Jump to content
  • Hur volymstark ska din mix vara 2020?


    Jon Rinneby

    FREDAGSTIPSET: Hur starkt ska du mastra din musik för att den ska låta så bra som möjligt på så många streamingtjänster som möjligt? Svaret är förmodligen enklare än du tror.

    Det finns idag en mer eller mindre framarbetad volymstandard mellan Spotify, iTunes, YouTube och TIDAL, även om det skiljer sig lite mellan de olika plattformarna. Samtliga tjänster (utom Spotify som använder ReplayGain) använder sig av en normaliseringsprocess baserad på LUFS (Loudness Unit Full Scale) som lite enkelt kan förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju lägre LUFS, desto starkare volym.

    Detta innebär exempelvis att -16 LUFS låter svagare än -8 LUFS. Medianen mellan de olika streamingtjänsterna ligger idag runt -14 LUFS, vilket också är Spotifys nuvarande rekommendation för uppladdning av musik. I praktiken innebär detta all musik som är starkare än detta automatiskt sänks av Spotify och all musik som är svagare höjs.

    För er som gillar siffror rekommenderar jag därför att ni håller er mellan -14 och -12 LUFS integrated och inte starkare än -9 LUFS short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB

    youlean_9db.png
    Bilden visar gratisversionen av populära mätverktyget Youlean Loudness Meter

    Dessa riktlinjer garanterar att din musik, oavsett genre, står sig bra volymmässigt på samtliga plattformar. Vill du att din musik ska låta starkare 2020 ska du helt enkelt att mastra svagare än du kanske är van vid.

    Om du tycker att ovanstående låter komplicerat ska jag göra det enkelt för dig: När du mixat klart placerar du en limiter sist på masterkanalen och ställer utvolymen till -1 dB och ser till att du inte limiterar mer än 1-2 dB. Stäm sedan av mot www.loudnesspenalty.com och justera efter behov.  Med detta sagt: Så länge mastern inte ser ut som en tjock korv när du exporterar och låtens starkaste parti inte överstiger -1 dBTP (true peak) är det egentligen bara att tuta och köra. Det viktigaste är trots allt hur det låter och inte hur det ser ut. Ibland kan ljudet av en limiter som klipper av topparna vara precis det du är ute efter.

    Inte bara volym
    Trots streamingtjänsternas automatiska volymanpassning är det ändå så att vissa låtar upplevas starkare än andra, trots att de är normaliserade till samma nivå. Hur kommer det sig? Svaret ligger till största del i mixen och inte mastringen:

    • Håll koll på mellanregistret. Ett urholkat mellanregister, en så kallad hängmatta, kan framstå som mindre volymstark i förhållande till annan musik, speciellt när du lyssnar genom telefon eller datorhögtalare. Området 400-1000 Hz är (enligt min högst personliga smak) speciellt viktigt att hålla koll på.
    • Rensa upp i botten och toppen – dessa ohörbara frekvenser kan ställa till det för streamingtjänsternas normaliseringsalgoritmer och äta upp onödig energi. Läs mer om hög- och lågpassfilter här.
    • En låt med stort dynamisk omfång upplevs som regel starkare än en låt som är hårt komprimerad, när de spelas upp med samma LUFS.
    • Om din mix låter bra på svag volym när du lyssnar i studion, det vill säga att du hör alla viktiga detaljer, så är sannolikheten större att den även låter bra online.
    • Användandet av saturation, som skapar övertoner, kan bidra till ökad upplevd ljudstyrka. Något recept finns naturligtvis inte, men pluggar som Kush Audio TWK kan hjälpa på traven. 

    Några populära mätverktyg

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    • Tack! 2


    User Feedback

    Recommended Comments

    LUFS ångest! Det var lättare förr när man bara skulle trycka på för fullt! Metallica Death Magnetic FTW! ;)

    Bortser man från ovan är det underbart att kunna få låtar med dynamik att bryta igenom istället för att sönderkomprimerade masters alltid vinner! Bra utveckling!

    Tack för artikeln!

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Cubase 10.5 fick en LUFS normaliser som gör jobbet ganska lätt.

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    15 minuter sedan, pme said:

    Cubase 10.5 fick en LUFS normaliser som gör jobbet ganska lätt.

    Trevligt trevligt.

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    3 hours ago, Jon Rinneby said:

    Trevligt trevligt.

    Jo, det är smidigt, man kan normalisera kanaler. Jag brukar normalisera peak till -0.1 eller -1 db. Med detta kan man jobba annorlunda även vid mixning.  Tex kan man normalisera två gitarrer som ska panoreras höger/vänster och få en "perfekt" start punkt. Finns säkert många andra fiffiga sätt att använda tekniken.

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    2 timmar sedan, pme said:

    Jo, det är smidigt, man kan normalisera kanaler. Jag brukar normalisera peak till -0.1 eller -1 db. Med detta kan man jobba annorlunda även vid mixning.  Tex kan man normalisera två gitarrer som ska panoreras höger/vänster och få en "perfekt" start punkt. Finns säkert många andra fiffiga sätt att använda tekniken.

    Kan man normalisera till både LUFS och peak på enskilda kanaler? Kan säkert vara användbart.

    /J

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    9 hours ago, Jon Rinneby said:

    Kan man normalisera till både LUFS och peak på enskilda kanaler? Kan säkert vara användbart.

    /J

    Det är väl egentligen per klipp tror jag. Du kan inte ta en kanal med effekter utan att studsa.

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Frågan är inre hur stark volymen ska vara längre utan hur tilltryckt musiken ska låta. 
    Jag tycker endast man ska gå på musiken och inte ett random lufsvärde. Det är viktigt att veta om detta dock, så man vet att man ska göra det bästa för musiken(:

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    8 timmar sedan, Casper Bjerkehagen said:

    Frågan är inre hur stark volymen ska vara längre utan hur tilltryckt musiken ska låta. 
    Jag tycker endast man ska gå på musiken och inte ett random lufsvärde. Det är viktigt att veta om detta dock, så man vet att man ska göra det bästa för musiken(:

    Att hålla sig inom rimligt LUFS-värde, eller ännu hellre stämma av mot short term LUFS på max -9 dB är ändå ganska klokt skulle jag säga. Så ser det i alla fall ut just nu, vad framtiden har att erbjuda får vi se. Men att lyssna och göra vad som låter bäst för musiken är en självklarhet. 

    Edited by Jon Rinneby

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Kolla detta, betyder det att jag har "problem"?

    Följer jag det som står i texten (mellan -14 och -12 LUFS (jag ligger på -12,8) integrated och inte starkare än -9 LUFS (jag ligger på -9,2) short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB) så får jag enligt www.loudnesspenalty.com ”Spotify straff” på -2,8dB?

    Är detta ”normalt” eller är det en indikation på att jag har något annat problem i min mix?

     

    Dvs, är det "normalt" att Integrated -12,8dB och short term -9,2dB samt true peak -1dB ger "Spotify straff" på -2,8dB? Kan man utläsa något av detta? 

    Edited by ONSatan

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    3 timmar sedan, ONSatan said:

    Kolla detta, betyder det att jag har "problem"?

    Följer jag det som står i texten (mellan -14 och -12 LUFS (jag ligger på -12,8) integrated och inte starkare än -9 LUFS (jag ligger på -9,2) short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB) så får jag enligt www.loudnesspenalty.com ”Spotify straff” på -2,8dB?

    Är detta ”normalt” eller är det en indikation på att jag har något annat problem i min mix?

     

    Dvs, är det "normalt" att Integrated -12,8dB och short term -9,2dB samt true peak -1dB ger "Spotify straff" på -2,8dB? Kan man utläsa något av detta? 

    Det låter fullkomligt normalt, eftersom du ligger över Spotifys rekommendation på runt -14 LUFS. Bättre är egentligen att stämma av mot Youtube och Tidal, att du inte ligger på för mycket minus där. Kanske att du skulle kunna dra ner någon decibel, men inte heller nödvändigt. 

    Mvh Jon

    Edited by Jon Rinneby
    • Tack! 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    2 minutes ago, Jon Rinneby said:

    Det låter fullkomligt normalt, eftersom du ligger över Spotifys rekommendation på runt 14 LUFS. Bättre är egentligen att stämma av mot Youtube och Tidal, att du inte ligger på för mycket minus där. Kanske att du skulle kunna dra ner någon decibel, men inte heller nödvändigt. 

    Mvh Jon

    Tack för tydligt svar!

     

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Jag kommer att fortsätta normalisera som vanligt så får de göra vad de vill. Det som lyssnar och klickar på gilla-knappen uppfattar ändå inget annat än om de tycker låten i sig låter bra, särskilt inte som många av dem lyssnar genom kassa hörlurar. Och 192 kHz har ingen någon nytta av heller utan bara ett försäljningstrick, så fortsätt med CD-standarden. Den kommer ändå inte att ändras och den är dubbelt så frekvensrik som vad det mänskliga örat kan uppfatta.

    Edited by e-snobben

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    On 2020-01-07 at 10:34, ONSatan said:

    Kolla detta, betyder det att jag har "problem"?

    Följer jag det som står i texten (mellan -14 och -12 LUFS (jag ligger på -12,8) integrated och inte starkare än -9 LUFS (jag ligger på -9,2) short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB) så får jag enligt www.loudnesspenalty.com ”Spotify straff” på -2,8dB?

    Är detta ”normalt” eller är det en indikation på att jag har något annat problem i min mix?

     

    Dvs, är det "normalt" att Integrated -12,8dB och short term -9,2dB samt true peak -1dB ger "Spotify straff" på -2,8dB? Kan man utläsa något av detta? 

    Först och främst; Bra och enkel artikel Jon! Straight to the point!

    För att svara dig ONSatan, så tänker jag så här. Ian Shephard, en erfaren mastringsrekniker som ligger bakom tjänsten Loudness Penalty, har skrivit mycket om Loudness på sin blogg. Väl värt att läsa om man gillar att nörda ner sig. Han skriver i en post att han tycker att, även om Integrated är viktigt, så är det viktigare att ha koll på att inget blir starkare än -9dB Short Term. Att vill man bara tänka på en enda siffra så är det den. Och att limiter är satt på -1dB True Peak. Så Integrated KAN absolut bli en liten bit från -14. Sen kanske man inte vill att det drar iväg allt för mycket. Om det inte har ändrats så är det väl fortfarande så att alla streamingtjänster SÄNKER om det är för högt, men inte alla HÖJER om det är för lågt.

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Lite sen till denna tråden, men ett svar hade uppskattats mycket ändå. 

    Vad är anledningen till att köra -1dBTP? Jag skriver filmmusik och har därför ofta ett stort dynamiskt omfång, och har därför svårt att gå endast på -14 till -12 LUFS (hamnar ofta under men antar att det beror på en del lugnare partier). 
    Vore tacksam om nån kan förklara just true peak biten. 

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    6 timmar sedan, Gerterface said:

    Lite sen till denna tråden, men ett svar hade uppskattats mycket ändå. 

    Vad är anledningen till att köra -1dBTP? Jag skriver filmmusik och har därför ofta ett stort dynamiskt omfång, och har därför svårt att gå endast på -14 till -12 LUFS (hamnar ofta under men antar att det beror på en del lugnare partier). 
    Vore tacksam om nån kan förklara just true peak biten. 

    Något förenklat så handlar det om att en True Peak i verkligheten kan vara högre än en Peak. TP är alltså den mer "sanna" peaken som kan finnas mellan två samples. Var för sig kanske dessa samples är under 0 dBFS men mellan dem så kan det alltså vara högre, vilket då ger upphov till distorsion som inte är trevlig. Om jag inte minns helt fel så funkar tekniken så att TP-limiter uppsamplar ljudet, dvs gör om det till en mycket högre samplingshastighet, för att hitta dessa högre True Peaks.

    Att man rekommenderar -1 dbTP är ju för att ha marginal.

    Din filmmusik, är det nåt som primärt är för streamingtjänster? För är det primärt för TV och film så är ju rekommendationen -23 LUFS. Då har du lite mer dynamik.

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Alltså ska man ha en version av sin musik i CD-kvalitet och en för streamingtjänster.

    Jag kan inte tänka mig att skivbolagen gör avkall på den kvalitets-skillnad som finns mellan dessa standarder, för ju svagare mix desto mer brus. 0 dB kommer alltid att vara det optimala.

    Edited by e-snobben
    Glömde ett ord

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    23 timmar sedan, mixamannen said:

    Alltså, hur gör du om du ska lägga upp nåt på Spotify således? <_<

    Har bara lagt ut musik där en gång för några år sen. Då normaliserade jag som vanligt. Skulle jag göra det idag skulle jag förmodligen göra på samma sätt, ett enda kommando sen är det klart. Sen får de göra vad de vill med den. Den myckna tid jag får över kan jag istället använda till att skriva nya låtar, i den mån jag gör det.

    Tycker synd om alla småskapare som sitter hemma i sin studio och sliter sitt hår för att få till mixen och volymen med siffror och termer som man inte ens vet om det blir bra ändå där låten hamnar i slutänden. Man kan sitta och lyssna på sin egen streamingmix till förbannelse och undra över smådetaljer, sånt som gör att man ligger sömnlös om nätterna.

    Ok, nu har jag gnällt färdigt. ;) 

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    25 minuter sedan, mixamannen said:

    Håller inte med dig alls, det är inte rocket science...

    🤘

    Det säger jag inte heller. Det jag sa från början var att ljudkvalitén på streamingtjänster är sämre, såvida man inte lyssnar på Tidal eller motsvarande. Att därför lägga ner tid på att försämra ljudkvalitén på min låt känns helt åt pipan. Det arbetet får respektive streamingtjänst göra själva, vill de inte det så tänker inte jag ödsla mer tid på dem.

    • Förbryllad 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    22 minuter sedan, e-snobben said:

    Det säger jag inte heller. Det jag sa från början var att ljudkvalitén på streamingtjänster är sämre, såvida man inte lyssnar på Tidal eller motsvarande. Att därför lägga ner tid på att försämra ljudkvalitén på min låt känns helt åt pipan. Det arbetet får respektive streamingtjänst göra själva, vill de inte det så tänker inte jag ödsla mer tid på dem.

    Denna post från Jon, och de flestas efterföljande funderingar, handlar mer om hur man gör det bästa man själv kan utifrån de förutsättningar som streamingtjänsterna har satt. Om man vill ha sin musik där. Att sätta en limiter på 0dbFS eller en TP-limiter på -1dbTP tar samma tid. Att normalisera en låt till t.ex. -14 LUFS tar en lyssning med t.ex Youlean efter limitern och därefter en korrigering med motsvarande siffra på limiterns gainkontroll så man hamnar där man vill vara. Detta tar ingen tid alls i sammanhanget.

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det finns tusen och åter tusen sätt att få refrängen att lyfta. Många gånger sitter det i melodin, arrangemanget och inte minst i själva uttrycket. Men det kan likväl handla om sättet du mixar på. Det är dags att plocka fram trollerilådan.

      Lite förenklat skulle man kunna säga att en lyckad refräng är en refräng som lyckas fånga och behålla lyssnarens uppmärksamhet. Men hur refrängen uppfattas handlar inte bara om ”hur bra den är” utan också om energifördelningen mellan låtens olika delar. För att låtens klimax ska uppfattas som stort (om det nu är det du eftersträvar) måste de övriga kännas mindre. Det handlar i mångt och mycket om kontraster, vilket är viktigt att förstå.
      Det klassiska sättet att få refrängen att lyfta (ur ett mixmässigt perspektiv) brukar vara:
      Fler instrument som spelar Adderande av rytmiska element En frekvensmässigt större ljudbild Mer bredd i form av djärvare panorering En djupare ljudbild med tydligare reverb och delay Minskande av frekvenser några takter strax innan refrängen Med ovanstående i åtanke är naturligtvis en tydlig hook ofta det primära när det kommer till att gripa tag i lyssnaren. Med detta sagt handlar dagens tips om själva mixprocessen och inte om arrangemang eller låtskrivande.
      Så vad händer när du testat allt och det ändå inte räcker till? När refrängen helt enkelt inte känns så mäktig som den förtjänar. Ett steg är att börja om från början och starta med att bara mixa refrängen, så stort och fantastiskt det bara går, för att sedan backa och mixa mellanspel och verser medvetet mindre. På detta sätt blir refrängen per automatik större och förmodligen också starkare i volym (om det nu är detta du vill åt) än låtens andra delar. Fundera också i samma veva över vilka instrument som finns i både vers och refräng, kanske behövs vissa enbart i refrängen?
      Nästa steg är att plocka fram det jag valt att kalla Refrängtricket, som även fungerar utmärkt när du mastrar. Principen är enkel: När refrängen kickar in aktiverar du med hjälp av automatisering valfri equalizer som boostar några väl valda frekvenser, exempelvis 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz, vilket ger låten en ny dimension.

      Bilden visar inspelningsprogrammet Reaper och en hur jag automatiserat för att aktivera equalizern precis när refrängen sätter igång.
      Det handlar alltså om en equalizer som endast är aktiv under refrängen och då påverkar hela mixen. Ofta räcker det med att öka 1-2 dB vid vald frekvens, något som i förlängningen också ger en naturlig volymökning. Exakt vilka frekvenser du ska fokusera på är olika från låt till låt, men det kan underlätta att tänka bas, mellanregister och diskant.
      Nedan följer ett kort ljudexempel från en gammal demo jag hittade längst in i garderoben. Först en liten snutt innan refrängen och sedan refräng: sample_no_eq.mp3
      I nästa exempel använder jag refrängtricket där jag ökar frekvenserna 63 Hz, 3000 Hz samt 6800 Hz en knapp dB vardera med equlizern PSP E27: sample_eq.mp3

      Den utmärkta och lagom färgade equalizern PSP 27 med valda inställningar för refrängtricket.
      Skillnaden är som du förmodligen hör ganska markant. Mycket beroende på val av equalizer, men också beroende på att det sällan behövs särskilt stora justeringar för att göra hörbar skillnad. Du behöver naturligtvis inte begränsa dig till att använda just en equalizer och någon form av saturation eller exciter kan också göra susen. Det viktiga, och hela poängen med tricket, är att effekten kommer i refrängen och bara då.
      Lycka till!
       
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en serie i tre delar med syftet att belysa pluggar eller tillvägagångssätt som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder. Sista delen tar upp saturation, ett lika delar mytomspunnet som missförstått ämne. Första och andra delen hittar du här och här.
      Det är lätt att romantisera över ljudet från förr och då gärna det som lite slarvigt kallas för analog värme, det vill säga det som händer när ljudet skjutsas och förvrängs genom diverse mixerbord, preamps, equalizers, kompressorer och rullbandspelare. Detta fenomen kallas saturation, eller som det på svenska heter ”mättnad” eller ”bandmättnad”. Saturation (som är ett väldigt brett begrepp) är en slags distorsion i form av övertoner vilka färgar grundljudet och skapar nya ljudmönster. Det är därför inte helt orimligt att kalla saturation för textur.

      Fördjupning
      Saturation ger i regel en minskning av snabba transienter (volymtoppar) vilket gör att ljudet kan uppfattas som mjukare och mindre påträngande. Denna typ av avrundning har sin förklaring i att förstärkarstegen i framförallt äldre analog utrustning inte är oändligt snabb. De har med andra ord en lång stigtid - något som kan ge en positiv bieffekt i form av att de absoluta och ibland svårjobbade topparna klipps av. Detta innebär även att så kallad naturlig kompression uppstår då dynamiken minskar. Vidare handlar saturation om att olika sorters jämna eller ojämna övertoner läggs till, vilket kan innebära att det låter fetare och varmare. Med ovanstående i åtanke kan vi därför konstatera att ju fler omvägar inspelningen tar, desto mer färgad blir ursprungssignalen. Saturation är alltså en avrundning, eller om du så vill en kontrollering av transienter samt adderande av övertoner vilket kan förstärka och bilda nya texturer. På så vis är saturation i mångt och mycket också ett verktyg för att skapa tydlighet och tryck när du mixar, något som kan vara skillnaden mellan en mix som stannar inuti högtalarna och en mix som hoppar ut ur dem.
      For starters, with all those additional harmonic overtones in play, your EQ literally has more sound to grab within a given swath of frequencies. So if you’re looking to enhance a vocal’s forwardness in the mix by boosting 1 kHz, there’s going to be more vocal character and personality packed into every decibel boosted, because the sound itself is more dense, vibrant and electric. Put another way: you won’t just get more vocal presence, you’ll get a more interesting vocal presence. That’s the kind of subtle thing that, when multiplied across 16 or 83 tracks, adds up to something much more compelling than a simple sum of the parts. - Gregory Scott, Kush Audio & Sly-Fi.
      Inte bara nostalgi
      Men saturation kan vara så mycket mer än bara analog värme och faktum är att du kan mejsla fram en hel mix genom att bara använda olika typer och grader av saturation, vilket är en konst i sig. Här gäller det framförallt att jobba i lager av olika färgning och textur, men det spelar egentligen ingen roll i vilken ordning du lägger pluggarna. Det är summan av varje del som utgör helheten. Personligen föredrar jag att börja med någon form av preamp eller mixerbord på varje kanal (favoriten är just nu Front DAW) och avslutningsvis någon annan typ av färgning om jag är på det humöret. Det är inte heller ovanligt att ytterligare en preamp som Kazrog True Iron eller Kush Audio TWK får avsluta signalkedjan. Saturation före kompression kan få din kompressor att jobba effektivare över ett större frekvensområde, eftersom de snabba transienterna som annars får kompressorn att arbeta extra hårt avmattats. Omvänt kan saturation efter kompression tillåta än mer färgning av ljudet. Likväl kan saturation vara raka motsatsen till mjukt och öronvänligt. Att överstyra  en baskagge, en leadsynt eller varför inte ett sångspår till oigenkännlighet kan vara ett mycket effektivt sätt att liva upp mixen.
      Ljudexempel baskagge
      Följande ljudexempel är en baskagge som får en rejäl dos saturation från 0-100% i stegrande intensitet med pluggen Kush Audio TWK. I takt med upptrappad saturation minskar dynamiken, samtidigt som den upplevda volymen ökar. Värt att notera är att volymtopparna faktiskt växer halvvägs, innan ljudet pressas ihop mer och mer. Ljudprovet är också ett tydligt exempel på hur du kan forma och förändra ett grundljud utan att använda varje sig equalizer eller kompressor.
      baskagge_sat.mp3

      Du kan lära dig mycket genom att visuellt studera dina ljudfiler. Här kan vi dra slutsatsen att ökad saturation minskar dynamiken.
      Slutsats
      Det absolut enklaste sättet att komma åt det klassiskt analoga varma ljudet är att införskaffa en rör- eller bandmikrofon samt en mikrofonförstärkare av klassiskt snitt. Steg två är att jobba med pluggar som efterliknar gammal hårdvara. Därmed inte sagt att det är nödvändigt att använda saturation på alla kanaler, vilket tvärt om kan vara kontraproduktivt. Övermättnad förvandlas lätt till bristande dynamik och en i förlängningen havregrynsgrötig ljudbild.
      Pluggtips i urval
      AudioThing Type A Black Box Analog Design HG-2 DSP Fielding Reviver Fabfilter Saturn 2 IK Multimedia Tape Kazrog True Iron Klanghelm IVGI och SDRR Kush Audio TWK och 458a Sly-Fi Kaya och Axis Softube Saturation Knob Sonnox Inflator Soundtoys Decapitator och Radiator U-HE Satin United Plugins Front DAW Waves Abbey Road Vinyl Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Ollie Olson
      En mix består av flera olika element, och det finns flera saker att ta hänsyn till: instrument, vokaler, frekvenser, effekter (som exempelvis reverb och delay) och sist men inte minst, vänster- och högeraxeln – det vill säga panorering.
      För att få plats med allt på ett bra sätt, så måste du utnyttja både djup och bredd på rätt sätt. Vi ska i detta tips prata om bredd. Djup kommer jag gå in på i nästkommande två mixtips. Ofta panorerar man mycket i mitten där sången ska ligga, eller låter "feta" pads, körer och andra saker ligga panorerade helt till vänster eller höger i stereobilden. Det tenderar alltså till att bli väldigt mycket i mitten av stereobilden, samt helt till vänster eller höger i stereobilden.
      För att skapa en luftigare och bredare mix, så gör så att du placerar ut olika instrument med panorering, i mitten och olika mycket åt vänster- och höger. Väldigt basiga ljud bör ligga i mitten av stereobilden tillsammans med sången, detta för att mixen annars kan ”tippa” åt det ena eller andra hållet. Den tippande känslan kan också uppstå när olika frekvenser är obalanserade i vänster- eller  höger, det vill säga att det exempelvis är för basiga instrument för långt åt vänster eller höger.
      Om du exempelvis har en hi-hat lite till höger i mixen så kan du ha en shaker, tamburin, gitarr eller något annat högfrekvent instrument/ljud på motsatt sida, det vill säga till vänster i ljudbilden. Om du har ett elpiano till vänster i ljudbilden, så placerar du förslagsvis synten lite till höger. Försök verkligen att se det framför dig som en solfjäder och placera ut instrumenten så att det blir balans och luft mellan dem.
      Enkelt exempel på panorering av olika instrument
    • By Jon Rinneby
      Fredagstipset: Oavsett hur mycket utrustning och akustikbehandling du än har så kommer din hörsel alltid vara ditt absolut viktigaste redskap. Den är oersättlig.
      Men vad innebär det egentligen att lyssna? Att som musiker eller producent faktiskt lyssna? Frågan är komplex och du kan förmodligen plöja avhandlingar om hur örat fungerar utan att bli särskilt mycket klokare för det. Det är dock inte örats fysiologiska uppbyggnad och all vetenskap kring detta som är intressant i sammanhanget, utan hur vi människor uppfattar ljud och då i synnerhet musik.
      Att lyssna på musik handlar i grund och botten om perception, som enligt Svenska Akademiens ordlista betyder något i stil med mottagande av sinnesintryck. Perception handlar om hur vi tar emot och bearbetar intryck och genom detta skapar en meningsfull helhet. Dina inspelningar, mix- och mastringsbeslut är alltså helt beroende av vad just du upplever, vad just du hör och känner för stunden. Din upplevelse är unik.
      Med detta sagt kan det alltså finnas en poäng i att inta olika sinnesstämningar beroende på om du spelar in, mixar eller mastrar. Det är helt enkelt olika sätt att lyssna på.
      Den som spelar in behöver lägga fokus på saker som mikrofonval och placering av dessa för att uppnå bästa möjliga ljud – ett slags detaljlyssnande. Mixning kräver i sin tur en annan typ av lyssning. Här handlar det om att förverkliga och återskapa musikernas, eller din egen, musikaliska vision genom att balansera det inspelade materialet, skapa rörelse, texturer och inte minst något enhetligt – ett känslolyssnande. Slutligen har vi mastringen som mer handlar om en övergripande lyssning, en helhetslyssning där den slutgiltiga balansen mellan bas, mellanregister och diskant eventuellt rättas till.
      Nu påstår jag naturligtvis inte att du ska skippa detalj-lyssnadet när du mixar, eller att du inte ska ha ett övergripande perspektiv när du spelar in. De olika delarna flyter i varandra. Jag menar snarare att det kan hjälpa dig att gå in i olika sinnesstämningar beroende på vad det är du ska göra. Men lika mycket som det handlar om att lyssna, så handlar det också om erfarenhet. Eller som Dave Pensado en gång sa “I can teach somebody how to get a great snare sound. I can’t teach somebody what a great snare sound is”. Vad Dave menar är att du själv måste förstå vad du håller på med och utveckla det som lite slarvigt kallas för ”god smak”. Självklart underlättar det att veta hur du får till ett visst sound, men likväl måste du veta när det passar att användas.

      Ett besök i naturen gör ofta gott, inte minst då det finns mycket att lyssna på.
      Så blir du en bättre lyssnare
      För att träna upp din hörsel, din perception, så gäller det att lyssna noggrant. Tricket är att lyssna, lyssna och åter lyssna. Inte enbart på dina egna mixar, utan även annan musik, inom alla genrer, genom alla tider. Försök att verkligen identifiera vad du hör. När det kommer till lyssnandet av musik kan du exempelvis välja att fokusera på ett instrument och beskriva vad du hör. Var i stereobilden befinner sig instrumentet? Ligger det långt fram eller långt bak i ljudbilden? Höger eller vänster? Rör det sig? Är det svagt eller starkt? Ljust eller mörkt? Mycket eller lite dynamik? Vilka frekvenser täcker instrumentet upp? Vilken känsla ger det? Vad är dess uppgift? Vilka andra instrument rör sig i samma frekvensområde? Är det mest botten, mellanregister eller topp? Låter det naturligt eller processat? Har instrumentet en egen plats i ljudbilden eller finns det andra instrument som bråkar? Eller kanske kompletterar? Listan kan göras lång och det finns tyvärr inga genvägar till att bli en bättre lyssnare. Vissa har en medfödd förmåga att uppfatta detaljer, andra en känslighet för sinnesstämningar, en tredje hör frekvenser. Men allt detta går att träna upp, med ovanstående i åtanke och en gnutta tålamod.
      För det är först när du förstår vad du vill ha och varför du vill ha det som du kan lyssna, på riktigt.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.