Jump to content
  • Magiska frekvenser – finns de?

    FREDAGSTIPSET: Finns det verkligen magiska frekvenser som lyfter din musik till nya höjder? Dagens tips bjuder på ett och annat ess i rockärmen.


    Jon Rinneby

    landscape-3718738_1920.jpg.78d6296c0ae35c593c8277e17ede2d27_red.thumb.jpg.124d9f1872cc895e241d74d4148c8ffa.jpg

    För ett antal år sedan lyssnade jag på en podd där frågan om magiska frekvenser dök upp. Programledaren svarade då att 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz var de områden denne helst skulle se på en equalizer, om endast tre frekvensband var tillåtna. Detta eftersom dessa frekvenser tillsammans representerar bas, mellanregister och diskant på ett övergripande sätt. Nu ser verkligheten tack och lov inte ut så (även om jag ibland önskar att vi hade betydligt färre val) när det kommer till att mejsla fram välljud.

    Diskussionen mynnade sedan ut i att alla frekvenser är mer eller mindre magiska, beroende på hur och när de används. Det ligger mycket sanning i detta. Om du exempelvis spetsar öronen lite extra och zoomar in på valfri frekvens när du mixar, hör du ganska snart vilken textur den bidrar med. Det kan handla om allt från tyngd, värme. mjukhet och luft, till träighet, ihålighet, hårdhet eller en nasal framtoning. Och faktum är att inget av detta är varken bra eller dåligt eller rätt eller fel. Istället handlar det om kontexten, vilket vi snart kommer in på.

    Min personliga equalizer hade förmodligen sett ut något i stil med 40 Hz, 80 Hz, 150 Hz, 350 Hz, 600 Hz, 1200 Hz, 2500 Hz, 6000 Hz och 12000 Hz, men det vore ju direkt fusk! Med anledning av detta väljer jag istället att fokusera på två frekvensområden som enligt mig är nog så viktiga att lyssna lite extra på.

    300-400 Hz
    Det varma frekvensområdet. För mycket energi här kan ge ett grötigt och dämpat intryck och för lite har förmågan att framstå som innehållslöst, utan ordentlig stomme. Musiken som toppar diverse listor idag är generellt sett väldigt polerad. Med detta menar jag att den är tydlig, välbalanserad och tillrättalagd. Området 300-400 Hz är långt ifrån lika representerat idag som det var förr och då tänker jag framförallt på äldre RnB och soul, men även på klassisk pop och rock. Det finns idag en trend som går ut på att gröpa ur det lägre mellanregistret och boosta det övre, vilket naturligtvis inte är fel i sig, men som ger ett något homogent (läs modernt) uttryck. Magi eller inte? Den frågan lämnar jag obesvarad. En utmärkt plugg för att hålla koll på bas och lågt mellanregister är hursomhelst BASSROOM.

    2000-4000 Hz
    Det hårda frekvensområdet. För mycket blir snabbt påträngande och slitsamt för öronen, medan för lite ger ett dovt och tillbakadraget intryck. Det är också här våra öron är som mest känsliga (med toppen runt 3-4.5 kHz), vilket gör det extra svårt att hålla koll på. Om du sitter och mixar en hel dag är det därför stor risk att du drar på för mycket 2000-4000 Hz, eftersom dina öron förmodligen tröttats ut. Men det övre mellanregistret är inget att vara rädd för, speciellt 3000 Hz är utmärkt för att trolla fram en klarhet i de flesta instrument. Pluggar som Soothe 2 och bx_refinement är självklara val för att trolla bort oönskad diskant, men samtidigt bibehålla mycket av klarheten. Även en dynamisk equalizer som Ozone 9 Dynamic Eq eller gratisvarianten TDR Nova kan göra underverk när du minst anar det.

    Fletcher–Munson och frekvenser
    På 30-talet gjorde Fletcher och Munson mätningar av det mänskliga örat och drog slutsatsen att mellanregistret är mer framträdande vid lägre ljudnivåer och att denna respons planas ut ju starkare volymen blir. Vi upplever alltså frekvenser olika starkt vid olika volym. I prakten innebär detta att du som mixar på svag volym går miste om bas och diskant och du som lyssnar starkt tappar mellanregistret. Men vad är då en bra lyssningsvolym? En ljudnivå på runt 85–90 dB sägs ge den rakaste frekvensuppfattningen, det vill säga att du upplever bas, mellanregister och diskant relativt jämnt. Med detta i åtanke är det därför en god idé att utsätta dina mixar både för stark och svag volym (för att kontrollera att de håller ihop), men att i största möjliga mån lyssna på "normalvolym" - för att vara så ärlig mot öronen som möjligt. Är inte detta magi så säg? En SPL-mätare är till stor hjälp för att hålla koll på nivåerna i studion. Fördjupa dig gärna i ämnet här https://en.wikipedia.org/wiki/Equal-loudness_contour.

    1008079839.jpg.92b561d0ee96a8fbca2587483bc5cd5a.jpg
    Fletcher-Munsonkurvorna kommer väl till pass när du vill förstå hur vi människor uppfattar frekvenser vid olika ljudstyrka.

    Magi eller inte?
    Magiska frekvenser och annat hokus pokus i all ära. I slutändan är det endast du själv som avgör vad som behöver justeras. Självklart kan det vara till hjälp att utgå från vissa väl valda frekvensområden, men då ingen mix är den andra lik kan det lika gärna stjälpa mer än hjälpa. Det som krävs för att exempelvis cymbalerna ska skina i den ena låten är nödvändigtvis inte rätt tillvägagångssätt i den andra. Men kanske ännu viktigare att förstå är att alla är skapta olika och tenderar att uppskatta olika typer av ljud och därav också olika frekvenser och produktioner. Bara för att jag råkar älska ljudet av en varm nylonsträngad gitarr, betyder inte detta att nästa person uppslattar samma sak. Om vi leker med tanken att du drar på med 2500 Hz på leadsången, så kommer detta garanterat att tilltala en del, men säkerligen skrämma bort lika många.

    Sedan ska det givetvis understrykas att det är skillnad på equalizer och equalizer, vissa är mer eller mindre helt transparenta, medan andra färgar - vilket naturligtvis kan ge en känsla av magi när du drar i rattarna. Men detta handlar snarare om equalizern i sig än om frekvenserna. Några personliga favoriter som kolorerar tillvaron på ett tillfredställande sätt är Black Rooster Audio VEQ-1P, Sly-Fi Axis, Kush Audio Clariphonic DSP MkII, Waves Scheps 73 och i stort sett alla equalizers från Acustica Audio.

    Green3_teaser_SX.thumb.png.f55d48f0f3d35dd96208174fce2034a1.png
    Green från Acustica Audio är visserligen transparent, men sätter definitivt färg på tillvaron och lyfter originalljudet på ett fint sätt.

    Balans
    För att knyta an till inledningen gällande kontexten. I förläningen handlar det kort och gott om balans, vilket också är hela poängen med att mixa - att skapa en helhet som fungerar. För mycket lågt mellanregister blir grötigt, för lite låter tunt, den rätta mängden upplevs kanske som varmt, för mycket höga frekvenser blir vasst, men i lagom dos blir det tydligt och så vidare. Det finns alltså (tyvärr) inga magiska frekvenser du kan slänga på för att få din musik att låta bättre. Den goda nyheter är däremot att alla frekvenser är magiska när de får det utrymme de förtjänar, varken mer eller mindre.

    Lycka till!


    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips


    User Feedback

    Recommended Comments

    Citera

    Min personliga equalizer hade förmodligen sett ut något i stil med 40 Hz, 80 Hz, 150 Hz, 350 Hz, 600 Hz, 1200 Hz, 2500 Hz, 6000 Hz och 12000 Hz, men det vore ju direkt fusk!

    Varför det? Hur menar du?

    • Gilla 1
    Link to comment
    Share on other sites
    1 timme sedan, e-snobben said:

    Varför det? Hur menar du?

    Bra att du frågar. Det är frekvenser som jag känner att jag ofta återkommer till när jag mixar, grovt generaliserat. Inlägget var mer tänkt som ett alternativ till "100, 1000 och 10000 Hz equalizern" - och har alltså inget med verkligheten att göra. Samtidigt är begränsningar precis det vi många gånger behöver, i alla fall jag. 

    Mvh Jon

    Edited by Jon Rinneby
    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • lathund_puff_spalt.jpg
    Nu på studio.se:
    Lathund för låtskrivare (e-bok)

    Eva Hillereds låtskrivarbibel är släppt i ny upplaga och vi är enormt glada över att ha den som e-bok i vår butik, där du också kan läsa mer om den.

    Läs mer >

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      1. Lyssna inte på instrumentet du justerar utan istället på vad som händer runt omkring. Hur påverkar förändringen de andra instrumenten och hela mixen? Zooma ut ditt lyssnande istället för in.
      2. Behöver du nya perspektiv? Byt plats på vänster och höger kanal så att höger blir vänster och vänster blir höger (exempelvis genom att vända på hörlurarna). Det som tidigare uppfattats av höger hjärnhalva uppfattas nu av vänster och vice versa vilket ger en helt ny ljudupplevelse.
      3. Om något instrument låter för starkt eller svagt kan du testa att höja eller sänka det 3 dB och se vad som händer. 3 dB hit eller dit kan bli magiskt, fråga mig inte varför.
      4. Om refrängen saknar energi kan du testa att automatisera ner verserna/bryggan innan refrängen -1 dB, då smäller det garanterat på lite extra när volymen blir normal igen.
      5. Behandla kompressorn både som ett kreativt verktyg och ett volymreglage. Kompression handlar minst lika mycket om att skapa rörelse och energi som att kontrollera dynamik. Var inte rädd för att experimentera.
      6. När du lyssnar på mixen istället för på musiken har du suttit för länge. Ta en (lång) paus.
      7. Experimentera med LCR-panning, det vill säga att du placerar dina instrument så att de ligger 100 procent till vänster, 100 till höger eller mitt i. Mixa sedan varje del för sig: först vänster sida, sedan höger och sist mitten. På så vis får hjärnan färre saker att fokusera på. En annan fördel med LCR-panning är att mitten ofta blir väldigt tydlig och kraftfull, samtidigt som stereobilden blir bred med mycket separation. Se dock detta tillvägagångssätt mer som en övning snarare än en komplett mixstrategi.
      8. Håll dig runt -14 LUFS när du mastrar så har din musik goda förutsättningar att låta bra på alla digitala musiktjänster.
      9. De bästa av idéer föds sällan i studion utan när du gör något helt annat som att promenera, diska eller lägga pussel.
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Det finns idag en mer eller mindre framarbetad volymstandard mellan Spotify, iTunes, YouTube och TIDAL, även om det skiljer sig lite mellan de olika plattformarna. Samtliga tjänster använder sig av en normaliseringsprocess baserad på LUFS (Loudness Unit Full Scale) som lite enkelt kan förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju lägre LUFS, desto starkare volym.
      Detta innebär exempelvis att -16 LUFS låter svagare än -8 LUFS. Medianen mellan de olika streamingtjänsterna ligger idag runt -14 LUFS, vilket också är Spotifys nuvarande rekommendation för uppladdning av musik. I praktiken innebär detta all musik som är starkare än detta automatiskt sänks av Spotify och all musik som är svagare höjs.
      För er som gillar siffror rekommenderar jag därför att ni håller er mellan -14 och -12 LUFS integrated och inte starkare än -9 LUFS short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB. 

      Bilden visar gratisversionen av populära mätverktyget Youlean Loudness Meter
      Dessa riktlinjer garanterar att din musik, oavsett genre, står sig bra volymmässigt på samtliga plattformar. Vill du att din musik ska låta starkare 2021 ska du helt enkelt att mastra svagare än du kanske är van vid.
      Om du tycker att ovanstående låter komplicerat ska jag göra det enkelt för dig: När du mixat klart placerar du en limiter sist på masterkanalen och ställer utvolymen till -1 dB och ser till att du inte limiterar mer än 1-2 dB. Stäm sedan av mot www.loudnesspenalty.com och justera efter behov. Med detta sagt: Så länge mastern inte ser ut som en tjock korv när du exporterar och låtens starkaste parti inte överstiger -1 dBTP (true peak) är det egentligen bara att tuta och köra. Det viktigaste är trots allt hur det låter och inte hur det ser ut. Ibland kan ljudet av en limiter som klipper av topparna vara precis det du är ute efter.
      Inte bara volym
      Trots streamingtjänsternas automatiska volymanpassning är det ändå så att vissa låtar upplevas starkare än andra, trots att de är normaliserade till samma nivå. Hur kommer det sig? Svaret ligger till största del i mixen och inte mastringen:
      Håll koll på mellanregistret. Ett urholkat mellanregister, en så kallad hängmatta, kan framstå som mindre volymstark i förhållande till annan musik, speciellt när du lyssnar genom telefon eller datorhögtalare. Området 400-1000 Hz är (enligt min högst personliga smak) speciellt viktigt att hålla koll på. Rensa upp i botten och toppen – dessa ohörbara frekvenser kan ställa till det för streamingtjänsternas normaliseringsalgoritmer och äta upp onödig energi. Läs mer om hög- och lågpassfilter här. En låt med stort dynamisk omfång upplevs som regel starkare än en låt som är hårt komprimerad, när de spelas upp med samma LUFS. Om din mix låter bra på svag volym när du lyssnar i studion, det vill säga att du hör alla viktiga detaljer, så är sannolikheten större att den även låter bra online. Användandet av saturation, som skapar övertoner, kan bidra till ökad upplevd ljudstyrka. Något recept finns naturligtvis inte, men pluggar som Kush Audio TWK kan hjälpa på traven.  Några populära mätverktyg
      Youlean Loudness Meter Meterplugs Loudness Penalty Klangfreund LUFS Meter 2 iZotope Insight Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
      Detta är en uppdaterad artikel som ursprungligen publicerades 3 januari, 2020.
    • By Jon Rinneby
      Det känns alltid bra att inleda det nya året med lite glada nyheter. Det verkar nämligen som att Spotify äntligen gett upp den föråldrade volymstandarden ReplayGain till förmån för LUFS*. I korthet innebär detta att de största streamingstjänsterna som Spotify, Youtube, TIDAL och Amazon nu ligger på -14 LUFS, vilket underlättar avsevärt för oss som mixar och mastrar. Problemet för Spotify har tidigare varit att ReplayGain och LUFS inte samarbetat så bra. I vissa fall kunde skillnaden nämligen vara så stor som 3 dB mellan olika låtar, trots att ReplayGain och LUFS gett samma genomsnittliga utslag. Detta har sin förklaring i att de båda volymstandarderna, på olika sätt, försöker beräkna hur vi människor upplever ljudstyrka - beroende på saker som frekvensmässig balans, dynamik och inte minst hur länge starka ljud pågår. Vidare har Spotifys inbyggda limiter, vilken stått för normaliseringen, kanske inte varit den allra bästa i jämförelse med Youtube och iTunes. 
      Men som sagt tycks detta bekymmer nu vara som bortblåst och Spotify har lovat att under början av 2021 helt och hållet gå över till den rådande volymstandarden LUFS. Limitern plockas bort helt för ”Normal” och ”Tyst” volymnivå (se bild).
      * LUFS, som står för Loudness Unit Full Scale, är idag det mest populära sättet att mäta upplevd ljudstyrka på gällande musik.

      Kontentan
      Kör på som vanligt och följ mina rekommendationer enligt Hur volymstark ska din mix vara 2021? men nu med vetskapen att din musik har ännu bättre förutsättningar att stå sig volymmässigt bra. Tänk dock på att:
      En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt fortfarande är det som väger tyngst. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien.
      Med detta sagt är det fortfarande en god idé att analysera dina mixar via loudnesspenalty.com vilket du kan läsa mer om här:
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Loudness Penalty är en användbar hemsida med ett tydligt syfte: Att kolla så att din nya musik inte processas i onödan när den laddas upp på streamingtjänster som Spotify, iTunes, Youtube, Tidal och Pandora. Detta görs genom att du laddar upp en låt som sedan genom mer eller mindre avancerade algoritmer läses av, gällande hur mycket eller lite volymen kommer förändras av varje tjänst. Bra att känna till är att Loudness Penalty inte lagrar din musik någonstans, utan denna tas bort direkt när uträkningen är gjord.
      Exempel: Du laddar upp en låt och får följande resultat:
       

       
      Resultatet avslöjar att Youtube, Spotify och TIDAL sänker din låt med -1.4 dB och iTunes -1 dB. Detta är helt klart inom rimlighetens gränser - men du kan också med gott samvete dra ner din mix eller master -1 dB för ännu mindre "volymstraff" och därmed eventuellt belönas med mer dynamik. Ett volymstraff på -1 till -3 dB är helt ok så länge musiken låter bra, men mer rekommenderas inte.
      Och svårare än så är det faktiskt inte. Har du frågor gällande volym eller något annat relaterat till just detta ämne så är det bara att slänga iväg ett meddelande till Studios skribent @Jon Rinneby
      Kuriosa
      Volymkriget, eller Loudness War, hänvisar till den volymökningstrend som tog sin början redan på 40-talet och som nådde sin peak på 80- och 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar volymkriget således om utvecklingen av ökad ljudnivå i komersiell musik, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité.
      Ett tydligt och välanvänt exempel är Metallicas album "Death Magnetic" som fick både lyssnare och kritiker att reagera på den usla och odynamiska ljudkvalitén. Detta album blev också på många sätt startskottet för en tydlig motreaktion ledd av bland annat mastringsteknikern Bob Katz, som tillsammans med iTunes utvecklade en ny automatiserad volymstandard, vilken senare kom att appliceras på andra streamingtjänster.
      I korthet innebar detta att starkt mastrad musik med minskad dynamik sänkes volymmässigt, medan mer dynamisk musik gick vinnande ur kriget. Volymkriget pågår i viss mån fortfarnade, men i betydligt mer begränsad omfattning.
      Läs mer om Volymkriget på Wikipedia.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      För lite dynamik
      Förmodligen ett av de mer omdebatterade ämnena inom musikproduktion på senare tid. Jakten på att låta starkast och mest, eller snarare rädslan att inte låta lika mycket som alla andra, har fått mixare och mastrare att pressa upp volymen till höjder där ordet dynamik lyser med sin frånvaro. Detta är dock inget du behöver oroa för längre, vilket du kan läsa om i tipset Hur volymstark ska din mix vara 2020? Men rädslan lever kvar.
      Det du ska hålla koll på, eller i alla fall ha i bakhuvudet, är det som kallas Dynamic Range (DR) - Skillnaden mellan låtens svagaste och starkaste parti. I den bästa av världar ska dina starkaste peakar ligga runt -3dB på masterkanalen, exempelvis virveltrumman, och resten av instrumenten någonstans runt -6dB till -9dB. Detta ger en hälsosam och dynamisk mix, som har alla förutsättningar att låta bra överallt.
      Nu ska du givetvis inte stirra dig blind på siffror och dansade mätare, men ovanstående rekommendation är en god utgångspunkt. När du exporterar din musik för mastring eller digital uppladdning så kan du nästan se på wav-filen om den mår bra. Du är i regel ute efter toppar och dalar och inte en tjock korv. Fördjupa dig ämnet i tipset Du har väl koll på dynamiken?
      För mycket botten
      Nästa vanliga misstag är för mycket energi i de lägre registren, vilket ofta är ett resultat av bristfällig lyssning. Hur ska du veta om du har för mycket botten om du inte kan lita på det du hör? Det går naturligtvis inte. Då gäller det att referenslyssna i olika högtalarsystem och hörlurar för att vara på den säkra sidan. I övrigt ska du se till att dina högtalare är rätt placerade i rummet och att du akustikbehandlar efter bästa förmåga, gärna med tjocka basfällor.
      Om du sitter en meter från dina högtalare så ska det också vara en meter mellan högtalarna, så att ni tillsammans bildar en liksidig triangel. Samtidigt är det också bra att känna till att det i praktiken är omöjligt att skapa en ”perfekt” studiomiljö, så gör vad du kan och lär dig sedan att mixa efter just dina förutsättningar. Läs gärna mitt tips Så får du basen och baskaggen att sluta bråka.
      Jobbig diskant
      Precis som med basen kan det även uppstå problem på andra sidan frekvensspektrat. Den vackra, men ack så förrädiska diskanten, är minst sagt svår att hålla koll på emellanåt. Här skulle jag nästan gå så långt som att säga att detta till största del handlar om själva inspelningen och hur du väljer att arrangera och planera din låt. Detta har jag bland annat skrivit om i tipset: Frekvensplanera mera. Diskanten är ofta inget problem att höra, även i den mest enkla hemmastudio. Problemet ligger snarare i att höra rätt diskant. Detta är dels en vanesak, men också beroende på vilken lyssning du har.
      Några enkla saker du kan göra är att alltid använda de-esser på leadsång och körer och att inte vara rädd för skära bort topp på diverse instrument. Det är lätt att bara öka på med diskant till höger och vänster, när det många gånger istället handlar om att plocka bort. Ju mer du boostar, ju mer brus och missljud förstärks, vilket i sin tur leder till mixar som snabbt tröttar ut öronen. Detta kan du läsa mer om i tipset Hjälp, min mix låter för vass! Men som sagt, se till att frekvensplanera dina låtar redan från början, så är förutsättningarna för en välljudande mix betydligt bättre.
      Felaktig panorering
      Panorering är i grunden väldigt enkelt. Det handlar kort och gott om att placera ut instrumenten i stereobilden för att ge mixen känslan av att ”vara där” som lyssnare. Det är allt för vanligt med mixar med bristande stereoinformation och med det menar jag att för mycket slåss om mitten. Detta resulterar ofta i en grötig mix som saknar tydlighet och djup. Vissa element ska ”alltid” vara i mitten, däribland baskagge, virvel, bas och leadsång. Men övriga instrument mår bra av att slängas ut i sidorna. Viktigt är dock att den volymmässiga balansen mellan höger och vänster kanal håller sig någorlunda jämn genom hela låten. Här kan du läsa mer om panorering i mitt tips Så får du din mix att låta bredare och fetare.
      För stark eller för svag leadsång
      Det finns egentligen inga rätt eller fel gällande nivå på leadsången, som med så många andra instrument. Det handlar helt enkelt om tycke och smak, men också i viss mån genre. Ibland gör sig sången bäst i bakgrunden och ibland ska den ligga länge fram. Klart står i alla fall att sångens plats i mixen ofta kan vara avgörande för om en mix låter amatörmässig eller inte. Det finns dock ett enkelt knep för att lägga leadsången på en rimlig utgångsnivå. Jag kallar knepet hörlurstricket vilket i all sin enkelhet handlar om att lyssna på mixen genom ett par hörlurar som ligger framför dig. Läs gärna mer om detta i tipset Hörlurstricket och andra tips för att mixa sången.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

  • live_puff.jpg
    Nu på studio.se:
    Bästa liveljudet för sång och elbas

    Två böcker av Studios mångårige medarbetare Hans Nicklassons finns nu till försäljning i vår butik.

    Till butiken >

×
×
  • Create New...