Jump to content
  • Fasen. Vad bra den låter.


    Jon Rinneby

    FREDAGSTIPSET: Det finns en liten, ofta förbisedd, knapp i ditt inspelningsprogram vars uppgift är mycket enkel. En knapp som många gånger kan förändra din mix långt mycket mer än någon equalizer eller kompressor någonsin kan göra.

    Om du upplever att din musik saknar botten, värme och separation eller att mixen inte riktigt sitter ihop, har det många gånger med fasen att göra. Så kallat fasfel mellan olika kanaler ger nämligen ofta en (icke önskvärd) förändrad stereobild. Det finns därför all anledning att experimentera med fasvändning när du mixar, men på ett lite annorlunda sätt än du kanske lärt dig. Låt mig utveckla.


    invert_phase.jpg.4bdbb6b137c7fdeb5a8646c22e483c1d.jpg

    Den magiska knappen (fasvändning)

    Det finns en allmän uppfattning om att fasfel enbart uppstår vid inspelning av ett instrument med flera mikrofoner samtidigt. Något jag inte riktigt håller med om (och strax kommer in på). Trummor är ett klassiskt exempel, gitarrförstärkare ett annat. Detta eftersom det tar olika lång tid för ljudet att färdas till de olika mikrofonerna, vilket då kan resultera i en försvagning eller i värsta fall utsläckning av ljudet när alla kanalerna spelas upp samtidigt. Genom att fasvända de olika kanalerna i tur och ordning, exempelvis baskagge i förhållande till virvel eller höger respektive vänster kanal i överhänget, kan den ljudmässiga balansen återställas. Så långt inget nytt under solen.

    Ett annat perspektiv
    Vad som är mer intressant är att fasfel (om än på ett lite annorlunda sätt) även kan uppstå mellan olika instrument i en mix, helt oberoende av varandra och hur de spelats in. Anledningen till detta är att maskering (försvagning) också uppstår när frekvenser staplas på varandra. Med anledning av detta kan alltså en enkel fasvändning på valfri kanal reducera den frekvensmässiga uppbyggnaden och på så vis skapa mer djup, tydlighet och värme och så vidare, helt utan equalizers eller annat hokuspokus.

    Förslagsvis kan du börja med att fokusera på förhållandet mellan baskagge och bas. Spela upp båda kanalerna samtidigt och lyssna. Vänd fasen på basen och spetsa öronen. Hör du tydligare botten? Mer värme? Bättre tryck? Detta enkla trick kan ibland öka separationen mellan olika instrument eftersom tidsförhållandet i vågformerna förändras. Likväl råder jag att testa detta på hela instrumentgrupper. Vänd fasen på gitarrpaketet och se vad som händer. Värt att notera är att ett fasvänt ljud faktiskt kan upplevas annorlunda i sig själv, utan hänsyn till kontexten, vilket är väldigt intressant.

    Sagt och gjort så behöver du verkligen inte viga ditt liv åt, eller ens förstå teorin bakom, fasvändning för att uppnå en bra mix. Det är en liten del i ett större pussel. Flippa fasen och hör vad som händer: Om du upplever bättre separation, mer tydlighet, tydligare botten, mer värme – om det helt enkelt låter ”bättre”, så är du på rätt spår.

    BONUSTIPS: Att medvetet låta saker vara ur fas kan också vara ett stilistiskt grepp, med risk för att mixen tappar fokus i mono.

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

     



    User Feedback

    Recommended Comments

    Det jag har fått lära mig vad gäller fasfel handlar om när man konstruerar ett syntljud. Om man inte snedstämmer stämmorna låter det på något sätt ihåligt. Men där handlar det som jag förstått det om att syntarnas ljud - dvs om man t ex har samma stråkljud och dubblerar det - är exakt likadana och det har jag fått lära mig är fasfel. Hur förhåller det sig med det egentligen?

    Vad gäller fasfel vid inspelning med mikrofoner: Om man ska spela in i stereo, är det alltså bättre då att inte ha ett matchat par mikrofoner, som då inte tar upp ljudet på exakt samma sätt? Det borde vara på det sättet om man ser till hur exakt likadana syntljud låter om man inte snedstämmer dem.

    Edited by e-snobben

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    1 timme sedan, e-snobben said:

    Det jag har fått lära mig vad gäller fasfel handlar om när man konstruerar ett syntljud. Om man inte snedstämmer stämmorna låter det på något sätt ihåligt. Men där handlar det som jag förstått det om att syntarnas ljud - dvs om man t ex har samma stråkljud och dubblerar det - är exakt likadana och det har jag fått lära mig är fasfel. Hur förhåller det sig med det egentligen?

    Vad gäller fasfel vid inspelning med mikrofoner: Om man ska spela in i stereo, är det alltså bättre då att inte ha ett matchat par mikrofoner, som då inte tar upp ljudet på exakt samma sätt? Det borde vara på det sättet om man ser till hur exakt likadana syntljud låter om man inte snedstämmer dem.

    Du kan aldrig få två mikrofoner att ta upp ett ljud på exakt samma sätt, så det finns ingen vinst i INTE ha två matchade mikrofoner.
    Mvh//Oscar

    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites

    Matchade stereopar är som regel att rekommendera om du ska spela in i stereo, just av anledningen att minska risken för fasfel. Men det handlar naturligtvis mycket om mikrofonplacering också, därav uppkomsten av särskilda stereohållare. 

    Gällande känslan av ihålighet så är det också definitionen av fasfel - eller snarare ett "hål i ljudet". Säg att du rattar två identiska syntljud och spelar upp dessa samtidigt. Då kommer det inte att låta som två olika syntar, utan enbart en fördubbling av amplituden, 6 dB starkare för att vara korrekt. Om du fasvänder det ena ljudet och spelar upp igen, blir det helt tyst. Total utsläckning. Med anledning av detta finns det därför all anledning att ratta fram ljud som kompletterar varandra, inte enbart ur ett produktionsmässigt perspektiv. Ju fler fasfel/problem du dras med i en mix, desto större sannolikhet att din mix kollapsar i olika lyssningssystem.

    /J

    Edited by Jon Rinneby
    • Gilla 1

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites
    On 2019-12-14 at 11:01, Jon Rinneby said:

    Gällande känslan av ihålighet så är det också definitionen av fasfel - eller snarare ett "hål i ljudet". Säg att du rattar två identiska syntljud och spelar upp dessa samtidigt. Då kommer det inte att låta som två olika syntar, utan enbart en fördubbling av amplituden, 6 dB starkare för att vara korrekt. Om du fasvänder det ena ljudet och spelar upp igen, blir det helt tyst. Total utsläckning. Med anledning av detta finns det därför all anledning att ratta fram ljud som kompletterar varandra, inte enbart ur ett produktionsmässigt perspektiv. Ju fler fasfel/problem du dras med i en mix, desto större sannolikhet att din mix kollapsar i olika lyssningssystem.

    /J

    Då mindes jag rätt. Dvs där blir effekten av fasvändning den helt motsatta till det som beskrivs i artikeln, och som man normalt vill uppnå genom just fasvändning.

    Lite förvirrande men samtidigt intressant, och kan vara värt att ha i minnet. :) 

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig.

      Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till mitt fredagstips Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi!
      Lyssna inte för mycket
      Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare.
      Fasta värden
      Bilden visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB.
      Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt.
      Bättre luta än illa fäkta
      Bilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz.
      Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix
      Flera steg
      Bilden visar en softclipper följt av en limiter.
      Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat.
      Jämför
      Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i det tidigare tipset Se till att din mix funkar optimalt på alla ljudnivåer
      Volymen...
      Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar.
      Sist men inte minst…
      Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Dagens fredagstips inleds med en enkel fråga: Vad är egentligen en mix? Fundera över detta en stund…

      Innan jag själv försöker mig på att ge ett någorlunda rättvist svar vill jag att vi backar några steg, närmare bestämt ungefär 40 år. På den tiden var nämligen mixning inte ett separat jobb (som det ofta är idag), utan en naturlig del av själva inspelningen. Det var alltså den som spelade in, ofta ljudteknikern, som också mixade. Att anlita en ”mixare” på den tiden vore näst intill befängt och skulle dessutom kosta på tok för mycket. Jag har tidigare skrivit att 80-90% av soundet sitter i själva inspelningen och musikernas prestation, vilket är/var ännu mer sant om vi blickar bakåt i tiden.
      Experimentellt
      Under slutet av 60- och 70-talet blev artisterna allt mer experimentella, vilket också ställde högre krav på den som spelade in och stod för slutproduktionen. Effekter började läggas på i efterhand och blev snart en del av soundet, på ett sätt som tidigare inte existerat. Vad vore exempelvis Cheer utan sin autotuner i Believe eller varför inte vocodern i Daft Punks Instant Crush? - för att nämna några lite modernare exempel. I själva verket finns det idag många genrer som inte skulle existera överhuvudtaget utan mixningen som fenomen. Hela den elektroniska scenen är ett tydligt exempel på detta.
      För att återgå till ursprungsfrågan om vad en mix egentligen är så handlar det i sin allra renaste form om balans. Balans mellan olika instrument, som tillsammans utgör en helhet. Men mixning handlar också om samspelet mellan olika instrument och om förståelsen att ”allt påverkar allt”. Om du minskar, eller ökar ett frekvensområde på en viss kanal, påverkar detta inte enbart just den kanalen, utan även hela mixen. Ju mer du rattar, ju längre från ursprungsljudet kommer du. Detta kan naturligtvis vara önskvärt i vissa sammanhang, eller också inte.
      Begränsningen
      Är det något jag lärt mig under alla år som musikproducent (eller vad jag nu ska kalla mig) så är det att begränsa mig. Vi lever, som vi alla vet i, en tid där möjligheterna i stort sätt är oändliga. Du kan skruva och ratta i stort sätt hur mycket som helst när du mixar. Detta leder inte bara till att vi får svårt att färdigställa våra mästerverk, vilket i sig naturligtvis är problematiskt. Nej, i förlängningen innebär detta något långt mycket värre: Vi glömmer bort att lyssna. Med så många effekter och justeringsmöjligheter till hands tröttar vi snabbt ut öronen och likt robotar jobbar vi snart på rutin, utan att vi ens märker det. Vi testar både det enda, det andra och det tredje, eller så skruvar vi på så som vi alltid gjort. Nu låter det kanske som att jag målar upp ett skräckscenario, vilket inte alls är min mening. Men jag är ändå ganska säker på att vi alla då och då skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och bara lyssna och fundera över vad vi faktiskt håller på med.
      Utmaningen
      Därför föreslår jag en utmaning nästa gång det är dags för mix. Jag vill att du begränsar dig till det allra mest fundamentala:
      Volym Panorering Equalizer, men endast low-cut och high-cut! Dessa tre ska tillsammans utgöra grunden för hela soundet, varken mer eller mindre. Vi ska dock göra det lite enklare för oss genom att tillåta valfri equalizer och kompressor, som du får ratta på precis hur du vill, på varje gruppkanal och på mastern. Men de individuella kanalerna får endast vara berörda av ovannämnda tre. Att endast använda low-cut och high-cut på varje kanal är en utmaning, men också en nyttig sådan. Slutligen är det fritt fram att krydda med reverb och delay efter tyckte och smak.
      Detta arbetssätt kan säkert kännas onödigt enkelt, för att inte säga snävt. Och visst, det kan jag hålla med om. Men du kommer i alla fall inte glömma bort att lyssna!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Fredagen den 13 är årets minst otursdrabbade dag och vad bättre än att fira detta med tre små knep som förhoppningsvis kan ge dina mixar lite mer djup, bredd och bättre separation?

      Mixa i mono
      Ett gammalt och beprövat knep, som faktiskt fungerar. Om du mixar i mono får du ofta bättre separation i stereo, eftersom du då tvingas jobba med equalizer, kompressor, reverb och delay, utan fördelen att kunna panorera för att skapa plats. Först när bitarna fallit på plats är det dags för panorering och vips har du (förhoppningsvis) skapat en mix med mer tydlighet, bredd och separation. Gör dock inte misstaget att tro att din mix ska låta ”bra” i mono, detta är bara ett arbetssätt. The Red Hot Chili Peppers Californication mixades nästan uteslutande i mono. En hyfsat välljudande platta för övrigt, eller hur?
      Läs gärna fredagstipset Testa att mixa i mono!
      Fega inte med panoreringen
      Med detta sagt är det allt för vanligt med subtil planering, speciellt bland studiorävar som gärna mixar i hörlurar, vilket ofta leder till en ganska platt ljudupplevelse. Visst kan en för bred mix lätt tappa fokus, men här gäller det att planerna. Placera ut dina instrument på ett sådant sätt att de fyller ut hela stereobilden från höger till vänster, speciellt i refrängerna om dessa ska låta breda. Att panorera vissa instrument (som exempelvis gitarrer eller överhäng) 100% höger respektive vänster är inte alls ovanligt. Det är dock av yppersta vikt att det inte tippar över på någon sida. Baskagge, bas, virvel och sång ska i 99 fall av 100 ligga centrerade i mitten. Jag brukar tänka som så att: ju mer basrikt och fundamentalt innehåll, ju närmare mitten ska detta också ligga. Läs gärna på om LCR panning (vänster-mitten-höger-panorering) vilket är minst lika älskat som hatat.
      Lika olika
      Många mixar genom att panorera instrument med liknande karaktär (exempelvis två akustiska gitarrer) till höger respektive vänster, i hopp om att skapa mer bredd. Ett knep som faktiskt många gånger fungerar och dessutom hjälper till att skapa en känsla av enighet. Med detta sagt kan det ändå vara en idé att få dessa instrument att dra nytta av varandra än mer genom kompletterande eq-justeringar. Exempelvis, om du boostar 5000 Hz på den ena gitarren, så kan du sänka 5000 Hz på den andra, vilket ger två uppenbara fördelar: dels frigörs frekvenser, vilket skapar bättre separation i mixen, eftersom de båda gitarrerna inte längre bråkar (lika mycket) om samma utrymme. Vidare förbättras stereobilden, eftersom skillnaden mellan höger och vänster nu blir tydligare = mindre grötigt/stökigt.
      Att jobba kompletterande med equalizer och panorering på detta sätt är ett av de absolut bästa och mest avgörande knepen för att få till en bredare och luftigare mix. För att sammanfatta:
      Om vänster och höger kanal låter för lika, uppfattas mixen som mindre bred. Det är därför även en god idé att sprida ut instrument med olika karaktär över hela stereofältet och inte bara förlita sig på equalizer och panorering. Givetvis kan (och bör) du även jobba med olika sorters reverb och delay för att skapa än mer djup. Men detta är ett kapitel för sig.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • mixakuten_ingang.jpgMIXAKUTEN
    Som medlem får du kostnadsfri hjälp med mixning eller mastring av din låt.
    Läs mer >

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.