånga och behålla lyssnarens uppmärksamhet. Men hur refrängen uppfattas handlar inte bara om ”hur bra den är” utan också om energifördelningen mellan låtens olika delar. För att låtens klimax ska uppfattas som stort (om det nu är det du eftersträvar) måste de övriga kännas mindre. Det handlar i mångt och mycket om kontraster, vilket är viktigt att förstå.

    Det klassiska sättet att få refrängen att lyfta (ur ett mixmässigt perspektiv) brukar vara:

    • Fler instrument som spelar
    • Adderande av rytmiska element
    • En frekvensmässigt större ljudbild
    • Mer bredd i form av djärvare panorering
    • En djupare ljudbild med tydligare reverb och delay
    • Minskande av frekvenser några takter strax innan refrängen

    Med ovanstående i åtanke är naturligtvis en tydlig hook ofta det primära när det kommer till att gripa tag i lyssnaren. Med detta sagt handlar dagens tips om själva mixprocessen och inte om arrangemang eller låtskrivande.

    Så vad händer när du testat allt och det ändå inte räcker till? När refrängen helt enkelt inte känns så mäktig som den förtjänar. Ett steg är att börja om från början och starta med att bara mixa refrängen, så stort och fantastiskt det bara går, för att sedan backa och mixa mellanspel och verser medvetet mindre. På detta sätt blir refrängen per automatik större och förmodligen också starkare i volym (om det nu är detta du vill åt) än låtens andra delar. Fundera också i samma veva över vilka instrument som finns i både vers och refräng, kanske behövs vissa enbart i refrängen?

    Nästa steg är att plocka fram det jag valt att kalla Refrängtricket, som även fungerar utmärkt när du mastrar. Principen är enkel: När refrängen kickar in aktiverar du med hjälp av automatisering valfri equalizer som boostar några väl valda frekvenser, exempelvis 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz, vilket ger låten ytterligare en ny dimension.

    automatisering.jpg.ea27f42f37882a8a315c4216403adf0a.jpg
    Bilden visar inspelningsprogrammet Reaper och en hur jag automatiserat för att aktivera equalizern precis när refrängen sätter igång.

    Det handlar alltså om en equalizer som endast är aktiv under refrängen och då påverkar hela mixen. Ofta räcker det med att öka 1-2 dB vid valda frekvenser, något som i förlängningen också ger en naturlig volymökning. Exakt vilka frekvenser du ska fokusera på är olika från låt till låt, men det kan underlätta att tänka bas, mellanregister och diskant.

    Nedan följer ett kort ljudexempel från en gammal demo jag hittade längst in i garderoben. Först en liten snutt innan refrängen och sedan refräng: sample_no_eq.mp3

    I nästa exempel använder jag refrängtricket där jag ökar frekvenserna 63 Hz, 3000 Hz samt 6800 Hz en knapp dB vardera med equlizern PSP E27sample_eq.mp3

    e27.jpg.25a82323ecc4d5a1d1b3e427cb0b637c.jpg
    Den utmärkta och lagom färgade equalizern PSP 27 med valda inställningar för refrängtricket.

    Skillnaden är som du förmodligen hör ganska markant. Mycket beroende på val av equalizer, men också beroende på att det sällan behövs särskilt stora justeringar för att göra hörbar skillnad. Du behöver naturligtvis inte begränsa dig till att använda just en equalizer och någon form av saturation eller exciter kan också göra susen. Det viktiga, och hela poängen med tricket, är att effekten kommer i refrängen och bara då.

    Lycka till!
     

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    • Gilla 1

    User Feedback

    Recommended Comments

    9 timmar sedan sa Magnus Lundberg:

    Tack! Bra tips. Ska testa refrängtricket. 

    ... men först efter att du testat alla vanliga mixknep. Mitt råd är att använda refrängtricket sparsamt och bara om det behövs. Det kan också bli för mycket av det goda.

    Mvh Jon

    Link to comment
    Share on other sites

    Japp! Blev riktigt sugen på EQn också (E27) men får väl lugna ner mig lite med pluggar. Får duga med Fabfilter och Mixrack Bundle från Slate ett tag till:)

    Edited by Magnus Lundberg
    Link to comment
    Share on other sites

    Jag vill också slå ett slags för att dra på med lite mer rumsreverb under refrängen. Om du har ett rum som du skickar till diverse kanaler (jag brukar själv skicka ett medelstort rum till alla gruppkanaler för att ge mixen ett subtilt djup) så kan du automatisera upp detta 2-3 dB i refrängen, vilket skapar ytterligare en dimension.

    Mvh Jon

    Edited by Jon Rinneby
    Link to comment
    Share on other sites

    Ett tag va jag inne på att skicka hela mixbussen till ett reverb (har Seventh Heaven pro) men sen har jag förstått att det inte är rekommenderat att göra så. Har dock svårt att förstå skillnaden att sända alla group buses till ett reverb kontra send av mixbussen. Ger inte det samma effekt? Skulle gärna få detta klarlagt. Min egen teori är att man med det du föreslår kan välja hur mycket man skickar till senden per buss?

    Annan sak jag är osäker på är reverb på virtuella instrument. Bör man alltid disabla detta innan bounce och sedan skicka tracket till mitt eget reverb för att komma undan muddig mix om flera olika reverb används?

    • Gilla 1
    Link to comment
    Share on other sites

    Skillnaden är att varje kanal/grupp behandlas och reagerar individuellt, mer likt ett "riktigt rum" och du kan också justera varje grupp individuellt efter tycke och smak, du kanske inte vill ha reverb på basen tex? Låga frekvenser mår i regel in så bra av reverb, speciellt inte långa sådana då det lätt grötas. Sen att effekten alltid blir bättre på detta sätt är inte säkert. Min filosofi har alltid varit: Låter det bra så är det bra, strunt samma hur du når dit.

    Gällande virtuella instrument så finns det inga givna regler. Ibland är det inbyggda reverbet en del av soundet, ibland är det mest i vägen. Personligen brukar jag plocka bort reverbet om det inte verkligen tillför något, för att sedan exportera MIDI-spåret som audio och sedan processa efter tycke och smak. Detta spar även datorkraft.

    Mvh Jon

    Edited by Jon Rinneby
    Link to comment
    Share on other sites

    Logiskt! Man kanske till och med kan skicka varje enskild gitarr med olika styrka för att placera dessa i olika djupleder i rummet. Jag tänker att jag som rookie kan dra nytta av att rita upp min lilla instrumentuppsättning i ett enkelt 3D-progam för att få en mall att gå efter (Panning=sidled, Reverb=djupled) Att avaktivera det virtuella instrumentets reverb och sedan bounce känns som en första ingång. Mycket detta med mixning men man lär sig hela tiden:).

     

    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      Ni som följt mina Fredagstips vet att jag ogärna, eller rättare sagt gärna undviker att berätta exakt hur du ska göra för att uppnå ett visst resultat. Jag tror helt enkelt inte på att mixa efter recept och är en fast förespråkare av att varje mix är unik och därför kräver sitt speciella tillvägagångssätt. Med detta sagt tror jag ändå det är bra att stundvis ge lite mer handfasta tips av karaktären ”gör så här” och då ta risken att mindre vana studiorävar eventuellt tolkar dessa som ”den rätta lösningen” eller genvägen till ljudeufori. Så är naturligtvis inte fallet.
      Vidare är det viktigt att förstå att det egentligen inte finns något som heter problemfrekvenser eftersom alla frekvenser kan vara problematiska, eller oproblematiska för den delen, beroende på sammanhanget. Men för enkelhetens skull väljer jag alltså att kalla dem just problemfrekvenser, vilket kan tyckas vara ett illa valt ord.
      Volym och mellanregister
      En equalizer är i grunden inte något annat än en helt vanlig volymkontroll för en vald frekvens. Med detta menar jag att lösningen på dina mixproblem många gånger kan lösas genom en så enkel sak som att höja eller sänka volymen på dina kanaler, innan du börjar krångla med equalizern. Vidare vill jag tipsa om ett knep som kan hjälpa när du ska ratta mellanregistret, speciellt om du arbetar med många kanaler eller har ett rum med bristfällig akustik: Lägg en equalizer sist på masterkanalen och skär bort allt under 200-300 Hz med ett högpassfilter. På så vis försvinner den lägsta basen som annars lätt kan leda dig på villovägar när du rattar just mellanregistret. Skruva på som vanligt och plocka sedan bort equalizern från mastern när du är klar.
      30 Hz

      Du kan visserligen höra (och definitivt känna) frekvenser under 30 Hz, men faktum är att dessa till största del består av lågmält oväsen som inte tillför något. Det är därför en god idé att skära bort detta med ett högpassfilter på samtliga kanaler, till och med på bas och baskagge. Det tillhör också vanligheten att högpassa betydligt högre upp än så på resten av kanalerna, där ett vanligt knep är att högpassa i kontexten. Det vill säga att du inte sololyssnar på kanalen du skalar av botten på. Tjusningen med detta är att du vågar skära bort betydligt mer, eftersom du nu automatiskt lutar dig tillbaka på bottenkanalerna. Resultat blir en mindre grötig mix med tydligare och mer väldefinierad bas. Var dock aktsam med att inte plocka bort allt för mycket, då musiken riskerar att tappa energi i det lägre mellanregistret.
      150 Hz

      Området runt 150 Hz är oerhört viktigt för att musiken ska kännas stabil och kraftfull. Samtidigt är det just här sång, bas och gitarrer (med mera) alltför ofta har fula resonanstoner, vilka äter massvis av energi. Genom att sparsamt sänka 1-2 dB på bråkiga kanaler lättas mixen upp samtidigt som musiken bibehåller sin välbehövliga vigör. Vissa menar att den magiska frekvensen i sammanhanget är 134 Hz, men det vet jag inget om.
      350 Hz

      Gröten eller värmen? Kärt barn har många namn och säkert fler än så. Här omkring har de flesta instrument sina fundamentala frekvenser, vilket gör att det lätt bli rörigt om för mycket händer på en gång. Samtidigt har 350 Hz med omnejd en oerhört stor betydelse för själen i musiken, som annars känns urholkad, distanserad och livlös. Här gäller det att verkligen fundera över vilka instrument som drar nytta av lågmidden och låta dessa få platsen, medan andra kanaler snällt får backa. Precis som ovan räcker det ofta med 1-2 dB sänkning, men det kan så klart behövas mer om inspelningen är bristfällig eller mixen komplex. Här vill jag också passa på att slå ett slag för automatisering och påminna om att alla instrument inte tvunget måste spela samtidigt och låta lika mycket hela tiden.
      3300 Hz
      Smärtfrekvensen, känd från brandvarnare, sirener, barnskrik, dörrklockor och andra (o)ljud vars uppgift är att fånga ditt intresse. Det är här våra öron enligt Fletcher och Munson är som mest känsliga. 3300 Hz är viktigt för att musiken ska uppfattas som tydlig och närvarande, men för mycket av det goda känns snabbt påträngande och örontröttande. Det är ofta gitarrer, klaviatur och i viss mån trummor (överhäng) som bråkar med sången här. Backa försiktigt några decibel på dessa kanaler och mixen kommer med ens kännas varmare utan att tappa allt för mycket fokus. Inte helt oväntat fokuserar exempelvis uppmjukningspluggen bx_refinement helt kring just denna frekvens.
      Slutsats
      Du som varit uppmärksam och studerat bilderna kanske lagt märke till att bredden på filterna, det vill säga Q-värdet, minskat i takt med att frekvenserna ökat. Detta har sin förklaring i att det blir tätare mellan svängningarna ju högre upp i frekvens du kommer. 150 Hz innebär exempelvis 150 svängningar per sekund, medan 3300 Hz är 3300 svävningar. Med detta som bakgrund brukar jag därför jobba med lite bredare filter i basen och det lägre mellanregistret  jämfört med diskanten, något som också ger en mer transparent (naturlig) förändring av ljudet. En djupdykning i ämnet kräver dock ett separat Fredagstips.
      Nåväl, självklart finns det betydligt fler än ovan nämnda frekvenser som kan ställa till det när du mixar. I själva verket kan alla frekvenser vara till besvär, beroende på mix och inte minst vad du själv upplever som störande.
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Mixning och mastring handlar till stor del om att hitta balansen* mellan bas, mellanregister och diskant. För mycket eller för lite av det ena och helheten tippar, vilket då kan upplevas som en obalanserad ljudbild. Lite förenklat skulle man kunna säga att för mycket bas resulterar i mindre klarhet, medan för lite gör att musiken tappar tryck. För mycket mellanregister uppfattas gärna som grötigt och stökigt och för lite känns urholkat och distanserat. En överrepresentation av diskant blir jobbigt och påträngande för öronen, medan för lite upplevs som dovt.
      * Frekvensmässig balans innebär inte att alla frekvenser ska höras eller vara representerade hela tiden, utan att ljudupplevelsen känns balanserad i förhållande till vad du i stunden vill förmedla. 

      Frekvenskartan visar den ungefärliga fördelningen mellan bas (0-200 Hz), mellanregister (200-2000 Hz) och diskant (2000 Hz och uppåt). Bilden är tagen och redigerad från www.masteringthemix.com.
      Och mycket svårare än så är det egentligen inte, på ett rent teoretiskt plan. Samtidigt vill jag understryka att en perfekt och "välbalanserad mix" många gånger kan upplevas som direkt tråkig eller tillrättalagd (vilket är ett kapitel för sig). Poängen är hur som helst att du i de allra flesta fall vill ha en hyfsat jämn fördelning mellan bas, mellanregister och diskant, vilket är lättare sagt än hört.
      Hjälp på traven
      Jag är personligen inte särskit förtjust i pluggar som gör jobbet åt mig utan att ge någon större inblick och påverkan i processen. Däremot är jag en stor förespråkade av verktyg som gör livet lite enklare och skjutsar mig i rätt riktning. Min mixfilosofi är att inledande jobba med enbart volym och panorering för att i nästa steg ställa frekvensmässigt balans med hjälp av equalizer, kompressor och saturation. Det är först när detta är gjort (och jag känner att något fortfarande är ur balans) som jag plockar fram specialverktygen. Nedan följer mina tre nuvarande favoritpluggar vars syfte är att hjälpa till när öron eller sinnesstämning inte riktigt hänger med.
      Enskilda kanaler – Sonible smart:EQ 2

      För enskilda kanaler är Sonible smart:EQ 2 med sina många instrumentprofiler en oumbärlig hjälpreda. Ladda passade profil, exempelvis bas eller virveltrumma, och låt pluggen analysera ursprungsljudet. Därefter är det bara att justera hur mycket den smarta equalizern ska jobba från 0-100%. Vanligtvis räcker 40-50% långt. Du kan dessutom själv justera vald frekvenskurva efter tycke och smak med tillhörande filter, mycket användbart.
      Grupper – Voxengo TEOTE

      Gällande grupper, som ofta mår bra av lite försiktigare behandling, faller valet på Voxengo TEOTE (That’s Easier On The Ear). En intelligent och dynamisk flerbands-eq som automatiskt rättar till problematiska frekvenser, på ett mer övergripande sätt. TEOTE kan vid en första anblick se aningen skrämmande ut, men faktum är att pluggen är anmärkningsvärt lättrattad och snabbt ger önskat resultat - inte minst tack vare det tydliga analysfönstret. Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger gällande att låta TEOTE jobba allt för hårt, speciellt eftersom pluggen har en tendens att lyfta fram området över 10 kHz lite väl mycket, för min smak. Detta är dock enkelt att justera efterhand med de inbyggda rattarna.
      Masterkanalen – Soundtheory GULLFOSS

      På masterkanalen är GULLFOSS svårslagen gällande att polera och snygga till slutresultatet. Soundtheorys kreation är likt TEOTE en automatisk och dynamisk equalizer, men med betydligt färre inställningar och något enklare gränssnitt. Det som gör GULLFOSS perfekt för mastern är dess transparens och breda penseldrag, det mesta låter helt enkelt lite bättre och en sparsam dos artificiell justering med 20-25% på TAME räcker ofta långt. Likt TEOTE har GULLFOSS en ovana att bli allt för briljant och här gäller det att balansera upp med pluggens inbyggda BRIGHTEN-funktion och ett negativt %-värde är inte alls ovanligt om mixen är välbalanserad från början.
      Tips på fler artiklar i ämnet
      Magiska frekvenser - finns de? Referenslyssna rätt - steg för steg Så undviker du frekvensmaskering Tittar du för mycket och lyssnar för lite? Checklista - så får du mixen att låta bra överallt  Se till att din mix fungerar optimalt på alla ljudnivåer Hemligheten bakom en volymstark och välbalanserad mix Lycka till!

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Vissa menar att det är absolut nödvändigt med en subwoofer för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper. Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt.
      Rummet
      Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig.

      Genelec 7040 APM
      Negativ förstärkning och stående vågor
      Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt.

      Adam Audio Sub8
      Sammanfattning
      Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser.
      Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning.
      Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke.
      Här är några populära alternativ:
      Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument.
      Men små högtalare då?
      Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem.
      Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi.

      Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan.
      Trollerilådan
      1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret.
      2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten.
      3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen.
      4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel.
      5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare.
      Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer.
      Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      När man talar om att något ”låter MIDI” så innebär detta vanligtvis att ljuden låter overkliga, stela eller rent av robotaktigt. Det vill säga raka motsatsen till hur vi människor beter oss. Men så behöver det inte vara.
      I grund och botten är det två saker som avgör hur MIDI låter:
      1. Vilket ljud som används.
      2. Hur du spelar och/eller programmerar ljuden.
      Om du exempelvis använder ett samplingsbibliotek som för tankarna till billiga syntstråkar, så kommer det också att låta precis så. Det är alltså inte MIDI i sig som är problemet, utan hur det hanteras.
      Ett enkelt kvantiserat trumkomp utan dynamik som med största sannolikhet kommer att låta statiskt och omänskligt.
       
      En mer varierad tagning, med skiftade velocity (anslagsvolym), spökslag och små tempovariationer.

      Den stora boven i dramat, förutom val av ljud och den som spelar, är kvantiseringen. Det vill säga mjukvaruprocessen som tajtar till din MIDI-inspelning enligt exakta taktslag, om så önskas. Visst är det frestande att rätta till små misstag, men det ofta precis dessa misstag som gör att det låter mänskligt. Någon sa att 100% kvantiserad musik är lite som att läsa en text utan vare sig böjning, betoning eller förändring av takt. Utmaningen som musiker ligger nämligen inte att träffa rätt ton vid exakt rätt tillfälle, utan att förmedla en känsla. Din känsla. Det ska dock understrykas att de flesta inspelningsprogram låter dig välja hur mycket du ska kvantisera och ibland kan exempelvis 75-80% göra susen.
      Ett annat dilemma är att ljuden från diverse samplingsbibliotek ofta låter för bra. Må det vara trummor, stråkar, flyglar eller vad som helst egentligen. Vi människor gillar lite “skit under naglarna” och när något är för perfekt hajar vi till. Med detta i åtanke finns det några saker du kan göra för att förmänskliga dina MIDI-inspelningar (gärna i kombination).
      1. Använd en equalizer för att plocka bort den absoluta toppen, det ”snygga”.
      2. Lägg på lätt distorsion eller brus. Exempelvis i form av rullband eller mixerbordspluggar.
      3. Reverb och delay i olika grad kan placera instrumentet i ett ”verkligt” rum.
      4. Spela upp ljudet genom högtalarna och spela in igen, för än mer analog känsla.
      5. Jobba med automatisering och dynamik. Varierad velocity är din vän.
      6. Se till att variera varje takt, om än lite grann.
      7. Om du programmerar trummor istället för att spela, lägg till spökslag (ghost notes).
      8. Flytta otajta slag manuellt (istället för att kvantisera) och testa humanize-funktionen.
      En trummis är garanterat bättre på att spela in eller programmera välljudande MIDI-trummor, än någon som inte kan spela trummor. Precis som en pianist förmodligen kan lyfta ett mediokert pianoljud bara genom sättet att spela på. Sen är det naturligtvis så att det ställs högre krav på ett framträdande soloinstrument än en ljudmatta i bakgrunden. Med detta sagt finns det (idag) ingen magisk plugg som förvandlar dåligt spelad eller rattad MIDI till livfullt sväng – det är det bara du som kan göra.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.