Jump to content
  • Sign in to follow this  

    7 saker att tänka på när du mastrar


    Jon Rinneby

    FREDAGSTIPSET: Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig.

    ingang_965618258.jpg.7ea1eb6b49184b4f43e8bcb36c1b7a46.jpg

    Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till mitt fredagstips Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi!

    Lyssna inte för mycket
    Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare.

    Fasta värden

    1759932734.jpg.fcfa5615ebbd8792b33c942216279fc8.jpgBilden visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB.

    Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt.

    Bättre luta än illa fäkta

    3644251117.jpg.81512acb49a20d6f2e1a7fb2300d2c88.jpgBilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz.

    Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix

    Flera steg

    3585446752.jpg.a2e66e1b93119c5dd3b3494c08f49d37.jpgBilden visar en softclipper följt av en limiter.

    Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat.

    Jämför
    Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i det tidigare tipset Se till att din mix funkar optimalt på alla ljudnivåer

    Volymen...
    Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar.

    Sist men inte minst…
    Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern!

    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!


    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Lotta Fahlén
      MÅNDAGSINTERVJUN: Melisha Linnell är producent, mixare, mastrare och DJ som sedan 2012 driver egen studio i Brewhouse i Göteborg. Med en kandidat i musikproduktion i bagaget undervisar hon i musikproduktion, mixning och mastring på Högskolan för scen och musik i Göteborg och är även en av projektledarna för organisationen EQLovesMusic.
      Melisha Linnell  i en dj-session.
      I Måndagsintevjun berättar Melisha om kärleken till att mastra musik, vilka verktyg hon helst använder, vanliga missar i mixar som skickas iväg för mastring och om att lyckas framhäva någon annans vision men samtidigt överraska.
      Kan du berätta lite hur det gick till när du började mastra musik?
      – År 2000 var jag med när ett album som jag producerat mastrades i Studio Bohus. Jag kände att det var en intressant process som jag ville lära mig mer av och började lära mig på egen hand. Jag började mastra för kunder redan 2005 och kände att jag utvecklades hela tiden. När jag sedan studerade en kandidatutbildning inom musikproduktion gjorde jag min praktik i mastringsstudion på svenska Grammofonstudion. Min C-uppsats gjorde jag till en undersökande uppsats kring mastring för att kunna dyka ännu djupare in i ämnet.
      – Sedan har jag också läst mycket böcker av mastrare och fått en förståelse för processen men ändå kunnat göra min egna grej kring det vilket är roligt. Jag har skapat mina egna tricks och känner att jag verkligen älskar att jobba med det.
      Du får en låt som är färdigmixad och redo att mastras, kan du guida oss hur du går tillväga?
      – Det viktiga är att ha en dialog med skaparen, artisten och producenten för att veta vad de har för tanke med soundet. Det gäller att framhäva deras vision så mycket som möjligt men även överraska dem genom att framhäva soundet på bästa vis.
      – Jag sitter sedan och funderar i tystnad för att förbereda mina öron och gör sedan en kortare session. Jag blandar analoga och digitala redskap i min signalkedja skickar sedan iväg låten för feedback. Det är jätteviktigt. Ibland är det mindre fix men många gånger är de nöjda efter min första session.
      Melisha Linnell i studion på Brewhouse i Göteborg.
      Kan du nämna några verktyg i studion som du inte klarar dig utan?
      – Mitt analoga mixerbord som är modifierat, min TLA-audio rör-kompressor/EQ och några andra analoga processorer. Sen har jag också många fina mikrofoner och instrument... UAD Apollo 8 är ett fantastiskt ljudkort. Och så Pro Tools.
      Finns det några vanliga missar i de mixar du får skickat till dig som du ofta får korrigera?
      – Ja, en vanlig miss är att de lägre partierna är problematiska. Det beror inte alltid på att det är mer energi där, ofta är det mixat så att frekvenserna blir röriga och de element som finns i det området inte blir distinkta och urskiljbara. En annan miss kan vara mixar som har för lite headroom. Det kan jag ändå jobba med men det förutsätter såklart att mixen håller sig inom 0DBFS och har ett bitdjup på minst 24 bitar. Ofta kan ljudbilden nuförtiden också vara för centrerad, vilket oftast beror på att folk fokuserar mindre på stereoinspelningar. Det kan leda till att instrumenten inte placerar sig naturligt i mixen och för många element i mixen konkurrerar om fokuset.
      – Jag har faktiskt utvecklat två olika processer i mastring. Den ena processen använder jag om producenten själv har mixat och inte är jättevan men ändå har en grym vision. Då gäller det för mig att kunna kontrollera där det oftast blir problemområden och då brukar jag be om nermixningar, det vill säga stems. Då kan jag få kontroll på problematiken vilket leder till mindre skickade fram och tillbaka. Om jag inte gör den processen är det bara att skicka tillbaka mixen om det är något som måste korrigeras men då brukar det ta lite längre tid.
      Melisha Linnell.
      Det är många artister och band som ger ut musik på vinyl och kassettband, hur skiljer sig mastringen för fysiska utgivningar i  jämförelse med digitala masters?
      – Mastringen skiljer sig ganska mycket. För det första får du verkligen vara försiktig och inte pressa på mastringen för mycket. I det lägre registret får du tänka på att inte bredda för mycket eftersom nålen på vinylen kan påverkas och börja hoppa. Rent generellt gäller ju mastring att anpassa till det medie du ska överföra musiken till, varför det i början, då det hette Pre Mastering, var en enklare process som inte skulle förändra mixen så mycket.
      Du producerar, mixar, sjunger och DJar också utöver att mastra, vad är du aktuell med framöver?
      – Just nu är jag aktuell med produktioner till SheTrance, en duo jag har tillsammans med fantastiska Nadja Itäsaari. Vi har precis släppt en låt som heter Nordic mantra. Nästa steg blir att släppa egenproducerad musik. Jag jobbar mycket med syntes och att skapa egna ljud i mina produktioner för att verkligen gestalta den känsla jag är ute efter.
      Nordic Mantra Video and Visual (musikvideo på Youtube) .
      Länkar:
      Hemsida
      EQLovesMusic

      Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en ny serie i tre delar med syftet att belysa pluggar som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder, förutsatt att du använder dem på rätt sätt. Första delen hittar du här.

      Voxengo SPAN är ett fullmatat analysverktyg till Windows och Mac som fungerar i de flesta inspelningsprogram. Tjusningen med pluggen är att den på ett mycket överskådligt och pedagogiskt sätt talar om för dig vad du egentligen hör. Detta är ingen heltäckande guide, då SPAN har mängder av olika inställningar och funktioner, utan snarare en introduktion i hur du kan arbeta effektivare och faktiskt dra nytta av hjälpverktyget.
      Rätt inställning
      Börja med att ladda ner och installera Voxengo SPAN, vilket är gratis. Det första vi ska göra är att förenkla gränssnittet något. Klicka på HIDE METERS AND STATS för att plocka bort diverse mätare och statistik (vilket exempelvis gratisprogrammet Youlean Loudness Meter hanterar betydligt bättre). Vidare kan du ändra färg på analysfältet genom att klicka på färgknappen uppe till vänster bredvid HOLD. Ett rent gränssnitt med fokus på det väsentliga underlättar avsevärt.

      Bilden visar SPAN utan diverse mätare och statisik vilket gör analysarbetet av frekvenser lättare. 
      Nästa steg är att ställa in SPAN så att analysfältet överensstämmer mer med vad du faktiskt hör, då grundinställningen är på tok för detaljerad och snabb. Klicka på det lilla kugghjulet uppe till höger och ändra Block Size (upplösningen/detaljrikedomen) till 8192, Avg Time till 6000 (hur ofta analysfältet uppdateras) och slutligen Smooth till 1/3 oktav. Resultatet blir nu en betydligt mer övergripande representation av frekvensområdet 0-20000 Hz vilket är lättare att jobba med och dra slutsatser från.


      Inställningarna för ett analysfält som bättre överrensstämmer med det du hör.
      Så använder du SPAN
      Poängen med SPAN är att få en visuell representation av det du har svårt att höra - vilket kan bero på lyssning, brist på erfarenhet eller örontrötthet. Placera SPAN sist på masterkanalen och spela upp din låt. Känns mixen grumlig eller tydlig? Basrik eller diskantrik? Tillbakadragen eller aggressiv? Ett tips är att referenslyssna på annan musik för att få lite perspektiv. Din mix kanske inte alls är så tokig som du tror, eller så är den betydligt värre. Sök efter tydliga toppar och dalar i frekvenskurvan och fundera över om dessa eventuellt ställer till problem. Och det är här hela hemligheten ligger: använd SPAN endast när du behöver. Analysverktyg är inte en garanti för en välljudande mix. En rak frekvenskurva är till viss del eftersträvansvärt men kan också innebära att musiken känns platt, ointressant och energilös. Kort och gott: använd SPAN för att lösa problem, inte för att mixa så att det ser bra ut.

      Frekvenskurvan uppmärksammar en tydlig dal och ett tänkbart problem runt 265 Hz. Likväl verkar området 800-1200 Hz värt att kika närmare på.
      Överkurs
      Klicka på pilen bredvid Routing och välj Mid-Side Stereo och ändra Underlay till SIDE. Du får nu två analysfält, ett för mittkanalen och ett för höger och vänster kanal. Generellt vill du inte att sidorna ska överrösta mitten. Håll även lite extra kolla på området under 80-100 Hz där frekvenser i sidorna sällan har särskilt mycket att hämta. Att sidokanalerna stundvis är dominanta är inget konstigt, men om de ständigt ligger och trycker undan mitten brukar detta indikera problem med frekvensmässig överlappning och därmed en försämrad och otydlig stereobild.

      Mid-Side Stereo-läget avslöjar att sidorna är påträngande runt 350 Hz i refrängen. Något som inte alls behöver vara ett problem, men som kan ställa till det.
      BONUSTIPS:  Sola enskilda kanaler och klicka på HOLD för att lättare se toppar och dalar. Genom att hålla nere ctrl (Windows) och vänsterklicka med musen kan du dessutom zooma in och lyssna på specifika frekvenser. Scrolla för att bredda eller minska lyssningsområdet.
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det finns pluggar och så finns det pluggar som är svåra att förstå sig på. Sonnox Inflator är just en sådan och trots sina många år på nacken väl värd att kika närmare på eller återupptäcka.
      Mixarens hemliga vapen är en ny serie i tre delar med syftet att belysa pluggar som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder, förutsatt att du använder dem på rätt sätt såklart.
      Först ut är Sonnox Inflator, en minst sagt unik kreation som ökar ljudstyrkan på vad helst du matar den med utan att tumma på varesig dynamik eller ljudkvalité. Vidare kan Inflatorn likt en vitamininjektion förbättra tydligheten och känslan av kraft i en hel mix eller användas på individuella kanaler som behöver sticka ut lite extra, exempelvis leadsång, syntar, virvel eller bas. Ju hårdare du pressar pluggen desto mer ”rörlik värme” uppstår vilket i förläningen kan bidra till en mer sammansatt och behaglig ljudbild. Kort och gott skulle man, i brist på bättre uttryck,  kunna säga att pluggen helt enkelt kan få saker att låta bättre och att pluggen har en magisk förmåga att skaka liv i hela mixar och instrument.
      Exakt vad som döljer sig under huven är fortfarande en välbevarad hemlighet och pluggens skapare Paul Frindle berättar följande om bakgrunden till uppkomsten:
      I did the Inflator in response to a late night phone call I got from a friend who was struggling with loudness demanded from the record company. He was mixing something that didn't respond well to other methods. I was reminded that I had to make my first transistor power amp design in 1970 twice as powerful as the previous tube amp design to get the same volume and impact. All I had to do was to apply all this old knowledge into a digital process and the same effect would be available.
      Så gör du
      Tjusningen med Sonnox Inflator är, förutom vad den faktiskt kan åstadkomma, dess anspråkslöshet. Tack vare det minimala antalet kontroller är det helt enkelt inte mycket som kan gå fel. För att bäst förstå vad pluggen är kapabel till rekommenderar jag följande inställningar som utgångspunkt:
      Placera Inflator sist på kanalen (eller innan limitern på mastern) Inaktivera BAND SPLIT* Inaktivera CLIP 0 dB Dra upp EFFECT till 100% Justera INPUT så att insignalen snuddar vid rött i de mest dynamiska partierna Låt OUTPUT vara på 0 dB Låt CURVE vara i neutral position, i mitten
      Sonnox Inflator med mina rekommenderade inställningar som utgångspunkt.
      Med ovanstående förutsättningar bör du nu höra runt 1,5 till 2 dB i volymökning utan någon negativ förändring i dynamiken, samt en diffus form av "analogisering". Med detta sagt vill jag passa på att förtydliga att jag inte är en förespråkare av volymkriget som fortfarande till viss mån pågår, inte minst på Spotify. Jag vill också lyfta ett varningens finger för att använda pluggen på samtliga kanaler eller bussar, då effekten riskerar att gå förlorad eller rent av bli kontraproduktiv. Nej, istället vill jag höra så välljudande och spännande mixar som möjligt och här har Inflatorn faktiskt en hel del att erbjuda. Pluggen gör helt enkelt något som inga andra pluggar gör. Om du känner att effekten blir för påtaglig eller volymen för stark kan du backa på EFFECT eller sänka OUTPUT, detta gäller både enskilda kanaler och masterkanalen.
      Självklart finns det andra alternativ såsom ”valfri exciter/saturationplugg” men mig veterligen ingen som gör exakt det Inflator gör. Ett fullgott alternativ (som dessutom är bra mycket billigare) är dock Kush Audio TWK, som jag personligen föredrar på enskilda kanaler, medan Sonnox Inflator i stort sätt alltid har en permanent plats på masterkanalen.
      * Band splits huvudsakliga funktion är att addera än mer tyngd och närvaro i framförallt komplex musik och har i första hand inte till uppgift att öka på volymen nämnvärt.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.