Jump to content
  • Automatisera mera – Tips och trix

    FREDAGSTIPSET: Förutsägbara mixar är ofta tråkiga mixar, men som tur är finns det massvis med knep för att komma runt detta.


    Jon Rinneby

    party-2368563_1920.thumb.jpg.33e93f5be22fb4d76c0356ebcf5142db.jpg

    För att undvika tråkiga mixar så kan det handla om allt från sättet du eller bandet spelar på, till själva arrangemanget eller användandet eller inte användandet av effekter.

    Idag tänkte jag skriva lite om volym- och effektautomatiseringar. Det vill säga hur du kan använda dig av olika sorters automatiseringstekniker för att skapa mer dramatik i din musik. Automatisera kan nämligen vara så mycket mer än att bara rätta till en dynamisk sångtagning eller att göra refrängerna starkare än verserna. När du spelar in går mycket förlorat på vägen, varesig du vill eller inte, och då det är upp till den som mixar att förstärka och återskapa detta i den mån det går. Mixing är nämligen som jag tidigare varit inne på i mångt och mycket en räddningsaktion.

    Du vill som regel alltid använda effekter när du mixar, även du inte alltid hör dem och faktum är att det ofta är de subtila effekterna som gör störst skillnad. Du vill åt effekten av effekten så att säga. Det är det du inte hör som påverkar dig mest när det kommer till musik. Men det handlar också om kontraster, det stora mot det lilla, det blöta mot det torra, det ljusa mot det mörka och så vidare. Kontraster är A och O när det kommer till att skapa intressant musik. Här kommer volym- och effektautomatiseringen in i bilden.

    Lite här och lite där
    Ibland kan det vara en så enkel sak som att lägga ett extra stort reverb på första ordet i en refräng, kräma på med ett extravagant virvelanslag, ett knasigt delay på vartannat anslag på gitarren, eller varför inte förstärka vissa ord som är av speciell betydelse för låtens känsla och karaktär? Tricket är att då och då våga lämna trygghetszonen, det förväntade, och fundera en extra gång över vilka partier i låten som kräver extra förstärkning. Med detta sagt är det så klart låten som sådan som är det viktiga och att förvirra sig bort i ett hav av effekter är sällan önskvärt. Det handlar kort och gott om att fånga och framförallt behålla lyssnarens uppmärksamhet med mer eller mindre subtila knep på väl utvalda ställen.

    Oavsett om det rör sig om ett trumfill, en gitarrslinga eller vad som helst egentligen - i slutet av ett parti, påväg in i en ny del, eller i mitten, var inte rädd för att låta det sticka ut lite extra. Dra upp volymen och/eller släng på en effekt just här och öka intensiteten. Om det rör sig om exempelvis trummor behöver det nödvändigtvis inte handla om att öka volymen på hela kittet utan kanske bara överhänget, eller låta kompressorn jobba lite extra så det styr över eller pumpar skönt.

    Texturer och energi
    Poängen är alltså nödvändigtvis inte att göra saker starkare, utan om att skapa rörelse, dynamik och en känsla av liv. Nya texturer bildas, om än bara för en kort stund, vilket gör hela upplevelsen mer intressant och mindre statisk. Musik handlar i mångt och mycket om energi och i förlängningen att förmedla denna energi genom högtalarna.

    Men det gäller samtidigt att tänka på att mindre många gånger kan vara mer, annars förlorar effekten sin effekt så att säga. Med detta sagt behöver du inte låsa dig till att automatisera ett instrument i taget - bara en sån sak som att lyfta fram basen en decibel eller två tillsammans med exempelvis sången i ett skrikparti kan skapa välbehövlig dramatik. Likväl händer det per automatik något spännande med hela mixen när du jobbar på detta vis, inte minst om du arbetar med en kompressor på masterregelen eftersom den då får kämpa lite extra och i sin tur sätta sin prägel på helheten.

    Så, automatisera mera oavsett om det handlar om volym, effekter eller panorering, och dina mixar kommer garanterat bli mer intressanta och spännande att lyssna på.

    Fredagstipset tar nu semester fram till 31 Juli. Glad sommar!

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!


    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    • Gilla 1
    • Tack! 1

    User Feedback

    Recommended Comments



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      Mixning och mastring handlar till stor del om att hitta balansen* mellan bas, mellanregister och diskant. För mycket eller för lite av det ena och helheten tippar, vilket då kan upplevas som en obalanserad ljudbild. Lite förenklat skulle man kunna säga att för mycket bas resulterar i mindre klarhet, medan för lite gör att musiken tappar tryck. För mycket mellanregister uppfattas gärna som grötigt och stökigt och för lite känns urholkat och distanserat. En överrepresentation av diskant blir jobbigt och påträngande för öronen, medan för lite upplevs som dovt.
      * Frekvensmässig balans innebär inte att alla frekvenser ska höras eller vara representerade hela tiden, utan att ljudupplevelsen känns balanserad i förhållande till vad du i stunden vill förmedla. 

      Frekvenskartan visar den ungefärliga fördelningen mellan bas (0-200 Hz), mellanregister (200-2000 Hz) och diskant (2000 Hz och uppåt). Bilden är tagen och redigerad från www.masteringthemix.com.
      Och mycket svårare än så är det egentligen inte, på ett rent teoretiskt plan. Samtidigt vill jag understryka att en perfekt och "välbalanserad mix" många gånger kan upplevas som direkt tråkig eller tillrättalagd (vilket är ett kapitel för sig). Poängen är hur som helst att du i de allra flesta fall vill ha en hyfsat jämn fördelning mellan bas, mellanregister och diskant, vilket är lättare sagt än hört.
      Hjälp på traven
      Jag är personligen inte särskit förtjust i pluggar som gör jobbet åt mig utan att ge någon större inblick och påverkan i processen. Däremot är jag en stor förespråkade av verktyg som gör livet lite enklare och skjutsar mig i rätt riktning. Min mixfilosofi är att inledande jobba med enbart volym och panorering för att i nästa steg ställa frekvensmässigt balans med hjälp av equalizer, kompressor och saturation. Det är först när detta är gjort (och jag känner att något fortfarande är ur balans) som jag plockar fram specialverktygen. Nedan följer mina tre nuvarande favoritpluggar vars syfte är att hjälpa till när öron eller sinnesstämning inte riktigt hänger med.
      Enskilda kanaler – Sonible smart:EQ 2

      För enskilda kanaler är Sonible smart:EQ 2 med sina många instrumentprofiler en oumbärlig hjälpreda. Ladda passade profil, exempelvis bas eller virveltrumma, och låt pluggen analysera ursprungsljudet. Därefter är det bara att justera hur mycket den smarta equalizern ska jobba från 0-100%. Vanligtvis räcker 40-50% långt. Du kan dessutom själv justera vald frekvenskurva efter tycke och smak med tillhörande filter, mycket användbart.
      Grupper – Voxengo TEOTE

      Gällande grupper, som ofta mår bra av lite försiktigare behandling, faller valet på Voxengo TEOTE (That’s Easier On The Ear). En intelligent och dynamisk flerbands-eq som automatiskt rättar till problematiska frekvenser, på ett mer övergripande sätt. TEOTE kan vid en första anblick se aningen skrämmande ut, men faktum är att pluggen är anmärkningsvärt lättrattad och snabbt ger önskat resultat - inte minst tack vare det tydliga analysfönstret. Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger gällande att låta TEOTE jobba allt för hårt, speciellt eftersom pluggen har en tendens att lyfta fram området över 10 kHz lite väl mycket, för min smak. Detta är dock enkelt att justera efterhand med de inbyggda rattarna.
      Masterkanalen – Soundtheory GULLFOSS

      På masterkanalen är GULLFOSS svårslagen gällande att polera och snygga till slutresultatet. Soundtheorys kreation är likt TEOTE en automatisk och dynamisk equalizer, men med betydligt färre inställningar och något enklare gränssnitt. Det som gör GULLFOSS perfekt för mastern är dess transparens och breda penseldrag, det mesta låter helt enkelt lite bättre och en sparsam dos artificiell justering med 20-25% på TAME räcker ofta långt. Likt TEOTE har GULLFOSS en ovana att bli allt för briljant och här gäller det att balansera upp med pluggens inbyggda BRIGHTEN-funktion och ett negativt %-värde är inte alls ovanligt om mixen är välbalanserad från början.
      Tips på fler artiklar i ämnet
      Magiska frekvenser - finns de? Referenslyssna rätt - steg för steg Så undviker du frekvensmaskering Tittar du för mycket och lyssnar för lite? Checklista - så får du mixen att låta bra överallt  Se till att din mix fungerar optimalt på alla ljudnivåer Hemligheten bakom en volymstark och välbalanserad mix Lycka till!

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Vissa menar att det är absolut nödvändigt med en subwoofer för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper. Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt.
      Rummet
      Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig.

      Genelec 7040 APM
      Negativ förstärkning och stående vågor
      Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt.

      Adam Audio Sub8
      Sammanfattning
      Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser.
      Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning.
      Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke.
      Här är några populära alternativ:
      Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument.
      Men små högtalare då?
      Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem.
      Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi.

      Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan.
      Trollerilådan
      1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret.
      2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten.
      3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen.
      4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel.
      5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare.
      Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer.
      Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Ollie Olson
      Se till att lyssna på referenslåtar – dessa låtar ska du spela upp för att bilda dig en uppfattning om hur dessa låter, för dig, i nya rum, i högtalare och hörlurar. Låtarna blir ett sätt för dig att kalibrera dina öron i en okänd miljö. Meningen är att du ska kunna dessa låtar utan och innan, ha analyserat frekvensgångar, instrumentens placering i ljudbilden, effektanvändning och alla andra saker en bra mix består av. Sedan kan du ta fram låten vart du än kommer och känna av hur dina referenser beter sig när du lyssnar där du inte är van.
      Den andra stora anledningen till att ha referenslåtar är för att kunna prata med den du mixar åt, eller för att själv ha något att jämföra med under mixningen, så när du ska börja mixa en låt så gör en lista i Apple Music, Spotify eller vilken streamingtjänst du nu använder.
      Be artisten, producenten eller bandet ge dig en lista på referenser från deras sida också för att få en bild av hur de tänker. Oftast när man får deras listor så ska man ta dem med en "nypa salt". De har oftast en något orealistisk bild av sin egen produktion, eller önskemål och idéer som kanske inte alls passar in, men det ger dig ändå en bild av hur de tänker.
      När det gäller referenslåtar i detta avseende så tänk på att de låtarna är mastrade och fixade i volym, så när de andra säger att det inte låter likadant så förklara varför, och att du också kan sätta på en limiter på masterbussen för att få upp volymen lite. Då blir folk glada!
    • By Jon Rinneby
      När man talar om att något ”låter MIDI” så innebär detta vanligtvis att ljuden låter overkliga, stela eller rent av robotaktigt. Det vill säga raka motsatsen till hur vi människor beter oss. Men så behöver det inte vara.
      I grund och botten är det två saker som avgör hur MIDI låter:
      1. Vilket ljud som används.
      2. Hur du spelar och/eller programmerar ljuden.
      Om du exempelvis använder ett samplingsbibliotek som för tankarna till billiga syntstråkar, så kommer det också att låta precis så. Det är alltså inte MIDI i sig som är problemet, utan hur det hanteras.
      Ett enkelt kvantiserat trumkomp utan dynamik som med största sannolikhet kommer att låta statiskt och omänskligt.
       
      En mer varierad tagning, med skiftade velocity (anslagsvolym), spökslag och små tempovariationer.

      Den stora boven i dramat, förutom val av ljud och den som spelar, är kvantiseringen. Det vill säga mjukvaruprocessen som tajtar till din MIDI-inspelning enligt exakta taktslag, om så önskas. Visst är det frestande att rätta till små misstag, men det ofta precis dessa misstag som gör att det låter mänskligt. Någon sa att 100% kvantiserad musik är lite som att läsa en text utan vare sig böjning, betoning eller förändring av takt. Utmaningen som musiker ligger nämligen inte att träffa rätt ton vid exakt rätt tillfälle, utan att förmedla en känsla. Din känsla. Det ska dock understrykas att de flesta inspelningsprogram låter dig välja hur mycket du ska kvantisera och ibland kan exempelvis 75-80% göra susen.
      Ett annat dilemma är att ljuden från diverse samplingsbibliotek ofta låter för bra. Må det vara trummor, stråkar, flyglar eller vad som helst egentligen. Vi människor gillar lite “skit under naglarna” och när något är för perfekt hajar vi till. Med detta i åtanke finns det några saker du kan göra för att förmänskliga dina MIDI-inspelningar (gärna i kombination).
      1. Använd en equalizer för att plocka bort den absoluta toppen, det ”snygga”.
      2. Lägg på lätt distorsion eller brus. Exempelvis i form av rullband eller mixerbordspluggar.
      3. Reverb och delay i olika grad kan placera instrumentet i ett ”verkligt” rum.
      4. Spela upp ljudet genom högtalarna och spela in igen, för än mer analog känsla.
      5. Jobba med automatisering och dynamik. Varierad velocity är din vän.
      6. Se till att variera varje takt, om än lite grann.
      7. Om du programmerar trummor istället för att spela, lägg till spökslag (ghost notes).
      8. Flytta otajta slag manuellt (istället för att kvantisera) och testa humanize-funktionen.
      En trummis är garanterat bättre på att spela in eller programmera välljudande MIDI-trummor, än någon som inte kan spela trummor. Precis som en pianist förmodligen kan lyfta ett mediokert pianoljud bara genom sättet att spela på. Sen är det naturligtvis så att det ställs högre krav på ett framträdande soloinstrument än en ljudmatta i bakgrunden. Med detta sagt finns det (idag) ingen magisk plugg som förvandlar dåligt spelad eller rattad MIDI till livfullt sväng – det är det bara du som kan göra.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.