Jump to content
Annons
  • Bästa gitarrsoundet del 2: Andy Pfeiler

    Studio träffar fem grymma gitarrister och ber dem berätta för dig vad som gör deras sound. Funkgitarristen Andy Pfeiler är vår andra grymma gitarrist som vi har pratat med.

    Micke Linderoth (oregistrerad)

    andy_p_artikel.jpg.ff28a43188aac837b5daf8aa9f6ad9b3.jpg

    För Andy Pfeiler är det groove som gäller. Som sångare, gitarrist och frontman attackerar han dansgolvet med sitt soulfunkband Jideblaskos och släppte plattan Futureman på eget bolag. Andy spelar med soulartisten Kaah och med många fler ur den svenska artistkåren. Sedan några år ingår han som funkleverantör i svenske trombonisten Nisse Landgrens band Funk Unit – live och på platta.

    Du turnerar ju mycket, så vilka är dina viktigaste verktyg?
    – Live använder jag främst en Gibson ES 335:a från 1982. Det är en tidig återutgivning med en rejäl och skön hals. Jag har två Framus Ruby Riot 2-förstärkare som låter lite som en gammal Vox. Varmt men med bett. Den passar inte för alla men passar mig som hand i handske. En står hemma i Stockholm och den andra i Tyskland. Men ofta hamnar jag i situationer med backline redan på plats. Det gäller det att göra det bästa av situationen och med pedalerna kan jag kompensera för många hårda Fenderstärkare och få fram ett ljud som jag gillar.

    Det är en imponerande pedalpark. Vilka är viktigast för dig?
    Det är en väldigt kompakt uppsättning pedaler. Eftersom jag flyger ofta har jag gått in för att hitta bra och små effektboxar. Allt ryms i en 15-tums datorväska.

    pedalpark.jpg.249ea2ce2dad240ff147a475266e3c7e.jpg
    Andy P:s pedalpark ryms på 15".

    Så din grundrigg är?
    – Samma förstärkare, gitarr plus några pedaler: Cry Baby Wah, Vemuram Jan Ray, EP booster, ett analogklingande delay, Strymon El Capistan och en reverbpedal.

    Vilka prylar är räddningen om du inte har din egen stärkare?
    – Två EP-boostrar hjälper mig skrämma liv i tråkiga backlinestärkare men också för att skjuta på volym i Vemuram-overdriven för lite mer gain, om det behövs. Vemuran Jan Ray är en overdrive jag blev jag väldigt förtjust i för ett par år sen. Av alla overdrivepedaler jag testat känns den den mest dynamisk och transparent och en förlängning av mitt rena ljud, otroligt mjuk och dynamisk. Jag jobbar mycket med gitarrens ton- och volymkontroller med den pedalen kan man lätt gå från helt rent ljud till mitt lite överstyrda solo- och ibland rytmljud.

    – Cry Babyn har hängt med mig i nästan 17 år och har bara reparerats en eller två gånger under den tiden. Inget speciellt bara väldigt användbar, kan få fram en mängd olika ljud med den.

    – Reverb i pedalform använder jag mest för att fjäderreverben i många backlinestärkare kan låta väldigt olika. Står man dessutom på en instabil scen kan det smälla rejält i fjädrarna. Detta slipper jag med ett digitalreverb.

    – Det finns många bra delaypedaler men har inget särskilt band till just Flashback-pedalen jag använder. För solon funkar den bara bra. Strymon El Capistan har dock sitt sound, jag använder den uteslutande för långa, mörka atmosfäriska klanger. Jag styr också volymenpoten mycket med foten på den medan jag spelar, starkare ibland och svagare ibland.

    – När jag spelar live använder jag pedaler mycket som en palett av ljud att välja mellan. Vissa låtar har sitt sound och det beror på om jag spelar med mitt band eller som sideman med någon annan.

    Nämn ett lite udda exempel på hur du jobbat med gitarrljud i studio?
    – Ett exempel kan jag nämna är låten "Chances On The Dancefloor", där kompgitarren som inleder låten är 335:an och Small Stone-phasern genom Vemuramoverdriven in i Framusförstärkaren. Sen har jag mickat förstärkaren lite okonventionellt med ett 15 cm grovt, böjligt plaströr som är riktat mot högtalaren och i andra änden tas ljudet upp av en SM 58:a.

    Hur tänker du när du ställer in ett bra gitarrljud på scen?
    – Jag börjar med att sätta alla eq-kontroller på max och sen backar jag de frekvenser jag tycker är överrepresenterade. Sen har jag hela tiden en EP-booster på som trycker signalnivån med 3-4 dB.

    I studion?
    – Samma princip som live. Mickning beror helt på sammanhang. Är det mest elgitarr, inte många andra instrument, kan jag sätta två kondensatormikar på stärkaren, någon meter ifrån varje element och jag använder ofta också bandmikrofoner. Med mickplaceringen försöker jag att få gitarren att sitta bra i mixen på en gång, helt utan eq. Flytta runt och lyssna är metoden.

    Läs mer på andyp.se

    Video med låten UFS:

    Artikeln ursprungligen publicerad 2014-08-28 kl 15:01


    Användarrespons

    Recommended Comments

    Det finns inga kommentarer att visa



    Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

    Du behöver vara medlem för att delta i communityn

    Bli medlem (kostnadsfritt)

    Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

    Bli medlem nu (kostnadsfritt)

    Logga in

    Har du redan en inloggning?
    Logga in här.

    Logga in nu

  • Studio nb_2_2.jpg

×
×
  • Skapa ny...