Steinberg Cubase 15: Smidigare arbetsflöde, AI och nya modulatorer

Precis som många andra inspelningsprogram på marknaden finns Cubase i olika versioner, för att passa olika användares behov och plånböcker. Det rör sig om tre olika varianter: Pro, Artist, Elements. Därtill finns också LE och AI, som inte säljs separat; båda följer med på köpet med antingen egna eller samarbetspartners produkter.

Vilken version ska jag välja?

Om du är ute efter att främst skriva låtar kommer du klara dig väldigt långt med antingen Elements eller Artist. Men så snart du börjar fundera på att ta tag i mixning på allvar och kanske till och med mastra på egen hand – är det Pro som gäller. 

I detta test är det just Cubase Pro 15 Pro som används så vi tar upp funktioner som inte finns i Elements och Artist. Projektfiler funkar faktiskt på alla varianter av programmet, men om du öppnar en fil i exempelvis Cubase Elements, där specifika Pro-finesser använts, kommer programmet tala om för dig att du inte har en exakt återgivning. Däremot bibehålls alla Pro-finesser i filen, även om du sparar om i en enklare Cubase-version. 

Många hjälp-appar i datorn

När det gäller själva installationen är det assistent-appen Steinberg Download Assistant som gäller och denna är inte helt i nivå med andra tillverkares motsvarigheter. Ett exempel är att hela programmet är låst när man laddar ned en uppdatering. Till exempel: om du är inne på Cubase-uppdateringar är du fast i den vyn om du börjar ladda ned dessa. Du får vackert vänta tills allt är klart innan du kan klicka vidare till uppdateringar för exempelvis HALion eller WaveLab. 

Det är en herrans massa olika appar som behövs för att hålla reda på Steinberg-program. Förutom Download Assistant behöver vi även en separat Library Manager för att hålla reda på tillverkarens olika ljudbanker samt Activation Manager för att hantera licenser. Jag tror, och hoppas, att våra vänner i Hamburg arbetar hårt för en framtida sammanslagen lösning där de samlar alla dessa olika hushålls-mjukvaror.

Nog om programvarianter och filhantering, nu kikar vi på vad som är nytt i Steinberg Cubase 15!

Cubase Hub har helt nytt utseende – och ljud

Vi har länge (om vi inte valt att stänga av funktionen) mötts av välkomstvy i form av Cubase Hub när vi startar programmet. Här kommer vi åt olika templates, senaste projekten vi arbetat med, länkar till olika tutorials med mera. Denna hub har fått ett helt nytt utseende och är mer konsekvent och prydligt indelad på ett sätt som påminner om Cubase gränssnitt i övrigt. En väldigt genomtänkt nyhet är att vi redan i detta startläge kommer åt vilket ljudinterface vi ska använda och snabbt även ta oss till inställningar av dessa.

Förutom att projekt-visningen är tydligare har Steinberg också gjort det möjligt att bädda in en förhandslyssning. Detta är en otroligt bra hjälp till när vi vill hitta den där superbra låtskissen vi gjorde för tre månader sedan. Istället för att gissa om det var “Kvällsriff 3,2” eller “mördarbeat16599” kan vi nu alltså få en snutt av låten uppspelad. Du väljer själv om du vill skapa sådana här ljudsnuttar i projekt-menyn, dels för aktuell låt men även om Cubase generellt ska skapa sådana här när projekt stängs ner.

Stem-separering

Att kunna dela upp en mixad stereofil till olika stems ligger i tiden och öppnar upp för såväl remixande och anpassningar för dj-set som kreativ sampling (glöm inte lagom om upphovsrätt!). Denna funktion finns nu inbakad i Cubase efter att vi tidigare fått trixa med Steinberg Spectralayers som ARA-plugg för att få till sådana här finesser. Givetvis blir hanteringen betydligt mer direkt nu när vi har det som en egen funktion programmet klarar av att dela upp i kategorierna: Vocals, Drums, Bass och Other. 

Jag är inte helt övertygad – och då inte specifikt med just Cubase hantering av detta utan stem-separering överlag. Den är ok för att göra snabba remix-jobb och kanske lösa brådskande mix- och mastering-dilemmor men det rör sig aldrig om samma prydliga uppdelning som om du har stems som är renderade från ett mixprojekt “på riktigt”. 

Nya Stem-separereringen delar upp en mixad ljudfil i olika spår.

Summan av de uppdelade delarna som Cubase 15 presenterar är inte heller någon exakt återgivning av originalfilen. Jag testade att spela upp dessa på samma nivå, samtidigt som ett spår med originalet i fasvänt läge. Om det hade varit en 1:1-återgivning hade vi åstadkommit total tystnad men här fick jag en hel del spökljud kvar. Visst, det lät i sig så pass kul att jag passade på att sampla delar av det men det tyder på att själva funktionen ännu är mer i ett “kul att ha”-läge än en något för professionellt bruk. Kanske behöver AI-delen utveckla sig själv ett tag till för att bättre analysera vad som är vad? Med det sagt finns det produkter, som till exempel iZotope RX som klarar av att få en exakt sammanslagning av stems jämfört med ursprunglig stereofil.

Nya modulatorer

Modulators var något helt nytt i Cubase 14 och innebar att Steinberg kom ikapp när det kommer till något som många andra inspelningsprogram redan hade. Tillsammans med att de också uppdaterade sitt stöd för externa kontrollenheter blev Cubase väldigt mycket mer hands-on än tidigare. Till version 15 får vi 6 nya modulatorer att leka med: Random, Attack Decay, Morph LFO, Wavefold LFO, Crossfader och Sample & Hold. 

Cubase Pro 15 bjuder på 6 helt nya modulatorer.

Tillsammans med de tidigare modulatorerna i Cubase får vi nu en väldigt bra uppsättning verktyg för att skapa dynamik och rörelse i ljud – utan att behöva trixa med manuell automatisering. Min personliga favorit bland nyheterna här är Morph LFO som gör det möjligt att inte bara gå mellan två olika kurvor utan även hastigheter. 

Melodic Pattern Editor 

Den nya pattern-sequencern för melodiskt innehåll påminner mycket om den vi fick för trumspår i förra uppdateringen av Cubase och en hel del av funktionerna är samma, som exempelvis de olika smarta sätten att automatisk sprida ut steg, slumpa fram patterns mm. 

Som namnet antyder är denna nya variant tänkt för melodier och kan antingen arbeta monofont eller polyfont. Dessutom kan den både ställas in i olika skalor och samarbeta med ackord-information i projektet vilket gör denna step-sequencer extremt väl integrerad i arbetsflödet. Förutom rena tonhöjder kan vi ifrån Melodic Pattern Editor också kontrollera anslag, repetitioner, gate-tid, chance och därtill också egenvalda parametrar i aktuell synt – till exempel cutoff eller reverbnivå. Förutom olika random-funktioner i själva steg-inputen finns också en mer övergripande variant som skapar olika musikaliska variationer utifrån en hel pattern.

Melodic Pattern Editor.

För mig är det här en väldigt välkommen nyhet då de gamla MIDI Insert-pluggarnas arpeggiatorer känns väldigt gamla – väldigt länge. Till kommande versioner av Melodic Pattern Editor ser jag gärna att vi kommer åt fler parametrar i controller-styrningen och inte bara de i synten. Vore väldigt kul att kunna kontrollera parametrar i insert-effekter och send-tappningar direkt i sequencern.

Bättre Expression Maps

Om jag ska vara ärlig har jag alltid tyckt att Cubase Expression Maps är supercoolt i teorin men i slutändan har jag väldigt sällan använt mig av dem. Funktionen låter dig styra och växla mellan olika artikulationer (som staccato, legato eller pizzicato) för virtuella instrument direkt inifrån MIDI-editorn. Detta förenklar arbetsflödet enormt, särskilt för komplexa orkesterbibliotek eftersom du slipper rita in separata keyswitches manuellt och istället använda dedikerade symboler. Tidigare har det ändå inneburit en del manuell hantering för att just översätta keyswitches till färdiga Expression Maps, vilket gjort att många med mig nog skippat att använda det.

I Cubase 15 är hela denna setup-hantering effektiviserad så långt man överhuvudtaget kan önska. Om jag till exempel laddar en förinställning för HALion Sonic-instrumentet Iconica Sketch (en nedbantad version av ett större orkesterbibliotek som ingår i alla versioner av Cubase 15) kan jag enkelt importera keyswitches och konvertera dem till en Expression Map, helt automatiskt.

Expression Maps har blivit betydligt smidigare att använda.

Det finns också andra finesser i själva användning av Expression Map i sitt nya utförande. Ett dilemma som är långt ifrån ovanligt när man arrangerar stråkar är att olika bibliotek har olika attacktider på exempelvis legato. Nu kan varje artikulering få egen offset i millisekunder – vilket medför att Cubase automatiskt kompenserar för det. Det här är inte bara användbart på klassiska instrument, ett annat exempel är när vi staplar pads. Istället för att ha ett lass olika attack-parametrar att finjustera kan vi lösa det via Expression Maps.

Writing Room Synths

HALion Sonic bjuder redan sedan tidigare på många och bra ljud i olika genrer, däribland elektroniska. Nya Writing Room Synths är ett grepp för att tydliggöra detta. Här samlas produktionsklara ljud med tydlig koppling till analoga syntklanger, i ett standardiserat grafiskt gränssnitt. I användning innebär det tydlighet och effektivitet; oavsett preset ser det likadant ut och reglagen är samma. Förutom övergripande kontroll över saker som enveloper, filter och unison har varje instrument i Writing Room Synths en egen arpeggiator och effektdel.

Synthwave, någon?

Faller inte de förinställningar som Steinberg levererar dig i smaken finns en slumpgenerator att klicka dig trött på. Denna kan antingen härja med alla delar i synten alternativt bara oscillator, arpeggiatorn eller effektdelen. Jag gillar tanken på att kunna välja vilka delar som slumpas men ser gärna att man vid en uppdatering gör det möjligt att också låsa exempelvis arpeggiatorn när man scrollar ljud. Ofta har man kanske fått till själva sekvensen men vill testa andra ljud på den. I nuläget finns ingen sådan växel att lägga i men eftersom de redan gjort det möjligt att välja ut delar i random-funktionen borde detta vara lätt fixat.

Yamaha Omnivocal (beta)

En av de mer uppseendeväckande nyheterna i Cubase 15 är att Steinberg nu går i bräschen när det kommer till att implementera AI-sång direkt i inspelningsprogrammet. Visst, det rör sig om en plugg som i sin tur är tillverkad av Yamaha – men glöm inte att det är just Yamaha som äger Steinberg och att de båda arbetar väldigt tätt inom utveckling. 

Omnivocal är fortfarande i beta-stadiet så det rör sig i slutändan om work in progress här. Vi har i nuläget två olika röster att utgå ifrån, en manlig och en kvinnlig. Båda dessa har sedan olika reglage för att påverka den valda röstens uttryck mer detaljerat. Till att börja med har varje AI-sångare två olika lägen att utgå ifrån: Dynamic och Straight varefter variablerna Formant, Attack och Air, Expression, Vibrato och Presence ställs stegvis via reglage som jobbar i procent. Här finns också reglageför transponering, fine-tune och hur många halvtonsteg på mellan 0-12 som pitchbend ska ha i sitt spann.

Tonerna till Omnivocal spelas in som i vilket VST-instrument som helst och sedan är det bara att knappa in orden på respektive MIDI-event.

I användning fungerar Omnivocal som vilket VST-instrument som helst, där du spelar in din sångmelodi via klaviatur eller manuellt klickande i någon MIDI-editor. Vid inspelning får vi en förhandsvisning i form av en enkel sinuston men när vi sedan spelar upp MIDI-parten efteråt är denna utbytt mot den aktuella AI-rösten. Eftersom vi inte skrivit in någon text blir det dock till en början ett ordlöst lallande. För att lägga till lyrik klickar man sig in i pianorulle-editorn och markerar helt sonika varje ton och anger text i rutan “Text” som återfinns strax under verktygsfältet. Det går också att påverka uttal och dela upp ord så att stavelser fördelas på olika toner och – med lite tålamod och pillande – faktiskt få till saker som låter riktigt bra. Det hela hänger på att jobba med automatisering, till exempel vibrato och expression för att få till något som eventuellt skulle kunna misstas för mänskligt. 

Hanteringen påminner mycket om exempelvis Synthesizer V Studio 2 Pro, som vi testade här men i nuläget är Yamaha Omnivocal långt ifrån lite avancerat. Eftersom den senare är i beta-stadie så misstänker jag att vi kommer se en hel del nya tillägg allt eftersom. I skrivande stund lyckades jag testa med text på engelska men enligt handboken ska även japanska fungera – och det ska gå att blanda! Nu kunde jag inte testa detta då min japanska är väldigt begränsad, för att inte säga obefintlig. Men, jag testade så klart med svenska. Det fanns det bevisligen inget stöd för, men kul lät det.

Det här med AI-sång är en laddad fråga men jag tycker det känns skönt att få in det här i en hanterbar miljö och använda den i ett mer kreativt sammanhang framför att sitta och slö-prompta fram muzak via någon onlinetjänst. 

Två helt nya effekter

På effektsidan får vi två helt nya pluggar, UltraShaper och PitchShifter. Vi hade redan ett gäng kompressorer i Cubase så jag ställde mig något fundersam över varför de lagt möda på att ge oss en till. Därför är det viktigt att poängtera att UltraShaper inte är en kompressor utan fler olika karaktärer i ett samlat kit – och mer därtill. Centralt är att den via en auto gain-funktion håller en anpassad ljudnivå så att du verkligen hör vad den gör, utan att luras av eventuell skillnad i ljudtyrka. Det gör hela hanteringen mer transparent och musikalisk. UltraShaper har också funktioner som gör det enklare att få till transienter, bland annat genom en nya Fast-lägen för både Attack och Release. Tack vare intern side-chain och EQ-del är det också väldigt smidigt att filtera ut både det som ska trigga kompressionen och det som ska justeras efter. Otroligt bra på allt från plockljud till sång.

Nya pluggarna UltraShaper och PitchShifter in action!

PitchShifter klarar att ställa om pitch upp till 24 halvtonsteg och erbjuder både manuell formant-hantering och ett autoläge. Vi får också en Drive-funktion med tre olika växlar, Drive, Tape och Dist. Det som gör det hela ännu roligare är att vi kan ha separata vänster och höger-kanaler. Med subtila skillnader kan man fläska till ett ljud rejält med detta och jag har använt den på allt från röster och pad-ljud till trummor och piano.

Smått och gott

Vi har nu tittat på några av de mer spektakulära bitarna när det kommer till nyheter i Cubase 15 men det finns så klart en hel del annat som är nytt. En mindre sak i sammanhanget, men som för många var otroligt välkommet, är att vi vid automatisering nu inte behöver scrolla ihjäl oss på aktuellt spår för att hitta den kurva vi precis spelat in rörelse på: Senast hanterat reglage hamnar numera överst i listan. En annan välkommen nyhet är att alla interna effektpluggar nu har skalbara gränssnitt vilket inte var en dag för tidigt. Dock inte genom att dra i själva gränssnittet som hos andra tillverkare utan genom att välja procent i aktuell pluggs inställningar. På tal om gränssnitt har också interna trum-pluggen Groove Agent SE uppdaterats till version 6 och har fått sig en rejäl ansiktslyftning.

Självklart får vi också nya ljud och vi har ju redan tittat närmare på Writing Room Synths. På trum-sidan får vi 40 nya kit, med inriktning på klassiska trummaskiner samt även nya Loop Packs i form av Cinematic Odyssey, Laidback House, Grit & Grime, Future Trap och Mainroom Melodic House. 

Sammanfattning

Kikar man runt på nätet bland diverse forumtrådar och annat går åsikterna, som vanligt, i sär. Vissa höjer Cubase 15-uppdateringen till skyarna medan andra tycker att den känns tunn och snarare borde vara 14.5. Vid första anblicken är det kanske inte så många sensationer men en nya sequencern för melodiska instrument, bättre zoom-möjligheter och sådana centrala delar är ju definitivt saker som hör ett helt kliv uppåt i versionsnummer. Dessa delar samt utökningen av modulatorer och nya UltraShaper-kompressorn är riktigt bra argument för att slå till på en uppdatering. 

Jag hade kanske väntat sig att vi nu äntligen skulle få någon modernare, icke-linjär Clip-hantering á la Ableton Live, Bitwig Studio, Apple Logic med flera – i synnerhet när Steinberg överlag verkar fokusera på elektronisk musik av modernare stuk. Visst, vi har sedan tidigare Arranger Track men arbetssättet där är på tok för ålderstiget för att ens jämföra med en redig triggmatris att jamma fram arrangemang med. 

En annan detalj som jag ställer mig undrande till är varför Folder Tracks fortfarande inte har en egen summering på just Folder-nivå. Vi måste fortfarande skicka spåren till en egen grupp vilket tar upp onödig skärmyta. I princip alla andra inspelningsprogram har valt att låta själva foldern också vara grupp. 

På det hela taget tycker jag att Steinberg landar på rätsida med Cubase 15. De ska ha en eloge för att de sällan implementerar saker på ett sätt som stör arbetsflödet. Nyheterna känns rätt och betonar effektivisering och förbättringar snarare än en massa gimmicks. Ordning och reda, på riktigt.

Plus

• Melodic Pattern Editor
• UltraShaper
• Automatiseringsförbättringarna

Minus

• Fortfarande inget ickelinjärt matris-upplägg som exempelvis Ableton Live
• Folder Tracks måste skickas till separata grupper