mixning Fem måste-ha-pluggar under 2019

FREDAGSTIPSET: Dagens fredagstips inleds med en enkel fråga: Vad är egentligen en mix? Fundera över detta en stund…

Innan jag själv försöker mig på att ge ett någorlunda rättvist svar vill jag att vi backar några steg, närmare bestämt ungefär 40 år. På den tiden var nämligen mixning inte ett separat jobb (som det ofta är idag), utan en naturlig del av själva inspelningen. Det var alltså den som spelade in, ofta ljudteknikern, som också mixade. Att anlita en ”mixare” på den tiden vore näst intill befängt och skulle dessutom kosta på tok för mycket. Jag har tidigare skrivit att 80-90% av soundet sitter i själva inspelningen och musikernas prestation, vilket är/var ännu mer sant om vi blickar bakåt i tiden.
Experimentellt
Under slutet av 60- och 70-talet blev artisterna allt mer experimentella, vilket också ställde högre krav på den som spelade in och stod för slutproduktionen. Effekter började läggas på i efterhand och blev snart en del av soundet, på ett sätt som tidigare inte existerat. Vad vore exempelvis Cheer utan sin autotuner i Believe eller varför inte vocodern i Daft Punks Instant Crush? - för att nämna några lite modernare exempel. I själva verket finns det idag många genrer som inte skulle existera överhuvudtaget utan mixningen som fenomen. Hela den elektroniska scenen är ett tydligt exempel på detta.
För att återgå till ursprungsfrågan om vad en mix egentligen är så handlar det i sin allra renaste form om balans. Balans mellan olika instrument, som tillsammans utgör en helhet. Men mixning handlar också om samspelet mellan olika instrument och om förståelsen att ”allt påverkar allt”. Om du minskar, eller ökar ett frekvensområde på en viss kanal, påverkar detta inte enbart just den kanalen, utan även hela mixen. Ju mer du rattar, ju längre från ursprungsljudet kommer du. Detta kan naturligtvis vara önskvärt i vissa sammanhang, eller också inte.
Begränsningen
Är det något jag lärt mig under alla år som musikproducent (eller vad jag nu ska kalla mig) så är det att begränsa mig. Vi lever, som vi alla vet i, en tid där möjligheterna i stort sätt är oändliga. Du kan skruva och ratta i stort sätt hur mycket som helst när du mixar. Detta leder inte bara till att vi får svårt att färdigställa våra mästerverk, vilket i sig naturligtvis är problematiskt. Nej, i förlängningen innebär detta något långt mycket värre: Vi glömmer bort att lyssna. Med så många effekter och justeringsmöjligheter till hands tröttar vi snabbt ut öronen och likt robotar jobbar vi snart på rutin, utan att vi ens märker det. Vi testar både det enda, det andra och det tredje, eller så skruvar vi på så som vi alltid gjort. Nu låter det kanske som att jag målar upp ett skräckscenario, vilket inte alls är min mening. Men jag är ändå ganska säker på att vi alla då och då skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och bara lyssna och fundera över vad vi faktiskt håller på med.
Utmaningen
Därför föreslår jag en utmaning nästa gång det är dags för mix. Jag vill att du begränsar dig till det allra mest fundamentala:
Volym Panorering Equalizer, men endast low-cut och high-cut! Dessa tre ska tillsammans utgöra grunden för hela soundet, varken mer eller mindre. Vi ska dock göra det lite enklare för oss genom att tillåta valfri equalizer och kompressor, som du får ratta på precis hur du vill, på varje gruppkanal och på mastern. Men de individuella kanalerna får endast vara berörda av ovannämnda tre. Att endast använda low-cut och high-cut på varje kanal är en utmaning, men också en nyttig sådan. Slutligen är det fritt fram att krydda med reverb och delay efter tyckte och smak.
Detta arbetssätt kan säkert kännas onödigt enkelt, för att inte säga snävt. Och visst, det kan jag hålla med om. Men du kommer i alla fall inte glömma bort att lyssna!
Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

FREDAGSTIPSET: Fredagen den 13 är årets minst otursdrabbade dag och vad bättre än att fira detta med tre små knep som förhoppningsvis kan ge dina mixar lite mer djup, bredd och bättre separation?

Mixa i mono
Ett gammalt och beprövat knep, som faktiskt fungerar. Om du mixar i mono får du ofta bättre separation i stereo, eftersom du då tvingas jobba med equalizer, kompressor, reverb och delay, utan fördelen att kunna panorera för att skapa plats. Först när bitarna fallit på plats är det dags för panorering och vips har du (förhoppningsvis) skapat en mix med mer tydlighet, bredd och separation. Gör dock inte misstaget att tro att din mix ska låta ”bra” i mono, detta är bara ett arbetssätt. The Red Hot Chili Peppers Californication mixades nästan uteslutande i mono. En hyfsat välljudande platta för övrigt, eller hur?
Läs gärna fredagstipset Testa att mixa i mono!
Fega inte med panoreringen
Med detta sagt är det allt för vanligt med subtil planering, speciellt bland studiorävar som gärna mixar i hörlurar, vilket ofta leder till en ganska platt ljudupplevelse. Visst kan en för bred mix lätt tappa fokus, men här gäller det att planerna. Placera ut dina instrument på ett sådant sätt att de fyller ut hela stereobilden från höger till vänster, speciellt i refrängerna om dessa ska låta breda. Att panorera vissa instrument (som exempelvis gitarrer eller överhäng) 100% höger respektive vänster är inte alls ovanligt. Det är dock av yppersta vikt att det inte tippar över på någon sida. Baskagge, bas, virvel och sång ska i 99 fall av 100 ligga centrerade i mitten. Jag brukar tänka som så att: ju mer basrikt och fundamentalt innehåll, ju närmare mitten ska detta också ligga. Läs gärna på om LCR panning (vänster-mitten-höger-panorering) vilket är minst lika älskat som hatat.
Lika olika
Många mixar genom att panorera instrument med liknande karaktär (exempelvis två akustiska gitarrer) till höger respektive vänster, i hopp om att skapa mer bredd. Ett knep som faktiskt många gånger fungerar och dessutom hjälper till att skapa en känsla av enighet. Med detta sagt kan det ändå vara en idé att få dessa instrument att dra nytta av varandra än mer genom kompletterande eq-justeringar. Exempelvis, om du boostar 5000 Hz på den ena gitarren, så kan du sänka 5000 Hz på den andra, vilket ger två uppenbara fördelar: dels frigörs frekvenser, vilket skapar bättre separation i mixen, eftersom de båda gitarrerna inte längre bråkar (lika mycket) om samma utrymme. Vidare förbättras stereobilden, eftersom skillnaden mellan höger och vänster nu blir tydligare = mindre grötigt/stökigt.
Att jobba kompletterande med equalizer och panorering på detta sätt är ett av de absolut bästa och mest avgörande knepen för att få till en bredare och luftigare mix. För att sammanfatta:
Om vänster och höger kanal låter för lika, uppfattas mixen som mindre bred. Det är därför även en god idé att sprida ut instrument med olika karaktär över hela stereofältet och inte bara förlita sig på equalizer och panorering. Givetvis kan (och bör) du även jobba med olika sorters reverb och delay för att skapa än mer djup. Men detta är ett kapitel för sig.
Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

FREDAGSTIPSET: Jag minns när jag var blott en tonåring och mixade ett av mina första alster. Utan några som helst förkunskaper kastade jag mig in i projektet och började ratta.

När jag nu lyssnar på resultatet 23 år senare slås jag av att det faktiskt låter ganska bra. Hur kommer detta sig?
Svaret är naturligtvis mångbottnat, men i grunden handlar det om att jag då lyssnade mer än jag tittade. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med och tvingades därför att använda mina öron istället för mina ögon. Med anledning av detta går vi därför idag till botten med det mest fundamentala, nämligen equalizern och sju vanliga problem vi förmodligen alla stöter på då och då.
Se men inte höra
Eller som Chris från Airwindows säger ”In mix, no-one can hear your screen”. Vad detta i praktiken innebär att du inte ska lita på hur exempelvis equalizerinställningarna ser ut, utan på hur det faktiskt låter. Att skruva ljud har ingenting med hur det ser ut att göra. I dagens digitaliserade värld är det oerhört lätt att bli distraherad, vilket är viktigt att vara medveten om. Du blir attackerad från alla håll och kanter med tjusiga gränssnitt och dansande mätare. Det visuella kan (och kommer) att lura dig gång på gång, vare sig du vill eller inte.
Ett användbart knep som dock kan underlätta i sammanhanget är att du rattar precis som vanligt, för att sedan klicka av och på bypass-knappen samtidigt som du blundar. Låter det verkligen bättre? Eller ser det kanske bara bättre ut? Med detta sagt finns det naturligtvis även fördelar med det visuella. Speciellt om du vill råda bot på hög- eller lågfrekvent material som du annars inte skulle höra, men som äter upp onödig energi.
Bara för att
Med detta sagt behöver inte alla kanaler equalizer. Du behöver inte ratta på samtliga kanaler ”bara för att du kan”. Equalizern behövs bara om du vill förändra ljudet, inte annars. Men… Alla spår kan väl alltid låta lite bättre, kanske du tänker? Nja, detta är en sanning med modifikation. Fråga dig då hellre: Måste den här kanalen verkligen justeras? Ibland räcker det gott med att bara sänka eller höja volymen. Kom ihåg att 80-90% av en mix bara är volym och panorering, resten är grädde på moset.
Filter hit och filter dit
Du är långt ifrån ensam om att lägga högpass-filter på samtliga kanaler, eller low-cut/ high-pass som det också smått förvirrande kallas. Detta är en god tanke eftersom mycket energi samlas i botten och mixen lätt låter otydlig och ofokuserad av för mycket sub/bas. Men det finns en fara med detta tillvägagångssätt, eftersom mixen då lätt förvandlas från luddig till steril och tunn.
”Skär bort det som ändå inte hörs” är ett argument som ofta dyker upp. Nej, det kanske inte hörs, det är helt riktigt, men det kanske känns? Och det är precis detta musik handlar om, att det ska kännas. Självklart ska du använda högpass-filter på kanaler där det behövs, men verkligen inte på allt. Ju fler instrument du har att jobba med ju viktigare är det att du håller koll på dina filter. För mycket, eller för lite av det goda är sällan gott.
Läs gärna fredagstipset Passa dig för högpass- och lågpassfilter.
Summan av kardemumman
Målet mixning är att få samtliga kanaler att låta bra tillsammans, en välljudande helhet, varken mer eller mindre. Problemet är bara att allt för många inte tänker på detta sätt. Allt för många rattar för mycket equalizer i solo-läge, vilket osökt leder oss in på visdomsordet (som gång på gång tåls att upprepas likt en gammal skiva): Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte fungerar i mixen. I sololäget går det inte att höra hur ett instrument passar ihop med ett annat, eller tjugo till för den delen. Och faktum är att det många gånger faktiskt låter sämre om du uteslutande jobbar på detta vis. Det ska dock understrykas att sololäget är en oumbärlig hjälpreda, för att inte säga en direkt nödvändighet, när du ska leta upp och råda bot på problemfrekvenser.
Problem att lösa rätt problem
Det är inte ovanligt att rattande på equalizern löser ett eller flera problem, men samtidigt skapar ett annat. Det är då fel verktyg för uppgiften. Den traditionella equalizern är bra på att lösa problem som är bestående genom hela mixen. Som exempelvis för mycket sub-bas på en gitarrkanal, eller väsande och diskantrika cymbaler. Men så fort det handlar om problem som kommer och går, blir verkligheten en annan. Den dynamiska equalizern är då ett betydligt bättre val, eller varför inte gammal hederlig multibandskompression?
Mellanregister eller mellanmjölk?
En mix utan ett välbalanserat mellanregister är ungefär lika roligt att lyssna på som det är att dricka mellanmjölk… Hmm, detta må vara en av de sämsta liknelserna genom tiderna, men faktum kvarstår: Mellanregistret är direkt avgörande för hur en mix upplevs. Det är här som våra öron är som mest känsliga och det är också här som flest instrument slåss om utrymmet. Och slutligen är det den del av frekvensspektrumet som är mest konsekvent bland olika högtalare. Mellanregistret är musikens hjärta och själ, att ignorera detta är att ignorera musiken överhuvudtaget.
Volym
Det är allt för vanligt att gemene hen sträcker sig efter equalizern och boostar hej vilt för att ett instrumentet ska höras mer i mixen. Men det finns en betydligt enklare lösning. Nämligen… Volymreglagen på mixern. Många problem kan faktiskt lösas genom att dra lite i reglarna, så varför krångla till det?
Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.